Arkiv för februari 2008

Tantra – en livsstil

24/02, 2008

Tantrisk skulptur

Jag får ofta frågor om tantra, och någon skrev nyligen en kommentar här, till ett tidigare inlägg, med funderingar kring varför jag kallar min blogg TantraBlog, när det nu är ”så lite om tantra på bloggen”. Detta är förstås en högst relevant frågeställning, så jag tänkte utveckla tankegångarna lite kring tantra.

För det första kan man definiera tantra på många olika sätt. Det finns rent kulturellt och historiskt sett en mängd olika sorters tantra. Den mest tydliga uppdelningen hittar man mellan den Tibetanska, buddhistiska tantran, och den indiska, hinduiska tantran. De har en hel del gemensamt, och har förstås ett gemensamt historiskt förflutet, men det finns också stora skillnader – lika stora skillnader som det finns mellan buddhism och hinduism.

Sen finns också vit tantra, röd tantra och svart tantra, eller som det också ibland delas upp – högerhandstantra och vänsterhandstantra. Det finns extremt asketiska grenar av tantra, och det finns mer revolutionära, anarkistiska varianter av tantra. Det finns grenar av tantra som är inriktade på celibat, vilket knappast är vad de flesta skulle associera med tantra.

Som det gör inom de flesta ideologier kommer det alltid att finnas enskilda individer som med stark övertygelse påstår att just deras version av tantra är ”den rätta tantran”, och att alla andra har fel uppfattning. Det kan röra sig om modern s.k. ”neo-tantra”, som förstås är kommersialiserad, och inte alls ”äkta”. Och visst finns det urvattnade och kommersialiserade varianter av tantra, liksom det finns av allt möjligt annat. Det finns kommersialiserad och urvattnad musik också (typ dansband och och schlager), men det hindrar ju inte dem som vill hålla på med sin egen sorts musik från att göra just det.

Om något har en verklig substans och inneboende kraft, så behöver man inte oroa sig för några hot. Dessutom blir det lite fånigt med den sortens invändningar när det å ena sidan finns så många olika varianter av tantra sedan lång tid tillbaka i historien, å andra sidan så finns det också med som en viktig komponent i tantran att just bryta mot regler och förutfattade meningar, i syfte att frigöra medvetandet från låsande programmeringar.

Tantra är anarkistiskt. Ett mål i Tantra, för att uppnå denna totala enhet med det Gudomliga, med Alltet, är att bli en fri, stark, självständig individ med makt över sitt liv, och ett sätt att uppnå detta kan vara att bryta ner mentala programmeringar i hjärnan, genom att göra ”tvärtom”, att bryta mot invanda gränser och normer.

Grupptantra

Tantra som andlig rörelse är enormt gammal, liksom yoga – och de är intimt förknippade med varandra. De äldsta bevarade nedtecknade skrifterna om tantra kommer från ca 200 vt i Indien. Men ingen vet egentligen hur gammal tantran är. Somliga religionshistoriker hävdar att tantran har animistiska, shamanistiska rötter, och med egen erfarenhet av den shamanistiska världsbilden och shamanistiska tekniker kan jag bara instämma i denna teori. Det finns väldigt många gemensamma nämnare mellan tantran och shamanismen.

Och ändå är tantra extremt modernt. Tantra handlar om att se att allt hänger samman, i livets väv, vilket å ena sidan liknar vår fornnordiska bild av Urdaväven, men å andra sidan också modern kvantfysik. Eller som den gamle fysikern och Nobelpristagaren Niels Bohr hävdade – inte en atom kan röra sig i vår del av universum utan att en annan atom i en annan del av universum berörs av det – varje atom påverkar varje annan atom. Detta är vad somliga skulle kalla holistiskt tänkande – att se allt som en odelbar helhet, där allting påverkar allting annat.

Tantra är också en uppsättning tekniker för att skapa harmoni mellan kropp och själ, mellan individ och helhet. Att inse att allt är kopplat till allting annat. En väg bortom dualiteter, bortom gott och ont. Och en del av det tantriska inbegriper meditation, en annan det sexuella. Sexualiteten är en såpass stark kraft i världen, att den förstås kan användas medvetet i det andliga arbetet.
Ett centralt mål i tantra är just själarnas sammansmältande, mellan manligt och kvinnligt, och att dessutom se det gudomliga i såväl mannen som kvinnan.

Tantra position

En central attityd inom tantra är att vi alla är gudomliga. Jag kan möta varje kvinna som en Gudinna, och varje man som en Gud. Och man behöver inte ens tro på ”gud”. Det handlar inte om det. Det handlar om attityd. Det finns en vanlig hälsningsfras i Indien, som lyder ”namas te” – vilket i praktiken betyder ”Det gudomliga i mig ser det gudomliga i dig” – eller som man kan tolka det i mötet mellan en älskande man och kvinna – ”Guden i mig ser Gudinnan i dig – Gudinnan i mig ser Guden i dig”.

Ett sätt att definiera andlighet är den egna, personliga upplevelsen av total närvaro i nuet, att känna sig gränslös och flödande, att uppleva total enhet med alltet, att känna extas. Sex kan vara en oerhört effektiv väg till upplevelsen av enhet med Alltet, med det Gudomliga.

Vi ”moderna människor” är tyvärr starkt präglade av ett synsätt som sätter sex och andlighet som varandras motsatser, men det är viktigt att se att det inte finns någon absolut sanning i detta. Historiskt sett har det alltid funnits livsåskådningar och kulturer som hyllat och använt sig av sexualiteten som självklara delar av såväl vardagslivet som det kultiska, religiösa livet – och finns fortfarande.

Tantra introducerar även en ceremoniell syn på sex – vilket förutsätter 100 % vördnad, dyrkan, respekt och hedrande av partnern – 100 % extas förutsätter 100 % samtycke. Och det räcker inte att ”göra ritualen”, att låtsas – din partner blir Guden, eller Gudinnan, och du måste se honom/henne som detta – annars fungerar det inte. Du måste bli fullkomligt hängiven. Och denna hängivenhet är hemligheten bakom varje framgång. Även inom tantra.

Vad jag personligen har tagit upp från tantran, och omsatt i min egen vardag, är (bland många andra ting) den ifrågasättande aspekten av tantra – att spräcka gamla idéer och föreställningar, att expandera sinnet. Just detta med att expandera hågen och själen är väldigt centralt inom tantra, och finns t.o.m. inbakat i namnet Tantra – en av översättningarna/tolkningarna av detta urgamla sanskritord är just “expanderande väv”, och bygger på insikten att vi alla är ett, och att vi alla tar del i samma universella mönster – Urds väv om du vill, eller The Matrix om det känns roligare. Men också det ceremoniella. Ceremonierna påverkar oss mentalt och känslomässigt, och erbjuder ett synnerligen kraftfullt sätt att fokusera tanke, känsla och vilja.

Tantra är alltså mycket, mycket mer än sex och andlighet (och visst finns det som en komponent i flera varianter av tantra – dock inte alla), och mycket av det du kan läsa här på TantraBlog bygger alltså på en tantrisk världsbild, och är därmed tantriskt, även om det kanske inte är så många som självklart associerar teaterrecensioner till tantra.

Men teater, konst, matrecept, massagetekniker, meditationsformer, yoga, sextekniker och t.o.m. vissa aspekter av ren politisk diskurs kan alltså helt klart inlemmas i ett tantriskt levnadssätt, en tantrisk attityd.
Och detta är faktiskt en av mina ambitioner med att kalla denna blogg för just TantraBlog – att lite diskret få dem som intresserar sig för tantra att förstå bredden i tantra.
Så det är nog mer tantra här än man kan tro…

Om man vill lära sig mer om tantra så finns det förstås en hel del bra litteratur i ämnet.
Men ännu bättre kan vara att gå en kurs.
Allra bäst är då förstås en kombination – läsa många böcker, och gå flera olika kurser – och så naturligtvis att praktisera, öva, lära genom eget prövande.

Jag och min kära hustru Jennie håller kärlekskurser för både par och singlar, och dessa kurser kan vara mycket goda introduktioner till den tantriska livsstilen. Läs gärna mer om våra kurser på vår erotiska hemsida Cirkus Eros.

Vi kallar inte våra kurser ”tantrakurser”, även om vi rent tekniskt skulle kunna göra det, eftersom nästan allt vi lär ut är tantriskt, på ett eller annat sätt. Men vi vill hellre fokusera på målet än medlet, hellre innehållet än det yttre skalet, och om man säger att man erbjuder en ”Tantrakurs”, så kommer många att ha förutfattade meningar om vad tantra är, och förvänta sig något som de kanske inte får. Därför kallar vi inte våra kurser för tantrakurser, utan kärlekskurser.

I själva verket handlar våra kurser framför allt om konsten att leva, njuta, älska och vara hängiven, kärleksfull och närvarande i nuet.
Och det är definitivt tantriskt.

Yab yum

Dekorrand

Tack Gode Gud* för Shortbus!

5/02, 2008

*Gode Gud är förstås i min värld Herren Frej, ingen annan!

Shortbus poster

Det här är filmen som jag länge har önskat mig, men som jag aldrig trodde att jag skulle få se. En spelfilm om kärlek och relationer, med en bra story, bra manus, bra regi, goda skådespelarinsatser, intressanta karaktärer – OCH i vilken man faktiskt får se allt, och som tar sex på både allvar och lek, där man inte tonar bort så fort det ska knullas.

John Cameron Mitchell gjorde denna varma, roliga, fascinerande och kärleksfulla historia om några olika personer och deras kärleksliv 2006, och att jag skriver om den nu är för att jag just sett om den, och verkligen önskar att den ska bli sedd av många, och inte bortglömd.

Det är ytterligt fascinerande att denna film ses som så kontroversiell – jag tycker bara att den är snäll, varm, kärleksfull och mysig. En riktigt underbar feelgood-film om olika människor och deras livsöden. Och den är dessutom väldigt rolig! Det är lätt att känna sympati med de olika rollfigurerna – det känns snart som att man känner dem personligen allihop. En av orsakerna till att stämningen är så god är förmodligen för att regissören höll workshops med gänget i två och ett halvt år innan de började filma, så de kände varandra väldigt bra. Baserat på erfarenheten av dessa workshops kunde många scener improviseras fram, vilket lett till en ovanlig, nästan dokumentär här- och nukänsla.

”Remember dear, that voyeurism is also participation…”

Det som anses som kontroversiellt är förstås att det är så mycket sex i filmen – och det är verkligen sex på riktigt! Det knullas, runkas, sugs och slickas så det står härliga till. Men det blir ALDRIG porrigt, spekulativt, ytligt eller poserande. Det känns precis så nära och äkta som i verkligheten, och det tar aldrig över. Personernas livsöden är alltid i förgrunden. Och den har till och med ett lyckligt slut, något ovanligt i en film som så påtagligt kännetecknas av rollfigurernas sexliv.

Onanistund

Amerikanska filmer med sex som tema är annars extremt neurotiska, spekulativa eller kissnödigt P.K. Alla som är lättfärdiga skall straffas, och särskilt kvinnor. Om en kvinna är lättklädd och sexuellt öppen kan man ge sig den på att hon kommer att slaktas av någon galning med machete, eller något annat bisarrt. Den amerikanska synen på sex är t.o.m. ännu mer skruvad och skräckladdad än vår svenska, lutheranska lagompuritanism, vilket förstås gör att alla skildringar av sex präglas av skam, stigma, synd och skuld – eller så är det gelehallon i motljus och bröllopsklockor – den ultraromantiserade varianten med sedesamt hudpussande utan minsta antydan till könshår. Och älskande par (som knullat vilt hela natten) har ändå en massa underkläder på sig när de vaknar på morgonen. Yeah, right.

”New York is the town where everyone comes to get screwed…”

Nej, tacka vet jag lite äkta erotik! och det får man i Shortbus. Ordentligt. Inget är för skämmigt för att visa – från hela katalogen av samlagsställningar, onanistunder och kissövningar på toaletten för att träna PC-muskeln, till bögtrekant. Och ändå känns det aldrig för mycket. bara naturligt och självklart. Denna självklarhet, denna insikt om att sex faktiskt är något härligt, nyttigt och skönt, ett trevligt sätt att umgås och komma nära, och att sex inte är farligt, är väldigt befriande att se gestaltad på film.

”I’m preorgasmic”
”Does that mean that you’re just about to have one…?”
”No, I never had one”

En av de allra starkaste personligheterna i Shortbus är klubbinnehavaren Justin Bond (som spelar sig själv), den moderna motsvarigheten till konferencieren i Cabaret – en manierad, sjungande showman, men med mycket mer personlighet och medkänsla än Joel Greys maniska estradmarionett (genialisk rolltolkning, javisst, men kolla in Justin Bond – mannen äger!). Annars är det väldigt fina rollfigurer, och väl valda skådisar hela vägen. Alla känns väldigt rätt i sina roller, sig själva, och ingen känns som en spelad rollfigur. Det gulliga bögparet Jamie och James, relationsterapeuten Sofia och hennes man, den skruvade dominatrixtjejen Severin – alla känns helt organiska i sina roller, och fullt trovärdiga.

Jamie och James

Allt är inte bara skoj, förstås. En av huvudpersonerna är starkt självmordsbenägen, och en annan är sexuellt frustrerad eftersom hon inte kan få orgasm (vilket är lite kul, eftersom hon är relationsterapeut) – men det är allmänmänskliga problem, som får sin lösning, vilket är vackert. Jag har hört somliga bli störda på att filmen har ett lyckligt slut, men det tycker jag låter onödigt cyniskt. Det är väl härligt med lyckliga slut? I alla fall ibland?

”When I was young, I wanted to change the world. Now I just want to leave the room with some dignity left. Excuse me when I crawl out of here…”

Jag ÄLSKAR den här filmen, och går nu runt här hemma och nynnar på Justin Bonds teatraliska sång i slutet av filmen ”And we all get it in the end…”

Hyr den, köp den, låna den, sno den – men för tursen – se den!

Orgie

Dekorrand


<span>%d</span> bloggare gillar detta: