Posted tagged ‘1984’

Skatteverket vill öppna brev i Storbritannien

28/04, 2010

Royal Mail

George Orwell var engelsman. Det verkar den brittiska regeringen ha tagit fasta på, för inget land i världen har så mycket kameraövervakning som just Storbritannien. Och inte bara på offentliga platser, utan t.o.m. i en del privatpersoners hem. 1984 är närmare än vi tror. Paradoxalt nog terroriseras privatpersoner som fotograferar i offentliga miljöer av polisen, eftersom alla med kameror är misstänkta terrorister. Men poliser får man inte fotografera, för det är förbjudet. Och det blir bara värre.

Nu vill den brittiska regeringen öppna privatpersoners post, utan att behöva söka tillstånd innan, och utan att behöva meddela adressaten. I Telegraph hittade jag en artikel om detta, och läser med stor förvåning om hur det brittiska skatteverket vill kunna öppna brev på posten, för att kontrollera ”misstänkta brev”. Officiellt vill man införa detta för att motverka smuggling av tobak, men som det alltid blir när man öppnar dörren till nya möjligheter, så används snart detta för en mängd andra ändamål också.

Många har förstås blivit upprörda, eftersom den brittiska brevhemligheten allmänt betraktas som sakrosankt, och inte sedan kriget har denna postala integritet inskränkts det minsta. Nu vill alltså myndigheterna införa denna möjlighet igen – för att stoppa tobakssmuggling. Jag må vara en smula konspiratorisk till min läggning, men tror vi på det där egentligen? Kan det möjligen finnas en plan om att öka ut kontrollen lite till, och sen lite till, och sen ytterligare lite till?

Nu väntar vi bara på ytterligare ett utspel från Beatrice Ask, i vilket hon lovprisar den brittiska regeringens tilltag, och förespråkar något liknande här i Sverige. Vi som självklart skulle protestera mot ett sådant tilltag, eftersom vi inte tycker att någon ska få öppna och kontrollera vår post, måste ju automatiskt vara förespråkare av fri distribution av barnporr, droger, vapen och terroristpropaganda. Det säger ju sig själv, eller hur? Och egentligen är vi nog kriminella, eftersom vi uppenbart inte har rent mjöl i påsen?

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Samhällets våldtäkt på individen

27/11, 2009

Jag läste en mycket intressant text om våldtäkt hos en annan bloggare, den rabiata orakade flat-feministen Fanny (ja, hon kallar sig faktiskt så!). Rubriken är intressant bara den: ”Våldtäkt skulle inte vara så jävla fruktansvärt om folk inte gjorde det till det.” Fanny problematiserar det enorma trauma som våldtäktsoffer i praktiken förväntas gå och bära på, resten av livet, och hävdar med bestämdhet att det finns värre grejer man kan råka ut för. Och det gör det ju.

Att bli brutalt misshandlad, kanske så att man får men för livet, att bli dödad, att få se sina nära och kära bli våldtagna, misshandlade eller mördade – allt detta är betydligt värre än en sexuell våldtäkt. Den som påstår något annat behöver nog en psykundersökning. Och jag hävdar att denna specifika stämpel på just den sexuella våldtäkten, att just den kränkningen betraktas som alldeles särskilt hemsk är för att det handlar om sex. Å ena sidan för att kvinnans renhet har skändats, hennes dygd har kränkts (alternativt mannen, som då har utsatts för ”den mest förnedrande av alla kränkningar”) – å andra sidan för att sexualiteten i sig är så stigmatiserad, så kringskuren och skamstämplad.

Det finns förstås situationer där en våldtäkt kan vara värre än döden – om man lever i en alldeles särskilt repressiv kultur, (som miljontals människor gör) där en våldtäkt av en kvinna kan leda till att hon själv blir åtalad för äktenskapsbrott, och därmed blir dömd till döden genom stening – detta är förstås värre än att bara bli dödad, eftersom man blir utsatt för ett dubbelt trauma, skam, och samhällets våldsamma utstötning, med en plågsam död som avslutning. Men då är det ju fortfarande inte själva våldtäkten i sig som är den värsta kränkningen, utan snarare samhällets dom efteråt.

En helt annan, extremt intressant aspekt av det här med våldtäkt är ju också det djupt kontroversiella faktum att det är en av de allra vanligaste sexuella fantasierna. Framför allt för kvinnor, men även för ca 10-20 % av alla män, enligt flera olika studier. Det betyder inte att alla de (eller ens någon) som fantiserar faktiskt VILL bli våldtagna på riktigt, men det finns i alla fall som en fantasi. Många ägnar även denna våldtäktsfantasi en breddning, som slavar i en underkastelsesituation, BDSM och rollspel m.m. Tvång och rädsla kan uppenbarligen för många fungera som starkt erotiskt upphetsande.

Jag vill tydligt påpeka att detta blogginlägg inte främst handlar om den fysiska kränkningen av typen sexuell våldtäkt, utförd av en människa mot en annan människa. Jag vill expandera begreppet, och tillåter mig att använda denna handling som en metafor för att betrakta ett större scenario, nämligen hela människosamhället.

Denna diskussionen ledde mig nämligen vidare in i ett för mig helt nytt perspektiv på det här med våldtäkt. Det är onekligen en väldigt komplicerad fråga, inte minst eftersom det till att börja med handlar om tvång – avsaknad av samtycke. I det samhälle vi lever i växer vi upp med en massa tvång och måsten hela tiden, inte minst de som staten står för. När jag var ung var det ett tvång för i stort sett alla unga män att göra värnplikten, vilket för somliga säkert kändes som en utdragen våldtäkt, i kraft av att det faktiskt var ett tvång.

Och det är förstås inte det enda. Vi tvingas gå i skolan, vi tvingas göra lumpen, vi tvingas betala skatt, vi tvingas till en hel drös grejer vi kanske inte gillar. Vi tvingas följa miljoner regler som vi själva inte har bestämt. Så när är vi någonsin INTE underkastade tvång? Detta är en väldigt intressant filosofisk frågeställning.

Vi lever under olika slags tvång hela tiden, och det enda sättet på vilket vi kan känna oss ”godkänt” fria är att anpassa oss, justera våra önskningar så disciplinerat att de aldrig bryter mot lagen, eller den allmänna meningen, om vad som är godtagbart eller ej. Med detta perspektiv i åtanke kanske det inte är så konstigt att gränserna mellan tvång och samtycke blir lite suddiga, och att vanligt folk ibland tvingar varandra till allehanda aktiviteter, utan samtycke. Gränserna är helt enkelt inte alls så klara som vi gärna vill göra gällande.

Vi människor är flockdjur, och samtidigt individer med egna önskningar och behov, och jag tror att detta på många sätt spelar in och komplicerar vår tillvaro, ständigt. Det ständiga mänskliga dilemmat – ska jag följa flocken, eller min egen vilja? Detta är inget problem så länge min vilja och flockens vilja är en och densamma. Men så fort jag känner att jag vill något annat än flockens konsensus, så uppstår en strid – först en inre strid, och sen ofta en yttre. Det är helt enkelt inte alltid O.K. att ha en egen vilja, i flocken.

Det finns en längtan hos många, kanske t.o.m. de flesta, att på något sätt underkasta sig en starkare. Det finns paradoxalt nog en känsla av trygghet i detta. Tryggheten ligger i att det som händer är något jag inte behöver ta ansvar för – det bara händer mig. Hur som helst – det finns säkert tusen andra komponenter inbyggda i den här frågan, men riktigt intressant blir det faktiskt när man expanderar våldtäktsbegreppet till att omfatta även icke-sexuellt tvång. Tvång är ju som sagt en rätt vanlig grej i samhället.

Samtidigt finns en frihetslängan i många, som går bortom de där ramarna som samhället har satt upp, men som vi kanske inte vågar leva ut själva, på grund av rädsla för samhällets/flockens dom. Vi kanske blir utstötta, dömda som ”varg i veum”, bötfällda, fängslade, förnedrade. Så då projicerar vi denna längtan på andra, på rebellerna, storskurkarna, upprorsmakarna, libertinerna. I alla tider har vi omväxlingsvis fördömt och idoliserat de värsta bovarna. Billy the Kid blev romanhjälte, Juha Valjakkala fick drösvis med friarbrev. Tyranniska härskare blir beundrade. Och de mest underhållande rollfigurerna i berättelser, filmer, är alltid bovarna.

Alltid när vi håller våra kärlekskurser, brukar jag påpeka att just samtycke är en av mina heligaste principer – inte bara i sexlivet, utan i hela livet. Sen brukar jag skämta lite om det, och påpeka att det är synd att Skatteverket inte delar denna min värdering. Skratt, javisst, men jag brukar ofta få motargument, som att ”vi i demokratisk mening faktiskt solidariskt har kommit överens om att det är bra att betala skatt”.

Visst kan även jag hålla med om att det är konstruktivt med en obligatorisk skatt av något slag i ett komplext samhälle. Men – det är inte det som är min poäng. Poängen är att vi ”frivilligt” utsätter oss för ett tvång, främst genom att vi helt enkelt har vant oss, accepterat faktum. Vi underkastar oss detta tvång, eftersom priset för att inte göra det är alldeles för högt.

Att problematisera samtycket är i sig inte särskilt radikalt – den slags radikalfeminister som kämpar hårt mot prostitution och porr har gjort denna problematisering till sitt huvudnummer, och ifrågasätter hur frivilligt de prostituerade faktiskt agerar. Vill de verkligen prostituera sig, eller lurar de sig själva att de vill? Och jag hävdar att denna fråga kan ställas i alla situationer i livet, så fort det finns en anpassning till ett socialt sammanhang.

Vi kan alltså acceptera att vi inte har 100 % frihet att agera efter egen vilja, som en anpassning till kollektivet, av solidaritet med flocken. Så vad politiken ofta handlar om är hur långt detta tvång ska få lov att gå. Hur mycket får våra representanter i lagstiftande församling bestämma över oss, egentligen? Hur mycket vill vi lämna ifrån oss vår egenmakt, hur mycket låter jag andra människor som jag inte ens känner sätta mina gränser för vad jag ska göra eller inte göra?

Eller för att tala klarspråk – hur mycket låter jag mig bli rövknullad av övermakten? De allra flesta väljer helt enkelt att köpa mycket glidmedel, och vänjer sig vid situationen, t.o.m. försvarar den. Somliga kanske t.o.m. njuter av det. Eller som Mona Sahlin uttryckte det – ”det är häftigt att betala skatt!” Och med tanke på vad beskattning faktiskt ger i form av gemensamma resurser till den expanderade flocken, så är nog de flesta eniga om att själva idén med skatt är bra. Procentsatser och användningsområden är dock något helt annat, och föremål för ständiga diskussioner.

Men den mest akuta politiska diskussionen just nu är den som Piratpartiet har fört upp på agendan, den om övervakning, kontroll, avlyssning och registrering av enskild individ. Våra regeringar avlöser varandra, men de tycks ha en sak gemensamt – och det är att de vill ha allt större befogenheter i övervakandet av enskilda individer, utan brottsmisstanke, utan särsklda skäl, annat än att den samlade informationen är ”bra att ha”, typ. Även på detta område blir våldtäktsmetaforen relevant. Hur mycket vill du bli knullad av staten? Hur mycket går du med på att bli kontrollerad? Hur stora intrång i din personliga integritet tycker du är befogat, och av vilken anledning?

Om man kommer fram till att avlyssning och kameraövervakning är totalt verkningslöst mot brott (vilket man kommit fram till i Storbritannien!), tycker du fortfarande att det är en bra idé med kameror överallt? Vill du bli bevakad när du sitter på muggen? Vill du bli filmad i sovrummet, utan att du vet om det? Är du medveten om att polisen redan har befogenhet att proppa din lägenhet full med dolda kameror och mikrofoner, om du så bara råkar vara kompis med en brottsmisstänkt?

Hur långt får staten gå? Hur mycket kan du acceptera att bli rövknullad? När blir det en våldtäkt?

tunn linje

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Har SJ också drabbats av kontrollmani?

1/09, 2009

indiskt_tag

Med svartabörshandel som förevändning skapar nu även SJ ett kontrollsystem – för registrering av resenärer. För att få köpa biljett måste du visa legitimation, och din biljett är personlig. Dina persondata lagras sedan i en databas. Min första fråga är självklar – varför? Vad vill de egentligen? Vem rycker i trådarna? Vad är det verkliga syftet? Inte fan kan det väl bara vara svartabörshandeln?

Om SJ säljer fler biljetter kan det knappast vara ett problem att de säljs vidare. Kanske vill SJ att folk ska betala mer, så att de har en ombokningsmöjlighet? Är SJ helt enkelt bara överdrivet giriga?

Återigen ska den stora skötsamma majoriteten behöva ta smällen för något som en liten, liten grupp människor gör. Förutom att jag inte kan se något problem i att folk köper något och säljer det vidare med vinst, så är det faktiskt inte moraliskt godtagbart att behandla samtliga resenärer som potentiella lurendrejare. Det är både kränkande och meningslöst. Inte ens i gamla DDR behövde resenärer regelmässigt visa ID-handlingar, eller för den delen i dagens Kina.

Det kan förstås vara så enkelt att det bara finns en god (men ogenomtänkt) intention bakom, och att de som har beslutat detta helt enkelt är korkade. Förmodligen är det precis så. Men de har glömt att allt kan missbrukas, och det som kan missbrukas blir ofta just – missbrukat. Att kräva legitimation för en tågbiljett är verkligen extremt överdrivet. Det är otillbörlig kontroll och maktmissbruk.

Man kan ju alltid hävda att det är frivilligt att åka tåg. Visst. Och det är frivilligt att åka till jobbet, frivilligt att äta och dricka, frivilligt att klä på sig när det är kallt. Men jag ser en utveckling där fler och fler undviker både flyget (som alltjämt har sina idiotiska, patetiska kontroller utan någon som helst säkerhetsinverkan) OCH tåget, och att de tar sin bil istället (om de har en), för att slippa bli kontrollerad ända in i ändtarmen så fort man ska vända sig om.

Återigen detta virtuella spekulum, uppkört av myndigheter och monopolföretag i lilla Sverige, där alla bara tackar och bockar och lider tyst, med knuten näve i fickan. Gapa och svälj, är den ständiga uppmaningen från allehanda idioter som vill kontrollera alla i sin omgivning. Och så vänjer sig folk sakta vid mer kontroller, mer registrering, mer bevakning, mer maktmissbruk. Och till slut blir det en självklar sak – Papiere, bitte!

Kanske SJ bör införa metalldetektorer, röntgenkameror, uniformerade vakter med stora hundar, övervakningskameror vid varje säte, avlyssningsmikrofoner, bagagekontroller och förbud mot vätskeförpackningar? Det har man ju redan (eller vill ha) på alla flygplan! Hur många resenärer tror SJ att man får då?

Makthavare skyller ofta på säkerhet när de inför hårdare kontroller av medborgarna. Men det handlar givetvis inte om medborgarnas säkerhet. Ingen blir säkrare av att bli kontrollerad, avanonymiserad, scannad, taggad, avläst, GPS-markerad. Ingen. Det mest effektiva sättet att öka sin personliga säkerhet är anonymitet. Att omgivningen INTE vet vem du är. Anonymitet, möjligheten att välja att vara anonym är en absolut förutsättning för att kunna upprätthålla ett demokratiskt samhälle med respekt för varje medborgares integritet.

Vad än syftet är med denna vansinnesåtgärd, så är det verkligen på sin plats att sätta ner foten nu, och påtala för de klåfingriga tågnissarna på SJ att det är INTE O.K. att registrera medborgares resor i ett demokratiskt samhälle. Patetiskt nog använder de ansvariga på SJ usla argument som ”på flyget och på Systemet måste man ju också visa leg. Jaha? Och bara för att unga människor av alkoholpolitiska skäl måste visa leg på Systemet (jag har aldrig någonsin behövt visa leg på Systemet), och bara för att man fortfarande lever med en kollektiv psykos inom flygbranschen, så ska dumma och integritetskränkande beslut också fattas av SJ?

Lägg ner, gör om, låt folk leva i fred!

tunn linje

Tidningar som skriver om detta:
SvD, SvD igen, DN

Bloggare som skriver om samma ämne:
Mark Klamberg, Pär Ström, Leo Erlandsson, Tomas Jonsson, Ravenna, Scaber Nestor, Cornucopia, Sidvind, Staufener, Oscar Swartz

Finns det bara ett enda politiskt parti som försvarar privatliv och integritet?

Dekorrand

Jag har rent mjöl i påsen!

22/08, 2008

Den mest uttjatade metaforen just nu handlar om att ha rent mjöl i påsen. De som tycker att FRA-lagen och annan övervakning, i förlängningen fascistisk polisstat (ordning och reda!), är en bra och önskvärd sak, använder sig ofta just av den metaforen. Om du har rent mjöl i påsen, så har du inget att oroa dig för, inget att frukta.

Mitt mjöl är väldigt rent. Men jag tycker inte att det är O.K. att alla och envar skitar ner mitt mjöl genom att sticka fingrarna i det. Hur rent mitt mjöl än är, så kommer det att bli solkat om myndigheter av olika slag ska kladda på det, sticka ner händerna och kolla. Såvida inte samtliga inblandade myndighetspersoner har kliniskt rena händer – men det vet vi ju att de sällan har. Så jag vill ha mitt mjöl i fred, tack!

Dessutom – vem bestämmer vad som är rent mjöl? Om en myndighet bestämmer att ett mjöl för att räknas som rent måste uppfylla vissa bestämda kriterier, så kan ditt mjöl, som var så rent och fint igår, idag vara undermåligt. Enligt myndigheternas kriterier. Och då har de all rätt att komma och gräva i ditt mjöl, kritisera och kräva ändring, trots att ditt mjöl alldeles härom dagen dög alldeles utmärkt för dig och din familj.

Ingen går alltså säker om myndigheterna, i skepnad av till exempel FRA (eller annan valfri spionorganistation), skall tillåtas tafsa på allas våra mjölpåsar. Ingen kan vara säker på att faktiskt ha rent mjöl i påsen. Mjölet kan vara rent, men bli förorenat av skitiga myndighetstassar. Eller bedömt som orent, enligt helt nya bedömningsgrunder. Dessa integritetsöverträdelser som regeringen vill införa är detsamma som att införa ständigt undantagstillstånd, krigsregler i fredstid. Låter inte det lite väl Orwellskt, lite väl mycket nyspråk? Krig är fred? Eller?

Med andra ord – myndigheterna ska ge fan i att gräva i vanligt folks mjöl. Stoppa FRA-lagen! Lägg ner FRA! Sluta med att misstänkliggöra ett helt folk! Ni är helt enkelt inte kompetenta att bedöma vad som är rent eller skitigt mjöl!

Låt oss ha vårt mjöl i fred, hur rent eller skitigt ni än tycker att det är!

Dekorrand

Du är misstänkt för brott!

9/06, 2008

Heads

Ja, detta är den omedelbara konsekvensen av det lagförslag om avlyssning av FRA som den 17 juni skall röstas om i Riksdagen. Alla svenska medborgare blir avlyssnade, buggade – telefonsamtal, internettrafik, e-post – allt. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser, vilket i praktiken innebär även en mycket stor del av den kommunikation som är inom gränserna, eftersom många har webtjänster eller telefonabonnemang utomlands (typ hotmail).

Jag saxar direkt från www.stoppaFRAlagen.nu:

Allt du gör på nätet kommer att övervakas
Alla dina telefonsamtal kommer att avlyssnas

Den 17 juni röstar Sveriges riksdag om att införa allmän avlyssning av alla svenska medborgare. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser.

Nästan all kommunikation, även inom Sverige, passerar idag gränsen och kommer därmed att avlyssnas. E-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal, allt analyseras.

Ingen domstol är inblandad. Ingen brottsmisstanke krävs. Alla behandlas som misstänkta.

Även regering och myndigheter ges befogenhet att söka i den privata kommunikationen. Lagen öppnar för nya, godtyckliga användningsområden. Materialet kan dessutom lätt missbrukas eller hamna i fel händer.

Källskydd och meddelarfrihet blir tomma ord när varje kontakt med media kan vara avlyssnad.

Avlyssningen ska skydda mot odefinierade ”yttre hot”. I själva verket utgör den nya lagen i sig ett allvarligt hot mot det öppna och fria samhället.

Ännu värre blir det om lagstiftarna dessutom, för att göra denna lag mer effektiv, förbjuder kryptering, enligt det gamla uttjatade ”rent-mjöl-i-påsen-argumentet”. Det är tyvärr inte en omöjlig utveckling, och det gör i praktiken att vi enskilda medborgare i Sverige på sikt helt frånkänns rätten till ett privatliv.

“Om du har rent mjöl i påsen har du väl inget att frukta?” Nähä.
Men vem övervakar övervakaren? Vem kan intyga att de som övervakar oss gör det utan egensyfte, utan en dold agenda, utan att utnyttja sitt överläge? Ingen.

Om det är något som verkligen får människor att må dåligt, riktigt riktigt dåligt, så är det känslan av maktlöshet, vissheten om att man inte kan påverka sin egen verklighet. Den totalitära staten, liksom de jättestora företagen, lämnar väldigt lite utrymme för sina anställda (undersåtar) att ta eget ansvar, följa sin egen känsla för vad som bör göras eller inte göras. Och de som trots alla hinder startar eget, för friheten i att själv bestämma, straffas hårt av staten, som kontrollerar dig ända in i toaletten, taxerar dig efter eget godtycke, beskattar dig in på skinnet och lagför dig för minsta skitsak.

Den totalitära staten får hela kollektivet att må väldigt dåligt. Och när staten dessutom utpekar samtliga medborgare som brottsmisstänkta, då har det gått alldeles för långt, för länge, länge sedan.

Vi måste sätta stopp för den här fascistifieringen av vårt samhälle. Det har redan gått alldeles för långt, för alldeles för länge sedan. Redan på 1970-talet socialiserade Palme och hans kumpaner Sverige bortom alla gränser, och vad vi ser nu är bara en fortsättning. Sverige har haft kungamakt, kyrkomakt, politikermakt – totalitär socialism i demokratimaskeradkostym – och nu ska tumskruvarna dras åt ett snäpp till.

Vi är inte fria medborgare i detta land – du är ägd av staten. Du har inte rätt att bestämma över din egen kropp (staten kan bötfälla dig om du utsätter dig själv och ingen annan för fara), du äger ingenting (staten kan ta ALLT efter eget godtycke), du har inget privatliv (staten kan gå genom ALLT du har sagt, skrivit eller läst efter eget godtycke) och du får inte ta ansvar för ditt liv. Du får inte växa upp. Staten har förvandlats till en tyrannisk förälder, en monstermorsa som tvingar sina barn att bo kvar hemma i all evighet.

Jag har länge velat skriva ett blogginlägg om detta makalösa övergrepp på Sveriges befolkning, men har inte tyckt att jag har haft tillräckligt med faktaunderlag. Men nu finns det alltså äntligen en hemsida – www.stoppaFRAlagen.nu, med massor med fakta, länkar, kontaktvägar m.m., och den vill jag verkligen rekommendera dig att ta del av. Läs artiklarna, studera innehållet, och gör gärna som du uppmanas att göra som besökare – kontakta din riksdagsledamot (eller flera), och säg vad du tycker om detta.

Jag känner både frustration och vrede inför de maktens män (och kvinnor) som vill styra alla, kontrollera alla, förminska och skambelägga, straffa och piska, locka och manipulera alla till total underkastelse. Men ännu mer frustration och vrede känner jag inför alla de medgörliga mähän som inte fattar bättre, som inte vill ha makt, som låter sig styras, som likt Onkel Tom försvarar sitt eget slaveri. Dessa ryggradslösa amöbor och undflyende maktnekare är demokratins värsta fiende, frihetens dödgrävare. Vi som slåss måste hålla ihop.

Stoppa FRA-lagen nu!

Andra som bloggar om detta:
Oscar Swartz, Blogge Bloggelito, opassande, Peter Krantz, Rick Falkvinge, ars technica, drottningsylt, Henrik Alexandersson, Joshen, Projo, Lake, Attila Tecknare, frendo, MinaModerataKarameller, Johanna Nylander, Jonas Morian, Hanna Wagenius, Henrik Sjöholm, Andra sidan, Lösa tankar, Radikalen, Erik Hultin, Louise P., Christian Engström (pp), Rick Falkvinge (pp), Peace, Love and Capitalism, Skalleper

Dekorrand

Mer kontroll – 1984, here we come!

2/01, 2008

Vägtunnel
Distans
För några år sedan var det väldigt populärt med ”nätverksföretagande” som egentligen var en slags pyramidspel – ”värva några som i sin tur värvar”, och ”sälj den här fina hälsoprodukten”, ”tjäna pengar på ingenting” eller vadhelst för skit det nu handlade om. Jag blev lurad att komma på några sådana informationsträffar, och jag blev mer förbannad för varje gång. En sak som utmärkte dessa träffar var att den som berättade sade att ”detta är inte ett pyramidspel” – då visste jag helt säkert att det var ett pyramidspel. Sista gången jag var på ett sådant möte skällde jag ut informatören efter noter och gick därifrån. Sensmoral: när någon är övernitisk i att berätta att något INTE är på ett visst sätt, kan man vara säker på att det är just det.
Distans
Nu vill Vägverket ha fler kameror på våra vägar, och de ska fotografera ALLA bilar som far förbi. För att processa all denna data krävs en databas. Så nu ska vi hamna i ytterligare register allihop, och våra liv ska ytterligare kunna kartläggas av för oss helt okända människor i myndighetspositioner. Vill vi det? I George Orwells bok 1984 (som skrevs 1948) beskrivs ett kamerasystem som finns i varje människas hem, och registrerar allt som sägs och görs. Vi kommer allt närmare denna skräckvision, med varje beslut som gör oss mer övervakade än tidigare. Och samma fenomen upprepar sig igen. Varje gång det kommer nya övervakningsmöjligheter finns det duktiga idioter där som övertygat mässar om att ”detta kommer inte att missbrukas” – och varje gång tänker jag ”nu ljuger de igen”. Eftersom alla poliser är mer eller mindre övertygade om att alla är potentiella brottslingar, kan man vara säker på en sak – finns det ett sätt att övervaka folk, och därmed underlätta sitt eget arbete, så kommer garanterat ett stort antal poliser att göra det, oavsett om det finns paragrafer mot det eller ej.
Distans
De allra största idioterna är de som säger ”om du är laglydig så har du inget att oroa dig för” – så hette det i DDR, Maos Kina och Sovjetunionen också. I Tomas ”Stasi” Bodströms Sverige är alla granskade, och vilka idiotiska lagar politikerna än bestämmer sig för att införa, blir vi alla kontrollerade ända in i sovrummet, så att vi ska fortsätta vara laglydiga. Så får man ett skrämt folk, en population av hukande ögontjänare, och politikerföraktet ökar dag för dag.
Distans
Eller för att citera Skeri, en annan bloggare som skriver om samma ämne:
”‘Om du har rent mjöl i påsen…’ ska du ge f*n i! Bara för att jag inte snortar kokain på toaletten betyder inte det att det är OK att min chef installerar en filmkamera där för att verkligen kunna se att så inte är fallet.”
Distans
När nazisterna tågade in i Holland hade de en väldigt lätt uppgift att plocka upp alla judar. I alla personregister fanns nämligen religionen inskriven, bland andra fakta. Det skulle ju aldrig missbrukas av holländska myndigheter. Eller hur? Så det var bara att ta med sig rullorna och plocka in folk. Holland blev judefritt fortare än kvickt.
Distans
Det kan låta överdrivet att ta sådana exempel, men vi vet faktiskt inte hur alla dessa personuppgifter kommer att användas. För varje brukare finns det också en missbrukare. Vi borde bli bättre på att skydda vår integritet. Vi borde bli lite mindre aningslösa och godtrogna. Vi ska inte lita på att kunskap om oss enskilda personer inte kommer att missbrukas. Utgå istället från att myndigheter missbrukar sin makt. Det är om inte annat ett mer realistiskt antagande än att de alla vill oss gott hela tiden, och respekterar våra privatliv.
Distans
Det är dags att göra uppror mot maktmissbruket. I varje bil bör ingå standardutrustningen bredbrättad hatt och stora solglasögon, så att föraren inte blir igenkänd i kamerorna, och varje bilist bör köpa reflekterande film till sina nummerskyltar, så att kamerorna inte kan registrera numret. Om vi medborgare sedan gör vår plikt mot det riktiga samhället – alltså varandra, inte staten – så sprayar vi förstås för alla kameralinser överallt. Civil olydnad kan ibland vara en mycket bra sak.
Distans
elakapolisen.jpg

Dekorrand


<span>%d</span> bloggare gillar detta: