Dags att förbjuda köp av sjukvårdstjänster – gästblogg av Dick Wase

Min första gästbloggare, Johan Nordansjö, skrev om sexköp, och min andra gästbloggare, Dick Wase, fortsätter i samma spår, fast ur en helt annan vinkel, förstås. Dick presenterar här en satirisk artikel med djupt allvarlig grund.

I Stockholmsupplagan av Metro den 13/10 2011 finns ett reportage om det myckna våld som sjukvårdspersonal utsätts för. Det finns undersökningar som visar, att sjukvårdsarbetare utsätts för lika mycket våld som gatuprostituerade – Kimberly-Ann Ford. 1999; Evaluating Prostitution as a Human Service Occupation – Elias, James E, Bullough, Vern L, Elias, Veronica & Brewer, Gwen (editors); Prostitution: On Whores, Hustlers and Johns, p 420– 43). Detta innebär att de totalt sett utsätts för betydligt mer våld än de prostituerade som samlad yrkesgrupp, eftersom de inomhusarbetande sexarbetarna inte är stort mer våldsutsatta än folkgenomsnittet (Charlotte Seib, 2007; Queensland’s Female Sex Workers Generally Happy In Their Work)

Ett av huvudargumenten för att förbjuda prostitution eller sexköp brukar vara att de prostituerade utsätts för väldigt mycket våld, något som sägs vara oundvikligt i yrket. En som hävdar det är Kajsa ”Ekis” Ekman – läs mer om henne i ett utdrag (pdf) ur min kommande bok, ”Den kidnappade sanningen – eller myten om den gigantiska sextraffickingen”. För att råda bot på detta våld påstås det att efterfrågan måste minskas, och kunderna påstås vara de som utför våldet. Det är ju därför den svenska sexköpslagen av förespråkarna anses vara så genialisk. Den straffar köparna, och låter sexarbetarna fortsätta med sitt arbete. Men våldet mot dem ska minska genom att efterfrågan minskar, så att prostitutionen äntligen dör ut.

Ett så genialiskt koncept borde vi applicera på den våldsutsatta sjukvården. Mitt förslag är att vi förbjuder köp av sjukvårdstjänster, men tillåter försäljande av dem. Sedan kan polisen stå vid sjukvårdscentralerna och sy in alla som kommer dit för att få hjälp, istället för att jaga svårfångade våldsbrottslingar och andra tyngre kriminella. Tänk vilka gigantiska bötesbelopp staten skulle dra in! Och det finns absolut ingen risk att sjukvården går under jorden, eller söker sig nya hemliga lokaliteter, för det har en utredare av lagen fastslagit, att så blir det inte. Inte heller behöver vi satsa på arbetsskydd och arbetslagar för sjukvårdsarbetarna. Det anses ju fullständigt onödigt för sexarbetare, så då behövs det inte heller för dem som slavar i sjukvården. Det gäller att skicka rätt signaler.

En annan positiv effekt av en sjukvårdsköpslag blir att vi slipper få in traffickerade läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal från tredje världen och Östeuropa. Om sexköpslagen kan fixa det inom prostitutionen så måste sjukvårdsköpslagen kunna fixa det inom den stora sjukvårdstraffickingsektorn. Va? Säger ni att det inte finns någon trafficking där? Jamen, om vi precis som med prostitutionen klassar alla sjukvårdsarbetande som är immigranter som traffickerade (eftersom ingen frivilligt kan välja ett sådant våldsinneboende yrke), så har vi en gigantisk trafficking inom sjukvårdssektorn, mycket, mycket större än i sexsektorn.

Naturligtvis måste vi också förbjuda koppleri inom sjukvården. Ingen ska kunna tjäna pengar på någon som tvingas jobba i ett så våldsutsatt yrke. Därigenom kommer staten dra in än mer summor, eftersom alla landsting/kommuner som driver sjukvårdsbordeller (som sjukhusen mer adekvat bör betecknas, till skillnad mot sexbordeller) kan straffas. Sjukvårdsbordellerna måste naturligtvis stängas, och självklart ska inte heller de som är gifta med sjukvårdsarbetare få gå fria, eftersom de skor sig på sina makars arbete. Sjukvårdsarbetare måste fråntas vårdnaden om eventuella barn, och man måste därtill omskola sjukvårdsarbetarna till ett mer anständigt arbete. Självklart kan man inte heller låta sjukvårdsarbetare arbeta tillsammans för mer säkerhet, eller ha någon anställd som skyddar dem. Det skulle med samma logik som används om sexköpslagen bara öka våldet.

Det är också känt att sjukvårdsarbetare, precis som prostituerade, använder distanserande från arbetet som skydd mot mental ohälsa. Eftersom Kathleen Barry har konstaterat att det är hemskt skadligt för prostituerade måste det vara lika skadligt för sjukvårdsarbetare. Det kan ju inte vara bra en viss roll i sitt yrke och en annan hemma, eller hur? Där har vi ytterligare ett skäl till att införa sjukvårdsköpslagen. Och så måste vi förstås också betrakta försäljandet av sjukvårdstjänster ur ett könsmaktsperspektiv – eftersom det är mest kvinnor som utför tjänsterna måste det bero på mäns dominans över kvinnor, vilket logiskt sett gör sjukvårdsarbetaren till ett offer för strukturellt manligt våld. Om sjukvårdsköpande kvinnor blir våldsamma och slår sjukvårdsarbetare så beror det naturligtvis på att de är förtryckta av män, och alltså blir det manliga våldet dubbelt närvarande. Ytterligare skäl till att förbjuda försäljandet av sjukvårdstjänster.

Om vi skulle tillämpa samma principer på den våldsdrabbade sjukvården som på den våldsdrabbade gatuprostitutionen, kombinerat med tillbakadragande av arbetsrättigheter, skyddslagar o.s.v., så kommer vi snart att inte bara ha utrotat den våldsinneboende sjukvården och sjukvårdstraffickingen, utan också sjukdomarna i landet. Vi vill skapa identiska villkor för sjukvårdsprostituerade och vanliga prostituerade, för största möjliga framgång med konceptet. Och snart kommer den offentliga statistiken visa att vi inte har några sjuka i vårt land, eftersom inga uppsöker vårdcentralerna.

Och glöm inte – vi måste skydda sjukvårdstraffickingoffren.

Dick Wase har ingen egen blogg, men han har skrivit en stor mängd böcker, framför allt om medeltid och Gotlandshistoria, samt den mest omfattande boken som någonsin skrivits om sexualhistoria – Samlag eller Salighet. Dick är också politiskt aktiv, framför allt för en liberalisering av svensk sexuallagstiftning.

Ännu en bredsida mot sexmoralismen

Maktmonstret och härskarteknikmästarinnan Margareta Winberg har uppenbarligen känt sig lite bortglömd och undanskuffad på sistone, så med hjälp av sin vapendragerska Anna Hedh är de nu ute på korståg. De vill frälsa Europa. Så i EU-parlamentet som i svensk press.

Winberg och Hedh har publicerat en artikel, ett riktigt brandtal, på SvD Brännpunkt, med titeln ”Vi tar strid mot sexhandeln i Europa”. Den artikeln var dock så ofattbart enfaldig och missvisande, att jag och några av mina politiskt engagerade vänner blev tillräckligt upprörda för att skriva ihop en svarsartikel till SvD Brännpunkt – och här är den nu!

EU säger nej tack till svensk morallag

Margareta Winberg och Anna Hedh skriver på Brännpunkt 14 december att de ”tar strid mot sexhandeln i Europa”. De vill framhäva vår svenska sexköpslag som något som vi absolut måste exportera till hela EU, utifrån antagandet att sexarbete alltid skadar både individ och samhälle. De tycks anta att svenskar alltid vet bättre än alla andra, och framför allt har högre moral.

Att exportera den svenska sexköpslagen till EU är lyckligtvis ett omöjligt projekt. De andra medlemsstaterna kan nämligen se skillnad mellan frivillig sexhandel och trafficking. Det medlemsländerna nu kommit överens om är att ”redovisa de åtgärder som de vidtar för att kriminalisera den som medvetet köper sexuella tjänster av ett människohandelsoffer”.

Det Winberg och Hedh säger i sin artikel stämmer inte alls. De gör i sin artikel allt de kan för att ta åt sig äran, och antyder att svensk politik har stort inflytande över EU. De har dessutom fräckheten att antyda att motståndet mot svensk sexlagstiftning i övriga Europa skulle vara på grund av att de övriga europeiska politikerna och tjänstemännen själva nyttjar sexarbetares tjänster – en argumentation som är på en skandalöst låg nivå.

Winberg och Hedh blandar medvetet ihop begreppen sexarbete och trafficking, och påstår att trafficking är mer ovanligt i Sverige på grund av vår restriktiva sexköpslagstiftning. Sanningen är att främsta orsaken är stora skillnader i levnadsstandard, och att trafficking främst riktar sig mot de platser där det finns mest pengar. Trafficking är illegal migration och slavarbete, ofta under omänskliga förhållanden. Denna slavhandel omfattar allt från städning och byggnadsarbete till bärplockning och sexarbete. Sexköpslagen har ingen bäring på dessa aktiviteter alls, eftersom den bara reglerar frivilliga transaktioner. Att sälja sexuella tjänster är något som de allra flesta professionella sexarbetare gör fullt frivilligt. Sexuellt tvång, våldtäkt och slavhandel är redan förbjudet och regleras av annan lagstiftning.

Winberg och Hedh utgår också från att sexköp alltid handlar om män som köper sex av kvinnor, men bland yngre sexsäljare i Sverige är männen i majoritet. Denna verklighet vill Winberg och Hedh över huvud taget inte se, eftersom det strider mot deras radikalfeministiskt ideologiska ställningstaganden.

När politiker medvetet vilseleder sin omgivning genom att blanda ihop oförenliga begrepp, och dessutom ignorerar rena fakta, så blir politiken godtycklig och gör mer skada än nytta.

************

Camilla Lindberg, f.d. riksdagsledamot för Folkpartiet
Alexander Bard, Liberaldemokraterna
Helena von Schantz, ordförande för Liberala Kvinnor i Östergötland
Carl Johan Rehbinder, sexualupplysare
Malin Westberg, konstnärlig ledare Teater Olydig

Flera som bloggar i ämnet:
Torbjörn Jerlerup, Helena von Schantz, Reformera sexköpslagen, GenusNytt, Hanna Söderström, Pelle Billing

En demokratisk revolution

När två tunga socialdemokratiska bloggare – Thomas Hartmann och Erik Laakso – går ut offentligt och uppmuntrar sina läsare att rösta på Piratpartiet den 19 september, då vet man att vi står inför en demokratisk revolution. När dessutom riksdagspolitiker som Camilla Lindberg uppträder i TV från Almedalen, i lila klänning med pirat-pin, då är något stort och dramatiskt i görningen.

Jag förutspådde redan i höstas att vi pirater sannolikt skulle få oväntat stöd från politiker i andra partier, eftersom det finns många seriösa politiker som delar våra värderingar gällande medborgarrätt, integritet, rättssäkerhet, integritet, kunskap och kultur, men som inte alltid vågar gå ut med det öppet, eftersom det strider mot den officiella partilinjen i de partier de är medlemmar i.

Då trodde jag dock att politikerna generellt skulle agera lite mer diskret, genom partitrogna media, för att inte avslöja sig själva som öppna sympatisörer. Men på den punkten blev jag sannerligen överraskad. Vad som händer nu är en sensation. Aldrig hade jag anat att så många skulle gå ut fullt öppet och stödja Piratpartiet i ord och handling. Men just så är det idag, och jag tror inte att vi har sett slutet på den här trenden ännu.

Men det är inte bara stödet till Piratpartiet från etablerade politiker i andra partier som är revolutionerande – det händer gång på gång nu, att politiskt aktiva från olika partier och olika block samarbetar i sakfrågor. Camilla Lindberg (fp) och Marianne Berg (v) skrev tillsammans en skarpt kritisk artikel om sexköpslagen härom dagen.

Camillas ståndpunkt är känd sedan länge, men att en vänsterpartistisk, kvinnlig riksdagsledamot tar avstånd från sexköpslagen är verkligen fantastiskt – och enormt modigt. Om någon skulle förtjäna att få sitt kontor fyllt med blommor nu, så är det Marianne Berg. Hon får förstås massor av skit av sina partikamrater för att hon sviker partilinjen, men jag är övertygad om att just detta, att personer från till synes helt oförenliga politiska flanker samarbetar i sakfrågor, är en trend som kommer att växa, och det starkt.

Det började synas tydligt med FRA. Ungdomsförbunden från samtliga politiska partier samlades under samma piratflaggor, och demonstrerade mot regeringens arrogans och övervakningslust – och plötsligt gick inte den politiska skiljelinjen mellan höger och vänster, eller mellan samhällsklasser. Det blev en generationsfråga. De äldre mot de yngre. Moderpartierna i motsats till sina ungdomsförbund. Sen dess har de gränsöverskridande initiativen fortsatt, och bara blivit fler och fler.

Som notorisk gränsöverskridare har jag förstås bidragit till denna trend, på alla möjliga sätt och vis. Alldeles nu i dagarna skrev och undertecknade jag tillsammans med fyra andra politiskt aktiva, från fem partier – Per Hagwall (m), Helena von Schantz (fp), Hanna Wagenius (c), Erik Laakso (s) och jag (pp), en skarpt kritisk artikel om Anna Skarheds utredning av sexköpslagen. Blocköverskridande så det förslår. Och vi är inte ensamma. Det kommer att följas av många fler gränsöverskridande samarbeten – det ligger helt enkelt i tiden. Partilojaliteterna får vika för de stora, viktiga frågorna som förenar.

Och det är förstås alldeles underbart att Piratpartiet får allt fler sympatisörer i alla tänkbara läger. Det börjar helt enkelt gå in att Piratpartiet INTE primärt är ett parti för folk som bara vill ha grejer gratis. För mig personligen är fildelningen en rejält underordnad fråga. Jag har aldrig använt Pirate Bay, och köper fortarande både film och musik. Det är vad fildelningen leder till hos våra klåfingriga lagstiftare och de giriga multinationella företagen som är intressant för oss pirater, och våra sympatisörer i andra partier. Staten och Kapitalet har gått samman i ett massivt försök att kontrollera och styra vanliga människor, avlyssna, scanna, misstänkliggöra, registrera, filtrera, censurera. Och det är helt enkelt inte O.K.

Piratpartiet har inga regeringsanspråk, och vill inte konkurrera med övriga partier. Vi vill samarbeta med andra partier, komplettera och tillföra det som alla de andra partierna saknar, såväl i form av kompetens som engagemang. På samma sätt som Miljöpartiet en gång i tiden satte fokus på miljöfrågorna, och faktiskt tvingade de andra partierna att börja tänka miljövänligt, så vill vi i Piratpartiet verkligen inspirera och vägleda de andra partierna på de områden som är våra, där vi för närvarande saknar konkurrens.

Vi vill verkligen väldigt gärna att de andra partierna ska kopiera vårt program, driva vår politik, och därmed också ta hänsyn till de stora demokratifrågorna – de som har med mänskliga rättigheter, rättssäkerhet, integritet och yttrandefrihet att göra, en politik som vill stoppa de största hoten mot demokratin idag – övervakning, kontroll, censur, överdrivna befogenheter för polisen, registrering och allt därmed besläktat.

Och Piratpartiet behöver finnas kvar i Riksdagen för lång tid framåt, som garant för att denna politik faktiskt tas på allvar. För det görs inte nu. Alla partier talar om de här frågorna, mer eller mindre övertygande, gärna med tjusig retorik och vackra formuleringar, men ingen gör något på riktigt. De är mer intresserade av regeringsmakt och fulspel. Tyvärr är det idag bara Piratpartiet som har förmågan, kompetensen och ambitionen att fokusera på dessa viktiga frågor. Och endast och enbart Piratpartiet lägger all sin energi och fokus på att bevara och stärka vår demokrati.

Ytterst sett kommer denna revolution, denna demokratiska flodvåg, från en av världshistoriens största tekniska framsteg – Internet. Internet har rivit gränser, förändrat hela världens infrastruktur och skapat helt nya förutsättningar för globalisering – på riktigt, och på vanligt folks villkor. Därför är det extremt viktigt att slå vakt om denna gränslöshet, och faktiskt med kraft bevaka och försvara yttrandefriheten och informationsfriheten på Internet. Vi är bara i början av en helt ny era, en ny tid. Välj själv vilken sida du vill stå på. De rädda bakåtsträvarna, eller de progressiva entusiasterna. När det blåser hårt, bygger somliga vindskydd – andra bygger väderkvarnar.

Andra som skriver i ämnet:
Anna Troberg, Anna Troberg igen, Futuriteter, Sagor från livbåten, Rick Falkvinge, Emma Opassande, Signerat Kjellberg, Magnihasa, Louise P.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Sexköpslagen – en morallag med en omoralisk utvärdering

För en vecka sedan skrev jag, tillsammans med fyra andra frihetliga, politiskt engagerade bloggare från olika partier, en artikel om Anna Skarheds utredning av sexköpslagen till DN Debatt, som hade lovat plats för vår artikel. I går fick vi beskedet att den inte kommer in. Uppenbarligen tyckte DN att ämnet redan var uttömt av en mängd andra skribenter. Så kan det gå.
Så nu lägger vi ut den på våra bloggar i stället, samtidigt, och skapar en liten, liten bloggvägg.

Sexköpslagen är en ren morallag. Vi spelar – om än i knattedivisionen – därför i samma liga som länder som stenar otrogna kvinnor och hänger män som praktiserat homosexualitet. I ett avseende går denna lag längre än någon morallagstiftning från 1800-talet. Vare sig att sälja eller att köpa sexuella tjänster har tidigare varit kriminaliserat i Sverige. När sexlagen kom var den även unik i världen. Detta historiska och geografiska pionjärarbete väcker många frågor: Vilken effekt har lagen fått? Vilka konsekvenser?

I den utvärdering av sexköpslagen som nyss offentliggjordes får man inte svar på några frågor. Istället är utredningen en av årets största politiska skandaler. Där hittar man såväl vetenskapligt fusk och faktafel som ideologisk enögdhet. Trots att Europarådet och FN upprepade gånger har uppmanat Sverige att utföra en ”heltäckande och oberoende utvärdering” av lagen var slutsatserna givna redan i utredningsdirektiven. Lagen får inte ifrågasättas och utredaren ska ”överväga behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan”. Om det hade funnits ett genuint intresse för att utreda lagen skulle man ha valt en oberoende utredare och man skulle inte ha talat om vad utredningen ska mynna ut i innan den startade. Istället tillsatte man Anna Skarhed som ensamutredare, en entusiastisk och okritisk förespråkare för lagen. Allt detta på beställning av Beatrice Ask, som om inte annat gjorde sitt ställningstagande klart i mars i år, när hon föreslog en förnedrande särbehandling av misstänkta sexköpare.

På det följer att allt som kunde leda till andra slutsatser har avfärdats i denna bakbundna utvärdering. Forskare och debattörer som har uttryckt kritik mot sexköpslagen såsom Laura Agustín, Susanne Dodillet och Petra Östergren nonchaleras. Ett annat exempel är den nonchalans med vilken man avfärdar gatuprostituerades försämrades situation. Förändringen i kundunderlaget medför nämligen att det har blivit svårare att välja bort de potentiellt farliga kunderna – de som kanske är ute efter att slå och skada – eftersom de säkra kunderna nu istället köper sexuella tjänster via Internet. Detta menar Skarhed inte är en riktig förklaring, och påstår istället att den försämrade situationen skulle bero på att det finns mer heroin på marknaden.

I en intervju på CNN förklarar Beatrice Ask att det viktigaste i utredningen är jämförelsen med våra grannländer och de slutsatser man kan dra av den. Men de siffror man stöjder sig mot i jämförelsen med Danmark är grovt förfalskade. Organisationen Reden, en statligt finansierad hjälporganisation har inkluderat hemlösa, knarkare och andra hjälpsökande i statistiken. Dessutom har man dubbelregisterat besökare och lagt ihop flera års statistik som årlig. Dessa oegentligheter har varit kända ända sedan i fjol. Den här statistiken som enligt Ask är så central borde alltså aldrig ha tagits upp i utredningen.

Inte heller övrig statistik kan ses som tillförlitlig. Utredningen har exempelvis inte gjort en egen undersökning kring antalet sexarbetare i Sverige, utan förlitat sig på tidigare gjorda undersökningar. Snart sagt varje avsnitt innehåller en reservation i formen av ett påpekande om att det är svårt att få fram exakta siffror – ändå dras tvärsäkra slutsatser baserade på just dessa.

I utredningen hävdas också, trots ovan angivna om gatuprostituerades situation, att lagen inte påverkat sexsäljares situation negativt – men också att om så är fallet, så är det en bra konsekvens av lagen. Skarhed menar också att det är logiskt att de “offer för prostitution” som “tagit sig ur den” gillar lagen, medan de aktiva sexsäljarna inte tycker om den. Därmed diskvalificerar hon aktiva sexarbetares åsikter och erfarenheter. Skarhed var också tydlig med att vi i Sverige inte jobbar med skademinimering.

Sexköpslagens ändamål är att utrota sexhandeln utan hänsyn till vilka skador det kan medföra och utan hänsyn till att det är sexsäljarna som betalar priset för den strategin. Utvärderingen är även full av diskriminerande och ideologiska ställningstaganden. ”Det är skamligt och oacceptabelt att män kan ha tillfälliga sexuella relationer med kvinnor mot betalning” står det i den engelska sammanfattningen. Man beskriver också sexhandel som ”en form av manligt våld mot kvinnor” och som ett ”extremt uttryck för ojämlikhet”. Trots att manliga sexsäljare är en stor och växande grupp bortser man från dem i utredningen. De passar givetvis inte in i den här uppdelningen i kvinnliga offer och manliga förövare.

Ett av sexköpslagens främsta mål är att öka jämställdheten. Det anger man också i utredningen. Men när man väljer att göra den ena parten i en ömsesidig transaktion till förövare och den andra till offer beroende på kön är det könsdiskriminering. När man fråntar kvinnan omdöme, rationalitet, ansvar för sina handlingar och rätten kropp och till sin sexualitet är det könsdiskriminering.

Vi måste också våga fråga oss vad som händer med brottsbenägenheten och respekten för lag och rätt när skillnaden mellan samtyckessex mot betalning respektive våldtäkt, människorov och utnyttjande av minderåriga krymper. Är det verkligen rimligt att polisen ska sätta mer resurser på att spana på i övrigt laglydiga medborgare som köper sex av myndiga och införstådda säljare?

Vid presskonferensen säger Anna Skarhed att den kvarts miljard som satsats på att bekämpa prostitutionen ”inte precis har kastats i sjön”. Det är förstås trösterikt att höra, men har pengarna ens kastats i rätt riktning? Vi vet att våldtäktsanmälningarna skjuter i höjden och att traffickingen ökar. Ändå är det på sexköp man vill fördubbla påföljden, ändå är det sexköp utredaren vill att polisen skall prioritera högre.

Det enda den här utredningen bevisar är att även före detta justitieråd kan göra politiska beställningsjobb och att vår justitieminister är kapabel att göra sådana beställningar. ”Straffskalan för sexköp behöver skärpas för den hör hemma i en världsbild och en verklighet som inte stämmer överens med den som idag gäller” sade Anna Skarhed när hon presenterade utvärderingen.

Vårt samhälle har förändrats av sexköpslagen, men på vilket sätt? Försöket att lagstifta bort prostitutionen har bevisligen inte lyckats, jämställdheten har inte ökat och traffickingen har inte minskat. Istället är de tydligaste effekterna av sexköpslagen att vi har fått ett mer fördömande och moralistiskt samhälle med angiveri, dubbelmoral och riggade utvärderingar som naturliga och förväntade inslag.

Är det verkligen en sådan världsbild och verklighet vi vill ha i Sverige?

Artikeln författad och undertecknad av:
Per Hagwall, riksdagskandidat, Moderaterna i Stockholms stad
Helena von Schantz, riksdagskandidat, Folkpartiet i Östergötlands län,
Hanna Wagenius, riksdagskandidat, Centerpartiet i Jämtlands län
Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat, Piratpartiet
Erik Laakso, socialdemokratisk debattör

Se även denna artikel i Expressen, av Camilla Lindberg (fp) och Marianne Berg (v):
Skrota sexköpslagen för kvinnornas skull

Min första gästbloggare – Johan Nordansjö!

Köpa sex för pengar? Köpa pengar för sex?

Om man skriver alltför kontroversiellt kan man t.o.m. bli refuserad av Newsmill. Det fick Johan Nordansjö erfara häromdagen, när han skrivit en artikel med en uppenbarligen alltför provokativ rubrik – samt förstås ett innehåll som var så långt ifrån PK man kan bli, nästan, nuförtiden.

Nu tyckte jag att det det var en rätt kul artikel, en rätt käck och glad liten krumelur om sexköp – något som förvisso är olagligt i Sverige, men inte i alla Europeiska länder, och något jag själv anser måste legaliseras. Så jag bjuder härmed ut min bloggplats till herr Nordansjö:

Köp sex. Sexbehovet ska bejakas.

Sexköpslagen ska självfallet brytas. En lag som hindrar att en del människor får sitt naturliga behov tillfredsställt ska givetvis nonchaleras. Vid rädsla att bli upptäckt; köp istället kramar, pussar och smek.

Det kan finnas hinder på vägen till ett harmoniskt liv, ett liv som vi är nöjda med. De flesta går att forcera eller smita förbi med list eller styrka. Men de finns hinder som hur vi än försöker förblir ett. Vi förbereder oss mentalt, tränar upp våra kroppar, studerar, men det är som förgjort. Med tiden reser sig hindren allt högre i det mentala. Ljusstrålar från den andra sidan tränger sig igenom och förmedlar retfullt hur härligt, roligt och intressant det är där.

En del människor har ett sådant oöverstigligt hinder framför ett sexuellt umgänge. När de tycker att de har envist försökt under lång tid med allt som är personligt möjligt för dem att göra och ändå kvarstår hindret, finner jag ingen anledning att de inte ska bryta mot sexköpslagen.

Att ha sex är ett av våra mänskliga behov. Vi mår bra av att ha en sexuell relation med någon. Vid harmonisk sexuell aktivitet frisätter belöningshormoner som oxytocin, vilket sänker blodtrycket och gör oss till snällare, nöjdare och tacksammare människor.

Jag har själv erfarenhet av att inte få sex under en lång period av mitt liv. Under den tiden var jag frustrerad. Kände att det fattades något. Alla har inte fått gåvan, den som gör att man vet hur man ska ta kontakt med andra. Är man dessutom blyg, blir sexet oftast bara en dröm.

Även om risken att bli upptäckt är liten vid försiktighet vid sexköp i Sverige, kan jag förstå om det känns nervöst och obehagligt. Ett alternativ är att resa till de länder där det är lagligt som exempel Tyskland, Danmark, Belgien, Holland.
Om det inte finns möjlighet att åka, försök då med att köpa kramar, pussar och smek. Detta kan vara nog så skönt och mysigt. Inte nog med det, även här får man oxytocin. Kramar, pussar och smek är inget alternativ till sex, men det är bättre än ingen kroppsberöring alls.

Så länge smekningarna och pussarna stannar utanför de erogena zonerna räknas det inte som sexuell tjänst. Än så länge ska tilläggas.

Johan Nordansjö
Författare och debattör

Andra aktuella texter i ämnet:
Adam Cwejman (luf), Hanna Wagenius (cuf), Greta Garbo, projO, Liberati

Jag har förstås själv skrivit en hel del i ämnet, och du kan hitta några av mina artiklar här:
Horornas seger över kommunens moralister
Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen
Dags att skrota sexköpslagen
Att må dåligt av prostitution
Svenska flicka av Liw Enqvist – en sann berättelse
Telefonsex som litteratur
Den moraliska effekten av tantramassage
Porr, horor och feminister – ett rundningsmärke i prostitutionsdebatten
Horor, sjuksköterskor, poliser, mattvävare och skomakare

Bloggtorka och tidsbrist…

Alldeles för många bollar i luften och alldeles för mycket att göra, som vanligt...

Det händer så mycket som jag vill blogga om, men jag har inte tid, ork eller fokus. Så fort jag börjar skriva om något som gör mig glad eller arg, så dyker det upp 12 grejer till som är minst lika angelägna. TIll slut tappar jag helt enkelt sugen. Det blir för mycket, och så blir inget skrivet alls. Men nu tänker jag försöka klämma in flera ämnen i samma bloggpost! Flera av dessa ämnen har redan avhandlats av en mängd andra bloggare (OLD NEWS…), men jag tänker mig att är ämnet intressant på riktigt så skadar det inte att uppdatera och påminna lite.

En kul grej som har hänt är förstås att Rick Falkvinge fick Guldmusen, ett pris instiftat av tidningarna Affärsvärlden och Computer Sweden i samarbete med IT & Telekomföretagen, och han får priset som årets it-person, med motiveringen “Rick Falkvinge har som ordförande i Piratpartiet satt it-frågorna i det politiska Sveriges strålkastarljus.” Stort, och grattis, Rick!

En annan slags guldmus...

Bröderna Horn Hardtvedt - frihetsälskande norrmän

En annan väldigt rolig grej är att två norrmän från Fripolitisk Bevegelse, i protest mot den nya sexköpslagstiftningen (importerat skräp från Sverige, som i Norge dessutom har fått en rasistisk dimension) ska starta fem gratisbordeller, i fem norska städer. Hittills har 60 kvinnor och 30 män redan anmält sig och man har bokat lokaler i Oslo, Bergen, Trondheim, Stavanger och Kristiansand, som alla öppnar i maj. Tre svenskor finns med bland sexarbetarna.

Eftersom tjänsterna erbjuds helt gratis, och sexarbetarna inte får någon ersättning, kommer verksamheten inte påverkas av förbudet mot sexköp som infördes 2009. Denna proteströrelse påminner onekligen i viss mån om den fantastiska markering de danska prostituerade gjorde mot Köpenhamns kommun, också genom att erbjuda sexuella tjänster gratis. Aftonbladet och HAX skriver om de norska bordellerna.

Franklin Delano Roosevelt i rullstol - skulle han ha gått med på Socialstyrelsens krav?

Mindre kul, och makalöst integritetskränkande är det som svenska myndigheter nu vill utsätta handikappade för – ett frågeformulär som ligger som underlag för vilken hjälp de handikappade ska få. I detta 91-sidiga dokument skall hjälptagaren vartannat år redogöra för ALLT, inklusive toalettvanor, sexuell läggning och annat som de flesta skulle betrakta som högst privat. Därefter skall dokumentet rimlighetsbedömas av försäkringskassans handläggare. Av ekonomiska skäl, förstås.

Handikappade får uppenbarligen inte ha något privatliv alls. De Handikappades Riksförbund har naturligtvis protesterat, och beskriver myndigheternas agerande som en ”Grov kränkning av människors integritet”.

Det som är särskilt upprörande i detta är just att man väljer en redan utsatt och sårbar grupp i samhället för denna paternalistiska och kränkande bahandling. De flesta vågar naturligtvis inte protestera, aftersom det ofta är ett livsvillkor för dem att få hjälp.

Är du handikappad och hjälpsökande? Då måste du redovisa dina sexvanor!

Thomas, Emma, Klara, Signe, Sandra, Annarkia, Majestatis Pluralis, Mikusagi, Scaber Nestor, Emil, Anne, Kjell, Kjell igen, Göran och Marcus skriver om detta. Svensk Handikapptidskrift och Förbundet Unga Rörelsehindrade också, förstås.

Hemliga poliser trakasserar laglydiga medborgare

Hemliga poliser trakasserar laglydiga medborgare!
Något som verkligen INTE är O.K. är när maktkorrumperade poliser begår lagbrott och tjänstefel på löpande band, ostraffat. Om vi medborgare ska ha någon som helst respekt för lagen, och den yrkesgrupp som ska hjälpa oss medborgare att upprätthålla lagen, så måste kåren rensas ut från puckon. Jag talar nu främst om de två civilpoliser som hotade en journalist (Jesper Nilsson) i tunnelbanan. Den första reaktionen på detta är väl för de flesta att just de här poliserna var ärkepuckon, och det är förstås alldeles sant. Den här sortens rötägg ska ut ur polisen omedelbart. Eller omskolas. Ordentligt.

Nästa fråga som kommer upp, är att det kanske inte är så lämpligt att sätta otillbörliga maktverktyg i händerna på poliser. Att kunna hota med att ”ta ner nån till station”, för att denne ”ser drogad ut” är ett mycket bra argument för att vi i Sverige borde återgå till hur det var på 1980-talet, då det inte var olagligt att ha droger för eget bruk, än mindre i kroppen. Idag kan poliser trakassera vems som helst, och ta in folk till en polisstation och hålla dem i 12 timmar, redan bara på basis av en misstanke att personen har någon drog i kroppen. Detta är inte acceptabelt. När vi stiftar nya lagar måste vi kanske i långt högre grad tänka på konsekvenserna – hur kan denna lag missbrukas? På vilka sätt kan denna lag slå fel? På vilka sätt kan en sån här lag stjälpa mer än hjälpa?

Vi har en svår demokratisk kris i Sverige om vi inte längre litar på vare sig lagstiftarna eller de som har som jobb att upprätthålla lagen. Och om det inte tjänar något till att anmäla poliser för övervåld eller andra brott, så kommer folk snart att ta till andra metoder – skydda sig mot polisen med vapen, se till att man alltid är i närheten av övervakningskameror om man möter en polis, eller andra metoder. Tanken med polisen är egentligen att de ska skydda medborgarna. Nu går vi alltmer mot ett samhälle där medborgarna måste skydda sig mot polisen, och det är verkligen inte bra.

Läs mer om detta:
Jesper Nilssons egen blogg, DN, Journalisten.se, Nyheter 24, Metro, Sydsvenskan

En verkligt god nyhet vill jag avsluta med. Kent Persson är en moderat politiker, tillika bloggare, och han har skrivit en mycket trevlig bloggpost som bekräftar den bedömning många andra också har gjort – Piratpartiet har en god chans att ta sig in i riksdagen

Kent Persson - moderat politiker och bloggare med piratpositiv inställning

Kent gör en högst pragmatisk analys av det politiska läget just nu, och finner att just de frågorna som Piratpartiet arbetar för lider en allvarlig brist hos de etablerade politiska partierna, som inte har förstått hur heta dessa frågor är hos allmänheten. Lotta Olsson (m) instämmer med Kent på sin blogg.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Exakt som jag befarat…

Jaha. Så börjas det igen. I Sundsvallstidningen Dagbladet meddelas att polisen har inlett en förundersökning mot tre kvinnor som har en massagesalong, eftersom de erbjuder ”taktil tantrisk massage”. Enligt artikeln, med den löpsedelslämpliga rubriken ”Massage tros vara prostitution”, säger kammaråklagare Jens Göransson att han beslutat att inleda en förundersökning, eftersom polisen misstänker att ”det egentligen handlar om prostitution”. Kvinnorna erbjuder nämligen även en slags erotisk massage där orgasm är en sidoeffekt. Och det kan ju inte vara tillåtet, eller hur?

Detta är den absurda effekten av sexköpslagen som jag tidigare har skrivit om i flera blogginlägg. Jag måste bara undra – på vilket sätt blir någon skadad av att ge eller få en orgasm i kombination med massage? Var går gränsen för prostitution? Orgasm? Vet lagstiftarna hur många slags orgasm det finns? Vet polisen att man kan få orgasm utan ejakulation, ejakulation utan orgasm, helkroppsorgasm, energiorgasm, orgasmisk stilla extas utan vare sig ejakulation eller könsorgasm? Vet män och kvinnor av ordning att man kan andas sig till en orgasm? Hur skulle åklagarmyndigheten bedöma en orgasm som har uppnåtts genom verbal coaching? Och varför skulle det vara skillnad på en manuellt framkallad orgasm, och en verbalt coachad dito?

Jag slog upp ordet orgasm i Nationalencyklopedin på nätet, och fick mig en kortfattad beskrivning som är förvisso till hälften korrekt, men som på en viktig punkt är fullkomligt felaktig. Så det kanske inte är så konstigt att lagstiftare och polis inte heller har en susning om vad en orgasm är, och kan vara.

”orga´sm, sexuell utlösning och urladdning, varvid den sexuella vällustkänslan kulminerar. Fysiologiskt kännetecknas orgasmfasen i det sexuella gensvaret av en reflexmässig serie rytmiska sammandragningar i bäckenbottenmuskulaturen samt uppdriven ökning av puls, blodtryck och andning. Hos mannen sammanfaller orgasmen med känslan att sädesuttömningen (ejakulationen) inte går att hejda, och sädesvätska stöts ut i små portioner.”
– Nationalencyklopedin

Alla som har minsta kunskap om tantra, tao eller bara ren biologi, vet att ejakulationen absolut går att hejda, med viljekraft, anspänning av PC-muskeln och andningsteknik. Det är inte ens särskilt svårt. För det första måste man veta att orgasm och ejakulation är två helt olika reflexer i kroppen. Orgasmen kan sätta igång ejakulationen, men du kan också ejakulera utan att få orgasm. Och du kan få en orgasm utan att ejakulera. Det är det första man måste komma till insikt om.

Sen är det som att lära sig cykla. Det handlar framför allt om tre funktioner i kroppen. Andning, PC-muskel och visualisering. Man ska andas fritt och flödande, omväxlingsvis spänna och slappna av i PC-muskulaturen (bäckenbotten), och så kan man hjälpa all den här sköna sexuella energin att sprida sig i hela kroppen genom att föreställa sig att den sprider sig – effektiv visualisering, kan man säga. Och det fungerar. Otroligt effektivt.

Att få en helkroppsmassage, på riktigt, kan också vara extremt helande och hälsosamt. Vi har ofta väldigt mycket spänningar och besvärande blockeringar i bäckenet, och det blir inte bättre av att få ”vanlig” massage, då man så gott som alltid undviker könen – vilket förstås kan förstärka en redan existerande obalans i kroppen, och bekräfta en internaliserad sexualneuros. Att massera könet kan få enormt positiva effekter för hela kroppen. Och syftet med en sådan tantrisk massage är inte primärt att framkalla orgasm, även om det kan vara en väldigt trevlig bieffekt – precis som de tre kvinnorna i Sundsvall beskrivit det.

Sådant lär vi ut på våra kurser – både andningstekniker, energicirkulering och massage – vilket i praktiken innebär att vi kan guida folk till riktigt mäktiga helkroppsorgasmer. På så sätt säljer vi ju faktiskt sexuella tjänster. Och visst händer det titt som tätt att kursdeltagare får olika slags orgasmer på våra kurser, ofta orgasmer som inte liknar något de någonsin har fått tidigare. Betyder det att är vi prostituerade? Eller hur ska vi kategoriseras egentligen? Kan det vara så att kategorierna inte behövs? Kanske den här gränslösa ambitionen att skilja ut vilka som sysslar med prostitution eller ej bara är ett utslag av en neurotisk sexskräck, kombinerad med gammaldags kristen moralism?

Det finns en rejäl gråzon, rent juridiskt, som omfattar en hel drös med yrkesgrupper – alla löper risk att fastna i det sexualfientliga nätet, det moralistiska lagvrängeriet. Och det är en växande grupp. Det handlar om massörer, sexsibilitycoacher, relationspedagoger, sexterapeuter, kursledare, tantralärare, terapeutiska sexsurrogat, erotiska mentorer m.fl., grupper som redan finns väl etablerade i många andra länder, men som vi här i efterblivna Sverige fortfarande hindrar med en repressiv, direkt skadlig lagstiftning. Vi som arbetar med sex, men inte med prostitution, går ändå ständigt med en ovisshet i kroppen – när ska vi drabbas av moralpaniken och få påhälsning av polis? När blir vi plötsligt illegala? När blir vårt mjöl i påsen plötsligt smutsigt, enligt staten?

Kanske är det dags för polisen att fokusera på att jaga riktiga brottslingar, illvilliga typer som medvetet skadar andra människor mot deras vilja, istället för att trakassera människor som inte gör någon skada? Kanske är det dags för våra lagstiftare i Riksdagen att öppna ögonen och skrota denna misslyckade lag som vi kallar sexköpslagen, eftersom den inte hjälper någon, utan bara skapar mer problem?

Tidigare blogginlägg på samma och besläktade teman:
Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen
Dags att skrota sexköpslagen
Att må dåligt av prostitution
Vem tjänar på sexualfientligheten?
Den sexuella revolutionens positiva effekter
Den moraliska effekten av tantramassage

Nu verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Gudrun Schyman definierar vad som är sex

I Aftonbladet Debatt skriver Gudrun Schyman om sexköpslagen. ”Sexköpslagen behöver skärpas – inte avskaffas!” påstår hon med skärpa. Sen försvinner skärpan i ett sammelsurium av långsökta bortförklaringar och kvasipsykologiska förklaringar till varför sexköp egentligen inte alls handlar om sex. Den senaste spekulationen från den Schymanska tankesmedjan är att det handlar om att reducera ångest, och då är det ju inte sex. Öhhh… Va?

Gudruns bisarra bombardemang är en replik på riksdagsledamoten Fredrik Federleys motion i Riksdagen, och debattartikeln Avskaffa sexköpslagen!, och man kan tycka vad man vill om Fredrik Federley och hans trovärdighet (särskilt nu i FRA-tider), men motionen (och artikeln) är högst relevant, och påtalar flera av bristerna i sexköpslagen. Den främsta bristen är förstås att den inte alls hjälper de prostituerade. Den slår tvärtom hårt, framför allt mot just de kvinnor som lagen påstås vara till för att hjälpa. Lagen ökar stigmatiseringen och förstärker den brutala utmobbningen av en hel yrkesgrupp ur samhället. Förarbetet till denna lag är också undermåligt, fullt med hål och antaganden, fördomar och bristfälliga fakta. Oavsett vad man tycker om prostitution, är denna lag en katastrof.

”Sexköpslagen slår helt fel, hjälper inte utan stjälper och den har kommit till utan minsta delaktighet, forskning eller fakta.”
– Fredrik Federley

Flera ologiska konsekvenser av sexköpslagen tas också upp av Federley – det är fortfarande fullt tillåtet att erbjuda t.ex. lap dance, striptease och agerande på porrfilmsinspelning – mot betalning. Samt massage och andra direkt kroppsrelaterade terapeutiska tjänster. Dock inte enbart sex. Eller… vissa typer av sex, i alla fall. Det är olagligt att bara betala någon för att ha sex, men om man ställer upp en filmkamera och spelar in det hela, i syfte att sälja filmen vidare, då är det plötsligt tillåtet. Ologiskt? You bet.

Något som också försvunnit helt i debatten är alla de män som säljer sex. Av unga prostituerade är männen i majoritet, något som de flesta har missat. Men män kan väl inte vara offer, antar jag. Män är äventyrare, frifräsare, sexuella entrepenörer – ”unga smarta män som söker spänning och vill tjäna pengar” – och kan naturligtvis ta beslut efter eget omdöme, medan kvinnorna – av feministerna (!) – inte anses besitta denna förmåga. Kvinnor kan uppenbarligen inte göra detta val. Vad för slags feminism är det?

Min enda invändning mot Federleys artikel är att han antyder att det ”skålas i champagne hos moralisterna” – det tror jag inte. De flesta av dem är nog nykterister. Dock kan det nog hända att en och annan nymoralist sträcker på ryggen och fnyser lite förnämt i fikarummet.

Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, i vardagligt tal kallad för sexköpslagen, trädde i kraft 1 januari 1999, och tanken med denna lag är förstås att motverka köp av sexuella tjänster, utifrån antagandet att de som säljer sexuella tjänster alltid är prostituerade kvinnor som är offer för olyckliga omständigheter. Många fria debattörer argumenterar mot denna lag, bl.a. utifrån kunskapen om att en stor andel av dem som säljer sex (både män och kvinnor) verkligen gör det av egen fri vilja, och trivs med sitt val. Den paradoxala konsekvensen av sexköpslagen är att just dessa som valt prostitutionen av egen fri vilja nu stöts ut ännu hårdare ur samhället. Gudrun Schyman och andra sexualmoralistiska hardcore-feminister brukar avfärda denna grupp med att de väl får offra sig och byta jobb – av solidaritetsskäl!

Gudrun resonerar i praktiken som en taliban. Att hävda att sexköp egentligen inte handlar om sex, men att det handlar om att ”reducera ångest” är så dumt att klockorna stannar och vinden vänder. För det första – ja, man kan använda sex för att reducera ångest. På vilket sätt gör det att det plötsligt förvandlas till något annat än sex? Mat kan också användas för att reducera ångest, för att inte tala om alkohol. Slutar maten vara mat, och alkoholen förvandlas plötsligt till något annat? Skulle inte tro det.

Det mest absurda i Gudruns predikan är just detta, att hon anser sig ha rätt att definiera åt andra vad som är sex och vad som inte är sex. Och sen dra slutsatsen att sex som inte är sex skall förbjudas, eftersom det är fel slags sex. Snurrigt? You bet. Att moralisera över olika sexuella uttryck är destruktivt och diskriminerande, så länge det sexuella sker med samtycke och frivillighet. Att moralisera över ett visst uttryck för sexualitet är i sig i själva verket ett sexuellt övergrepp. Sug på den du, Gudrun!

Sex kan man ha av tusen och åter tusen olika skäl, och det är väl knappast Gudrun Schymans privilegium att få bedöma vilka av dessa olika skäl som är legitima eller ej? ”Ni hade sex på ett jämställt sätt, för att ge varandra lika mycket njutning – då är det sex!” Ska vi VDN-märka sex? SIS-stämpel på av staten legitimerade former av sex? Miljömärkt sex? Genuscertifierat sex?

Frågan kvarstår vad är sex – egentligen? Och vad är INTE sex? Var går gränsen för vad som är sex, och vad som inte är det? Finns det en sådan gräns? Vi människor är sexuella varelser, och hela våra kroppar och väsen präglas av vår sexualitet, ständigt. Somliga ger uttryck för sin sexualitet genom att springa fort i skogen, andra genom att samla på skor. Det går inte att avgränsa vissa områden av livet och säga att ”just detta område har aldrig någonsin med sex att göra”. För det finns inga sådana områden.

En kristet präglad sexualsyn fixerar sig vid penetration och utlösning, eftersom den kristna sexualsynen bygger på antagandet att sex är till för enbart fortplantning, och inget annat. Detta är i själva verket en skrivbordskonstruktion från 300-talet (utvecklad utifrån ett politiskt maktbehov, som ett medel att tvinga folk att lyda), och tyvärr präglar detta skamspäckade intellektuella manipulationsprojekt fortfarande västvärldens sexualsyn. ”Ja, vi hånglade hela kvällen, sög och slickade på varandra, men vi hade inte sex.” Så när blir det sex? När kuken penetrerar fittan? När kuken sprutar? Är det inte sex annars? Eller ligger det i den underliggande laddningen, i motivet, hur kåt man är? Hur mäter man sånt?

President Bill Clinton påstod att han inte haft sex med Monica Lewinsky, så sprutet kan det inte handla om, eftersom han uppenbarligen solkade Monicas klänning när hon sög av honom. Hade hon sex med honom, men inte tvärtom? Han penetrerade ju henne, men inte i fittan. Är det där gränsen går? Om jag slickar en kvinna till orgasm, kan jag då påstå att jag inte har haft sex med henne? Om jag som man suger av en man, har jag haft sex då, eller måste ett av våra respektive kön in i ett av våra respektive rövhål? Eller är det så att den som penetrerar inte ”befläckas” av skam, medan den som blir penetrerad hamnar i underläge? Eller vad är det som gäller egentligen?

Nästa viktiga fråga – varför? Varför har vi egentligen sex? För att göra barn? Eller kanske för att på ett politiskt korrekt och hygieniskt klanderfritt sätt, jämställt och fint uttrycka sin kärlek tillsammans med den man älskar? Hmmm… En liten, liten minoritet kanske. Om man faktiskt frågar ett större antal människor varför de har sex, så är det få som skulle svara att de har sex för att göra barn. De har sex av tusen och åter tusen anledningar.

Vi har sex för att det är skönt, för att det är skoj, för att få bekräftelse, för att sex kan vara ett starkt uttryck för kärlek, eller helt enkelt för att det är ett häftigt sätt att möta den personen vi har sex med. Man kan ha sex för att man då känner sig väldigt levande och närvarande – eller så känner man i sexakten en alldeles särskilt stark koppling till Gud, eller Universum, eller vad man nu vill kalla den stora helheten. Sex kan vara en extremt effektiv väg till starka andliga upplevelser. Man kan ha sex som en väntjänst, av medkänsla, eller av ren iskall beräkning – man kan ha sex som ett utbyte av tjänster och varor (en av de populäraste genom tiderna), man kan ha sex som terapi, som ett sätt att banta, som en träningsform, och man kan ha sex för att – reducera ångest. Ja, Gudrun, det kan man, och det blir inte mindre sex för det. Man kan som sagt ha sex av en gränslös mängd anledningar – så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

En kategori som helt har glömts bort i den här diskussionen är alla de som hör till vad jag kallar den sexuella gråzonen. Gråzonen är bara en gråzon rent juridiskt, inte på annat sätt, och den har tvingats dit på grund av moralistisk lagstiftning. Sexköpslagen och kopplerilagen sätter rejäla käppar i hjulen för fullt legitima och positiva verksamheter (som i andra länder är fullt tillåtna), och detta är onekligen ett problem som måste lösas. Gråzonen kan med stor sannolikhet i själva verket vara mycket större än den rena, klassiska prostitutionen – men har marginaliserats totalt, som om den inte ens fanns.

Vilka talar jag om då? Vilka omfattas av denna gråzon? Jag talar om alla som arbetar med sexualiteten i fokus, med praktiskt tillämpat sex som medel och/eller mål. Det kan handla om coacher, gynekologer, sexologer, konstnärer, skådespelare, performanceartister, sexsurrogat, tantrakursledare, pedagoger, sexualupplysare, terapeuter, massörer och alla andra som på ett eller annat sätt kommer i direkt kontakt med sexualitet, kön, nakna kroppar, erotik och sensualism. Detta är en växande grupp människor, som på ett ofta extremt ologiskt och orättfärdigt sätt får sin handlingsfrihet kraftigt inskränkt av helt fel anledningar. Har Gudrun Schyman tänkt på det?

Ska verkligen vi som arbetar med sexualupplysning, relationscoaching och erotisk konst m.m. ständigt behöva oroa oss för att polisen plötsligt kanske knackar på, och att vi blir åtalade för brott mot någon sexualmoralistisk lag? Att det finns lagar som går att tillämpa på helt andra kategorier av ”brott” än de är ämnade för, och att detta kan leda till rättslig prövning, trots att den verksamhet man bedriver egentligen borde vara helt legitim, är kanske inte så lyckat.

Låt mig ge några exempel: Om en massageterapeut blir tillfrågad av ett älskande par, om hur de ska ge varandra en skön könsmassage, och terapeuten visar på respektive person så att partnern ska lära sig, till dess att de båda får orgasm – räknas det som säljande av sexuella tjänster enligt sexköpslagen? Om det inte gör det måste man undra, för definitivt är det ju faktiskt en sexuell tjänst – och om det gör det måste man ifrågasätta lagen. För vem är ett brottsoffer i denna situation?

Om en fotograf håller ett föredrag om hur man fotograferar ett älskande par, och med på scenen finns ett älskande par som får betalt för att knulla inför publiken medan fotografen plåtar, är det olagligt eller lagligt? Om en konstnär betalar ett par konstmodeller för att de ska hålla ett antal samlagsställningar, som förebild för konstnärens skisser, och de känner sig inspirerade och kåta, och faktiskt knullar inför konstnären, mot betalning – betalar konstnären för sex då, och gör han sig skyldig till brott mot sexköpslagen? Om en massör utvecklar en alldeles särskilt avslappnande form av stretching som även omfattar könsdelar, blir det ett lagbrott att beställa en sådan massage?

Om en sexpedagog undervisar i onanitekniker, t.ex. genom att på en kurs, eller i privat coaching, visa hur han/hon själv gör, så att kursdeltagarna/klienten ska kunna göra likadant, är det lagligt? Om en konstnärinna/skådespelerska bjuder upp män på en scen, och runkar av dem, som en del av en konstnärlig performance, är det ett lagbrott? Om ett par skådespelare har avancerat sex på scenen, som en del av en teaterpjäs, är det ett lagbrott? Och – i sådana fall – vems lagbrott? Skådespelarnas, regissörens, eller publikens?

Alla dessa aktiviteter jag har listat är verkliga exempel ur livet, inget jag har suttit och spånat ihop. Jag känner eller känner till personer som gör aktiviteter av dessa och liknande slag, och jag skulle kunna göra listan mycket längre. Jag har själv varit delaktig i en mängd situationer som mycket väl skulle kunna befinna sig i denna juridiska gråzon, och det känns faktiskt lite osäkert. Jag vill helst inte plötsligt hamna på Expressens löpsedlar som sexualbrottsling, bara för att någon har bestämt sig för att komma åt mig – genom att tillämpa en ogenomtänkt och missriktad lag på ett orättfärdigt sätt. För sånt händer naturligtvis, om möjligheten erbjuds. Det finns alltid folk som missbrukar allt som går att missbruka.

Det allra vanskligaste med sexköpslagen är att den bara reglerar just frivilliga överenskommelser, något som egentligen inte borde förbjudas alls. Lagen omfattar inte sexuellt tvång, trafficking, koppleri, väldtäkt, utnyttjande eller bedrägeri – det finns redan andra lagar mot allt detta. Sexköpslagen ställer till med mycket mer bekymmer än den gör nytta.

Avskaffa lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, NU!

Egna blogginlägg i ämnet:
Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen
Sexcoachutbildning – andra gången gillt!
Dags att skrota sexköpslagen
Att må dåligt av prostitution
Vem tjänar på sexualfientligheten?
Den sexuella revolutionens positiva effekter
Den moraliska effekten av tantramassage
Horor, sjuksköterskor, poliser, mattvävare och skomakare

Andra som skriver om samma ämne:
Liw Enquist på Newsmill, Hanna Wagenius på Newsmill, Isabella Lund, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也 och , 之乎者也 igen, Markussa, Motpol, Motpol igen, Hanna Wagenius WitchBitch, projO, Yami, Yami & Yami, Alexandra, Amanda Brihed, Greta Garbo, Beauty of mind – samt Federley själv, på sin blogg.

Liten snabbsummering av den senaste tidens ämnen…

Jag har som vanligt alldeles för många bollar i luften för att hinna blogga om allt intressant som händer, saker som jag verkligen skulle vilja blogga om, men inte hinner. Så jag tänker att jag gör lite som Emma, en kortare summering med kommentarer kring flera olika ämnen.

Thomas ”Stasi” Bodström kommer ut ur den kristna garderoben, mer tydligt än förr. Nu är han politiker i kyrkofullmäktige också, och på sin blogg visar han sina rätta färger som salvelsefull frälsarpredikant, när han talar om kriminella – ”Likt andra advokater vet jag, att det som oftast är enda chansen att rädda en som har kommit riktigt djupt ner i den kriminella avgrunden, är kärlek och kyrkan. Att bli troende är för många som har gjort andra människor riktigt illa den enda räddningen. Det måste vi ta fasta på.” Fantastiskt. Vi får hoppas att Bodströms engagemang i kyrkan kan rädda oss från att ånyo behöva konfronteras med denna fördärvliga mobbare och kristmoralist i maktposition.

Sverigedemokraterna börjar synas i sömmarna, och det är bra. Att Aftonbladet lät Sd:s partiledare Jimmie Åkesson vräka ur sig rasistiska klichéer i bladet var en alldeles utmärkt startpunkt för ett noggrant sönderanalyserande av denna gravt överskattade organisation. På samma sätt som jag sett tydliga samband mellan kristna evangeliska organisationer (EAEC) och nazister (Nationaldemokraterna – jag har sett samma artiklar dyka upp i båda sammanhangen), ser jag hur Sd i praktiken är en illa kamouflerad nazistorganisation med kristdemokratisk fernissa.

Åkesson gör vad han kan för att se ut som Hägglund, men han lyckas inte särskilt bra. Till och med ett bakåtsträvande kristusparti som Kd framstår som ett liberalt, humanistiskt, genomtänkt och attraktivt parti i jämförelse med Sd. Det är verkligen dags att rycka täcket av dessa mentala kalhyggen och visa vilka rasistiska stolpskott de är i verkligheten. Deras kombination av ultrareaktionär kristen moralism med rasism och främlingsfientlighet rimmar väldigt illa med värden som demokrati, frihet, kärlek och medkänsla. Släpp för helvete inte in denna politiska katastrof i Riksdagen!

Förespråkarna för sexköpslagen får mycket stryk nu, med riksdagspolitiker som tar bladet från munnen, debattörer som attackerar från alla håll och kanter, professorer och andra forskare som analyserar sönder förespråkarnas undermåliga icke-argument. Dessutom avslöjas förespråkarna för denna moralistiska idiotlag som inpiskade lögnare och skitsnackare, sensationslystna moralpredikanter och rent ut sagt korkade. Men detta kommer jag förstås att skriva mer om i ett separat inlägg, eftersom det också är en av mina kärnfrågor.

Polisen jagar sexköpare och hemodlare av hampa, istället för att jaga riktiga brottslingar med riktiga brottsoffer, och det kan man ju ha allehanda åsikter om. Sverige har blivit självförsörjande på marihuana, och polisen springer benen av sig för att sätta dit de förhärdade brottslingarna, som inte förvånande visar sig vara hel vanliga Svenssons, akademiker, busschaufförer, banktjänstemän och andra ”vanliga människor”, som uppenbarligen inte bedömer rökning av maja som något allvarligt.

OBS! Jag propagerar inte för drogbruk! Så fort man kommer ut som ”drogliberal” så ställer man sig öppen för att svartmålas som närapå en knarklangare. Men det går jag inte med på. Jag propagerar för en balanserad politik, med skadereduktion som grundprincip, snarare än moralistisk förbudsiver. I flera länder i Europa har man helt avkriminaliserat innehav av alla slags droger, för eget bruk, och det har givit positiva resultat i form av mindre drogmissbruk, och bättre använda polisresurser. Kan det vara dags att anpassa lagstiftningen till medborgarnas praxis?

Diskussionen om religiösa särdrag, som niqab, burkha samt manlig och kvinnlig omskärelse fortsätter alltjämt. Urban Johansson skriver en utmärkt artikel om detta på Newsmill. Det är märkligt och extremt motsägelsefullt att i frihetens namn vilja förbjuda vissa slags plagg, samtidigt som man gladeligen godkänner att sjukhus skär sönder pojkars könsorgan i religionens namn. Att införa lagar mot vissa plagg är helt absurt, och den dagen man förbjuder bärande av burkha kommer nog fan jag att gå ut på stan i burkha. Nån jävla måtta på fascismen bland våra beslutsfattare får det väl ändå vara? Vilka tror de att de är, dessa självgoda besserwissrar som med förbudslagar vill styra över kvinnors klädsel?

Om man vill gå runt och se ut som Spökplumpen, ett vandrande tvåmanstält, så måste det vara varje enskild människas frihet att få göra det. Självfallet får man räkna med att man inte kan ta ut pengar på banken, inte jobba någonstans där man möter andra människor, inte legitimera sig, inte ägna sig åt någon social verksamhet alls, i praktiken. Men det är konsekvenser man själv måste få bedöma om man tycker att det är värt att ta. Sådant ska inte lagstiftas om, lika lite som vi kan lagstifta om toppluva på samtliga medborgare under en viss temperatur. Och – man kan ju även bära sin burkha på fler sätt än ett…

Polsk riksdag – idioti i kubik. I min späda ungdom fick jag lära mig att begreppet ”polsk riksdag” betydde totalt kaos. Alla pratar i munnen på varandra, stolar och papper flyger runt i rummet och smockan hänger i luften. Ingen koll, ingen struktur, ingen riktning. Polsk riksdag har nu även fått en ny betydelse – en drös medeltida idioter. Populistiska dumskallar som vill återinföra icke-funktionella kroppsstraff som hämnd mot vissa kriminella. Man har beslutat att pedofiler skall genomgå kemisk kastrering, något som prövades redan på 1940-talet i Sverige, och det fungerade inte då heller. Men det är väl bättre med stupstock, hämnd och vedergällning än att faktiskt göra något som fungerar. Man tar sig för pannan…

Nya Zeelands befolkning – ännu större idioter? I Nya Zeeland beslutade regeringen 2007 att förbjuda misshandel av barn (aga), men uppenbarligen är Nya Zeeländska föräldrar så rädda för sina barn att de tycker att det är nödvändigt att misshandla dem, så nu ska de folkomrösta om denna lag. Nya Zeeländare tycker alltså att det är rätt att misshandla just de människor som är för små för att försvara sig. 83 procent vill att föräldrar ska kunna slå sina barn ostraffat, enligt en färsk mätning. Något vidrigare har jag inte hört talas om på länge. Nya Zeeland är uppenbarligen inte ett civiliserat land, utan en barbarisk nation som vill fortsätta att utsätta sina mest sårbara och hjälplösa medborgare för systematisk misshandel. Bojkotta Nya Zeeland!

En liten solskenshistoria vill jag förmedla, och det är om den alldeles underbara lilla australiensiska flickan Jazz. 60 Minutes Australia gjorde ett reportage om henne, eftersom hon redan vid väldigt tidig ålder tydligt och klart upplevde sig som en flicka, trots att hon var född i en pojkkropp. Underbara föräldrar, underbara syskon, underbar tjej. Se denna film! Besök också gärna TransKids Purple Rainbow Foundation, en organisation för transsexuella barn.

Blogge Bloggelito har återuppstått från de döda, nu dock reinkarnerad under sitt eget namn, Niklas Dougherty. Naturligtvis måste den sinofile krångelpettern ha ett bloggnamn på kinesiska – 之乎者也. Den återkomne Niklas håller en mer formell stil i sitt skrivande än den vilt skjutande, smått koleriske Blogge. Fortfarande skarp (kanske t.o.m. skarpare), och snabb som attan. Så fort jag har tänkt skriva om något, så kan jag ge mig den på att Niklas/Blogge redan har skrivit om det, bättre, mer faktaspäckat, skarpare och smartare än jag själv ens vågat drömma om. Välkommen tillbaka till bloggosfären, Blogge/Niklas!

För min egen del kan jag också rapportera att min kandidatur till Piratpartiets riksdagslista nu även rent formellt är registrerad, och att det nu bara är att vänta och se vad medlemmarna i Piratpartiet tycker, fr.o.m. den 9 november (har jag för mig). Självfallet är alla vi som kandiderar fria att göra reklam för oss själva gentemot medlemmarna, eftersom det är den s.k. svärmen som väljer vilka som slutligen skall ingå i riksdagsgruppen. Så om du är medlem i PP, och gillar tanken på mig som riksdagsledamot – rösta gärna på mig då. Jag kommer förstås att lägga ut mer information här på bloggen när det är dags för röstning.

Zaida Catalán är en riktig mupp

I denna fantastiska debatt mellan Zaida Catalán (mp) och Magnus Betnér, framstår Catalán som fullkomligt oregerlig och i komplett avsaknad av en genomtänkt idé. Hon orerar vilt och snubblar på sina egna fötter i ambitionen att presentera sin idé om prostitutionen och sexköpslagen, och det blir otroligt uppenbart hur korkad hon är när hon försöker argumentera med Magnus Betnér. Ju mer hon babblar, ju dummare verkar hon vara.

Och Magnus Betnér är bara så jävla cool. Han säger hela tiden exakt de rätta sakerna, kort och koncist, håller hela tiden en lugn och resonerande ton, och krossar alla Zaidas argument som man stilla mosar en mygga. Hon får aldrig grepp om Magnus – han bara skär genom hennes desperata babblande med riktiga argument, och har en politisk klarhet och stringens som får Catalán att framstå som en svamlande skolflicka.

Jag har sett Zaida Catalán debattera vid flera tillfällen, och har alltid irriterat mig på hennes kroppsspråk. Hon verkar faktiskt som att hon är rejält full när hon raglar runt och svänger med huvudet, virrar mellan argumenten som en annan A-lagare, och verkar hela tiden tappa balansen. Hon försöker verka överlägsen och undervisande, och håller en märkligt mästrande attityd (som hon verkar ha lärt sig på en sämre retorikkurs), men hon lever liksom i ett ideologiskt moln som gör henne totalt onåbar – och fullkomligt misslyckad. Uppenbart för alla utom henne själv.

Och så släpar hon fram de allra sunkigaste argumenten – ”om din dotter…” etc., och vägrar ens ta in Betnérs påpekande att det finns män som arbetar med prostitution, som om det vore något helt okänt. Allt demonteras förstås med osviklig och knivskarp precision av Magnus Betnér, som visar ett faderligt tålamod, och en hyggligt dold irritation över hennes uppenbara dumhet.

Mästerligt, Magnus! Nu behövs det bara ett riksdagsval, i vilket man rensar ut gamla sunkisar och tar in nytt friskt blod, så kan det kanske äntligen bli en ändring på det här, och ett avskaffande av denna repressiva och skadliga lag. Vi kanske skulle må bra av lite fler komiker i riksdagen?

Andra som bloggar om samma sak:
Midnattsvarg, projO

Besök gärna Magnus Betnérs egen hemsida!

n