Varför bloggen dog – eller föll i koma

Någon gång för ett par år sedan blev denna blogg blockerad av Facebook. Det går inte att länka hit från Fejan. Jag undrade förstås varför, men drog slutsatsen att det måste ha varit rubrikbilden som spökade. Den innehöll ett älskande par – förvisso stiliserat och halvgenomskinligt, men det räckte. Det går bra att publicera bilder av mord och avhuggna huvuden på Facebook, men inte att länka till sidor som eventuellt skulle kunna visa bilder av älskande par. Kvinnliga bröstvårtor är absolut tabu – såvida de inte är genomborrade av gevärskulor och täckta av blod. Manliga bröstvårtor går dock bra. Moralen är som den är. Bisarr.

Tyvärr gjorde detta att bloggen i praktiken blev obrukbar. Facebook är utan konkurrens mitt främsta forum för kommunikation med omvärlden (med visst undantag för min hemsida Cirkus Eros, som alltjämt har 4.000-6.000 sidvisningar per dygn), och om jag vill skriva aktuella reflektioner kring aktuella händelser har det blivit enklare att göra det direkt på Facebook. Problemet är dock att det inte finns någon kontinuitet längre, ingen källa att referera till, såvida jag inte har skrivit någon artikel på annan plats, som fortfarande går att länka till på Facebook. Alltså blev bloggen obrukbar, meningslös.

Denna blogg är inte den enda av mina sidor som är blockade på Facebook. Kurshemsidorna för Gudomlig Njutning, Kärleksretreat och Jennies Yoniblog, är alla blockade från att länkas till på Facebook. Irriterande, javisst, men jag kan fortfarande skapa evenemang på Facebook för dessa kurser, och så lägger jag in en fingerad länk, där jag byter ut punkter mot understreck, och uppmanar läsaren att kopiera länken och ändra tillbaka. Det funkar hyfsat i just dessa sammanhang – men inte till en bloggpost som man vill att flera ska dela.

Twitter är inte lika dårmoralistiskt, så där kan jag fortfarande länka hit. Men i ärlighetens namn så är Twitter en liten exklusiv klubb för politiska tyckare, en dvärg jämfört med Facebook. Kul och trevligt att vara där, men inte av samma vikt. Ytterst få skriver och läser på Twitter.

Intressant nog är den mest erotiska av mina sidor – Cirkus Eros – inte blockad från att länka till på Facebook. Inte än i alla fall. Men den sida som är mest irriterande att den inte går att direktlänka till är just TantraBlog – för att den är till för dagsaktuella betraktelser och reflektioner. Om någon annan vill länka hit så går ju inte det heller. Frustrerande, helt klart. Under många år (sedan 2007) var TantraBlog min främsta kanal för aktuella texter, men det dog alltså i samma stund som Facebooks algoritmer sade stopp. Och det är tämligen meningslöst att protestera. Har man blivit blockad är det i praktiken lögn i helvete att få det åtgärdat.

Att Facebooks ledning är paranoid bortom allt sans och vett är ingen nyhet för någon som använder Facebook till något mer än kattbilder, matbilder, gulliga bebisar (påklädda!), födelsedagsgratulationer och löjliga spel. Så fort något kan tolkas som det minsta kontroversiellt så kan man få sin text eller bild censurerad, och man kan bli blockerad. Till att börja med bara något dygn, sen mer och mer till dess att man kommer upp i 30 dagar. Ett år blev jag blockad 30 dagar fyra (4!) gånger. Varje gång var mer bisarr än den föregående. Det var alldeles uppenbart att jag hamnat på Fb:s shitlist.

Min plan är därför att flytta hela denna bloggens innehåll till en ny webbplats, där jag förutom bloggen också planerar att lägga in ett stort urval av allt mitt skrivna material genom åren. Artiklar, noveller, poesi och annat skoj. Den ska heta kort och gott Ord. och ha webbadressen carljohanrehbinder.se. Detta har tyvärr också stött på patrull, eftersom jag har haft trassel med att lägga in WordPress på den domän där jag vill lägga in mina skrivna alster. Jag kan fortfarande inte lägga in bilder, inte ändra design, inte… well, det är krångligt. Ibland är det bara för många hinder på en gång, och då blir vissa projekt helt enkelt liggande.

Det finns helt enkelt ingenting här i världen som är bara bra, eller bara dåligt. Allting har en prislapp, allting har en framsida och en baksida, och det är väl bara att acceptera, spela spelet, och så får man åka slalom mellan hindren, istället för att stånga pannan blodig mot en stängd dörr. Alla fajter är inte värda att ta.

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Politik

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: