Varför bloggen dog – eller föll i koma

Någon gång för ett par år sedan blev denna blogg blockerad av Facebook. Det går inte att länka hit från Fejan. Jag undrade förstås varför, men drog slutsatsen att det måste ha varit rubrikbilden som spökade. Den innehöll ett älskande par – förvisso stiliserat och halvgenomskinligt, men det räckte. Det går bra att publicera bilder av mord och avhuggna huvuden på Facebook, men inte att länka till sidor som eventuellt skulle kunna visa bilder av älskande par. Kvinnliga bröstvårtor är absolut tabu – såvida de inte är genomborrade av gevärskulor och täckta av blod. Manliga bröstvårtor går dock bra. Moralen är som den är. Bisarr.

Tyvärr gjorde detta att bloggen i praktiken blev obrukbar. Facebook är utan konkurrens mitt främsta forum för kommunikation med omvärlden (med visst undantag för min hemsida Cirkus Eros, som alltjämt har 4.000-6.000 sidvisningar per dygn), och om jag vill skriva aktuella reflektioner kring aktuella händelser har det blivit enklare att göra det direkt på Facebook. Problemet är dock att det inte finns någon kontinuitet längre, ingen källa att referera till, såvida jag inte har skrivit någon artikel på annan plats, som fortfarande går att länka till på Facebook. Alltså blev bloggen obrukbar, meningslös.

Denna blogg är inte den enda av mina sidor som är blockade på Facebook. Kurshemsidorna för Gudomlig Njutning, Kärleksretreat och Jennies Yoniblog, är alla blockade från att länkas till på Facebook. Irriterande, javisst, men jag kan fortfarande skapa evenemang på Facebook för dessa kurser, och så lägger jag in en fingerad länk, där jag byter ut punkter mot understreck, och uppmanar läsaren att kopiera länken och ändra tillbaka. Det funkar hyfsat i just dessa sammanhang – men inte till en bloggpost som man vill att flera ska dela.

Twitter är inte lika dårmoralistiskt, så där kan jag fortfarande länka hit. Men i ärlighetens namn så är Twitter en liten exklusiv klubb för politiska tyckare, en dvärg jämfört med Facebook. Kul och trevligt att vara där, men inte av samma vikt. Ytterst få skriver och läser på Twitter.

Intressant nog är den mest erotiska av mina sidor – Cirkus Eros – inte blockad från att länka till på Facebook. Inte än i alla fall. Men den sida som är mest irriterande att den inte går att direktlänka till är just TantraBlog – för att den är till för dagsaktuella betraktelser och reflektioner. Om någon annan vill länka hit så går ju inte det heller. Frustrerande, helt klart. Under många år (sedan 2007) var TantraBlog min främsta kanal för aktuella texter, men det dog alltså i samma stund som Facebooks algoritmer sade stopp. Och det är tämligen meningslöst att protestera. Har man blivit blockad är det i praktiken lögn i helvete att få det åtgärdat.

Att Facebooks ledning är paranoid bortom allt sans och vett är ingen nyhet för någon som använder Facebook till något mer än kattbilder, matbilder, gulliga bebisar (påklädda!), födelsedagsgratulationer och löjliga spel. Så fort något kan tolkas som det minsta kontroversiellt så kan man få sin text eller bild censurerad, och man kan bli blockerad. Till att börja med bara något dygn, sen mer och mer till dess att man kommer upp i 30 dagar. Ett år blev jag blockad 30 dagar fyra (4!) gånger. Varje gång var mer bisarr än den föregående. Det var alldeles uppenbart att jag hamnat på Fb:s shitlist.

Min plan är därför att flytta hela denna bloggens innehåll till en ny webbplats, där jag förutom bloggen också planerar att lägga in ett stort urval av allt mitt skrivna material genom åren. Artiklar, noveller, poesi och annat skoj. Den ska heta kort och gott Ord. och ha webbadressen carljohanrehbinder.se. Detta har tyvärr också stött på patrull, eftersom jag har haft trassel med att lägga in WordPress på den domän där jag vill lägga in mina skrivna alster. Jag kan fortfarande inte lägga in bilder, inte ändra design, inte… well, det är krångligt. Ibland är det bara för många hinder på en gång, och då blir vissa projekt helt enkelt liggande.

Det finns helt enkelt ingenting här i världen som är bara bra, eller bara dåligt. Allting har en prislapp, allting har en framsida och en baksida, och det är väl bara att acceptera, spela spelet, och så får man åka slalom mellan hindren, istället för att stånga pannan blodig mot en stängd dörr. Alla fajter är inte värda att ta.

Att lura Facebook

Facebook har rätt så hårda publiceringsregler för foton, och det gäller framför allt naken hud. Kön, rumpor och (kvinnors) bröstvårtor är uppenbarligen farliga ting, och därför får man inte visa sådant på Facebook. Till och med mammor som ammar sina barn och visar det på bild har fått sina konton nedstängda av den anledningen. Ett mycket märkligt fenomen. Man kan förstå att det finns vissa regler, eftersom Facebook trots allt ska vara familjevänligt och därtill internationellt gångbart. Och det är skönt att det på så sätt finns ett skydd mot att någon olovandes publicerar nakenbilder av just dig. Men ofta går det till överdrift, som när ammande mammor eller Zorntavlor blir censurerade, och konton nedstängda.

Jag har själv fått mitt konto helt avstängt vid två tillfällen, och blockerat tillfälligt ett par tillfällen till – allt på grund av lite för mycket hudtoner. Men så tog jag en bild i somras som jag tycker är väldigt sexig, men som faktiskt följer Facebooks regler rent formellt. Jag lade upp den på Facebook, och har nog aldrig fått så mycket positiva kommentarer på en bild. Den är så härligt sexig och erotisk, men ändå “Fb-proof”, vilket jag tycker är väldigt kul. Nästan 150 Gilla-klick, 21 delningar och många, många kommentarer.

Historien bakom just denna bild är att jag och Jennie än en gång hade kurs på Chateau Garreau i södra Frankrike, och jag fick för mig att ha lite fotolek vid poolen. Jag har haft idén att plåta just detta motiv ganska länge, så jag hade med mig en påse M&M:s som jag köpt specifikt för detta ändamål. Och så blev det så vackert ljus, en perfekt modell (gissa vem…?) fanns tillhanda, och då var det förstås perfekt läge att äntligen förverkliga bilden! Och den får vara kvar på Facebook, så jag har uppenbarligen lyckats i mitt uppsåt att lura Facebook.

Det är något oerhört livsförnekande i anden som ligger till grund för Facebooks censurregler, men det är en stor miss att skylla detta på Facebook. Facebook följer bara samhällets normer, så gott det nu går, när man har medlemmar runt hela jorden. För att ändra på Facebook räcker det inte att ändra på Facebook. Vi måste ändra attityderna i det samhälle vi lever i. Och det är det jag och Jennie försöker göra, ständigt. Med kurser, föredrag, artiklar, denna blogg, min hemsida Cirkus Eros – och mycket annat som jag gör i sexpositivismens tecken.

Mer om porren – på Newsmill!

Moralpredikanter och domedagsprofeter finns det ingen brist på, särskilt inte om man tror att man kan vinna politiska poäng och lite mer mediatid på det. Sex är alltid ett tacksamt ämne att exploatera, eftersom det är så laddat.

Politiker från flera olika partier skriver argt på Newsmill om varför man ska bojkotta TV4, eftersom samma koncern även äger Canal+, som sänder porr mitt i nätterna. SSU:s Jytte Guteland frossar (som väntat) i trötta klichéer och kvalificerat struntprat utan grund, och får sällskap av andra sippa tanter (könsneutralt). Som tur är får de svar på tal, både i form av kommentarer och andra artiklar.

Men jag tyckte att det behövdes en artikel som inte bara försvarar porren mot angrepp, utan faktiskt också framhåller de positiva sidorna av porren. Följaktligen återanvände jag en tre år gammal bloggpost, Porr är gott och nyttigt, som jag redigerade, kapade och uppdaterade en smula för att den skulle passa på Newsmill. Och idag kom den in – läs den gärna! Kommentarerna är läsvärda, de också – de flesta är positiva, men några är helt surrealistiska i sitt porrhat!

Läs min artikel på Newsmill!

Andra som skriver om porr just nu:
Ylva Maria Thompson, Per Pettersson, Hanna Söderström, Michael Gadjitza, Peter Olsson, Björn ML Andersson (också på Newsmill), Björn ML Andersson (igen, på Newsmill), Peter Olsson (också på Newsmill), Malin Westberg (också på Newsmill)

Hur fel det kan bli…

Förbjudet för politiker?

Vår nyviktorianska svenska sexualsyn blir allt galnare, mer och mer uppskruvad, skräckslagen, neurotisk och traumatiserad. Symptomen haglar – osäkra men spektakulära våldtäktsanklagelser, fällande av ministrar på lösa anklagelser om sexköp, gredelina kuvert, fällande domar för barnpornogafiinnehav (när det egentligen rörde sig om japanska serieteckningar!), och mycket, mycket mer.

Bristande sans och förnuft leder till ett eskalerande vansinne utan proportioner, inte minst eftersom den propagandistiska, kristna moralivrarorganisationen ECPAT sedan länge har ett oproportionerligt stort inflytande över politiken, liksom de homofoba sexualneurotikerna Kristdemokraterna, som lagt ett moralistiskt lock över alla hbt- och sexpositiva förslag i parlamentet. Det enda alla verkar vara överens om är att just SEX är det farligaste, mest förnedrande och vidriga som någonsin kan drabba en människa. Neuros, någon?

Vi är tyvärr inte ensamma om vansinnet. Ett land som i vissa avseenden är ännu tokigare än Sverige är Australien. Jag läser i DN att en minister i Australiens regering nyligen avgick, på grund av anklagelser om porrsurfning. Med hjälp av ett nätfilter ska det statliga organet, Department of Parliamentary Services, ha registrerat stora mängder träffar på porr- och spelsajter från Sydneys regionala parlamentsbyggnad.

Men det visade sig vara fel. Nätfiltret har även registrerat besök på nyhetssajter som porr- eller spelsurfning, i den grad det har funnits klickbara länkar till dylika sajter på nyhetssidan i fråga. Alltså har besök på nyhetssajter givit statistik för porrsajter.

Är detta porr, och därmed också förbjudet för politiker?

Det finns så mycket som är fel med det här, att jag inte vet var jag ska börja. Varför ska politikers nätsurfande registreras? Varför ska någon människas nätsurfande över huvud taget registreras någonstans? Det finns gränser för offentlighetsprincipen också. Jag får inte se på när ministrar går på muggen, bevakade av noggrant utplacerade webbkameror. Jag har inget intresse av att följa vilka sajter politiker surfar på. Nån jävla måtta på utfläkandet får det vara – ska även politikers nätsurfande publiceras offentligt, så kan de ju inte sköta sitt arbete ordentligt. Självcensur är inte bra – det leder till bedrägligt beteende, och jag vill hellre ha ärliga politiker.

Och varför ska en minister avgå för att han eventuellt har porrsurfat? Jag fattar det inte. Om ministern har misskött sitt uppdrag, misslyckats med sina och den politiska majoritetens målsättningar, det är giltiga skäl. Men vilken slags underhållning en minister konsumerar, det är verkligen en privatsak som vi andra inte har med att göra. En minister är en offentlig person, ja, men även en minister är en människa, och måste tillåtas att ha en privat zon, precis som vilken annan medborgare som helst.

Nu diskuteras nätfilter i Australiens parlament, sån där skit som vi redan har fått i Sveriges Riksdag, på grund av de förstoppade erotofoberna Kristdemokraterna. Hur tänkte de egentligen? Ska man inte lita på att Sveriges folkvalda parlamentariker kan ta ansvar för sitt eget nätsurfande? Är det verkligen demokratiskt försvarbart att censurera och filtrera riksdagsledamöternas nätaktiviteter?

”Om inte regeringar kan få till det med sina egna it-avdelningar, hur ska vi någonsin lita på ett rikstäckande, obligatoriskt nätfiltersystem som grundar sig på en hemlig lista av förbjudna sajter som sammanställts av politiker?”
– David Higgins, News.com.au

Nästa fråga – varför är just porrsurfning så farligt? Jag porrsurfar då och då. Jag gillar porr, om den är bra. Herre Frej, jag har ju t.o.m. en egen porrsajt – Cirkus Eros! Min grundinställning är att porr är gott och nyttigt. Men det är svårt att hitta bra porr, så då måste man leta lite. Om jag hamnar i riksdagen kommer jag naturligtvis inte att ändra mina vanor. Hinner jag med en liten paus en stund, och hittar en sajt med vackra erotiska bilder eller filmer, så njuter jag förstås gärna av att titta på dem. Varför inte?

Vi är sexuella varelser, och att titta på andra som har sex, i verkligheten eller på bild (eller film), är en fullkomligt naturlig, frisk och sund aktivitet, inget att skämmas för. Vi är liksom genetiskt betingade att gilla sex. Det är så bara. Så jag uppmuntrar gärna våra parlamentariker att titta på mycket porr – då kanske de tänker mer på sex än på hur de ska utöva makt över andra. Make Love Not War.

Detta är bara en av många anledningar till att vi pirater självklart kommer att ha ett eget IT-system och egna servrar i riksdagshuset. RIksdagens IT-avdelning suger, både hårdvaran och mjukvaran är hopplöst obsolet, och vi pirater vägrar självklart konsekvent att låta någon annan filtrera vår kommunikation. Det gör vi bäst själva. Eller inte alls.

Mer kärlek i politiken!

Porr är gott och nyttigt!

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Papperstigrar, kulisser och kolsyreis

Politisk teater - ett lömskt spel för gallerierna

Ingen rök utan eld, sägs det ibland. Den som säger så vet ingenting om kolsyreis och andra teatereffekter. Allt går att fejka, bluffa och låtsas fram. Något som ser ut som en jättegrej kan faktiskt vara ett – ingenting. Och framför allt kan något framstå som något helt annat än det egentligen är.

Politik är ren showbusiness. En publiksport, där det inte bara gäller att komma i mål, utan att göra det på ett så insmickrande sätt att man blir publikens favorit, alldeles oavsett tävlingsresultaten. Och självklart kan man filma, fuska så att man får straffspark till sitt eget lag.

En populär aktivitet bland politiker som vill visa sig duktiga, handlingskraftiga och ansvarstagande är att stifta lagar. Förbudslagar, då förstås. Det har i politikers ögon den starkaste effekten, och får lagstiftaren att verka handlingskraftig.

För i mellanmjölkens förlovade land, trygghetsnarkomanernas El Dorado, så måste vi naturligtvis omedelbart förbjuda allt som kan verka det minsta farligt på något sätt. Och då försvinner omedelbart problemet. Eller…?

Ibland undrar jag om en del politiker som står bakom vissa lagförslag helt enkelt är komplett dumma i huvudet. Genom bloggarna Futuriteter (pp), Gustav Nipe (pp) och Viktualiebrodern (pp), hittar jag ett betänkande från Justitieutskottet, med rubriken ”Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism”

Direkt citat från Riksdagens hemsida:

”Den nya lagen innebär att fler handlingar ska kunna straffas som terrorism. Att uppmana, rekrytera eller utbilda personer till att utföra terrorhandlingar blir straffbart enligt den nya lagen. Till exempel att ge instruktioner om tillverkning av språngämnen som används vid terrorbrott.”

Jag undrar lite försynt vad ”språngämnen” är för något. Löparbegåvningar? Hmmm… Men tyvärr är det här förslaget inte bara dåligt korrekturläst. Det är så urbota dunderkorkat att vilken barnunge som helst skulle kunna fatta att detta lagförslag är skräp, inte ens värt papperet det eventuellt blir utskrivet på. Det är inte utan att jag undrar hur de har tänkt, om de nu har tänkt alls.

Vem som helst kan i praktiken dömas enligt detta lagförslag. Och en hel del samhällsfenomen måste förstås stoppas direkt, om de inte ska rendera långa fängelsestraff. Militära utbildningar måste vi lägga ner. Allihop. Flygutbildningar av alla de slag. Kemiundervisning i skolorna likaså. Skönlitteratur som glorifierar terrorism måste också förbjudas. Och om någon frågar efter dessa böcker på biblioteket, så kan man ju automatiskt övervaka och skugga den personen, med hjälp av spårsändaren (mobilen). Ingen kommer undan!

Böcker med instruktioner i att skapa sprängämnen, eller gerillakrigföring, måste självfallet förbjudas för gemene man att inneha. Patenthandlingar är offentliga handlingar, men patentbeskrivningar på alla slags vapen måste förstås terroriststämplas och låsas in. Kanske vi t.o.m. måste ha ett ”tittförbud” gällande denna slags subversiva litteratur.

Det här är ytterligare ett steg i ”Orwelliseringen” av samhället, där vem som helst, när som helst, kan åtalas för ett brott, eller åtminstone betraktas som en misstänkt kriminell. Ingen ska kunna vara helt ren – alla ska kunna beläggas med skuld, alla ska kunna anklagas. Att kriminalisera en hel generation – pyttsan – det är väl inget när man kan kriminalisera ett helt folk!

Vi har idag en lagstiftande församling (Riksdagen) som uppenbarligen består av en majoritet av hopplösa klåpare, som inte ens har vett att be om hjälp när de inte begriper vad de sysslar med. Det är dags att byta ut klåparna mot smartare människor som å ena sidan vågar tänka själva och tar självständiga beslut, men också har ödmjukheten att se sina egna begränsningar och fråga om råd när det behövs.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

ECS – en grym pungspark mot censurivrarna

Jag bara måste rekommendera en hemsida. Den ges ut av några som kallar sig European Cybercriminal Society (ECS), och är förstås en politisk satir, men så knivskarp och oförsonligt stenhård, att man ryser.

Sidan är skriven som ett tacktal till lagstiftarna i EU, och framför allt till Cecilia Malmström, den folkpartistiska EU-kommissionären som vill införa mer censur på nätet i hela EU. Som vanligt använder Malmström barnpornografi som argument för att införa censur, och det är detta ECS-hemsidan riktar in sig på. ECS tackar Malmström för att deras illegala nätaffärer nu kommer att få ett uppsving, tack vare henne.

Missa inte denna hemsida. Läs den noga. Den förklarar effektivt i minsta detalj varför censur är en så oerhört dålig idé, och totalt kontraproduktivt mot nätkriminalitet – att censur, filtrering, blockering (vad man än vill kalla det) faktiskt t.o.m. kan vara till nytta och glädje för den organiserade brottsligheten.

Skivad Lime skriver också om Cecilia Malmström, barnpornografi och censur.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Tuttchock – galna censurlagar i Australien

Absolut förbjuden bild i Australien!

Australiens regering har beslutat att förbjuda porr med småbystade kvinnor. Ja, du läste rätt. I tron att småbystade kvinnor på bild kan uppmuntra till pedofili, har man nu introducerat ett förbud mot all porr som avbildar kvinnor med små bröst. Och man tar sig för pannan. Hur har de tänkt nu, stackarna? Australiensarna har uppenbarligen drabbats av en alldeles osedvanligt allvarlig, kollektiv sexualneuros.

Enligt Australiens censurlagar, National Classification Code, klassas olika media enligt ett system, och detta system är upplagt i olika grader av hur hårda restriktioner staten tar gentemot materialet. Viss information anses vara så hemsk att samtliga invånare bör skyddas från den, och det inbegriper ”skildringar av barn under 18 år (eller som kan uppfattas som barn under 18 år), som en normal (reasonable) människa som kränkande (oavsett om det är sexuellt eller ej)”.

Nu snackar vi gummiparagrafer, förstås, men en av konsekvenserna av denna klassificering blir just att vuxna kvinnor med små bröst kan uppfattas som ”barn under 18 år”, och därför är avbildningar av dessa kvinnor numera förbjudna i det underbara landet Australien. En skönt bisarr konsekvens av denna lagstiftning är att om du själv är kvinna, bevisligen över 18 år, men utrustad med små bröst, och fotograferar dig själv naken – så kan du bli fälld för produktion och innehav av barnpornografi.

Tänder du på detta? Då är du nog fan pedofil! I alla fall i Australien!

Ska man skratta eller gråta? Jag vet faktiskt inte, men något så ofattbart korkat har jag nog inte hört på mycket, mycket länge. Jag undrar om det helt enkelt är så att ozonhålet över Australien har vuxit sig så stort att det är omöjligt att upprätthålla intelligent liv där över huvud taget.

Ett vanligt fenomen (som också kan vara en av orsakerna till denna galenskap) är förstås att de som är mest rabiata i sitt motstånd mot något, är i själva verket de som mest attraheras av det. Högröstade ”feminister” som slår sina fruar, fanatiska kristmoralfjantar som är stammisar på bordellen, katolska celibatpräster som våldtar små gossar. Kanske förklaringen finns där?

Jag skrattar gott vid tanken på en speciell censurnämnd, som måste sitta hela dagarna och bedöma bilder och filmer utifrån uppgiften att bestämma vilka bröst som kan godkännas eller ej. Vilka parametrar ska gälla? Är det O.K. att de är små, om de hänger ner? Hur stora måste de vara för att få godkänt? Vilka måttenheter skall gälla? Vikt? Hur långt de sticker ut från kroppen? Hur stora bröstvårtorna är? Och – inte minst – vilka jobbar på en sådan instans? På vilka grunder har de fått jobbet att granska bröststorlekar på bild?

Alla småbystade kvinnor måste operera om sina bröst, förstås, med silikoninlägg, så att de inte uppmuntrar pedofiler. ”Men jag vill inte ha större bröst – jag gillar mina bröst!” – ”Jasså, du tycker att det är helt O.K. med sexuella övergrepp mot barn du? Marsch in till kliniken, eller raka vägen in i fängelse för uppvigling till sexuella övergrepp mot barn!” För att inte tala om västerländska män som tänder på små söta asiatiska babes – peddovarning direkt!

Känn hur pedofilin sprider sig i din kropp!

Med denna logik borde jag vara pedofil, eftersom min hustru har ganska små bröst. Dessutom är jag rätt svag för rakade blygdläppar. Alltså borde jag förvägras inresetillstånd till Australien. Eller för den delen USA, som har minst lika galna lagar på detta område som Australien. Min kära hustru är helt klart beviset för min pedofila läggning. Att hon är över 30 bast, och att det är naturligt för kvinnor att ha alla möjliga bröststorlekar, är förstås helt irrelevant. Tänder jag på små bröst (och rakad mus) är jag alldeles uppenbart en pedofil. Förr eller senare kommer jag att jaga åttaaåringar. Eller…?

Australien är landet där en man blev fälld för innehav av barnpornografi – för att han hade laddat ner en skämtteckning med medlemmar i familjen Simpson, som har sex med varandra. Hur absurt är inte det? Men det stannar inte där. Alla slags skildringar med någon slags fetischer, som eventuellt kan göra din gamla nucka till moster upprörd, är också förbjudna.

Alla skildringar av BDSM och ”kiss-sex” är förstås strängeligen förbjudna, liksom avbildningar av kvinnlig ejakulation (eftersom det anses perverst, obscent och motbjudande). Böcker som Nabokovs ”Lolita” har försvunnit från bibliotekens bokhyllor, och filmer eller bilder som avbildar kvinnlig ejakulation är förstås också förbjudna. Sånt är ju avskyvärt, och måste därför förbjudas. Jag undrar vilken slags sexualitet som Australien vill hävda är naturlig. Kanske den gamla viktorianska modellen, då kvinnor över huvud taget inte ansågs kunna få orgasm?

VARNING! SMÅ BRÖST! PEDOFILRISK! TITTA BORT!

Vad är nästa steg? Att förbjuda bilder av kvinnor med rakade kön? Det vore onekligen ett logiskt steg. Eller – det kanske redan är förbjudet? Kvinnor i ”flickiga” kläder? Varför inte ha burkha-tvång på alla barn när vi ändå håller på? Förbud mot att över huvud taget vidröra barn, eftersom det skulle kunna uppmuntra till sexuell kontakt? Glöm kramarna, skippa det gemensamma badet, goset i sängen, och tänk inte ens tanken på att ha bilder av dina barn i ett album eller på väggen – oavsett om de har kläder på sig eller ej. Man vet aldrig vem som tittar. Det kan räcka med att DU tittar – tänk om du blir pedofil på kuppen!

Eller så förbjuder vi barn helt och hållet. Då är vi ju av med problemet. Eller sex. Jaa, vi har löst problemet! Om vi förbjuder sex så blir det ju inga fler barn! Och då kan pedofilerna inte… eller… hur tänkte jag nu? Hmmmm…

Tillåten bröststorlek i Australien?

P.S. Nu får jag nog aldrig inresetillstånd i Australien. Men – vill jag verkligen åka till ett sånt skitland?

P.S. (2) Håll utkik efter galna lagar i Sverige också – det är redan förbjudet att visa tecknade bilder av barn i sexuella situationer (var finns brottsoffren?), och även skildringar av S&M (går under definitionen ”våldspornografi”). Det är alltså O.K. att visa bilder av barn och vuxna som blir torterade, slagna och mördade, på de mest bisarra vis, men kommer det in något sexuellt så är det inte tillåtet. Skildringar av erotisk smisk och bondage är också förbjudet i Sverige. Vi går inte fria från censur och tankebrott i Sverige heller.

Samtliga bilder av Carl Johan Rehbinder

Läs mer om Australiens censurlagar här:
The Classification Website, ComLaw, MsNaughty, somebodythinkofthechildren.com, Sankaku Complex

Hanna Dönsberg har också skrivit om detta.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Censur och Internetpolicy

Ett ökande problem på Internet är det som i allmänhet kallas filtrering. Filtrering låter ju tryggt och bra, men det är förstås bara ett finare ord för censur. Särskilt populärt är det på företag och kommuner, att man hyr in hela webbtjänster, som då kan förses med olika grader av förhandscensurering. Det är något som är mycket, mycket skumt med detta. Och allra skummast är varför ingen ifrågasätter denna censur. Varför accepterar du att någon annan ska bestämma över vilken information du ska få ta del av? Tycker du att det är O.K.?

En bloggare som har råkat ut för detta och skriver om det är HumbleBee.net. Värt att nämna i sammanhanget är också att bloggaren i fråga också är en aktiv Piratpartipolitiker. Uppenbarligen har något nämnts på HumbleBee:s blogg som strider mot Luleå Kommuns ”policy för Internet-användning” – finare ord för censurregler. Bara en sådan sak som att kommunen anser sig ha rätt att ha en policy för Internet-användning. Fattar ingen hur fascistiskt och anti-demokratiskt det är? Och bloggaren i fråga vet inte ens varför hans blogg har blivit censurerad. Ingen har informerat honom om detta. Det har bara skett per automatik, med hjälp av ett amerikanskt webbföretag och deras censurfilter.

”Du har försökt nå en hemsida som vårt system upplever ligga i konflikt med Luleå kommuns policy för Internet-användning.”

Det är som om du skulle prata i telefon med en kompis, och så blir det plötsligt en spärrton i luren, och så kommer en automatiskt genererad röst som säger ”Du har försökt tala om ämnen som vårt system upplever ligga i konflikt med Telias policy för telefonanvändning”. Eller – du försöker ringa upp en kompis, och så säger samma röst ”Du har försökt ringa upp ett telefonnummer som vårt system upplever ligga i konflikt med Telias policy för telefonanvändning”. Personen med detta telefonabonnemang har kanske pratat om fel grejer i telefon (uppsnappat av FRA, förstås), kanske nämnt något som går att koppla till sex eller terrorism (ni vet, de farligaste grejerna som finns på jorden!), och så har hans telefonabonnemang stängts av.

Eller brevlådan spottar ut ditt brev, och vägrar ta emot det, eftersom varje brevlåda har en röntgenscanner, och ”ditt brev innehåller information som strider mot Postens policy för informationshantering”. Du får inte veta vad som strider mot postens policy, för den informationen är hemlig. Det enda du vet är att ett automatiskt system har sorterat ut dig som ond. Eller åtminstone subversiv, icke godkänd.

Det låter kanske grovt överdrivet, rena foliehattkonspirationsteorierna – men det är det inte. Resan är redan påbörjad, de första stegen har redan tagits. Det censureras friskt överallt, och Polisen har sina hemliga spärrlistor över sajter som innehåller ”barnporr”, fast det mesta av det som filtreras är helt andra saker. Kopimi och bonsaiträd hänger med av bara farten. Fler sajter är nu blockerade i Sverige än i Kina. Och vilka sajter får vi inte veta – för den informationen är hemlig.

Men det är väl bra att man stoppar barnporren? Ja, det kan jag gärna hålla med om, men frågan är om denna form av censur är det mest effktiva sättet att göra det. Jag tror tvärtom att denna slags förhandscensur har helt andra mål. Man börjar med att blockera det som folk hatar mest, det som är väldigt lätt att försvara. Sen går man vidare, blockerar The Pirate Bay, blockerar prostituerades hemsidor, blockerar spelsajter som inte ägs av Svenska Spel, blockerar sajter som visar hur man odlar marihuana, blockerar vanliga porrsajter, blockerar allt som kan tolkas som olagligt, och snart är vi framme vid regeringskritiska hemsidor, och sen är det inte så mycket kvar. Slippery slope, kallas det. Det diskuteras redan förbud mot ”terroristprat”. Vad det nu är. Yttrandefriheten ser numera mer ut som en Schweizerost, och värre blir det. Om vi inte sätter stopp.

Flera av mina egna sajter är blockerade på allehanda ställen (förmodligen även denna blogg), eftersom jag ju skriver en hel del om sex. Och det vet vi ju alla att sex är så farligt att det måste vi skydda våra stackars medborgare från. Tänk på ba-a-a-a-a-arnen! Och så har jag politiskt inkorrekta åsikter, som t.ex. att jag är för absolut informationsfrihet och absolut kroppslig integritet. Och såna åsikter är så farliga, så dem måste vi nog filtrera bort. Skönt. Så blev vi av med honom. Ska vi inte blockera Piratpartiets hemsida när vi ändå håller på? De uppmanar ju till brott!

Och det allra värsta av allt, det är att jag oftast inte orkar bli upprörd. Jag bara finner mig i det, resignerar och orkar inte slåss för att alla ska få ha fullkomlig informationsfrihet, alltid, som en självklar del av det demokratiska samhället.

Det måste bli en ändring på det här.

Läs även: Oscar Swartz, Mattias Andersson, Osmidigt, samt uppföljning hos HumbleBee.net

Läs också denna artikel i Fria Tidningen, som drabbades av samma censur.

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Ballad om censur

Med anledning av mitt förra inlägg, som handlade om vad jag skrev på bloggen för ett år sedan, så hittade jag bland kommentarerna till det inlägget en underbar ballad, som Cornelis Wreeswijk skrev 1965, till skivan Ballader och grimascher, och den texten passar verkligen helt perfekt här på TantraBlog. Så därför vill jag lyfta fram den sången, och ge den ett eget blogginlägg.

Ballad om censur

För erotikens faror, bevara barnen små.
Som inte har en aning om hur illa det kan gå.
Nej låt dom hoppa hage och leka militär.
Och skjuta på varandra med leksaksgevär.
Låt barnen kriga lungt snällt och glömma allt sexuellt.
Som hotar dem från alla håll och nog är det väl tur.
Att vi här i landet har ordning och censur.

I sodom och gomorra var diciplinen svag.
Och den som kritiserade blev hängd samma dag.
Poliserna var busar, borgmästarn en kanalj.
Och den som drack mest öl och brännvin fick guldmedalj.
Moralen var det uselt med för tiden hade gått ur led.
Det syndades båd natt och dag i ur som i skur.
I sodom och gomorra fanns det ingen censur.

Ivan den förskräcklige han var en märklig man.
Han gjorde som han ville gör om det om ni kan.
Han hade vilda vanor han ställde höga krav.
Och den som kritiserade höggs huvud utav.
Och ingen tordes göra nåt för Ivan kunde höra nåt.
Och han var inte god och tas med när han blev sur.
Ivan den förskräcklige var svag för censur.

Damer utan kläder ska man inte titta på.
Fy skäms på sig medborgare som tittar ändå.
Det är onaturligt att se en kvinna bar.
Det kan man bli förstörd av den saken är klar.
Hon skulle haft på sig något lätt och dansat klassisk rysk balett.
Då hade det varit konst och befrämjat vår kultur.
Det här är väl ingen konst censur, censur!

Kan hända att ni anser att sådant inte stör.
Men lita på kritiken den vet vad den gör.
Dom ser vad som är bra och tillåtet för publik.
Dom ser vad som är dåligt och skriver kritik.
Medborgare så fort ni ser att något omoraliskt sker.
Eller ni får syn på nått som inte är kultur.
Vänd blicken bort och blunda och skrik på censur!

Cornelis Wreeswijk, 1965

Det är nu 2009, över 40 år efteråt, och denna sångtext är tyvärr fortfarande alltför aktuell…

Sexdebatt på Newsmill

Jag har blivit ombedd att yttra mig i form av en debattartikel på NEWSMILL, och ämnet för dagen är porr och sexualpolitik. Artikeln jag har skrivit heter Hemma-porren är den nya sexuella revolutionen och är en replik på artiklar av filmaren Alexa Wolf samt straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud. Jag tycker naturligtvis att de båda är ute och cyklar rejält, men det kan du själv se om du tar dig till NEWSMILL och läser artikeln!