Posted tagged ‘EU-parlamentet’

Piratpartiet gör nytta i EU-parlamentet!

8/11, 2009

philippe_christian

Christian Engström gör skäl för lönen i EU-parlamentet. Det fanns vissa skitsnackare som påstod att Christian skulle åka ner till EU-parlamentet och få bra betalt för att göra ingenting. Denna smutskastning har dock kommit rejält på skam – något vi alla ska vara innerligt glada för. Inte bara vi piratpartister, utan ALLA som värdesätter rättssäkerhet.

Det har varit intensiva förhandlingar om Telekompaketet den senaste tiden, och Christian Engström har varit en av de starkast pådrivande i att bibehålla en grundläggande rättssäkerhet i Telekompaketet. Detta är något man skulle kunna tycka vore en självklarhet – som t.ex. att man ska ha rätt till en rättslig prövning innan man blir straffad, t.ex. genom att bli avstängd från Internet, på en ren misstanke om brott mot upphovsrättslagen.

Men så enkelt kan det alltså inte få vara. Vad man alltså har behövt kämpa hårt och intensivt för, bisarrt nog, är grundläggande rätt att bli betraktad som oskyldig, till dess att brottsmisstanke har kunnat bekräftas. EU-parlamentet har i praktiken velat avskaffa sådant vi vanligen betraktar som grundläggande mänskliga rättigheter. Varför, kan man undra.

När Staten och Kapitalet slår sig samman (sorry, kunde inte låta bli) så har rättssäkerhet för enskild individ uppenbarligen väldigt liten betydelse. I ett rättssamhälle har varje person rätt till prövning innan dom, innan verkställande av straff, samt rätt att försvara sig i domstol. Så tycker emellertid inte upphovsrättslobbyn, i ohelig allians med korrumperade EU-parlamentariker, som gärna slickar mediaindustrins feta rövar. Man undrar vad de tjänar på det? Feta konsultarvoden, deponerade på hemliga bankkonton på Caymanöarna? Eller nåt annat?

Hur som helst har Christian bevisat att betongkolossen EU faktiskt går att rubba – om än aldrig så lite. Det ger hopp för framtiden. Snart kommer Christian att få förstärkning av Amelia Andersdotter, och då blir Piratpartiets inflytande i EU dubbelt så stort som nu. Tyvärr av fel anledning – att Lissabonfördraget gick genom. Men just därför kommer det att behövas fler pirater i parlamentet.

Supergrattis till Christian och hans kollegor som gjort ett kanonjobb i Bryssel!

ab_pp_bredsida

Andra som skriver om samma ämne:
Christian Engström, HAX, Jan ”PiratJanne” Lindgren, Lake, Juristens funderingar, Skapandets moral, DOOM4, Martin Lundgren

tunn linje

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

pirat_blogbanner

Dekorrand

En seger för demokratin!

9/06, 2009

fireworks_pp

Att Piratpartiet gjorde en skräll i EU-valet är inte bara en intressant händelse, eller ett spektakulärt jippo. Vad man än tycker om Piratpartiet och dess politik, så måste man erkänna att detta är en stor seger för demokratin. Demokrati betyder ordagrant folkstyre, att folket bestämmer. Det betyder i förlängningen att om tillräckligt många är missnöjda med den representation som finns för närvarande, så kan de bestämma sig för att starta ett nytt politiskt parti. Och om budskapet är tillräckligt kraftfullt och allmängiltigt, så kan det bli en folkrörelse på riktigt – och vinst i demokratiska val. Detta har nu Piratpartiet – och det svenska folket – bevisat med all önskvärd tydlighet.

Att det går att bedriva en valkampanj utan budget – framgångsrikt – är också en oerhört viktig insikt för alla som har åsikter om effektiva valkampanjer, ekonomi, marknadsföring etc. Piratpartiet lyckades utan en krona i bidrag, inga valstugor (nästan), inga stora dyra affischkampanjer, ingenting som egentligen kostar, mer än hårt arbete, ihärdighet, vilja, generositet, entusiasm och övertygelse. Detta är i sanning en stor seger för den demokratiska tanken. Man kan om man vill.

pp_valmedia

Media älskar nu Piratpartiet – förstås. Media älskar både katastrofer och vinnare, eftersom det säljer lösnummer. Och just nu är Piratpartiet de självklara vinnarna. Men det är inte bara i Sverige PP syns. I sitt senaste nyhetsbrev beskriver Rick Falkvinge hur han gjorde en internationell nyhetssökning på ”Pirate Party”, och fick fram 2459 artiklar. När jag i skrivande stund gör samma sökning får jag fram 2.619 sökningar, så det ökar stadigt. På spanska, ”Partido Pirata”, får man liknande resultat – 1.891 träffar. Liknande sker om man söker på franska. Piratpartiet är helt enkelt en sensation – inte bara i Sverige, men över hela världen.

Det är dock djupt bekymmersamt att valdeltagandet är så oerhört lågt. Färre än hälften av alla röstberättigade – det är en skandal. För det första kan man tycka att våra folkvalda politiker, och kanske framför allt EU-organisationen, har misslyckats kapitalt med att informera om konsekvenserna av ett medlemsskap i EU. För det andra kan man faktiskt även klandra medborgarna för att de inte bryr sig om sin egen verklighet, att de inte ids ta reda på hur besluten tas nere i Bryssel, de beslut som ytterst sett berör oss alla i hela EU.

EU-valet är idag viktigare än riksdagsvalet, eftersom en stor del av de nya lagar och förordningar som gäller hela EU, d.v.s. även oss i lilla Sverige, beslutas i EU, inte hemma i Sveriges Riksdag. Jämfört med EU-valet är riksdagsvalet idag nästan att jämföra med ett kommunalval. Om vi förstod detta, så skulle valdeltagandet förmodligen öka, eftersom Sverige traditionellt brukar ha ett högt valdeltagande. Demokratin skulle alltså tjäna på en skarpare information till medborgarna om vikten av att rösta i EU-valet.

