Facebook fungerar!

Jag har varit på väg att avsluta mitt facebook-konto flera gånger, eftersom jag tyckte att det var mest trams, ovidkommande meddelanden och tidsödande babbel. Men jag har sakta lärt mig hur man ska hantera ett facebook-konto. För det första struntar jag fullkomligt i alla ”presenter” och nallebjörnar, Poke me, länktips,inbjudningar till allehanda obskyra, mer eller mindre bisarra grupper, YouTube-filmer och knasiga tester (nja, några knasiga tester har jag inte kunnat motstå), och så fokuserar jag bara på rent personliga kontakter.

Nu har jag dock förstått vitsen med Facebook. Man behöver komma upp i en viss kritisk massa av vänner innan det börjar funka på riktigt. De som är mina vänner på facebook kan vara mina vänner på riktigt även IRL, men det är faktiskt irrelevant. De som jag blir vän med på facebook kan vara någon på andra sidan jordklotet, som jag aldrig kommer att träffa, och som jag egentligen inte har något gemensamt med alls, utom möjligen att en ytlig bekant råkar ha samma person som vän på facebook. Och det kan vara alldeles perfekt.

Facebook handlar inte om att bara samla de man känner redan. Facebook funkar som bäst när man släpper in fler okända personer i sitt nätverk. Numera tackar jag regelmässigt ja till alla som vill vara mina kompisar på facebook – man vet aldrig vad det kan leda till! Men allra bäst funkar Facebook när man har nått en viss kritisk massa av vänner i sitt nätverk. Då kan man verkligne dra nytta av sitt nätverk.

Nu har jag nästan 700 vänner på Facebook, och jag vågar faktiskt påstå att de allra flesta är folk jag har träffat i den fysiska verkligheten. Men det finns alltså inget självändamål i detta. Jag har träffat folk som har över 2.000 vänner på Facebook, bl.a. en fransk tjej som brukar använda Facebook som kontaktväg när hon ska resa någonstans. ”Jag ska till Belgrad/Berlin/Amsterdam (välj sjäv) nästa vecka och behöver nånstans att sova. Har du en soffa jag kan få krascha på?” Och det funkar alltså.

Jag har bjudit folk på fest genom Facebook, dejtat, fått hembesök, hittat saker jag har efterlyst, fått tips av allehanda slag, sköna möten och inspirerande information. I vintras beklagade jag mig över min hemska influensa, och önskade mig att någon skulle komma och mata mig med glass. Samma kväll kom en kompis över, handlade, kokade te, och – bjöd mig på glass. Jag har sökt modeller till kroppsmålning till ett konstprojekt, jag har sökt korpfjädrar till ceremoniredskap och malört till bäsk – och allt jag har önskat mig har jag fått.

Ett bra exempel på hur Facebook fungerar:

Min bäsk håller på att ta slut, och eftersom jag vet att det är skördetid för malört, slängde jag ut en efterlysning –
”Carl Johan Rehbinder söker efter någon vänlig och generös själ som har malört i sin trädgård. Bäsken är snart slut, och jag vill göra mer.”
Två dagar senare kunde jag lägga ut följande meddelande:
”Carl Johan Rehbinder konstaterar att Facebook fungerar. Jag fick den efterlysta malörten! Nu har jag satt en flaska sprit med massor av malört i (bäsk!), och så har jag fryst in tre små paket med malört för framtida användning. Underbart!”
En rolig detalj var att en annan god vän såg min efterlysning, OCH svaret, och hängde med när jag skulle träffa min malörtsleverantör, eftersom han också ville ha malört. Hur man gör två flugor på smällen…

All skepsis jag haft gentemot Facebook är borta. Jag är frälst. Och det krävdes bara lite korpfjädrar och malört för att jag skulle fatta själva grejen. Nu vet jag att om jag behöver något, önskar mig något, söker en kontakt, något gott råd, en kompis att chatta med. så kan jag finna det på Facebook.

Så nu har jag en flaska med brännvin, välfylld med blommor och blad från ett par kvistar malört. Det kommer att bli en fantastisk bäsk. Jag ska låta den ligga i ett par-tre månader, och sen kan jag sila av malörten och blanda ut extraktet med mer sprit, kanske två-tre flaskor till. Det brukar bli lagom. En sockerbit i botten för att fila av lite av det spetsiga i malörten, och sen är det bara att dricka. Gutår, bröder och systrar! Och ju längre man lagrar bäsken, ju finare blir den i smaken.

Dock är det kanske inte tillrådligt att efterlysa hembränt på Facebook. Jag skulle vilja få tag på bra sprit för att göra mer kryddat brännvin, men det är oanständigt dyrt på Systemet, och jag blåser gärna staten på en och annan skattekrona. Men det finns väl en gräns för hur offentlig man kan vara med sin respektlöshet mot lagen. Så det får jag göra via andra kanaler (hmmm… det här är kanske inte heller så diskret…).

P.S. Just idag fyller jag 47 år, och det märks nog mest på – ja, du gissade rätt – Facebook. Så många gratulationer som jag har fått där (från mer än 50 pers…) har jag nog aldrig fått samtidigt i den fysiska verkligheten (förutom vid vårt bröllop 2003, förstås). Det känns bra.

Du hittar mig här på Facebook:
http://www.facebook.com/carljohanrehbinder

Sista chansen för magisk älskogslek utomhus…

Dagarna blir allt kortare, temperaturen faller, tröjan åker på vid skogspromenaden, och snart går det inte att ha shorts utan att frysa om knäna. Det är lätt att tappa modet när man vet att det dröjer nio månader innan vi kan vandra nakna i gräset igen, nio månader innan vi kan hälsa värmen åter efter den bistra, tunga, mörka årstidens långa välde över oss små stackare i den kyliga Nord, ta av oss kläderna och kullra in vårens makter, fruktbarhetskrafter i uppvaknad jord.

Det blir nu särskilt viktigt att skapa vackra minnen av den ljusa och varma tiden. Att verkligen sätta sina spår, andas djupt, låta tårna gräva sig djupt ner i myllan innan rimthursarna, köldjättarna, obevekligt bevisar kängornas och sockornas existensberättigande. Att ta det sista doppet i den mörka tjärnen, att sniffa en extra gång på sensommarblomster, gå barfota i fuktigt gräs (utan att frysa!) – och – att älska.

Att mötas i helig magisk älskogslek i Moder Natur, gå i dansen, kullra i de sista dallrande solstrålarna, bli ett med Jorden, Luften, Alltet. Sätta Eld i köttet, låta passionens lågor hetta upp stenarna och jorden, låta luften svaja av lust, sippra mellan fingrar och hud.

Nakna låter vi elementen dansa oss – grenarna, gräset, vinden, stenen, rötterna, kottar, barr, blommor, skalbaggar, din kropp, min kropp, allt i ett, ett i allt, dansen. dansen, elden, elden. Den lilla döden, föjt av en större pånyttfödelse. Döden-döden-glöden-glöden. Sejd i skymning, makterna dansar oss – vi dansar makterna. Störst av allt är Kärleken.

Kom lek med oss.

Var finns Piratpartiet när vi behöver det?

Som jag redan nämt i ett tidigare inlägg här på TantraBlog, så planerar vår regering att på ett mycket märkligt sätt bryta mot de mänskliga rättigheterna, genom att förbjuda hemundervisningen i Sverige. Den nya skollagen innehåller en sådan paragraf, och det är INTE acceptabelt i en demokrati. Det brinner en smula i knutarna, och det behöver göras något omedelbart.

Eftersom hemundervisning fortfarande är sällsynt i Sverige, så berör det inte så många individer direkt (i dagsläget är det bara ca hundra barn i Sverige som får hemundervisning), och därför tror uppenbarligen våra lagstiftare att de ska komma undan med denna obegripliga inskränkning av vår frihet att välja uppfostran och utbildning för våra barn. Det skulle kunna utvecklas till att vi inom en nära framtid har tusentals barn i Sverige som får hemundervisning (så går trenden i andra länder). Men så kan vi ju inte ha det.

Man vill stämma i bäcken och förbjuda, innan självständigt tänkande föräldrar börjar förstå att det finns bättre alternativ än den ordinarie kommunala skolan. Barnen ska helt enkelt tillhöra staten, styras av staten, och föräldrar skall icke tillerkännas rätten att utbilda dem efter eget hjärta och huvud. Vi har en skolminister som är partiledare för det ”liberala” partiet – men hur liberalt är detta?

Det finns inga rationella skäl att förbjuda hemundervisning. I den anglosaxiska världen är hemundervisning en starkt växande trend. Miljoner barn får hemundervisning, och ALLA kända undersökningar visar att barn som fått hemundervisning blir mer motiverade, trivs mer med livet, får bättre studieresultat, och klarar sig bättre på högskolor och universitet. Så varför denna klåfingrighet? Varför vill staten förbjuda något som faktiskt fungerar?

Regeringen har missförstått sitt uppdrag. Detta har varit uppenbart länge, med alla de integritetskränkande övergrepp mot privatlivet och medborgarrätten som regeringen har presterat de senaste två åren. Och de fortsätter alltjämt med sitt intellektuella kalhygge, denna frenetiska iver att förbjuda mångfald, och frånkänna enskilda individer rätten att ta ansvar för sitt eget och andras liv. Att förbjuda hemundervisningen är en sådan likriktningsåtgärd som jag hävdar enbart kan ha maktstrategiska orsaker. Folk ska helt enkelt inte lära sig tänka själva, och alla ska kontrolleras av staten.

Något som verkligen förvånar mig är att ingen från Piratpartiet har sagt ett pip om detta. Inget jag har hört om i alla fall. Trots att detta vore en riktig praktfråga för just PP. Den omfattar informationsfrihet, fritt kunskapssökande och medborgarrätt – typiska frågor för Piratpartiet. Är det så att denna fråga inte är tillräckligt sexig för att lyfta fram i ljuset? Tänker folk för kortsiktigt, att det ändå inte rör så många individer? Eller har piratpartister inte egna barn?

Här skulle Piratpartiet kunna göra skillnad. Det är en perfekt fråga för PP, i det att det INTE handlar om Internet och datorer – det ser bra ut att bredda aktivitetsflödet till alla slags frågor inom partiets ideologiska ramar – och det är en reell fråga som faktiskt är värd att slåss för, och PP med all sin förmåga att synas och höras i media skulle kunna ha en avsevärd möjlighet att påverka regeringen.

Det enda landet i Europa där hemundervisning är förbjuden, är Tyskland. Den lagen kom till 1938. Behöver jag säga mer? Flera tyska medborgare har fått politisk asyl i USA på grund av denna nazistiska lag. Och nej, detta påstående faller inte under Godwins lag, eftersom det faktiskt var under nazistregimen hemundervisningen förbjöds i Tyskland. Av någon mycket märklig anledning finns denna lag kvar där – och vi behöver verkligen inte importera den till Sverige.

Hallå Piratpartiet! Här finns en viktig fråga att slåss för! Var är ni?

Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige (Rohus) har på sin hemsida en namninsamling som syftar till att försvara rätten till att bedriva hemundervisning. Skriv gärna på den namninsamlingen, om du vill bidra till att upprätthålla demokrati och egenmakt i Sverige, och motverka likriktning och förmynderi.

Andra hemsidor och bloggar som avhandlar ämnet hemundervisning:
Hemundervisning.se Sveriges Kommuner och Landsting, Kongress ’07, Motion 24, Hemundervisnings-bloggen, Jonas Himmelstrand på Newsmill, samt i Världen idag, Fredrik Sjöstrand på Smedjan.com (mycket bra artikel!), Fajaf, Snilleblixten, Alltiallon (läs kommentarerna!), Wapedia – Wiki, Tinni Ernsjö Rappe i SvD, samt på hennes egen blogg Grannfrun, Skolans vara eller inte vara,

Avslöjad av Agent 42 på Kärleksministeriet!!!

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga – och nu fick jag bli medaktör i en av Joshens bejublade satirer, något jag förstås gottar mig storligen åt. Inlägget heter ASBO ASAP, och i denna test ondgör sig Joshen gruvligen över den låga moralnivån inom Piratpartiet – och särskilt spyr han sin galla över den förfä-ä-ä-ärlige Calle Rehbinder. Jättekul!

Joshen beskriver sig själv som en agent på Kärleksministeriet (ja, 1984-referenserna haglar), en undercover-agent som blivit medlem i Piratpartiet för att infiltrera de förfärliga samhällsomstörtarna som inte kan anpassa sig till samhället. Där finns lesbianer, promiskuösa nätraggare och porrfilmare, och värst av alla dessa är förstås jag. Som så ofta finns det en bitter och djupsvart underton i Joshens satir, och skratten kan lätt fastna i halsen när man inser att den värld han beskriver inte är särskilt långt borta.

Självfallet handlar bloggposten inte alls om mig, egentligen, men om övervaknings- och överförmyndarsamhället, och den osannolikt galna övervakningsiver som är på stark frammarsch i Storbritannien. Det faktum att jag dyker upp som en personlighet i hans text är förstås bara som en illustration, en antites, men det är förstås inte mindre roligt för det.

Läs gärna Joshens roliga (och samtidigt skrämmande) satir!

Läs gärna även om den bistra sanningen bakom denna satir, hos Emma Opassande och hos Jan Lindgren. Badlands Hyena raljerar också skarpt kring samma fenomen.

Nu åker vi till Frankrike igen – Tantra på slottet!

It’s a dirty work, but someone has to do it. Nu åker vi ner till Frankrike igen, närmare bestämt till vårt favoritvinslott i den lilla medeltida staden Cadillac, i södra Bordeauxregionen, för att hålla en fortsättning på vår paradisiska kärlekskurs för par som vi brukar hålla där – Livets Goda. Och fortsättningen heter helt enkelt Livets Goda II.

Vår hemvist på håll, mellan vinodlingarna

Vår grundkurs för par, Gudomlig Njutning, har vi nu haft 29 gånger över en period av fem år, men redan från första början tjatade kursdeltagarna på oss att vi måste göra en fortsättning. Så för ungefär två och ett halvt år sedan bestämde vi oss för att det var dags, och då skapade vi kursen Livets Goda.

Lite intryck och upplevelser från Livets Goda...

Vi tänkte att en fortsättningskurs naturligtvis måste bli fantastisk, en oöverträffad upplevelse, ett riktigt lyft. Så vi skapade ett samarbete med Göran och Lena, som äger vinslottet i fråga, och resultatet blev verkligen sensationellt bra. Så bra att en mycket hög andel av kursdeltagarna på Livets Goda omedelbart ville gå en fortsättning.

Redan förra sommaren, drygt ett år efter första kursen, hade vi vår första Livets Goda II, och det blev en sådan dundersuccé, att vi omedelbart bestämde oss för att ha en i år också. Både förra året och i år blev kurserna fullbokade på nolltid, vilket säger en del om intresset.

Jennie modellar för deltagarna i vår lilla erotiska fotokurs

Det är nu åttonde gången på drygt två år som vi håller kurs på samma ställe, så vi har fått en god vana vid både platsen och pedagogiken. Detta gör att vi har en större säkerhet i att improvisera, och skapa kursen under veckans lopp. Vi har ett schema, en plan för vad kurspassen ska innehålla, men vi ger allt större utrymme för ändringar.

Middag på den lilla restaurangen Lac Laromet, under träden på terrassen

Förutom kurspassen (som innehåller lekfulla relationsövningar, tantrisk massage, energiandning, beröringsövningar, erotiska lekar, tantriska ceremonier och mycket annat) åker vi också på en del utflykter. Vi besöker flera vingårdar och provar viner, shoppar mat, kläder och annat skoj på någon av alla marknader som hålles i omgivningen, äter på en gullig lokal restaurang (ägd av den mustaschprydde och bullrige spelevinken Jean-Luc och hans fru), och så åker vi till havet för att bada, samt för att äta ostron i L’Herbe, en liten pittoresk by som enbart bebos av ostronodlare.

Vi har också mer tid på oss än på Livets Goda I – nu har vi en hel vecka, från lördag till lördag, och det ger förstås möjligheter för ännu mer paradisisk njutning. Kursdeltagarna får mer fritid att utforska landskapet och omgivningarna – eller varandra – på egen hand.

Jennie framför huset – redo med sin kamera!

Vi har även lagt in helt öppna kurspass på eftermiddagarna som man kan vara med på eller ej, efter behag, som t.ex. en erotisk fotokurs. Fotokursen blev oerhört uppskattad förra året, så den programpunkten måste vi förstås ha kvar på schemat. Det kan även bli cykelturer till slottsruiner, oljeglidning, kroppsmålning och lite annat skoj.

Vin på ekfat, hos vingården Haut maurin, i lilla Donzac.

Guidad tur på Cheval Blanc - vinstockarna förevisas

Lördagsmarknaden i Cadillac

En uppsjö av läckra franska ostar, på lördagsmarknaden i Cadillac

L'Herbe – en liten by vid Atlandkusten, där det bara bor ostronodlare

Ostron från Arcachon - en delikatess utan like

Och så plumsar vi förstås nakna och härliga i vågorna vid Atlantkusten!

Bättre än så här kan man inte ha det...

Det är med andra ord inte direkt en uppoffring att än en gång åka ner till ett vinslott i Bordeaux för att jobba med vår kursverksamhet. Vi åker ner några dagar i förväg, så vi får några dagar semester för oss själva också, vilket verkligen behövs! Sen börjar ”slitet”…

Ja, vi har världens roligaste jobb! 🙂

Läs mer om våra kurser här på bloggen eller på Cirkus Eros!

Hednisk andakt i Pride Park

Jag missade egentligen Pridefestivalen i år. Vi var bortresta under flera dagar, eftersom jag höll ett bröllop i Skåne i torsdags, och vi passade på att hälsa på vänner i södra Sverige istället för att åka hem direkt. Så vi missade även paraden, som jag ju var med i förra året, tillsammans med mina kompisar i Bilröst, HBT-nätverket inom Sveriges Asatrosamfund. Men jag fick en möjlighet att råda bot på denna miss, i att jag blev inbjuden att hålla en hednisk andakt i religiösa/andliga tältet, anordnat av studieförbundet Studieförbundet Sensus.

Vi nordiska hedningar har en spännande kulturell bakgrund att luta oss mot, i vår nordiska mytologi. Odin, allfader, den ständigt gränsöverskridande, sejdaren, utövare av kvinnlig magi, som han lärt sig av Freja, den stora modergudinnan, fruktbarhetsgudinnan, kärleksgudinnan, krigsgudinnan, dödsgudinnan, sexgudinnan. Frej, den storkukade, som sprider sin säd fritt, och skapar fred, frid och välstånd.

Loke, queerguden framför alla, som byter kön, byter skepnad, och föder barn av alla möjliga slag – inte minst Odins häst Sleipner, som han bar efter ett hett älskogsmöte med en riktig jättehingst. Heimdall, som har nio mödrar – och som dessutom vaktar Bifrost, bron till Asgård, som av många tolkas som regnbågen…

Till och med Tor, den manligaste och starkaste av gudar, machomannen, beskyddaren, måste klä sig i kvinnokläder, bejaka sina kvinnliga sidor, för att återvinna sin stulna hammare Mjölner, sin mandom, från jätten Trym, genom att låtsas vara Freja, som Trym vill gifta sig med.
Snacka om gudomlig crossdressing…

Myterna berättar om både Gudar och Gudinnor, om jättar, dvärgar och andra naturväsen, om män och kvinnor, växter och djur. Allt i balans och harmoni, om än befruktat med äventyrliga kaoskrafter. Och vi kan spegla oss i dem alla, finna sanningar om oss själva.

Vi som praktiserar nordisk hedendom har inga dogmer, inga biskopar, inga heliga skrifter, inga måsten och inga förbud. Vi tror på människans förnuft och känsla, vi tror på naturens makter och gudars och gudinnors medverkan. Vi tror på balans mellan människa och natur, mellan manligt och kvinnligt, mellan sol och måne, natt och dag. Vi tror på gåva och gengåva, och kärlekens förlösande kraft.

Ungefär så berättade jag på festivalen – och mycket mer än så, med avstamp i just myterna och deras oerhörda betydelse för varje kulturs blomstrande och utveckling, och hur vi kan relatera till och använda myterna i vardagen, i våra liv.

Vi avslutade andakten med ett litet Lag Om, då alla närvarande fick möjlighet att dricka mjöd ur horn, ceremoniellt, och dricka skål för något viktigt och hjärtenära. Det blev mycket vackert, stämningsfullt och uppskattat. Det blev också en liten frågestund efteråt, förstås, då många tog tillfället i akt att ta reda på mer om nutida tillämpad nordisk sed. Fint blev det!

Alla bilder i detta inlägg är tagna av en vänlig åhörare som jag satte min lilla kamera i handen på – sen plåtade han på, bara, och det blev ju bra. Tack för det, vem du än är!

Jag vill rikta ett särskilt tack till Studieförbundet Sensus, som tog initiativet till denna verksamhet på Stockholm Pride.

Läs gärna mer om nordisk sed på dessa sidor:
Sveriges Asatrosamfund
Grimners Runor

Bröllop vid Ale Stenar – och andakt i Pride Park

1997 höll jag för första gången ett nordiskt-hedniskt bröllop, och sedan dess har det blivit 18 bröllop, 5-6 begravningar, ett par namngivningar av bebisar samt ett oräkneligt antal blot och andra ceremonier. Och fler blir det. Jag har hållit två bröllop hittills i sommar, och ska hålla ytterligare ett om ett par veckor, på den oerhört kraftfulla och vackra gamla kultplatsen Rösaring, i Upplands-Bro. Jag har en viss förkärlek för gamla heliga platser, men är samtidigt helt öppen för att skapa nya. Vissa gamla platser är dock så kraftfulla att de överträffar allt annat. Ale Stenar är en sådan plats.

I torsdags höll jag ett ståtligt bröllop vid Ale stenar, utan tvekan en av världens vackraste fornlämningar. Micke och Anna ville gifta sig där, mitt i den enorma skeppssättningen, och hade ordnat tillstånd från både markägare och Riksantikvarieämbetet, såpass att de även hade satt upp medeltida paviljonger för att hålla själva festen direkt i anslutning till ceremoniplatsen.

Tjusigt klädda, och stormande lyckliga, vandrade brudparet upp genom blåsten (ja, det blåser fan alltid vid Ale stenar…) till ceremoniplatsen.

Bröllopsgästerna samlas i cirkel runt mig och brudparet, mitt i den storslagna skeppssättningen.

Musik måste man ha på ett bröllop, och denna högtid ackompanjerades stämningsfullt och vackert av min gamle vän Stefan Kayat med sin säckpipa.

Och självklart skall det kyssas på ett bröllop – ordentligt!

Min fascination för ceremonier kom redan på början av 1980-talet, då främst av rent estetiska skäl, tjusningen i det dramatiska och vackra i en ceremoni. Med tiden har min dragning till det ceremoniella mer och mer fokuserat på det interpersonella, det känslomässiga, det som händer inom och mellan människor under en ceremoni. Detta förminskar naturligtvis inte betydelsen av estetiken, eftersom den yttre formen har oerhört stor betydelse för den inre upplevelsen. Å ena sidan rent estetiska detaljer, miljö, kläder, ceremoniella föremål etc., men å andra sidan det rent dramaturgiska inslaget – i vilken ordning olika moment utföres, vad som sägs och hur.

Vi människor är ceremoniella djur. Sedan urminnes tider har vi hållit ceremonier för sådant vi vill högtidlighålla, och allehanda ritualer för att skapa fokus kring livets väsentligheter. Det är alltså en central mänsklig aktivitet. Och jag vill noga framhålla att ceremonier inte är ett rsultat av religion – snarare tvärtom. Religioner kan växa fram ur ett ceremoniellt konsensus. Men ceremonierna är för alla, oavsett om man tror på gudar eller ej. Ceremonier är för vår personliga självreflektion, och för de större sammanhangen. Ceremonier fyller framför allt ett psykologiskt och emotionellt behov av bekräftelse – inom och utom oss själva.

Mina hedniska bröllop svarar på ett behov från många människor att ha ett vackert och stämningsfullt bröllop som inte har kristna förtecken, som inte sker i en kyrka, utan snarare ute i naturen. Hittills har alla mina vigselceremonier varit ute i naturen – i en skogsbacke, i Hagaparken, på gamla kultplatser, på en sommaräng – varhelst brudparet har velat ställa till bröllop. Inspirationen till utformningen kommer från många olika håll. Det finns inga bevarade vittnesmål från gamla nordiska, förkristna bröllop, så jag har fått hitta på det mesta själv, med inspiration från såväl shamanistiska traditioner som hinduiska bröllop, allt inbakat i en nordisk dräkt. Man måste alltså inte vara en ”bekännande hedning” för att få ett sådant bröllop. Det kan räcka med att man som sagt vill ha en vacker ceremoni, i nordisk ton, på en vacker plats, med kärleken i fokus.

Som en liten kuriosainformation för dagen, i samband med detta med ceremonier, myter och kultur, vill jag gärna nämna att jag i egenskap av representant för Sveriges Asatrosamfund ska hålla en hednisk andakt i Pride park i Stockholm idag söndag, den sista dagen på Pride-festivalen. Det kommer att ske i ett tält som är avsett för detta ändamål, kl. 16.00 söndag den 2 augusti. Om du ändå är i Stockholm, har en dog tag, eller är så intresserad att du kan tänka dig att betala inträde för att få vara med på ett och annat skoj, inklusive min andakt, så är du förstås varmt välkommen att delta, och lyssna på vad jag har att berätta.

Välkommen!

Läs mer om mina ceremonier på min nordisk-hedniska hemsida Grimners Runor!