Idag finns det verkligen anledning att fira! Tryckfrihetsordningen, en av världens bästa lagar, fyller idag, den 2 december, 250 år, och det är värt att högtidlighålla.
Under ledning av den österbottniske prästen Anders Chydenius genomdrev mösspartiet vid riksdagen i Gävle den 2 december 1766 antagandet av en tryckfrihetsförordning som stoppade censur och införde offentlighetsprincipen för offentliga handlingar i svenska myndigheten, därmed även i Finland.
Viktiga komponenter i Tryckfrihetsförordningen är rätten att sprida information, offentlighetsprincipen och meddelarfriheten. Tanken är att vi ska garanteras ”ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i vilket ämne som helst”. Sverige var länge också ensamt om att ha offentlighetsprincip, särskilt att ha den reglerad i grundlag.
Samtidigt befinner vi oss i en tid då yttrandefriheten blir attackerad från alla håll och kanter. Yttrandefriheten inskränks sakta mer och mer, och t.o.m. författare som Jonas Gardell höjer rösten och vill ha mer censur, något som för mig framstår som ytterligt absurt. Man skyller på ”näthat”, och viftar med lagförslag.
Just yttrandefriheten tycks vara särskilt farlig enligt många. Hur skulle det se ut om alla får säga precis vad de tycker? Ja, det blir ett vildvuxet medielandskap. Men vad är då alternativet? Ett ödsligt och räddhågat landskap, där ingen vågar säga flaska, för det kan ju leda till åtal?
Vi ser det redan, där en man blev anmäld för hets mot folkgrupp, för att han påstått att ett böneutrop i en moské lät som ett åsneskrik. Dumt sagt, kanske – men det ska inte leda till åtal. En annan blev fälld för att ha haft på sig en satirisk t-shirt med en bild av Hitler – en t-shirt man kan köpa i vilken souvenirshop som helst i London. En konstnär blir dömd till sex månaders fängelse, för teckningar, visade i ett galleri.
Tryckfrihet och yttrandefrihet är inte till för alla de som har socialt accepterade idéer, okontroversiella påståenden och politiskt korrekta yttranden. Yttrandefriheten finns till för dem som har de tokigaste idéerna, för dem som säger det vi andra inte vill höra, för dem som kan upplevas som kränkande.
Det finns de som säger att yttrandefrihet inte innebär rätten att kränka andra. De har fel. Det är just det yttrandefriheten är till för. Du kan välja att bli kränkt av precis vad som helst, och skulle vi förbjuda allt som någon kan bli kränkt av, så blir det inte så mycket kvar.
Vissa djupt okunniga människor verkar tro att yttrandefrihet i all enkelhet betyder att de har rätt att yttra sig fritt om vad som helst – oemotsagda – även om det är en helt idiotisk sak de påstår.
Om jag då har en annan åsikt och hävdar den med goda argument (förklarar varför denna åsikt är idiotisk) kan det lätt bli så att den vars åsikter jag just ifrågasätte drar helt felaktiga slutsatser, nämligen att jag inte vill att hen ska få uttrycka sina åsikter, att jag på något märkligt sätt vill inskränka deras yttrandefrihet. Detta är givetvis ett fullkomligt barockt antagande. Inget kunde vara mer felaktigt.
Yttrandefrihet betyder INTE att få säga vad man vill utan att bli ifrågasatt. Ifrågasättandet är en del av yttrandefriheten, nämligen. Andra har lika stor rätt att yttra sig som du. Du får säga vad du vill – och det får även jag. Sådana är villkoren i en modern demokrati.
Man kan tycka vad man vill om Geert Wilders, men just nu är han en hjälte. En osannolik sådan, måhända – Wilders är en särdeles slemmig typ, en superopportunist och skicklig retoriker som vunnit politiskt inflytande med islamofobiska uttalanden, en rätt dålig film, och allt som ger uppmärksamhet och mediatid. Han är en god provokatör, vår hjälte Wilders. Han vill ha yttrandefrihet, men vill förbjuda koranen, stoppa moskébyggen och sparka ut muslimer från Holland. Och det känns ju inte så liberalt.
Så varför är Wilders en hjälte nu då? I januari 2009 inleddes en rättsprocess emot Geert Wilders, då han blev åtalad för hatbrott för upprepade offentliga diskriminerande uttalanden mot muslimer, som t.ex. den islamkritiska filmen Fitna. Efter två års processande, utbyte av korrupta domare och allehanda galenskaper, samt en fullkomligt lysande slutplädering av Wilders själv, ett retoriskt mästerverk, så kunde rätten så sent som i förra veckan inte komma till något annat beslut än ett frikännande.
I en demokrati får det inte vara förbjudet att kritisera en religion, lika lite som det får vara förbjudet att kritisera en politisk ideologi. Att Wilders blev frikänd i rätten är med andra ord en STOR seger för yttrandefrihet och demokrati i Europa. Tack, Geert, för att du tog den striden.
Det är en skön paradox att de som blir våra frihetshjältar ofta är människor vi absolut inte skulle bjuda hem på middag, och ibland kanske vi till och med skulle byta trottoar om vi mötte dem på gatan. Det är nämligen inte de politiskt korrekta, goda och vackra människorna med tjusiga åsikter som sätter yttrandefriheten på prov. Det är de vulgära och hatiska politikerna, de religiösa tokstollarna, de mest perversa författarna som skriver de vidrigaste berättelserna, porrproducenterna, de galnaste konstnärerna med tourettes syndrom – gränsöverskridarna och provokatörerna som gör oss andra rädda och/eller chockerade, de som fyller oss med avsmak.
Det är dessa som yttrandefriheten är till för, och det är också de som utkämpar de hårdaste striderna. Och vi måste ibland acceptera att det som borde vara allas vår gemensamma kamp utkämpas av människor vi aldrig skulle bjuda hem, eller ens ta i hand. Det är en ödmjukhet vi måste känna.
Jag gillar inte heller Wilders åsikter – man jag slåss gärna för hans rätt att få ha dem. Hur hemsk Wilders än är, så är de radikala islamister som vill stoppa människor från att få yttra sig, de som vill tysta Wilders, tusen och åter tusen gånger värre. Det är viktigt att behålla proportionerna här. Om Wilders hade blivit fälld skulle det kunna utlösa en fruktansvärd utveckling i Europa, just det som de värsta islam-alarmisterna varnar för. Demokratin måste försvaras – mot alla som hotar den; religiösa fanatiker, korrumperade politiker, moralister, paternalister och alla andra fiender till det fria ordet. En intressant fråga har ställts under denna process – hur många islamister har åtalats för diskriminering och hatiska uttalanden mot icke-muslimer?
Om Jimmy Åkesson hade blivit utsatt för samma slags åtal här i Sverige, så hade jag skyndat till hans försvar, med skärpa och kraft. Inte för att jag på något sätt delar hans syn. Tvärtom. Eller kanske just för att jag inte delar hans syn på världen. Men han har samma rätt som alla vi andra att få ha och uttrycka åsikter, oavsett hur förkastliga jag eller alla andra än må tycka att de är. Sen kan vi mötas på torget och jämföra våra åsikter, öppet och fritt. Den som argumenterar mest framgångsrikt må vinna.
Att det ska vara så jävla svårt att fatta att idiotiska lagar ger oöverblickbara och rent ut sagt helgalna konsekvenser. Den obegripliga godtrogenheten och bristen på helhetssyn genomsyrar det politiska etablissemanget, men tyvärr också alltför ofta allmänheten. Och nu får vi skörda effekterna av en fullkomligt hjärndöd politik, baserad på korkad opportunism och ren moralpanik.
Dåliga lagar är lite som herpes. För det mesta märker man ingenting, men så bryter det ut och blir jävligt irriterande, och smittsamt – och så blir man aldrig av med skiten. Det verkar vara oändligt mycket lättare att införa idiotiska lagar än att avskaffa dem, och det är förstås ett problem. Om det är något som verkligen skulle behövas i våra lagstiftande församlingar så är det politiker som gör till sin livsuppgift att ta bort lagar, snarare än att införa ytterligare några.
En mangateckning som hovrätten inte ansåg vara barnpornografi
Att innehav av serieteckningar skulle kunna komma att bli föremål för rättslig prövning har jag också påpekat, men då blivit avfärdad som en konspirationsteoretiker, en lallande foliehatt – lagstiftarna har naturligtvis inte för avsikt att straffa folk som råkar ha teckningar med erotiska motiv i sina bokhyllor eller hårddiskar. Eller hur?
Alla har vi skrattat och skakat på huvudet när vi har hört talas om de galna barnporrlagarna i Australien, där en man blev fälld för innehav av barnpornografi, eftersom han i sin dator hade en tecknad bild på Bart och Lisa Simpson när de har sex med varandra. Enligt australiensisk lag räknades detta bisarrt nog som barnporr. Och så absurt kan det väl ändå inte bli i Sverige? Men det kunde det.
2010 föll domen mot Simon Lundström, en erkänd översättare och samlare av japanska serier. Många blev förstås upprörda och protesterade mot den galna tillämpningen av lagen – somliga, som t.ex. Journalistförbundet, ansåg att lagen som helhet var jävligt dålig och borde avskaffas. Även jag skrev en bloggpost om detta, med rubriken ”Tankebrott – en grov kränkning mot demokratin”, som fortfarande är aktuell och läsvärd gällande detta ämne.
Liten Calle som bebis får ett bad - barnporr?
Men blev det då olagligt att ha nakenbilder av sina barn – eller sig själv som barn – i familjealbumen? Näää, så var lagen minsann inte tänkt – men i slutänden kan det ändå resultera i just detta, i rent praktisk tillämpning. Ibland är det inte lagens bokstav som får störst inflytande, utan vad människor generellt tror att lagen gäller.
Som talande exempel blev alldeles nu i dagarna ett studentplakat avbildande en naken unge polisanmält, såsom varande barnpornografiskt. Man kan undra vad som rörde sig i huvudet på den person i Landskrona som gjorde denna idiotiska anmälan. Polisen avfärdade naturligtvis ärendet som absurt, men skadan är redan skedd. Tyvärr kommer denna polisanmälan (och mediauppmärksamheten kring ärendet) att resultera i att inga föräldrar kommer att våga ha nakenbilder av sina ungar på studentplakaten nästa år. Ingen kommer att vilja ta risken att bli polisanmäld. Så funkar vi, och så funkar lagstiftning. Vi följer lagens konsekvens.
Min direkta fundering kring just historien med studentplakatet är kring vem det egentligen är som begår det värsta sexuella övergreppet – föräldrarna som sätter en knasig nakenbild av sitt barn på en skylt, eller den som anmäler den som barnpornografisk. Enligt min bedömning är det alldeles självklart anmälaren, som till att börja med sexualiserar barnet, och sen utsätter hela familjen för ett orättfärdigt övergrepp, en grov anklagelse som blir en polissak – en mycket allvarlig och ofta skrämmande sak för de flesta människor, som aldrig varit i klammeri med rättvisan.
Ytterst sett begås det värsta övergreppet av de korkade och opportunistiska politiker som inför den här sortens lagar, som öppnar dörren för extremt godtyckliga bedömningar och därmed stora svårigheter med rättssäkerheten. Detta är en typisk gummiparagraf, som går att använda lite hur som helst, vilket gör att den potentiellt kan vara en extremt farlig lag.
Någon kan ha utvecklat en kraftig fiendskap mot dig, av en eller annan anledning, och anklagar dig för barnpornografiinnehav – så bussas hundarna på dig, polisen gör en razzia i ditt hem, och vänder upp och ner på allt i sökandet efter ”otillåten information”. Och även om de mot all förmodan inte hittar något misstänkt alls, så har du i praktiken blivit utsatt för en grov integritetskränkning, en skändning av svår art.
Denna groteska lagstiftning flyttar också gränserna för vad man får och inte får, på ett mycket obehagligt sätt. Vi svenskar är ett laglydigt folk, som ofta ställer oss frågan ”men får man göra så?”. Det kan man ha allehanda åsikter om, men faktum kvarstår att många nu kommer att fråga sig ”får man ta/ha en sån här bild”, och så kommer man att censurera sig själv, ofta helt utan orsak. Ingen vill göra fel, ingen vill bryta mot lagen, ingen vill bli tagen av polisen. Och alldeles för få är beredda att utöva civil olydnad i just denna fråga, eftersom priset kan bli alldeles för högt.
”Plötsligt har det oskyldigaste som finns – ett litet naket barn – blivit en symbol för ängslighet, något man vänder bort blicken från i panik, något som man fruktar och som sätter märkliga krafter i rörelse. Det är helt absurt.”
– Henrik Alexandersson
Den allra vidrigaste konsekvensen av denna moralpanik är dock den effekt det hela får på barnen. Barn är också sinnliga, sexuella varelser, med ett naturligt intresse för sina kroppar och sin sexualitet. Vilken förälder har inte sett sina småttingar gnugga sina skrev mot kuddar, dra sig i snoppen, njuta sinnligt av sina egna kroppar? Men den trend som nu sveper över västerlandet skambelägger barnen, å det grövsta. Barnen sexualiseras, och vuxna projicerar all sin sexualneuros på barnen. På badstranden förväntas nu t.o.m. tvååringar ha baddräkt på sig, pappor vågar inte krama sina döttrar, och många undviker att ens titta på barnen, i skräck för att misstänkas vara pedofiler. Hur friskt är det?
Vad ger det för signaler till barnen? Hur ska barnen själva reagera på de vuxnas märkliga och ångestladdade attityder gentemot dem? Vilken attityd kommer våra barn, de som är små nu, ha till sin egen sexualitet, sina egna kroppar, när de växer upp? Tänk om all denna moralpanik, peddoskräck och tokiga lagstiftning faktiskt skadar barnen mycket, mycket mer, än alla pedofiler och all barnporr någonsin kan komma i närheten av att göra? Dessa frågor måste ställas. Vilka konsekvenser får denna kollektiva amygdala-kidnappning?
Naket barn i en teckning av Carl Larsson - en barnpornografisk bild?
Det vore väldigt bra om de som stiftar lagar i Sverige skulle tänka lite mer INNAN de slår klubban i bordet. Jag är så radikal att jag hävdar att om konsekvenserna av en lagstiftning blir att saker och ting blir sämre än utan lagen, hur välment lagen än är, så är det faktiskt inte en bra lag.
Ingen gillar att barn utsätts för sexuella övergrepp (utom möjligen en liten minoritet av svårt förvirrade människor). Men den nuvarande barnpornografilagen är mycket farlig, eftersom den å ena sidan är dysfunktionell – den skyddar inte barn mot övergrepp, utan riktar istället uppmärksamheten åt helt fel håll. Om vi ska komma åt de verkliga övergreppen måste vi rikta vår uppmärksamhet mot de kriminella element som faktiskt utövar riktiga övergrepp – istället för att polisen ska sitta och läsa serietidningar på betald arbetstid.
Dessutom skapar lagen helt nya övergrepp – och nu är det staten som begår dessa övergrepp, mot helt oskyldiga människor som inte skadar någon över huvud taget. Om jag skulle ha en bok hemma, innehållande teckningar föreställande erotiska fantasier om barn, eller liknande, så finns det inga brottsoffer, ingen som tar skada. Inte förrän någon ringer polisen.
Att avskaffa informationsfriheten (som riksdagen gjorde 1999 – M och Fp röstade förvisso mot, vilket hedrar dem) för att skydda barn mot övergrepp kan låta som ett vettigt och empatiskt beslut – men priset blir alldeles för högt, särskilt med tanke på att ingen har kunnat visa att lagen har haft några positiva effekter alls.
Vad vi istället har fått när vi inskränkte informationsfriheten är i förlängningen ett bokbålssamhälle, en åsiktsdiktatur där polisen godtyckligt kan gå in i ditt hem, eller vilket som helst, rensa dina bokhyllor, rota i dina byrålådor, sno dina hårddiskar och ställa till med ett totalt kaos i ditt liv. Kort sagt, ett fruktansvärt övergrepp mot din integritet och ditt privatliv, något som dessutom kan få katastrofala konsekvenser på hela din tillvaro. Du blir dömd och straffad utan rättegång.
Detta är ingen dystopi, ingen foliehattig konspirationsteori om en mörk framtid. Vi är redan där. Fatta det. Detta är en mycket farlig utveckling som måste vändas, brytas.
Tuvstarr vid tjärnen, en sagoteckning av John Bauer - är det numera barnporr?
Jag vill inte leva i ett samhälle där folk inte vågar ha böcker med ”otillåtet innehåll” i sina bokhyllor, ett samhälle där polisen kan sno alla dina fotoalbum, göra en godtycklig bedömning av att en bild är barnpornografisk (din treårige son på badstranden?), och därmed bränna upp alla dina familjebilder. Med stöd av lagen.
Vad som oundvikligen kommer att bli nästa steg inom en snar framtid här i Sverige, är detsamma som redan har blivit ett stort problem i USA – lekfulla tjejer och killar i lägre tonåren, som plåtar sig själva och varandra nakna med sina mobiltelefoner, eller t.o.m. i erotiska situationer, och sen skickar bilderna till sina pojk- och flickvänner. På engelska kallas detta ”sexting”, en lek med orden sex och texting. Ungdomar som leker och utforskar sexualiteten på ett lättsamt sätt kommer att bli åtalade och fällda för såväl produktion som distribution och innehav av barnpornografi. Det första fallet kommer inom ett år. Max.
Är det verkligen så vi vill ha det?
P.S. Om du ser något pornografiskt i någon av bilderna jag publicerat i detta inlägg så är det faktiskt helt och hållet din tolkning, ditt ansvar, och dina fantasier. Skyll inte dina associationer på mig.
Gör gärna en Google-sökning på ordet lolicon. Intressant på många sätt och vis – först och främst är det intressant att man kan göra det olagligt att titta på något. OBS! Om du klickar på denna länk bryter du mot lagen!
Serietecknaren Tinet Elmgren låter seriefigurerna själva komma till tals på ett genialiskt meta-vis, i en serieruta. Fullkomligt oslagbart – måste ses!
Serietecknaren Åsa Ekström erkänner sig skyldig till skapandet och spridandet av tvivelaktiga teckningar – Erkänner mig skyldig.
Göran Widham raljerade den 1 juli kring lagen i artikeln Äntligen tittförbud, och resonerar nu vidare i sin högaktuella reflektion kring seriedomen, och redovisar även flera delar ur Tingsrättens resonemang i bloggposten Seriekonstnär eller pedofil? – synnerligen läsvärt, alltihop!
Författaren Anders Widén utvecklar ämnet på djupet, och har skrivit en hel serie högintressanta artiklar i ämnet – Titta och gå i fängelse (i vilken Anders Widén hyllar en av mina favoritfotografer, Sally Mann, som på ett helt fantastiskt och naket sätt har fotograferat sin familj under många år), Bränn Carl Larsson på bål, Dags att sprida Manga, Vi ska polisanmäla varenda kommun för barnpornografibrott. Anders Widén väljer också fantastiska bilder till sina bloggposter – bara bildvalet är värt ett besök på hans blogg!
Avva konstaterar i sin bloggpost Dagens största dumhet ”att man förbjudit någons tankar, vilket är det absolut hemskaste en stat med våldsmonopol kan göra”.
”Great spirits have always encountered violent opposition from mediocre minds.”
– Albert Einstein
Man kan tycka vad man vill om Lars Vilks – och det är just det som är poängen. Du får tycka vad du vill om Lars Vilks, och du kan publicera elaka nidbilder av Lars Vilks som rondellhund, eller sittande i en hög bajs, eller Lars Vilks söndersprängd i små bitar. Att kritisera enskilda personer, eller makten (vad det nu är för något), genom t.ex. nidteckningar, är en gammal fin västerländsk kulturtradition, som ett uttryck för vår respekt för yttrandefrihet och demokrati.
Jag anser att Lars Vilks är en hjälte av samma kaliber som Julian Assange – både försvarar de det fria ordet, och de gör det med risk för sina egna liv. Båda gör sitt för att försvara det öppna och tillåtande samhället, och båda katalyserar fram yttrandefrihetens verkliga fiender – inte de yttre hoten, utan de som vill att vi ska censurera oss själva, minska vår egen yttrandefrihet för att inte uppröra eller provocera.
Somliga påstår att Vilks är en idiot. Inget kunde vara mer felaktigt. Han är en fenomenal konstprofessor, en äkta förkämpe för yttrandefrihet och en exceptionell personlighet, som vågar riskera sin egen säkerhet för allas vår rätt att ge uttryck för åsikter som inte är populära. Lars Vilks är ett föredöme, en bastion för yttrandefriheten. Det är i alla fall vad jag tycker.
”I mitt Sverige finns det plats för både rondellhundar och minareter! Ett Sverige utan friheten att utöva sin religion som man vill och friheten att kritisera religioner, vore ett HEMSKT Sverige. Ett Sverige utan rätten att teckna av, och kanske t.o.m göra skämtteckningar av, Muhammed, Jesus, Buddha eller Moses, vore ett vidrigt och HEMSKT Sverige.
Att vissa religiösa är så småsinta och ogina att de tror att deras Gud är lika småsint och ogin som de är, är måhända ett problem för dem. De har rätt att vara småsinta och ogina och att utmåla sin gud som lika småsint och ogin. Men de har NOLL rätt att påtvinga andra människor, med andra åsikter, förbud mot att tänka, tycka eller teckna saker om deras religion.”
Torbjörn Jerlerup, (L)
Som ett brev på posten kommer förstås alla dessa ”förnuftiga och balanserade” kritiker, som slår knut på sig själva för att hitta all möjlig förklenande kritik mot t.ex. Vilks eller Assange. De vill bara ha uppmärksamhet, de är självcentrerade egoister, skitstövlar, otrevliga – you name it. Det är just nu det mest politiskt korrekta att kritisera Lars Vilks, att påstå att han är omdömeslös, en idiot, att han är en galen provokatör – och så förstås att han är en dålig konstnär – den mest irrelevanta åsikten av dem alla.
Invändningarna mot Vilks och hans konst är många. Och alla missar de målet, mer eller mindre. Eller åtminstone de flesta. En del kritiker är förvisso nyanserade och genomtänkta, men de flesta pratar faktiskt mest skit. Somliga påstår att Vilks provocerar för att hans konst ska få uppmärksamhet. Givetvis vill alla konstnärer att deras konst ska bli sedd – men det betyder inte nödvändigtvis att han provocerar för att boosta sitt ego, utan för att säga något viktigt. Jag har väldigt svårt att tro att Vilks riskerar sitt liv för att boosta sitt ego.
”I en demokrati skall det inte vara något problem att föra fram kritik mot en religion och inte minst av missbruket av religion. Under inga omständigheter skall en sådan kritik stoppas på grund av att terrorister grymtar fram sina dödshot eller kommer med bomber. Börjar man visa undfallenhet och tillmötesgå deras önskningar, då styrs demokratin utifrån och av oönskade krafter. Man skall inte vika en tum, en demokrati måste stå upp för att det inte lönar sig att lägga press på det parlamentariska systemet.”
– Lars Vilks
Det haglar av oproportionerliga jämförelser i diskussionerna – somliga jämför Vilks ”kränkningar” med bombningar i Irak och Afghanistan, eller barnaga. Men det är en jävla skillnad mellan att publicera en svajig teckning med en skäggig man med hundkropp, och att bomba någons hem till småsmulor. Du kan välja att tolka teckningen som en kränkning mot din profet, eller som vilken skäggig gubbe som helst, men du kan knappast välja att tolka en bomb på ditt hus och din familj som något annat än en kränkning.
Somliga påstår att Vilks utsätter andra för fara med sina provokationer – detta är lika dumt som att påstå att en kvinna i kortkort provocerar fram våldtäkt. Det är våldsverkarna som är farliga, de som väljer att betrakta sig själva som kränkta, så pass att de tycker sig ha rätt att utöva våld mot provokatören och alla i dennes omgivning. Inte Vilks. Han är inte farlig för någon, och har inte kränkt någon.
Att rita en skäggig gubbe som rondellhund är INTE att kränka en hel folkgrupp. Det är helt vansinnigt att påstå något sådant. Att på så sätt göra sig till språkrör för en miljard individer, som kanske inte har någon åsikt alls i frågan. Det är en liten del av den muslimska kommuniteten, individer som har valt att anse sig vara kränkta. Det är ett personligt val som faktiskt inte har ett skit med Vilks att göra.
”Om frihet betyder någonting alls, betyder det rätten att säga till människor vad de inte vill höra.”
– George Orwell
En jättestor skillnad mellan t.ex. islam och kristendom (och Gud vet hur kritisk jag är mot kristendom) är att de flesta kristna nuförtiden kan (eller måste) acceptera avvikande åsikter. Som exempel: jag anser att Andres Serranos foto ”Piss Christ” är ett sublimt konstverk, liksom jag verkligen uppskattar den svenska fotografen Elisabeth Olsson-Wallin och hennes bilder. Och jag känner flera kristna som delar mina synpunkter i frågan. Och det finns förstås många som INTE gillar denna konst. Den stora skillnaden här är att t.o.m. Svenska Kyrkan låter Olsson-Wallin ställa ut sina bilder i kyrkans egna lokaler. Givetvis inte utan diskussion, kontroverser eller upprörda kommentarer – men hon fick ställa ut bilderna i kyrkorum. Det är stort, men samtidigt självklart i en västerländsk demokrati.
Själv har jag blivit inbjuden att tala om nordisk hedendom på en hinduisk högtid – 150 hinduer i Vällingby som firar Holi, och jag blir inbjuden att tala om en annan religion. Kan ni tänka er det i en moské? Så jag vågar vara så radikal att jag vill påstå att de muslimska kulturerna har en hel del att lära sig av västerländsk kultur, med demokrati och yttrandefrihet. Eller för den delen hinduisk tolerans.
”Yttrandefrihet innebär att du inte skall göra något mot människor varken för åsikterna de uttrycker, eller för orden de talar eller skriver.”
– Hugo L. Black, domare i USA:s högsta domstol.
Så – varför har Vilks inte fortsatt med att skända judendom, kristendom, buddhism, socialism, hinduism, asatro etc.? Kanske för att ingen blir särskilt provocerad, och ingen blir mordhotad. När ett amerikanskt företag för något år sedan (helt utan avsikt att provocera) gjorde toalettsitsar med hinduiska gudabilder som motiv, så protesterade en del hinduer, och tyckte att det var respektlöst. Då drog företaget tillbaka produkten och bad om ursäkt. Så kan man göra i ett civiliserat samhälle. Inga bomber eller mordhot. Man TALAR med varandra.
Vilks visar att vissa personer inte kan respektera ett civiliserat sätt att umgås, eller för den delen förstå att din sanning är din sanning, ocn min är min. Om jag inte är kristen kan jag inte häda kristendomen, eftersom en hädelse är en intern företeelse. Ur detta perspektiv blir det mycket intressant att se effekterna av en sådan provokation, som för övrigt är synnerligen bagatellartad. Det ska till extremt lättstötta och hetlevrade personer för att reagera på något så lättsamt som Vilks rondellhundar.
”Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor vi föraktar, tror vi inte på det alls.”
– Noam Chomsky
Jag är pluralist, och är 100 % övertygad om att muslimer, precis som kristna och judar, kan se bortom de bisarraste uttrycken för sin egen religion, och faktiskt bete sig mänskligt och värdigt. Vi har flera hundratusen muslimer i Sverige, och det påverkar naturligtvis samhällsklimatet. Problemet är att så många svenskar (och européer överlag) har så dålig respekt för sin egen kultur, att vi är beredda att kasta sekler av tillkämpad demokrati, yttrandefrihet och kultur överbord, för att vi är fega stackare som låter oss skrämmas av en liten, liten grupp våldsamma idioter. De flesta muslimer som bor här i Sverige är sekulariserade medborgare, och utgör ingen fara för någon. Men en liten klick fanatiker kan ställa till med mycket skada – och då är det väl dem vi ska rikta in oss på, inte dem som fanatikerna anser sig vara provocerade av?
”Lagar kan ensam inte säkerställa yttrandefrihet; för att varje man ska kunna presentera sina åsikter utan straff måste det finnas en känsla av tolerans i hela befolkningen.”
– Albert Einstein
Jag gillar verkligen tanken på att i vårt öppna samhälle tillåta både minareter och rondellhundar. Alla måste få uttrycka sin åsikt/religion/livshållning – både muslimer och de som hatar islam – och alla andra. Eller de som bara vill leka med symboler och idéer. Ingen ska behöva utstå våld och förtryck på grund av sina åsikter i en fri demokrati. Alla måste bedömas efter samma regler, samma måttstock. Vi ska inte ge efter på denna punkt.
”Det idiotiska är inte Vilks, det är det faktum att många människor tycker att en teckning på ett visst motiv är en legitim ursäkt att hota om att döda. Att då sluta… teckna är att ge hoten rätt. Det är därför det är så viktigt att Vilks, och vi andra, fortsätter att teckna även om motivet är skitlöjligt. Vi måste visa att hot och våld inte får vinna mot yttrandefriheten.”
– Carl Idermark (L)
Även om staten genom polis och lagstiftning skyddar mig mot de som hotar mig, så blir den som mordhotar potentiellt ett hot mot yttrandefriheten. Men det verkliga hotet kommer av sillmjölkar och fegisar som börjar censurera sig själva, och som utifrån sin feghet kritiserar provokatören, och helst vill att han/hon ska vara tyst, för att de inte vill råka illa ut för att provokatören retar upp den våldsamme mobbaren. DÄR ligger det allra största hotet mot yttrandefriheten.
”Om Lars Viks gör allt detta bara för att provocera – DESTO BÄTTRE! Om vi någonsin ska få en demokratisk, fri, öppen, tolerant VÄRLD så måste alla religiösa människor lära sig vad yttrandefrihet är för någonting och att det omfattar ALLA människor, inte minst dem som inte delar deras övertygelse. (L) är för BÅDE minareter och rondellhundar – och VI MENAR EXAKT JUST DET! Och då inte bara i Sverige utan i HELA världen, i ALLA länder.”
– Alexander Bard
Lars Vilks är en hjälte, en medborgarrättskämpe som sätter sitt liv i pant för allas vår rätt att uttrycka även kontroversiella åsikter utan att behöva lida repressalier för dem, och han är värd vår respekt.
Sverige har haft skyddad postförmedling sedan drygt ett par hundra år tillbaka. Ett brev är skyddat i lag, och får endast öppnas under särskilt allvarliga omständigheter. Detta är en omistlig del av vår demokrati, med informationsfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Posthemlighet, brevhemlighet, är en rättighet för mottagaren av post, att posten inte läses innan den nått mottagaren.
Från och med idag skall kablarna kopplas in, och FRA är ett faktum. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet, eftersom även grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat av FRA. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning. Det är dessutom högst tveksamt om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen.
I 4 kap. 8 § brottsbalken (1962:700) anges:
”Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.”
I 4 kap. 9c § (1962:700) anges vidare:
”Den som i annat fall än som sägs i 8 och 9 §§ olovligen bereder sig tillgång till upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för in sådan upptagning dömes för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Med upptagning avses härvid även uppgifter som är under befordran via elektroniskt eller annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling.”
Det stora problemet ligger i att man särskiljer digital och analog kommunikation. Om något politiskt parti skulle öppet och klart propagera för att all snigelpost, brev i kuvert med frimärke, skulle öppnas och scannas av en myndighet, så skulle nog de allra flesta reagera med stor upprördhet, och det politiska partiet skulle kunna hälsa hem, plocka ner skylten och lägga ner verksamheten. Märkligt nog har detta inte skett med FRA.
Jag skulle aldrig öppna brev som är adresserade till min hustru eller mina barn, om jag inte uttryckligen fått deras tillstånd att öppna deras post. Jag anser nämligen att det är ett oacceptabelt intrång i deras integritet. Men nu ska vi kollektivt acceptera att tjänstemän på en statlig myndighet gör det, utan att jag ens vet vilka de är. Det är skrämmande.
Nationalencyklopedin:
”brevhemlighet, rätt att anlita postbefordringsföretag för befordrande av meddelanden utan risk att innehållet blir uppenbarat. Brev kan, efter beslut av domstol, tas i beslag om det bedöms ha betydelse för en brottsutredning”
Våra riksdagspolitiker har fullkomligt kört över det politiska motståndet, dribblat och ljugit, och t.o.m. struntat i sina ungdomsförbund. Ingen politisk fråga har någonsin enat politiska aktivister från så många olika partier. Det vore onekligen intressant att få veta vad som är den faktiska orsaken till detta monumentala maktmissbruk.
Det är tyvärr inte en överdrift att jämföra FRA med STASI, och DDR:s övervakning av sina medborgare. Sanningen är att FRA, med sin moderna teknik, är oändligt mycket effektivare än DDR:s jämförelsevis primitiva metoder och utrustning. STASI behövde informatörer, det behöver inte FRA. Alla blir avlyssnade, utan undantag.
Den obehagliga konsekvensen av detta politiska beslut är att människor nu kommer att vakta sina ord i betydligt högre grad. Det händer mig redan rätt ofta att vänner säger till mig ”det där vill jag inte prata om i telefon”, alternativt ”det där tar vi när vi träffas”, utifrån att man inte längre kan skicka ett e-brev, utan att riskera att någon obehörig läser det.
Så har det redan gått i Tyskland, där folk inte längre vågar ringa psykologer, präster och andra med tystnadsplikt – för man vet ju aldrig vem som lyssnar…
Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.
Att Piratpartiet gjorde en skräll i EU-valet är inte bara en intressant händelse, eller ett spektakulärt jippo. Vad man än tycker om Piratpartiet och dess politik, så måste man erkänna att detta är en stor seger för demokratin. Demokrati betyder ordagrant folkstyre, att folket bestämmer. Det betyder i förlängningen att om tillräckligt många är missnöjda med den representation som finns för närvarande, så kan de bestämma sig för att starta ett nytt politiskt parti. Och om budskapet är tillräckligt kraftfullt och allmängiltigt, så kan det bli en folkrörelse på riktigt – och vinst i demokratiska val. Detta har nu Piratpartiet – och det svenska folket – bevisat med all önskvärd tydlighet.
Att det går att bedriva en valkampanj utan budget – framgångsrikt – är också en oerhört viktig insikt för alla som har åsikter om effektiva valkampanjer, ekonomi, marknadsföring etc. Piratpartiet lyckades utan en krona i bidrag, inga valstugor (nästan), inga stora dyra affischkampanjer, ingenting som egentligen kostar, mer än hårt arbete, ihärdighet, vilja, generositet, entusiasm och övertygelse. Detta är i sanning en stor seger för den demokratiska tanken. Man kan om man vill.
Media älskar nu Piratpartiet – förstås. Media älskar både katastrofer och vinnare, eftersom det säljer lösnummer. Och just nu är Piratpartiet de självklara vinnarna. Men det är inte bara i Sverige PP syns. I sitt senaste nyhetsbrev beskriver Rick Falkvinge hur han gjorde en internationell nyhetssökning på ”Pirate Party”, och fick fram 2459 artiklar. När jag i skrivande stund gör samma sökning får jag fram 2.619 sökningar, så det ökar stadigt. På spanska, ”Partido Pirata”, får man liknande resultat – 1.891 träffar. Liknande sker om man söker på franska. Piratpartiet är helt enkelt en sensation – inte bara i Sverige, men över hela världen.
Det är dock djupt bekymmersamt att valdeltagandet är så oerhört lågt. Färre än hälften av alla röstberättigade – det är en skandal. För det första kan man tycka att våra folkvalda politiker, och kanske framför allt EU-organisationen, har misslyckats kapitalt med att informera om konsekvenserna av ett medlemsskap i EU. För det andra kan man faktiskt även klandra medborgarna för att de inte bryr sig om sin egen verklighet, att de inte ids ta reda på hur besluten tas nere i Bryssel, de beslut som ytterst sett berör oss alla i hela EU.
EU-valet är idag viktigare än riksdagsvalet, eftersom en stor del av de nya lagar och förordningar som gäller hela EU, d.v.s. även oss i lilla Sverige, beslutas i EU, inte hemma i Sveriges Riksdag. Jämfört med EU-valet är riksdagsvalet idag nästan att jämföra med ett kommunalval. Om vi förstod detta, så skulle valdeltagandet förmodligen öka, eftersom Sverige traditionellt brukar ha ett högt valdeltagande. Demokratin skulle alltså tjäna på en skarpare information till medborgarna om vikten av att rösta i EU-valet.
Men det allra dummaste, det mest osannolikt idiotiska, är det lilla fåtal politiskt aktiva som propagerar för att man inte ska rösta i EU-valet, som en protest mot EU, i motstånd mot vårt medlemsskap. Något dummare har jag svårt att föreställa mig. Det är som att vägra simma för att man är emot bad, rent principiellt – när man redan ligger i vattnet. Att bara vara soffliggare är förmodligen mest lättja och bristande engagemang, men att medvetet låta bli att välja, som en protest mot EU, är riktigt, riktigt korkat. Snacka om att sticka huvudet i sanden – ”Nä, EU finns inte!”…
Man kan förstås välja en mer elitistisk syn på det hela, och konstatera att det kanske är lämpligt att bara de som faktiskt engagerar sig också är de som har inflytande över politiken. Det talas om att man ska kunna rösta via Internet, och det låter ju bra å ena sidan, men har man så lite engagemang i politiken att man inte ens orkar masa sig till en vallokal, då kanske man inte ska ha inflytande över andra människors liv, helt enkelt. Fast det blir inte mycket till demokrati i längden med detta tänkande.
Det mest önskvärda vore alltså att Sveriges medborgare äntligen kunde förstå att vi är en del av EU, med allt vad det innebär, och att en långt högre andel av de röstberättigade faktiskt engagerar sig och röstar, nästa EU-val. Då kan vi på sikt få en mer rättvisande politisk karta. Men innan nästa EU-val kommer det ett riksdagsval, och då ska vi tillsammans se till att få in Piratpartiet i Riksdagen också. Sen kommer det att hända grejer, både nationellt och i EU. Det ser jag fram emot.
Jag brukar vara rätt hård i min kritik mot kristendom här på min blogg, men det finns andra som förtjänar betydligt hårdare kritik. Militanta muslimer får mer och mer inflytande i Europa, och det ger skrämmande perspektiv. Filmen jag länkar till här, högst upp i denna bloggpost, visar en intervju med en i Storbritannien välkänd muslimsk mulla, Anjum Chaudri, och i den avslöjar han sig som den värsta sortens avskum, en arrogant och hatisk skitsnackare som tycker att det är legitimt att döda västerlänningar. Han slingrar sig som en ål, men sanningen är väldigt påtagligt tydlig. Anjum Chaudri anser att bara muslimer kan betraktas som oskyldiga, och alla icke-muslimer är legitima mål för blodig terrorism. Så enkelt är det. Det läskigaste i sammanhanget är ju att den här filuren inte är ensam. Man kan skaka fram nitton på dussinet som säger ungefär samma saker.
Det fjäskas alldeles för mycket för islam. Över hela Europa hanterar man islam med silkesvantar, och när muslimer blir arga för att de har blivit ”kränkta” av något , må vara en kortfilm eller en skämtteckning i en tidning, så tar vi dem i försvar, idkar självcensur, ber om ursäkt – och så sågar vi av grenen vi sitter på, kastar hela det europeiska kulturarvet överbord, lägger oss ner och dör av självutplåning. Detta är så jävla fegt. Vi har en månghundraårig tradition i Europa av politisk satir, elaka skämtteckningar, frihetstänkande, demokrati, liberalism m.m., och jag förstår verkligen inte hur vi kan glömma bort allt detta, bara för att någon koranviftande skäggtomte påstår sig bli ”kränkt”.
En underbar paradox i sammanhanget är att fundamentalistiska muslimer kan använda våra demokratiska rättigheter, vår yttrandefrihet och vår demonstrationsfrihet för att gå ut i mobb och demonstrera MOT dessa friheter – mot yttrandefrihet, mot religionsfrihet, mot demokrati. Spännande. Jag tycker förvisso att de ska fortsätta att ha dessa friheter, men det framstår ju onekligen som en smula inkonsekvent att demonstrera mot rätten att demonstrera.
I Holland har militanta muslimer redan skrämt skiten ur såväl folk som regering, och nu dras islamkritiker inför rätta (Geert Wilders för sin högst bagatellartade lilla film ”Fitna”, som inte ens var särskilt bra – propagandistisk på ett väldigt förenklat sätt), såvida de inte måste fly landet (Ayaan Hirsi Ali), eller bli brutalt mördade på öppen gata (Pim Fortuyn, Theo van Gogh).
Och det verkar tyvärr bara bli värre. Fega regeringar slickar islamistiska rövar, och böjer sig för galna och överdrivna krav. Helt nyligen nekades Geert Wilders att komma in i Storbritannien, och fick åka hem igen med vändande plan, eftersom han ansågs vara en ”fara för allmän säkerhet”. På grund av att en muslimsk parlamentsledamot skrek i högan sky, och hotade med stora demonstrationer av 10.000-tals arga muslimer på Londons gator.
Men vänta nu lite grann. Har det inte blivit något fel här? Om militanta muslimer hotar alla som uttrycker sig kritiskt mot islam, med våld, blod och ond bråd död, så är det väl inte kritikerna som utgör en ”fara för allmän säkerhet”? De som använder vår västerländska yttrandefrihet och demokratiska rätt att vara kritisk mot olika ideologier borde vi väl ta i försvar? Det är naturligtvis de militanta muslimerna som utgör en ”fara för allmän säkerhet”!
Hade Storbritannien haft den minsta respekt för vår egen politiska tradition så hade man sett till att Geert Wilders hade fått lämpligt beskydd mot totalitära våldsrörelser, i form av t.ex. livvakter, och så hade man sparkat ut eventuella våldsverkare ur landet istället. Nu biter man sig i röven och legitimerar muslimskt våld, och hot om våld. Pinsamt, dumt och fegt, Storbritannien! Pat Condell raljerar förstås ilsket och knivskarpt om denna pinsamma skandal.
Jag behöver inte sympatisera med Geert Wilders åsikter för att försvara hans rätt att utrycka dem. Det lilla jag har hört om honom är han är en rätt så bigott typ, att han vill förbjuda Koranen och kasta ut alla muslimer ur Holland, och det är förstås rätt så överdrivet, motsägelsefullt och rejält populistiskt. Jag försvarar alltså inte Geert Wilders politik. Jag är däremot kraftigt kritisk gentemot den fientliga och förbudsivrande respons han har fått, från såväl muslimer som från det politiska etablissemanget i Holland och övriga Europa.
Jag tycker inte att Koranen skall förbjudas, hur hemsk den än är, eller för den delen islam. Jag tycker inte heller att Maos lilla röda, Lenins skrifter, Hitlers Mein Kampf eller Mormons bok heller ska förbjudas, hur galna och lögnaktiga de än må verka. Däremot måste islam kunna utsättas för precis lika hård kritik som vilken annan ideologi som helst, utan att man för den skull ska behöva utstå hot, våld och mord. En sak som folk verkar ha glömt, är att om vi undviker att kritisera islam, för att vi är fegisar, rädda för våld, så är detta en bekräftelse på kritiken mot islam som en våldsförhärligande ideologi – och då har våldet redan vunnit.
Det är inte automatiskt ett tecken på okunnighet eller fördomsfullhet att kritisera islam, även om många vill få det att verka så. Vi ska vara toleranta och kärleksfulla, och acceptera alla människor som jämlikar, alla deras egenheter, sexuella preferenser, religoner och politiska åsikter – då är vi upplysta och ”goda”. Men vi gör redan undantag från dessa principer. Vem gillar pedofiler? Eller för den delen nazister? Men de är ju förstås skillnad, och de har blivit legitima hatobjekt, eftersom deras aktiviteter skadar andra människor. Men… gör inte militanta muslimer det också? Och alla de som stödjer de militanta muslimerna, med sitt tysta medgivande? Är inte det lika illa, eller ibland t.o.m. värre?
Det mest skrämmande med de militanta muslimerna är nämligen inte framför allt deras terrordåd, utan just det tysta medgivande den muslimska majoriteten visar upp (och nu även västerländska regeringar). Hur många muslimer vågar säga stopp, hur många muslimer vill ens säga stopp, hur många muslimer hurrar tyst i sitt hjärta för att de militanta, offensiva sharia-förespråkarna agerar hårt, aggressivt och effektivt? Har någon brytt sig om att ta reda på vad majoriteten av de i Europa boende muslimerna faktiskt tycker, innerst inne?
Enligt flera engelska undersökningar, strax efter terrordåden i New York och Washington D.C. 2001, var 13 % av den muslimska populationen i Storbritannien positiv till terrordådet, och ca 15 % visste inte riktigt om de var positiva eller negativa. De brittiska muslimernas stöd för terrordåden hemma i Storbritannien några år senare var häpnadsväckande högt – 24 % hade sympati för bombarna, och tyckte alltså att syftet var gott. 36 % tycker att man bör införa sharialag i Storbritannien, och ca 50 % ansåg att de som förolämpar islam (som t.ex. skämttecknare) skall straffas, gärna med fängelse. Och då ska vi komma ihåg att de muslimer som bor i Europa är de mest moderata, moderna, upplysta och demokratiska muslimerna i världen. I muslimska länder skulle vi förstås få helt andra siffror.
Det är väldigt populärt att påpeka att de flesta muslimer faktiskt inte är aggressiva, militanta fanatiker, och det är säkert alldeles sant. Men varför hör vi inte muslimer protestera mot terrordåd? Varför är det endast ett litet modigt fåtal som vågar stå upp mot våldsfixeringen och hatet inom den mest dogmatiska formen av islam? Är det för att de är rädda för repressalier, eller sympatiserar de i själva verket med sharia-dårarna? Vilket är värst – kollektiv feghet eller fanatisk lydnad?
Islam är INTE en fredsälskande religion, och har aldrig varit det. Muhammed var en våldsam erövrare, en imperiebyggare som ville att islam skulle härska över hela världen, och det var helt i linje med Muhammeds krigarambitioner att detta skulle ske med hjälp av våld. Detta är odiskutabla fakta. Enligt islam finns det två tillstånd – islam och krig. Den så kallade fred som islamsympatisörer alltid refererar till är alltså den som inträder när alla är muslimer. Nu är ju detta förstås också rätt orealistiskt, eftersom islam redan strax efter Muhammeds död delades upp i två rivaliserande grupper – sunni och shia – vilket bör leda i bevis att det inte går att skapa verklig fred med våldsamma metoder.
Det är verkligen dags att sluta vara godtrogna och lättlurade. Vi måste se de muslimska fanatikerna för vad de är – våldsälskande, hatiska, blodtörstiga galningar som bara vill förstöra, riva ner och döda allt som inte stämmer med deras inskränkta världsbild. Vi har ännu inte i Sverige behövt möta den vidriga utveckling som framför allt kommit till uttryck i Storbritannien och Holland, och det är för väl. Men vi måste vara mycket, mycket vaksamma. De värderingar som islam representerar har inte mycket gemensamt med vår moderna europeiska, humanistiska, demokratiska värdegrund, med yttrandefrihet, sekularism och mångfald som heliga och icke förhandlingsbara komponenter.
Islam är ett uttryck för en ovanligt primitiv ideologi, en imperialistisk våldskultur som inte klarar att integreras i vår västerländska kultur utan att bli kraftigt reviderad. Det första som måste bort, för att islam ska fungera alls i vår moderna kultur, är den blinda tron att alla svaren finns i Qur’an, och att man ska följa Qur’an till punkt och pricka. Fundamentalister har inget att tillföra vår kultur, oavsett om de är kristna, muslimer eller vilken annan religion som helst. Särskilt inte om de vill tvinga alla andra att följa deras exempel, med våld om så behövs.
Frågan är om islam ens kvalificerar som en riktig religion, med tanke på att det egentligen i grunden, ända sedan stråtrövaren, massmördaren och psykopaten Muhammeds dagar, framför allt är en imperialistisk, politisk rörelse, förvisso med religiösa övertoner, men med ambitionen att erövra hela världen – en monoman kultur, vilket gör den ännu farligare än de ideologier som enbart är politiska. Om man blandar in Gud i den politiska förkunnelsen, och gör de imperialistiska ambitionerna till Guds Sanning, så öppnar man locket till Pandoras ask, och vilken galenskap som helst kan då legitimeras som Gudomlig. Knappast en andlig väg som hyllar livet och kärleken…
Det tjänar ingenting till att relativisera, och påpeka att det även finns kristna fundamentalister, och fanatiska krigshetsare inom alla religioner. Det är möjligen sant, men det finns ingen religion i världen som har så tydliga politiska konsekvenser, det finns ingen religiös konkurrens med muslimska nationer, i vilka det är dödsstraff på att konvertera till en annan religion, dödsstraff på homosexuella handlingar, dödsstraff på äktenskapsbrott, förbud mot att importera religiös litteratur som inte är muslimsk, terror mot icke-muslimer m.m. Detta extrema sätt att styra hela länder finns bara inom den muslimska kulturen. Och det värsta är alltså att många muslimer vill sprida detta oskick vidare över hela världen, inte minst här i Europa.
Vi måste förstås komma ihåg att många av de muslimer som bor i Sverige, bor här för att de har flytt från islamisk extremism. De vill inte ha sharialagstiftning, inblandning av imamer i skilsmässoprocesser eller islamisk terror. Jag har en väldigt trevlig familj från Afghanistan som grannar i huset där jag bor. Kvinnorna i den familjen bär INTE burkha.
Fundamentalistisk islam förtjänar ingen respekt alls, inte mer än andra våldsförhärligande ideologier som nazism (väldigt många arabiska muslimer sympatiserar med nazism, eftersom de likt nazister hatar judar, och väldigt många gamla nazister fick en fristad i arabvärlden efter andra världskriget), och de muslimer som med sitt tysta medgivande uppmuntrar till fler terrordåd och mer fanatism förtjänar inte heller någon respekt. De kräver respekt från oss, men vill inte respektera oss tillbaka. Så kan vi inte ha det.
Den dag vi börjar buga och bocka för islam, och förbjuda kritik mot religion (sådana regler finns redan i flera länder, och propageras starkt för i såväl FN som i Europa) så är vi riktigt illa ute. Den dag höga politiker börjar propagera för att införa blasfemilagar igen här i Sverige, då är det fan dags att häda riktigt ordentligt.
All that is necessary for the triumph of evil is that good men do nothing. Edmund Burke
Den mest förutsägbara reaktionen på detta blogginlägg vore att en och annan arg muslim skäller på mig, och kanske till och med hotar med våld, blod och död (vilket då bara bekräftar allt det jag skriver), och så förstås att några politiskt korrekta, pseudo-kolonialistiskt beskyddande svenskar beskyller mig för rasism (vilket också är 100 % absurt, eftersom islam inte är en ras).
Ja, jag vill provocera, det erkänner jag villigt och glatt – men syftet med min provokation är att skaka fram reaktioner mot det jag skriver om, snarare än att bara göra folk arga på mig, eftersom jag skriver kritiskt mot islam. Min förhoppning är att en och annan muslim ska förstå vilka de egentligen borde bli arga på, och faktiskt våga börja protestera öppet mot våldsförhärligande fanatisk ideologi. Då kan det börja hända något positivt i utvecklingen, beträffande islam i Europa.
Faktum är att just det nog är vår enda räddning, det som skulle hindra en framtida frontalkrock mellan europeisk och inflyttad muslimsk kultur, ett europeiskt inbördeskrig – att en majoritet av Europas muslimer tar tydligt avstånd från våld och fanatism, mot fundamentalistisk islam, mot etnisk rensning och mot mullornas judehat och rasism mot vita icke-muslimska européer. Annars finns det nog tyvärr inget hopp om en positiv utveckling i Europa.
Det är dags att göra en nykter analys av islam som politisk ideologi. Nu.
Jag har blivit ombedd att yttra mig i form av en debattartikel på NEWSMILL, och ämnet för dagen är porr och sexualpolitik. Artikeln jag har skrivit heter Hemma-porren är den nya sexuella revolutionen och är en replik på artiklar av filmaren Alexa Wolf samt straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud. Jag tycker naturligtvis att de båda är ute och cyklar rejält, men det kan du själv se om du tar dig till NEWSMILL och läser artikeln!
Det skulle aldrig falla mig in att tjyvläsa min hustrus brev eller e-post. Eller för den delen mina barns dagböcker (om de nu skulle ha sådana). Om min hustru har lämnat ett anteckningsblock framme, med något hon har skrivit, så lägger jag gärna igen den, och placerar den på hennes skrivbord. Jag öppnar inte ens räkningar till henne.
Varför inte? Av respekt. Av respekt för mina närmastes integritet. Ingen ska behöva känna sig övervakad eller tjyvläst i smyg i min familj. Inte ens av de som ändå är nära och kära. Det är en fråga om moral. Varje människa behöver, och förtjänar en privat sfär, ett eget tid och rum som man själv bestämmer över, där man åtminstone i sin fantasi är enväldig härskare, dit ingen får komma in om man inte är inbjuden.
Detta borde vara en absolut okränkbar mänsklig rättighet.
Men nu är det alltså inte det, har vår regering bestämt. Nu är det fritt fram för myndigheterna att läsa våra privata brev, våra bekymmer och våndor, våra lekar och fantasier, våra kärleksbrev och hatbrev, våra hemligaste bekännelser. Allt vi säger och skriver i elektroniska media är snart 100 % tillgängligt för regeringens representanter, alldeles oavsett om vi är misstänkta för något brott eller ej.
FRA-lagen är den värsta kränkningen av medborgarna i Sverige i modern tid. Somliga politiska debattörer jämför med IB-affären, men detta är alltså mycket, mycket värre, av den enkla anledningen att ALLA skall granskas. ALLA skall nagelfaras under lupp, som misstänkta brottslingar. Utom möjligen regeringsledamöter, förstås, i alla fall så länge de lyder partipiskan. Vad vår regering onsdagen den 18 juni 2008 har beslutat om, är det hittills mest effektiva redskapet för införande av ren fascism, som någonsin skådat dagens ljus.
Jag överdriver inte. Detta är verkligen, verkligen mycket illa. Kritiken mot denna lag har varit massiv, från IT-experter, SÄPO och en hel drös andra instanser, eftersom den inte på något sätt kan göra ett skit för att få fast brottslingar. Riktiga brottslingar alltså. En av de allra hårdaste domarna mot denna lag är just att den bara granskar vanligt folk. Riktiga brottslingar, terrorister och andra som har mycket att dölja, kommer förstås att göra just det – dölja sina förehavanden.
Men det är detta som är det stora missförståndet. Folk har inte förstått att det är just det som är syftet med denna lag – att bedriva terror mot de vanliga medborgarna. Att skrämma folk till tystnad och lydnad. Rättning i ledet! Sitt i båt! I den stund vanliga människor börjar känna sig övervakade, så kommer de att börja censurera sig själva, tänka efter innan de skriver eller säger vad de egentligen tänker. Värst av allt är det när det sker undermedvetet, så att vi inte ens märker själva hur vi underordnar oss kontrollstaten.
Folk är alldeles för medgörliga och undfallande. Vi tror alla om gott, och delar gladeligen med oss av vår privata sfär utan någon misstänksamhet. Vi litar på ”överheten” blint, och tror att allt är bra bara för att vi lever i en demokrati. Men, men men… Hitler blev också demokratiskt vald. Sen tog han bort människors frihet, steg för steg. Och undersåtarna i Tyskland lät honom göra det. Däri låg det största misstaget.
Vi kan inte skylla på politikernas svaghet. Vi måste gå till oss själva. Vad gör du, vad gör jag, för att försvara demokratin, friheten, yttrandefriheten, de mänskliga rättigheterna? Vad är ditt bidrag till upprätthållandet av det öppna, fria samhället? Hur mycket ansvar tar du för att demokratin inte korrumperas av fascistoida, makthungriga politiker?
Den parlamentariska demokratin som vi känt den är död.
Nu krävs en annan slags demokrati, ett annat slags folkstyre. Vi måste obstruera alla försök att styra oss från ovan, börja kryptera, vägra lyda, bevaka politikerna, punktmarkera varenda riksdagsledamot och tjänsteman i riksdagen, och avslöja varenda liten skamlig hemlighet, offentligt. Låta dem smaka medicinen.
Vi måste ta makten över våra egna liv. Vi måste ta tillbaka den makt som vi tillitsfullt överlåtit åt våra ombudsmän – som nu visat sig vara ovärdiga vår tillit. Det är dags att vi beväpnar oss. Med kunskap, argument, övervakningsinstrument, krypteringsprogram och en allmänt omedgörlig attityd. Och i värsta fall måste vi kanske även bryta statens våldsmonopol.
Regeringen har just förklarat krig mot medborgarna i Sverige, och därför är det fullt legitimt att vi försvarar oss. Detta kan vara början till ett inbördeskrig, en utdragen maktkamp mellan olika ideologier. Några vill ha skendemokrati, som i själva verket är diktatur, andra vill ha riktig demokrati, och frihet för samtliga medborgare att själva ta ansvar för sina liv, med bibehållen integritet och makt över den egna sfären.
När jag deltog i demonstrationen mot FRA, utanför Riksdagshuset den 18 juni 2008, samtalade jag med en kvinna, och hävdade att alla politiker ljuger. Då svarade hon med att ”alla ljuger”. Men det stämmer inte. Så kan man inte relativisera hur som helst. Det finns faktiskt verkliga ärkelögnare, och det finns de som alltid talar sanning. Och det är sanningssägare vi behöver nu. Personer som vågar stå för det som är sant och rätt, det som är gott för varje enskild människa.
Thomas Jefferson var en riktig sanninggsägare, och en alldeles osedvanligt klok man, som levde på 1700- och 1800-talet, var USA:s tredje president, och därtill en av huvudförfattarna av den amerikanska konstitutionen. Idag skulle vi behöva en Jefferson. Särskilt med tanke på den ynkedom vi bevittnat i Sveriges regering. Total avsaknad av ryggrad och socialt patos. Gärna en Benjamin Franklin och en Thomas Paine också, men åtminstone en Jefferson.
Jag har samlat några citat av Jefferson – läs dem gärna, och se hur tidlösa de är, och hur intressant det politiska livet skulle kunna vara i Sverige, om fler faktiskt försökte leva efter dessa principer…
A wise and frugal government, which shall leave men free to regulate their own pursuits of industry and improvement, and shall not take from the mouth of labor and bread it has earned – this is the sum of good government.
– Thomas Jefferson
All tyranny needs to gain a foothold is for people of good conscience to remain silent.
– Thomas Jefferson
As our enemies have found we can reason like men, so now let us show them we can fight like men also.
– Thomas Jefferson
Every citizen should be a soldier. This was the case with the Greeks and Romans, and must be that of every free state.
– Thomas Jefferson
Experience hath shewn, that even under the best forms of government those entrusted with power have, in time, and by slow operations, perverted it into tyranny.
– Thomas Jefferson
For a people who are free, and who mean to remain so, a well-organized and armed militia is their best security.
– Thomas Jefferson
My reading of history convinces me that most bad government results from too much government.
– Thomas Jefferson
I know of no safe depository of the ultimate powers of the society but the people themselves; and if we think them not enlightened enough to exercise their control with a wholesome discretion, the remedy is not to take it from them but to inform their discretion.
– Thomas Jefferson
I own that I am not a friend to a very energetic government. It is always oppressive.
– Thomas Jefferson
Information is the currency of democracy.
– Thomas Jefferson
One man with courage is a majority.
– Thomas Jefferson
That government is best which governs the least, because its people discipline themselves.
– Thomas Jefferson
That government is the strongest of which every man feels himself a part.
– Thomas Jefferson
Timid men prefer the calm of despotism to the tempestuous sea of liberty.
– Thomas Jefferson
When the people fear their government, there is tyranny; when the government fears the people, there is liberty.
– Thomas Jefferson
We hold these truths to be self-evident: that all men are created equal; that they are endowed by their Creator with certain unalienable rights; that among these are life, liberty, and the pursuit of happiness.
– Thomas Jefferson
Tantrabloggen är en av de få bloggar jag läser, och kärlek eller samspel går som en röd tråd genom dina inlägg. Du skriver mångfasetterat och inte sällan med humor.
DigitalHelena
Hej,
Vill bara säga tack för att du har så fin blog, du förgyller mitt liv :)
Annika
Du är den bästa bloggaren på nätet hittills utan tvekan.
Du hamnar i mina favoriter rakt av.
Fortsätt i denna takt.
Mike
Den här bloggens förtjänster är i mångt och mycket att den myndigförklarar läsaren. Det finns ett djup och ett engagemang här som sällan nås på annat håll. Dessutom så är det en av få bloggar där man kan läsa initierat och fördomsfritt om det heta ämnet sex, vilket väl torde intressera alla utom de mest bigotta, statsfeministiska och bokstavstroende religiösa.
Soothsayer
En intressant människa med ett välgörande öppet sinnelag som motvikt till alla inkrökta som kommer i min väg.
Farmorgun i Norrtälje
Den sympatiske och livsbejakande Carl Johan Rehbinder skriver ofta om sådant man inte finner annorstädes. Hög trivselfaktor och intressanta ämnen parade med vackert och sensuellt/erotiskt foto borgar för återbesök.
Thomas Tvivlaren
Carl Johan - Du är en mästare på att formulera Dig. Varför är Du ej mitt kära fosterland Sveriges statsminister?
Josef Boberg
Carl Johan Rehbinder skriver med en mycket vass penna och ägnar en hel del tid åt samhällskritik och politik. Han är en mästare med det svenska språket; han skriver på samma gång enkelt och med sofistikerad träffsäkerhet - han väljer sina ord med stor omsorg förefaller det mig.
En del av hans rent andliga essäer är mycket genomtänkta och träffsäkra, vilket vittnar om en andlig mognad som är ganska sällsynt. Rehbinders antinomism är också hedervärd; han bryr sig inte om samhällskonventioner och politisk korrekthet - uppenbarligen.
Jag rekommenderar en närmare granskning av Carl Johan Rehbinders TantraBlog då det troligtvis är en av de bästa som är skriven på svenska, alla kategorier. Det är åtminstone svårt att inte ha en åsikt eller uppfattning om det Rehbinder skriver om, oavsett om man håller med honom eller inte. Han hemfaller inte heller åt något fikonspråk (till skillnad från undertecknads blogg), vilket gör den läsbar för alla och inte kräver några förkunskaper eller egenskaper hos läsaren utöver ett öppet och kritiskt tänkande.
Gyllene Gryningen
Vilket språk & vilken inlevelse i det han skriver. Han har bred repertoar och sticker till där det behövs så det är nog mer än en & annan "makthavare" som har en gadd i baken.
Go and get them tiger :)
Modesty Light
Calle är den intressantaste mannen i hela världen!
YONI
Lite mer tänkvärt, men väldigt värdefullt, levererar Carl Johan Rehbinder på sin blogg. Hur mår du egentligen? Lite skratt och tänkvärdheter som påminner om det värdefulla och ljusa runt omkring i motsats till att fokusera på de mörka skuggorna, är inte dumt alls, och precis vad doktorn ordinerade.
Opassande
TantraBlog skrivs av Calle Rehbinder som skriver tänkvärt om sex, sensualitet och allt möjligt annat. Mycket läsvärd!
Klumpesnusk
Jag beundrar Carl Johan Rehbinders engagemang och drivkraft! Han är verkligen en allkonstnär av stora mått: Slagverkare, webdesigner, pedagog, shaman, historieberättare, fotograf, hedning, trebransfar, författare, gycklare, baron och regissör är bara några av de titlar han ger sig själv och jag kan bara hålla med! 2004 anlitade jag honom som shaman till en trumresa. Jag blev otroligt inspirerad av hans skaparkraft. Besök gärna hans kärleksarbete CIRKUS EROS (nu med mina målningar) och hans Tantrablog.
Queendom
Å Gud vad den här bloggen är fängslande, spännande och rensande att läsa!
Inte ett uns tillbakahållning eller reducering, precis så fritt som det skall vara.
Och diskussionerna bland kommentarerna är väldigt intressanta att läsa!
Allt du skriver om väcker min nyfikenhet alldeles extra mycket!
Jag älskar din blogg, din rättframhet och dina och Jennies bilder! För första gången någonsin har jag kunnat se ordentligt på en mus (fitta) utan att det känns skamligt eller på något vis “för porrigt”, bara vackert! Äntligen komma lite längre ur min påskrämda prydhetspropaganda som fortfarande har mej i sitt ångestgrepp lite grann.
Så befriande och underbart skön blogg, och ert arbete med Cirkus Eros, det ger mej extra energi och hopp!
Sofie
Min "nya" inriktning är inspirerad en av mina favoritbloggar, TantraBlog, som också skriver om sex, politik o.s.v.
Jag tänker inte ens försöka konkurrera. Jag har inte en suck mot den briljante Carl Johan Rehbinder. Om ni måste välja en blogg, endast en, då är det TantraBlog ni ska välja.
Sådär. Slut på rövslickeriet!
SwedishTeen
En jättestor skillnad mellan t.ex. islam och kristendom (och Gud vet hur kritisk jag är mot kristendom) är att de flesta kristna nuförtiden kan (eller måste) acceptera avvikande åsikter. Som exempel: jag anser att Andres Serranos foto ”Piss Christ” är ett sublimt konstverk, liksom jag verkligen uppskattar den svenska fotografen Elisabeth Olsson-Wallin och hennes bilder. Och jag känner flera kristna som delar mina synpunkter i frågan. Och det finns förstås många som INTE gillar denna konst. Den stora skillnaden här är att t.o.m. Svenska Kyrkan låter Olsson-Wallin ställa ut sina bilder i kyrkans egna lokaler. Givetvis inte utan diskussion, kontroverser eller upprörda kommentarer – men hon fick ställa ut bilderna i kyrkorum. Det är stort, men samtidigt självklart i en västerländsk demokrati. 
Det är tyvärr inte en överdrift att jämföra FRA med STASI, och DDR:s övervakning av sina medborgare. Sanningen är att FRA, med sin moderna teknik, är oändligt mycket effektivare än DDR:s jämförelsevis primitiva metoder och utrustning. STASI behövde informatörer, det behöver inte FRA. Alla blir avlyssnade, utan undantag.
Ja, jag vill provocera, det erkänner jag villigt och glatt – men syftet med min provokation är att skaka fram reaktioner mot det jag skriver om, snarare än att bara göra folk arga på mig, eftersom jag skriver kritiskt mot islam. Min förhoppning är att en och annan muslim ska förstå vilka de egentligen borde bli arga på, och faktiskt våga börja protestera öppet mot våldsförhärligande fanatisk ideologi. Då kan det börja hända något positivt i utvecklingen, beträffande islam i Europa. 
TantraBlog 
Senaste kommentarer