Posted tagged ‘blogg’

Den slutgiltiga provokationen – Blogges död

8/09, 2009

blogge_avslutad

Blogge Bloggelito är död. Det vill säga, Niklas Doughertys bloggar-alter ego har lämnat nätet, och kvar finns bara en text på en jpeg-bild, som förklarar varför bloggen är nerlagd. Och jag måste erkänna att jag blir alldeles bestört. Skitförbannad, faktiskt – vilket förstås är den optimala hyllningen till bloggosfärens värsta provokatör…!

Har karljävuln inte fattat betydelsen av sitt eget avtryck i bloggosfären? Hur har han mage att förvägra oss sina fantastiska och inspirerande alster? Hur kan den där jäveln sitta i flera år och skriva saker som får hela bloggosfären att sjuda, mängder av människor att tänka och inspireras i nya tankebanor, provoceras till egna ord och handlingar – och sen bara stänga av alltihop? Vilken jävla sti! Så ansvarslöst! Hur egoistisk får man vara egentligen?

Så här skriver Blogge/Niklas på sin blogg, ordagrant:

A tout le monde

Blogge Bloggelito is no more. Bloggen har sedan länge passerat gränsen för relevans, och fyller inte längre någon funktion. Vad som från början var en programmeringsuppgift på fritiden blev sedermera till ett gift, ett slags bekräftelsebehov och ett sug efter att provocera. Det var kul, det var lärorikt, det var intressant, det gav många fina kontakter och insikter.

Numera är bloggen mest en parodi på sig själv och har sedan länge passerat bäst före-datum. Det som en gång var roligt är numera rätt trist och faktiskt en börda. Jag har sagt vad jag vill säga, testat vad jag vill testa och utforskat vad jag vill utforska. Systemen fungerar trots allt!

Jag har inget nytt att tillföra i detta begränsade och beprövade format. Jag behöver andra utmaningar och ny stimulans. Jag måste gå vidare. Jag säger inte adjö, utan snarare: vi ses här och där! Under andra former, i andra sammanhang och under andra omständigheter.

Varken mer eller mindre. Detta är allt vad som finns på platsen för Blogges blogg. Hundratals med informativa, inspirerande, irriterande, förargande, skrattretande artiklar – borta, som om de aldrig funnits. För att inte tala om alla tusentals kommentarer som skrivits in efter hans texter. Blogges blogg är samhällshistoria, ett ovärderligt tidsdokument som borde sparas för all framtid.

Jag har en av Niklas artiklar på min hemsida Cirkus Eros, men det är förstås en fjärt i vinden jämfört med allt han har producerat genom åren. Att allt detta material plötsligt inte finns tillgängligt för allmänheten känns brottsligt, skrämmande och obehagligt. Vem försvinner härnäst? Av egen vilja, eller för att någon myndighetsperson anser det vara lämpligt?

Så jag skriver en del av detta blogginlägg som ett brev riktat direkt till Blogge himself, och hoppas att han läser det, hoppas att han tar sitt ansvar som medmänniska och kulturpersonlighet, hoppas att han lägger upp bloggen igen på något sätt, eller åtminstone publicerar några av sina riktiga höjdare som bok, för oss fans att glädjas åt. Det vore en verklig kulturgärning värd en alldeles speciell hyllning.

tunn linje

Hej Blogge/Niklas!

Min förvåning var stor när jag försökte länka till dig i ytterligare ett blogginlägg. Jag blir alldeles bestört! Blogges blogg nerlagd? Det är inte möjligt! En av Sveriges viktigaste bloggar, som har rört om i grytan på ett sätt som få andra bloggare har lyckats med. Inte alltid helt korrekt, inte alltid genomtänkt, men alltid med edge, alltid med en provokation som irriterar, förargar, inspirerar, manar till skratt – och ilska.

Jag känner en enorm tacksamhet för allt det arbete du har lagt ner på din blogg, alla de texter du har publicerat, och den effekt ditt bloggande har haft på oss andra bloggare. Det är inte helt säkert att jag skulle ha börjat blogga, eller åtminstone inte för så pass länge sedan, och kanske inte lika provokativt, om det inte vore för dig.

Din blogg är inte bara ett privat experiment längre – det är ett viktigt kulturdokument. Det är faktiskt inte schysst att bara ta bort den utan ens en förvarning. Det är lite som om en författare plötsligt skulle rensa bort alla sina böcker från samtliga bibliotek, och klippa ut alla artiklar ur alla tidningar som författaren har skrivit i – om det vore möjligt.

Jag funderar lite på varför du gör som du gör, om det är den slutgiltiga provokationen, eller om du vill visa hur det kan bli om man tystar en röst i det digitala samhället (i vilket det ju rent faktiskt går att med några musklick radera en hel författarproduktion, så länge den finns på nätet).