Men det allra dummaste, det mest osannolikt idiotiska, är det lilla fåtal politiskt aktiva som propagerar för att man inte ska rösta i EU-valet, som en protest mot EU, i motstånd mot vårt medlemsskap. Något dummare har jag svårt att föreställa mig. Det är som att vägra simma för att man är emot bad, rent principiellt – när man redan ligger i vattnet. Att bara vara soffliggare är förmodligen mest lättja och bristande engagemang, men att medvetet låta bli att välja, som en protest mot EU, är riktigt, riktigt korkat. Snacka om att sticka huvudet i sanden – ”Nä, EU finns inte!”…

Man kan förstås välja en mer elitistisk syn på det hela, och konstatera att det kanske är lämpligt att bara de som faktiskt engagerar sig också är de som har inflytande över politiken. Det talas om att man ska kunna rösta via Internet, och det låter ju bra å ena sidan, men har man så lite engagemang i politiken att man inte ens orkar masa sig till en vallokal, då kanske man inte ska ha inflytande över andra människors liv, helt enkelt. Fast det blir inte mycket till demokrati i längden med detta tänkande.

Det mest önskvärda vore alltså att Sveriges medborgare äntligen kunde förstå att vi är en del av EU, med allt vad det innebär, och att en långt högre andel av de röstberättigade faktiskt engagerar sig och röstar, nästa EU-val. Då kan vi på sikt få en mer rättvisande politisk karta. Men innan nästa EU-val kommer det ett riksdagsval, och då ska vi tillsammans se till att få in Piratpartiet i Riksdagen också. Sen kommer det att hända grejer, både nationellt och i EU. Det ser jag fram emot.

purple_jollyrogerflag

tunn linje

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Dekorrand

Just nu är jag bara väldigt, väldigt glad!

8/06, 2009

pp_vinnare_eu

Jag var på Piratpartiets valvaka i Stockholm, närmare bestämt på KTH, och stämningen var som väntat enormt uppsluppen, hoppfull och förväntansfull redan från början. Alla verkade säkra på minst ett mandat, och redan 4 % skulle vara en stor sensation, förstås, så segervittringen var verkligen enormt stark.

pp_valvaka_1

Pressuppbådet var massivt, med TV-kameror, fotografer och reportrar med mikrofoner, det blixtrades och intervjuades, och intresset för detta nya parti var förstås stort. Piratpartiet skriver historia, och den politiska kartan ritas om. Det var liksom garanterat en sensation redan från början.

pp_valvaka_2

Jag, min hustru Jennie och min son Caspian var på plats, vi skålade glatt och pratade med alla dessa härliga pirater – några vi träffat förr, och några vi tidigare bara känt till namnet, eller knappt ens det – till deras blogg-alter-egon. Rick var där förstås, liksom Christian. Men även Anna Troberg, Marie Andersson (Emma Opassande – som förstås live-bloggade), Joshen, Teflonminne, Piratjanne och en drös med andra härliga aktivister. Det såg väldigt roligt ut när vi kom, mer som ett LAN än en valvaka – laptops överallt, med folk som live-bloggade. Bara i Piratpartiet…

pp_valvaka_3

När siffrorna presenterades, på konsekvent över 7 %, blev det förstås jubel, visslingar, applåder och annat buller. Och när det slutliga resultatet meddelades (7,1 %) visste entusiasmen inga gränser. Det tjoades, tackades offentligt, delades ut presenter och annat skoj. Jag hade med mig en flaska champagne och en ishink, så att jag skulle kunna bjuda Rick och Christian på en redig segerskål.

partipiska

Dessutom delade jag ut ett par presenter till Rick och Christian – varsin ”partipiska” – lila små piskor att driva fram partiet och dess politik med! Mycket uppskattat av såväl Rick och Christian som av hela den församlade piratpubliken. Enligt Expressens artikel ”Piraternas vilda fest i natt” var det då festen ”spårade ur”. Riktigt så vilt var det inte (även om Rick faktiskt gav Christian lite smisk). Media ska dock alltid överdriva, det hör till. Men kul blev det! Och jag måste erkänna att det är en sabla merit att bli omnämnd i Expressen som den som fick Piratpartiets valvaka att spåra ur. Slå det, den som kan! 🙂

pp_valvaka_4

Det blev en fantastiskt trevlig kväll, och framför allt – starten på något helt nytt, början på en helt ny politisk våg. Piratpartiet har gått från ingenting till minst en EU-parlamentsplats på drygt tre år, och det är minst sagt en politisk sensation. Junilistan åkte ut, Fi och Sd kom inte in den här gången heller. Moderaterna tappade röster, men Miljöpartiet och Folkpartiet gick upp sedan förra valet.

pp_valvaka_5

Man kan tycka att det är en fjuttsak att få in en parlamantariker i EU-parlamentet, en enda person bland över 700 – men det är det inte. En person som jobbar hårt, knyter de rätta kontakterna, koncentrerar sig på ett fåtal verkligt viktiga frågor och biter sig fast som en kamphund, kan få väldigt mycket gjort i EU-parlamentet.

pp_valvaka_6

Och om det är något som verkligen behövs nu så är det en kunnig person som kan få piratpolitik på agendan. Rätten till ett privatliv, utan kollektiv övervakning, ett fritt och oreglerat Internet, reformerad patentlagstiftning och reformerad upphovsrättlagstiftning – frågor som en del okunniga människor anser vara små, men som får oerhört stora konsekvenser i det långa loppet.

pp_valvaka_7

Så – grattis Christian Engström, grattis Piratpartiet, och grattis till hela svenska folket, som äntligen får en förkämpe i EU, för mänskliga rättigheter, och rätten till ett fredat privatliv. Ni kommer att få höra mer om detta framöver, det kan jag garantera.

tunn linje

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Andra som bloggar om Piratpartiets valseger:
Rick Falkvinge, Emma Opassandehär, här och här också, Henrik Alexandersson, Calandrella, Mattias Bjärnemalm, Kulturbloggen, Jacob Dexe, Blogge Bloggelito, Webhackande, RedBlog, Anna Troberg, Varför inte?, Stenskott

Dekorrand

Rösta i EU-valet! Jag röstar på Piratpartiet!

5/06, 2009

calle_pirat

Detta är kanske det viktigaste valet någonsin. Många tycker att EU-valet är ointressant, meningslöst, oengagerande, för långt bort, svårbegripligt och omöjligt att relatera till personligen. Många tycker att riksdagsvalet är viktigare. Men det är fel. Idag stiftas de flesta nya lagar i EU – lagar som berör oss här hemma i Sverige. Visst är riksdagsvalet viktigt, men inte viktigare än EU-valet.

Jag har röstat i många val – jag fyllde 18 för nästan 30 år sedan, 1980, och jag kan inte minnas något val, varken kärnkraftsval, EU-val, eller riksdagsval, som för mig har känts mer angeläget än detta. Det enda som kan komma i närheten var 1988, då jag var en av alla de som röstade på Miljöpartiet – som var det första nya parti att komma in i Riksdagen på flera decennier. Det var stort. Det här är minst lika stort, om inte större.

På 1980-talet var det miljörörelsen som äntligen blev en del av etablissemanget, som en reaktion på 1900-talets gränslösa exploatering och nedsmutsning av miljön. Idag är det den personliga integriteten som står under samma hot, rätten till ett privatliv har redan naggats rejält i kanterna, till förmån för privata företag med föråldrade affärsmetoder. Att rösta på Piratpartiet är ett effektivt sätt att visa att vi inte vill ta mer skit från svekfulla och korrumperade politiker.

Just nu kan du göra skillnad. Din röst räknas. Din röst är extremt viktig. Att ligga hemma på soffan är helt enkelt inget bra alternativ just nu. Vi står inför enorma samhällsförändringar – det har redan börjat – och vad du tycker har lika stor betydelse som vad vem som helst annars. Du är viktig. Du kan ändra på världshistoriens förlopp. Det låter kanske överdrivet, men det är det faktiskt inte. Vi gör det redan. Tillsammans ändrar vi Sveriges, Europas och världens historia. Gå och rösta på söndag, och rösta helst på Piratpartiet!

tunn linje

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

rostaeu1

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

tunn linje

smash_banner

Dekorrand

Smutskastning av Piratpartiet i Aftonbladet

3/06, 2009

ab_pp_bredsida

Aftonbladet gillar inte Piratpartiet, alldeles uppenbarligen, och idag publicerar man tre starkt kritiska artiklar i syfte att nedvärdera och misskreditera PP. Om artikelförfattarna hade haft en faktiskt grund för sin kritik så hade jag inte protesterat. Kritik och granskning är oerhört viktigt för utveckling åt rätt håll, och en av medias uppgifter är onekligen att granska makten, eller som i det här fallet den potentiella makten. Man borde ändå kunna kräva en viss balans i rapporteringen, och en kritik som åtminstone på något sätt har med verkligheten att skaffa. Men det saknar Aftonbladet – detta är ren och skär smutskastning på mycket låg nivå, inget annat.

4,6 miljoner för att inte bry sig, påstår t.ex. AB i en grymt tendentiös och enfaldig artikel, i vilken man kritiserar Christian Engström för att enbart rikta in sig på ett fåtal frågor i EU – som om det vore något dåligt. Vad Aftobladet inte nämner är att alla de effektiva EU-politiker som faktiskt lyckas åstadkomma förändringar på riktigt agerar precis just så. Det finns ingen EU-politiker i hela Europa som behärskar samtliga frågor, inte ens ett helt partis delegater. För att kunna göra skillnad måste man fokusera på ett fåtal kärnfrågor, och det kommer alltså Christian Engström (samt eventuellt fler delegater från Piratpartiet) att göra. Den enda skillnaden är att Piratpartiet är öppna och ärliga med detta. Läs gärna artikeln, för hur mycket AB än försöker misskreditera Christian Engström och Piratpartiet, så är Christians svar knivskarpa. Klart läsvärda.

Vägrar avslöja vilken grupp de vill tillhöra – ytterligare en dum beskyllning från Aftonbladet. Det går faktiskt inte att bestämma detta i förväg. Detta gäller för övrigt alla partier, särskilt de som är nya i EU-parlamentet. Man måste möta representanter för de olika grupperna, förhandla, diskutera, och därefter komma fram till vilken grupp som kan tänkas passa – och så måste man förstås bli accepterad av den gruppen, något som inte är en självklarhet. Och det kan uppstå nya grupper efter valet. Så det vore ovanligt dumt att säga något om detta före valet. Det Christian har antytt är att de troligaste valen är den liberala gruppen eller den gröna, och så jäkla mycket mer specifik än så kan man inte vara, utan att tappa trovärdighet.

Hatten av för pr-genierna i Piratpartiet, säger Lena Mellin i ytterligare en huvudlös artikel i Aftonbladet. Som ett mantra upprepar hon idiotargumentet att PP är ett ”enfrågeparti”, och påstår att PP bara tänker syssla med fildelning och integritet på nätet. Ja, och Miljöpartiet är ett enfrågeparti som bara sysslar med miljöfrågor, och Kristdemokraterna är ett enfrågeparti som bara vill ha in mer kristendom överallt.

Läser journalister inte på? Lena Mellin tycker att der är svårförklarligt, närmast obegripligt, att PP får bättre opinionssiffror än (kd) och (c) – kanske dessa partier helt enkelt har förlorat medborgarnas förtroende? Kanske Lena Mellin borde läsa några artiklar av intelligenta människor som ifrågasätter och tänker lite mer än hon själv, som t.ex. journalisten Isobel Hadley-Kamptz, eller författaren Lars Gustafsson? Läsning jag rekommenderar.

Tror Aftonbladet att läsarna är dumma i huvudet? Att publicera en sån här skitig bredsida några dagar före valet är rent journalistiskt förstås extremt oseriöst, och det är inte utan att man undrar vilket eller vilka partier som har betalat feta pengar under bordet för den här kampanjen. Som väntat är läsarna inte så dumma som AB verkar tro, och kommentarsfälten svämmar över av arga och kritiska röster till Piratpartiets försvar. Smutskastningskampanjen slår tillbaka direkt – AB pissar i motvind, och det hamnar i deras egna ansikten.

Det handlar om demokrati. Om medborgarna vill ha Piratpartiet i EU-parlamentet så är det ett val som måste respekteras. Om det går väldigt bra för Piratpartiet i EU-valet så tror jag att det beror främst på två saker – det ena är ett misstroendevotum mot de etablerade politikerna, en käftsmäll mot de partier som har makten, och det andra är att Piratpartiet är det enda partiet idag som tar integritetsfrågorna på allvar. Våra etablerade politiker har underskattat medborgarnas önskan att ha ett fredat privatliv.

Det är makthavarna som ska vara transparenta, inte medborgarna. Vi vill ha våra medborgerliga rättigheter, vi vill kunna kommunicera fritt utan övervakning av myndigheter, och vi vill inte bli kollektivt betraktade som misstänka brottslingar. Detta tycker uppenbarligen en stor del av Sveriges medborgare är väldigt viktiga frågor, kanske t.o.m. viktigare än om vi ska ha kärnkraft eller inte.
Hur viktiga kommer vi att få se på söndag kväll.

tunn linje

Särskilt läsvärda bloggare om samma ämne:
Henrik Alexandersson, Ravenna, Anna Troberg, Mattias Bjärnemalm, Motpol, Farmor Gun, Ipse Cogita, Pezster/WhatsupSthlm, Messerschmitt, Hell-man, Kjellberg, A Gay Globetrotter, Nikkinen, Sidvind, Trött, Leo Erlandsson

tunn linje

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

rostaeu1

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

tunn linje

smash_banner

Dekorrand

Nu brinner det i knutarna – dags att rösta på Piratpartiet!

2/06, 2009

rostapirat

Nu är det bara några få dagar kvar. Den 7 juni är sista chansen att rösta på sina kandidater till EU-parlamentet. Jag är måhända en smula tjatig, men jag tycker att detta är ett otroligt viktigt val, ett av de viktigaste i mannaminne, så jag nästan skriker till folk – GÅ OCH RÖSTA! Och demokrat som jag är, så tycker jag faktiskt att det egentligen inte spelar någon roll vad du röstar på, så länge du följer din övertygelse och röstar på det som känns rätt för dig.

Och – kolla ordentligt vad de olika partierna säger! Inrikespolitik är inte detsamma som EU-politik. Jag har t.ex. kommit på mig själv med att rekommendera (v) framför allianspartierna, vilket är långt mer än ”kors i taket” för mig. Vänsterpartiet har liksom alltid varit så långt bort från min politiska övertygelse man kan komma, nästan. Men just till EU-valet ser hela den politiska kartan helt annorlunda ut. Och med Piratpartiet med i leken har helt nya spelregler uppfunnits.

EU-valet är mycket viktigare än riksdagsvalet. Idag är det tyvärr så. Den politiska makten har förskjutits mer och mer till EU, och en majoritet av de nya lagar som införs här i Sverige stiftas idag i EU, inte i Sveriges Riksdag. Alltså måste vi tänka om, vad gäller politiska mål här hemma i Sverige. Det kan se stort och dramatiskt ut i kvällstidningarna när politiska beslut tas i riksdagen, samtidigt som de verkligt stora besluten, som fattas i EU-parlamentet, helt schabblas bort i media. Detta är missvisande.

Så jag säger en gång till – GÅ OCH RÖSTA!
Helst på Piratpartiet, förstås… 🙂

tunn linje

Piratpartiet höll en sista demonstration före valet, eller snarare offentlig samling, här i Stockholm på Mynttorget (bredvid Riksdagshuset, framför Slottet) på lördagen den 30 maj. Liknande samlingar hölls även i Göteborg och Malmö. Jag var förstås på Mynttorget, träffade folk och plåtade.

”Alla” var där – flera av Piratpartiets EU-kandidater, som Christian Engström, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Rickard Olsson, Malin Littorin Ferm, Daniel Nyström, m.fl., och flera av Piratpartiets ihärdiga draghästar, som Janne Lindgren (som ju också är EU-kandidat) och Jonathan Rieder Lindkvist, och stämningen var mycket god, närmast gemytlig. Segervittringen låg som en behaglig doft över hela torget. Alla är ju övertygade om att Piratpartiet tar hem minst ett mandat, troligen två, kanske fler. Och det kändes i luften. Hur trevligt som helst.

publik_flagga

Pirater med flaggan i topp!

eukandidater

Flera EU-kandidater var på plats, som här på bilden i tur och ordning: Malin Littorin Ferm, Anna Troberg, Christian Engström och Rick Falkvinge.

anna_pratar

Anna Troberg var först ut på talarlistan. Megafoner kan vara charmiga, men jag tycker att det är skönt att Piratpartiet äntligen har skaffat sig ett lite proffsigare PA, med mikrofoner, stärkare och högtalare…

lila_publik

Färgen lila var påtagligt närvarande, både bland talarna och åhörarna…

publik_turistbuss

Några turister i en turistbuss fick se lite av det politiska livet i Stockholm…

emma

Vädrets makter var nådiga, och solen gassade skönt över oss alla. Solglasögon var ett nästan obligatoriskt tillbehör – här på en skön pirat; Marie Andersson, mer känd under sitt blogg-alter ego Emma Opassande (vinnare av Stora Bloggpriset 2009, kategorin Politik & Samhälle)

daniel

Security detail? Bara ett diskret headset som saknas. Skämt åsido, detta är Daniel Nyström (som är mycket snällare och beskedligare än han ser ut på denna bild), som också kandiderar på EU-listan. Chansen att han kommer in i EU-parlamentet är förstås försvinnande liten, eftersom han står på 17:e plats på listan, men han är med i alla fall.

rick_filmad

Och så Rick då, förstås. Rick som startade hela den här vågen, och som fortfarande eldar på, med sin energi och övertygande förmåga. Och han inleder sitt tal på amerikanskt, demagogiskt slagordsmanér, med ”Vänner, medborgare och pirater – vi bygger om – tillsammans!” Kul!

rick_publik

Ricks tal går för övrigt att se på YouTube – här.

rick_unni_publik

Bland åhörarna kan man här bland andra se författarinnan Unni Drougge, för dagen passande iklädd lila strumpor och solglasögon med lila glas. Chict!

rick

Rick Falkvinge – stilstudie.

christian_pratar

Som avslutning på hela evenemanget talade Christian Engström, Piratpartiets förstanamn till EU-parlamentet. Även Christians tal finns att höra (och se) på YouTube – här.

tunn linje

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

rostaeu1

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

tunn linje

smash_banner

Dekorrand

DAGS ATT RÖSTA!

19/05, 2009

rostkort

Onsdag den 20 maj öppnar röstlokalerna för förtidsröstning till EU-valet, och det är förstås väldigt bra om man röstar i god tid, så att man inte missar valdagen, av en eller annan anledning. Jag har själv tagit på mig uppgiften att se till att det finns röstsedlar för Piratpartiet på vårt lokala bibliotek här i Bagarmossen, så om någon vill träffa mig personligen för att diskutera till exempel piratpolitik, så kan ni komma till Bagarmossens bibliotek onsdag klockan 12.00.

EU-valet är väldigt viktigt, viktigare än vad många verkar tro. Eftersom en stor del av de lagar som införs i Sverige numera stiftas i Bryssel, är det kanske ännu viktigare att välja vilka som ska representera Sverige i EU-parlamentet än vilka som ska sitta i Sveriges Riksdag. Så ligg för tusan inte kvar på soffan denna gång! Gå och rösta! Vad du än röstar på!

Jag lägger min röst på Piratpartiet, eftersom jag anser att det är det enda vettiga alternativet just nu. Inget annat parti tar så starkt upp frågor om integritet, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, fri kommunikation, brevhemlighet, yttrandefrihet och privatliv på riktigt.

Somliga kritiserar Piratpartiet för att de inte har någon utarbetad politik på områden som skola, vård, omsorg, skattepolitik etc. Men det finns redan såpass många som ägnar stor energi åt detta – INGEN äger dock de medborgarrättsliga frågorna så tydligt och klart som Piratpartiet, och det går inte att komma ifrån. Vänstern och Miljöpartiet delar många av PP:s värderingar på detta område, liksom många (riktiga) liberaler, och framför allt ungdomsförbunden, men inget parti prioriterar dessa frågor som PP gör.

Piratpartiet behövs i EU! Demokrati är ingen självklarhet. Mänskliga rättigheter är inte heller självklarheter. De måste erövras och försvaras – ständigt!

tunn linje

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Dekorrand

Vem tjänar på sexualfientligheten?

27/10, 2008

Idag tänkte jag roa mig med att redogöra för en konspirationsteori. (Låååångt inlägg!) Tankegången om att vi människor konspirerar till höger, vänster och mitten för att uppnå privata, mer eller mindre dolda mål, är inte ett utslag av paranoia – det är naturens ordning. Alla vill ha något, och ser vi vägar att uppnå detta önskvärda, så kommer vi naturligtvis att ta till alla medel för att uppnå det.

I människosamhället finns därför reglerande funktioner som lagar och moral, som i sin ursprungliga, friskaste form syftar till att bevara och skydda varje enskild individs frihet att leva i fred med sin omgivning, utan att bli exploaterad, lurad, bestulen, misshandlad eller på andra sätt kränkt. Lagar och moral är något som finns i alla grupperingar av människor, och är inget att i sig vara kritisk mot.

Dock kan det bli väldigt, väldigt fel när de lagar och den moral som egentligen finns för att skydda från förtryck och exploatering vändes åt andra hållet, och tvärtom blir redskap för förtryck och exploatering. Gammalt klassiskt ohederligt maktmissbruk, med andra ord. Och jag hävdar med bestämdhet att institutionaliserade former av sexualfientlighet, som t.ex. det organiserade motståndet mot prostitution, är ett utslag av detta maktmissbruk.

Fascism

Så till min konspirationsteori: Jag ser två trender i den västerländska kulturen, som klart och tydligt leder mot minskad individuell frihet och ökad kontroll, expanderad statsmakt på medborgarnas bekostnad. Fascism, om du vill. Det pågår ett moraliskt tvåfrontskrig mot den individuella friheten, som jag påstår är medvetet framskapat av maktgiriga personer utan samvete.

Den ena trenden är det ökade kontrollsamhället, den explosivt expanderande möjligheten för myndigheter och regeringar att övervaka och kontrollera medborgarna, genom register, scanning, avlyssning, hårdare lagar, mer och mer inskränkt yttrande- och informationsfrihet, kraschad meddelarfrihet, krav på ID-kort i tid och otid, FRA-lagar och andra liknande lagar som syftar till att bryta individens rätt till privatliv och förtroliga samtal. Detta är något vi ganska tydligt kan se, men eftersom regleringarna införs successivt, och relativt osynligt, märker vi inte alltid utvecklingen förrän regleringarna redan har införts.

”Desto mer förbud det finns, desto fattigare kommer folket vara.”
– Lao Tzu

FRA-motståndet är på sätt och vis en symbolfråga, ett slags nutida ”Rädda almarna i Kungsträdgården” – det var inte specifikt just bara almarna som demonstranterna ville rädda, men folk var trötta på att politikerna raserade halva Stockholm, och så nådde man en gräns där folk sa stopp. På samma sätt har folk tröttnat på trenden mot allt mer avlyssning, registrering och kontroll, och vid FRA-lagen tyckte många att det hade gått för långt, och sade stopp.

Men vi måste fortsätta att vara vaksamma på den typen av utveckling. Annars fortsätter maktmissbruket i lönndom, och då kommer det i alla fall snart att bli så att vi om vi vill prata fritt och ohämmat om något, vad som helst, så måste vi lämna våra telefoner hemma (kan vara pejlade och avlyssnade, t.o.m. när de är avstängda) och gå ut i skogen (om det finns någon i närheten) för att vara hyggligt säkra på att vi inte blir registrerade eller avlyssnade av någon vi inte känner, ansiktslösa kontrollanter med befogenheter givna av maktfullkomliga myndighetspersoner, inte av oss medborgare.

Detta låter kanske som en dystopisk science-fiction-fantasi, men ta en titt på samhället hur det ser ut idag, med övervakningskameror, avlyssning och register, och jämför hur det såg ut för bara 20 år sedan. Då inser man lätt att det inte bara är en löjlig fantasi – vi är i hög grad redan där. I Tyskland, där man har kommit längre i denna tragiska utveckling, har man redan märkt en klar trend att folk inte vågar tala förtroligt i telefon längre. De vågar inte tala med präster, psykologer, kuratorer m.m., för ”man vet ju aldrig vem som lyssnar”. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Den andra trenden är en renässans för arvssynd och kollektiv skam, bl.a. i form av klassisk sexualskräck. I tusentals år har människor kuvats under oket av oundviklig skam. Födda i synd, begivna på köttets lustar, ledande till helvetets alla kval, kan vi bara sätta vårt hopp till kyrkans frälsning. Skrämselpropaganda förstås, en rent politisk skapelse av maktgiriga påvar, biskopar, kungar och andra prelater, som kunnat åberopa skam och synd som grund för människors underkastelse. Maktmissbruk i dess mest flagranta form. Men det är just denna moraliska kil som de maktgiriga än en gång valt att slå in i våra medvetanden för att vi ska gå med på att bli kontrollerade.

Idag är det inte Guds lagar vi bryter mot längre, när vi ”syndar”. Inte heller primärt samhällets lagar. Nej, det är smartare utformat än så. Idag bryter vi mot vår egen förväntade normalitet, vår egen ”friskhet”, så fort vi ger uttryck för något ”perverst”, vilket förstås alltid drabbar samhället, och gärna ba-a-a-a-aarnen (de allestädes närvarande, klassiska slagträn som alltid kommer upp så fort man vill utrota en grupp misshagliga människor – judar, kättare, häxor, bögar eller pedofiler – välj själv vilka du helst vi bli av med). Hur kom det sig att bli så?

Under 1800-talet hittade man på en fantastisk uppfinning – man patologiserade, sjukdomsstämplade alla avvikelser, det som allmänt etablerats som ”perverst” (gammalt kristet begrepp för allt som leder bort från kyrkans normer), och därmed internaliserades all ”synd” inom individen, och formulerades om till att kallas ”onaturligt” vilket gjorde att det inte ens spelade någon roll om folk var religiösa eller ej. Vi blev personligen individuellt ansvariga för all den ”synd” som på ett eller annat sätt kom till uttryck, och måste därmed rehabiliteras. Och eftersom vi medborgare, med hjälp av denna fantastiska uppfinning, under det senaste seklet har blivit indoktrinerade till att tro att vi alla är potentiella brottslingar, går vi med på att underkasta oss idiotiska lagar och integritetskränkande kontroll.

Förr i tiden var repressiv sexualmoral främst en högerkonservativ, kristen angelägenhet, men de senaste 30 åren har frågan övertagits av marxistiskt orienterade die-hard-feminister, som har valt att ha en ofta starkt sexualfientlig agenda överlag, med färdiga mallar för vad som är mansförtryck, över- och underordning. Prostitutionen tolkas av vänsterfeministerna främst som en social patriarkalisk konstruktion, ett sätt att hålla kvinnor kvar i underordning. Detta har lett till en nutida skvader, en ohelig allians mellan högerkonservativa kristna, och radikalfeministiska vänsterideologer, vilket gör hela ämnet mer än lovligt rörigt och svårforcerat.

Idag förväntas vi därför känna djup skam i vårt innersta, för att vi vill titta på pornografiska alster, köpa en sexuell tjänst, eller ha frivilligt sex på vilket sätt som helst, som inte behagar moralens väktare. Sado-Masochism, gruppsex, intergenerationell sex, sex med publik, eller att vara publik när andra har sex (i verkligheten eller virtuellt, på bild och film) och sex mot betalning – allt detta är utanför normen, och är något man bör känna djup skam för.

Idag finns det ännu fler orsaker till skam. Det duger till exempel alldeles utmärkt att skämmas för att man inte sopsorterar allt och komposterar, för att man kör bil, eller på annat sätt ”bidrar till den globala nedsmutsningen”. Eller för den delen om man cyklar utan hjälm, röker, dricker alkohol, tar en joint eller spelar dataspel. Funkar nästan lika bra – men allra bäst i kombination med de föregående försyndelserna, förstås! Det viktiga är att du känner skam. Människor som känner djup skam blir svaga och lättstyrda, och ju mer skam, desto bättre för dem som styr.

”Närhelst de bränner böcker kommer de också, i slutet, att bränna människor.”
– Heinrich Heine

Det mest effektiva för maktutövande är alltså om man kan få en absolut majoritet av befolkningen att känna skam – för något. Gärna fler saker. Ju mer skam desto bättre. Självfallet måste man därtill se till att det finns så många och komplexa lagar att det i praktiken är helt omöjligt att aldrig bryta mot någon lag. Alla förvandlas då successivt till brottslingar. Om vi sedan kombinerar det med hård övervakning, så kommer vi att skapa en skrämd befolkning, som ständigt går och ser sig över axeln, och hoppas att ingen ser hur usel man är. Och vet ni – det här är ingen dystopisk framtidsvision. Vi är redan där.

Och vi blir lurade. Hela tiden. Staten vill få oss att tro att de stora farorna är terrorister och pedofiler, och kan införa nya lagar och kontroller för att stävja dessa ”faror”. Sanningen är förstås att rädslan för både terrorister och pedofiler är helt irrationell och grundlös, en mega-ballong uppblåst av lösnummersäljande kvällstidningar som glada, svansviftande, rövslickande lakejer till makten.

”Samhällsmoralen gror ur gräsrötterna. Gör den inte det beror det på att den har gödslats med för mycket skit från ovan.”
– Tage Danielsson

Vi som är födda på 1960- och 1970-talet, och uppvuxna med ett tredje världskrig ständigt hängande över axlarna som ett högst konkret hot, låter oss förstås inte skrämmas av något så löjligt som ett fiktivt terroristhot. Det är en oerhört mycket större risk att dö i en flygkrasch än att dö av en terroristattack – och det är större risk att dö av en åsnespark än i en flygkrasch. En och en halv miljon barn dör varje år av diarré. Vi kanske skulle lägga pengarna på rent vatten i tredje världen, snarare än att upprätta dyra och meningslösa skydd mot terrorism?

Men sex är tacksamt som regleringsobjekt, eftersom det är ett område som väldigt lätt sätter fart på våra inbyggda rädslor, eftersom vi alltjämt är indoktrinerade med vanföreställningen att sex i sig självt är något farligt och riskabelt som man måste skydda sig mot och omge med hårda restriktioner. För vad skulle hända annars…? Hu!

Att en liten grupp sexualpositiva, politiskt engagerade människor inom de nästan alla politiska läger, höger, vänster och mitten (inte Kd, förstås), engagerar sig mot denna trend (Petra Östergren m.fl.), är förstås ett friskhetstecken, men vi räcker fortfarande inte till för att vända den här trenden.

Fler måste förstå vilket superstyrt samhälle vi kommer att få, om vi inte börjar ta ansvar. Nu.

tunn linje

Så hur yttrar sig den institutionaliserade sexualneurosen specifikt i vardagen, i det dagliga livet? Låt mig ge några exempel:

Expressen publicerade tre artiklar på samma dag, fredagen den 24 oktober, som alla tre klart syftade till att skandalisera de inblandade, beskrivande olika handlingar som på ett eller annat sätt är kopplade till sex. Vi fick vi veta att någon har porrsurfat på finansdepartementet. Jaha. Samma dag fick vi veta att en svensk officer har blivit hemskickad från sitt utlandsuppdrag, eftersom han misstänks ha umgåtts med prostituerade. Ojojoj. Så kan vi inte ha det. Och ovanpå alltihop så protesterar Charlotte Cederschiöld mot sina kollegors sexköp, och vill ”stoppa snusket” i EU-parlamentet.

När sånt blir toppnyheter vet man att ingenting har hänt i lilla bananmonarkin Sverige – när man letar upp något som hände för ett år sedan, och det dessutom råkar vara ett så oerhört ”svårt brott” som att en tjänsteman på finansdepartementet vid ett isolerat tillfälle kommit in på något som påstås vara en porrsajt. Och det slår mig förstås att det precis lika gärna kunde ha varit någon av mina sajter som tjänstemannen i fråga besökt – Cirkus Eros (min erotiska hemsida), Naken (min poetiska naturistsajt), Photo Gallery (mitt fotogalleri – innehåller också en del sensuella nakenbilder) – eller för den delen denna blogg, TantraBlog.

Det intressanta med alla dessa anklagelser är att ingen egentligen verkar ha brutit mot någon lag. Ingen har skadats, ingen har blivit utsatt för något brott, ingen har blivit lidande. Utom möjligtvis moralens väktare, förstås. De kokar i sin egen indignation – och så kan vi ju inte ha det. Ingen rök utan eld, sägs det ju – så vi måste nog ”omplacera” (straffa och stigmatisera) de här personerna, även om de egentligen inte har begått något brott, för man vet nog vad de är för ena perversa skummisar. Och så blir skammen den reglerande principen. Och min teori är att det är just det som är syftet med dessa artiklar. Att inducera skam, mer skam och ytterligare mer skam i alla som läser artiklarna.

På detta sätt bidrar dessutom Expressen, med sin snuttifierade och tendentiösa rapportering, samt med sina kommentarsfält, där gemene man kan spy sin galla över dessa ”läskiga brottslingar”, till ett effektivt spridande av denna ogenomtänkta lyncharmentalitet, skapandet av en enfaldig och uppskrämd mobb, som följer den ”enda sanningen” tätt i hälarna. Många hävdar gärna att man inte ska tro på det som står i tidningarna, men i nästa andetag kan samma personer åberopa dessa tidningar som sanningsvittnen. Det är då det blir en kliché, ett ingenting.

Men det är inte olagligt att porrsurfa. Och i de allra flesta EU-länder är det inte heller olagligt att köpa sexuella tjänster. Som t.ex. Belgien, där EU-parlamentet ligger. Det är bara moraliskt efterblivna, katolska lilla Irland och den nymoralistiska lilla kälkborgarmonarkin Sverige som har förbud mot köp av sexuella tjänster. Så den lilla äckliga moraltanten Cederschiöld (vems marionett är hon?) borde egentligen hålla sin käft. Hon har inte befogenhet att kritisera sina kollegors fritidsssysselsättningar, i den mån det är lagligt och inte inkräktar på deras arbete. Intressant nog påstår hon att hon ”har sett det med egna ögon och det är helt oacceptabelt”, vilket förstås är högeligen pikant. Är Cederschiöldskan voyeur? Har hon fått hänga med upp på rummet för att titta på?

Var den här officeren som blev hemskickad tjänstgjorde nämns icke i artikeln, men jag måste säga att det verkar synnerligen magstarkt att skicka hem någon bara på grund av en ”misstanke om umgänge med prostituerade”. För det första – vari ligger egentligen det farliga i att umgås med prostituerade? Hallå! Vi snackar om unga, tungt beväpnade män som riskerar livet varje dag för andra människors säkerhet. Vem fan kan klandra en sån för att han vill ”lätta på trycket” och ha lite sex? Och vore det inte egentligen mer omoraliskt om han lyckades ragga till sig sex utan att betala för sig, särskilt om han tjänstgör i ett fattigt land?
”Det går inte att tjänstgöra i utlandsstyrkan om man misstänks för ett brott”, säger Philip Simon, vakthavande informationschef på försvarsmakten. Nähä. Men på vilket sätt är det ett brott? För vem? Var finns brottsoffret?

Riktigt intressant är det som sägs i slutet av artikeln. Där antyds att detta kan ha varit en falsk beskyllning, för att bli av med officeren, som var en observatör. Men det blir det förstås ingen rubrik av. Man hade förvisso precis lika gärna kunnat vända på resonemanget, och göra rubriker av typen ”Obekväm officer beskylldes för sexköp”. Men det kanske inte säljer tillräckligt med lösnummer? Eller så är journalisten en fanatisk moralist, som vinklar vad som helst efter eget huvud – eller värre: en beställd agenda ovanifrån. Ja, min konspirationsteori, ni vet.

Och denna envisa fixering vid ”porrsurfande”, som alltid är ämnat att väcka avsmak och indignation hos oss läsare, finns naturligtvis där för att alla vi som porrsurfar ska känna lite skuld, lite skam, en benägenhet till att be om ursäkt och göra avbön – ”förlåt, jag ska aldrig göra så igen, jag vet ju att det är moraliskt fel…” Läs gärna ett av mina äldre blogginlägg – ”Porr är gott och nyttigt” – för att få lite perspektiv på det här med porren.

Expressen har tydligen bestämt sig för att köra det moralistiska spåret ett tag. Men å andra sidan behöver vi nog inte oroa oss särskilt. Med tanke på att de även skriver om så oerhört seriösa ämnen som nyttiga fisar och hemska bajsbakterier (”En enkel handtvätt skulle kunna rädda livet på en miljon barn i fattiga länder, enligt experter” – men herregud – vem har SÅ skitiga händer???), vilken kändis som går och shoppar utan ansiktsmask, och vilken kändis som har synligt öronvax – samtidigt som de skrivar att man ska bli vän med sitt öronvax (kan ni bestämma er nån gång?) – så är Expressens trovärdighet kanske inte så hög.

Men tjatet finns där, om moral och skam. Och tjat fungerar, tyvärr, och det letar sig in – också i din hjärna.


EU-parlamentet - maffians högkvarter?

Vad man verkligen måste fråga sig är vem som faktiskt tjänar på detta befästande av gammaldags skräckladdad sexualmoral? Vilka korrupta organisationers existens är beroende av ett upprätthållande av denna destruktiva och inskränkta världsbild? Vilka enskilda individer vinner på denna agenda, i form av makt, inflytande och ekonomi? Vem har vinster att göra på förbud mot prostitution?

Det är ju alldeles uppenbart att de som propagerar för hårdare lagar mot prostitution INTE har de prostituerades välmående och hälsa som mål. Alla regleringar som görs (som t.ex. vår svenska sexköpslag) skadar tvärtom de prostituerade, gör livet svårare och hårdare, och lidandet blir mycket större. Skulle man faktiskt ha skadereduktion som verkligt mål, eller t.o.m. om det bara handlade om moraliska värderingar, så skulle man omedelbart avkriminalisera prostitutionen, och arbeta socialt på annat sätt istället. Men nu vill man alltså bara straffa, skambelägga och stöta ut. Vilken slags vinning finns i detta, för lagstiftarna?

”Ett stort problem med ledarskap är vem man ska ge jobbet åt. De som är mest intresserade av att styra över andra varelser är, just därför, de som är minst lämpliga att göra det. För att sammanfatta: Ingen som lyckas bli vald till president bör på några som helst villkor få ta jobbet. För att sammanfatta sammanfattningen: Det blir fel med folk”
– Douglas Adams

Kan det finnas EU-politiker som har nära förbindelser med kriminella organisationer, som har allt att vinna på att såväl droger som prostitution är olagliga? Allt som är olagligt innebär stora potentiella vinster för kriminella, och därför kan det även finnas vinster för dem som fattar besluten (se bara hur det är i Bulgarien). Det är med andra ord inte alls säkert att de främsta förkämparna för förbud är emot det de vill förbjuda. De kanske är korrumperade av kriminella organisationer som finansierar deras förbudskampanjer?

Jag påstår inte att det är på det viset. Jag tror inte ens på det själv. Den dolda agendan är sannolikt betydligt mer intrikat och komplex än så. Jag antyder det bara för att påminna om att vi alla borde vara mer skeptiska, sunt kritiska till slipade EU-politiker, som mycket väl kan agera för egen vinning, snarare än för dem de säger sig representera. Att det finns giriga, egocentriska psykopater i EU-parlamentet är väl inget att förvånas över, men med tanke på att EU tyvärr är en djupt odemokratisk organisation, så är det inte konstigt om även en och annan idealist med tiden blir cynisk och bitter, och ägnar sin återstående mandatperiod åt att berika sig själva, snarare än att slåss för höga ideal. Något som förstås passar som handen i handsken för de som sitter högre upp i näringskedjan. Giriga och själviska människor är mycket lättare att styra/korrumpera än självständiga idealister.

Så vi måste få veta sanningen – vem tjänar på förbud, moralism, kontroll, skamprojektion och nyfascism? Detta måste vi få veta – snart, innan det är försent. Detta vore en riktigt het potatis för grävande journalister att utröna. Varför inte en wallraffande EU-delegat?

Makt korrumperar. Absolut makt korrumperar absolut.
Lord Acton, 1834-1902

tunn linje

Andra som bloggar om dessa icke-nyheter:
PJ Anders Linder, Daniel Brahneborg, Mina Moderata Karameller

Dekorrand


<span>%d</span> bloggare gillar detta: