Hybris och fascism

Hur man känner igen en tvättäkta fascist med vidrig människosyn och gränslösa maktambitioner, i total avsaknad av respekt för människor och deras privatliv – man lyssnar på vad de säger, läser vad de skriver:

”Människor skall inte vara anonyma när de köper varor eller tjänster.”

– Jonatan Holst, presschef på Finansinspektionen, FI.

Detta citat säger allt. Jag ryser av avsmak och indignation. Detta tyder på ett medvetande som genomströmmas av hybris och extremt kontrollbehov – men som helt saknar empati eller tillit till medmänniskor. Den här sortens människor skrämmer mig mer än något annat. Att öppet redovisa en så integritetskränkande inställning, att vilja kontrollera varenda människas privatekonomi ner till minsta bussbiljett, kondom, tuggummi, deckarroman eller skohorn, det är inte acceptabelt på något sätt.

Artikeln som citatet är taget ur har ett par år på nacken (GP 2011), och citatet är taget ur ett sammanhang där Holst refererar till pengatvätt – men frågan är på intet sätt inaktuell – snarare tvärtom, med tanke på alla avslöjanden kring NSA, FRA, Polisen m.fl. Det handlar om respekt för individen. Enligt Finansinspektionen är sådant underordnat. Enligt dem ska ingen kunna köpa ens en bussbiljett utan att staten känner till det. Varför? Vem vill veta allt detta om oss? Till vilket syfte? Vem tjänar på det? Vem skulle ägna sig åt pengatvätt genom att köpa bussbiljetter?

STASI skulle ha älskat Jonatan Holst. Gestapo, KGB, NSA, FRA likaså. Nu blev det Finansinspektionen, men inställningen är uppenbarligen densamma. Kontroll, kontroll, kontroll. Papiere, bitte?

Fler som skriver om Finansinspektionen:
Cornucopia, Viktualiebrodern

Världen vänder – och det kan bli lite skakigt ibland…

Är solen på väg upp, eller är den på väg ned...?

Vi lever onekligen i ett intressant tidevarv. Fler och fler prominenta personer, journalister, TV-personer, politiker och andra opinionsbildande makthavare av alla de slag, visar allt mer öppet sina rätta ansikten som diktaturförespråkare och antidemokrater. Årets fredspristagare (som inte gjort ett skit för freden) förespråkar krig i sitt tacktal, så kallade demokratiförespråkare påstår att de vill ha ”ordning och reda”, och tycker att det är helt i sin ordning att kravallpoliser behandlar fredliga demonstranter som terrorister, klimatalarmister påstår att demokratiska val är den största faran för miljön, och folk som säger sig vara förkämpar för yttrandefrihet vill sätta allt snävare gränser för vad denna yttrandefrihet skall omfatta. Man får minsann inte säga si, och inte skriva så, och man kan minsann inte få tycka vad som helst.

Det är en oroande negativ trend, en ”slippery slope” utan like. Och det bekräftas förstås dagligen av alla de integritetskränkande nya lagar som våra lagstiftare envisas med att införa titt som tätt. Är det inte FRA och IPRED, telefonavlyssning, polisens spionkameror i privata hem, Telekompaket och ACTA, så är det något annat. Allt fler och fler blir förvisso varse denna utveckling (varningssignalerna haglar, som synes), och tolkar den på olika sätt. Somliga väljer att koppla ihop saker och ting som händer i världen på det mest fantastiska sätt, ”connecting the dots”, som en av de mest framträdande konspirationsteoretikerna kallar det, och läser in enorma scenarion med dolda brödraskap, världsomspännande konspirationer och makthungriga konglomerat. För att inte tala om underjordiska ödlor, släktlinjer och privata banker som styr världens öden. Och så förlorar man sig i utstuderade planer och fantasier kring alla dessa onda andar som vill ta över världen.

Som motvikt hittar vi de vetenskapstrogna faktatuggarna, som ser det som sin uppgift att visa vad som är sanning, och att alla de där foliehattifnattiga konspirationsidéerna bara är paranoida fantasifoster utan verklighetsgrund. Det är minsann inte farligt att vaccinera sig, det var Al-Qaida som stod bakom flygkrascherna i World Trade Center-skraporna i New York 2001, staten är inte ute efter dig, IPRED, FRA och ACTA är bara till för att fånga riktiga brottslingar, och kameraövervakning är till för din säkerhet.

Och som vanligt finns sanningen någonstans däremellan – eller någon helt annanstans. Självklart är det inte så att alla dessa galenskaper som drabbar världen är orsakade utifrån en medveten plan konstruerad av mäktiga, mörka krafter som vill ta över världen – och lika självklart finns det förstås konspirationer, som det alltid har gjort i världshistorien, så snart det finns makt och rikedomar som man kan intrigera sig till. Och lika självklart kan det emellanåt vara oerhört svårt att veta vilket som är vilket.

Allt detta är mycket förvirrande för många, och det är därför väldigt lätt att fastna i långa diskussioner om vad som är sant eller falskt i de här spekulationerna. Och det tar upp väldigt mycket tid och intellektuellt fokus. Och just därför hävdar jag med bestämdhet att idén om en konspiration, skenet av dess existens, kan vara betydligt farligare än en verklig konspiration (om den över huvud taget finns).

Det mest ödesdigra med denna fenomenala distraktion är nämligen att vi missar det allra viktigaste. Vi glömmer bort att varje enskild människa har ett eget val, en egen intelligens och slutledningsförmåga, och att vi tillsammans med andra individer kan ändra på historiens förlopp – alldeles oavsett om de här konspirationerna finns eller inte. Varje gång ett nytt parti tar sig in i ett parlament, varje gång nya idéer får fotfäste, får vi bevis för att detta är en historisk sanning. Varje människa besitter makten att ändra historiens förlopp – för att inte tala om flera människor i grupp!

En av demokratins stora paradoxer är att man kan avskaffa demokratin med demokratiska medel. En majoritet av en befolkning kan välja bort det fria valet, välja bort sitt eget ansvar och inflytande. Så – att skylla söndertrasandet av demokratin på hemliga maktnätverk som ”Illuminati” och liknande fantasier är faktiskt att ge upp, att frånsäga sig sitt ansvar, att slippa ta makten över sitt eget liv, slippa ta det kollektiva ansvar som vi har, gemensamt, för att upprätthålla det demokratiska samhället. Det är att göra sig själv till ett offer, och försvinna in i en fantasivärld, utan förmåga att påverka på riktigt.

Om vi skulle förlora vår demokrati om vi skulle få en fascistisk diktatur istället, så kommer det inte att ske på grund av en liten välorganiserad, ond maktelit – det kommer att ske på grund av å ena sidan kortsiktig girighet och maktbegär hos de styrande, å andra sidan lättja och slarv hos medborgarna. Och dumhet hos dem alla. Och det kommer att ske med majoritetens acceptans. Med andra ord – du och jag, vi alla, är enskilt och kollektivt ansvariga för demokratins överlevnad, och det går aldrig att skylla på någon annan.

Det spelar alltså ingen roll alls om de där stora konspirationerna finns eller ej, om de är verkliga eller om de är fantasier. Det är faktiskt helt irrelevant. För vi kan vara större och starkare tillsammans än alla konspirationer ihop – oavsett om de finns i verkligheten eller bara är uppblåsta hjärnspöken. Alltså är det bättre att bara strunta i dem, som om de inte fanns alls.

Om vi faktiskt tror på demokrati, på riktigt, så betyder det också att vi tror på människors makt att påverka de stora sammanhangen, att vi litar på människans inneboende godhet och strävan mot det bästa för hela samhället. Att vi litar på den lilla människans storhet, förmåga att tillsammans kunna hindra även de allra starkaste och rikaste att utöva sin egoism på andras bekostnad. Tillsammans blir vi både fler, starkare och smartare än dem.

Det är en farlig tid vi lever i – men också en tid av enorma möjligheter. Det är nu vi måste gripa ögonblicket, ta chansen, och ta ledningen in i en ny tid. Om det sker politiskt (som t.ex. genom att engagera sig i Piratpartiet – eller något annat parti – eller helt utomparlamentariskt), eller på helt andra sätt, är egalt. Det viktiga är att du först tar ledningen i ditt eget liv. I bästa fall kommer andra att följa dig.

Du måste fråga dig själv – vill du leva i uppgivenhet, lidande, sorg och martyrskap, i en alltmer inskränkt tillvaro, eller vill du ta ledningen i ditt liv, med visioner och hopp om framtiden, med glädje, vilja och kraft att skapa en tillvaro som du kan vara stolt över?

Det du fokuserar på växer. Så vad vill du ska växa i ditt liv? Det som gör att du mår dåligt, det som försvagar dig, det som gör dig sjuk, eller det som gör att du mår bra, och känner dig stark, frisk och levande?

Det är du som väljer. Du har makten.

”Be the change you want to see in the world”
– Mohandas Karamchand Gandhi

Piratpartiet är ett självklart bevis för att vi kan ändra på samhället, fortare än vi tror, med engagemang, hängivenhet, beslutsamhet, organisation och intelligens. Bli medlem, rösta på dina kandidater till riksdagslistan, rösta i riksdagsvalet – och bidra till en förändring i det politiska klimatet!

Här får du lite tips om hur du kan rösta i primärvalet:

1. Hur ska man välja bland 250 kandidater…?
2. Piratpartiet – urvalsprocessen fortskrider…
3. Mina kollegor i Riksdagen
4. Flera härliga pirater…!
5. Mer piratpropaganda… 🙂

Och så hoppas jag förstås att du röstar på mig i primärvalet! Är du medlem i Piratpartiet är det viktigt att du säger din mening, och gör en lista på dem du tycker ska representera dig i Riksdagen (oavsett om jag hamnar på den listan eller ej). Och är du inte medlem så kan du bli det, eller åtminstone rösta på oss i september 2010.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu, för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, medborgarrätt och personlig integritet.

Tre bloggare – Jonathan, Fajaf & projO – som alla har röstat på ett klokt och omdömesgillt sätt! 🙂

Läs gärna blogginlägget Min kandidatur till Piratpartiets riksdagslista!

Jag har fått en grupp på Facebook, som min vän Jonathan Rieder Lundqvist har startat – den heter kort och gott ”Vi som vill se Carl Johan Rehbinder bli Riksdagsledamot!”. Besök den, och bli gärna medlem – om du instämmer med rubriken, förstås.

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Sätt hela Sverige i fängelse när ni ändå håller på…

Politiken i vårt kära fosterland tycks gå ut på att kriminalisera varenda människa, utom möjligen de allra mest välartade och lydiga medborgarna. Dem kan man å andra sidan skuldsätta, och då har man dem under kontroll också. Att öka kontrollen av medborgarna, samtidigt som man omger dem med ett ogenomträngligt virrvarr av paragrafer, gör att ingen kan leva ett normalt liv utan att någon gång bryta mot någon lag.

Och när man blir ertappad med ett lagbrott (vilket många förr eller senare blir, fullkomligt godtyckligt), har man två val – antingen står man på sig, bråkar, överklagar, eller ger fan i det, låter det inte påverka en. Eller så står man ödmjukt med mössan i hand, skrapar med foten och ber om ursäkt, ivrigt och underdånigt intygande att man aldrig kommer att göra så igen. Och eftersom vi inte har likhet inför lagen i denna vår åsiktsdiktatur, så kommer den ångerfulle undan med en liten smäll på fingrarna, medan den upproriske straffas hårt.

De som öppet kritiserar ordningen kan granskas, och då hittar man snart något att slå ner på, vilket förvandlar kritikern till en kriminell. De som uppriktigt ångrar sig och ber om ursäkt är effektivt förslavade, och de som kör en vals, spelar ångerfull, förvandlas till lögnare. Till slut har vi skapat en nation bestående av slavar, lögnare och kriminella.

Lydnad är överordnat allt annat. Ordnung mußt sein. Därför är det nog bäst att sätta fotboja med GPS på varenda människa som bor i Sverige (nu finns det ju såna där fina chip som man kan operera in under huden!), ta DNA-prover på alla och spara dem i hemliga register (som är tillgängliga för alla myndigheter och privata bolag), och så kan vi öka på kameraövervakningen, övervakningen av Internet, teletrafik och e-post, och dessutom kan vi ersätta alla kontanter med plastkort med spårbara chip, så att varenda inköp registreras i en databas.

Inget av detta är science fiction. All teknik finns redan för att göra detta i stor skala. Och det har redan börjat. På ofattbart kort tid har regeringen och riksdagen släppt genom vansinneslagar, så tokiga att om man berättar för folk vad de innebär i praktiken, så är det få som tror att det är sant. FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, ACTA och mycket annat. Men politikerna som skapat dessa lagar följer förstås Goebbels fina princip – ska man ändå slå i folk en lögn, så ska man göra det storslaget, och ge dem en jättestor lögn när man ändå håller på.

Århundradets värsta aprilskämt är nu IPRED, som gick igång just idag. Väldigt få verkar ha fattat vad denna nya lag faktiskt innebär i praktiken, för vanliga, hyggliga människor. I debatten kring IPRED har det pratats mycket om omoraliska fildelare som bara vill konsumera kultur gratis, när debatten egentligen borde handla om de vittgående konsekvenserna för samhället i stort, rättssäkerheten och privata företags rätt att bedriva privat polisverksamhet. Privata bolag får större befogenheter än polisen i sin jakt på fildelare, den enskilde individens integritet och rättsäkerheten urholkas ännu mer.

Gratis är gott, säger fildelningskritikerna raljerande, och tycker att det är omoraliskt att vilja ha kultur gratis. Men vi kan alla ta del av enorma mängder kultur alldeles gratis varje dag – via TV, radio, tidningar (t.o.m. gratis tidningar, som Metro, QX, Nöjesguiden m.fl.), Internet, bibliotek, utomhuskonserter, väggmålningar, offentlig konst, arkitektur, vissa muséer och mycket annat. Det är i själva verket en högst begränsad del av den kultur som produceras som faktiskt kostar pengar, och så har det alltid varit. Och dessa gränser är flytande. Att dela ut gratisprover har alltid varit världens bästa reklam. Därför är det inte konstigt att många anser att det är en mänsklig rättighet att få ta del av den kultur vi lever i – annars är vi inte en del av den. Två miljoner svenskar fildelar redan, eftersom den nya tekniken gör det enkelt att göra just det. Och den samlade kommersiella kulturkonsumtionen har inte minskat de senaste åren – tvärtom. Så huvudargumentet mot fildelning håller inte för närmare granskning.

Upphovsrättsmaffian tjatar om att fildelning är stöld, fast det ju inte är det. Rent juridiskt är illegal fildelning definitionsmässigt ett upphovsrättsbrott, men inte stöld. I början av DVD-filmer tvingas man se en lögnaktig filmsnutt där fildelning jämförs med bilstöld och väskryckning, något som förstås är fullkomligt felaktigt. De stora mediabolagen ylar om att de förlorar pengar på olaglig fildelning, och precis som Facit, som gick i konkurs eftersom man inte ville anpassa sig till ny teknik, så kan de mediabolag som inte vill anpassa sig till teknikens utveckling också gå i konkurs. Och det kommer de att göra. Det är i längden ingen bra affärsidé för ett mediabolag att tjäna pengar på rättsprocesser mot just dem som konsumerar media.

Men även detta är irrelevant. Detta handlar till syvende och sidst inte om fildelning. Du kan vara en stark försvarare av upphovsrätt och lika stark motståndare till (illegal) fildelning, och ändå är IPRED en dum och farlig lag. Du kan hamna i kläm ändå. Rättssäkerheten är kraftigt hotad. I andra länder (som t.ex. FInland och Danmark), där liknande lagstiftning införts, har människor råkat ut för fruktansvärd utpressning, oskyldiga blir dömda, folk begår självmord, hela deras ekonomi krossas – fullkomligt felaktigt och oproportionerligt.

Ett scenario: Någon laddar ner ett antal filmer på ditt öppna nätverk, utan att du vet det. Det kan vara en granne, eller någon som sitter i en bil utanför ditt hus, som lånar ditt nätverk. Om du inte vet om du har lösenordsskyddat eller öppet nätverk, så ligger du illa till. Du kan bli föremål för en utredning, som du inte känner till, och plötsligt en dag kliver kronofogden in i ditt hem, tar alla dina datorer och hårddiskar, belägger ditt hus med kvarstad och lämnar en stämning. Eftersom detta är ett civilrättsligt mål har du inte rätt till advokathjälp, och du måste bevisa din oskuld, eller betala hundratusentals kronor i skadestånd. Detta kan hända vem som helst, godtyckligt, och det är inte en skräckvision. Vi har redan sett det hända, i Finland och Danmark.

IPRED-lagen har som konsekvens att misstänkta fildelare lämnas ut till företag som som anser sig fått sin upphovsrätt kränkt genom fildelning. Den misstänkte hålles ovetande om detta under en månads tid. Under denna tidsperiod kan upphovsrättsinnehavaren spärra den misstänktes bankkonto och förbereda en privat husrannsakan mot honom eller henne – även om personen är oskyldig. Ditt bankkonto kan alltså spärras utan din vetskap, bara på basis av en misstanke att du har fildelat. Du kan då inte betala dIna räkningar, som t.ex. hyra eller amorteringar, och kan följaktligen bli vräkt från din bostad – fortfarande på basis av en misstanke. Du behöver alltså inte vara fälld för något brott. Är detta rättssäkerhet? Jag bara undrar.

Det är alltså inte sant att ”den som har rent mjöl i påsen har intet att frukta”. Den som är oskyldig har i själva verket allt att frukta, eftersom den som anklagas måste bevisa sin oskuld, en process som kan kosta hundratusentals kronor bara det. Denna lag verkar i själva verket specialdesignad för att oskyldiga ska drabbas, och den enda orsaken jag kan tänka mig till detta är att det är avsikten. Folk ska skrämmas till tystnad och passivitet. Makthavarna ser att Internet är farligt för deras maktmonopol, och därför vill man begränsa Internet, kontrollera Internet, och helst av allt utplåna Internet helt och hållet.

Att denna lag godkändes måste bero på en av några få saker:

1. Politikerna är okunniga idioter, som röstar enligt partipiskan, utan att fundera på konsekvenserna
2. Politikerna är komplett galna
3. Politikerna är del i en konspiration som syftar till att förvandla Sverige till en fascistisk diktatur.

Välj själv vilket som verkar värst… Kanske är det en kombination av alltihop, vem vet.

Det är verkligen dags att sätta stopp för denna klåfingrighet. Det är inte medborgarna som ska granskas, det är makthavarna. Sätt de dolda kamerorna, internetbevakningen, brevspionaget och hårdgranskningen på våra politiker istället, så får de se hur kul det är.

Andra som skriver om samma sak:
Emma Opassande i Aftonbladet, Henrik Alexandersson på Second Opinion och i Expressen, Christian Engström (här också, och här), CUF-ordföranden på politikerbloggen, Anna Troberg på Newsmill, SvD, Blogge Bloggelito, Harald Åberg, Soundness in a soundless world, MinaModerataKarameller

Lite mer diktatur, tack! – Vassego, betala i kassan!

När de stora moderna diktaturerna växte fram under 1900-talet, var öppet våld och synligt tvång självklara ingredienser. Att avrätta personer för deras åsikter var vardagsmat i en värld där ytterst få länder var demokratier. Nackskott och massgravar var logiska, och praktiska politiska lösningar. Ideologier som socialism, kommunism, fascism och nazism betraktades som moderna och realistiska, och rönte onekligen en stor internationell framgång. Medborgarna i stora länder som Sovjetunionen och kommunistiska Kina föll offer för det sociala experimentet totalitär ideologi kombinerat med modern teknologi. Många andra, mindre, men internationellt betydelsefulla länder som Tyskland och Italien prövade på den nya tidens styresskick.

I och med andra världskriget insåg många att rå diktatur och totalitär makt kanske inte var den bästa vägen till lycka, och inte ens nödvändigtvis den effektivaste metoden att utöva makt, så makthavare och medborgare arbetade för en gångs skull tillsammans (låt vara med disparata motiv) för att utvidga det demokratiska systemet över hela världen. Ibland brydde man sig inte om att skapa demokrati – man använde ordet bara, för att skyla över det faktum att landet fortfarande styrdes som en rå diktatur – DDR och Nordkorea är bra exempel på detta. Tyska Demokratiska Republiken och Demokratiska folkrepubliken Korea. Den sistnämnda finns fortfarande, och heter alltjämt så. Det räcker naturligtvis om folk tror att de lever i en demokrati.

Men de som har makten på riktigt skiter i vilket samhällssystem som för närvarande är populärast. De anpassar sig för att behålla och stärka sin makt. Fungerar det med färggranna arméer, pukor och trumpeter, överdådiga kröningsceremonier, hermelinmantlar och guldspiror för att upprätthålla makten, så är det just de redskapen man kommer att använda. Om det är smarta bomber, grå kostymer och en armé av buffliga livvakter som utmärker den offentlige makthavaren, så kommer makthavaren att använda sig av just det. Och om det är demokratiska val av sympatiska personligheter beväpnade med förnuftiga floskler, så kan du vara så säker på att några sådana marionetter kan skakas fram ur lämplig rockärm.

De verkliga makthavarna ser vi inte alls – de är skuggfolket, de som verkar utan att synas. Skuggfolket vill inte granskas – de kastar dimridåer och anlitar duktiga idioter som marionetter. Ledande politiker som Tony Blair, Fredrik Reinfelt och Carl Bildt är också marionetter, nickedockor som kan korrumperas och användas av makten så länge de uppfyller sina plikter. Några som är särskilt duktiga får bli medlemmar i fina marionettklubbar, som Bilderberggruppen, där alla de sitter som tror att de har verklig makt. Men de verkliga makthavarna är de som styr pengarna i världen. De som äger världens stora banker, och bestämmer över all finansiering och riktningarna för all världens kassaflöden. Centralbankerna kan trycka mer pengar, skapa inflation och depression, finansiera krig – och blockera ditt bankkonto, över hela världen.

Och vi medborgare tror att vi har makt, eftersom vi får rösta var fjärde år. Men vad vi faktiskt gör när vi röstar, är att ge bort makten. I Sverige har vi något som kallas representativ demokrati, en slags frivillig diktatur där vi luras att tro att vi kan påverka samhällets utveckling genom att lägga några små lappar i lådor i närmaste samlingslokal. En gul, en vit, en blå. Och så tror vi att vi har varit med och påverkat – men det är en skendemokrati, ett skuggspel. Vi har under det gångna året blivit kraftigt varse om att det inte spelar någon roll vem som regerar. Det blir i stort sett samma politik ändå. Trots personval och yviga löften, som visade sig vara värda mindre än toapappret du just använde när du var på muggen. Det finns dock undantag från denna regel. Mer om det längre ner i denna artikel.

Under 1900-talet kunde makthavarna fortfarande komma undan med totalitärt maktutövande, kontroll genom våld och utrensningar, och tvångsmetoder. ”Papiere, bitte” var vardagsmat i många länder. Men i vår ”upplysta” tid räcker inte tvångsmedel utifrån. Vi måste bli förförda att själva vilja bli kontrollerade. Vi måste luras att tycka om att bli kontrollerade, manipuleras till att älska Storebror.

Så med piska och morot införs allehanda kontrollsystem. Moroten är att allt blir så mycket enklare, vi blir omhändertagna och ”trygga”, och beskyddade från hemska terrorister och brottslingar. Piskan är den som säger ”den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja”, och genomdrives med buzzwords som terrorism, barnporr och organiserad brottslighet. Ingen gillar ju sånt, eller hur? Så om du till äventyrs motsätter dig nya lagar och kontrollsystem som officiellt är till för att stoppa just sådant, så måste du vara en skummis med smutsigt mjöl i påsen – endera terrorist, brottsling eller barnpornografikonsument – eller hur? Så dra ner byxorna för kontroll vid minsta anmaning, eftersom vi alla måste lyda för en god sak. Ordnung mußt sein!

Förr i tiden kunde man enkelt införa legitimationstvång. Återigen, ”Papiere, bitte.” Nu är det frivilligt, men du kommer å andra sidan inte långt utan ditt ID-kort. Och överallt gör man det svårare att klara sig utan plastkort, nu också med inbyggda, spårningsbara chip. Snart har man ersatt alla myntautomater med kortspringor. Ska du parkera din bil tar de flesta P-automater kort, och allt fler automater tar BARA kort. Inom en överskådlig framtid kan polismakten registrera varenda steg du tar, inklusive besöket på den offentliga toaletten, som givetvis också betalas med kort. Och har vi en japansk modell av toalett, som även registrerar ditt blodtryck och allmäntillstånd, så kan även detta uppdateras i de offentliga registren – som förstås är tillgängliga för ditt försäkringsbolag. Verkar du alltför krasslig höjs din premie.

Det är ju jättepraktiskt om alla papperspengar och mynt ersätts med kort – då slipper vi släpa på dem. Men tänk en gång till – om papperspengar försvinner, och ditt kort av en eller annan anledning inte fungerar; vad gör du då? Tänk om ditt konto spärrats av banken, av en eller annan anledning? Tänk om autogirot dragit för mycket från ditt konto, och så har du plötsligt inget på kortet? Och – tror du inte att en rånare kan ta ditt kort och knäcka koden för att råna hela ditt bankkonto? Nå, du kan ju spärra kontot, förstås – om inte rånaren har snott din telefon också, och slagit ner dig så att du ligger avsvimmad i flera timmar. Säkerheten är illusorisk. Dessutom – då kan ALLA dina pengatransaktioner registreras. Vill du det? Vill du att skattemyndigheten ska ha fri tillgång till hela din privatekonomi?

Låt oss göra ett tankeexperiment – varför inte drogtest på de offentliga toaletterna? Du har rökt på lite, pissar i porslinstratten, analysapparaturen slår larm till polisen, låser dörren så att du inte kan komma ut, och strax kommer den lokala piketen och plockar in dig för droginnehav. Science fiction? Inte då. All teknik finns redan. Det är bara en fråga om att sälja in idén. Politiker försöker ju redan få föräldrar att gå med på obligatoriska drogtester för skolungdomar – givetvis för att skola in ungdomarna i att vänja sig vid ett samhällssystem där vi ständigt blir kontrollerade. Flygplatskontroller och snatterilarm fungerar på samma sätt – du ska vänja dig vid att bli kontrollerad.

Och när tekniken pajar – för det gör den alltid, förr eller senare – så finns det alltid något att skylla på. Du fastnar på muggen, eftersom den läser av otillåtna droger i ditt urin. Muggen låser in dig, men larmet funkar inte, och bevakningskameran är sönderslagen. Du får ett epileptiskt anfall och dör på toaletten. Men då kan polisen avfärda det hela med att det var ”drogrelaterat”, och då finns plötsligt ingen ansvarig. Du fick skylla dig själv.

I skuggfolkets drömsamhälle går vi alla runt med inopererad fotboja (spårbart datachip), i praktiken ett virtuellt spekulum uppkört i röven för jämnan. De som inte lyder blir utestängda från samhället. I det fullt utblommade kontrollsamhället har alla små datachip inopererade under huden, för det är ju så himla praktiskt. Du kan gå ut utan ID-kort, utan betalkort, utan nycklar, och ändå göra alla dina ärenden. Jättepraktiskt.

Fördelarna med ett inopererat chip kommer att säljas in med glada kampanjer. Skrattande nudistkolonier vinkar glatt och påpekar fördelen med att äntligen kunna få vara helt naken. Leende mammor lovprisar tryggheten i att alltid kunna spåra var deras barn är. Bilägaren blir glad för att han slipper komma ihåg bilnyckeln, och ingen kan stjäla hans bil, eftersom bara hans chip öppnar dörren. Tror han.

Den mest fruktansvärda fascismen du kan föreställa dig kommer att införas med medborgarnas hjälp. Frivilligt. Och du betalar själv. Och den som försöker göra på eget sätt blir totalt utstraffad genom några knapptryckningar. Butiksdörrarna öppnas bara för dem som är kreditvärdiga (varje butik har en scanner utanför dörren som läser av vilka som vill komma in – den som inte har några pengar vill man förstås inte ha in i butiken), och alla andra får stanna ute i kylan. Bokstavligen och bildligen. Och just så skall vi skrämmas till lydnad.

Detta är inte science fiction. All teknologi jag har beskrivit finns redan, och betydligt mer avancerad än så. Du kan redan köpa GPS till ditt barn, och du kan redan ha ”koll på dina vänner” med smarta webbtjänster (kan du ha koll på dna vänner finns det väl ingen anledning att hindra staten från att ha det, eller hur?). Exklusivare bilmärken har redan bilnycklar som trådlöst låser och låser upp bilen, beroende på hur långt från den du är. Nya pass förses med ett chip som kan fjärravläsas, så att flygplatskontrollanterna slipper bläddra i varje resenärs pass. Att sådana pass kan missbrukas av en terrorist, spion, eller bara en sofistikerad skurk med rätt scannerutrustning är det naturligtvis ingen som nämner. Att du med utrustning för ett par tusen kan framställa falska fingeravtryck som lurar de mest avancerade fingeravtrycksläsare är det förstås ingen som nämner heller. Falsk trygghet, alltså.

Alla dessa tekniska arrangemang ”för vår trygghets skull” har egentligen inte ett skit med din trygghet att göra. Flygplatskontroller, knivförbud, bevakningskameror och ID-kortskrav hindrar inte riktiga bovar. De som vill begå brott gör det ändå, och hittar på smarta lösningar för att överlista alla skyddsåtgärder. Trygghetsarrangemangen finns egentligen där för att avväpna dig totalt, göra dig 100 % sårbar och hjälplös, van vid kontroller (”klart att dörrvakten trycker upp ett finger i min anal – jag skulle ju faktiskt kunna vara en terrorist!”) och totalt försvarslös. Lätt att kontrollera.

Denna svarta berättelse, denna gastkramande dystopi, verkar kanske överdrivet cynisk. Det är dock tyvärr en alltför realistisk vision för att lätt avfärda. Och insikten om att detta faktiskt är en fullt möjlig utveckling i vårt samhälle, inte minst eftersom den redan har kommit väldigt långt, får allt fler att vakna, och ställa sig på tvären. Ur detta perspektiv är det logiskt att dra slutsatsen att t.ex. Piratpartiet är ett av många synbara symptom på en underström, en sakta uppvaknande medborgarrättsrörelse, ett aktivt motstånd mot kontroll av medborgarna, mot totalitär makt, mot hjärntvätt och inlärd hjälplöshet – för frihet, för eget ansvar, för varje enskild individs möjlighet och rätt att själv skapa förutsättningarna för sitt liv.

Det är inte politikerna som ska kontrollera oss. Det är vi som ska kontrollera dem. Vi måste fatta att ingen blir lyckligare av inopererade datachip, kontrollkameror och avlyssning överallt, avskaffad yttrandefrihet, meddelarfrihet och andra uttryck för totalitär makt – modern högteknologisk diktatur. Orwell hade suckat igenkännande. Ska vi någonsin lära oss av historien, och förekomma nästa maktattack? Thomas Jefferson, U.S.A.:s tredje president, och huvudsaklig författare av den amerikanska konstitutionen, ansåg att ”det måste vara varje invånares rätt att bära vapen, för att kunna försvara sig mot en korrumperad regering”. Onekligen ett intressant perspektiv, sett ur vårt nutida perspektiv. Jefferson var kanske inte helt fel ute.

Framtiden är inte skriven, inte ristad i sten. Du och jag, vi alla kan vända utvecklingen, tillsammans. Vi måste höja våra blickar, bli mer medvetna, mer olydiga, mer ifrågasättande. Vi måste sätta ner foten och säga nej, när vi blir utsatta för plågsamma och onödiga myndighetsförsök. Vi behöver inte beväpna oss med dödliga vapen, men vi måste granska politiker, media och andra makthavare i sömmarna, och avslöja varje skurk och bedragare som just det – skurk och bedragare. Vi måste sluta vara så godtrogna, och tro att all överhet vill oss väl. Det vill de inte. Särskilt inte om de säger att de vill just det. De skiter i dig. Utgå från att all media och alla politiker ljuger, och att de bara är megafoner för maktens intressen.

Staten är inte din omtänksamme vän. Staten är en drös med människor som vill ha makt över dig. Vänj dig vid att för närvarande se staten (regeringen och riksdagen) som din fiende, som du kan vänta dig vilka attacker som helst från. Var misstänksam, ifrågasättande och monumentalt bråkig i alla dina mellanhavanden med myndigheter. Om någon vill se ditt ID-kort, eller på annat sätt ha dina personuppgifter – fråga varför. Och kräv jävligt bra motiv. Annars kan du vägra. Om kassörskan i taxfree-butiken vill se ditt boardingpass fast du bara köper choklad och parfym – fråga varför. Får du inte ett bra svar; lämna grejerna och köp ingenting. Våga vara besvärlig. Fråga inte om lov. Lev ditt liv som du vill leva, utan att ängsligt se dig över axeln (får man göra så här?). Ta makten över ditt liv.

Och OM du ska rösta i våra skendemokratiska val – lägg inte din röst på något av de etablerade partierna som redan sitter där. Straffa ut dem. Välj inte heller ett riktigt, riktigt dåligt alternativ som Sverigedemokraterna. Reaktionär kristendom och nynazism i kombination är kanske inte riktigt vad det här landet behöver. Rösta på Piratpartiet, inte nödvändigtvis för att du håller med om allt de förespråkar, men för att de är ett frihetligt parti som t.o.m. kan ha goda chanser att komma in. Det om något vore under alla omständigheter en seger för folket, ett återerövrande av lite makt genom röstsedeln. Vi kan stoppa diktaturen från att växa sig oövervinnerlig. VI kan stoppa skuggfolket från att få ännu mer makt. Det finns en väg ut ur tyranniet. Men du måste göra jobbet – all makt är given.

Vi har de makthavare vi förtjänar. Vi måste själva erövra vår frihet.

Andra bloggare som kommenterat, länkar till mig och/eller skriver om samma ämne:
Joshen, Rick Falkvinge, Fritänk, Christian Engström (pp), Calandrella, projO’s blog, Argast Nu, A die Wundes Weblog, Lûzgannon, Nemokrati, Terra Modulo, Badlands Hyena, UD/RK Samhälls Debatt, Fridholm.net, Jens O., XOR, Rormok’s Weblog

Jag har rent mjöl i påsen!

Den mest uttjatade metaforen just nu handlar om att ha rent mjöl i påsen. De som tycker att FRA-lagen och annan övervakning, i förlängningen fascistisk polisstat (ordning och reda!), är en bra och önskvärd sak, använder sig ofta just av den metaforen. Om du har rent mjöl i påsen, så har du inget att oroa dig för, inget att frukta.

Mitt mjöl är väldigt rent. Men jag tycker inte att det är O.K. att alla och envar skitar ner mitt mjöl genom att sticka fingrarna i det. Hur rent mitt mjöl än är, så kommer det att bli solkat om myndigheter av olika slag ska kladda på det, sticka ner händerna och kolla. Såvida inte samtliga inblandade myndighetspersoner har kliniskt rena händer – men det vet vi ju att de sällan har. Så jag vill ha mitt mjöl i fred, tack!

Dessutom – vem bestämmer vad som är rent mjöl? Om en myndighet bestämmer att ett mjöl för att räknas som rent måste uppfylla vissa bestämda kriterier, så kan ditt mjöl, som var så rent och fint igår, idag vara undermåligt. Enligt myndigheternas kriterier. Och då har de all rätt att komma och gräva i ditt mjöl, kritisera och kräva ändring, trots att ditt mjöl alldeles härom dagen dög alldeles utmärkt för dig och din familj.

Ingen går alltså säker om myndigheterna, i skepnad av till exempel FRA (eller annan valfri spionorganistation), skall tillåtas tafsa på allas våra mjölpåsar. Ingen kan vara säker på att faktiskt ha rent mjöl i påsen. Mjölet kan vara rent, men bli förorenat av skitiga myndighetstassar. Eller bedömt som orent, enligt helt nya bedömningsgrunder. Dessa integritetsöverträdelser som regeringen vill införa är detsamma som att införa ständigt undantagstillstånd, krigsregler i fredstid. Låter inte det lite väl Orwellskt, lite väl mycket nyspråk? Krig är fred? Eller?

Med andra ord – myndigheterna ska ge fan i att gräva i vanligt folks mjöl. Stoppa FRA-lagen! Lägg ner FRA! Sluta med att misstänkliggöra ett helt folk! Ni är helt enkelt inte kompetenta att bedöma vad som är rent eller skitigt mjöl!

Låt oss ha vårt mjöl i fred, hur rent eller skitigt ni än tycker att det är!

Lobotomerade politiker

Mitt förtroende för våra folkvalda politiker har redan blivit svårt skadat av införandet av FRA-lagen, men nu verkar alliansen ha fått totalt hjärnsläpp. Genomgår riksdagspolitiker obligatorisk lobotomi, eller vad fan är det som pågår där inne egentligen? Det verkar faktiskt som att alliansen har bestämt sig för att ”det är alldeles för jobbigt att regera, så till nästa val måste vi förlora”. Alltså hittar man på lagförslag efter lagförslag, det ena tokigare än det andra, så att de till slut helt säkert måste bli bortvalda.

I Dagens Nyheter kan man nu läsa att alliansen vill införa en s.k. ”civilkuragelag” (läs även en helt huvudlös artikel i Aftonbladet), vilket i praktiken innebär att det skulle bli obligatoriskt att ingripa, och anmäla brott. Om man ser ett brott och inte ingriper, så kan det alltså bli straffbart. Det låter lite som en tidningsanka, eftersom det är så obeskrivligt korkat, men efter FRA har jag slutat förvånas över politikers bottenlösa dumhet.

Vi ska alltså lagreglera individuellt mod, i alla fall om man kallar det för något så dumt som ”civilkuragelag”. Detta är naturligtvis Orwellianskt nyspråk för angiverilag, och i ett svep har man alltså än en gång övertrumfat det östtyska STASI i effektivitet, eftersom de bara hade drygt 100.000 informatörer – i Sverige blir vi 9 miljoner.

Problemen med en sådan lagstiftning är så många att det knappast går att överblicka i ett svep. För det första kan man inte lagstyra människors empati, pliktkänsla eller respekt för andra människor. Civilkurage bygger alltid på dessa faktorer. En lag som tvingar medborgarna att skvallra på varandra bygger på helt andra psykologiska faktorer, som t.ex. rädsla. Rädsla för att bli straffad, åka fast och bli bötfälld. Redan tanken på att polisen knackar på dörren kan vara tillräckligt skrämmande för de flesta. Så då skvallrar man hellre. Eller så gör man sig bara liten och tyst som en mus. Och då stör man ju inte makthavarna. Vågar någon sticka ut hakan och utmana makten, så finns det alldeles säkert något brott man kan anklaga den personen för, och så var vi väck med den. Praktiskt.

Och om jag nu inte är jurist, och inte helt säkert vet om det jag ser framför mig möjligen kan vara brottsligt eller ej, hur ska jag agera då? Ska jag ingripa mot något jag tror är brottsligt, för att själv slippa straff om jag blir påkommen med att inte ingripa, eller ska jag låta bli, och bara springa därfifrån för att slippa vittna? Ska medborgarna tvingas göra polisens jobb?

Och – vilka brott ska vi tvingas anmäla? Om min granne anlitar svart städhjälp, om min kompis odlar lite marihuana i sitt växthus, om min farbror bränner hemma och säljer till sina kompisar, om min bror fildelar och laddar ner film från nätet, om min morfar kör bil utan bilbälte? Om jag vet om dessa ”brott”, och inte anmäler dem (främst för att jag själv inte anser att det är brott), ska då jag automatiskt förvandlas till brottsling då? Är jag medbrottsling om jag ser en lagöverträdelse, utan att ingripa? Ska barnen anmäla sina föräldrar om de kör mot rött? Ska föräldrar tvingas anmäla sina egna barn om de kommer på dem med att snatta, eller stjäla pengar ut mammas plånbok?

Och – om jag underlåter att anmäla ett brott, så blir jag ju också en brottsling, och då måste ju den som vet att jag har underlåtit att anmäla ett brott anmäla mig för brott mot angiverilagen, annars blir den personen också en brottsling. Till slut är vi brottslingar allihopa. Utan undantag. Vilken fantastisk metod att skapa total inflation i brott.

Politiker verkar lida en skrämmande brist på insikt om hur vi människor fungerar. För det första har de en grotesk övertro på lagar som styrmedel, och dessutom verkar de sakna all förmåga att se konsekvenserna av sina lagar. Om jag ser ett brott begås, och vet att jag kan bli straffad om jag inte ingriper, så kommer jag naturligtvis att springa därifrån, fort som attan. Vad händer då? Inga vittnen vid en eventuell rättegång. Ingen som vågar hjälpa till på något sätt. Ingen som ens vågar stanna och se vad som händer. Och om det mot all förmodan finns enstaka individer som faktiskt bevittnat brottet, kommer de sällan eller aldrig träda fram och vittna, eftersom de då kan bli anklagade för att ha brutit mot angiverilagen, eftersom de inte gjort något.

Vidare måste man vid införandet av en ny lag också tillse att lagen kan upprätthållas och bevakas. Annars blir det bara ytterligare en papperstiger, som får regeringen att framstå som än mer patetisk (vilket väl skulle kunna betraktas som den enda nyttan i detta fall) och fjärmad från samhället.

Och allvarligt talat – vilka är ni, herrar och fruar riksdagsledamöter, att prata om civilkurage? Vilka är ni, som lätt och ledigt lade er platt på marken under partipiskan när FRA-lagen skulle röstas genom, att kräva civilkurage av andra, när ni inte har något eget??

FRA-lagen var bara ett steg på vägen mot fascism. Detta med ”civilkuragelag” är ytterligare ett jättekliv mot polisstaten, mot ett samhälle som helt och hållet drivs av skräck. Det är inte acceptabelt att någon regering inför DDR-metoder i form av polisstat och fascistdiktatur, men särskilt inte en ”liberal” regering. Skärpning!

Frågan är… hur ska vi göra om det är regeringen som begår brott mot folket?

Andra bloggare som skriver om samma ämne:
Hanna Wagenius, Dumheterna, Mina Moderata Karameller, Rick Falkvinge, Alliansfritt Sverige, Folkpartiet i Nacka, Tindra, Projo, Opassande, Johanna Nylander, Henrik Alexandersson

Moralisk upprustning – första stegen mot fascism

Porr är farligt, ondskefullt, våldtäktsbefrämjande och borde förbjudas. Eller…?

I Piteå väller moralpaniken fram som en tsunamivåg, och kulturchefen arbetar för ”goda värderingar”. Det har skrivits spaltmeter (här, här, här, här och här) om Henrik Svenlin, det unga mackbiträdet på OKQ8 i Piteå, mackägaren Mikael Åström, SAC (Syndikalisterna) samt Hans Hansson, chef för kultur- och fritidsförvaltningen i Piteå, och den propagandakampanj kulturchefen satt igång, med utpressning, tvång och annan otillbörlig påverkan av berörda parter. Många bloggare har också bidragit till debatten, förstås.

Men alla har inte fallit för masspsykosen. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, som också är kolumnist på Piteå-Tidningen, skrev en härligt sarkastisk och avväpnande artikel om hela rabaldret, och den är verkligen värd att läsa. Som en intressant information i anslutning till denna artikel kan nämnas att Stig-Björn sade upp sig som kolumnist eftersom chefredaktören stödde kampen för att porrfritt Piteå och vägrade köra hans kolumn. Att han hade ryggrad, och valde att säga upp sig från en arbetsplats som han inte var nöjd med (ja, en liten välriktad spark mot den narcissistiska mesen Henrik Svenlin) hade hon tydligen inte räknat med, för hon valde raskt att be honom att stanna kvar. Hon bet i det sura äpplet och körde hans kolumn.

Många har förstås blivit arga och upprörda över denna flagranta respektlöshet mot demokrati, anständighet och frihet, men många andra har också försökt beskriva hela detta förlopp som en bagatell, en tillfällig liten löjlighet i en ytterst begränsad omfattning, ett välfärdsproblem utan substans. Inget att ödsla energi på. Piteå, liksom – duh…

Problemet är att det är just på detta sätt tyranni och fascism börjar. Små, små steg, som ingen orkar bråka om, och så är massor av de saker som vi själva kunde bestämma över plötsligt förbjudna, utan att vi märkte hur det gick till. Med en helhetsblick kan vi sammanställa detta med införandet av FRA-lagen och flera andra integritets- och frihetskränkande åtgärder och lagar, och då inser vi att vi nu är närmare ren fascism än vi tror.

Alla som inför diktatur börjar med att införa lagstiftning mot de som avviker mest, som homosexuella, prostituerade, politiskt extrema m.fl, och sen kan man dra åt tumskruvarna lite till, och lite till, och lite till. Som den berömda grodan i kastrullen – om du slänger ner en groda i kokande vatten kommer den att hoppa ur som ett skott, men om du lägger ner den i kallt vatten och sakta höjer värmen kommer den inte att märka något. Så säger myten i alla fall, och även om det eventuellt inte skulle vara sant i verkligheten (som det där med strutsarna med huvudet i marken) så är det en bra liknelse.

Porr är INTE ett tecken på ett sjukt samhälle. Det är snarare tvärtom. Närvaron av pornografi är ett lackmuspapper på att ett samhälle är fritt, friskt och levande. I diktaturer lyser all porr och annat snusk med sin frånvaro. I fria länder med lättillgänglig porr är jämställdheten alltid större än i de länder där porren är förbjuden.

Jag vill påminna om ett tidigare blogginlägg som jag skrev för en tid sedan här på TantraBlog – Porr är gott och nyttigt! I det inlägget demonterar jag en hel del av den desinformation som sprids av den kristfascistmoralistiska porrhatarmaffian. I sammanhanget passar även mitt mest lästa och kommenterade blogginlägg Nakna kroppar är inte farliga!. Läs gärna också min recension av Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister. Den tillför oerhört mycket i debatten. Boken, alltså. Läs den också – men börja gärna med recensionen, som sagt.

Eller för att citera en bekant; Björn Elzen, chef på Hydra Förlag:

Den som vill slåss för och försvara friheten måste ha modet och kraften att göra det i tid och även försvara sådant som man inte direkt gillar eller sådant som kan bagatelliseras och förlöjligas. Att ge sig på pornografi är ett mycket signifikant steg – måhända litet och harmlöst i sig – mot ett mardrömssamhälle.

Samtliga foton i detta blogginlägg är mina egna bilder.
Se mer på min erotiska hemsida Cirkus Eros.

Du är misstänkt för brott!

Ja, detta är den omedelbara konsekvensen av det lagförslag om avlyssning av FRA som den 17 juni skall röstas om i Riksdagen. Alla svenska medborgare blir avlyssnade, buggade – telefonsamtal, internettrafik, e-post – allt. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser, vilket i praktiken innebär även en mycket stor del av den kommunikation som är inom gränserna, eftersom många har webtjänster eller telefonabonnemang utomlands (typ hotmail).

Jag saxar direkt från www.stoppaFRAlagen.nu:

Allt du gör på nätet kommer att övervakas
Alla dina telefonsamtal kommer att avlyssnas

Den 17 juni röstar Sveriges riksdag om att införa allmän avlyssning av alla svenska medborgare. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser.

Nästan all kommunikation, även inom Sverige, passerar idag gränsen och kommer därmed att avlyssnas. E-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal, allt analyseras.

Ingen domstol är inblandad. Ingen brottsmisstanke krävs. Alla behandlas som misstänkta.

Även regering och myndigheter ges befogenhet att söka i den privata kommunikationen. Lagen öppnar för nya, godtyckliga användningsområden. Materialet kan dessutom lätt missbrukas eller hamna i fel händer.

Källskydd och meddelarfrihet blir tomma ord när varje kontakt med media kan vara avlyssnad.

Avlyssningen ska skydda mot odefinierade ”yttre hot”. I själva verket utgör den nya lagen i sig ett allvarligt hot mot det öppna och fria samhället.

Ännu värre blir det om lagstiftarna dessutom, för att göra denna lag mer effektiv, förbjuder kryptering, enligt det gamla uttjatade ”rent-mjöl-i-påsen-argumentet”. Det är tyvärr inte en omöjlig utveckling, och det gör i praktiken att vi enskilda medborgare i Sverige på sikt helt frånkänns rätten till ett privatliv.

“Om du har rent mjöl i påsen har du väl inget att frukta?” Nähä.
Men vem övervakar övervakaren? Vem kan intyga att de som övervakar oss gör det utan egensyfte, utan en dold agenda, utan att utnyttja sitt överläge? Ingen.

Om det är något som verkligen får människor att må dåligt, riktigt riktigt dåligt, så är det känslan av maktlöshet, vissheten om att man inte kan påverka sin egen verklighet. Den totalitära staten, liksom de jättestora företagen, lämnar väldigt lite utrymme för sina anställda (undersåtar) att ta eget ansvar, följa sin egen känsla för vad som bör göras eller inte göras. Och de som trots alla hinder startar eget, för friheten i att själv bestämma, straffas hårt av staten, som kontrollerar dig ända in i toaletten, taxerar dig efter eget godtycke, beskattar dig in på skinnet och lagför dig för minsta skitsak.

Den totalitära staten får hela kollektivet att må väldigt dåligt. Och när staten dessutom utpekar samtliga medborgare som brottsmisstänkta, då har det gått alldeles för långt, för länge, länge sedan.

Vi måste sätta stopp för den här fascistifieringen av vårt samhälle. Det har redan gått alldeles för långt, för alldeles för länge sedan. Redan på 1970-talet socialiserade Palme och hans kumpaner Sverige bortom alla gränser, och vad vi ser nu är bara en fortsättning. Sverige har haft kungamakt, kyrkomakt, politikermakt – totalitär socialism i demokratimaskeradkostym – och nu ska tumskruvarna dras åt ett snäpp till.

Vi är inte fria medborgare i detta land – du är ägd av staten. Du har inte rätt att bestämma över din egen kropp (staten kan bötfälla dig om du utsätter dig själv och ingen annan för fara), du äger ingenting (staten kan ta ALLT efter eget godtycke), du har inget privatliv (staten kan gå genom ALLT du har sagt, skrivit eller läst efter eget godtycke) och du får inte ta ansvar för ditt liv. Du får inte växa upp. Staten har förvandlats till en tyrannisk förälder, en monstermorsa som tvingar sina barn att bo kvar hemma i all evighet.

Jag har länge velat skriva ett blogginlägg om detta makalösa övergrepp på Sveriges befolkning, men har inte tyckt att jag har haft tillräckligt med faktaunderlag. Men nu finns det alltså äntligen en hemsida – www.stoppaFRAlagen.nu, med massor med fakta, länkar, kontaktvägar m.m., och den vill jag verkligen rekommendera dig att ta del av. Läs artiklarna, studera innehållet, och gör gärna som du uppmanas att göra som besökare – kontakta din riksdagsledamot (eller flera), och säg vad du tycker om detta.

Jag känner både frustration och vrede inför de maktens män (och kvinnor) som vill styra alla, kontrollera alla, förminska och skambelägga, straffa och piska, locka och manipulera alla till total underkastelse. Men ännu mer frustration och vrede känner jag inför alla de medgörliga mähän som inte fattar bättre, som inte vill ha makt, som låter sig styras, som likt Onkel Tom försvarar sitt eget slaveri. Dessa ryggradslösa amöbor och undflyende maktnekare är demokratins värsta fiende, frihetens dödgrävare. Vi som slåss måste hålla ihop.

Andra som bloggar om detta:
Oscar Swartz, Blogge Bloggelito, opassande, Peter Krantz, Rick Falkvinge, ars technica, drottningsylt, Henrik Alexandersson, Joshen, Projo, Lake, Attila Tecknare, frendo, MinaModerataKarameller, Johanna Nylander, Jonas Morian, Hanna Wagenius, Henrik Sjöholm, Andra sidan, Lösa tankar, Radikalen, Erik Hultin, Louise P., Christian Engström (pp), Rick Falkvinge (pp), Peace, Love and Capitalism, Skalleper