Kristna stofiler skräms av kukar, fittor och analsex

Nu har moralgubbarna fått panik, och protesterar i högan sky mot att våra små oskyldiga telningar får lära sig hemska saker i skolan.

Roland Poirier Martinsson beklagar sig i sin artikel ”Undervisning eller sexpropaganda?” i SvD över dessa förfärliga informatörer från RFSU, som kommer och indoktrinerar de stackars små oskyldiga liven med sexpositiv propaganda.

”Men världen är inte perfekt. Många barn tvingas att på egen hand manövrera i en normlös verklighet som innehåller både sex och droger.”

Roland Poirier Martinsson jämställer alltså sex med droger, och utgår naturligtvis från att både sex och droger är farliga saker, skadliga och destruktiva företeelser som alla barn måste skyddas från – och det bästa sättet (enligt denna vulgärkristna, skruvade världsbild), är då att förneka alltihop, och låtsas att det inte finns. För då blir barnen inte sexuella alls, och kommer inte att ägna sig åt något som har med sex att göra. Yeah, right.

Sedan moraliserar Roland Poirier Martinsson vidare, och påstår att ”skolan med auktoritet och argument bör verka för sexuell avhållsamhet före 15”. För det är lagens bokstav, och den är ju alltid perfekt. Eller? Och så påstår han att RFSU är ett ”elitistiskt randfenomen” – en intressant beskrivning av en av Sveriges mest väletablerade folkliga, ideella organisationer för sexuell upplysning. Man vad gör man inte för att få vrida klockan tillbaka ett sekel, allraminst?

Sedan blir han faktiskt löjlig på riktigt. Den 1800-talsmässiga kristendomen lyser genom den grå fasaden, som ett kättarbål i höstnatten – ”barnen bör utveckla en nära känslomässig och hållfast relation med en partner, innan de lär känna varandra i biblisk bemärkelse”. Kristen moral, etnocentrism, kulturell inavel.

Och så raljerar han lite fint kring ”dessa förnuftiga livsstilsliberaler”, som ”vet bättre än de inskränkta föräldrarna”, utan att med ett endaste ord erkänna att exakt samma argument skulle kunna användas mot hemkunskap, gymnastikundervisning, eller för den delen naturvetenskap – om det förslagsvis innehåller Darwins evolutionslära.

Och så avslutas drapan med beskyllningar om att RFSU:s sexualinformatörer är extremliberaler, samt att de erbjuder icke-lovliga barn lektioner i analsex. När det egentligen handlar om att informatörerna framför allt svarar på frågor – och får de frågor om analsex måste de förstås svara på dessa frågor, efter bästa förmåga. Men så dumt kan det bli när en religiös extremist beskriver något ur sitt förvrängda perspektiv.

Göran Skytte har som bekant checkat ut halva hjärnan, allraminst, i det att han blev kristen. Tråkigt nog, för han var en rätt hyfsad journalist en gång i tiden. Nu är han tvärkörd. Han gör till att börja med misstaget att bekräfta Roland Poirier Martinsson med sin egen artikel ”Det är faktiskt inte riktigt klokt”, i vilken han i ondgör sig över ett TV-reportage om RFSU-informatörer, som om det vore avslöjande journalistik. I praktiken läser han innantill från RFSU:s hemsida. Wow! Vilket scoop!

Antingen är Göran Skytte svårt homofob, eller bara dum i huvudet. Eller både och. Huvudnumret i hans artikel är nämligen att det är alldeles särskilt upprörande att 14-15-åringar får lära sig att det kan vara bra att ha glidsalva om man vill pröva analsex. Jaha. Och vad är det som är så upprörande med det? Har Skytte helt glömt att att en viss andel av de elever som får sexualundervisning faktiskt är homosexuella? Och ungefär hälften av dem torde vara pojkar. Varför ska de tvingas få undervisning i traditionellt heterosex (kuken i fittan), men inte oralsex och analsex, som ju är rätt poppis bland just bögar?

Det är uppenbarligen upprörande att barn som inte har fyllt 15 får svar på frågor om sådant som Skytte tycker är läskigt och otäckt. Man får ju inte ha sex innan man fyllt 15! Nä, men man får inte ta körkort förrän man fyllt 18 heller, men man får faktiskt börja övningsköra och läsa teori redan när man är 16! Det kan med andra ord vara väldigt nyttigt och konstruktivt för en 14-åring att veta lite mer om hur kroppen fungerar sexuellt.

Allt detta är dödsryckningar, förstås, de sista desperata livstecknen från en alltmer anakronistisk och ihålig gammal maktideologi utan makt. Kristendomen genomsyrar fortfarande i alltför hög grad det nutida västerländska samhället, och detta skapar väldigt mycket ångest, skam, destruktiva självbilder och kompensatoriskt beteende hos medborgarna, mer eller mindre. Paradoxalt nog kan denna kristna programmering slå hårdare mot dem som är sekulariserade, eftersom de inte lika lätt kan urskilja och identifiera orsaken till sin destruktiva programmering.

Kontentan av dessa båda stofilers artiklar är i praktiken att man borde få bort RFSU från skolorna, och det är ju fantastiskt. Idag har vi förvisso obligatorisk sexualundervisning i skolorna, ända sedan 1950-talet, men den undervisningen är sällan särskilt mycket att ha. Alltså är det en välsignelse att den ideella organisationen för sexuell upplysning, RFSU, faktiskt finns, och kan erbjuda det som skolorna saknar. All forskning visar att ju bättre sexualundervisning man har i skolorna, desto mindre problem får man med oönskade graviditeter, våldtäkter, könssjukdomar och liknande fenomen. Men det behöver naturligtvis gubbarna Skytte och Poirier Martinsson inte bry sina små huvuden med – de har ju slutat att ha sex för länge sedan…

Och som tur var finns också Manne Forssberg från RFSU, som svarar på dessa stofilers magsura moralpredikningar med en skarp artikel om RFSU:s verksamhet i skolorna – ”Det är jag som pratar analsex med era barn”. Bra artikel! Läs den! Kul rubrik, och en skarp text, i vilken Manne Forssberg går ut hårt mot fåtöljpuritanerna och slentrianmoralisterna, och avslöjar dessa dömande och arroganta farbröder som de nakna kejsare de är. Manne påpekar att ”vetgirigheten inte stillas av varken upprördhet, tystnad eller pekpinnar”, och att han helt enkelt svarar på ungdomarnas frågor när han får dem. Konstigare än så är det inte.

”Om de två fick bestämma över sexualundervisningen skulle ungdomarna knappast ha mindre analsex, däremot skulle de drabbas av fler sjukdomar. Undersökning efter undersökning visar nämligen att sexupplysningen inte ökar ungdomssexandet. Däremot minskar den antalet könssjukdomar och oönskade graviditeter.”
– Manne Forssberg, Expressen

Det är i själva verket mycket märkligt, och gravt anakronistiskt, att det fortfarande kan väcka sådan harm att unga människor får lära sig hur deras egna kroppar fungerar, så att de kan ta kommandot över sin egen sexualitet, lära känna sig själva på egna villkor, och därtill få utmärkt information om allehanda sextekniker – så att de sedan kan välja själva vad de vill pröva eller inte.

Förhoppningsvis inser en mer upplyst allmänhet att de kristna extremisterna, stofilerna Göran Skytte och Roland Poirier Martinsson, har bestämt sig för att leva på 1800-talet, och att de från sin sida av verkligheten försöker dra med sig resten av världen in i sitt kyrkliga 1800-tal, så att de kan få sällskap där. Men vi tänker inte göra dem sällskap. Sorry, gubbs!

RFSU kan man kritisera, och det gör jag gärna. Jag är medlem sedan flera år tillbaka, och tycker att organisationen som sådan behövs, förstås, och att RFSU gör en oerhört viktig insats. Dock tycker jag att RFSU ibland är lite mesigt och överdrivet anpassligt och PK, som t.ex. i frågan om sexköpslagen. Och ibland är de verkligen rejält ute och cyklar, som t.ex. den här märkliga idén att informatörerna de rekryterar ska vara mellan 20 och 30 år. Det är förstås helfnattigt. Varför kan man inte bli informatör om man är 35 eller 45? Jag är övertygad om att en 39-årig informatör (som regel) har mycket mer att förmedla, på ett mer medvetet och välgrundat sätt, än en 22-årig dito.

Att ungdomar skulle ha lättare att relatera till en informatör som är närmare dem själva i ålder är naturligtvis totalt nonsens. Jag är själv ute en del i skolor och pratar (om andra saker än sex, dock), och får ständigt höra att mina föredrag är så himla intressanta, och att jag verkligen engagerar eleverna. Och jag är 47 bast. En informatör som fyllt 35 (eller 45, eller 55) har helt enkelt hunnit reflektera lite mer över livet än en 22-åring, och kanske inte predikar lika omedvetet klämkäckt som en del av sina yngre kollegor, vem vet.

Men som helhet är RFSU fantastiskt, och vi ska vara gränslöst tacksamma för att denna organisation finns – att den är helt fristående från statlig kontroll och påverkan, att föreningen verkligen tillhör medlemmarna, att RFSU i flera decennier har fört vidare Elise Ottesen-Jensens folkbildariver och livsnödvändiga engagemang i sexfrågor.

RFSU behövs i våra skolor. RFSU borde snarare få mer resurser, mer tid, mer möjlighet att sprida upplysning på våra skolor, åtminstone till den dag då Skolverket, Lärarhögskolan och andra instanser inom skolväsendet börjar ta dessa frågor på allvar, såpass att skolorna själva klarar av att förmedla en minst lika bra sexualundervisning som RFSU. Då först har RFSU verkligen uppnått ett av sina viktigaste mål.

Andra som skriver om samma ämne:
Stefan Stenudd, Angie Roger, EVis EVis

Besök även gärna RFSU:s hemsida!

Fram för mer snoppar och snippor bland smågodiset!

Nu går skam på torra land! En lokal kiosk i Eskilstuna hade råkat få lite snippor, snoppar och tuttar med bland smågodiset, och i Aftonbladets Wendela berättas om en upprörd mamma som funnit dessa förfärliga tingestar, och den upprördheten förväntas vi förstås att instämma i. Jag menar, nånstans måste man väl ändå dra gränsen, och tänk på baaaa-a-a-a-aaarnen! Och jag undrar i mitt stilla sinne vilken skada barnen egentligen förväntas lida…

Det liksom lite löjligt att det ska bli sådan uppståndelse av några gelesnoppar. Vad är problemet? För barnen är det garanterat inga problem – de kanske blir lite fnissiga och glada, och sen äter de gelesnopparna och gelesnipporna med samma goda aptit som de äter gele-Ferrariracerbilar, sura nappar, punschpraliner, och lakritspistoler.

Gelesnoppar och skumsnippor är kanske jättebra vägar in till att prata om sex, kärlek, kroppens anatomi och annat viktigt med barnen. De kan inspirera till ett värdefullt avdramatiserande av kroppen, och kan bidra till att få bort en del av den här gamla kristna skamstämpeln på sexualiteten. Och så är det ju kort och gott väldigt skojigt med snipp- och snoppgodis. Det fattar väl vem som helst som har lite av barnasinnet i behåll?

Detta är förstås inte ett isolerat fenomen. I England blev en man högeligen upprörd över vad han tyckte var oanständiga godisemballage. Mannen i fråga ansåg att limefrukten på bilden var ”maskulin”, och hade ett ”lömskt och smaklöst” ansiktsuttryck, i sitt försök att förföra de ”feminina” apelsinerna, o.s.v.

Jag drar mig till minnes en historia om en man som konsulterar en psykoanalytiker, och som blir utsatt för ett s.k. Rorsach-test, med bläckfläckar i olika former. Vid åsynen av dessa olika bilder får han ständigt sexuella associationer. Än är det testiklar, än är det ett kopulerande par, eller en fuktig och öppen vagina. Efter sessionen säger psykoanalytikern till klienten att han är ovanligt sexfixerad, varpå klienten svarar, uppbragt:
”– Men det var ju du som visade alla dessa snuskiga bilder!”
Man ser det man vill se, och drar slutsatser utifrån det.
(citerat från ett tidigare blogginlägg som också fokuserar på benägenheten att skydda barn mot sex)

Upprördhet över suggestivt godis (eller vad som helst som vänder sig till barn, och på ett eller annat sätt kan associeras till sex) är alltså ingen engångsföreteelse. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för oss vuxna att skydda barnen mot farligheter. Altså, inte krigsleksaker, blodiga våldsspel, skräckfilmer, idrott som kan ge men för livet, politisk indoktrinering i skolan, mobbing och sånt. Det skiter vi i, för barnen måste väl klara av lite prövningar här i livet. Men SEX, det måste vi skydda våra stackars barn mot!

Jag begriper verkligen inte vad som är så farligt med ”porrgodis” som butiksägaren kallade dessa söta könsdelar, eller för den delen bilder av gulliga kramisar som slickar på varandra. Förutom risken att få hål i tänderna är det för mig totalt obegripligt. Om man drog lika långsökta slutsatser om annat godis, så skulle man väl protestera mot chokladcigarretter och lakritspipor också (för att inte tala om lakritspistoler), för de kan ju inspirera barn till att röka (och begå självmord). ”Han stoppade som barn in pistoler i munnen, så då förstår man ju varför han gjorde det som vuxen…” Vad sägs då om råttor, nappar och giftsvampar? Vad för fördärvligheter ska inte de locka till?

Ja, just det, det glömde jag ju – sex är ju det farligaste som finns på jorden, och våra könsdelar måste ju därför förträngas och gömmas undan och helst glömmas bort helt och hållet, det hade jag ju glömt. Annars kan ju hemska saker hända. Förlåt mig.

Sexigt godis?

Andra som skriver om samma ämne:
Trollhare, Kristina, Kommunisternas blogg

Q-kar – nyskapande erotik av (Y)

Ylva Maria Thompson är återigen aktuell – nu med en bok. Det är en novellsamling som i sig är en pastisch på den spanske författaren Juan Manuel Pradas underbara lilla bok Fittor, som innehåller ett antal mer eller mindre burleska och surrealistiska, hisnande metaforspäckade noveller om olika fittor – Cellistens fitta, Fakirkvinnans fitta, Dockors fitta, Lejontämjerskans fitta, den kataleptiska fittan, mumiernas fittor, sömngångerskornas fittor – och många andra fittor.

Ylvas bok handlar om kukar, mannens specifika behag, och även hon gör korta betraktelser över olika slags kukar, ofta på samma svulstigt expressiva sätt, men samtidigt med eftertänksamt filosofiska tankegångar, alltid humoristiska och underhållande, samt med mycket kärlek och innerlighet. Där finns Eldslukarens kuk, Trollkarlens kuk, Kukar i bastun, Guds kuk, Skogsmulles kuk, Den tvehövdade gummikuken, Den tyske kannibalens kuk, Kukar jag minns – och många, många fler.

Det är svårt att göra en pastisch som inte bara blir en blek efterapning – men Ylva lyckas förvånansvärt bra, i det att det blir ett alldeles eget litterärt verk med ett eget konstnärligt och innehållsmässigt värde, fittorna förutan, om man säger så. Berättelserna är personliga, roliga, härligt befriande i sitt oneurotiska uppskattande av männens annars så skambelagda behag. En synnerligen lyckad pastisch, med andra ord.

Anonyma exhibitionister var namnet på en utställning som Ylva Maria gjorde för några år sedan, som utgick från 100 gipsavgjutningar av lika många olika kvinnors fittor. Denna utställning blev också en affisch, och en liten bilderbok. Så fittorna har grundligt penetrerats (som konstnärligt motiv menar jag förstås…) av Ylva Maria, och därför är det väl på sin plats att även skildra männens kön.

Jag antar att det äntligen är dags för kukarna att komma till heders, att vi män äntligen kan få vara så stolta över våra lemmar som vi innerst inne är, utan att behöva skämmas för det. Att den manliga sexualiteten inte behöver vara hotfull och farlig för kvinnor, utan snarare skoj och spännande, något att njuta av. Och då ska det väl till en riktig vamp som Ylva Maria Thompson för att få till en sådan hyllning… 🙂

Ylva Maria Thompson är en av mina favoritfeminister, i det att hon aldrig har fallit för frestelsen att rätta sig in i ledet av politiskt korrekt, nyfeministisk sexualfientlighet och manshat, och framför allt för att hon aldrig identifierat sig som ett offer – för någon, någonsin. Hon är en stark och initiativtagande konstnärinna med stor integritet, intelligens, lekfullhet och engagemang.

Hydra Förlag är ett litet entusiastförlag i Stockholm som är modiga nog att ge ut böcker som är allt annat än mainstream, men Ylva Marias bok har alla förutsättningar att bli en storsäljare – om köparna är modiga nog…

Boken kommer att släppas under Pride-festivalen, på torsdagen den 31 juli. Ylva Maria kommer även att prata om boken på Författarscenen 20:30 samma dag. Se Stockholm Prides hemsida, programmet. Du kan även läsa en presentation som Ylva själv har skrivit, på Svensk Bokhandels hemsida.
Den kommer förstås att gå att köpa på AdLibris hemsida.

Läs och njut!