Arkiv för maj 2010

Juridiska paradoxer – ett bra förslag, men från fel personer

25/05, 2010

Three monkeys

Även en blind höna kan ibland hitta korn av sanning, eller av något annat. Regeringens allmänt förvirrade justitieminister Beatrice Ask har lagt ett förslag till ny kreditupplysningslag, som förstås har mött hård kritik, men efter en KU-granskning har propositionen nu godkänts av en borgerlig majoritet.

Naturligtvis är oppositionen mot förslaget – det är oppositionens självklara uppgift att vara mot regeringens förslag, och ingen överraskning. Jag blir betydligt mer oroad när en enig Riksdag klubbar genom ett förslag utan motstånd (så som skedde häromdagen med den nya, komplett vansinniga barnpornografilagen). Det är inte heller någon överraskning att pressen är kraftigt kritisk. Hur ska de nu kunna ägna sig åt sin seriösa granskande journalistik, som att publicera alla dessa listor med vilka kändisar som har högst inkomst i Nacka kommun (eller var nu folk bor)?

Jag vill inte läsa i dagstidningen vad min granne har i lön. Jag anser faktiskt att det är hans eller hennes ensak, och något jag faktiskt inte har med att göra. Jag tycker att det är ett skamlöst övergrepp, och oerhört integritetskränkande, att tjäna pengar på lösnummer genom att vifta offentligt med enskilda medborgares privata ekonomi. Det är usel (eller snarare obefintlig) journalistik, skvaller som inte borde räknas som nyheter med allmänintresse, mer än de där paparazzibilderna av troslösa popbimbosar som kliver ur bilar.

Naturligtvis hävdar medias representanter att de vill ha den här öppenheten för att kunna granska politiker, näringsliv och brottslingars handel och vandel. Men även media måste respektera enskilda medborgares privatliv, och det tycker jag är bra. Ingen har rätt att få veta vad jag tjänar, eller min granne – såvida jag inte vill berätta det självmant, förstås. Eller om det finns goda skäl att jag begått någon form av ekonomisk brottslighet. Och om det faktiskt sker oegentligheter så ska det vara en sak för polisen, inte en lynchmobb.

Jag tycker faktiskt att det är en väldigt bra idé att stoppa det här oskicket att vem som helst kan begära en kreditupplysning på vanliga medborgare. Det ÄR integritetskränkande, och borde ersättas med samma praxis som gäller för brottsregister. Om en arbetplats kräver utdrag ur brottsregistret så är det upp till mig att begära ut dessa uppgifter, och förmedla dem vidare, om jag anser att det är relevant. Detsamma borde gälla kreditupplysning. Då är det jag själv som avgör vilken personlig information som jag vill dela med mig av, ingen annan.

Papiere Bitte

Jag upplever det som oerhört irriterande att få hem brev med besked om att ett företag har gjort en kreditupplysning på mig – efter att det redan har hänt. Någon har smygkikat på min privata ekonomi, någon jag inte vet vem det är, någon som anser sig ha rätt att ta del av den informationen utan att ens behöva be mig om lov. Det är INTE acceptabelt i min värld. Jag vill bli tillfrågad. ”Får jag titta i din plånbok?” Och jag vill alltid ha rätten att säga ”nej, det får du inte”. Eller ”ja, varsågod” – om jag nu gör den bedömningen att jag kan lita på den som frågar. Men myndigheter anser ju sig ofta ha rätt att kliva in utan att knacka, ta för sig utan att be om lov – det ligger i den korrumperade maktens natur att bete sig så.

Det sägs också att det blir väldigt komplicerat för företagare som säljer dyrare kapitalvaror, om de måste be om lov att få göra en kreditupplysning. Men det är ju inte kundens problem. Om det vore svårare för kommersiella företag att få kreditupplysning (alltså att de bara kan få göra en kreditupplysning om kunden går med på det), så kommer det att finnas en marknad för de lite mer risktagande affärsinnehavare som är redo att sälja till folk utan kreditupplysning, och det kan väl vara positivt för konkurrensen?

Däremot är det förstås inte trovärdigt när detta lagförslag kommer från den nuvarande regeringen, som jag inte litar på för fem öre – särskilt inte när det gäller integritetsfrågor. Jag anar många och stora ugglor i mossen. Jag fick omedelbart tanken att de politiker som står bakom detta förslag kanske gör det för att få en inverterad effekt – för att allmänheten ska tycka att det är en jättebra idé med kreditupplysningar. Transparens och offentlighetsprincip. Och så glömmer de att det framför allt är maktens representanter som ska vara transparenta – inte medborgarna.

Politikerna kan faktiskt vara precis så sluga. Det vore inte första gången någon erbjuder ett skamförslag, för att få en väntad kraftig motreaktion, och sedan presenterar de det förslag de egentligen vill få genom, som ett mycket snällare, omgjort förslag. Ren jävla taktik, alltså.

Eller så vill de bara helt enkelt inte bli granskade själva. Så jävla primitivt illa kan det ju också vara. Synd att en i grunden bra idé ska bli solkad av smutsiga intentioner.

tunn linje

Blogge skriver också om lagförslaget.

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Tysk mentalitet – kvadratisk, praktisk & god.

21/05, 2010

Tysk mentalitet - perfektion och effektivitet

Ibland är det väldigt roligt att generalisera lite, dra alla över en kam och kategorisera. Sätta etiketter, sortera och definiera. Inte helt rättvist, alltid, men underhållande. Och så tycker jag mig kunna dra rätt skarpa slutsatser om vissa kulturella särdrag för olika grupper – som t.ex. tyskar. Naturligtvis finns det inget som gäller alla medborgare i ett land, men det finns onekligen tendenser som återkommer lite mer än genomsnittligt i vissa kulturer, och det påverkar förstås helhetsintrycket. Givetvis är detta inget man ska dra alltför långtgående slutsatser av. Men en viss insikt om kulturella särarter kan trots allt vara bra sjömärken att navigera efter, för att inte alltför ofta stöta på grund, rent socialt.

Efter några dagar i Tyskland har jag fått grundlig bekräftelse på en del av mina fördomar (som nu inte längre är fördomar, alltså), och det kan förstås vara nyttigt upplysande och samtidigt fantastiskt roligt. Den tyska mentaliteten andas effektivitet, pragmatism, fart, perfektion, renlighet och företagsamhet. Tyskland är beträffande företagarandan lite av hela världens Småland, med tanke på att detta internationellt sett inte så stora land ändå tills helt nyligen var världens största exportör av industriprodukter. Nu har Kina gått om. NU. Sensationellt, med tanke på att Kina rent befolkningsmässigt är mer än 11 gånger större än Tyskland.

Tyskland har världens mest utvecklade infrastruktur, med vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar, U-Bahn, S-Bahn, spårvagnar och gud vet allt. På många vägavsnitt är det fri fart, vilket innebär att om jag ligger och puttrar i 160 km/tim, så blir jag ständigt omkörd. Av skåpbilar. Man skulle kunna tro att det i de hastigheterna (180+) rör sig om svarta Mercedesar, silverfärgade BMW och en och annan Porsche. Och visst händer det – men det mest påtagliga är alltså att när jag tycker att jag kör hyfsat fort (typ vinka-hej-då-till-körkortet-fart hemma i Sverige), så blir jag rejält frånåkt av Ford Transit-skåp, Renault Trafic och VW-bussar. Härligt.

Tyskar verkar gilla regler, och följer gärna instruktioner, men ändå finner jag generellt en mer självständig inställning till mycket i Tyskland. De har ju rätt så påtagligt dåliga erfarenheter av hur det kan gå när man följer ledaren lite för hängivet. Överlag verkar man lita lite mer på individens förmåga att själv styra över sitt liv i Tyskland. Ingen kommer att stoppa dig i finkan om du röker en joint, säljer sex eller kör i 270 på motorvägen. Och du kan köpa vin och sprit på vilken bensinstation som helst. Men ändå verkar tyskarna klara av det ansvaret. Kära folkhemspolitiker i lilla bananmonarkin Sverige – vad har tyskarna som vi saknar? Varför verkar de klara av att hantera ett ansvar som ni tycker att svenskarna inte är redo för?

Ritter Sport

Men mitt absoluta favoritfenomen beträffande tysk mentalitet är den goda chokladen Ritter Sport. Denna choklad har en reklamslogan som kan få mig att gapskratta om och om igen. På baksidan kan man läsa följande, i tydliga blockbokstäver: QUADRATISCH. PRAKTISCH. GUT. Och jag ramlar baklänges. Bara en tysk skulle kunna komma på tanken att propagera för en chokladsort med dessa argument. Att den är fyrkantig, att den är praktisk, och förresten – den är god också.

Ritter Sport

Det allra roligaste i sammanhanget är att när jag har påpekat detta för tyskar, så fattar de först inte vad som är roligt. Lite som svenskar, när de inte fattar hur outsägligt komiskt det är att just Mellanmjölk blir den självklara storsäljaren i lagomlandet Sverige. Först när jag påpekar det absurda i tanken att en fransman, eller låt oss säga en italienare, skulle använda sådan argument för att köpa en choklad – att den är fyrkantig och praktisk. Och god. Säga vad man vill om tyskar – särskilt mycket humor har de inte, men ofrivilligt komiska kan de onekligen vara…

Och det var dagens generaliseringsövning. Tack för mig.

P.S. För övrigt är Piratenpartei hyfsat stora i Tyskland, och väldigt duktiga på marknadsföring av piratideologi. Där har vi en hel del att lära oss. Tyskarna har också stoppat Datalagringsdirektivet, något våra politiker säger att de inte kan. Vad har tyska politiker som våra saknar?

Dekorrand

Andra snackar, Piratpartiet agerar

19/05, 2010

Vi tar parti för dig – PIRATPARTIET

Piratpartiet står för medborgarrätt, integritet, rättsäkerhet, fri kultur och kunskap. Och vi agerar när andra bara snackar och tillsätter utredningar. När politiker står i talarstolar och pratar om vikten av att arbeta för demokrati i diktaturer, sätter Piratpartiet upp servrar och krypterade tunnlar, så att politiska dissidenter kan kommunicera med omvärlden. När politiker babblar om hur viktigt det är att inte kriminalisera en hel generation av svenskar, och att försvara yttrandefriheten – då agerar Piratpartiet.

Sedan en domstol i Tyskland tvingat internetleverantören Cyberbunker att sluta leverera bandbredd till Pirate Bay (efter påtryckningar från de internationella filmbolagen, förstås), har Piratpartiet tagit över denna uppgift, och levererar nu bandbredd till Pirate Bay, som nu alltså finns uppe på nätet igen.

Piratpartiet håller sina vallöften – redan före valet. Med denna åtgärd vill vi visa att vi inte bara snackar. Det blir verkstad också.

”Pirate Bay behövde ett nytt hem på internet sedan de råkat ut för en domstol som inte förstod nätfrågor. För oss är det ett gyllene tillfälle att visa att vi inte är politiker som tillsätter utredningar och försöker hålla oss undan från ansvar. Vi agerar personligen med egna resurser och satsar på det vi tror på.”
– Rick Falkvinge, till TT

tunn linje

Läs mer:
Metro, Sydsvenskan, Piratpartiet Nyheter, Anna Troberg, Emma Opassande, Ulf Bjereld, Prylbloggen, HAX, Christian Engström

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

LIQUIDROM – skönt badhus i Berlin

10/05, 2010

Liquidrom

Redan de gamla romarna hade förstått nyttan och glädjen i luxuösa badhus – termerna, med sina ånguppvärmda golv, bassänger i olika temperaturer, bastubad, massage m.m. Nutidens Spa-anläggningar bygger med andra ord på mångtusenåriga mänskliga traditioner. Vi människor mår helt enkelt väldigt bra av vatten, värme och vila, och det har vi alltid gjort. Och några som verkligen har fattat det här är tyskar.

Liquidrom

Jag har skrivit om tyska badhus tidigare här på TantraBlog, i inlägget ”Paradiset på tyska badhus” (för snart två år sedan), då om det makalöst häftiga SchwabenQuellen i Stuttgart, som saknar motstycke i Sverige, och förmodligen i resten av världen. Men – det är inte SchwabenQuellen denna bloggpost handlar om.

Liquidrom

För några dagar sedan var vi i Berlin, för att delta på Touch & Play Festival (som jag redan har skrivit om i ett tidigare inlägg). Jag frågade då en trevlig berlinare (Felix Ruckert) om det fanns EN sak som vi bara INTE får missa när vi nu var i stan. Då rekommenderade han badanläggningen LIQUIDROM. Så vi tänkte att det måste nog vara en bra grej. Och vi blev inte besvikna.

LIQUIDROM är en betydligt mindre anläggning än det svulstiga SchwabenQuellen, men väldigt fin, och fullt tillräcklig för en överdådig badupplevelse. Rent estetiskt är hela badet sparsmakat, i mörk sten, frostat glas och trä, i en japanskinspirerad stil (lite som en miniversion av Yasuragi på Hasseludden, fast elegantare), och det känns väldigt harmoniskt.

Utsidan är mer expressiv, och inrymmer även en event-, konsert- och konferensanläggning, kallad TEMPODROM. Som en stiliserad version av ett cirkustält sträcker sig byggnaden mot himlavalvet med sina karakteristiska spetsar. Denna byggnad skiljer sig från mängden.

Tempodrom

Det finns flera olika bastuvarianter på LIQUIDROM – saltbastu, ångbastu (ångan doftade pomerans!), torrbastu – och allt från heta bad till kalla, inomhus som utomhus (det är häftigt att sitta i en het bassäng med den kalla nattluften runt huvudet). Man kan också få flera olika sorters massage, och man kan sitta i baren och ta en drink, eller kanske ett glas vin – eller mineralvatten.

Som kronan på verket har badhuset en stor, varm saltvattenpool under ett runt valv, med stämningsfull musik som spelas under vattnet. Ja, man kan ligga och flyta runt med öronen under vattenytan, och det enda man hör är just musik, medan ögonen får sitt genom en stilla ljusshow med växlande abstrakta färgeffekter och mönster i taket. Fantastiskt. Vackert för ögonen, och ljuvligt för öronen…

Liquidrom

Tyskarna är som regel mycket pragmatiska, och har en betydligt mer avslappnad syn på kroppen och nakenhet än vi svenskar. Det är delade omklädningsrum, men gränsen är rätt lös, eftersom man ser in till varandra. Inga mellanväggar. Och i bastuavdelningen är alla nakna tillsammans. Ingen uppdelning där. I bassängerna har man baddräkt, men det är nog mer av hygieniska skäl än ”anständighet”. Eller så tänker man bara rent pragmatiskt att just denna klädkod passar en viss publik.

LIQUIDROM är alltså inte riktigt lika liberalt som det helnudistiska SchwabenQuellen i Stuttgart, där de bara har en ”textildag” i månaden (enda dagen då det är tillåtet att ha badkläder), för de allra blygaste. Men även på det striktare LIQUIDROM har man en betydligt friare syn på nakenhet än på de allra flesta bad i Sverige. Modellerna på hemsidans reklambilder (som jag också använder här) är mer påklädda än man behöver vara i verkligheten, om man säger så.

Liquidrom

Dessutom har tyskarna en liberalare syn på alkohol (du kan köpa vin och sprit i mataffären, jourbutiken – ja t.o.m. på vilken bensinstation som helst!), vilket innebär att man kan ha en bar mitt i badhuset, med vad vi svenskar skulle kalla fullständiga rättigheter. I Tyskland finns inte det begreppet – där serverar man vad man vill. Ett glas vin efter bastun? Vassego.

Liquidrom

Det känns väldigt skönt med denna odramatiska och praktiska syn på nakenhet och kroppar, inte minst eftersom jag och Jennie då kan ha en hel gemensam upplevelse, både bada och basta tillsammans, och inte behöver dela upp oss på varsin avdelning, bara för att vi vill basta.

Det är så fantastiskt onödigt, och reaktionärt, att man på svenska badhus fortfarande underhåller den här hopplöst gammalmodiga, neurotiska gymnofobin (nakenskräcken), samtidigt som man ändå kan vara mer lättklädd på ett badhus än på de flesta ställen. I Sverige skall dock de små meningslösa tygbitarna prompt sitta på plats – annars kan det ju hända… att… eh… hmmm… – ja, vad kan hända egentligen?

Liquidrom

Som avslutning på vårt sköna badhusbesök fick vi en härlig hudkur i torrbastun. En badvärd hällde vatten med eukalyptusolja på de heta stenarna, för att strax därpå kraftfullt vifta runt den heta, fuktiga, eukalyptusdoftande luften i bastun med en handduk. Hett och skönt! Sen fick vi uppleva något som jag i alla fall aldrig har prövat förr. En honungsinfusion.

Efter att ha blivit grundligt bakade, fick alla badgästerna kliva ur bastun, och så fick vi varsin kopp med flytande honung att smörja in sig med över hela kroppen. Där stod vi och geggade in oss – och Jennie och jag smorde förstås in varandras ryggar. Sen gick vi alla in i bastun igen, kladdiga och söta (ja, man måste förstås sitta på en handduk), varpå badvärden gjorde om proceduren med handduken och eukalyptusångan. Sen var det dags att duscha av sig. Och se – efter denna honungsinfusion kändes huden len och fin som en bebisrumpa. Hade vi kommit någon timme tidigare till badhuset hade vi kunnat få en saltinfusion också. Men det får bli nästa gång.

Liquidrom

Denna gång var vi bara där i två timmar, men nästa gång ska vi nog ta den lite dyrare fyratimmarsvarianten. Då hinner vi softa mer, ligga i vilstolar, meditera, slappa, basta, plumsa och bara må bra. Och kanske ta ett glas vin. Skönt ställe. Om du ska till Berlin – missa inte LIQUIDROM!

Liquidrom

Nu hoppas jag bara att någon framsynt badentusiast skapar en badanläggning av liknande kaliber i Sverige också – varför inte i Stockholm? Just det här med nakenheten, det skambefriade i att umgås avslappnat och behagligt i det mest naturliga tillståndet, män och kvinnor om vartannat, det är något jag saknar här i Sverige.

Det skulle också vara enormt trevligt med badhus som inte känns som kommunala industrianläggningar – stora, ekande, asketiska, fyrkantiga hallar. Visst – de är lättskötta, praktiska och hygieniska. Men tråkiga och ogästvänliga. Vitt och blått kakel i all ära, men varför inte skiffer och mörkt trä? Rött och guld? Kristallkronor och palmer? Mjuk musik, doftlampor? Relaxavdelningar med verkligt bekväma vilstolar? Runda eller organiskt formade bassänger? Är vi fortfarande allt för protestantiskt asketiska och Jante-programmerade för att omfamna sådana tankegångar i Sverige?

Vad tror du? Vem börjar?

Liquidrom

Dekorrand

Touch & Play Festival i Berlin

9/05, 2010

Touch & Play Festival

Under några dagar i slutet av april och början av maj åkte jag och Jennie till Berlin för att delta i Touch & Play Festival. T&P är ett experiment, ett sammanförande av flera olika element i en synnerligen spännande blandning – kontaktimprovisation med tantra, BDSM, queer-filosofi och diverse andra randfenomen som alla syftar till att utforska gränserna för såväl kropp som själ.

Festivalen med det oemotståndliga namnet hade som koncept att sammanföra lärare och inspiratörer från flera olika fält, såsom kontaktimprovisation, tantra, bondage, rollspel, S&M, yoga, massage och lite annat skoj i marginalerna, och det hela blev en fantastisk buffé av aktiviteter som man hela tiden kunde välja mellan. Som regel erbjöds det ständigt 3-4 olika korta workshops att välja bland, utspritt på fem pass varje dag, vilket var komplicerat nog bara det. Men kul!

Contact Improvisation

Kontaktimprovisationen uppfanns i USA, i början av 70-talet av initiativtagaren Steve Paxton tillsammans med dansare och improvisatörer, och utvecklas alltjämt. Grunden är en totalt improviserad, lekfull och flödande form av dans/rörelse, där två eller flera personer leker med vikt, balans och gravitation medan de dansar med varandra i improviserad rörelse. Rörelse och beröring är grunden för denna dansform (därav namnet).

Allt bygger på improvisation, där det gäller att lyssna på sig själv och dem man dansar med. Man kan träna upp sin teknik för att ge och ta vikt, lyfta, falla, flyga, hoppa, rulla, glida och vända sig själv eller sin partner upp-och-ned. Och man behöver inte vara professionell dansare för att delta i ett s.k. ”jam” – det finns möjlighet att delta på alla nivåer.

Contact Improvisation

Kontaktimprovisation finns numera över hela världen, och följaktligen fanns det både lärare och festivaldeltagare från så vitt skilda platser som Tyskland, Danmark, Kroatien, Ungern, England, U.S.A., Frankrike, Argentina, Israel och fler därtill, på Touch & Play. Eftersom kontaktimprovisation är så lekfull och flödande, är den också mycket tillåtande, öppen och fri, vilket förstås gör att formen är särskilt inbjudande för människor med lekfull, flödande, tillåtande, öppen och fri livssyn. Det märktes mycket tydligt på festivalen.

Beröring, kontakt och rörelse är förstås centrala begrepp inom kontaktimprovisation, vilket jag kände måste innebära att denna dans/rörelse-form alldeles självklart låter sig kombineras med den typ av sinnlig tantra som Jennie och jag praktiserar. Och det fick vi bekräftelse på, med råge, på festivalen. Folk i den här kulturen är väldigt kramiga, närhetspositiva och kärleksfulla i sin grundenergi – så upplevde i alla fall jag det. Och i pauserna kunde man ofta se folk hänga i soffor, liksom i klasar eller högar. Mysigt.

Schwelle 7

Festivalen ägde rum på Schwelle 7, en gammal industrilokal som gjorts om till danscentrum (åh – jag vill ha en sån, fast i Stockholm – Love Factory, here we come!), med Felix Ruckert som initiativtagare och förvaltare. Felix har en lång historia bakom sig som avantgardistisk utforskare av den konstnärliga gestaltningen av kroppens mysterier, i egenskap av dansare och koreograf. Men han har även länge befunnit sig i gränslandet på andra områden som rör kroppen, och de fysiska upplevelsernas inverkan på själens tillstånd. BDSM och tantra är självklara territorier på Felix Ruckerts karta. Sedan 2004 har Felix årligen anordnat xplore, en slags avantgardistisk festival för sexuellt nyfikna. Flera av de kursledare som var med på Touch & Play hade vid något tillfälle tidigare varit med på xplore.

Daniel HayesInitiativtagare till Touch & Play var den amerikanskfödde Daniel Hayes, med många års erfarenhet av CI, men också med en frustration över att många kontaktimprovisatörer (trots den fria grundformen) inte vill utmana och utveckla formerna för CI, och framför allt inte låta sensualism och sexualitet få sin självklara plats i dansen. Och så föddes Touch & Play Festival.

Sexualskräcken är alltjämt allmänt förhärskande även i dessa kretsar (märkligt nog, kan man tycka). Självklart blir kontaktimprovisatörer mer positiva till beröring och närhet än de flesta, men den där läskiga gränsen till sexualiteten håller man sig gärna borta ifrån, ändå. Detta gällde dock ej som regel deltagarna på Touch & Play. Jag tror inte att jag någonsin har beblandat mig med en så hög koncentration av utstuderat experimentella, utforskande och gränsöverskridande människor, någonsin. Queerfolk av alla slag – genusöverskridare, sexpositiva, polyamorösa, BDSM-folk, men också konstnärer, dansare, filosofer – ja, härliga tokskallar rakt igenom.

Contact Improvisation

För oss som var nybörjare på kontaktimprovisation fanns det introduktionsklasser varje dag (med trevliga och superpedagogiska Daniel Hayes), och det var väldigt roligt och lärorikt. För oss som sysslar med tantra och sensualism känns det fantastiskt logiskt och fullkomligt självklart att inkorporera de tankegångar som finns inom kontaktimpro i vårt eget laborerande med tantra.

Vi gick på flera workshops med Felix Ruckert, bl.a. om konsten att sätta tydliga gränser, konsten att processa smärta, och utforskande av intimitet. Vi fick också tillfälle att pröva tantrisk beröring med Jorgos Fokianos, djup fysisk kontakt med BDSM-gurun Mo Herzinger, samt oljeglidning med Michael Hartenfels och Maren Emde.

oljeglidning

Oljeglidningen, eller ”Öl-aktion”, som det kallades på tyska, var en alldeles fantastiskt intressant upplevelse. Först spänner man upp en gigantisk presenning, som täcker halva dansstudion, och sen efter en introduktion, med filosofi och förhållningsregler, så fick vi klä av oss allihop helt nakna (skulle tro att det var ca 50 pers), och gå in i ”arenan”, där vi gjorde några övningar som i praktiken resulterade att vi alla låg i en enda stor hög i mitten. Sen började arrangörerna att gå runt och hälla varm majsolja på våra kroppar – och sen började vi att glida runt. Riktigt häftigt.

Några av reglerna var att blunda så mycket som möjligt, att inte anstränga sig, utan snarare att bara glida runt, liksom låta de andra kropparna styra ens rörelser, och att man inte använder händerna nämnvärt, och absolut inte för att hålla fast eller styra någon. Just denna aktivitet anordnades två gånger, och jag var med båda gångerna. Det var också häftigt att uppleva skillnaden mellan de två gångerna.

Öl Aktion

Vi knöt många nya spännande kontakter på festivalen, bl.a. Daniel Hayes och Felix Ruckert, förstås, Michael Hartenfels och Maren Emde likaså, men också andra spännande personer, som Sabine Sonnenschein från Österrike, tantralärare och van kontaktimprovisatör (två aktiviteter som uppenbarligen kan befrukta varandra), samt förstås flera underbara och trevliga personer som var där bara som deltagare, inte som kursledare (många nya vänner på Facebook!). Mycket inspirerande!

Vi var inte med på schemat – i alla fall inte från början – men uppenbarligen tyckte arrangörerna att vi var såpass intressanta att vi fick erbjudandet att hålla en kvällsworkshop på lördagen. På den kvällen introducerade vi framför allt vår lekfullt sinnliga aspekt av tantra. Det kom ca 45 pers, och det blev väldigt roligt och uppsluppet. Vi hoppas förstås att det ska ge upphov till fler internationella sammanhang, fler kurser på engelska. Vi brukar ju vanligen hålla våra workshops på svenska, men både Jennie och jag pratar tämligen obehindrat engelska, så det känns fullt logiskt att ta steget ut i ”den stora världen” på detta sätt.

Contact Improvisation - jam

Varje kväll hölls öppna ”jam”, danskvällar med fri improvisation i den stora danssalen, ibland kanske med något tema. Nivån på deltagarna, i form av erfarenhet, skicklighet och fysisk förmåga, varierade stort, och det kändes förstås väldigt skönt för oss som nybörjare. Grundinställningen inom kontaktimprovisationscirkeln verkar helt enkelt väldigt tillåtande, öppet, lekfullt, utforskande och bejakande, och det är förstås oerhört hälsosamt. Ett bra sätt för oss vuxna att återknyta kontakten med det lekfulla, nyfikna barnet inom oss.

Kontaktimprovisation - jam

Vad vi nu är sugna på är förstås att lära oss mer om kontaktimprovisation. En verkligt lustig sak som vi upptäckte när vi var nere i Berlin, och Googlade lite på kontaktimprovisation, var att det finns en förening i Stockholm, som har en lokal på Kolbäcksgränd i Bagarmossen. Tre minuters gångväg från vår bostad. Och det ska man åka 100 mil söderut för att upptäcka…

tunn linje

Samtliga bilder av Carl Johan Rehbinder.
(förutom bilderna i oljeglidningskollaget – funna på xplores hemsida)

Hemsidor som rör ämnet:
Touch & Play Festival, Schwelle 7, ContactImprov.net, xplore, Kontaktimprovisation i Sverige

Vår egen kurssida på engelska – Eros Education

Dekorrand

Hej Pirat! Visa vem du är och vad du står för!

8/05, 2010

Piratfamiljen

Piratpartiet har en egen butik – Piratshoppen som erbjuder en fantastisk mängd roliga, snygga och billiga grejer som man kan förgylla vardagen med, och framför allt göra Piratpartiet mer synligt med. Allt från flaggor, vimplar, handdukar, slipsar och muggar till t-shirts, pennor, nyckelband, väskor och ballonger. Fina grejer av hög kvalitet som du kan använda varenda dag.

Mugg, pennor, keps

Det handlar om varumärkesetablering. Vi måste göra Piratpartiet mer synligt för gemene man, överallt. Folk ska fan inte kunna sticka ut näsan genom dörren utan att de får se en lila munkjacka med PP-tryck på, en PP-flyer i handen och lila flaggor på torget. Eller som Rick Falkvinge beskrev det i ett av sina funktionärsbrev – nu ska vi ut och måla Sverige lila!

Lila piratskjorta med lila slips och slipsnål

Piratpartiet har inte en stor reklambudget, som de etablerade partierna har. Vi har dock något som är det allra värdefullaste för ett politiskt parti. Vi har aktivister. Aktiva medlemmar, fans, supporters, sympatisörer. Och vi kan göra ett fantastiskt arbete tillsammans för att sätta Piratpartiet på kartan ordentligt.

Pirattröjor

Pirattröjor

En effektiv metod att synliggöra Piratpartiet är just att alla vi som stödjer partiet på ett eller annat sätt markerar det. Kanske diskret, med en liten pin, eller en penna med loggan. Eller stort och synligt på långt håll – bilreklam, lila t-shirts med tryck, flaggor och banderoller. Alla sätt är bra. Så länge vi hjälps åt att göra Piratpartiet så synligt som det bara går under de här månaderna vi har kvar till riksdagsvalet.

Laptopväska

En pirat utan dator är ingen äkta pirat. Och helst ska det förstås vara en laptop, så att man aldrig behöver vara AFK. Men då måste man förstås ha den fina datorväskan! Den är av ovanligt hög kvalitet, med massor av fack och fickor, och piratsymbolen broderad på framsidan. Snyggt!

Slipspirater

Och gillar du inte t-shirts, så finns det skjortor, slipsar, munkjackor – eller andra accessoarer som kan göra partiet mer synligt i vardagen. Själv brukar jag numera alltid ha med mig en sån där snygg tygkasse med stort PIRATPARTIET-tryck på när jag går och handlar. Om vi alla gör likadant – tänk dig tiotusentals pirater som bär runt på sådana kassar – så gör vi partiet ännu mer synligt!

Piratkasse

Självklart är det också alldeles underbart om vi pirater som anordnar politiska möten, informationsbord, demonstrationer, debatter m.m., faktiskt har med oss lite trevliga saker som vi kan sälja eller ge bort – foldrar, pennor, ballonger, dekaler, tygmärken, t-shirts, nyckelringar, rockslagsmärken, pins och annat skoj. Ju mer desto bättre!

Så, Pirater! Ut och måla Sverige lila!

Piratprylar

tunn linje

Besök genast Piratshoppen och beställ massor av snygga grejer!

Samtliga foton av Jennie Rehbinder

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Den förlamande skräcken för drogliberalism

7/05, 2010

Psykedelisk konst

Det finns en skräck hos många politiskt aktiva – i Piratpartiet lika mycket som hos andra partier – att ens försiktigtvis närma sig en politisk ståndpunkt som skulle kunna tolkas som drogliberal. Oavsett orsak. Själva ordet ”drogliberal” antyder att man på något sätt klivit över en otillåten gräns, och vill propagera för ett fritt användande av droger hur som helst, och att hela Sverige skulle förvandlas till en stinkande knarkarkvart. ”Drogliberal” har kort sagt blivit ett skällsord.

Därför vågar väldigt få ens ta i frågan, vilket leder till att den fascistoida nolltoleranslinjen ständigt segrar. Ingen vågar ens kritisera eller granska, ingen vågar ifrågasätta om den hårda linjen verkligen är den mest effektiva i kampen mot drogmissbruk. Detta är väldigt tråkigt, eftersom den nyanserade debatten därför numera lyser med sin totala frånvaro. Det politiska etablissemanget upprätthåller effektivt sitt status quo, men drogfrågorna blir liggande orörda, vilket i längden får ödesdigra konsekvenser för samhället.

Låt oss vara en smula pragmatiska. Om vi är överens om att bruk av droger kan innebära en del risker, för såväl brukaren som för dennes omgivning (vilket förstås inkluderar legala droger, som t.ex. alkohol, nikotin, receptbelagda mediciner och TV-tittande), så är det odiskutabelt att det finns ett samhällsintresse i att minska eventuella skador. Detta är mitt perspektiv. Skademinimering, och frihet under ansvar. Inte moral, fördomar, tycke och smak eller rädsla för det okända – element som jag upplever dominerar drogdebatten totalt idag.

Tänk om ”medicinen” orsakar större skador än sjukdomen? Det finns en internationell tendens till att inse att ”kriget mot droger” faktiskt skördar betydligt fler offer och orsakar större skador än drogerna själva. I allt fler länder i Europa har man lättat på lagstiftningen, och i några länder har man helt avkriminaliserat innehav för eget bruk (så som vi hade i Sverige fram till 1988), vilket man nu i Portugal har utvärderat, med synnerligen goda resultat. Missbruket har minskat, och polisen kan lägga sina resurser på riktiga brott.

Polisutryckning

Det finns en övertro på repressiv lagstiftning, som i det närmaste måste betraktas som religiös. Detta är ett stort problem i Sverige. Man tror och tror och tror, så starkt att inga argument biter. ”Det här gillar vi inte, så det förbjuder vi. Och när vi förbjudit det så försvinner problemet.”

Fast… så ser det ju inte ut i verkligheten. Snarare förvärras många problem, för att de trycks under jorden av lagstiftningen. En juridisk ekvivalent till att sopa in skräpet under mattan. Det finns kvar, men syns inte. Det bara knastrar obehagligt, och är obehagligt att gå på. Men vi kan ju alltid låtsas att det inte finns. Vi har ju förbjudit det. Det borde alltså egentligen vara ett absolut krav på all lagstiftning, att innan man ens får föreslå en ny lag i Riksdagen, så måste den vara väl underbyggd med ett vetenskapligt underlag, samt att man tydligt kan påvisa att alternativa metoder inte är lika effektiva. I den bästa av världar, då. Men definitivt något värt att arbeta för.

Men är det inte rätt att förbjuda skadliga droger? Nå, vi kan diskutera oss blå kring hur stora skador t.ex. hasch eller ecstacy skapar för enskild person och dennes omgivning, men vi måste faktiskt mäta detta, å ena sidan rent komparativt gentemot hur stora skador de legala drogerna redan skapar, samt även gentemot hur stora skador ett eventuellt fängelsestraff åsamkar en person och dennes familj, sociala kontext m.m. Det finns alltså många faktorer inblandade, och vi måste ta hänsyn till allihop. Hur skapar vi minsta möjliga skada – och mesta möjliga nytta?

Bakom galler

Vill vi hjälpa människor, eller straffa syndare?

Hur stora skador orsakar drogerna egentligen? Det finns en hel del fördomar och missuppfattningar på detta område. Vi har blivit indoktrinerade med ett synsätt där allt som rent juridiskt är narkotikaklassat, är faaaa-a-a-a-arligt, och leder till döden, fort – och allt som är tillåtet är O.K. Men man kan faktiskt inte klassa allt under samma rubrik. Det är mycket stor skillnad på droger och droger. Khat är inte jämförbart med metamfetamin, som exempel. Och alkohol är en av världens farligaste droger.

Knark är bajs.Ett stort problem med droginformation till unga, den som förmedlas i dagsläget, är att den ofta är full med onyanserade fördömanden, felaktigheter och t.o.m. lögner. Eller så presenterar man extremt infantila och oseriösa skitkampanjer av typen ”Knark är bajs”, vilket kanske fungerar på 5-åringar – vilka knappast är i riskzonen för narkotikamissbruk. Och när ungdomarna upptäcker att en del av informationen är lögnaktig, så kan de lätt komma till slutsatsen att alla varningar är lika lögnaktiga. ”Heroin kanske inte är så farligt som de säger.” Och så har droginformationen motverkat sitt syfte, och därmed misslyckats totalt. Och detta är redan ett faktum.

Ett visst mått av intellektuell ärlighet torde alltså vara på sin plats. I varje situation i livet gör vi mer eller mindre medvetna riskbedömningar, och då väger vi alltid potentiell vinst mot risk. Om vinsten är hög, så tar vi gärna en högre risk. Alltså måste vi också ta med vinsterna i bedömningen. Vad kan jag vinna på att bruka en viss substans? Vad får jag? Många är de som har starkt positiva erfarenheter av droger av olika slag, kanske framför allt de psykedeliska, medvetandeförändrande drogerna, som DMT, psilocybin m.fl. Med andra ord – hur stora är riskerna/skadorna egentligen, vägda mot de positiva effekterna? Att inte ta med dessa frågeställningar i en diskussion om droger är både okunnigt och oärligt – alldeles oavsett om man själv har för avsikt att bruka droger eller ej.

Toppslätskivling

Det finns utan tvekan droger som ger starkt positiva effekter på kropp och psyke. I en artikel i New York Times kan man läsa om att man på Johns Hopkins School of Medicine gjort nya försök med psilocybin (som bl.a. finns i toppslätskivlingar, i våra svenska kohagar – förbjudna för oss att plocka och intaga), och nått enastående positiva resultat i botandet av djupa depressioner, orsakade av cancer.

En ständigt återkommande insikt av intagandet av denna psykedeliska drog var att kontrollpersonerna upplevde att deras egon och kroppar upplöstes, och de blev en del av en större medvetenhet, en universell allomfattande existens, att all deras osäkerhet och oro försvann, samt att de kunde uppleva en större empati och närhet till sina närmaste medmänniskor. Och det måste väl ändå ses som en oerhört positiv effekt?

ayahuasca

En annan drog som har starkt positiva effekter är den sydamerikanska ayahuascan – läs mer i denna artikel på Voice of America News. Ayahuasca framställs av en kombination av två växter – en lian och en ört. Var och en för sig har de ingen effekt på det mänskliga psyket, men tillsammans ger de en stark effekt på det centrala nervsystemet, samt en hallucinatorisk upplevelse som ger en djup tillfredsställelse hos den som använder drogen. Ayahuasca har utöver detta en hel drös positiva hälsoeffekter – men inga negativa.

Ayahuascan används främst i shamanistiska ceremonier, som ett medel att få visioner, men också som ett läkemedel mot sjukdomar – inte minst genom att ayahuascan försätter den sjuke i ett mentalt tillstånd som är gynnsamt för kroppens självläkande. En av de intressantaste effekterna av ayahuascan är att man med hjälp av denna dekokt faktiskt kan bli helt fri från beroende av t.ex. alkohol och andra beroendeframkallande droger. Det behöver väl knappast sägas att ayahuasca INTE är kemiskt beroendeframkallande…

Cannabis

En tredje drog som bevisligen har positiva medicinala effekter är cannabis sativa. Detta är förstås också en förbjuden drog i många länder, sedan några decennier tillbaka, men på många håll börjar man inse att de positiva effekterna i allt väsentligt lyser starkare än de negativa. För det första är hälsoriskerna otroligt små – det finns inte ett enda registrerat dödsfall, i hela medicinhistorien, orsakat av cannabis. Det finns alltså en grov inkonsekvens i vår lagstiftning, som tillåter betydligt farligare droger som tobak och alkohol (som dödar tusentals användare varje år), men förbjuder den betydligt mildare cannabis.

Det finns en populär uppfattning att cannabis skulle vara en ”inkörsport” till tyngre droger, detta enligt den felaktiga teorin att om man har en viss stimulans så vill man förr eller senare höja den, och gå vidare till något tyngre. Detta är naturligtvis rent nonsens. Alkohol och tobak är i sådana fall betydligt mer självklara som ”inkörsportar”, i kraft av sin lättillgänglighet. Det enda sammanhanget i vilket cannabis skulle kunna vara inkörsport till tyngre droger är då den säljs av samma personer som också langar tyngre droger. Och då kan cannabis bli denna inkörsport enbart för att den är olaglig. Men cannabis i sig besitter inga egenskaper som gör att man automatiskt vill pröva något starkare.

Car crash

Och rent krasst – om folk skulle röka på på fredagkvällen, snarare än att ägna sig åt det traditionella svenska folknöjet att supa skallen i bitar – hur många knivmord och misshandelsfall skulle vi slippa, hur många rattfyllor skulle undvikas, hur många färre skulle kvävas av sina egna spyor i en snödriva? Ren pragmatism säger att ett byte från alkohol till cannabis sannolikt skulle förbättra hälsonivån väsentligt hos en stor del av befolkningen.

tunn linje

Nils Bejerots bok om serierVi måste en gång för alla rensa bort det ideologiska skrotet, lögner och bisarra överdrifter från den beslutsamme renlighetsivraren och samhällsingenjören Nils Bejerot och hans ivriga fan club. Bejerot bedrev redan på 1950-talet en hård kamp mot tecknade serier, eftersom de skulle leda till samhällets undergång. Det var dock inte en särskilt framgångsrik kampanj. Narkotikan visade sig dock vara en mer framkomlig karriärväg för Bejerot och hans fanatiska missionerande. På grund av detta har nolltoleransen blivit den enda möjliga vägen i Sverige. Det outsägliga lidande det har orsakat måste få ett slut.

Om vi verkligen vill minska drogmissbruket, och komma åt de skador som allehanda droger ställer till med, måste vi vara mer vetenskapligt sinnade, mindre ideologiskt färgade, och mer ärliga, mer sanningsenliga. Annars kommer vi aldrig att uppnå några positiva resultat – bara fler katastrofer.

Även i Piratpartiet är denna fråga tabu, tyvärr, och avhandlas som regel bara privat, mellan skål och vägg. Och jag tror inte att detta kommer sig av att piratpartister som regel är starkt negativa till droger, utan snarare just för att vi är lika rädda som alla andra för att bli svartmålade i media, och utpekade som ”såna dära hemska drogliberaler”, och att vi därmed skulle förlora röster.

Men det finns starkt negativa konsekvenser av vår nutida svenska hårt repressiva drogpolitik, som ingen äkta pirat kan blunda för. Jag tänker förstås på integritetsaspekten. I och med förbudet mot innehav av droger för eget bruk, t.o.m. av så extrem grad att det är olagligt att ha en drog i blodet, så har man givit polisen carte blanche att arrestera vem som helst och tvinga dem att genomgå ett (medvetet?) förnedrande drogtest, samt att hålla dem i 12 timmar. Vem som helst kan utsättas för detta, på en ”misstanke” att du har tagit någon illegal drog.

Att detta är ett oacceptabelt maktmedel i händerna på korrumperade poliser säger sig självt, och vi har ju fått kvitto på det helt nyligen. Sen kan man alltid ta upp en diskussion om hur långt integriteten ska försvaras – ska den även gälla varje individs egen kropp? Den frågan är det få som vågar ta i, eftersom den ger filosofiska konsekvenser som definitivt inte är politiskt korrekta i vårt land.

Det manar också till eftertanke att lagstiftningen på området skiljer sig väsentligt från land till land. I Frankrike, Skandinavien och de flesta gamla Sovjetstaterna i Östeuropa har man den hårdaste lagstiftningen, medan man i flera västeuropeiska länder har avkriminaliserat, eller t.o.m. legaliserat innehav för eget bruk. Om inte annat så erbjuder ju detta onekligen tillfälle till komparativa studier.

Europeiska cannabislagar

Jag har sett och hört en del kritik mot Piratpartiets tystnad i den här frågan, och har även blivit tillfrågad direkt, hur jag ställer mig i denna fråga. Jag är vidare övertygad om att om det är något parti som måste föra upp den här frågan på agendan förr eller senare, så är det vi i Piratpartiet. INTE för att propagera för drogbruk (självklart!), men för att den oproportionerligt hårda lagstiftning vi har i Sverige helt enkelt inte fungerar, och dessutom har väldigt tråkiga biverkningar på enskilda människors integritet. Beatrice Asks barnkisslagförslag är bara ett av många exempel på hur fel det kan bli, liksom när poliser missbrukar sina befogenheter – för att de har dem.

Det är dags för en nyanserad debatt. Vi behöver inte presentera färdiga sanningar, som politiker plägar göra, men vi behöver definitivt undersöka på vilket sätt vi bäst hjälper dem som fastnar i ett missbruk, liksom hur vi kan förebygga det, men vi måste även diskutera hur mycket det får kosta i form av offrad personlig integritet. Vi måste ifrågasätta om allt hårdare lagar verkligen gör nytta – eller om de kanske t.o.m. gör mer skada.

Man kan alltså vara för en liberalisering av svensk droglagstiftning, av rent pragmatiska skäl, utan att för den skull vara drogliberal. Drogernas skadliga effekter på såväl enskilda individer som på samhället i stort kan faktiskt minskas kraftigt av en liberalare lagstiftning. Det låter kanske paradoxalt, men det är det alltså inte.

Jag vill även nogsamt påpeka att jag själv INTE är brukare av illegala droger, och att jag alltså inte propagerar i egen sak, som drogliberal brukare. Detta är ett allmänintresse för frågor som rör hela samhällsstrukturen, och som är djupt problematiska i sin konsekvens. Ämnet är alldeles för viktigt för att slarvas bort.

tunn linje

Länkar till intressanta sajter:
Johns Hopkins School of Medicine, Cannabis.se, The Psychedelic Blog, Medicinsk Marihuana, Ten Most Dangerous Drugs, David Nutt’s dangerous drug list, 之乎者也, DrugWarRant

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: