Svenska flicka av Liw Enqvist – en sann berättelse

Svenska flicka är en självbiografisk berättelse om en svensk kvinna som började med att jobba som tolk och översättare i Italien, men halkade in på att strippa och sälja sex. Det är en slags litterär ”road movie”, i vilken vi under en tid får följa huvudpersonen (Liw själv) på hennes resa genom Italien, från jobb till jobb.

Rent litterärt sett är Svenska flicka egentligen inte en särskilt kul bok att läsa. Den har ett trist, osofistikerat och lite slafsigt tilltal, jag hittar minst tre rena korrekturfel (innan jag slutar räkna), och blir faktiskt lite besviken på redaktören, som borde ha hjälpt till att styra upp den här berättelsen lite mer, eftersom den så uppenbart är skriven av en person som inte är författare. Det finns ingen egentlig början, inget riktigt slut. Det känns som att hoppa in i mitten av en film, och få mittendelen loopad några varv. Inget händer egentligen, annat än samma trötta klubbhäng, om och om igen – vi får bara hänga med till nästa klubb, och nästa, och nästa. Man får också veta i början av boken att detta är första delen i en trilogi, och det känns lite märkligt. Vad ska de kommande två böckerna innehålla? Samma saker igen, bara på nya orter, eller kanske något nytt?

Ändå läste jag hela boken. Och jag tycker faktiskt att boken är mycket läsvärd – och viktig – trots sina brister. Åtminstone för alla som intresserar sig för sexualpolitiska frågor, genusfrågor, prostitutionslagstiftning, feminism m.m. Innehållet är väldigt radikalt, på så sätt att det är en sexsäljares egen berättelse. I den svenska sexualpolitiska debatten är det uppenbarligen oerhört kontroversiellt att låta de prostituerade komma till tals – allt ska avhandlas ovanför deras huvuden, som vore de otillräkneliga, förvillade stackars barn utan egen vilja, utan egen förmåga att resonera och fatta självständiga beslut. Kvinna tige i församlingen. Därför är detta en viktig bok.

Liw Enqvist bryter en vall, i det att hon själv för sin egen talan, och Normal Förlag ger henne arenan att göra det. Den språkliga och berättartekniska kvaliteten i denna bok är alltså högst sekundär. Den verkliga kvaliteten ligger i att boken känns väldigt sann, väldigt verklighetsnära. Liw Enqvist verkar sakna förmågan att göra sig till, hon försöker aldrig glamourisera sin tillvaro, aldrig göra sig själv finare än hon är, och det är i sig gripande. Hon beskriver öppenhjärtigt och naket sin tillvaro, med allt från äckliga sexkunder, sviniga klubbägare, dåliga knull och mögelstinkande loger till blodiga tamponger och alldeles för mycket alkohol och kokain. Med gott humör dessutm, fräckt nog. Inte en endaste liten flisa av martyrskap eller självömkan. Och det är stort.

Liw Enqvist är helt enkelt en riktig rumlare, som har gjort rumlandet till sitt levebröd. Det är förstås lätt att förfäras över hennes emellanåt rätt så självdestruktiva leverne. Men det blir ändå alltid 100 % tydligt och klart att hon har valt att leva så här. Hon är inte offer för någon annan, inte fången i ett elakt system som hon inte kommer ur, inte lurad av någon. Visst, jobbet är inte alltid roligt, och många män i den här berättelsen är verkligen svin – men hon styr över sin egen tillvaro, och har verkligen valt hur hon vill leva sitt liv – minst lika medvetet (om inte mer) som de flesta ”vanliga Svenssons”.

Denna bok kan tjänstgöra som en mycket intressant spegel för läsaren, hur bestämda åsikter man egentligen har om könsroller. Hur reagerar jag när jag ser kvinnor rumla om och leva självdestruktivt, och därtill skriver om det? Män har gjort det sedan urminnes tider. Liw Enqvist spränger alltså en vall, ett urgammalt tabu, och det är onekligen högintressant. Får kvinnor supa, knulla, knarka, leva rövare – och därtill tjäna pengar på det, och t.o.m. skriva om det? Svaret på den frågan säger en hel del om den som svarar…

tunn linje

Väldigt intressant är hur svenska media har hanterat Liw Enqvist och hennes bok, som uppenbarligen är en glödhet potatis som ingen riktigt vågar ta i. TV 4 förhandlade sig fram till en ensamrätt för TV-framträdande, men backade ur i sista stund, väl medvetna om att det var Liw Enqvists sista dag i Sverige, vilket innebar att hon inte kom med i någon TV-soffa alls. Representanter för TV 4 har å ena sidan tjatat om att få den där ensamrätten, men sedan slutligen avböjt, uppenbarligen för att att ”ämnet är för kontroversiellt” och eftersom ”Liws vinkel inte överensstämmer med deras syn på prostitution.”

Man tar sig för pannan. Maken till publicistisk ohederlighet har sällan skådats. Sedan när avböjde en journalist en intervju med en högaktuell person, för att journalisten inte delar intervjupersonens värderingar? ”Ja, jag blev erbjuden en intervju med Osama Bin Laden, men jag delar inte hans värderingar, så jag tackade nej.”

Hallå! Vad för slags undermålig idiotjournalistik är detta? Är det helt enkelt så att journalisternas värderingar är så jävla dåligt underbyggda att de är rädda att möta en människa som kan rasera deras värdegrund, bara genom att berätta sin historia? Nä, det här är för jobbigt, det tiger vi ihjäl, och så låtsas vi att det inte finns, bara. Vilken surrealistisk feghet, och intellektuell ohederlighet! Skäms, TV 4!

Censur är illa nog i ett demokratiskt samhälle, men självcensur på grund av dåligt underbyggda ställningstaganden är riktigt, riktigt illa. TV 4 drivs uppenbarligen av samma förstockade, moralkonservativa, intoleranta medelklassfeministiska pagefriserade tanter som många andra kulturetablissemang. Trist är bara förnamnet. Aftonbladet vågade i alla fall skriva om boken, och det är väl alltid något…

tunn linje

Normal Förlag är ett spännande och vågat förlag, som har en bred utgivning av såväl udda och kontroversiella som engagerande och högaktuella böcker. Normal, som sartade 2004, och drivs av Erika och Ulrika Larsson, har en klart queer-orienterad agenda, och ger ut såväl nyskriven litteratur som gamla klassiker, skönlitteratur och faktaböcker.

Om du har det minsta intresse för sexualpolitik, moralism, makt, genus, prostitution, och/eller feminism, så rekommenderar jag dig att läsa Svenska flicka, av Liw Enqvist.

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Feminism, Frihet, Jämställdhet, Kultur, Lagstiftning, Litteratur, Politik, Samhälle, Sexualpolitik, Yttrandefrihet

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

25 kommentarer på “Svenska flicka av Liw Enqvist – en sann berättelse”

  1. Dick Says:

    ”TV 4 drivs uppenbarligen av samma förstockade, moralkonservativa, intoleranta medelklassfeministiska pagefriserade tanter som många andra kulturetablissemang”. Ja, precis så måste det vara, vilket framgår av flera av TV 4:s ”undersökande” program. Inte minst för ca tio månader sedan, när de ”undersökte” manlig prostitution och enbart baserande sig på Melissa Farley (men utan att ange källa) påstod att ”prostituerade uppvisar samma skador som tortyroffer”. Den publicistiska ohederligheten är, som många av oss ju redan vet, fullständigt gigantisk när det gäller ”fel” fakta om sex. Inte något enda svenskt media rapporterade t ex om den nyzeeländska regeringsrapporten från april/maj i år, som bl a konstaterar att mindre än fyra procent av de prostituerade tubbas av andra att välja sexarbete (själv tipsade jag bl a DN), för att inte tala om GP:s direkta vägran att låta thailändska prostituerade kommentera Ecpats vansinniga artikel i februari. Och är det någon enda som tror att någon av de ”stora” medierna kommer ha kurage nog att recensera min bok?

    Svenska medier har inte lämnat medeltiden när det gäller sexualitet. De befolkas, när det gäller detta ämne, av dem jag kallar ”åsiktshoror”.


  2. Ja, det är ett sorgligt faktum, och jag kommer att utveckla detta i ett kommande blogginlägg, som har arbetsrubriken ”Vem tjänar på sexualneurosen?”.

    Och jag kommer självklart att recensera din bok. Tyvärr har jag inte lika många läsare som Expressen eller Aftonbladet… 😦

    Förhoppningsvis blir det många fler som skriver om den.

    Nu hoppas jag dessutom att en och annan ska skriva om MIN bok, så att den får lite uppmärksamhet också.

    Men – sex är uppenbarligen fortfarande väldigt känsligt och farligt.

  3. Josef Boberg Says:

    ”Men – sex är uppenbarligen fortfarande väldigt känsligt och farligt.”

    – men lik förbannat är det det enda som kan få mänskligheten att överleva som ras !🙂


  4. Ja, eller art, ska man väl definiera människan som.

    Men nu pratar du logik och biologi, och sådant kan vi inte ta med i den kvasifeministiska diskursen, det begriper du väl?

  5. Hanna Says:

    Du tar säkert inte med mitt inlägg eftersom jag valt att göra det anonymt, men det är ok, vill mest ge dig en tanke. Det finns en bakgrundsstory till Liw som många som ivrigt hävdar horans fria val inte bekymrar sig om att fundera så mycket över. Men vi som känner till mer om hennes bakgrund och familj har lite bättre insikt i vem som en gång för mycket länge sedan lärde henne att hon är en hora… Lite källkritik är inte så dumt, även om man har en politisk agenda. Och nej, jag är inte sexualfientlig, väldigt tvärtom tom. Men när jag i det här fallet vet mer om vad som finns bakom kulisserna blir jag mest ledsen över att just denna story så okritiskt får passera som en ”glada horan story”. Tänker inte vara mer specifik om vad jag syftar på, för uppenbarligen är det inget Liw själv vill skylta med. Och hon behöver nog inte mer skit.


  6. Klart jag släpper in ditt inlägg. Det är bara totalt irrelevanta eller idiotiska inlägg jag inte släpper in, och det är extremt sällan. Jag kan ta kritik.

    Dock tycker jag inte att jag har skrivit en ”lycklig hora”-respons på Liws bok.
    Min politiska agensa i det här fallet är inte främst sexualpolitisk, utan mer en fråga om jämställdhet.
    Om Liw är en rumlare, en supande, knullande strippa från helvetet, så är det hennes fria val att få vara det, precis som vi betraktar manliga rumlare som ansvariga för sina egna handlingar.

    Det är min enda agenda.

    Sen fattar jag också att hon inte khar världens mest harmoniska och gulliga bakgrund – men än sen då? Hon är en vuxen människa med förmåga att göra egna val.

  7. Hanna Says:

    Ok, det köper jag, tack för svar.

    Lite fundersam bara över när hon egentligen gjorde det där ”fria valet”, med tanke på hur mycket den bakgrund hon själv faktiskt inte valt tycks färga hennes liv. Vem väljer vad man ska välja… vem ger en alternativen att välja bland. Och ifall någon först gjort klart för en att man redan är en hora, kan man då säga att man valt det själv sen när man börjar ta betalt på riktigt?

    Men visst, vuxen människa, vem är man att omyndigförklara. Jag håller rent principiellt med om det – men det är bara inte alltid så enkelt och solklart.

    Aja, svårt att diskutera detta när jag väljer att vara så luddig om den här bakgrundsstoryn, får väl ta upp tråden om vi möts öga mot öga i nåt sammanhang.

    För övrigt tycker jag det riktigt jämställda är att som kvinna knulla runt hejdlöst – och gilla det – utan att vara hora. När män rumlar om är de ju liksom bara män som rumlar om. Som hora är man fortfarande den där utan egen sexualitet som får sig en slant för besväret att ställa upp för någon annan. Hela det där ”smart att ta betalt för skit man ändå måste stå ut med som kvinna” är liksom inte lika lajbans som ”det är skönt att knulla runt så jag väljer att göra det”.

  8. Hanna Says:

    Kom på att jag kanske ska kommentera din huvudpoäng också.😉 Jodå, jag hade sett på detta på samma vis om huvudpersonen varit en man. Det är en person med en intressant historia att berätta, men dessvärre även med en bakgrundsstory som för mig lyfter frågan om fritt val. Din poäng är bra, men exemplet är inte klockrent – tycker jag – om man skrapar på ytan. Och en kvinnlig häradsbetäckare istället för hora, det hade varit mer uppfriskande och rimmat bättre.


  9. Allvarligt tlat, Hanna, så tycker jag faktiskt att du pratar skit nu. Du insinuerar att Liw inte har valt själv, utifrån en bakgrund som du också bara antyder, och det ser jag som oerhört arrogant och nedlåtande mot Liw, faktiskt.

    Jag kommer just från en litterär kväll på queerbokhandeln Hallongrottan, där Liw Enqvist var och pratade om sin bok. Jag pratade även med förläggaren (Ulrika Larsson på Normal Förlag), och hon är tydligen kompis med Liw sedan tonåren, och jag tror verkligen inte att hon hade velat ge ut denna bok om hon visste om något ”skumt” i Liws förflutna.

    Det går å andra sidan att hitta skelett i garderoben hos var och varannan människa, och man kan precis lika gärna fråga sig varför folk vill jobba som poliser, militärer, obducenter, lapplisor eller hundra andra arbeten som kan innebära stora faror, eller är potentiellt förnedrande, eller dåligt betalda skitjobb, eller vad helst för trista omständigheter. Gör du samma analys av biträden på långvården? Varför jobbar man inom psykvården, t.ex.? Är det inte en ovanligt hög andel av de som jobbar inom psykvården som själva har psykiska problem?

    Är det inte så att du bara moraliserar, eftersom det handlar om sex? Ja, det gör du ju, eftersom du tar dig friheten att skriva vad som skulle vara mest jämställt, enligt din tolkning av jämställdhet.
    Du moraliserar.

    Och jo, det är solklart. Antingen har man som vuxen, frisk individ ett fritt val att bestämma över sitt liv, eller så har man det inte. Du ifrågasätter om hon verkligen har gjort ett fritt val, och jag påstår att du är ute på väldigt tunn is när du gör det. Du visar upp en arrogans som tyvärr inte är ovanlig, men icke desto mindre klandervärd.

  10. Hanna Says:

    Tja, eftersom du redan gjort dig en bild av mig som moraliserande och arrogant och jag dessutom inte tänker specificera vad jag syftar på i det här fallet så kommer vi väl knappast längre.


  11. Jag gör mig inte en bild av dig som arrogant och moraliserande – det du skriver ÄR arrogant och moraliserande. Hur du är som person har jag ingen aning om.


  12. Hej ”Hanna”!
    Jag är Liws förläggare och jag har känt Liw i 23 år.
    Dina insinuationer är obehagliga och fega. Och jag förstår att du skriver anonymt …
    Om du skulle ha omsorg om Liw och om du verkligen skulle känna Liw och hennes närstående, skulle du också veta att det du skriver är löst förtal. Liw har dessutom själv – av omsorg om sin familj – valt att hålla dem utanför. De är inte offentliga personer.
    Jag föreslår att du respekterar detta. Och att du respekterar hur Liw väljer att definiera sig själv.

    Hör gärna av dig till mig. Det vore det hederligaste.
    Jag finns på 070 533 29 02 och ulrika@normal.se


  13. Hej Ulrika!

    Kul att se dig här på bloggen också. Och jag instämmer i din upprördhet.

    Min uppfattning om ”Hanna” är att hon inte har någon äkta ambition att faktiskt göra gott, hjälpa, lyssna på andras behov – hon vill predika sin moraluppfattning, med hjälp av insinuationer, undanglidanden och retoriska finter, och när hon stöter på motstånd så försvinner hon, och vill inte diskutera.
    Det är ett klasiskt beteende hos egocentriska individer som vill pressa på andra sina idéer, utan att egentligen ha några goda argument för dessa idéer, eftersom de vanligen är rejält ogenomtänkta, byggandes på tro och känslor, snarare än verklighet och sanning.

    Jag tror alltså inte att du kommer att få något e-brev eller telefonsamtal av henne.

    Varför skulle ”Hanna” ringa dig?


  14. Calle,
    Du har helt rätt.
    Om ”Hanna” finns (vilket jag betvivlar) är hon välkommen att kontakta mig för att vädra sin oro. Vad det nu vara månde. Jag är allergisk mot såna här anonyma, billiga och svepande påståenden. Öppenhet brukar resultera i att de anonyma ryktesspridarna lägger ned.
    På en annan blogg var det någon som kallade sig för ”Anna Andersson” som uttryckte sig på nästan exakt samma sätt som ”Hanna” …
    Liw hälsar för övrigt till ”Hanna” och alla andra att den enda som vet om hon hon gjort ett medvetet val är Liw själv🙂 Det får ”Hanna” och alla andra rädda moralister leva med.
    Basta.


  15. Ja, jag tror inte att ”hanna” hade förväntat sig att du, en gammal kompis till Liw, skulle dyka upp här i min blogg också – det förtar liksom effekten av hennes lömska insinuationer.
    Dessutom går jag inte på sådan simpel skuldretorik som hennes – därtill var den alltför osofistikerad.

  16. Anki Says:

    Hej

    Jag har lite funderingar och undrar om det inte ändå måste ligga något annat bakom att man gör ett sådant val som Liw har gjort.

    Hon säger saker som att nu kunde hon ta betalt för sådant hon behövde stå ut med gratis innan. Jag har åtminstone inte den uppfattningen att sex är något jag behöver stå ut med. Är det många som tänker så undrar jag då?

    Hon säger också att Italienska män accepterar inte ett nej och att de ifrågasätter kvinnors intelligens, man är andå ett sexobjekt så varför inte ta betalt. Jag förstår inte den inställningen.

    Anki


    • Ja, nu tror inte jag nödvändigtvis att Liw är en ”lycklig hora”, men det är faktiskt irrelevant i sammanhanget.
      Väldigt många människor ser sina jobb som de tillbringar halva sin vakna tid med som något de måste stå ut med, oavsett vad för slags jobb det är – börsmäklare eller grillkioskbiträde. Då blir det ju faktiskt en slags prostitution, det också.
      Och vad är det som säger att just sexarbete måste undantas fråån den regeln.
      Jag har träffat Liw på en bokpresentation, och hon förklarade att för henne var det inte konstigt att se sex som ett jobb som alla andra, eftersom det inte är särskilt dramatiskt för henne att använda sin kropp som arbetsredskap, även sexuellt.
      Folk kan ha miljoner olika orsaker till varför de lever som de gör, varför de jobbar med det de gör, och det är faktiskt varje enskild individs ensak att avgöra vad de vill göra.
      Jag anser inte att jag har rätt att problematisera Liw Enqvists vägval. Det är hennes, och ingen annans. Och det är väl egentligen just det som är det centrala budskapet i hennes bok – att hon har tagit makten över sitt liv på det sätt hon själv vill.

  17. Anki Says:

    Hej igen

    Det intressanta måste ju vara varför man väljer att göra ett sådant val inte att man gör det valet. Det är ju inte direkt någon nyhet att kvinnor och män för den del gör detta.

    Jag respekterar hennes val men hade önskat få svar på frågan varför?


  18. Ja, det första du kan göra för att ta reda på det är ju att läsa hennes bok. Om det inte räcker för att du ska få veta det du vill, så får du väl fråga henne personligen. Det är ju ingen idé att sitta och spekulera i något vi inte vet något om.

  19. Anki Says:

    Hej

    Du har helt rätt i det du skriver, det kan vi inte och ska vi inte spekulera i. Jag tycker bara att varför är en intressant frågeställning som dyker upp när människor berättar om sina livsval.

    Nog om detta tack för dialogen.


  20. Du skriver i ditt första inlägg att du ”undrar om det inte ändå måste ligga något annat bakom att man gör ett sådant val som Liw har gjort”

    Något annat än vadå?

    Menar du att hon ljuger, eller döljer något?

    Hur menar du?

  21. Christian Says:

    Jag tror det bara är i Sverige som en bok om en vuxen kvinna och hennes val här i livet kan orsaka sådana känslor som Liw skapat med sin bok. Hade den kommit ut i Danmark tex, så hade reaktionerna varit väldigt olik de som hon fått i Sverige.

    Svenskarna lever likt en samling stutsar som stoppat huvudet i sanden och inte vill/vågar/törs se det som rådande moral inte anser vara acceptabelt. Men som lik väl är en realitet för många, även i vårat land.

    Personligen har jag inte läst boken än, men läst en del om Liw och sett henne på TV. Hon verkar vara en frisk och sund kvinna som eventuellt gjort en del val i livet som många kan anse vara helt befängda. Men hon står för dem och varför ska man dömma henne, eller hennes val. Hon har mig veterligen inte skadat någon.

    Moralisterna är en växande skara människor, även i Sverige, och det är inte enbart av godo.


    • Det jag tycker är mest upprörande med moralisternas ställningstaganden, är att de så fort någon väljer en livsstil som är dem främmande, så måste den personen ”räddas”, dennes beteende måste förklaras, gärna patologiseras (flickorna som prostituerar sig vet inte egentligen vad de gör, de har bortträngda trauman som styr deras liv, så de är egentligen offer, de kan egentligen inte bestämma över sina liv), och detta är så oerhört arrogant och nedlåtande. Sånt gör mig allvarligt talat skitförbannad!
      Låt folk supa, knarka, hora, spela ishockey, proffsboxas, köra bil eller MC skitfort på inhägnade banor, spela korpfotboll, klättra i träd och berg, bygga hus eller vad helst de vill göra, på sitt eget sätt. Folk måste få vara vuxna människor som tar vuxna beslut – och vi måste också tillåtas att få ta konsekvenserna av våra handlingar.

  22. Friskytten Says:

    Handlar verkligen Liws bok om att kvinnor som får supa, knulla, knarka, leva rövare – och därtill tjäna pengar på det? Hon verkar ju inte gilla detta med knullanden i alla fall. Om och om igen återkommer hon till att det är något man får ”skadestånd” får. Hon säger att hon nu kan ta betalt för sådant som hon tidigare ”fått stå ut med gratis”.

    friskytten.blogg.se


    • Alldeles oavsett vad hon tycker om att knulla, så har hon valt detta jobb själv, utan att någon har försökt tvinga henne, och det måste man respektera.
      Det är extremt nedlåtande och paternalistiskt att försöka psykologisera och tolka, och på något märkligt sätt komma fram till att hon nog inte vet vad hon gör, eller att någon borde hindra henne med lagliga medel, eller något annat. Ska vi människor ha rätten att bestämma över våra egna kroppar? Ska vi människor ha rätten att bestämma över våra egna liv? Ska vi det?
      Det är vad vi borde fråga oss själva.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: