Arkiv för oktober 2009

Fram för mer snoppar och snippor bland smågodiset!

31/10, 2009

snoppgodis

Nu går skam på torra land! En lokal kiosk i Eskilstuna hade råkat få lite snippor, snoppar och tuttar med bland smågodiset, och i Aftonbladets Wendela berättas om en upprörd mamma som funnit dessa förfärliga tingestar, och den upprördheten förväntas vi förstås att instämma i. Jag menar, nånstans måste man väl ändå dra gränsen, och tänk på baaaa-a-a-a-aaarnen! Och jag undrar i mitt stilla sinne vilken skada barnen egentligen förväntas lida…

Det liksom lite löjligt att det ska bli sådan uppståndelse av några gelesnoppar. Vad är problemet? För barnen är det garanterat inga problem – de kanske blir lite fnissiga och glada, och sen äter de gelesnopparna och gelesnipporna med samma goda aptit som de äter gele-Ferrariracerbilar, sura nappar, punschpraliner, och lakritspistoler.

Gelesnoppar och skumsnippor är kanske jättebra vägar in till att prata om sex, kärlek, kroppens anatomi och annat viktigt med barnen. De kan inspirera till ett värdefullt avdramatiserande av kroppen, och kan bidra till att få bort en del av den här gamla kristna skamstämpeln på sexualiteten. Och så är det ju kort och gott väldigt skojigt med snipp- och snoppgodis. Det fattar väl vem som helst som har lite av barnasinnet i behåll?

Detta är förstås inte ett isolerat fenomen. I England blev en man högeligen upprörd över vad han tyckte var oanständiga godisemballage. Mannen i fråga ansåg att limefrukten på bilden var ”maskulin”, och hade ett ”lömskt och smaklöst” ansiktsuttryck, i sitt försök att förföra de ”feminina” apelsinerna, o.s.v.

maoam

Jag drar mig till minnes en historia om en man som konsulterar en psykoanalytiker, och som blir utsatt för ett s.k. Rorsach-test, med bläckfläckar i olika former. Vid åsynen av dessa olika bilder får han ständigt sexuella associationer. Än är det testiklar, än är det ett kopulerande par, eller en fuktig och öppen vagina. Efter sessionen säger psykoanalytikern till klienten att han är ovanligt sexfixerad, varpå klienten svarar, uppbragt:
”– Men det var ju du som visade alla dessa snuskiga bilder!”
Man ser det man vill se, och drar slutsatser utifrån det.
(citerat från ett tidigare blogginlägg som också fokuserar på benägenheten att skydda barn mot sex)

Upprördhet över suggestivt godis (eller vad som helst som vänder sig till barn, och på ett eller annat sätt kan associeras till sex) är alltså ingen engångsföreteelse. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för oss vuxna att skydda barnen mot farligheter. Altså, inte krigsleksaker, blodiga våldsspel, skräckfilmer, idrott som kan ge men för livet, politisk indoktrinering i skolan, mobbing och sånt. Det skiter vi i, för barnen måste väl klara av lite prövningar här i livet. Men SEX, det måste vi skydda våra stackars barn mot!

Jag begriper verkligen inte vad som är så farligt med ”porrgodis” som butiksägaren kallade dessa söta könsdelar, eller för den delen bilder av gulliga kramisar som slickar på varandra. Förutom risken att få hål i tänderna är det för mig totalt obegripligt. Om man drog lika långsökta slutsatser om annat godis, så skulle man väl protestera mot chokladcigarretter och lakritspipor också (för att inte tala om lakritspistoler), för de kan ju inspirera barn till att röka (och begå självmord). ”Han stoppade som barn in pistoler i munnen, så då förstår man ju varför han gjorde det som vuxen…” Vad sägs då om råttor, nappar och giftsvampar? Vad för fördärvligheter ska inte de locka till?

Ja, just det, det glömde jag ju – sex är ju det farligaste som finns på jorden, och våra könsdelar måste ju därför förträngas och gömmas undan och helst glömmas bort helt och hållet, det hade jag ju glömt. Annars kan ju hemska saker hända. Förlåt mig.

sexycandypanties

Sexigt godis?

tunn linje

Andra som skriver om samma ämne:
Trollhare, Kristina, Kommunisternas blogg

Dekorrand

Gudrun Schyman definierar vad som är sex

30/10, 2009

todayslessonsex

I Aftonbladet Debatt skriver Gudrun Schyman om sexköpslagen. ”Sexköpslagen behöver skärpas – inte avskaffas!” påstår hon med skärpa. Sen försvinner skärpan i ett sammelsurium av långsökta bortförklaringar och kvasipsykologiska förklaringar till varför sexköp egentligen inte alls handlar om sex. Den senaste spekulationen från den Schymanska tankesmedjan är att det handlar om att reducera ångest, och då är det ju inte sex. Öhhh… Va?

Gudruns bisarra bombardemang är en replik på riksdagsledamoten Fredrik Federleys motion i Riksdagen, och debattartikeln Avskaffa sexköpslagen!, och man kan tycka vad man vill om Fredrik Federley och hans trovärdighet (särskilt nu i FRA-tider), men motionen (och artikeln) är högst relevant, och påtalar flera av bristerna i sexköpslagen. Den främsta bristen är förstås att den inte alls hjälper de prostituerade. Den slår tvärtom hårt, framför allt mot just de kvinnor som lagen påstås vara till för att hjälpa. Lagen ökar stigmatiseringen och förstärker den brutala utmobbningen av en hel yrkesgrupp ur samhället. Förarbetet till denna lag är också undermåligt, fullt med hål och antaganden, fördomar och bristfälliga fakta. Oavsett vad man tycker om prostitution, är denna lag en katastrof.

”Sexköpslagen slår helt fel, hjälper inte utan stjälper och den har kommit till utan minsta delaktighet, forskning eller fakta.”
– Fredrik Federley

Flera ologiska konsekvenser av sexköpslagen tas också upp av Federley – det är fortfarande fullt tillåtet att erbjuda t.ex. lap dance, striptease och agerande på porrfilmsinspelning – mot betalning. Samt massage och andra direkt kroppsrelaterade terapeutiska tjänster. Dock inte enbart sex. Eller… vissa typer av sex, i alla fall. Det är olagligt att bara betala någon för att ha sex, men om man ställer upp en filmkamera och spelar in det hela, i syfte att sälja filmen vidare, då är det plötsligt tillåtet. Ologiskt? You bet.

male_escorts

Något som också försvunnit helt i debatten är alla de män som säljer sex. Av unga prostituerade är männen i majoritet, något som de flesta har missat. Men män kan väl inte vara offer, antar jag. Män är äventyrare, frifräsare, sexuella entrepenörer – ”unga smarta män som söker spänning och vill tjäna pengar” – och kan naturligtvis ta beslut efter eget omdöme, medan kvinnorna – av feministerna (!) – inte anses besitta denna förmåga. Kvinnor kan uppenbarligen inte göra detta val. Vad för slags feminism är det?

Min enda invändning mot Federleys artikel är att han antyder att det ”skålas i champagne hos moralisterna” – det tror jag inte. De flesta av dem är nog nykterister. Dock kan det nog hända att en och annan nymoralist sträcker på ryggen och fnyser lite förnämt i fikarummet.

sexshops

Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, i vardagligt tal kallad för sexköpslagen, trädde i kraft 1 januari 1999, och tanken med denna lag är förstås att motverka köp av sexuella tjänster, utifrån antagandet att de som säljer sexuella tjänster alltid är prostituerade kvinnor som är offer för olyckliga omständigheter. Många fria debattörer argumenterar mot denna lag, bl.a. utifrån kunskapen om att en stor andel av dem som säljer sex (både män och kvinnor) verkligen gör det av egen fri vilja, och trivs med sitt val. Den paradoxala konsekvensen av sexköpslagen är att just dessa som valt prostitutionen av egen fri vilja nu stöts ut ännu hårdare ur samhället. Gudrun Schyman och andra sexualmoralistiska hardcore-feminister brukar avfärda denna grupp med att de väl får offra sig och byta jobb – av solidaritetsskäl!

Gudrun resonerar i praktiken som en taliban. Att hävda att sexköp egentligen inte handlar om sex, men att det handlar om att ”reducera ångest” är så dumt att klockorna stannar och vinden vänder. För det första – ja, man kan använda sex för att reducera ångest. På vilket sätt gör det att det plötsligt förvandlas till något annat än sex? Mat kan också användas för att reducera ångest, för att inte tala om alkohol. Slutar maten vara mat, och alkoholen förvandlas plötsligt till något annat? Skulle inte tro det.

Det mest absurda i Gudruns predikan är just detta, att hon anser sig ha rätt att definiera åt andra vad som är sex och vad som inte är sex. Och sen dra slutsatsen att sex som inte är sex skall förbjudas, eftersom det är fel slags sex. Snurrigt? You bet. Att moralisera över olika sexuella uttryck är destruktivt och diskriminerande, så länge det sexuella sker med samtycke och frivillighet. Att moralisera över ett visst uttryck för sexualitet är i sig i själva verket ett sexuellt övergrepp. Sug på den du, Gudrun!

Sex kan man ha av tusen och åter tusen olika skäl, och det är väl knappast Gudrun Schymans privilegium att få bedöma vilka av dessa olika skäl som är legitima eller ej? ”Ni hade sex på ett jämställt sätt, för att ge varandra lika mycket njutning – då är det sex!” Ska vi VDN-märka sex? SIS-stämpel på av staten legitimerade former av sex? Miljömärkt sex? Genuscertifierat sex?

khajuraho_1

Frågan kvarstår vad är sex – egentligen? Och vad är INTE sex? Var går gränsen för vad som är sex, och vad som inte är det? Finns det en sådan gräns? Vi människor är sexuella varelser, och hela våra kroppar och väsen präglas av vår sexualitet, ständigt. Somliga ger uttryck för sin sexualitet genom att springa fort i skogen, andra genom att samla på skor. Det går inte att avgränsa vissa områden av livet och säga att ”just detta område har aldrig någonsin med sex att göra”. För det finns inga sådana områden.

En kristet präglad sexualsyn fixerar sig vid penetration och utlösning, eftersom den kristna sexualsynen bygger på antagandet att sex är till för enbart fortplantning, och inget annat. Detta är i själva verket en skrivbordskonstruktion från 300-talet (utvecklad utifrån ett politiskt maktbehov, som ett medel att tvinga folk att lyda), och tyvärr präglar detta skamspäckade intellektuella manipulationsprojekt fortfarande västvärldens sexualsyn. ”Ja, vi hånglade hela kvällen, sög och slickade på varandra, men vi hade inte sex.” Så när blir det sex? När kuken penetrerar fittan? När kuken sprutar? Är det inte sex annars? Eller ligger det i den underliggande laddningen, i motivet, hur kåt man är? Hur mäter man sånt?

President Bill Clinton påstod att han inte haft sex med Monica Lewinsky, så sprutet kan det inte handla om, eftersom han uppenbarligen solkade Monicas klänning när hon sög av honom. Hade hon sex med honom, men inte tvärtom? Han penetrerade ju henne, men inte i fittan. Är det där gränsen går? Om jag slickar en kvinna till orgasm, kan jag då påstå att jag inte har haft sex med henne? Om jag som man suger av en man, har jag haft sex då, eller måste ett av våra respektive kön in i ett av våra respektive rövhål? Eller är det så att den som penetrerar inte ”befläckas” av skam, medan den som blir penetrerad hamnar i underläge? Eller vad är det som gäller egentligen?

alskogsnatt_fullmane

Nästa viktiga fråga – varför? Varför har vi egentligen sex? För att göra barn? Eller kanske för att på ett politiskt korrekt och hygieniskt klanderfritt sätt, jämställt och fint uttrycka sin kärlek tillsammans med den man älskar? Hmmm… En liten, liten minoritet kanske. Om man faktiskt frågar ett större antal människor varför de har sex, så är det få som skulle svara att de har sex för att göra barn. De har sex av tusen och åter tusen anledningar.

Vi har sex för att det är skönt, för att det är skoj, för att få bekräftelse, för att sex kan vara ett starkt uttryck för kärlek, eller helt enkelt för att det är ett häftigt sätt att möta den personen vi har sex med. Man kan ha sex för att man då känner sig väldigt levande och närvarande – eller så känner man i sexakten en alldeles särskilt stark koppling till Gud, eller Universum, eller vad man nu vill kalla den stora helheten. Sex kan vara en extremt effektiv väg till starka andliga upplevelser. Man kan ha sex som en väntjänst, av medkänsla, eller av ren iskall beräkning – man kan ha sex som ett utbyte av tjänster och varor (en av de populäraste genom tiderna), man kan ha sex som terapi, som ett sätt att banta, som en träningsform, och man kan ha sex för att – reducera ångest. Ja, Gudrun, det kan man, och det blir inte mindre sex för det. Man kan som sagt ha sex av en gränslös mängd anledningar – så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

En kategori som helt har glömts bort i den här diskussionen är alla de som hör till vad jag kallar den sexuella gråzonen. Gråzonen är bara en gråzon rent juridiskt, inte på annat sätt, och den har tvingats dit på grund av moralistisk lagstiftning. Sexköpslagen och kopplerilagen sätter rejäla käppar i hjulen för fullt legitima och positiva verksamheter (som i andra länder är fullt tillåtna), och detta är onekligen ett problem som måste lösas. Gråzonen kan med stor sannolikhet i själva verket vara mycket större än den rena, klassiska prostitutionen – men har marginaliserats totalt, som om den inte ens fanns.

artmodeljoke

Vilka talar jag om då? Vilka omfattas av denna gråzon? Jag talar om alla som arbetar med sexualiteten i fokus, med praktiskt tillämpat sex som medel och/eller mål. Det kan handla om coacher, gynekologer, sexologer, konstnärer, skådespelare, performanceartister, sexsurrogat, tantrakursledare, pedagoger, sexualupplysare, terapeuter, massörer och alla andra som på ett eller annat sätt kommer i direkt kontakt med sexualitet, kön, nakna kroppar, erotik och sensualism. Detta är en växande grupp människor, som på ett ofta extremt ologiskt och orättfärdigt sätt får sin handlingsfrihet kraftigt inskränkt av helt fel anledningar. Har Gudrun Schyman tänkt på det?

Ska verkligen vi som arbetar med sexualupplysning, relationscoaching och erotisk konst m.m. ständigt behöva oroa oss för att polisen plötsligt kanske knackar på, och att vi blir åtalade för brott mot någon sexualmoralistisk lag? Att det finns lagar som går att tillämpa på helt andra kategorier av ”brott” än de är ämnade för, och att detta kan leda till rättslig prövning, trots att den verksamhet man bedriver egentligen borde vara helt legitim, är kanske inte så lyckat.

polisutryckning

Låt mig ge några exempel: Om en massageterapeut blir tillfrågad av ett älskande par, om hur de ska ge varandra en skön könsmassage, och terapeuten visar på respektive person så att partnern ska lära sig, till dess att de båda får orgasm – räknas det som säljande av sexuella tjänster enligt sexköpslagen? Om det inte gör det måste man undra, för definitivt är det ju faktiskt en sexuell tjänst – och om det gör det måste man ifrågasätta lagen. För vem är ett brottsoffer i denna situation?

Om en fotograf håller ett föredrag om hur man fotograferar ett älskande par, och med på scenen finns ett älskande par som får betalt för att knulla inför publiken medan fotografen plåtar, är det olagligt eller lagligt? Om en konstnär betalar ett par konstmodeller för att de ska hålla ett antal samlagsställningar, som förebild för konstnärens skisser, och de känner sig inspirerade och kåta, och faktiskt knullar inför konstnären, mot betalning – betalar konstnären för sex då, och gör han sig skyldig till brott mot sexköpslagen? Om en massör utvecklar en alldeles särskilt avslappnande form av stretching som även omfattar könsdelar, blir det ett lagbrott att beställa en sådan massage?

erotic_croquis_2

Om en sexpedagog undervisar i onanitekniker, t.ex. genom att på en kurs, eller i privat coaching, visa hur han/hon själv gör, så att kursdeltagarna/klienten ska kunna göra likadant, är det lagligt? Om en konstnärinna/skådespelerska bjuder upp män på en scen, och runkar av dem, som en del av en konstnärlig performance, är det ett lagbrott? Om ett par skådespelare har avancerat sex på scenen, som en del av en teaterpjäs, är det ett lagbrott? Och – i sådana fall – vems lagbrott? Skådespelarnas, regissörens, eller publikens?

Alla dessa aktiviteter jag har listat är verkliga exempel ur livet, inget jag har suttit och spånat ihop. Jag känner eller känner till personer som gör aktiviteter av dessa och liknande slag, och jag skulle kunna göra listan mycket längre. Jag har själv varit delaktig i en mängd situationer som mycket väl skulle kunna befinna sig i denna juridiska gråzon, och det känns faktiskt lite osäkert. Jag vill helst inte plötsligt hamna på Expressens löpsedlar som sexualbrottsling, bara för att någon har bestämt sig för att komma åt mig – genom att tillämpa en ogenomtänkt och missriktad lag på ett orättfärdigt sätt. För sånt händer naturligtvis, om möjligheten erbjuds. Det finns alltid folk som missbrukar allt som går att missbruka.

sea-of-nudity

Det allra vanskligaste med sexköpslagen är att den bara reglerar just frivilliga överenskommelser, något som egentligen inte borde förbjudas alls. Lagen omfattar inte sexuellt tvång, trafficking, koppleri, väldtäkt, utnyttjande eller bedrägeri – det finns redan andra lagar mot allt detta. Sexköpslagen ställer till med mycket mer bekymmer än den gör nytta.

Avskaffa lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, NU!

tunn linje

Egna blogginlägg i ämnet:
Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen
Sexcoachutbildning – andra gången gillt!
Dags att skrota sexköpslagen
Att må dåligt av prostitution
Vem tjänar på sexualfientligheten?
Den sexuella revolutionens positiva effekter
Den moraliska effekten av tantramassage
Horor, sjuksköterskor, poliser, mattvävare och skomakare

tunn linje

Andra som skriver om samma ämne:
Liw Enquist på Newsmill, Hanna Wagenius på Newsmill, Isabella Lund, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也 och , 之乎者也 igen, Markussa, Motpol, Motpol igen, Hanna Wagenius WitchBitch, projO, Yami, Yami & Yami, Alexandra, Amanda Brihed, Greta Garbo, Beauty of mind – samt Federley själv, på sin blogg.

Dekorrand

Liten snabbsummering av den senaste tidens ämnen…

25/10, 2009

allabollariluften

Jag har som vanligt alldeles för många bollar i luften för att hinna blogga om allt intressant som händer, saker som jag verkligen skulle vilja blogga om, men inte hinner. Så jag tänker att jag gör lite som Emma, en kortare summering med kommentarer kring flera olika ämnen.

tunn linje

Thomas ”Stasi” Bodström kommer ut ur den kristna garderoben, mer tydligt än förr. Nu är han politiker i kyrkofullmäktige också, och på sin blogg visar han sina rätta färger som salvelsefull frälsarpredikant, när han talar om kriminella – ”Likt andra advokater vet jag, att det som oftast är enda chansen att rädda en som har kommit riktigt djupt ner i den kriminella avgrunden, är kärlek och kyrkan. Att bli troende är för många som har gjort andra människor riktigt illa den enda räddningen. Det måste vi ta fasta på.” Fantastiskt. Vi får hoppas att Bodströms engagemang i kyrkan kan rädda oss från att ånyo behöva konfronteras med denna fördärvliga mobbare och kristmoralist i maktposition.

tunn linje

Sverigedemokraterna börjar synas i sömmarna, och det är bra. Att Aftonbladet lät Sd:s partiledare Jimmie Åkesson vräka ur sig rasistiska klichéer i bladet var en alldeles utmärkt startpunkt för ett noggrant sönderanalyserande av denna gravt överskattade organisation. På samma sätt som jag sett tydliga samband mellan kristna evangeliska organisationer (EAEC) och nazister (Nationaldemokraterna – jag har sett samma artiklar dyka upp i båda sammanhangen), ser jag hur Sd i praktiken är en illa kamouflerad nazistorganisation med kristdemokratisk fernissa.

akesson_hagglund

Åkesson gör vad han kan för att se ut som Hägglund, men han lyckas inte särskilt bra. Till och med ett bakåtsträvande kristusparti som Kd framstår som ett liberalt, humanistiskt, genomtänkt och attraktivt parti i jämförelse med Sd. Det är verkligen dags att rycka täcket av dessa mentala kalhyggen och visa vilka rasistiska stolpskott de är i verkligheten. Deras kombination av ultrareaktionär kristen moralism med rasism och främlingsfientlighet rimmar väldigt illa med värden som demokrati, frihet, kärlek och medkänsla. Släpp för helvete inte in denna politiska katastrof i Riksdagen!

tunn linje

Förespråkarna för sexköpslagen får mycket stryk nu, med riksdagspolitiker som tar bladet från munnen, debattörer som attackerar från alla håll och kanter, professorer och andra forskare som analyserar sönder förespråkarnas undermåliga icke-argument. Dessutom avslöjas förespråkarna för denna moralistiska idiotlag som inpiskade lögnare och skitsnackare, sensationslystna moralpredikanter och rent ut sagt korkade. Men detta kommer jag förstås att skriva mer om i ett separat inlägg, eftersom det också är en av mina kärnfrågor.

tunn linje

Polisen jagar sexköpare och hemodlare av hampa, istället för att jaga riktiga brottslingar med riktiga brottsoffer, och det kan man ju ha allehanda åsikter om. Sverige har blivit självförsörjande på marihuana, och polisen springer benen av sig för att sätta dit de förhärdade brottslingarna, som inte förvånande visar sig vara hel vanliga Svenssons, akademiker, busschaufförer, banktjänstemän och andra ”vanliga människor”, som uppenbarligen inte bedömer rökning av maja som något allvarligt.

legalizeit

OBS! Jag propagerar inte för drogbruk! Så fort man kommer ut som ”drogliberal” så ställer man sig öppen för att svartmålas som närapå en knarklangare. Men det går jag inte med på. Jag propagerar för en balanserad politik, med skadereduktion som grundprincip, snarare än moralistisk förbudsiver. I flera länder i Europa har man helt avkriminaliserat innehav av alla slags droger, för eget bruk, och det har givit positiva resultat i form av mindre drogmissbruk, och bättre använda polisresurser. Kan det vara dags att anpassa lagstiftningen till medborgarnas praxis?

tunn linje

Diskussionen om religiösa särdrag, som niqab, burkha samt manlig och kvinnlig omskärelse fortsätter alltjämt. Urban Johansson skriver en utmärkt artikel om detta på Newsmill. Det är märkligt och extremt motsägelsefullt att i frihetens namn vilja förbjuda vissa slags plagg, samtidigt som man gladeligen godkänner att sjukhus skär sönder pojkars könsorgan i religionens namn. Att införa lagar mot vissa plagg är helt absurt, och den dagen man förbjuder bärande av burkha kommer nog fan jag att gå ut på stan i burkha. Nån jävla måtta på fascismen bland våra beslutsfattare får det väl ändå vara? Vilka tror de att de är, dessa självgoda besserwissrar som med förbudslagar vill styra över kvinnors klädsel?

burkhashopping

Om man vill gå runt och se ut som Spökplumpen, ett vandrande tvåmanstält, så måste det vara varje enskild människas frihet att få göra det. Självfallet får man räkna med att man inte kan ta ut pengar på banken, inte jobba någonstans där man möter andra människor, inte legitimera sig, inte ägna sig åt någon social verksamhet alls, i praktiken. Men det är konsekvenser man själv måste få bedöma om man tycker att det är värt att ta. Sådant ska inte lagstiftas om, lika lite som vi kan lagstifta om toppluva på samtliga medborgare under en viss temperatur. Och – man kan ju även bära sin burkha på fler sätt än ett…

sexyburkha

tunn linje

Polsk riksdag – idioti i kubik. I min späda ungdom fick jag lära mig att begreppet ”polsk riksdag” betydde totalt kaos. Alla pratar i munnen på varandra, stolar och papper flyger runt i rummet och smockan hänger i luften. Ingen koll, ingen struktur, ingen riktning. Polsk riksdag har nu även fått en ny betydelse – en drös medeltida idioter. Populistiska dumskallar som vill återinföra icke-funktionella kroppsstraff som hämnd mot vissa kriminella. Man har beslutat att pedofiler skall genomgå kemisk kastrering, något som prövades redan på 1940-talet i Sverige, och det fungerade inte då heller. Men det är väl bättre med stupstock, hämnd och vedergällning än att faktiskt göra något som fungerar. Man tar sig för pannan…

tunn linje

Nya Zeelands befolkning – ännu större idioter? I Nya Zeeland beslutade regeringen 2007 att förbjuda misshandel av barn (aga), men uppenbarligen är Nya Zeeländska föräldrar så rädda för sina barn att de tycker att det är nödvändigt att misshandla dem, så nu ska de folkomrösta om denna lag. Nya Zeeländare tycker alltså att det är rätt att misshandla just de människor som är för små för att försvara sig. 83 procent vill att föräldrar ska kunna slå sina barn ostraffat, enligt en färsk mätning. Något vidrigare har jag inte hört talas om på länge. Nya Zeeland är uppenbarligen inte ett civiliserat land, utan en barbarisk nation som vill fortsätta att utsätta sina mest sårbara och hjälplösa medborgare för systematisk misshandel. Bojkotta Nya Zeeland!

tunn linje

jazzEn liten solskenshistoria vill jag förmedla, och det är om den alldeles underbara lilla australiensiska flickan Jazz. 60 Minutes Australia gjorde ett reportage om henne, eftersom hon redan vid väldigt tidig ålder tydligt och klart upplevde sig som en flicka, trots att hon var född i en pojkkropp. Underbara föräldrar, underbara syskon, underbar tjej. Se denna film! Besök också gärna TransKids Purple Rainbow Foundation, en organisation för transsexuella barn.

tunn linje

Blogge Bloggelito har återuppstått från de döda, nu dock reinkarnerad under sitt eget namn, Niklas Dougherty. Naturligtvis måste den sinofile krångelpettern ha ett bloggnamn på kinesiska – 之乎者也. Den återkomne Niklas håller en mer formell stil i sitt skrivande än den vilt skjutande, smått koleriske Blogge. Fortfarande skarp (kanske t.o.m. skarpare), och snabb som attan. Så fort jag har tänkt skriva om något, så kan jag ge mig den på att Niklas/Blogge redan har skrivit om det, bättre, mer faktaspäckat, skarpare och smartare än jag själv ens vågat drömma om. Välkommen tillbaka till bloggosfären, Blogge/Niklas!

tunn linje

För min egen del kan jag också rapportera att min kandidatur till Piratpartiets riksdagslista nu även rent formellt är registrerad, och att det nu bara är att vänta och se vad medlemmarna i Piratpartiet tycker, fr.o.m. den 9 november (har jag för mig). Självfallet är alla vi som kandiderar fria att göra reklam för oss själva gentemot medlemmarna, eftersom det är den s.k. svärmen som väljer vilka som slutligen skall ingå i riksdagsgruppen. Så om du är medlem i PP, och gillar tanken på mig som riksdagsledamot – rösta gärna på mig då. Jag kommer förstås att lägga ut mer information här på bloggen när det är dags för röstning.

pirat_blogbanner

Dekorrand

IRL, AFK och det verkliga livet

22/10, 2009
IRl eller AFK? Att kyssas går bara i det verkliga livet.

IRl eller AFK? Att kyssas går bara i det verkliga livet.

I en sån där tröttsamt meningslös utfylllnadsartikel i Metro, med rubriken ”Nätuttrycken som får dig att verka helt efter” påstås det olika saker om hur man ska uttrycka sig för att hänga med. Vissa ord och begrepp är uppenbarligen helt ute, som att ”surfa på nätet”, ”cyberrymden”, och nu uppenbarligen även begreppet IRL [In Real Life].

Under rättegången mot The Pirate Bay skall en av de anklagade, Peter Sunde, dåvarande talesman för The Pirate Bay, ha tillrättavisat kammaråklagare Håkan Roswall, när han använde begreppet IRL. ”Vi använder inte det uttrycket. Allt är i riktiga livet. Vi använder AFK.” [Away From Keyboard].

Tanken med denna fomulering är förstås att umgänget i den digitala världen är lika mycket verklighet som den analoga verkligheten, fast på olika plan. Därför ansåg sig Peter Sunde ha rätt att korrigera kammaråklagaren. I alla fall stod det så i Metro, och det betyder att det som refereras till KAN ha hänt i verkligheten, men man ska förstås inte ta det för givet.

Men jag håller inte med Peter Sunde. Han har sitt perspektiv, och jag har ett annat. Och som jag redan tidigare påpekat så skiter jag fullkomligt i Pirate Bay och de asociala snorvalpar som bedriver (eller bedrev) den verksamheten. Jag använder gärna begreppet IRL, men absolut inte AFK. Och det är faktiskt inte för att jag är så förfärligt gammaldags och reaktionär, utan för att jag anser att den analoga verkligheten är mer verklig, mer på riktigt, än den virtuella verklighet vi upplever genom skärmar och tangentbord. AFK är bara FÖR nördigt.

”När ska vi träffas i verkligheten?” – så kan jag fråga någon jag har kontakt med via Internet. Vi kan ha pratat med webkamera på Skype, och verkligen sett varandra, nästan som på riktigt. Men det är ändå inte riktigt på riktigt, Det är en virtuell verklighet, alltså en låtsasverklighet. När jag träffar en människa I VERKLIGHETEN kan jag ta den personen i hand, krama den personen, känna dennes dofter, uppleva honom eller henne med alla sinnen, bjuda på lunch eller en fika, dansa, ge gåvor, klia på ryggen, ge massage, dansa, älska – eller slå’n på käften.

Inget av detta går att göra i den digitala verkligheten. Alltså är den analoga verkligheten IRL (In Real Life), medan den digitala verkligheten faktiskt inte är det. Den digitala verkligheten har sina poänger, men riktigt verklig är den inte. Det är en kommunikationsväg (vilket är nog så viktigt), men inte mer än så. Umgås man bara via nätet, och aldrig IRL, så blir det fan inga barn gjorda.

Se nu till att träffas i verkligheten också, alla sköna websurfare…

🙂

Dekorrand

FRA igen – nu har ni chansen, alliansen!

13/10, 2009

Demonstration

Nu på onsdag den 14 oktober skall det voteras igen i Riksdagen om FRA-lagen. I hopp om att alla har tröttnat på denna uttjatade fråga hoppas högeralliansen att deras FRA 2.0 (eller FRA 2.1, beroende på vem man nu frågar) ska godkännas utan några större åthävor. Det är inte lika mycket pådrag nu som när det begav sig för drygt ett år sedan, men det finns fortfarande hopp om att ett levande motstånd kan få några av alliansens riksdagsledamöter att rösta rätt = mot FRA.

Jag har själv inte orkat skriva mer om FRA på väldigt länge, men nu finns det verkligen anledning att påminna om denna medborgarkränkande lag, eftersom det är dags för omröstning i Riksdagen. Och eftersom politik handlar om att bygga allianser, tänka pragmatiskt, så finns det större anledning för vissa politiker i alliansen att tänka långsiktigt (d.v.s. även efter nästa val), att bygga positiva kontakter med oss pirater, som faktiskt har goda chanser att bli deras kollegor efter nästa val.

Denna omröstning är förstås strategiskt placerad precis innan nomineringarna till nästa års riksdagsplatser sker, vilket å ena sidan innebär att partipiskan viner lite extra mycket just nu, samt att riksdagsledamöternas opportunistism gentemot partiet är mer påtaglig. Men det vore förstås underbart om vi skulle få slippa behöva kalla våra folkvalda representanter för fegisar, fårskallar och ryggradslösa mähän, som sist då det begav sig.

Men loppet är inte kört. Vi måste inte oundvikligen kröka rygg för pragmatiska politiska beslut utan moralisk kompass, utan förankring i folkviljan, utan respekt för enskilda individers integritet och oförvitlighet. FRA handlar om att förvandla samtliga boende i Sverige till misstänkta brottslingar, som måste kontrolleras, ständigt. FRA handlar om att alla dina e-brev, alla dina telefonsamtal, all din digitala kommunikation registreras och sparas, för att eventuellt användas mot dig i framtiden.

Det gamla idiotargumentet ”om du har rent mjöl i påsen behöver du inget frukta” är verkligen dumt. och tar ingen hänsyn till vad som faktiskt är rent, eller vad myndigheterna plötsligt bestämmer sig för ska vara rent, eller vad du tycker är rent. Dessutom, hur rent blir ditt mjöl egentligen, om myndigheterna ständigt ska ner och gräva i det med sina smutsiga fingrar?

Demonstration

Därför anordnar Piratpartiet en manifestation, som stöd för det lilla fåtal ledamöter i alliansen som fortfarande kan tänkas rösta mot FRA. Oppositionen är mot (förstås, eftersom de är opposition – även om förslaget ursprungligen kom från dem), så vad vi försöker medverka till är att vippa gungbrädan över till att FRA-omröstningen faktiskt resulterar i ett NEJ. Vi kan alltså påverka det politiska skeendet. Vi kan hjälpa politikerna att ta sitt förnuft till fånga, och rösta med hjärtat och hjärnan snarare än med partiboken. För att stoppa lagen behöver åtta alliansledamöter lägga ned sina röster, eller så behöver fyra alliansledamöter rösta med oppositionen. Det är alltså inte omöjligt att det kan ske.

Det krävs alltså ett ytterst litet fåtal personers insats för att FRA-lagen skall fällas. Dem skall vi stödja. Vi är alltså denna gång inte där för att demonstrera mot något, utan för att manifestera för. För dem som vågar gå mot strömmen, för dem som uthärdar slagen med partipiskan, för dem som tycker att medborgarrätt kan smälla högre än övervakning och internationella utbyten av information.

Det är förstås viktigt att komma ihåg att slaget inte är vunnet i och med en seger på onsdag. Givetvis kommer det att dyka upp nya varianter av FRA-lagen, kanske med ett nytt namn, som känns mer attraktivt, givetvis med smärre kosmetiska förändringar som gör att vi tycker att det verkar acceptabelt, eftersom själva grundambitionen att övervaka och kontrollera fortfarande finns kvar. Demokrati är inget man får, och sen har kvar i all framtid – demokratin måste ständigt försvaras.

Manifestationen börjar klockan 14:30 och innebär att pirater delar ut flygblad och förhoppningsvis kommer någon riksdagsledamot ut och talar med oss. Klockan 15.15 går vi in i Riksdagshuset för att lyssna på slutet av debatten från åhörarläktaren, och bevittna voteringen som är planerad att genomföras ungefär klockan 16.00.

Initiativtagare till denna manifestation är Jonathan Rieder Lundkvist (pp), och medarrangör är Rick Falkvinge (pp), partiledare för Piratpartiet. Om du vill ha mer information, ring Jonathan på 070-1497019.

Om du bor i Stockholm – häng med! Vi kan fortfarande påverka.

tunn linje

camillalindbergblommor

I skrivande stund får jag också ett e-brev med en kul uppmaning från Rick Falkvinge, efter en idé av HAX. Vad vi alla kan göra, är att skicka käcka och uppmuntrande brev till våra riksdagsledamöter. Somliga fick blommor efter första omröstningen, och nu kan vi ge uppmuntran till de ledamöter som möjligen sitter och hänger på staketet, och inte helt säkert har bestämt sig. Om du vill skicka ett personligt e-brev till någon riksdagsledamot (eller flera) så kan du kolla adresser här.

Det går förstås också bra att skicka något via snigelpost – saker de genuint tycker om, personliga saker som inte går att avfärda hur som helst. Choklad, blommor med ett rösta-nej-kort, barnteckningar mot FRA, teddybjörnar – allt som det bär emot att kasta. Saker som visar att vi har hopp till att de fortfarande kan göra rätt. Vi kan alla skicka sådant till dem så att det kommer fram under idag tisdag eller allra senast imorgon onsdag lunch. Allt märkt med ”Stoppa FRA” eller ”Riv upp, gör om, gör rätt”.

Välj en alliansledamot (eller flera) och skicka ett budskap. Det är inte försent. Adressen är:
[ditt val av ledamotsnamn]
Riksdagen
Mynttorget 2
111 28 Stockholm

tunn linje

Andra som skriver om FRA:
Anna Petersson, Mikael Nilsson, Jon Karlung, Mark Klamberg i Aftonbladet debatt, Second Opinion, Rick Falkvinge, Mark Klamberg, Christoffer Kullenberg, Nemokrati, Mikael Nilsson, Farmorgun i Norrtälje, Anders Widén, Svensson, projO, Niklas Frykman, Motpol, Anders Mildner – och många, många fler…

Stoppa FRA-lagen nu!

tunn linje

calle_rick

Tillsammans kan vi ändra historiens förlopp – häng med!

tunn linje

Jag kandiderar till Piratpartiets riksdagslista.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Lite bus och lek med Piratloggan…

12/10, 2009

systembolaget

Ibland är de kreativa uttrycken i Piratpartiet på en alldeles särskilt anarkistisk nivå. På en av alla piratchattar skickade ett par av oss knasiga bilder till varandra, och den ena blev galnare än det andra. Det började med att Emma (som ju från början var den som formgav Piratpartiloggan) gjorde en rolig kombination av Piratpartiloggan och Warner Brothers logga. RIktigt kul.

pirate_warners

När Emma lagt upp den fina loggan fick jag inspiration, och gjorde först en lekfull variant av en polisbil, och sen tillverkade jag lite av varje – vägskyltar, diverse loggor och annat skoj. Photoshop är härligt att leka med!

piratbil_volvo

piratpartiet_vagskylt

lofberglila

Någon annan skickade en länk till en fantastisk applikation av Piratpartiets symbol, på något som ser ut som ett gammalt mynt. Vad det är exakt, och vad det skall användas till, samt vem det var som sände den, vet jag inte – men snyggt är det!

pp_mynt

Det ena gav det andra, som ledde till det tredje, så sen kunde jag inte låta bli att kolla in en och annan logga av särskilt välkänt stuk, som t.ex. Ferraris berömda märke med stegrande häst och namn. Först gjorde jag den med texten Piratpartiet, men det blev lite för långt, så texten blir oproportionerligt liten rent kompositionsmässigti förhållande till resten av märket, vilket föranledde Falkvinge-varianten, som är kortare, och därtill börjar den med F. Närmare Ferrari, alltså.

ferrari_loggor

Piratpartiets egen logo går naturligtvis inte att låta bli att leka med, så därför måste jag naturligtvis det – här visar jag ett par varianter – det finns förstås många fler, men dessa två gjorde jag bilder av:

pirogpartiet

potatismos

Inspirerad av en otroligt häftig kampanj som det tyska Piratenpartei gjorde inför det tyska valet, och som finns redovisad på en YouTube-film (som jag länkar till lite längre ner i detta blogginlägg), gjorde jag en bild med P-symbolen projicerad på en av Hötorgsskraporna vid Sergels torg.

pirat_stockholm_by_night

På den tyska PP-filmen ser man först hur en man liksom etsar partiloggan på trottoaren, genom att lägga ut en mall och gå på med högtrycksspruta. Marken blir renare just där mallen har öppningar, och läsbarheten är ovanligt bra. Och ingen kan säga att det är klotter eller skadegörelse – det är ju bara partiell rengöring. I samma film visas även hur man projicerar den runda partiloggan på väggen på stora hus, nattetid, med hjälp av en specialstrålkastare och en mall. Riktigt häftigt! Den hoppas vi på för kommande valkampanj här i Sverige…

I och med Piratpartiets stora framgångar i EU-valet i somras gjorde jag dagen efter valet en bild till bloggen, som också passar in i denna sköna piratkavalkad, nämligen en himmel full med fyrverkerier, och som del av dessa pyrotekniska kaskader lät jag Piratsymbolen lysa skönt på himlen, i flera varianter…

fireworks_pp

Och som avslutning måste jag förstås slänga in den där Jolly Roger-flaggan som jag gjorde om i Photoshop, så att den blev piratlila och vit, istället för det klassiska svart och vit. Jag tycker att den blev fin, och hoppas att någon gör slag i saken och tillverkar en riktig sådan flagga…

purple_jollyrogerflag

Dekorrand

Höger hand vet inte vad den vänstra gör…

7/10, 2009

younglovers

I Danmark vill de konservativa sänka straffbarhetsåldern för ungdomar från 15 till 14. Några vill t.o.m. sänka den till 12 år. Detta för att komma åt ungdomsbrottsligheten, som uppenbarligen eskalerat de senaste åren. Förutom att detta är en mycket märklig form av symptombehandling, som kan förvärra situationen snarare än förbättra – att sätta en 14-åring i fängelse, eller ens utsätta en 14-åring för en vuxenrättegång, kan bli kraftigt stigmatiserande, och bekräftar ungdomens identitet som just kriminell, vilket gör att det blir betydligt svårare att bryta,

Att man inte har ifrågasatt orsaken till denna ökande ungdomsbrottslighet, och kanske t.o.m. försökt göra mer djupgående strukturella förändringar, med förebyggande åtgärder snarare än straff, bekräftar ju bara med all önskvärd tydlighet beslutsfattarnas (politikernas) kortsiktiga och populistiska perspektiv. Det är väldigt lättköpt att ropa på lag och ordning, längre fängelsetid, och i förlängningen spöstraff, stupstock, tortyr, förödmjukelse och dödsstraff, men det pinsamma faktumet kvarstår – det fungerar inte.

Det enda som fungerar på så unga människor, som ännu ej är vuxna, färdiga att ta ansvar, är goda anknytningar till vuxna människor som de kan anförtro sig till. En auktoritär, straffande vuxenvärld stärker bara ungdomsupproriskheten. Det borde inte vara så svårt att begripa att det första man måste göra är att stärka familjerna, och bygga bredare nätverk med trygga vuxna som förebilder för barnen, snarare än de ungdomsgäng som ofta utgör den enda identifikationen för många unga, vilket förstås är ett uselt substitut för vuxenkontakter. Att skapa förutsättningar för att familjebanden inte slits av för tidigt vore en bra åtgärd. Men det är väl alldeles för komplicerat för populistiska politker, inget som genererar popularitetspoäng och personröster.

En synnerligen bisarr konsekvens (vilket var det jag egentligen ville komma till med detta blogginlägg) av denna eventuella ändring av straffbarhetsålder är att ungdomar som har sex med varandra innan de fyllt 15, plötsligt kan åtalas och fällas för ”brottet”. Två kåta (och kanske förälskade) 14-åringar som har haft sex med varandra kan plötsligt stämplas som sexbrottslingar. Hur smart är det på en skala?

Jag har alldeles nyligen publicerat ett blogginlägg om vansinniga sexlagar i Sverige och övriga världen, och den här nya lagen skulle definitivt kvala in, om inte annat så på grund av dess idiotiska konsekvenser.
Det är onekligen fascinerande hur makthavare i alla tider har uppvisat en helt osannolik övertro på lagar och regler som metod att komma tillrätta med missförhållanden av alla slag. Liksom det är mycket svårt att begripa varför vissa fenomen över huvud taget ses som problem. Vår tid är alldeles uppenbart inget undantag från denna regel. ”Det här gillar vi INTE, så det förbjuder vi!” – och så tror man i sin enfald att problemet försvinner. Som om förkylning skulle försvinna om man förbjöd den – eller kapade bort näsan. Men så enkelt är det ju inte.

Det första man borde göra i Danmark, oavsett om man kommer fram till att straffbarhetsåldern borde sänkas eller inte, är att i samma stund även sänka lovlighetsåldern för sex. Är man vuxen nog att bära straffansvar vid 14 års ålder, så bör man också betraktas som vuxen nog att avgöra om man vill ha sex eller ej. Men det kanske är farligare att ha sex än att bli stämplad som kriminell? Eller hur tänker ni?

Och hur stort problem är det egentligen, med tonåringar som har sex med varandra? Varför ska det över huvud taget betraktas som ett brott? På vilket sätt är det farligt? På vilket sätt kan det skada ungdomarna med lite sexlekar? Så mycket att de med dessa nya regler kan bli åtalade som sexbrottslingar? Det hela verkar rätt ogenomtänkt, helt enkelt. Tillbaka till skissbordet, damer och herrar politiker! Det här duger inte!

pirat_blogbanner

Dekorrand

Äntligen, Piratpartiet!

7/10, 2009

papierebitte

Jag har länge propagerat inom partiet för att vi pirater måste bli tydligare i hur våra frågor som rör integritet faktiskt får konsekvenser i en konkret fysisk verklighet, och inte bara på Internet. Ett fritt Internet är extremt viktigt, men vi kan inte isolera oss i cybervärlden och tro att de viktiga sakerna händer där. För det gör de inte. De viktigaste händelserna och starkaste mötena i människors liv händer i det verkliga livet, IRL, som jag något gammaldags men medvetet fortfarande väljer att kalla den analoga, fysiska verkligheten.

Nu har äntligen några pirater tagit bladet från munnen och formulerat en alldeles klockren sådan fråga. I en artikel i DN.se Opinion, med rubriken ”Rätten till ett privatliv har aldrig varit så hotad som nu” presenterar fyra pirater en rätt så radikal lösning på flera problem samtidigt. Tanken är att ingen ska behöva visa ID på våra vårdinrättningar. På lång sikt skall alla krav på legitimation betraktas som ren myndighetsutövning, och särskilt skall detta ID-krav skarpt förhindras i de fall då det faktiskt inte fyller någon vettig funktion.

Det finns verkligen ingen anledning att regelmässigt kräva ID på sjukhus och vårdcentraler. Och med tanke på hur ofta register missbrukas, är det inte så lyckat med samtliga medborgares sjukjournaler liggande på stora servrar heller. Det spelar ingen roll hur många formella regler man har – det kommer garanterat att missbrukas ändå, förr eller senare. Bättre är då att göra som man gör i många andra länder – varje person har hand om sin egen journal, och du väljer själv om du vill identifiera dig eller visa din journal.

patientbricka

Ett mycket bra exempel på fall som ställer till med administrativa problem är papperslösa flyktingar. Om man inte har krav på legitimation på sjukhusen, så kan även papperslösa flyktingar få vård, utan att hamna i en särkategori som ”papperslösa”. Då först blir alla faktiskt behandlade som likar. Då först bryter vi i Sverige inte mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Ett annat fullt möjligt scenario är om en flicka från en hederskultur kommer till ett sjukhus för att göra abort, givetvis utan sin familjs vetskap. Om hon måste legitimera sig, och hamnar i ett journalregister, så finns alltid möjligheten att hennes hemlighet kommer ut. Hon kanske har en morbror som har fått höra skvaller om henne, och som för övrigt jobbar som läkare, och har därmed tillgång till journalsystemet. Hur många spärrar det än finns, så finns det alltid någon som kan överlista dem. Och så har vi plötsligt ett hedersmord på halsen, på grund av sjukhusets irrationella behov av personregister.

”Identitetskontroll är ett intrång i den privata sfären. Den sortens intrång är myndighetsutövning och ska inte få göras godtyckligt av privata eller offentliga aktörer, utan bara då myndigheter har delegerat identitetskontrollen som en oundviklig del av sitt myndighetsuppdrag.”

Piratpartisternas artikel i DN

Det är dags att börja arbeta för frihet på riktigt nu. Att stoppa idiotiska förslag som ID-kontroll på tåg är förvisso en väldigt viktig sak att slåss för, men också positiva friheter, som möjligheten att kunna ha anonyma telefon- och interentabonnemang och IP-adresser, och kanske även anonyma betalkort, som man kan ladda på olika sätt, eller kanske genom att man helt enkelt ska kunna köpa anonyma betalkort i vanliga butiker. Och sjukvård utan ID-krav.

Hittills har det mesta av Piratpartiets arbete ärligt talat bestått i att motarbeta inskränkningar i personlig integritet, att säga nej, stopp och belägg. Det är alltid viktigt, och rätt och riktigt. Men nu går Piratpartiet med all önskvärd tydlighet ur defensivläget och lägger i en ny växel, och det är starkt. Piratpartiet blir plötsligt mer tydligt och synligt för positiva mål. Det stödjer jag. Med entusiasm.

tunn linje

Fler som skriver om samma ämne:
Rick Falkvinge, Anna Troberg, Peter Andersson, Mårten Schultz, Emma Opassande, 之乎者也, Christian Valtersson, UNT:s ledarblogg, Ravenna

tunn linje

Jag kandiderar till Piratpartiets riksdagslista.
Är du medlem i Piratpartiet? Rösta gärna på mig!

pirat_blogbanner

Dekorrand

Snuskiga dagböcker – feministisk porr?

2/10, 2009

dirtydiaries_collage

Jag var på premiärvisningen av Mia Engbergs nya filmprojekt, Dirty Diaries, för några veckor sedan. Den lilla kultbiografen Kvartersbion vid Hornstulls Strand har bytt skepnad, moderniserats och blivit lilla kultbiografen RIO. På premiärkvällen var det fullt med folk i foajén och utanför – filmfolk, hippa sexradikaler, feminister och porrskådisar om vartannat, och alla skulle vi se porrfilm i biosalong. En rätt skön samling, med andra ord. Förmodligen minst 80 % kvinnor, vilket väl får sägas vara extremt ovanligt när det ska premiärvisas en porrfilm…

Ja, jag vet att jag är sent ute med min recension, långt efter alla andra, men jag har ingen pressläggningstid, är inte professionell journalist, har inga deadlines att hålla – och dessutom tycker jag att detta är ett så intressant ämne att det förtjänar uppmärksamhet bra mycket mer än de berömda 15 minuterna, under vilka Andy Warhol en gång i tiden förutspådde att alla skulle få vara kändisar. Det finns alltså anledning att påminna om denna film. Dessutom har jag gjort en mycket noggrann genomlysning av filmen, och går genom del för del mycket noggrant, vilket är mer än vad andra recensenter har gjort.

selmasofiedvd Mia Engberg är en pionjär, en visionär med många års erfarenhet av att göra dokumentärflm, och nu även en upptäcktsresande i den filmade erotikens värld, något hon började med på allvar med sin erotiskt laddade kärleksfilm Selma och Sofie för några år sedan (2001), och nu alltså med filmen Dirty Diaries. Selma och Sofie var såvitt jag vet Mia Engbergs första försök att utforska pornografins värld. Dock blev Selma och Sofie mycket mer än en porrfilm – det blev en väldigt charmig och kärleksfull berättelse om en ung kvinna som blir kär i sin simlärare. Ett par riktigt heta sexscener fanns med i den filmen, men porr är nog fel beskrivning av denna först och främst rätt så gulliga och romantiska novellfilm.

Selma och Sofie väckte mycket uppståndelse på sin tid, framför allt inom de feministiska/lesbiska leden, där det fanns de som var starkt kritiska till att det i en sexscen användes en färgglad dubbeldildo i filmen – typ ”penetration är lika med maskulin dominans” och liknande synpunkter. Och det ställdes naturligvis relevanta frågor kring själva fenomenet – går det verkligen att göra feministisk porr? Är inte feminism och porr varandras antiteser? Är inte vår nutida kultur så skadad av mansinriktad porr och könsstympad sexualitet att det blir omöjligt att göra porr utan att fortsätta bidra till en objektifiering av kvinnor? Allt detta är intressanta frågor, som Mia Engberg utforskar och försöker hitta svaren på, med hjälp av sitt redskap för självutveckling och kunskapsinhämtning – att göra film.

dd-title

Dirty Diaries är en helt annan slags film än Selma & Sofie, och låter sig inte gärna dömas/bedömas på det sättet. Den är för det första gjord med extremt enkla medel – hela filmen är gjord med mobilkamera, vilket förstås påverkar den tekniska kvaliteten rätt så rejält. Dogma-film goes hardcore, på fler sätt än ett. Och den är gjord av flera personer, vilket gör den till ett en kollektiv handling, ett filmiskt kollage med flera perspektiv inblandade.

Det är uppenbarligen riktigt kontroversiellt att vilja göra en porrfilm, eller över huvud taget att vilja skildra sex på riktigt i film, vad man än kallar det. Så fort kön gestaltas, och särskilt då upphetsade kön i möte med varandra, så höjs kritiska röster med nervösa tonfall. Det är då ”spekulativt” eller ”snaskigt”, och man verkar automatiskt utgå från att sex alltid är ett lockbete, en medveten provokation för att få uppmärksamhet och rubriker – och så förstås för att tjäna pengar. Som om sex och sexualitet inte skulle kunna vara ett fascinerande ämne i sig självt, väl värt att skildra och utforska.

Mia Engberg är inte unik, som varande en kvinna som vill utforska porrens domänder – i U.S.A. finns flera, som Candida Royalle, Tristan Taormino, Maria Beatty m.fl., och i Storbritannien finns Anna Span. I Spanien finns svenska Erika Lust, som framgångsrikt har gjort flera intressanta erotiska skildringar. Det som särskiljer Mia Engberg från de övriga är att hon har valt att problematisera porren ur ett alldeles speciellt svenskt feministiskt perspektiv, på gott och ont.

miaengberg

Mia Engberg vill erövra begreppet porrfilm och göra det till sitt eget. Fortsätter hon med sin resa i sexualitetens domäner kan hon faktiskt lyckas. Lika svårt som det kan vara för en pornograf att gå över till seriöst berättande, lika svårt kan det vara för en seriös dokumentärfilmare och konstnärlig berättare som Mia Engberg att faktiskt erövra en helt ny genre. I produktionen av denna film har hon fått hjälp. Istället för att själv stå bakom kameran, har hon främst verkat som producent, och till skapandet av Dirty Diaries har hon samlat 12 olika filmare, och låtit dem göra varsin kortfilm, alla med erotiken som tema. Resultatet är ojämnt, men definitivt oerhört intressant, och filmhistoriskt unikt.

Linje

Så till själva filmen – eller filmerna:

dd-skin_1

Den första filmen, SKIN, i regi av Elin Magnusson, och foto av Ester Martin Bergsmark, är en av de allra bästa i hela Dirty Diareis-projektet, enligt min smak. En fantasifull och originell skildring av ett par som sakta klär av varandra – från att vara fullkomligt klädda, från topp till tå (ansikte, händer – allt!), i något slags heltäckande kroppsstrumpor i hudfärgat stretchtyg. Effekten är surrealistisk, och det blir förstås en stark vändpunkt när en sax introduceras i handlingen. Musiken (som verkar fokusera på konstiga, elektriska ljud) tilltalar mig inte i sammanhanget, men det är ju en smaksak.

dd-skin_3

Sexet är innerligt och passionerat, mellan två riktiga människor, och det känns verkligen att aktörerna är attraherade av varandra på riktigt – inga koreograferade, blonderade, solariebruna silikonmonster som simulerar orgasmer, alltså. En sak som imponerar på mig med denna film är att den innehåller många riktigt intima närbilder, av kön i kön, kön i mun, utan att det någonsin känns ”porrigt” på ett spekulativt och överdrivet sätt, utan verkligen sexigt på ett naturligt sätt – detta tror jag främst har med kontexten att göra, men naturligtvis också ljussättning, ljud och musik. Vackert!

tunn linje

dd-fruitcake

Den andra filmen, FRUITCAKE, av Sara Kaaman & Ester Martin Bergsmark, känns mer manierad, mer krystat ”konstnärlig”. Det är skakigt, pixligt och oskarpt, kroppsdelar, sexleksaker och frukt om vartannat. Irriterande musik och dåligt ljud. Det konstnärliga känns som en tafflig reminiscens av videokonst från tidigt 1980-tal, och känns mest som ett tröttsamt effektsökeri. Att idén kan vara spännande, och att det dyker upp enstaka vackra bilder hindrar inte det faktum att denna film inte håller måttet. Tröttsamt och irriterande – inget man blir kåt av. Inte porr, med andra ord.

tunn linje

dd-nighttime_2

Den tredje filmen, NIGHT TIME, av Nelli och Andreas, är verkligen sex, sex och åter sex, och är rätt porrig, på samma sätt som en amatörhemmavideo kan vara det. Det är fler klipp och kameravinklar än de flesta hemmavideos, dock. Bildkvaliteten är väldigt pixlig och skakig, vilket förstås har som orsak att den är filmad med en mobilkamera, i dåligt ljus. Ljudet är förmodligen registrerat med samma mobilkamera, och det känns väldigt mycket ”dogma” över det hela, socialrealistisk dokumentärfilm med låg budget. Sexigt? Hmmmm… Sådär.

tunn linje

dd-dildoman

Den fjärde filmen, DILDOMAN, av Åsa Sandzén, är en animerad film som utspelar sig på nån slags sexklubb, och är väl mer komisk än sexig. Den är onekligen rolig och fantasifull, med en dråplig avslutning (utlösning?). Jag tycker dock att det är svårt att rubricera denna film som porr. Animerad erotisk humor, javisst – porr, nej.

tunn linje

dd-bodycontact

Den femte filmen, BODY CONTACT, av Pella Kågerman, är en rätt lustig historia om en tjej som raggar upp en kille via en kontaktsajt på nätet, för att knulla. Han kommer hem till henne, och blir först väldigt förvirrad och störd av att ytterligare en tjej är där och filmar hela förloppet. Men sexdriften tar över, och de knullar för fullt. Man blir onekligen nyfiken på om detta är autentiskt, om killen faktiskt är på riktigt, eller spelar sin förvåning. Hur det än är, är det vågat, busigt och fräckt. Filmiskt sett lämnar kvaliteten rätt mycket att önska, och sådär särskilt sexiga är inte de filmade sexscenerna, men det är ändå en frisk liten karamell vi får smaka på. Fantasieggande, tankeväckande – ”skulle jag våga göra så?”

tunn linje

dd-redlikecherry

Den sjätte filmen, RED LIKE CHERRY, av Tora Mårtens, är riktigt konstig. Den känns som en skum, virrig och manisk drömscen i någon avant-gardefilm från 1970-talet. Man ser i stort sett ingenting – det är lite närbilder på hud, sand och fladdriga färger. En sexscen ser ungefär ut som att någon av de medverkande har glömt kameran på, liggande på en kudde i sängen, halvt gömd under ett plagg. Man ser i praktiken ingenting, bara färgfladder och sudd. Det hela känns lite som ett examensarbete på en folkhögskola med estetisk inriktning, av någon som vill vara lite vågad. Erotiskt? Inte en sekund. Porr? Knappast.

tunn linje

dd-onyourbackwoman

Den sjunde filmen, ON YOUR BACK WOMAN, av Wolfe Madam, är en rätt kul film med flera olika tjejpar som brottas i sina sängar. Lekfullt våld kan vara väldigt sexigt, och denna mer vildsinta form av intimitet kan vara väldigt inspirerande. Sexigt, men knappast porrigt. Och alldeles för mycket tjejer, om det är heterokvinnor som ska se på den här filmen. Inga män alls.

Denna påtagliga kvinnodominans får mig att ställa den (för mig) ofrånkomliga frågan – är denna ojämlikhet egentligen ett sätt att undvika en konfrontation med manlig sexualitet, och vad som händer med såväl manlig som kvinnlig sexualitet när de möts? Är det en billig form av fuskfeminism, som fungerar bara så länge man exkluderar männen? Sitter manshatet så djupt i en del feminister att de helt enkelt inte klarar av att se män som sexobjekt, i positiv mening? Eller övertolkar jag nu? Riktar sig denna film helt enkelt bara till lesbiska kvinnor?

tunn linje

dd-phonefuck

Den åttonde filmen, PHONE FUCK, av Ingrid Ryberg, handlar i all enkelhet om telefonsex, och skildrar detta lite halvtaffligt, men innerligt och gulligt. Naket, och rätt sexigt. Det är fint att telefonsexet blandas med parallella tänkta bilder, eller minnesbilder, av ett tillfälle när huvudpersonerna har sex med varandra på riktigt, och inte bara via telefonen.

Den här filmen hade tjänat på bättre teknik – HD-kamera och bra ljud. Taffligheten kommer främst av brister i den tekniska kvaliteten, den ligger inte hos skådespelarna eller manuset. Helt klart en värdig episod i en serie erotiska filmer. Det enda jag har klar kritik mot är att det än en gång är ett lesbiskt par som skildras. Det blir lite för mycket Queer-PK över hela produktionen, med tanke på att lesbiska kvinnor trots allt är i kraftig minoritet generellt. Även bland de kvinnor som vill se feministisk film är nog andelen heterosexuella klart större än homsexuella.

tunn linje

dd_browncock

Den nionde filmen, BROWN COCK, av Universal Pussy, är i all korthet en orgie i penetration. Det enda vi får se är i praktiken en kvinnas underliv som penetreras, först av en brun löskuk (därav titeln), och sedan en annan kvinnas hand, som större delen av filmen är helt inne i den första kvinnans fitta – ett riktigt handknull. Det här är definitivt rätt porrigt, och extremt könsfixerat. Går du igång på fittor och fisting är det här en film för dig.

tunn linje

dd-flashergirl-metro

Den tionde filmen, FLASHER GIRL ON TOUR, av Joanna Rytel, är en rätt knasig film, mer en dokumentär konceptfilm än en porrfilm. Joanna presenterar sig själv som en kvinnlig blottare, och åker till Paris för att blotta sig i fontäner, i hotellrumsfönstret och i Paris Metro – tunnelbanan. Det är onekligen fantasieggande, och kanske lite skrämmande. Hur vågar hon? Annorlunda film.

tunn linje

dd-authority_1

Den elfte filmen, AUTHORITY, av Marit Östberg, är definitivt den som mest påminner om traditionell porr, i positiv mening. Det här är riktigt sexigt. Det är en lesbisk historia (ja, de har t.o.m. hittat på en klassisk porr-storyline!) om en kvinna som provocerar en kvinnlig polis, vilket leder till ett fantastiskt knull i en risig lagerlokal.

dd-authority_3

Det runkas, knullas med batong i analen, med handbojor, utövas fisting och hela hardcore-baletten – och hela tiden känns det ändå väldigt äkta, naket, innerligt och kärleksfullt mellan de unga kvinnorna. Till och med romantiskt, trots den rätt hårda kontexten. Här funkar den skitiga, primitiva mobilkameratekniken, i all sin nakna dokumentärstil. Bra film!

tunn linje

dd-liberationofmen

Den tolfte filmen, FOR THE LIBERATION OF MEN, av Jennifer Rainsford, tycker jag mest är extremt konstig. Anonyma onanerande unga män i damunderkläder, med peruker som täcker hela huvudet, ihopklippt med korta sekvenser av en gammal kvinna. Visst, om man tänder på de här onanerande männen, men även deras runkande känns rätt desperat och manieriskt, koreograferat, poserande. Inte sexigt alls, och vad filmen i övrigt har för budskap fattar jag inte. Skumt – och absolut inte porr.

tunn linje

dd_cometogether

Som en bonusfilm medföljer även COME TOGETHER, en liten kortis av Mia Engberg, inspirerad av Beautiful Agony och liknande projekt. Den visar i all korthet kvinnor som onanerar – men man ser inte deras kön eller händer. Man ser deras ansikten. Come Together var i själva verket inspirationskällan till Dirty Diaries, utifrån tankegången att fler borde se den här typen av film. Den är tydligt en skiss, men det sänker inte kvaliteten på något sätt. Den har en äkthet och en nerv som är svår att fånga. Kärleksfullt, naket och självutlämnande.

Linje

Så. Det var alla filmerna i Dirty Diaries. Hur sexigt det var, eller feministiskt, får du som tittare avgöra. Den feministiska aspekten av filmen verkar främst komma till uttryck i att det är fler kvinnor inblandade i handlingen, och att de alltid är pådrivande. En viktig aspekt av detta, som förstås kompliceras av att det är film (voyeuristiskt så det förslår), är hur kvinnor alltjämt främst ses som objekt för andra att njuta av, snarare än subjekt.

Detta är faktiskt den centrala frågeställningen i hela detta filmprojekt, och det är onekligen en mer komplex fråga än man kan tro – går det att göra feminstisk porr? Eller är det så att hur man än gör, så kommer våra blickar att vara präglade av vår tids könssyn? Att hur man än gestaltar sexuella kvinnor, så kommer de främst att vara objekt, och männen subjekt? Är det så? Kan vi ändra på det? Och i sådana fall hur?

Min kära hustru tycker dock att det är alldeles för få män med i filmen. Som heterokvinna vill hon se sexiga män ha sex (gärna med andra sexiga män), och det tyckte hon var en bristvara i Dirty Diaries. Det är väldigt mycket tjej-tjej-sex, och det är en lite märklig konsekvens av den feministiska ambitionen. Antingen lesbiskt, eller solo, eller sex med en man som är underordnad. Jämlikt sex mellan man och kvinna är det ont om i Dirty Diaries. Men det finns, och det är för väl.

dd-skin_2

Det är dock onekligen fascinerande att Mia Engberg har fått Filminstitutet att finansiera projektet – än är inte undrens tid förbi. Visserligen med bara 500.000 (vilket är att betrakta som kaffepengar när man gör något så kostsamt som att göra film), men det har givetvis hjälpt till, inte minst med tanke på att detta trots allt är en extrem lågbudgetfilm.

Att Dirty Diaries har en konstnärlig inriktning, får också det spännande resultatet att man kan köpa DVD:n på Buylando och andra liknande videobutiker, något som absolut inte kunde ha skett om det vore en fullfjädrad porrfilm av mer ”normal” karaktär. Dirty Diaries är helt enkelt en suverän dörröppnare för sexualiteten in i den etablerade filmkulturen.

Jag ser Dirty Diaries som en milstolpe rent kulturellt sett, bitvis mycket underhållande men rätt ojämn rent konstnärligt sett, och tyvärr rätt svag rent pornografiskt sett (det är inte mycket jag faktiskt tänder på) – men en viktig film är det, och jag hoppas att många köper den. Den borde finnas i DVD-hyllan hos varje cineast, och hos alla som är intresserade av konstnärliga skildringar av sex.

Jag önskar verkligen Mia Engberg lycka till med kommande filmprojekt. Hon är en seriös och hängiven filmare med känsla för vad som berör. I framtiden hoppas jag att hon tar kommandot bakom kameran igen, och skriver sina egna stories. Då kan det bli riktigt, riktigt bra.

tunn linje

Besök hemsidan för Dirty Diaries! för att få veta mer om filmen.
Besök gärna Mia Engbergs egen hemsida för att få veta mer om Mia och hennes filmande.
Besök även gärna NjutaFilms, distributören av DVD:n.
För att inte tala om SubDVD, Sveriges coolaste videobutik, både iRL och på nätet.

Dekorrand

Jag har biljetter till porriga Rammstein!

2/10, 2009

rammsteinkollage

För några dagar sedan släpptes biljetterna till Rammsteins konsert i Stockholm i februari nästa år. Vi hängde på telefonväxeln, och fick faktiskt biljetter – riktigt kul, med tanke på att de måste ha tagit slut på mindre än en timme. Och nu har jag fått än mer entusiasm inför deras konsert…

Till sin tokroliga låt ”Pussy” har Rammstein gjort en musikvideo som med all sannolikhet är den porrigaste som någonsin gjorts i musikbranschen. Det leks med stereotyper, och medlemmarna i bandet deltar i en extremt kort, men intensiv porr-orgie, med storbystade porrvalkyrior i klichémiljöer, och det sparas inte på krutet – det är kukar och fittor och knull och sprut, och man anar att censurivrare världen över får hjärnblödning vid bara tanken.

Refrängen är föredömligt enkel och rakt på sak”You have a pussy, I have a dick, so what’s the problem, let’s do it quick!” Inga spetsfundigheter, inga metaforer, inga poetiska omskrivningar. Bara SEX. Det känns rätt befriande med denna rakt-på-sak, no-bullshit-attityd, och jag applåderar Rammstein för denna känga i röven på nypuritanismens och lagommoralismens förkämpar.

”Schönes Fräulein, Lust auf mehr?
Blitzkrieg mit dem Fleischgewehr!
Schnapps im Kopf, du holde Brau, Steck Bratwurst in dein Sauerkraut!”

Det är så himla kul att Rammstein på detta sätt än en gång lyckas säga ett stort, fett ”FUCK YOU” till alla PK-fjollor och moralnissar. Jag gillar verkligen den här videon! Och det känns nu extra roligt att jag ska gå och se Rammstein i februari – tillsammans med alla mina tre tonåringar, som alla älskar Rammstein. Riktigt skoj!

tunn linje

Jag lyckas inte med konststycket att lägga in en video från RockTube här i WordPress, så vill ni se videon får ni klicka er hit.

tunn linje

Läs även gärna en bra artikel i danska Politiken om Rammsteins porrvideo!

Dekorrand


<span>%d</span> bloggare gillar detta: