Posted tagged ‘Naket’

Se upp för moralist-terrorister!

24/07, 2016

paradiset_vid_ulvsjon

När sommaren äntligen blir just sommar, med sol och värme, vill många njuta av sol och bad. Somliga av oss njuter mest av att möta naturen nakna – som vi föddes in i denna värld. Det mest naturliga sättet att möta omvärlden när den är så välvillig – sol, vind och vatten mot naken hud är en sällsam njutning som kan vara sexuell, sensuell eller rent andlig till sin natur – huvudsaken är att det får oss att känna glädje, närvaro, stillhet, lekfullhet och innerlighet.

cornelisvreeswijk

Om man föredrar att njuta av naturen helt utan kläder, inklusive de där små tygbitarna som många tror att man måste ha, för att vissa onämnbara kroppsdelar helt enkelt bara bär på en skam och fulhet som inte går att bortse ifrån, bör man ha uppsikt över ett alldeles särskilt irriterande fenomen – moralist-terrorister. De där som glor argt på dig och påpekar att det sannerligen inte passar sig att bada naken, och gärna kommer med det där tjatiga nonsensargumentet – ”tänk på baaaarnen!!!” – som om barn skulle ta skada av att se nakna människor. Obegripligt.

naturalskare_2

Dessa förvirrade och dömande individer styrs av sin egen ångest och svåra neuroser, kränker oupphörligen sina medmänniskor med sitt mentala handikapp, och sprider obehag, skam och gift var än de dyker upp. De är på vissa sätt värre än fästingar – som förvisso kan sprida hemska sjukdomar; borrelia, hjärnhinneinflammation, m.m., och i värsta fall ge men för livet – men moralist-terroristerna kan också göra djupa sår i själen, och skada människor kollektivt, med sin moralism, som de vill att alla ska följa. De är som små illaluktande insekter, som i ett ögonblick, ett enda stick, kan förvandla en hel dag av frid och glädje till något skamfullt och surt, och de skadar i längden hela samhället, så länge vi ger dem makten att göra det.

zorn_kullor

Låt inte dessa neurotiker komma undan med sina prussiluskiga oförskämdheter! Be inte om ursäkt! Det bekräftar bara deras vanföreställningar. Gå i svaromål, gärna skarpt – då dryper de av, svarslösa, och man slipper deras sura och direkt skadliga projektioner. Låt inte dessa moralist-terrorister leta sig in i din och dina medmänniskors hjärnor. Det är de som har fel, inte du. Det är de som begår övergrepp när de klagar på din nakenhet – inte du. Låt inte prussiluskorna vinna. Bekämpa de hjärntvättade sedlighetspolisernas stinkande moralismer.

capferret_nakenbad_2

Ifrågasätt dem istället, gå i svaromål – fråga på vilket sätt barn tar skada av att se andra människor nakna. Begär konkreta svar (det finns förstås inga – ingen människa i världshistorien har tagit skada av att se en naken kropp), och förklara sen att det farligaste för barnen är snarare detta skambeläggande moraliserande, och att barn tar mer skada av att INTE se nakna människor – för att inte tala om återkommande anmodan till barnen att de måste skyla sina kroppar – ett effektivt sätt att emotionellt stympa sina barn, och skada dem för lång tid framöver. Som sagt – värre än fästingar.

nakendans

Baddräkter fyller en primär funktion, och det är att skyla de kroppsdelar som samhället har en överenskommelse om att de är skamliga, och att de därför bör döljas. Intressant nog växlar detta över tid. För hundra år sedan ansågs det nödvändigt att ha heltäckande baddräkter, för såväl män som för kvinnor. Lite som dagens ”burkini”. På 1970-talet nådde nakenbadandet en topp, och en bit in på 1980-talet var det högst ovanligt att se kvinnor iförda bikiniöverdel. Barbröstat var det normala, och minimala trosor eller badbyxor – för både män och kvinnor (även männens badbyxor var märkbart mindre – kommer du ihåg ”Speedos”?).

solbadare

De senaste 30 åren har dock samhället rört sig åt ett mer nypuritanskt håll, något jag personligen tycker är väldigt tråkigt. Det finns säkert en bra tanke där någonstans, att man inte ska sexualisera människor när de inte vill bli sexualiserade – men till synes paradoxalt nog kan man som regel uppleva en betydligt mer avslappnad stämning på nakenbad. Ingen har något att dölja, alla kan slappna av och andas fritt. Baddräkter har ofta den paradoxala effekten att sexualisera kroppen mer (vilket är den sekundära funktionen – att just framhäva och sexualisera), eftersom de skyler just de kroppsdelar som vi allmänt förknippar med sex. Skulle vi inget dölja, så finns det inget att ha ångest inför. Vi bara är.

kommer_upp

OBS! Jag förespråkar inte att alla ska bada nakna. Jag förespråkar att du själv ska få välja hur avklädd eller påklädd du vill vara. Tycker du att det känns för intimt att vara naken – ha något på dig. Trivs du med att vara naken – var naken. Det ska bara du avgöra, ingen annan, och ingen har rätt att döma dig. Det kan dock vara bra att vara mentalt förberedd på den här sortens moralattacker, så att man slipper onödigt lidande. Du ska inte ta på dig skuld och skam för deras självvalda lidande.

calle_pa_rygg

Om du så önskar – bada naken. Njut av sol, vind och vatten mot din nakna kropp. Det är din födslorätt.

tunn linje

Mer läsning om nakenhet i det offentliga rummet:

Läs gärna även Charlotte Cronquists bloggtext om dessa sedlighetspoliser.
Veckokrönika: Sedlighetspoliser och nakenbadare
Eller min artikel om nakenhet i Expressen förra sommaren:
Nakenhet är tabu i vår kroppsfientliga kultur
En bloggpost jag skrev 2008, om nakna kroppar:
Nakna kroppar är inte farliga!

Artikel i Expressen Debatt 150716

tunn linje

Läs mer om våra tantriska kärlekskurser på Cirkus Eros!

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

TantraLila – Kärlekens Yoga

7/08, 2013

TANTRALILA

– Kärlekens Yoga –
på Skeppsuddens Kursgård
12-15 september

TantraLila på Skeppsuddens Kursgård

Om fem veckor blir det än en gång dags för den dynamiska, lekfulla och djupgående tantrakursen TantraLila på Skeppsuddens kursgård. Det är en tid då Skeppsuddens alla äppelträd dignar av frukter, hösten är på väg – men du kan ta med dig en del av sommarvärmen in i hösten, med kärlek, njutning och extas.

TantraLila är en dynamisk och lekfull tantrakurs för alla nyfikna, sexuella livsnjutare som vill ha MER – oavsett kön, relationsstatus eller sexuella preferenser, och kursens fokus är urkraft, självbild, lekfullhet, kärlek och njutning – på dina villkor.

Du kan uppleva extas, hänryckning, lycka, helande, eufori, njutning – av egen kraft och vilja, med hjälp av enkla tekniker och bejakande attityd. Teori varvas med praktik, och du får pröva ett antal lekfulla övningar, verktyg för förbättrad kommunikation och innerligare möten.

TantraLek

Vi kommer som alltid att erbjuda en mängd möjligheter för dig att erövra ny mark i ditt eget liv, att kommunicera bättre, att uppleva mer intensivt. Ämnen som återkommer är Konsten att säga NEJ, Kärlekens 9 språk, tantrisk energi-BDSM, inkännande, respektfull och helande beröring, tantrisk andningsorgasm samt shamansk trumresa. Men det kan alltid bli en och annan nyhet och överraskning – kul för dig som har varit med förr…

Sexualiteten är en viktig del av vårt utforskande, men inte primärt i relation till andra, utan framför allt till oss själva. Vem är jag? Vad är jag? Vad vill jag? Vad vill jag inte? Vad vill jag… kanske? Vad är mina drivkrafter, min längtan, min önskan? Hur vill jag bli bemött, hur bemöter jag omgivningen, utifrån mina egna behov?

Godis

TantraLila är vår version av tantra. TantraLila betyder just tantralek, eller lekfull tantra. ”Lila” är sanskrit och betyder ordagrant ”lek” – ”tantra” är ett sammansatt ord, och betyder bland annat ”expanderande medvetande”. TantraLila betyder alltså ”att expandera sitt medvetande genom lek”. Begreppet TantraLila finns även i en särskild gren av tantra (vaishnava-sahajiya) som fokuserar på den äkta, rena glädjen, kärleken, leken, dansen, inspirationen och extasen. Vad vi presenterar är alltså å ena sidan helt modernt, men å andra sidan väl förankrat i gammal tantrisk tradition.

Allt som sker på kursen är 100 % frivilligt. Inte för att vi är snälla (även om vi är det, förstås) – utan för att det är själva grunden i all vår pedagogik och filosofi runt sex och kärlek. ett av delmålen med denna kurs är att just du ska hitta dina gränser – vad du vill utforska, uppleva, och vad du inte vill, allt för att stärka dig i just din livsresa, din integritet, din väg.

Kroppsupplevelser

”Jag trodde att det skulle vara en sexkurs – men det var ju så mycket mer! Det var verkligen en kurs i personlig utveckling!”

Alla är välkomna till TantraLila – singlar, par och andra konstellationer, homo, bi, hetero, queer, gamla, unga, män, kvinnor, fattiga, rika, långa, korta, smala, tjocka. Inget sådant spelar någon roll för denna kurs. Det enda som har betydelse är att du är nyfiken på dig själv i nya situationer.

Välkommen!

Jennie on the rocks

tunn linje

FacebookGilla evenemanget för TantraLila på Facebook!

tunn linje

TantraLila - hemsidan

För mer info om kursen, anmälan och kontakt,
se hemsidan för TantraLila! »

tunn linje

Lite respons från tidigare kursdeltagare:

Tantralila kom till mig när jag behövde just en sådan gåva och var redo att ta emot den. Det var intressanta och viktiga dagar. Samtidigt var det förmodligen det galnaste och roligaste äventyr jag hittills upplevt.
Jag kan bara säga en sak…. Tack!

Jag vill tacka för en mycket givande och lärorik kurs !!!
Jag är väldigt glad att jag tog mod till mej och anmälde mej till kursen.
Mötet med alla dessa fantastiska människor som gav så mycket av sig själva !!! Och inte minst ni !!!
– Ni gör en otrolig insats för en bättre och fredligare värld – Make love not war !!! Tack än en gång !

Läs mer respons från tidigare kursdeltagare! »

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Årets sexigaste festival – knappt en vecka kvar!

5/08, 2013

Sexsibilityfestivalen 2013

Njuter du av gemenskap och nya upplevelser? Vill du uppleva intimitet och njutning med andra? Vill du utforska din sexualitet, i trygghet och helt på egna villkor? Har du en semestervecka kvar som du kan ta ut i augusti?

Upplev Sexsibilityfestivalen! Du kommer att få möjlighet att delta på en mängd kortare kurspass, föredrag och happenings med flera olika lärare som fokuserar på sexualitet, närhet, njutning, tantra, kärlek och andlighet.

Under fem dagar i augusti, med början kommande söndag, får du möjlighet att uppleva något helt unikt, en tillvaro de flesta knappt vågar drömma om – en sexuellt tillåtande och uppmuntrande samvaro, med total acceptans för såväl egna som andras gränser och integritet.

I år är det femte året för festivalen, och det blir en hel del nyheter. Tidigare år har festivalen ägt rum i juli månad, i Norrköpingstrakten, men i år har festivalen bytt plats, till en stor camping på Öland, närmare bestämt Wikegårds semesterby i Löttorp, och även datum – 11-16 augusti.

Allt som erbjuds är naturligtvis 100 % frivilligt – du väljer själv bland det stora utbudet av kurser, underhållning, lekar och andra aktiviteter som finns, och du kan även välja att bara softa, sola, bada och ta det lugnt, och bara se allt vackert, roligt och spännande som sker på festivalen. Och jag kan nog lova att det blir fler aktiviteter än det som står i programmet. Vi har flera hyss i bakfickan, och det är vi nog inte ensamma om!

Festivalaktiviteter

Kursledare och aktiviteter:

heartstarterRuby May – Sex, Power & Consciousness, samt Body drumming ritual

heartstarterPia Struck – Solosex, Självkärlek och konsten att få bättre orgasmer

heartstarterMatt Sinbad & Leanne Edwards – Love & Life on a New Earth, samt Energy, Embodiment & Evolution

heartstarterJohan Ekenberg – Sex – en motorväg till Gud

heartstarterSilja Rehfeldt – Rebirth into bliss

heartstarterPetra Blomqvist – Tantrisk massageworkshop

heartstarterAndy och Denice Enerhag – Konsten att binda och bli bunden, samt Intensiva Sensationer

heartstarterSara Brorsen Skaarup – Dynamic Relationships – the new kind of open love

heartstarterIngrid Frideborgsdotter – VIVAVAGINA! Bli Multiorgasmisk!

heartstarterRoald Penning & Ronja Venus Andersson – Tantric Living!

heartstarterCarin Olavisdotter & Robert Nilsson – ”En fantantrisk afton”

heartstarterLorenzo Stiernqvist – Väcka kroppen med redskap

heartstarterShanti Limnell – Soul Sex Bliss

heartstarterLorenzo & Shanti – Tantra, pleasure and healing

heartstarterCharlotte och Alexander Rudenstam – Ingen skam i kroppen 2.0, samt Yoni Puja

heartstarterElisabeth Salamon & David Björling – Sång och beröring, samt Tantrisk teater

heartstarterPure & Anaghan – Magiska möten

heartstarterSmrati Skog – Tantric reunion, samt Tantric cermony – Beeing One

heartstarterSusanne Sarasai Johansson – Playful Flirting, samt Love Meditation

tunn linje

Vi är med, förstås, och håller ett antal workshops:

heartstarterCalle & Jennie Rehbinder – Konsten att säga NEJ!, samt TantraLek

heartstarterJennie Rehbinder – YONI – fri att njuta!

heartstarterCalle Rehbinder – Kroppsmålning, ev. oljeglidning

tunn linje

Mer aktiviteter:

Bob Hanson underhåller, Guy Barrington håller dansworkshop, och Ingrid Frideborgsdotter håller QiGong och Taiji på morgnarna. Sharing i smågrupper varje dag, och det erbjuds behandlingar, massage och privata sessioner.

På kvällarna blir det dans, bland annat till DJ Guy Barrington, en ny bildshow av Alexander Rudenstam, en häftig orgasmceremoni med Pia Struck och så klart party, party, party!

Sommarbröllop – även i år ska jag hålla en vigselceremoni (jag höll en på Sexsibilityfestivalen för att par år sedan), denna gång för Lisa & David. Det blir sommarens fjärde bröllop för mig, men jag kan nog lova att detta kommer att bli extra vackert!

Kom du också! Vi kan lova att det blir en extraordinär upplevelse – större och maffigare än någonsin!

Connect on Facebook!

pilMer om Sexsibility-festivalen!
pilMer specifik info och anmälan.
pilSamtliga programpunkter och kursledare (pdf-fil)
pilLadda ner festivalprogrammet! (pdf-fil)
pilGå med i Facebook-gruppen för Sexsibilityfestivalen!
pilBesök även eventsidan för Sexsibilityfestivalen på Facebook!

tunn linje

Sexsibilityfestivalen

Förra årets festival – 2012:

För att friska upp minnet för dig som var med förra året, eller för att inspirera dig som aldrig tidigare upplevt en Sexsibilityfestival, ska jag återberätta lite av det som hände 2012.

Sexsibilityfestivalen var årets verkliga höjdpunkt för oss sexpositiva, njutande, livsbejakande, leklystna upptäckare av det underbara livet vi lever. För fjärde året i rad hölls denna festival, och i år var det större, bättre, sexigare och läckrare än någonsin! Fler lärare, fler workshops, fler festivaldeltagare, fantastisk mat, många nyheter, bättre organisation.

Man kunde ständigt välja om man ville gå på någon workshop eller kanske bada, vila, fika i det nya kaféet med mystält, älska, sova, få en härlig massage – eller vad man nu hade mest lust med.

Det bjöds på en mängd olika slags kurspass, föredrag och happenings, ofta på tre-fyra olika ställen samtidigt (svårt att välja!), med flera olika lärare som fokuserade på sexualitet, närhet, njutning, tantra, kärlek och andlighet – däribland vi, som vanligt.

Du kan också läsa mer om våra upplevelser av festivalen 2012 på min fotografiska dagboksblogg År 50 – här, här, här, här & här!

Sexsibilitycollage 2012

tunn linje

Respons från deltagare på tidigare Sexsibilityfestivaler:

”Tusen tack för en underbar festival som överträffade alla mina förväntningar!!
Så många underbara, öppna, kloka & magiska människor som öppnade upp för många sinnliga upplevelser & vidgade gränser.
Så mycket gammalt som finns med i ”bagaget” som blir ifrågasatt & ersatt av något nytt & härligare.
Aldrig har orden ”peace, love and understanding” varit så sanna & fått sådan mening som under festivaldagarna.
Nästa år tar jag med vänner som också vill få lite nya perspektiv & uppleva äkta möten med härliga själar!!”

”The Sexsibility festival was outrageous! Six days with wonderful people, excellent food, and an impressive program filled with (several parallel) workshops from early morning to late evening on everything imaginable, from meditations and tantra to collective masturbation and BDSM.
I definitely managed to get out of my comfort zone and I feel that I have grown and gained new awareness, although I also had ups and downs, and got in touch with both deep sorrow and tremendous rage.”

”Alltså wow. Så jävla nöjd. Och tacksam. Det blev ju helt magiskt underbart! Tack alla modiga människor som var med och bidrog till detta! Känner mig lite hög på livet just nu faktiskt! ♥”

”Jeg vil sige tusind tak for denne gang. Tusind tak for al den kærlighed vi delte med hinanden. Det var de smukkeste festivaldage i hele mit liv. Jeg elsker hver eneste af jer for de fine mennesker I er. Jeg glæder mig vildt til at se jer alle igen næste år.”

”Jag vill tacka ALLA som skapat denna möjlighet till utveckling och kunskap inom kärleken. Jag visste att det skulle finnas men har aldrig fått uppleva det så starkt och intensivt som jag nu fått. Åkte till festivalen med en intention om att hitta limmet mellan sex och relation….det blev kommunikation.
Jag är tacksam för all lärdom och för att äntligen fått svaret på hur kärleken skall kännas och behållas. Nu ger jag mig ut i världen med nya ögon och bättre verktyg. Tjohooo!!”

Calle & Jennie

Upplev en sexig, njutbar, rolig och utvecklande festival – kom och lek med oss!

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

SvT Debatt nu igen – denna gång om dansk naken-TV

22/04, 2013

Calle på SvT Debatt 1304518

Jag har blivit stammis på SvT Debatt. Bara det senate året har jag varit med där tre gånger, och sammanlagt är det väl runt 7-8 gånger jag har varit med i programmet. Det är kul, förstås, eftersom jag gillar att vara med i hetluften och röra om i grytan – och det är förstås en intressant och utmanande arena för att debattera aktuella ämnen på ett tänkvärt sätt. Och många tittar på programmet, så man kan nå en bred publik.

Ämnena har växlat – från porr och den sexuella revolutionen till legalisering av cannabis, kontrollsamhället, yoga i skolan och självmord. Jag har av olika anledningar avböjt ett antal gånger också – jag hade med andra ord kunnat vara med i ännu fler program. Redaktionen för SvT Debatt verkar tycka att det blir kul TV om jag är med bland gästdebattörerna. Klassens clown lever fortfarande.

I torsdags var jag med igen (SvT Debatt 18 april), och då handlade den andra halvan av programmet om ett danskt TV-program (snacka om meta – att man har en TV-debatt om ett TV-program…) – Blachman – i vilket två män diskuterar en naken kvinnas kropp. Konceptet är att programledaren Thomas Blachman bjuder in en manlig gäst, och så sitter de i en soffa och diskuterar kvinnokroppar – olika kvinnor deltar genom att stå nakna framför de två männen och låta sig betraktas, bedömas och diskuteras. Kvinnan är tyst, och männen talar.

Blachman - SvT Debatt 130418

Detta låter förstås fullkomligt vansinnigt vid en första betraktelse – det känns verkligen extremt ofräscht att två medelålders män (påklädda) sitter i en soffa och diskuterar kvinnokroppen, medan en naken kvinna står där som objekt för deras blickar. Och hon får inte säga något. Man kan tycka att det räcker med objektifiering av kvinnor nu, att vi borde gå vidare och se alla som subjekt snarare än objekt. Inte minst med tanke på att kvinnor varit männens objekt i tusentals år – och då menar jag inte bara objekt som i ”den som blir betraktad”, utan också de facto som ett föremål, som en ägodel.

De gamla grekerna låste gärna in sina kvinnor i hemmen (och hade sex med unga gossar), och under tidig medeltid kunde man i katolska kyrkans ledning diskutera huruvida kvinnan över huvud taget hade en själ (och så hade de också sex med unga gossar). Och ända in på 1900-talet ansågs kvinnor vara betydligt mindre tillräkneliga än män, generellt, vilket innebar att de även i Sverige länge ansågs behöva en förmyndare. Och fram till 1965 var det inte ett brott för en man att våldta sin fru. Kvinnans idag mer jämställda position är alltså ett väldigt nytt fenomen. Med detta i bagaget verkar det ju i praktiken som ett offentligt självmord att skapa ett sådant TV-program som Blachman.

Men saker och ting är inte alltid som man kan tro. Formatet är förstås medvetet valt för att provocera, och om man faktiskt tar sig tid att se programmet, och lyssna på vad männen säger – eller för den delen att iaktta kvinnornas agerande – så inser man (förhoppningsvis) att programmet går mycket djupare än det verkar. Det visar sig snart att det är männen som verkligen är de mest avklädda, de som blottar sin sårbarhet, sin osäkerhet, sin klumpighet, sina föreställningar om vad det innebär att vara man.

Blachman

Kvinnorna som deltar i programmet med sina nakna kroppar är intressant nog ofta de starkare, de som faktiskt äger rummet. En av kvinnorna kommenterar påtagligt tydligt samtalet, fastän inte med ord, utan med sin attityd, sina leenden, sitt kroppsspråk. Hon är så trygg och stark i sin nakenhet, medan männen liksom räddhågset sjunker ihop i sin sittande position, och kämpar med orden, för att inte säga fel saker (vilket de förstås ändå gör ibland).

Idén bakom programformen är att hitta ett utrymme mellan ytterligheterna – å ena sidan porren, som har fått monopol på skildrandet av kvinnokroppar, å andra sidan det politiskt korrekta, feministiska, puritanska, ofta nedvärderande mot män. Thomas Blachman vill skapa ett forum för diskussioner kring den nakna kroppen, kvinnans syn på mannens syn på kvinnan. Om han lyckats med det, eller om programmet blivit en flopp, det återstår att se, men nu är det i alla fall igång i dansk TV, och återkommer med jämna mellanrum, med nya kvinnor, nya manliga gäster i soffan. Och gästerna är konstnärer, författare, formgivare, sexologer m.m., män som förväntas ha en över genomsnittet utvecklad och genomtänkt syn på kvinnan, och förhoppningsvis också intressanta tankar att dela med sig av.

Thomas Blachman

Thomas Blachman är en kontroversiell person, förstås, en dansk musiker som har vunnit flera danska grammys för sitt komponerande, men som framför allt blev känd som domare i program som Idol och X-Factor, där han fått bära rollen som den hårde, oförsonlige, men samtidigt respekterade jurymedlemmen – liksom förebilden Simon Cowell.

Visst kan man ha synpunkter på Blachman – att han är pretentiös, uppblåst, testosteronstinn, självupptagen, en tröttsam och irriterande manierad posör – och alla möjliga andra epitet. Och nog kan jag hålla med om att han känns rätt överdriven i sin narcissism, inte minst i det att han sätter sitt eget namn på det program som han skapat, snarare än en beskrivande titel (typ ”Manliga reflektioner”), som om han själv som person är viktigare än ämnet som avhandlas. Men det sägs samtidigt en hel del intressanta och månne överraskande saker som vi kan ha nytta av att förhålla oss till, och det finns onekligen något befriande och dödsföraktande modigt i denna kamikaze-liknande uppriktighet från Blachman och hans gäster.

Att tysta en sådan röst är inte en välgärning. Det är bättre att bli rejält upprörd då och då av idéer vi inte delar, framförda av personer som irriterar skiten ur oss, än att bara lyssna på behagliga och lättsmälta budskap med politiskt korrekta formuleringar, framförda av sympatiska och trevliga personer. Annars kanske vi aldrig riktigt får reda på vad vi faktiskt tycker, innerst inne.

I Sverige blev upprördheten mycket större över detta TV-program än i Danmark (förstås). Visst höjdes det arga och kritiska röster även i Danmark, men det verkar ibland som att svenskar generellt är mer intellektuellt inskränkta, pretentiösa och uppblåsta än danskar. Sannolikt är det svenskarnas kissnödiga konsensusknarkande som ständigt återkommer – det finns inte plats för flera åsikter samtidigt, och de som har ”fel” åsikt måste tystas.

Danskar är inte mindre jämställda än svenskar. De är bara mer avslappnade och toleranta, mindre puritanska, mindre renläriga, mindre moraliskt indignerade. Så verkar det i alla fall ibland. Jag gör iakttagelsen att Systembolaget nu i samma tid stoppat en dansk ölflaska, eftersom den har haft en bild av en storbystad, tecknad kvinnofigur på etiketten. Ibland är Sverige och svenskarna verkligen en parodi på sig själva.

Jens Liljestrand på SvT Debatt

I SvT Debatt fick moralpaniken representeras av journalisten Jens Liljestrand, som med halmgubbar och aggressiv vulgärretorik attackerade Blachman som ”antifeministisk” (vilket uppenbarligen måste vara det värsta man kan vara i Liljestrands värld). Blachman har vågat yttra de förbjudna teorierna att det moderna Danmark har blivit ”det pikløse samfund”, en plats för en kuklös mansroll, och det är förstås en bild man kan ha synpunkter på, och tolka lite som man vill – men det är onekligen en legitim ståndpunkt som han har rätt att uttrycka, utforska och försvara. Något mer genomtänkta argument mot programidén yttrades av frilansjournalisten Emerentia Leifdotter Lund (förutom hennes rätt töntiga kommentar om att Thomas Blachman inte hade knullrufs), och med henne hade man kanske kunnat föra ett vettigt samtal, men Liljestrand förstörde effektivt alla sådana eventuella ambitioner.

Den magsure Liljestrand ansträngde sig hårt för att framstå som den moderna svenska feminismens försvarare, men drog istället ner debatten till en väldigt låg, aggressiv och blajig nivå, bl.a. genom att föreslå att Blachman-programmet lika gärna kunde ha innehållit ”en naken pojke, en naken jude, en naken muslim, en naken svart person, en naken handikappad” och liknande bisarra förslag. Och han krävde att få veta varför kvinnorna i programmet inte fick tala, vilket förstås var en del av konceptet, men det var tydligen svårt att förstå. Uppenbarligen har Liljestrand inte läst konsthistoria (eller åtminstone väldigt knapphändigt), och har antagligen väldigt svårt att förstå mer abstrakta koncept – vilket för mig förefaller en smula märkligt, eftersom Liljestrand tydligen är ”biträdande kulturchef” på Expressen. Expressen ställer kanske inte så höga krav. Att låta männen prata utan kommentarer från kvinnorna gör förstås samtalet mellan männen mycket svårare, mycket naknare, men det är nog för komplicerat för den mer enkelspårige Liljestrand.

Min personliga ambition denna gång på SvT Debatt, och anledningen till att jag tackade ja till inbjudan denna gång, var att anta en personlig utmaning – att faktiskt försöka nyansera debatten i denna verbala gladiatorarena för intellektuell pajkastning, som ju SvT Debatt trots allt ofta är. Jag kan inte avgöra själv om jag lyckades med det, eftersom hård positionering och intensiva orddueller gärna tar över i programformatet. Kanske är nyansering i SvT Debatt ett hopplöst projekt. Men det var kul att pröva. Och jag har fått en hel del respons som tyder på att det jag sade åtminstone nådde fram till somliga, men det landade förstås inte hos den puritanska falangen, vilket jag inte heller hade förväntat mig. Synd bara att en ”kulturchef” ska vara så omogen, nyanslös och okultiverad.

Jenny Strömstedts kommentar till Blachman

Jag kan dock konstatera att vad som sannolikt hade varit en bättre programlösning för Blachman rent strategiskt vore att DR hade tyglat Thomas Blachmans ego-excesser en smula, och gjort ett systerprogram, med två kvinnor som betraktar en man – en utvecklad, seriös version av den kommentar till Blachman som Jenny Strömstedt gjorde i sitt program i TV4. Då hade det antagligen inte uppstått så mycket hysteri som det blivit kring detta program, eftersom det hade blivit mindre effektsökeri, mindre personfokus på just Blachman, och mer problematisering, mer helhet. Det hade blivit mindre fokus på just den manliga blicken, och man hade också släppt in den kvinnliga blicken. Det är ju inte så att det bara är män som betraktar kvinnor – kvinnor betraktar även män, och jag hade som man uppskattat att få ta del av den diskussionen. Och det intressanta som faktiskt sägs i programmet hade inte blivit dolt av all uppståndelse kring själva formen.

Men jag välkomnar det vågade initiativet.

Thomas Blachman och författaren Jan Sonnergaard i programmet "Blachman"

Dekorrand

Farlig nakenhet

29/09, 2011

Spansk blottare åker fast

I Aftonskvallran idag kan man läsa om fem väldigt modiga norska poliser, som lyckades avstyra en mycket hotfull situation. De var på semester i Spanien, men eftersom de är poliser så ser de förstås brott överallt. I en gränd såg de en läskig blottare, fångade in honom och överlämnade honom till polisen. Eller hur var det nu? Vem orsakade egentligen en hotfull situation?

”Det var barn ute i området som kan ha sett honom. Så vi bestämde oss för att ta fast honom.”
– Helen Solheim (en av de norska poliserna) till Aftonbladet.

Rubriken i Aftonskvallran beskriver situationen som att ”Spanske blottaren valde fel offer” – men vem valde egentligen offer? Blottaren stod där helt lugnt i en gränd och gjorde ingenting, och plötsligt kommer fem norska kvinnor och jagar honom – så vem är offret egentligen? De norska poliserna skrävlar på, och refererar förstås till den ständiga undanflykten för att stoppa folk från att utmana moralisterna – tänk på barnen. Och de var ju förstås inte rädda alls, utan ser det hela mest som en kul anekdot.

”Ingen av oss var rädd, vi har ju stött på värre saker i jobbet. Men man kan konstatera att han träffade på fel folk den här kvällen.”
– Helen Solheim (en av de norska poliserna) till Aftonbladet.

Byt ut ordet blottare mot bög. Hur låter den här historien då? Men, invänder vän av ordning, bögar går väl ändå inte runt nakna, och då kan de väl inte vara ett hot mot någon? Och då frågar jag – på vilket sätt utgör en naken man ett hot mot någon? På vilket sätt är en naken man ett större hot än en påklädd man? För att han är avvikande? För att han är naken? På vilket sätt är nakenhet i sig farligt? Eller tecken på att en person är farlig?

Byt ut den nakne mannen mot en kvinna, och de fem kvinnliga poliserna till manliga poliser. Hur skulle det se ut? Men… en naken kvinna är väl inte ett hot? Och en naken kvinna kan väl inte vara farlig för barn? Vänta nu. Varför inte? Om en naken man är ett hot, varför är en naken kvinna inte det? Och av vilken anledning ses en man som ett större hot mot barn än en kvinna gör det? Det här är fel på så många sätt att jag saknar ord för det.

Fångad streakare

Jag har skrivit om nakenhet förut på Tantrablog – 2008 skrev jag en artikel som heter ”Nakna kroppar är inte farliga”, eftersom jag gärna vill förklara för alla som fortfarande tror att nakenhet är något förskräckligt farligt – att det inte är det. Ingen har någonsin dött av att se en naken kropp, och det är inte farligt för barn heller att se en naken man. Om du inte delar denna åsikt så får du gärna styrka med någon slags forskning om på vilket sätt nakenhet är farligt att råka se – för barn eller vuxna.

Det är förskräckligt och vidrigt att läsa Aftonbladets vinkling av det inträffade. Man tar omedelbart polisernas sida, och undviker konsekvent att skildra det verkliga offrets upplevelser. Hur kan det kännas att vara naken och sårbar, endast iklädd strumpor och skor, och plötsligt bli våldsamt jagad av fem galna, utländska kvinnor, för att till slut bli fasttagen och nedtryckt på en gata, och sen hämtad av polis? Man får innerligt hoppas att vad som hände sen är vad en av de kvinnliga poliserna antog – ”Jag tror de att de bara släppte honom”.

Kvinna delar ut flyers till Love Parade 2003

Varför är folk så rädda för nakenhet? Vad skrämmer så oerhört, vad är så hotande, så läskigt, så farligt, att fem starka norska kvinnor kan få för sig att skrämma skiten ur en stackars ensam, naken man, mitt i natten i en spansk stad? Varför tar Aftonbladet så självklart kvinnornas parti? Varför beskrivs de fem kvinnorna som ”offer” för denne ensamme man? Skulle fem manliga poliser vara ”offer” för en kvinnlig blottare?

Varför tar norska poliser för givet att det är förbjudet att vara naken i Spanien, så förbjudet att man utan att känna till lagarna på orten kan begå ett så grovt övergrepp? [Facit: det är det inte!]

Frågor att reflektera runt, kanske?

Nakendans i naturen

Dekorrand

LIQUIDROM – skönt badhus i Berlin

10/05, 2010

Liquidrom

Redan de gamla romarna hade förstått nyttan och glädjen i luxuösa badhus – termerna, med sina ånguppvärmda golv, bassänger i olika temperaturer, bastubad, massage m.m. Nutidens Spa-anläggningar bygger med andra ord på mångtusenåriga mänskliga traditioner. Vi människor mår helt enkelt väldigt bra av vatten, värme och vila, och det har vi alltid gjort. Och några som verkligen har fattat det här är tyskar.

Liquidrom

Jag har skrivit om tyska badhus tidigare här på TantraBlog, i inlägget ”Paradiset på tyska badhus” (för snart två år sedan), då om det makalöst häftiga SchwabenQuellen i Stuttgart, som saknar motstycke i Sverige, och förmodligen i resten av världen. Men – det är inte SchwabenQuellen denna bloggpost handlar om.

Liquidrom

För några dagar sedan var vi i Berlin, för att delta på Touch & Play Festival (som jag redan har skrivit om i ett tidigare inlägg). Jag frågade då en trevlig berlinare (Felix Ruckert) om det fanns EN sak som vi bara INTE får missa när vi nu var i stan. Då rekommenderade han badanläggningen LIQUIDROM. Så vi tänkte att det måste nog vara en bra grej. Och vi blev inte besvikna.

LIQUIDROM är en betydligt mindre anläggning än det svulstiga SchwabenQuellen, men väldigt fin, och fullt tillräcklig för en överdådig badupplevelse. Rent estetiskt är hela badet sparsmakat, i mörk sten, frostat glas och trä, i en japanskinspirerad stil (lite som en miniversion av Yasuragi på Hasseludden, fast elegantare), och det känns väldigt harmoniskt.

Utsidan är mer expressiv, och inrymmer även en event-, konsert- och konferensanläggning, kallad TEMPODROM. Som en stiliserad version av ett cirkustält sträcker sig byggnaden mot himlavalvet med sina karakteristiska spetsar. Denna byggnad skiljer sig från mängden.

Tempodrom

Det finns flera olika bastuvarianter på LIQUIDROM – saltbastu, ångbastu (ångan doftade pomerans!), torrbastu – och allt från heta bad till kalla, inomhus som utomhus (det är häftigt att sitta i en het bassäng med den kalla nattluften runt huvudet). Man kan också få flera olika sorters massage, och man kan sitta i baren och ta en drink, eller kanske ett glas vin – eller mineralvatten.

Som kronan på verket har badhuset en stor, varm saltvattenpool under ett runt valv, med stämningsfull musik som spelas under vattnet. Ja, man kan ligga och flyta runt med öronen under vattenytan, och det enda man hör är just musik, medan ögonen får sitt genom en stilla ljusshow med växlande abstrakta färgeffekter och mönster i taket. Fantastiskt. Vackert för ögonen, och ljuvligt för öronen…

Liquidrom

Tyskarna är som regel mycket pragmatiska, och har en betydligt mer avslappnad syn på kroppen och nakenhet än vi svenskar. Det är delade omklädningsrum, men gränsen är rätt lös, eftersom man ser in till varandra. Inga mellanväggar. Och i bastuavdelningen är alla nakna tillsammans. Ingen uppdelning där. I bassängerna har man baddräkt, men det är nog mer av hygieniska skäl än ”anständighet”. Eller så tänker man bara rent pragmatiskt att just denna klädkod passar en viss publik.

LIQUIDROM är alltså inte riktigt lika liberalt som det helnudistiska SchwabenQuellen i Stuttgart, där de bara har en ”textildag” i månaden (enda dagen då det är tillåtet att ha badkläder), för de allra blygaste. Men även på det striktare LIQUIDROM har man en betydligt friare syn på nakenhet än på de allra flesta bad i Sverige. Modellerna på hemsidans reklambilder (som jag också använder här) är mer påklädda än man behöver vara i verkligheten, om man säger så.

Liquidrom

Dessutom har tyskarna en liberalare syn på alkohol (du kan köpa vin och sprit i mataffären, jourbutiken – ja t.o.m. på vilken bensinstation som helst!), vilket innebär att man kan ha en bar mitt i badhuset, med vad vi svenskar skulle kalla fullständiga rättigheter. I Tyskland finns inte det begreppet – där serverar man vad man vill. Ett glas vin efter bastun? Vassego.

Liquidrom

Det känns väldigt skönt med denna odramatiska och praktiska syn på nakenhet och kroppar, inte minst eftersom jag och Jennie då kan ha en hel gemensam upplevelse, både bada och basta tillsammans, och inte behöver dela upp oss på varsin avdelning, bara för att vi vill basta.

Det är så fantastiskt onödigt, och reaktionärt, att man på svenska badhus fortfarande underhåller den här hopplöst gammalmodiga, neurotiska gymnofobin (nakenskräcken), samtidigt som man ändå kan vara mer lättklädd på ett badhus än på de flesta ställen. I Sverige skall dock de små meningslösa tygbitarna prompt sitta på plats – annars kan det ju hända… att… eh… hmmm… – ja, vad kan hända egentligen?

Liquidrom

Som avslutning på vårt sköna badhusbesök fick vi en härlig hudkur i torrbastun. En badvärd hällde vatten med eukalyptusolja på de heta stenarna, för att strax därpå kraftfullt vifta runt den heta, fuktiga, eukalyptusdoftande luften i bastun med en handduk. Hett och skönt! Sen fick vi uppleva något som jag i alla fall aldrig har prövat förr. En honungsinfusion.

Efter att ha blivit grundligt bakade, fick alla badgästerna kliva ur bastun, och så fick vi varsin kopp med flytande honung att smörja in sig med över hela kroppen. Där stod vi och geggade in oss – och Jennie och jag smorde förstås in varandras ryggar. Sen gick vi alla in i bastun igen, kladdiga och söta (ja, man måste förstås sitta på en handduk), varpå badvärden gjorde om proceduren med handduken och eukalyptusångan. Sen var det dags att duscha av sig. Och se – efter denna honungsinfusion kändes huden len och fin som en bebisrumpa. Hade vi kommit någon timme tidigare till badhuset hade vi kunnat få en saltinfusion också. Men det får bli nästa gång.

Liquidrom

Denna gång var vi bara där i två timmar, men nästa gång ska vi nog ta den lite dyrare fyratimmarsvarianten. Då hinner vi softa mer, ligga i vilstolar, meditera, slappa, basta, plumsa och bara må bra. Och kanske ta ett glas vin. Skönt ställe. Om du ska till Berlin – missa inte LIQUIDROM!

Liquidrom

Nu hoppas jag bara att någon framsynt badentusiast skapar en badanläggning av liknande kaliber i Sverige också – varför inte i Stockholm? Just det här med nakenheten, det skambefriade i att umgås avslappnat och behagligt i det mest naturliga tillståndet, män och kvinnor om vartannat, det är något jag saknar här i Sverige.

Det skulle också vara enormt trevligt med badhus som inte känns som kommunala industrianläggningar – stora, ekande, asketiska, fyrkantiga hallar. Visst – de är lättskötta, praktiska och hygieniska. Men tråkiga och ogästvänliga. Vitt och blått kakel i all ära, men varför inte skiffer och mörkt trä? Rött och guld? Kristallkronor och palmer? Mjuk musik, doftlampor? Relaxavdelningar med verkligt bekväma vilstolar? Runda eller organiskt formade bassänger? Är vi fortfarande allt för protestantiskt asketiska och Jante-programmerade för att omfamna sådana tankegångar i Sverige?

Vad tror du? Vem börjar?

Liquidrom

Dekorrand

Dags för den Globala Orgasmdagen – igen!

21/12, 2009

global_orgasm_earth

Så var det dags igen! Det är vintersol-ståndet, och det är dags för den globala orgasmen, den årliga jätteskakningen av jordens alla hörn, öppnandet av det globala sexchakrat, kärleksenergin, extaskraft, skratt och njutning. Jag hade sånär glömt det, men så drog jag mig till minnes i sista stund att det nu återigen måste vara dags att öka den kollektiva glädjen på hela jorden.

Målet med Global Orgasm Day är att kollektivt påverka hela världens energiflöden med våra medvetanden, utifrån tanken att vi faktiskt gemensamt kan ändra historiens förlopp bara genom hur vi tänker och känner. Som att orgasmera för världsfreden. På egen hand kan det vara en lite för stor grej att göra sexmagi för, men kollektivt kan vi påverka. Och… även om vi nu inte skulle lyckas med det, så har vi i alla fall haft det trevligt under tiden… 🙂

Jag har skrivit mycket mer om detta tidigare år, så vill du ha mer information om vad som ligger bakom denna orgasmdag, så kan du läsa min bloggpost om orgasmdagen från förra året. Du kan även besöka hemsidan Global Orgasm for Peace, för mer info.

spacelovers_fireworks

Årets globala orgasm skall hållas på vintersolståndet, och för att uppnå största möjliga effekt ska vi orgasmera så nära varandra i tid som möjligt, över hela världen. För oss i Sverige betyder det att vi ska orgasmera 18:47 på dagen (17:47 GMT), idag måndag den 21 december. Med andra ord – dags för en orgasm, för världsfreden, mot massförstörelsevapen! Gärna så nära det där magiska 18:47 som möjligt. Och det funkar ju med både singlar och par. Det går ju lika bra att orgasmera ensam som tillsammans med någon annan – eller i en grupp!

Så – bjud hem dina sexigaste vänner, ordna en orgasmfest och ha det fantastiskt mysigt och trevligt på söndag – orgasmera tillsammans och skicka kärleksmagi till alla våldsdrabbade platser på jorden! Eller älska med din partner, eller onanera för freden! Och få en orgasm 18:47 (ungefär) idag måndag den 21 december!

MAKE LOVE, NOT WAR!

Dekorrand

Sista chansen för magisk älskogslek utomhus…

25/08, 2009

tantra_sejdstenen

Dagarna blir allt kortare, temperaturen faller, tröjan åker på vid skogspromenaden, och snart går det inte att ha shorts utan att frysa om knäna. Det är lätt att tappa modet när man vet att det dröjer nio månader innan vi kan vandra nakna i gräset igen, nio månader innan vi kan hälsa värmen åter efter den bistra, tunga, mörka årstidens långa välde över oss små stackare i den kyliga Nord, ta av oss kläderna och kullra in vårens makter, fruktbarhetskrafter i uppvaknad jord.

Det blir nu särskilt viktigt att skapa vackra minnen av den ljusa och varma tiden. Att verkligen sätta sina spår, andas djupt, låta tårna gräva sig djupt ner i myllan innan rimthursarna, köldjättarna, obevekligt bevisar kängornas och sockornas existensberättigande. Att ta det sista doppet i den mörka tjärnen, att sniffa en extra gång på sensommarblomster, gå barfota i fuktigt gräs (utan att frysa!) – och – att älska.

Att mötas i helig magisk älskogslek i Moder Natur, gå i dansen, kullra i de sista dallrande solstrålarna, bli ett med Jorden, Luften, Alltet. Sätta Eld i köttet, låta passionens lågor hetta upp stenarna och jorden, låta luften svaja av lust, sippra mellan fingrar och hud.

Nakna låter vi elementen dansa oss – grenarna, gräset, vinden, stenen, rötterna, kottar, barr, blommor, skalbaggar, din kropp, min kropp, allt i ett, ett i allt, dansen. dansen, elden, elden. Den lilla döden, föjt av en större pånyttfödelse. Döden-döden-glöden-glöden. Sejd i skymning, makterna dansar oss – vi dansar makterna. Störst av allt är Kärleken.

Kom lek med oss.

Dekorrand

Snart dags för Global Orgasm Day… :-)

18/12, 2008

global_orgasm_earth

Vintersolståndet har varit den heligaste och viktigaste tidpunkten på året i alla tider, för en hel drös olika kulturer genom historien. Särskilt här i Europa. Redan på stenåldern helighölls och firades just vintersolståndet. Inte konstigt då att kyrkan då av rent maktstrategiska skäl fick för sig att ta över denna högtid, och kalla den ”Kristmäss”. Här i Norden hade kyrkan dock den goda smaken att behålla det väl etablerade, hedniska ”jul”.

Det finns alltså synnerligen goda skäl att använda sig just av detta datum om man vill etablera en ny högtid, och utnyttja en av sprickorna mellan världarna för att skapa stor magi. Vintersolståndet är det verkliga nyåret, då årstidshjulet stannar och börjar på nytt, då vi vänder från att ha gått till den mörkaste tiden på året till att åter vandra mot ljuset, mot värmen, våren, leken och glädjen.

Vintersolståndet är den bästa tiden på året för stor magi, för de kraftfullaste ceremonierna, de största förändringarna, för transformation och vägval. Midsommar står för fruktbarhet, kärlek, lust, sex, mötet mellan man och kvinna – midvinter står för död och pånyttfödelse. Världen vänder, och vi med den.

I alla tider har människor med olika religioner och världsåskådningar använt sig av sexualiteten för att stärka kraften i ceremonier, fördjupa andliga förverkliganden, utöva stark magi, utforma extatiska offerblot och mycket annat därtill. Fröblot, Hieros Gamos, tantra-puja och mycket annat av liknande sort. Detta ur insikten att sexualiteten är en mäktig företeelse, en naturkraft, och använd på rätt sätt det effektivaste medlet att nå det mest gudomliga och extatiska tillståndet vi människor någonsin kan drömma om att få uppleva.

tunn linje

Jag har skrivit om Global Orgasm Day tidigare här på min blogg, och en del av det som står här i detta inlägg har jag klippt från min bloggpost i oktober – inte för att jag är lat, utan för att jag helt enkelt tycker att det är en information som är väldigt viktigt att förmedla. Därför tillåter jag mig att bli lite tjatig. 🙂

tunn linje

Även i modern tid skapas ceremonier och evenemang som inte bara hyllar sexualiteten, men som faktiskt använder sig av den, kanaliserar sexuell energi i syfte att skapa storslagna resultat. Ett exempel på detta är Global Orgasm, skapat av Donna Sheehan och Paul Reffell, som också skapat organisationen Baring Witness, en fredsorganisation som använt sig av fysisk nakenhet i fantastiska formationer för att uppnå sina mål. Global Orgasm har förstås också en Facebook-grupp som man kan ta del av.

globalorgasm_website

Bakgrunden till Global Orgasm är ett vetenskapligt projekt med namnet Global Consciousness Project, ett globalt jätteexperiment med centrum i Princeton, New Jersey. Man har satt ut slumpgeneratorer på olika platser över hela världen, och kontinuerligt avläses dessa slumpflöden för att avläsa eventuella förändringar i flödet, t.ex. vid stora förändringar i det som händer och sker i världen. Man vill se om t.ex. stora händelser som tsunamikatastrofer, terrordåden i World Trade Center, New York, den 9/11 2001, eller andra händelser som ger klang över hela världen, också avspeglas i det slumpmässiga flödet av data från dessa utplacerade slumpgeneratorer.

Målet med detta forskningsprojekt är att utröna om människors medvetanden kollektivt påverkar hela världens energiflöden, om vi faktiskt gemensamt kan ändra historiens förlopp bara genom hur vi tänker och känner. Och vad jag kan förstå av deras samlade data genom åren, så har verkligen det kollektiva medvetandet en stark inverkan på helheten, på världen. Vetenskapligt bevisat, alltså.

Att kollektivt orgasmera är kvantfysik omsatt i praktisk handling. Global Orgasm är inte bara ett sätt att ge sexualiteten en mer positiv laddning och innebörd för fler människor (även om detta syfte sannerligen är gott nog!), utan även ett sätt att använda all denna kollektiva sexuella energi i positivt syfte. Orgasmera för världsfreden, typ. Och grejen är att det kan fungera.

spacelovers_fireworks

Global Orgasm handlar om att sätta sig in i ett större sammanhang, att se sig själv ur ett helhetsperspektiv, där min inverkan har betydelse för hela världen, där mitt medvetande påverkar alla andras medvetanden – på något plan. Att se att allt kan användas kreativt och positivt, med kärlek och empati som drivkraft – och kanske alldeles särskilt sexualiteten.

tunn linje

Årets globala orgasm skall hållas på vintersolståndet, och för att uppnå största möjliga effekt ska vi orgasmera så nära varandra i tid som möjligt, över hela världen. För oss i Sverige betyder det att vi ska orgasmera 13:04 på dagen, söndagen den 21 december. Med andra ord – dags för en orgasm, för världsfreden, mot massförstörelsevapen! Gärna så nära det där magiska 13:04 som möjligt. Och det funkar ju med både singlar och par. Det går ju lika bra att orgasmera ensam som tillsammans med någon annan – eller i en grupp!

Vi tänkte ett tag, min kära hustru Jennie och jag, att vi skulle dra ihop ett gäng sköna sexmagiker och orgasmera tillsammans, i samma rum, så samtidigt som vi bara kan – något vi vet att flera gjorde förra året. Men nu har vi inte hunnit arrangera något, inte hunnit bjuda in folk, inte fan ens hunnit städa vårt hem. För mycket jobb och andra engagemang. Så som det ser ut nu kommer vi nog bara att celebrera orgasmdagen tillsammans, Jennie och jag – men det blir nog väldigt trevligt det också… 🙂

Jag vill dock ändå uppmuntra dig som läser detta upprop – bjud in dina sexigaste vänner, ordna en orgasmfest och ha det fantastiskt mysigt och trevligt på söndag – orgasmera tillsammans och skicka kärleksmagi till alla våldsdrabbade platser på jorden! Eller älska med din partner, eller onanera för freden! Och få en orgasm 13:04 (ungefär) på söndag den 21 december!

MAKE LOVE, NOT WAR!

orgasm

Dekorrand

Tell Me You Love Me – som fler TV-serier borde vara…

7/11, 2008

tellme_mouths

HBO är kända för sina högkvalitativa TV-serier, som t.ex. ROME, The Sopranos, Sex and the City, Extras, Deadwood, Six Feet Under, Oz, Big Love och många, många fler. Jag tittar nuförtiden i praktiken aldrig på TV, men jag köper mycket film på DVD, och emellanåt köper jag också hela TV-serier i DVD-upplaga. Då slipper jag passa tider framför TV:n, och jag slipper vänta en vecka på nästa avsnitt. Man kan då klämma en hel säsong på ett par dagar om man har lust. Just så gjorde jag med HBO-serien Tell Me You Love Me, och nu har jag sett alla 10 avsnitten i DVD-boxen.

Tell Me You Love Me är en serie om mänskliga relationer. Det som har gjort denna serie särskilt omtalad är att när huvudpersonerna ska ha sex, så klipps det inte bort. Kameran panorerar inte plötsligt iväg ut genom fönstret – den stannar kvar. Vi får se sexet också. Och det är väldigt ärligt filmat. Det känns inte porrigt på något sätt – snarare väldigt verkligt. Naket, sårbart, lite taffligt, ibland bättre sex, ibland sämre sex, ibland avbrutet sex. Ibland t.o.m. riktigt dåligt sex. Men under alla omständigheter – sex. Regissören Cynthia Mort har helt enkelt velat skildra relationer på ett så ärligt sätt som möjligt, och det inbegriper förstås även sex. Intrycket är närapå dokumentärt, med blekt, naturligt ljus, och nästan enbart handkamera, vilket ökar känslan av äkthet. Lite dogma-feeling, om man så vill.

Vi får följa fyra par i deras relationer, i deras kriser, men också i deras utveckling. Ett par i 20-nånting-åldern, som står i begrepp att gifta sig, ett par i 30-nånting-åldern, som kämpar för att bli med barn, ett par i 40-nånting-åldern, som kämpar med familjelivet och ett stendött sexliv, och så ett par i 60-nånting-åldern, som är det paret som verkar ha kommit längst i sin utveckling av relationen, och som också har det bästa sexlivet.

tellme_katiedavid

Den sammanbindande länken mellan de olika paren är kvinnan i det äldsta paret, som också är äktenskapsrådgivare och samtalsterapeut. De övriga paren besöker henne (ovetande om varandra), och går i terapi för att komma tillrätta med problem i sina respektive relationer. I enstaka scener stöter någon av personerna i ett par på någon av personerna i ett annat par, men de har i övrigt ingen relation sinsemellan. Man förstår att de bor i samma område, men att de i övrigt inte har något gemensamt, förutom just terapeuten.

Allting är väldigt medelklassigt, tillrättalagt, avskalat och välordnat. Alla har vanliga jobb – kock, arkitekt, lärare, säljare, advokat, grafisk formgivare etc. Ingen har några finansiella problem, ingen har drogproblem, ingen har viktproblem, inget våld, scenerna på deras arbetsplatser relaterar alltid på någo sätt till deras relationer. Det är så påtagligt att det uppenbart är ett medvetet val – ALLT fokus ligger på huvudpersonernas relationer. Inget ska få störa detta.

De mest dramatiska ögonblicken är alltid uttryck för rollfigurernas inre liv. Det finns inga biljakter, inga explosioner, inte en enda tappad tallrik. Snarare drivs rollfigurerna av en massa ”inte” – inte visa känslor nu, inte säga det som egentligen vill sägas, inte göra det som vill göras, inte våga kliva ur den neurotiska buren. Några gräl sticker ut, den stackars sexfrustrerade pappan får ett utbrott hos terapeuten som verkligen känns på djupet, och några av sexscenerna är känslomässigt mycket starka. Men det mest dramatiska sker i det osynliga, bakom bortvända blickar, täppta trutar, halvkvävda ord. Alla är SÅ behärskade, så hämmade, så rädda.

tellme_carolynpalek

Manuset är spännande, på så sätt att det inte är ”snyggt”, med coola one-liners och perfekt formulerade meningar – det är precis så stammande, tvekande, ofokuserat som vi ofta är när vi talar om känsliga ting. Man verkligen känner hur rollgestalterna letar efter orden, hur de söker i sitt ofta förvirrade inre efter verbala uttryck för sina frustrerade känslor och viljor. Skådespelarna gör också ett i mitt tycke bra jobb. Inga Emmy-statyer, kanske, men trovärdigt, respektfullt, nära. Ingen av skådespelarna ”spelar en roll” de känns helt enkelt väldigt äkta i sina roller.

Min främsta kritik mot Tell Me You Love Me är att huvudpersonerna verkar ha det rätt så tråkigt nästan jämt. Alla är så allvarliga och neurotiska att det ibland känns lite frustrerande. Denna serie inbjuder inte till skratt. Det finns faktiskt nästan ingen humor alls i Tell Me You Love Me. Ett och annat igenkännande leende, kanske, men verkligen inga flatskratt. Det tycker jag är seriens största brist, för intima relationer kan verkligen vara gränslöst komiska, och skratt kan vara enormt befriande, riktiga hjärteöppnare. Vi som tittare skulle kunna komma huvudpersonerna mycket närmare om vi också fick delta i det som är roligt. Även miljöerna är ofta extremt avskalade, så att vi som tittar inte ska få minsta möjlighet att distraheras av något bortom relationerna. Men det gränsar ibland till att bli lite pretto, snäppet för allvarligt. Jag tror att hela serien skulle ha kunnat lyftas till långt högre nivåer, om vi bara hade fått skratta med rollfigurerna emellanåt.

När serien hade premiär jämfördes den med relationsdramer av Woody Allen, John Cassavetes och Ingmar Bergman, och särskilt hans Scener ur ett äktenskap, vilket förstås är oerhört smickrande, men samtidigt en orättvis jämförelse – Tell Me You Love Me är klart mer lättviktig och trivial än något av dessa giganters verk, men har stora tillgångar på andra grunder. Och vad gäller jämförelsen med Woody Allen så blir avsaknaden av humor förstås den största skillnaden.

Denna series största tillgång är just ärligheten, och de intima sexscenerna som ett resultat av denna uppriktiga sanningssträvan. Sexscenerna är dock ofta väldigt korta, och gärna lite stereotypa i sin form, med enstaka undantag. Det ska ofta penetreras nästan direkt, och det känns inte helt trovärdigt. Jag blir ändå imponerad av den allmänna autenticitetsnivån, att det t.ex. faktiskt runkas och ejakuleras på riktigt, att det förekommer trovärdigt oralsex, och även knullas rätt så friskt. Och ingenstans känns det spekulativt. Är det sex, så är det för att det tillför något till handlingen, till vår förståelse av rollfigurernas inre resor.

tellme_therapist

Det är egentligen mycket märkligt att just explicita sexscener ska väcka så mycket uppmärksamhet och kontrovers. Jag upphör aldrig att förundras över hur våld, blod, smärta och död kan betraktas som fullkomligt legitim och normal underhållning, medan sex, erotik och kärlek ses som något mycket farligare, något man måste skydda tittarna från, med varningstexter, 18-årsgränser m.m. Vi tycker att det är O.K. att en 15-åring ser skräckfilmer med tortyr och plågsamma dödsscener, men om det är lekfull sex och nakenhet i filmen, då måste man vara 18 år. Det är O.K. att sparka en man på kuken, i syfte att orsaka skada och smärta, men det är INTE O.K. att kyssa och smeka en kuk, i syfte att ge njutning. Man får visa litervis med blod, spyor, tårar, spott och avföring i vilken film som helst, men sperma är alltid långt över gränsen – särskilt om den faktiskt levereras på riktigt. Helt obegripligt. Men just därför känns det väldigt befriande att i filmer som Shortbus och serier som Tell Me You Love Me faktiskt få se ”the real thing”.

De flesta relationer i vår västerländska kultursfär bygger trots allt på sexuell attraktion, och sexlivet ses (inom samma kultursfär) med stor sannolikhet som en väldigt viktig ingrediens i varje kärleksrelation. Ur den synvinkeln är det logiskt att även sexlivet skildras i en berättelse om kärleksrelationer.

Jag upplever det som väldigt befriande att få se ett relationsdrama som inte reflexmässigt undviker det centrala i väldigt många relationer – sexlivet. Jag blir inte direkt kåt av att se sexscenerna – de är liksom inte gjorda så – dock kan jag känna mig lite emotionellt upphetsad av att få komma så nära, få vara med hela vägen, få kika in i det allra hemligaste. Och det är förstås lite kittlande att ana att sexet är på riktigt, hela vägen – i alla fall så riktigt det kan bli i en TV-serie.

tellme_jamiehugo

Att ständigt gå miste om sexet i berättelser om lust, kärlek och relationer är enligt min mening lite som att ständigt undvika en av tårtbitarna i kostcirkeln. Vi försöker äta näringsrikt och allsidigt, men en sak undviker vi jämt. Vi kanske rationellt sett klarar oss utan just den delen av kostcirkeln, men det kommer ändå i längden att bli väldigt frustrerande, och någon slags näringsbrist tvingas vi utstå.

Att konsumera porr som kompensation för denna näringsbrist känns för mig lite som att slänga in de saknade kryddorna i munnen efter måltiden. Eller som att äta bara skräpmat, och kompensera det med allehanda vitaminpiller. Det blir helknasigt. Jag vill ha balanserade måltider. Och det betyder inte att man måste ha med hela kostcirkeln i varje måltid. Ibland går det bra med en sallad, och ibland räcker det alldeles utmärkt med risgrynsgröt. Jag behöver inte se sexscener i varenda film, lika lite som jag behöver actionsekvenser och biljakter i varenda film. Men om jag aldrig någonsin får se äkta sex, passion och lust, men pumpas full med slagsmål, blodpölar, däcksskrik, explosioner och kulsprutesalvor, så blir mitt inre otillfredsställt. Så enkelt är det. För mig.

Så jag rekommenderar gärna Tell Me You Love Me, för dig som vill se en serie som till 100 % fokuserar på relationer, och som inte backar för väldigt intima sexscener. Det behövs mycket mer av den här varan.

tunn linje

Jag har en dröm – och det är att själv göra erotiska novellfilmer. Jag har genom åren undervisat i drama, regisserat teater, skrivit teatermanus, översatt filmmanus, fotograferat erotiskt, skådespelat i film, och har även skrivit en drös erotiska noveller, som ju även blivit publicerade som bok. Alla som någon gång har besökt min erotiska hemsida Cirkus Eros känner till min konstnärliga ambition på erotikens domäner. Jag har också haft en del kontakt med flera filmare som har kontaktat mig, just på grund av hemsidan Cirkus Eros, men än så länge har drömprojektet inte blivit realiserat.
Så – om du som läser detta känner ”Åh, vad häftigt det vore att få delta i ett sådant projekt”, så kan du gärna höra av dig till mig. Särskilt om du är skådis och vill vara med som sådan. Man vet aldrig vad en sådan kontakt kan leda till…

tunn linje

Andra som bloggar om Tell Me You Love Me:
Under våra rosa täcken, MriJ, Helgas dagbok, Jogus, Stackars dumma Harold, Good Morning Terrorism, Mia Mäkila, bilingual blogging @ www.digitalverklighet.com, Ah die Wundes Weblog

Dekorrand