Jag ber dig gärna på mina bara knän om att du gör din blogg tillgänglig igen, åtminstone som ett arkiv, med tydlig info om att det inte längre går att kommentera, att bloggen är avslutad, etc. Det skulle bli en gärning av stor betydelse för många av oss som regelbundet har följt din blogg.

Sänd mig åtminstone en CD-skiva med bloggen på, eller lägg upp bloggartiklarna på en hemlig sida, så att vi kan arkivera och spara de artiklar som vi uppskattat mest genom åren – Pleeeeease!

Som sagt – på mina bara knän…

tunn linje

Jag hoppas verkligen att Blogges försvinnande från nätet är en övergående provokation, en tillfällig nyck, ytterligare ett experiment, begränsat i tid. Jag hoppas att Niklas förstår värdet av sitt bidrag till den politiska debatten, värdet av sitt höga tonläge (som inspiration för oss andra mer försiktiga skribenter), och värdet av all den faktakunskap som Niklas besitter i en mängd ämnen, och som han effektivt redovisat på sin blogg.

Blogges plötsliga försvinnande ger onekligen debatten kring upphovsrätten ett helt nytt perspektiv. Är det verkligen rätt att ta ifrån folk något som liksom har blivit allmänhetens egendom? Hur skulle det se ut om jag skrev en sång, som folk lyssnar på och sjunger, men som plötsligt inte fanns tillgänglig? Då skulle den sjungas vidare, för när den väl finns ute i etern kan jag inte längre hävda exklusiv äganderätt till den. Så vem äger egentligen Blogges texter? Bara Blogge själv? Eller har vi andra rätt att ta del av texterna, på samma sätt som vi kan läsa nästan allt som publicerats i Sverige på Kungliga Biblioteket, oavsett vad författarna önskat?

Franz Kafka ville att allt han skrivit skulle brännas efter hans död. Hans vän och författarkollega Max Brod bröt mot denna vilja, och så har vi fått ta del av hans fantastiska litteratur. Om hans skrifter skulle ha blivit brända (som ju upphovsmannen, Kafka själv, faktiskt uttryckligen önskade), så hade ingen känt till honom idag. Hans gåva hade aldrig nått allmänheten. Hade det varit mer respektfullt mot Kafka än att publicera hans verk mot hans vilja? Vad hade vi tyckt om Max Brod?

Sir Richard Burton översatte Kama Sutra, Tusen och en natt, Den parfymerade trädgården och en mängd andra orientaliska skrifter, ofta med erotiskt innehåll. Han var över huvud taget en extremt intressant person (läs gärna mer om honom på Wikipedia!) Vid sin död lämnade han efter sig en ny, färdig översättning av Den parfymerade trädgården, samt allehanda andra högintressanta skriftverk, men hans änka fann dem så moraliskt fördärvliga att hon brände alltihop. Det hade hon formellt sett rätt att göra – men var det rätt ur ett allmänmänskligt perspektiv? Självfallet inte, och hon fick hård kritik för sitt tilltag redan i sin livstid.

Blogges tilltag att radera sig själv från nätet sätter strålkastarljuset på två saker – vad är egentligen allmän egendom, intellektuell allemansrätt, och vad blir konsekvenserna av en sådan tanke? Och – vad händer när viktiga media inte finns på arkiv för framtiden? Vem har sparat Blogges artiklar, förutom han själv? Och – hemska tanke – om han själv skulle få för sig att radera allt? Hur gör Kungliga Biblioteket med nätburen media?

Och frågorna går även åt andra hållet. Vad händer om staten går in och blockerar eller raderar sajter? Vad händer om diverse myndigheter vill utplåna spåren av en obekväm röst, och allt som finns ligger på nätet – inte på papper i tusentals medborgares bokhyllor? Med modern teknik och centrala serverdatabaser är sådant möjligt i mycket högre grad än förr. Vem spar intressanta hemsidor och texter på flera av varandra oberoende servrar?

Kanske är Blogges avhopp från bloggosfären menad just som en sådan tankeställare. Ett nytt formidabelt experiment, involverande bloggosfärens mediala förmåga att påverka. Eller så är det bara ett egoistiskt hugskott, en självupptagen människas totala ointresse av andras behov och önskemål. Vad det än är, så har Blogge gjort ett outplånligt intryck på de flesta av oss som läser och skriver på bloggar, särskilt då ideologiska och politiska sådan.

Kanske är det dags för ett webmuseum, en jätteserver där gamla hemsidor lagras för att kunna beskådas i efterhand. http://www.webmuseum.org – det vore väl nåt? Att kunna glutta in och ta en titt på hur Apples hemsida såg ut 1996 – det vore väl intressant? Alla de spännande och faktaspäckade hemsidor som har försvunnit på grund av innehavarens ointresse, eller tillfälliga oförmåga att betala webleverantörsräkningar – det vore väl en kulturgärning att skapa ett sådant digitalt museum? Där skulle Blogges blogg ha en självklar plats bland de intressantaste bloggarna.

bloggeslut

Dekorrand

Tantra – en livsstil

24/02, 2008

Tantrisk skulptur

Jag får ofta frågor om tantra, och någon skrev nyligen en kommentar här, till ett tidigare inlägg, med funderingar kring varför jag kallar min blogg TantraBlog, när det nu är ”så lite om tantra på bloggen”. Detta är förstås en högst relevant frågeställning, så jag tänkte utveckla tankegångarna lite kring tantra.

För det första kan man definiera tantra på många olika sätt. Det finns rent kulturellt och historiskt sett en mängd olika sorters tantra. Den mest tydliga uppdelningen hittar man mellan den Tibetanska, buddhistiska tantran, och den indiska, hinduiska tantran. De har en hel del gemensamt, och har förstås ett gemensamt historiskt förflutet, men det finns också stora skillnader – lika stora skillnader som det finns mellan buddhism och hinduism.

Sen finns också vit tantra, röd tantra och svart tantra, eller som det också ibland delas upp – högerhandstantra och vänsterhandstantra. Det finns extremt asketiska grenar av tantra, och det finns mer revolutionära, anarkistiska varianter av tantra. Det finns grenar av tantra som är inriktade på celibat, vilket knappast är vad de flesta skulle associera med tantra.

Som det gör inom de flesta ideologier kommer det alltid att finnas enskilda individer som med stark övertygelse påstår att just deras version av tantra är ”den rätta tantran”, och att alla andra har fel uppfattning. Det kan röra sig om modern s.k. ”neo-tantra”, som förstås är kommersialiserad, och inte alls ”äkta”. Och visst finns det urvattnade och kommersialiserade varianter av tantra, liksom det finns av allt möjligt annat. Det finns kommersialiserad och urvattnad musik också (typ dansband och och schlager), men det hindrar ju inte dem som vill hålla på med sin egen sorts musik från att göra just det.

Om något har en verklig substans och inneboende kraft, så behöver man inte oroa sig för några hot. Dessutom blir det lite fånigt med den sortens invändningar när det å ena sidan finns så många olika varianter av tantra sedan lång tid tillbaka i historien, å andra sidan så finns det också med som en viktig komponent i tantran att just bryta mot regler och förutfattade meningar, i syfte att frigöra medvetandet från låsande programmeringar.

Tantra är anarkistiskt. Ett mål i Tantra, för att uppnå denna totala enhet med det Gudomliga, med Alltet, är att bli en fri, stark, självständig individ med makt över sitt liv, och ett sätt att uppnå detta kan vara att bryta ner mentala programmeringar i hjärnan, genom att göra ”tvärtom”, att bryta mot invanda gränser och normer.

Grupptantra

Tantra som andlig rörelse är enormt gammal, liksom yoga – och de är intimt förknippade med varandra. De äldsta bevarade nedtecknade skrifterna om tantra kommer från ca 200 vt i Indien. Men ingen vet egentligen hur gammal tantran är. Somliga religionshistoriker hävdar att tantran har animistiska, shamanistiska rötter, och med egen erfarenhet av den shamanistiska världsbilden och shamanistiska tekniker kan jag bara instämma i denna teori. Det finns väldigt många gemensamma nämnare mellan tantran och shamanismen.

Och ändå är tantra extremt modernt. Tantra handlar om att se att allt hänger samman, i livets väv, vilket å ena sidan liknar vår fornnordiska bild av Urdaväven, men å andra sidan också modern kvantfysik. Eller som den gamle fysikern och Nobelpristagaren Niels Bohr hävdade – inte en atom kan röra sig i vår del av universum utan att en annan atom i en annan del av universum berörs av det – varje atom påverkar varje annan atom. Detta är vad somliga skulle kalla holistiskt tänkande – att se allt som en odelbar helhet, där allting påverkar allting annat.

Tantra är också en uppsättning tekniker för att skapa harmoni mellan kropp och själ, mellan individ och helhet. Att inse att allt är kopplat till allting annat. En väg bortom dualiteter, bortom gott och ont. Och en del av det tantriska inbegriper meditation, en annan det sexuella. Sexualiteten är en såpass stark kraft i världen, att den förstås kan användas medvetet i det andliga arbetet.
Ett centralt mål i tantra är just själarnas sammansmältande, mellan manligt och kvinnligt, och att dessutom se det gudomliga i såväl mannen som kvinnan.

Tantra position

En central attityd inom tantra är att vi alla är gudomliga. Jag kan möta varje kvinna som en Gudinna, och varje man som en Gud. Och man behöver inte ens tro på ”gud”. Det handlar inte om det. Det handlar om attityd. Det finns en vanlig hälsningsfras i Indien, som lyder ”namas te” – vilket i praktiken betyder ”Det gudomliga i mig ser det gudomliga i dig” – eller som man kan tolka det i mötet mellan en älskande man och kvinna – ”Guden i mig ser Gudinnan i dig – Gudinnan i mig ser Guden i dig”.

Ett sätt att definiera andlighet är den egna, personliga upplevelsen av total närvaro i nuet, att känna sig gränslös och flödande, att uppleva total enhet med alltet, att känna extas. Sex kan vara en oerhört effektiv väg till upplevelsen av enhet med Alltet, med det Gudomliga.

Vi ”moderna människor” är tyvärr starkt präglade av ett synsätt som sätter sex och andlighet som varandras motsatser, men det är viktigt att se att det inte finns någon absolut sanning i detta. Historiskt sett har det alltid funnits livsåskådningar och kulturer som hyllat och använt sig av sexualiteten som självklara delar av såväl vardagslivet som det kultiska, religiösa livet – och finns fortfarande.

Tantra introducerar även en ceremoniell syn på sex – vilket förutsätter 100 % vördnad, dyrkan, respekt och hedrande av partnern – 100 % extas förutsätter 100 % samtycke. Och det räcker inte att ”göra ritualen”, att låtsas – din partner blir Guden, eller Gudinnan, och du måste se honom/henne som detta – annars fungerar det inte. Du måste bli fullkomligt hängiven. Och denna hängivenhet är hemligheten bakom varje framgång. Även inom tantra.

Vad jag personligen har tagit upp från tantran, och omsatt i min egen vardag, är (bland många andra ting) den ifrågasättande aspekten av tantra – att spräcka gamla idéer och föreställningar, att expandera sinnet. Just detta med att expandera hågen och själen är väldigt centralt inom tantra, och finns t.o.m. inbakat i namnet Tantra – en av översättningarna/tolkningarna av detta urgamla sanskritord är just “expanderande väv”, och bygger på insikten att vi alla är ett, och att vi alla tar del i samma universella mönster – Urds väv om du vill, eller The Matrix om det känns roligare. Men också det ceremoniella. Ceremonierna påverkar oss mentalt och känslomässigt, och erbjuder ett synnerligen kraftfullt sätt att fokusera tanke, känsla och vilja.

Tantra är alltså mycket, mycket mer än sex och andlighet (och visst finns det som en komponent i flera varianter av tantra – dock inte alla), och mycket av det du kan läsa här på TantraBlog bygger alltså på en tantrisk världsbild, och är därmed tantriskt, även om det kanske inte är så många som självklart associerar teaterrecensioner till tantra.

Men teater, konst, matrecept, massagetekniker, meditationsformer, yoga, sextekniker och t.o.m. vissa aspekter av ren politisk diskurs kan alltså helt klart inlemmas i ett tantriskt levnadssätt, en tantrisk attityd.
Och detta är faktiskt en av mina ambitioner med att kalla denna blogg för just TantraBlog – att lite diskret få dem som intresserar sig för tantra att förstå bredden i tantra.
Så det är nog mer tantra här än man kan tro…

Om man vill lära sig mer om tantra så finns det förstås en hel del bra litteratur i ämnet.
Men ännu bättre kan vara att gå en kurs.
Allra bäst är då förstås en kombination – läsa många böcker, och gå flera olika kurser – och så naturligtvis att praktisera, öva, lära genom eget prövande.

Jag och min kära hustru Jennie håller kärlekskurser för både par och singlar, och dessa kurser kan vara mycket goda introduktioner till den tantriska livsstilen. Läs gärna mer om våra kurser på vår erotiska hemsida Cirkus Eros.

Vi kallar inte våra kurser ”tantrakurser”, även om vi rent tekniskt skulle kunna göra det, eftersom nästan allt vi lär ut är tantriskt, på ett eller annat sätt. Men vi vill hellre fokusera på målet än medlet, hellre innehållet än det yttre skalet, och om man säger att man erbjuder en ”Tantrakurs”, så kommer många att ha förutfattade meningar om vad tantra är, och förvänta sig något som de kanske inte får. Därför kallar vi inte våra kurser för tantrakurser, utan kärlekskurser.

I själva verket handlar våra kurser framför allt om konsten att leva, njuta, älska och vara hängiven, kärleksfull och närvarande i nuet.
Och det är definitivt tantriskt.

Yab yum

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: