Dubbla medlemskap…

Jag blev aktiv medlem i Piratpartiet av flera anledningar. För det första för att jag gillade Piratpartiets politiska profil, förstås, med allt vad det innebär. Mitt engagemang för integritetsfrågor och frihetsfrågor har varit stort och starkt långt innan Piratpartiet ens var påtänkt, så steget var inte långt. I samband med omröstningen om FRA-lagen, bloggbävningen och demonstrationerna, kom jag i kontakt med Piratpartiet, som trots allt var det starkaste partiet i just denna fråga.

Min andra anledning att gå med i Piratpartiet var för att det saknas ett liberalt parti i Sverige, och Piratpartiet var helt enkelt det närmaste ett liberalt parti jag kunde hitta. Att Piratpartiet har en frihetlig grund råder det inga som helst tvivel om, och inget annat parti har så tydligt tagit strid för grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska grundprinciper, som yttrandefrihet, brevhemlighet och integritet. Att skydda individen från maktmissbruk tycker jag helt enkelt är en oerhört viktig politisk gärning.

När det blev dags för kandidering till riksdagsval blev jag uppmuntrad av andra pirater att ställa upp som kandidat. Det kändes först en smula främmande – inte ska väl jag… Men så bestämde jag mig för att det kunde vara en bra idé ändå, och jag hade ju inget att förlora på att ställa upp i provvalet i alla fall. Jag föreställde mig helt enkelt att OM vi skulle komma in i riksdagen, så skulle jag nog kunna göra ett rätt bra jobb. Måhända överskattade jag min förmåga, men å andra sidan har många storverk åstadkommits just genom att någon har överskattat sin förmåga – så vad tusan!

Jag blev lite chockad när jag sedan upptäckte hur många pirater som hade röstat på mig, så pass att jag blev rankad som sjätte totalt, vilket sedermera renderade mig en fjärdeplats på Stockholmslistan, och en elfte plats på de andra listorna. Då blev det plötsligt på riktigt, och jag insåg att det här var ett större ansvar än jag hade föreställt mig. Det i sin tur gjorde att det här året i praktiken har inneburit en politisk orgie, då jag har tillägnat mig mer politisk medvetenhet på några månader än jag gjort på flera år tidigare, inte minst genom alla möten, alla böcker, veckan i Almedalen, politiska debatter till höger, vänster och mitten.

Det fanns ju trots allt en möjlighet att vi skulle bli ett riksdagsparti, på riktigt. Och då behövde vi vara väl förberedda. Jag knöt kontakter till höger och vänster och mitten, pratade med politiker, journalister och politiskt sakkunniga, och blev t.o.m. kompis med några. Och jag lade väldigt mycket krut på valkampanjandet. Massor med torgpratande, flygbladsutdelningar, skoldebatter, intervjuer, artiklar, bloggande etc. Det kunde ju faktiskt hända att vi kom in.

Så kom valet. Och valresultatet. Det blev förstås en kalldusch för många av oss, av fler än en anledning. Några hade förutsett just detta valresultat, för såväl Alliansen, PP och Sd, men icke desto mindre blev vi pirater skarpt påminda om att det politiska spelet inte är så lättvindigt, och att det kan ta tid att etablera sig i politiken. Att inrikespolitiken har en mycket starkare ställning i medborgarnas medvetande än EU-politiken är kanske irrationellt, men det är så det ser ut. Och vi är förstås amatörer, oerfarna och okunniga om det politiska spelet, och var en lätt match för de övriga partierna att manipulera bort från spelplanen.

Sedan jag bestämde mig för att kandidera har jag haft två agendor, två planer. Den ena byggde på att vi skulle komma in i riksdagen. Den andra byggde på att vi inte skulle komma in. Så i samma stund som jag insåg med 100-procentig säkerhet att vi inte hade en sportslig chans att bli ett riksdagsparti, växlade jag över till scenario två, vilket i praktiken var att komma ikapp allt som jag har skjutit framför mig, med firman, vår kursverksamhet, familjen, ekonomi och allt sådant. Valrörelsen var över – nu: arbete. Politiken fick komma i andra rummet ett tag, helt enkelt. Nu skulle jag ta ledigt från allt vad politik heter, en tid i alla fall.

Men så blev jag kontaktad. Av Alexander Bard. Det tog knappt en vecka efter valet, så fick jag först höra talas om att det var på gång ett nytt politiskt initiativ, ett liberalt parti med namnet Liberaldemokraterna. Grundarna kom bl.a. från Liberati, som just hade lagts ner, samt från en del andra partier – från Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Piratpartiet, Frihetsfronten m.fl. – och det lät ju trots allt lite intressant. Jag hade inga planer på att lämna Piratpartiet (det har jag fortfarande inte). Men jag tänkte att det skadar ju inte att ta reda på vad som är på gång. Bard och jag har känt varandra ytligt i många år, och fick mycket god kontakt i Almedalen i somras, när vi snackade om möjligheten att starta ett nätverk för alla frihetliga grupper.

Liberaldemokraterna är inget hugskott. Det finns en långtgående strategi bakom grundandet av detta politiska forum för alla oss frustrerade liberaler, som inte har någon plats i det politiska rummet, en liberal diaspora, som i vår förskingring har tvingats hitta nödlösningar på våra liberala ambitioner.

Jag vill absolut inte gå så långt som att beteckna Piratpartiet som en nödlösning, inte ens för min personliga del – Piratpartiet är verkligen ett legitimt parti med en enorm potential, och högst relevanta frågor på sin agenda. Och jag tror verkligen att om Piratpartiet sköter sina kort och sin agenda väl, så kan Liberaldemokraterna faktiskt bli en positiv skjuts framåt för PP, ett incitament att bli ideologiskt mycket tydligare, och därmed en stark samarbetspartner – inte en konkurrent.

Men jag måste också erkänna att PP ibland känns alldeles för trångt för mig personligen. Jag har varit tvungen att lägga locket på i flera av mina liberala hjärtefrågor, vilket emellanåt har känts en smula frustrerande. Att det gick så pass bra för mig i provvalet, och att jag fick mer än 500 personkryss i riksdagsvalet tar jag gärna som en indikation på att rätt många gärna ger mig mandat att arbeta för mina hjärtefrågor, men det skulle ändå ha blivit lite knasigt, eftersom jag inte skulle ha kunnat göra det öppet och ärligt. Och det passar inte mig. Jag vill vara rak och öppen med allt. Inga dolda agendor, inget fulspel, inget korridorviskande.

Så – när Alexander Bard kontaktade mig och ett antal andra politiskt aktiva i flera olika partier, fann jag mig vara ett rätt så lätt äpple att plocka. Vem vill inte vara med i en så trevlig fruktsallad? Och så har Liberaldemokraterna valt att ha samma trevliga inställning till medlemsskap som Miljöpartiet och Piratpartiet – man tillåter medlemsskap i flera partier. Så tills vidare kommer jag att vara medlem i både Piratpartiet och Liberaldemokraterna. Sen får framtiden utvisa vilket som känns mest konstruktivt.

Än så länge är Liberaldemokraterna inte ens ett politiskt parti – men vi samlar namnunderskrifter, och vi har långa och intensiva diskussioner på mailinglistor. Det kommer in nya intressanta aktörer hela tiden, liberaler i förskingringen, och det är bara början. Vi ska ha vårt första stormöte, och vad detta eventuellt kan leda till får jag berätta om i kommande bloggposter…

Stay tuned!

Andra som har ”kommit ut ur garderoben” som Liberaldemokrater:
Jan Rejdnell, Amanda Brihed, Jens Odsvall, Torbjörn Jerlerup, Per Pettersson, Isak & Gustav – många fler är på gång…

Magplask & bloggkoma

Jag har inte bloggat på över en vecka, vilket är en lååååång paus för att vara jag. Valresultatet är förstås den huvudsakliga anledningen. Vårt magplask har inneburit att jag har behövt växla spår, byta inriktning, fokusera på min företagsverksamhet och familjen, det vanliga livet utanför politiken. Och det har helt enkelt gjort att jag inte har haft tid att blogga. Plus att jag inte har vetat var jag ska börja nånstans. Men nu börjar jag här, med vår totalt misslyckade valkampanj.

Att Piratpartiet körde i diket å det bestämdaste är ingen nyhet vid det här laget. Vi misslyckades kapitalt, vår kampanj var helt dysfunktionell och därmed värdelös, och det måste vi äga. Nu handlar det om att gilla läget och samla ihop oss inför framtiden. Många är synpunkterna på varför det gick som det gick, den ena mer fantasifull än det andra – eller snarare, tyvärr, den ena mer fantasilös än den andra.

Somliga skyller på namnet – att vi borde heta något annat. Fail. Valresultatet har inte ett skit med namnet att göra. Då skulle vi knappast ha fått över 7 % i EU-valet förra året, om det vore orsaken. Så vitt jag vet hette vi nämligen Piratpartiet då också. Hade vi hetat ”Skit dig i näsan” så hade jag förstått invändningen. Kan ett nynazistiskt parti komma in i riksdagen, så kan vi det också, alldeles oavsett namn.

Andra skyller på att vi har ett för smalt program, att vi borde bredda oss och bli socialliberaler eller nåt. Fail igen. Vårt smala program är faktiskt fortfarande en styrka. Men vi behöver fördjupa förståelsen för den inneboende bredden i de få frågor vi hanterar. Våra programpunkter kan breddas så att de sipprar in i alla politiska områden, på ett eller annat sätt. Det behöver vi utforska.

Vi har blivit totalt ignorerade av de andra politiska partier, och därmed media. Detta stämmer. Men det är fail ändå, för vi hade kunnat motverka det om vi hade varit lite smartare. Vi missbedömde totalt det politiska motståndet, och kraften i den rena, råa makthungern hos de etablerade partierna. De skåpade ut oss fullständigt genom att skickligt ignorera oss, och vi lät dem göra det. För att vi är amatörer, och de är proffs. Vi kan inte skylla ifrån oss, och måste helt enkelt bli duktigare på att bedriva politiskt spel.

Vi skulle ha utmanat de andra partierna, provocerat fram reaktioner, sparkat upp sand i ögonen på dem, irriterat, varit kaxiga, bråkat som fan. Då hade vi fått uppmärksamhet från media. Media är bara megafon, och därför kan vi inte skylla på media att de inte skrev om oss. Vi var helt enkelt inte tillräckligt intressanta, och vi fattade inte hur vi skulle göra oss mer intressanta. Ansvaret för att göra Piratpartiet synligt är fortfarande helt och hållet vårt eget.

Vi har inte synts alls i det offentliga rummet. Det är ytterligare en faktor. Vi har lagt ner massor av tid och arbete på att dela ut en och en halv miljon opersonliga och intetsägande flygblad (eller hur många det nu var…), och det har uppenbarligen varit mer eller mindre bortkastat. Vi borde ha satsat mycket mer på affischering, till exempel. Då syns man hela tiden.

Vi har inga pengar. Sant. Och svenska valrörelser är otroligt dyra. Faktum är att denna valrörelse har partierna bränt mer pengar än vad som gick åt under USA:s senaste presidentval, i absoluta tal! Men har man inga pengar måste man vara smart. Och man måste utnyttja andras resurser. Sånt borde särskilt vi pirater fatta… Att utnyttja media, att få andra partier att prata om oss, att kort sagt provocera fram gratisreklam är något vi måste bli mycket, mycket duktigare på – inte minst med tanke på att vi blir tvungna att ordna alla våra valsedlar till rksdagsvalet 2014 också.

Politik är en publiksport. Det har jag tjatat om i över ett år, och nu är det fan dags att vi fattar det på riktigt. Alltså ska vi utmana våra motståndare på deras planhalva, som irriterande duellanter, sträcka ut tungan, sparka dem på smalbenen, smiska dem i rumpan (gärna med en lila piska!) få omgivningen att skratta åt dem – då kan de till slut inte ignorera oss. Och blir de förbannade – då har vi redan vunnit.

Några förslag på slagkraftiga slogans som vi borde ha använt:

PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ MILJÖPOLITIK ÄN MILJÖPARTIET!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ FEMINISM ÄN FI!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ SKOLPOLITIK ÄN FOLKPARTIET!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ KULTURPOLITIK ÄN FOLKPARTIET!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ SOLIDARITET ÄN VÄNSTERPARTIET!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ FRIHET ÄN MODERATERNA!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ TILLVÄXT ÄN MODERATERNA!
PIRATPARTIET – BÄTTRE FÖR FÖRETAGANDE ÄN CENTERN!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ JÄMLIKHET ÄN SOCIALDEMOKRATERNA!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ ETIK ÄN KRISTDEMOKRATERNA!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ INTEGRITET ÄN ALLA ANDRA PARTIER!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ INFORMATIONSPOLITIK ÄN ALLA ANDRA PARTIER!

Ju mer provocerande vi är, ju mer arga våra kombattanter blir – desto bättre för oss. Det är dags att vi lär oss hur man slåss på den politiska arenan. Vi kan inte gå upp i en boxningsring, få på näsan och sen klaga över att det gjorde ont. Det gör ont, face it! Men den som slåss hårdast, skickligast, uthålligast och bäst – den vinner. Slag under bältet är inte tillåtna, och kan ge poängavdrag, men använt på rätt sätt, med måtta och slughet, kan det bidra till att man vinner matchen. Nästa val – då jävlar är det envig – och då ska slungan fram.

Det tog 27 år för Kd att komma in i riksdagen, 21 år för Sd. Mp behövde bara 7 år, och då fick de hjälp av en massa döda sälar. Men då kom de in för tidigt, och var inte redo för riksdagen – så de åkte ur kommande val, men lärde sig av misstagen och kom in igen. Och då gjorde de rätt, så pass att de fortfarande sitter kvar i riksdagen. Vi var helt enkelt inte redo i år. Men om fyra år kanske vi är det, om vi fokuserar på rätt saker.

Vi kan börja redan nu. Om vi bestämmer oss för att inleda ett lågintensivt, ständigt pågående gerillakrig mot de övriga partierna, och blir de där irriterande jävla piratflugorna som hela tiden kommer in och ställer till det, så krattar vi arenan inför de TVÅ val som äger rum 2014. Och det behöver vi göra. Vi måste få skrattarna på vår sida. Vi måste dra ner brallorna på etablissemanget. Vi måste få slipsnissarna och dräktdrakarna i kanslihuset att rya och rasa, och bli skitförbannade på oss. Då har vi redan vunnit.

Nu finns denna bloggpost, kraftigt redigerad och kompletterad, också som en artikel på Newsmill:
Därför körde Piratpartiet i diket

Andra som skriver om Piratpartiets valförlust:
Oscar Swartz, Emma Opassande, Jacob Hallén, Stenskott, Olof Bjarnason, Dexion, Vänsterteknik

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är oerhört viktigt för att återskapa och förnya demokratin, och försvara värden som kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN – RÖSTA RÄTT 2014!

Piratpartiet behövs i Riksdagen!

Det är verkligen viktigt att Piratpartiet kommer in i Riksdagen nu. Vi behövs där – om detta råder ingen tvekan. Att rösta på Piratpartiet är helt enkelt en mycket välinvesterad röst. Inga andra partier tar integritetsfrågorna, informationspolitiken och yttrandefriheten på allvar, och inga andra partier förstår på djupet den moderna teknikens möjligheter.

Vi pirater har kämpat i motvind länge, inte minst med tanke på hur media har struntat i oss (ofta till förmån för Sd, av någon outgrundlig anledning), men under sommaren har vi ändå fått stöd från alla möjliga håll, ofta helt oväntat. Tunga politiska opinionsbildare från flera olika läger, både inne i Riksdagen och utanför, puffar starkt för oss, och vi släpps steg för steg in i det politiska rummet. Fler och fler ser att vi är seriösa medspelare, och att vi har något viktigt att bidra med. Och under sommaren har flera politiker från andra partier aviserat att de tänker rösta på Piratpartiet. Vissa har till och med tagit steget att byta parti.

Vi har också fått erkännande för vårt mod, eftersom Piratpartiet bemöter frågor som ingen annan vågar – som t.ex. barnpornografilagen. Man kan tycka att det är en obetydlig och perifer fråga, i jämförelse med våra huvudfrågor – delad kultur, fri kunskap och skyddad integritet – men när innehav av serieteckningar kan bestraffas, och oskyldiga människor drabbas av ett icke-brott – då har det gått alldeles, alldeles för långt, och vi måste säga stopp. Särskilt när inga andra partier gör det – vilket förstås i sig är ytterligare ett bevis för att vi behövs i Riksdagen.

Vi får ibland vad jag tycker oförtjänt kritik för att vi fortfarande är mer aktivister än politiker. Men detta är något som jag faktiskt tycker är väldigt bra. När politiker får korn på något de inte gillar, tillsätter de utredningar, skickar kommunikéer, pratar, skriver och förhandlar. Aktivister handlar. Aktivister går ut i den fysiska verkligheten och agerar för att förändra, direkt.

När Piratpartiet sköter driften av Wikileaks och förmedlar bandbredd till The Pirate Bay, när pirater bygger trådlösa och krypterade nätverk vid Irans gräns, för att Irans motståndsrörelse ska kunna kommunicera med omvärlden – då är det politisk aktivism.

Det bästa är förstås en kombination av politik och aktivism. Då kan man verkligen åstadkomma storslagna ting. Det är därför min förhoppning att Piratpartiet kan fortsätta att upprätthålla denna aktivistbas, och inte förlora sig i politikens korridorer. Kanske vi till och med kan ha lite aktivism inne i riksdagen, som t.ex. att ha egna servrar och ett helt eget IT-system – inne i Riksdagen. Spännande… 🙂

Men det viktigaste skälet att rösta på Piratpartiet, anledningen till att vi behövs i Riksdagen, är just detta att politiken är på väg åt fel håll i en del väldigt viktiga frågor. Det finns för närvarande inget parti i riksdagen som tar dessa frågor på allvar. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har piratkopierat våra frågor, och det tycker vi förstås är jättebra. Men tyvärr kan man inte lita på vare sig Mp eller V, eftersom de sitter i knät på Socialdemokraterna, och därför kommer dessa viktiga frågor att få låg priorietet.

Vi är helt enkelt de enda som går att lita på i integritetsfrågorna.

Piratpartiet har ett valmanifest, i tre delar, representerande de tre hörnstenarna i vår politik – integritet, kunskap och kultur.
Här kan du ladda ner och läsa valmanifestets tre delar!

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Piratpartiet – en garant för demokrati och yttrandefrihet

Så här i slutspurten av valkampanjen fick jag och Hugo Heden, en skön kompis, in en artikel i Newsmill, och så tyckte jag att den ska läsas av så många som möjligt, och därför lägger jag upp den här på bloggen också. Vassego å läs!

Internet är en av de största landvinningarna i mänsklighetens historia, ett fantastiskt redskap för demokrati, kunskapsspridning, kulturutbyte och utvecklad infrastruktur över hela världen. Tyvärr vill starka krafter inom såväl statsmakt och näringsliv reducera Internet till något som går att styra och kontrollera. Detta är en större fara mot frihet och demokrati än de flesta har förstått.

Varför talar Piratpartiet så mycket om internet?

Internet är en av de största landvinningarna i mänsklighetens historia, och har förändrat hela världens infrastruktur. Internet är det bästa organ för demokrati och jämlikhet som någonsin uppfunnits. Det är ett världsomspännande blodomlopp för samtal, politik, kultur och kunskap. En enorm myllrande basar där alla människor i världen på sikt kommer kunna kommunicera med alla.

Detta stärker demokratin, där all makt skall utgå från folket. En öppen idédebatt kan forma argument och idéer som hur samhället skall skötas och utvecklas. Internet ger större möjligheter för alla att vara med och påverka. För att detta skall fungera måste medborgerliga rättigheter respekteras även på internet. En mångfald i värderingar och infallsvinklar måste accepteras och respekteras. Man måste kunna kommunicera, söka information och publicera texter fullt anonymt om man behöver det. Brevhemlighet och budbärarimmunitet måste värnas.

Men starka krafter vill något annat. Stater och regeringar är styrda av rädsla och okunskap, och de vill censurera, övervaka och registrera allt som sker. Sverige är inte ensamt om detta. Liknande tendenser finns i andra EU-länder, men även i stater som t.ex Iran, Saudiarabien och Kina. Underhållningsindustrin och andra kommersiella krafter skulle föredra om internet vore en TV-liknande multimediakanal, eller ett maximalt kontrollerat och övervakat elektroniskt shoppingcentrum. Staten och kapitalet mot folket – igen.

Klåfingriga politiker med överdrivet kontrollbehov vill gärna ha förbud mot att människor skyddar sin privata kommunikation, genom att kryptera den, för om de gör det kan de ju inte avlyssnas. Samma politiker vill ha identitetskontroll och registrering för att över huvud taget få använda nätet, vare sig man är hemma, på internetkafé eller på annan plats. Endast statligt godkända aktörer med utgivarbevis skall kunna publicera information eller sätta upp en web-plats, ungefär på samma sätt som TV fungerar idag.

Detta skulle få den myllrande basaren som är internet att tystna.

Piratpartiet vill att Sverige skall visa vägen och vara en informationspolitisk spjutspets.
En frihamn för demokrati och yttrandefrihet – pionjärer in i en ny tid.

Piratpartiet är internets politiska gren.

Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat för Piratpartiet
Hugo Heden, medlem i Piratpartiet

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN!

Därför ska man rösta pirat

Ännu en informativ och trevlig film om varför Piratpartiet är ditt bästa val till Riksdagen 2010. Lyssna på argument från Rick, Joshen, Anna, Gun, Johanna, Mårten och mig om medborgarrätt och informationspolitik. Filip Montgomery har jobbat hela sommaren med att intervjua och klippa ihop de här små trevliga filmerna, och detta är den senaste i raden.

Inget av riksdagspartierna bryr sig om frågor om medborgarrätt, integritet och informationspolitik, och det enda sättet att få dessa frågor upp på bordet är att Piratpartiet kommer in i Riksdagen. Man kan tycka att frågor om vård, skola, omsorg och jobb är viktigare, men de nu rådande blocken för en i det närmaste identisk politik på dessa områden – tråkigt nog för båda blocken också en mer eller mindre identisk politik i att avskaffa ditt privatliv och trampa på dina medborgerliga rättigheter.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN!

Jag blir glad och stolt!

Varje dag sedan man fick börja förtidsrösta har jag fått allehanda meddelanden, via SMS, e-post, Facebook, på bloggen – från personer som inte bara röstar på Piratpartiet, men de kryssar även mig personligen. Det känns naturligtvis helt fantastiskt underbart, och samtidigt uppfordrande. Jag ska leva upp till det här, och då får jag faktiskt skärpa till mig. Och kanske särskilt nu, medan det fortfarande är extremt osäkert om vi har en chans att komma in i riksdagen.

Kvinnan på bilden här ovan har också en blogg, som heter Purpur, och på den har hon självmant lagt upp en banner med reklam för Piratpartiet, och för att personkryssa just mig. Samma banner som jag gjorde till RFSL:s hemsida. Dessutom med en motivation till varför hon röstar på mig:

Calle Rehbinder – för att jag tröttnat på att blocken måste kompromissa bort sin politik, för att jag vill ha min integritet ifred och för att jag vill se riktiga, personliga och kärleksfulla människor i Riksdagen med politisk PASSION! Politikerföraktet är utbrett. Låt oss ändra på det med ny, frisk luft i valet 2010.

Det är så att man får tårar i ögonvrårna…

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN!

Calle Filibuster vid Expressens valstuga

I lördags talade jag vid Expressens valstuga på Sergels Torg, liksom en mängd politiskt engagerade har gjort och gör varje dag fram till valet. Partiledare och ministrar, förstås, men även mindre kända, och mer oprövade partipolitiskt engagerade personer (som jag). Expressen har tagit ett väldigt kul initiativ när de har ställt upp denna valstuga, där man kan hämta information om alla riksdagspartier (och seriösa utmanare, som F! och Piratpartiet). Dessutom har de en scen och mikrofoner, så att politiska talare kan nå ut till förbipasserande medborgare – flera stycken varje dag!

Som gammal teaterapa, rutinerad estradör och rampluder i största allmänhet, har jag inga problem att äntra en scen och prata på – och jag kan vara hyggligt underhållande när jag väl kommer igång. Detta är inte skryt, utan ren yrkesstolthet – det vore helt enkelt förskräckligt om jag med mina tre års teaterutbildning och flera decennier som föredragshållare och pedagog inte skulle kunna fånga en publik…

Då kan ni förstå min förtjusning när den ansvarige Expressenreportern (Anna Bäsén) glatt konstaterade att jag hade långpratarrekordet av alla som över huvud taget hade pratat från Expressens lilla Speaker’s Corner. En timme och tio minuter. Jag fick många frågor, och ingen stoppade mig. En alldeles tvättäkta filibuster, på min ära!

Som grädde på moset hade jag också en trogen publik, i min son Caspian, men också riksdagsledamoten Camilla Lindberg och hennes gode vän Hugo, samt min vapendragare och hovfotograf Jonathan Rieder Lundkvist (som för övrigt har tagit alla bilderna i denna bloggpost) – ett eget entourage är bra att ha med sig om man vill få folk att stanna och lyssna. Uppenbarligen lyckades jag hålla en hyfsat intressant och underhållande nivå på pratet, för det fanns en hel drös som stannade, och några få lyssnade nästan hela tiden.

Natten före samma lördag hade Svenska Dagbladet publicerat Camillas och min artikel om datalagringsdirektivet, och Camilla lovade att dyka upp vid Sergels Torg, när det var min tur att valtala. Camilla hade förstås lite bus i bakfickan, och utmanade mig att gå med i Folkpartiet istället. Och så friade hon. Ja, det gjorde hon faktiskt! Hon friade å Folkpartiets vägnar, till Piratpartiet. Stor humor. Nu måste jag erkänna att jag nog inte tror att hon har mandat för det, men det var onekligen spektakulärt. Men jag fann mig, svarade ja till Camilla (å mina egna vägnar), men nej till Folkpartiet (å Piratpartiets vägnar). Kul kul.

Det blir faktiskt fler tillfällen för prat vid Expressens valstuga. Nu på lördag klockan 15.00 ska jag prata igen, och så på söndag klockan 11.00. Kom gärna och ställ skitjobbiga frågor – utmana mig, var besvärlig. Det blir roligare så. 🙂

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN!

En röst på Piratpartiet är en välinvesterad röst!

Det finns somliga som påstår att en röst på Piratpartiet är bortkastad, eftersom vi inte kommer att komma in i riksdagen. Detta är naturligtvis ett helt vansinnigt resonemang, som bygger på tanken att man bör rösta strategiskt, på säkra partier, så att man vet att ens röst räknas. Jag har skrivit om det här tidigare, i bloggposten ”En välinvesterad röst i valet” men det förtjänar att upprepas.

För det första har Piratpartiet en god chans att faktiskt komma in i riksdagen. Man ska inte ta ut seger i förskott – men inte heller förlust. Ingen kan veta hur det kommer att gå i valet. Opinionsundersökningar är som väderleksrapporter – de kan slå rätt, de kan slå fel. Dessutom funkar traditionella opinionsundersökningar dåligt på Piratpartiets väljare. De mäter ett genomsnitt, medan Piratpartiets väljare är klustrade till vissa orter och åldersgrupper. Opinionsundersökningarna ringer till personer med fasta telefonabonnemang – en extremt liten del av Piratpartiets väljare har fast telefonabonnemang. Och ingen vet vad som händer fram till valet om tre veckor.

För det andra är jag en stark förespråkare för att man ska rösta efter sin övertygelse, med både hjärta och hjärna. Om du gillar t.ex. Liberala Partiet, så ska du rösta på det, även om just det partiet inte har en sportslig chans att ens komma i närheten av 1 %, än mindre 4 % av rösterna. Varför det? För att ditt val kommer att synas i statistiken, oavsett hur litet det än är. För att du markerar din ståndpunkt. För att du tar ansvar för din demokratiska rätt.

Om olyckan skulle vara framme, och Piratpartiet mot all förmodan inte skulle komma in i riksdagen, om vi skulle hamna under 4%, så har det absolut inte varit bortkastat att rösta på Piratpartiet. Det finns all anledning att glädjas även åt ett mer blygsamt resultat (även om vi naturligtvis satsar på inträde i riksdagen!). Varje röst hjälper piratpartiet till en bättre position inför nästa val.

Redan 1% av rösterna gör att vi slipper distribuera egna valsedlar nästa år. Detta innebär att valsedlar per automatik når ut till 100% av valstugorna utan kostnad för piratpartiet och utan ansträngning för våra funktionärer. Vi kan då lägga mer pengar och energi på själva kampanjen.

Vid en nivå över 2,5% är partiet berättigat till partistöd. Detta innebär att för var tiondels procent vi når över 2,5% så erhåller partiet totalt 770.000 kr fram tills nästa val. Detta betyder att om vi får 2,6% så kommer partikassan att erhålla 770.000 kr extra. Om vi får 3,6% så blir det 7.700.000 kr. Dessa pengar kan göra en fantastisk skillnad för våra chanser att både bilda opinion utanför riksdagen och komma in 2014.

Och det är faktiskt bättre än så – under den därefter följande mandatperioden (2014-2018) erhåller Piratpartiet ytterligare 550.000 kr för var tiondels röst över 2,5 procent vi får i DETTA valet eftersom partistödet beräknas på resultatet från de två föregående valen. Totalt erhåller alltså piratpartiet 1.320.000 kr fördelat över de nästkommande åtta åren för var tiondels procent vi passerat 2,5 procent.

Piratpartiet får en betydligt starkare ställning med över 3% av rösterna än om vi får mindre än 2,5 %. Vi får betydligt större muskler i att fånga uppmärksamheten, skapa debatt och påverka politiken även utanför parlamentet med fler röster i bagaget, och det blir alltmer uppenbart att vi nafsar de etablerade partierna i hälarna. Och vi får definitivt en betydligt större chans att komma in om fyra år då (om vi inte redan har kommit in, alltså).

Skulle vi inte komma in denna gång, så blir vi än mer trovärdiga utmanare nästa val, under förutsättningen att vi är konsekventa, ihärdiga och beslutsamma. Om vi kan fortsätta att övertyga medborgarna om vikten av de frågor vi engagerar oss för, så är en redan vunnen röst lättare att behålla inför nästa val. Vi gör en långsiktig investering, inte ett hugskott i farten.

Det går bra att kryssa mig, var i Sverige du än bor. Jag är med på alla Piratpartiets valsedlar - och som fjärde på Stockholmslistan!

Återigen – varje röst på Piratpartiet är en väl investerad röst. Kasta inte bort din röst på ett etablerat parti som ändå får fortsätta att vara kvar i riksdagen – lägg din röst där den verkligen räknas, oavsett slutresultatet. Rösta på Piratpartiet!

Andra som skriver om samma ämne:
Tord Jansson (som gav mig inspirationen till denna bloggpost), 之乎者也 (Niklas Dougherty), Sysadminbloggen, Jonathan Rieder Lundkvist, Frilansande Memetiker (Rysligt bra – LÄS!), Opassande, Joshen, Anna Troberg, Christian Engström, Rickard Olsson, Val 2010, Piratpartiet

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Torgpremiär för kampanjekipaget!

Äntligen blev premiären av! Nu har jag gjort första torgnedslaget med mitt nya kampanjekipage, min rullande lilla valstuga. Det har varit dåligt väder i några dagar, så premiären för mitt ekipage har blivit en smula uppskjuten. Men idag var det sol, så jag vågade mig in till stan.

Jag har tänkt rätt länge på på det där med valstugor, att man måste ha en plats dit folk kan komma och prata politik, och då fick jag tidigare i sommar idén att jag skulle göra i ordning min gamla cykelkärra från 1970-talet, till en portabel valstuga, och dra ner på stan helt enkelt. Jag cyklade runt i Visby under hela Almedalsveckan, och det var en riktigt bra impuls.

Det är oerhört viktigt för vår kampanj att faktiskt komma ut på gator och torg, och prata med folk. Vi har så viktiga saker att förmedla, och vi måste också lyssna och lära. Man kan få höra mycket klokt av människor på torget. Och många är väldigt nyfikna. Många kommer fram och ber om informationsmaterial, ställer frågor och är entusiastiska.

Nu har jag ju inget tak på stugan, inga sköna stolar, inga hyllor med valmaterial, inga skålar med godis eller kakor – men jag finns ju i alla fall där att prata med. Och så har jag lite flygblad, foldrar, knappar, pennor, visitkort, pins och lite annat smått och gott att bjuda på. Framför allt finns jag ute på torget att prata med. Och idag tror jag eventuellt att jag lyckades få en dam, som verkade vilja rösta på Sverigedemokraterna, att faktiskt tänka om. Det är som sagt bra att synas och att prata med folk…

Många säger att Piratpartiet inte syns, och det äger nog sin riktighet på många sätt. Vi har inte mångmiljonbudget för vår kampanj, och kan inte ställa valstugor överallt, som de andra partierna gör. Vi lever helt på ideella insatser. Jag har betalt allt material till min rullande valstuga själv, byggt och dekorerat – personvalsaffischerna har vi också gjort själva.

Något jag fått höra en del är att ”det går inget vidare för Piratpartiet just nu, va?” – refererande till diverse opinionsundersökningar, i vilka vi ligger lågt. Och det är onekligen ytterligt oroande att Sverigedemokraterna får väldigt höga siffror, medan Piratpartiet inte syns alls – inbakade bland ”övriga”. Men så såg det ut förra året också, inför EU-valet.

Vi kan fortfarande överraska. Det finns en stor andel medborgare som inte har bestämt sig, och en stor andel av våra väljare syns inte i opinionsundersökningarna – först och främst för att vi är klustrade till vissa grupper, som t.ex. unga väljare, samt i studentorter. Det händer att vissa påstår att en röst på Piratpartiet är bortkastad. Det stämmer naturligtvis inte alls. Det finns inga bortkastade röster.

En röst på Piratpartiet är en välinvesterad röst. Hur det än går i valet är varje röst oerhört värdefull. Varje röst är en markering mot övervakningssamhället. Varje röst på Piratpartiet är ett tydligt och klart budskap till de etablerade partierna. Vi ger oss inte.

Foton: Jonathan Rieder Lundkvist

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Carl Johan Rehbinder – ditt kryss på Piratpartiets valsedel

VARFÖR SKA JAG RÖSTA PÅ PIRATPARTIET?
Piratpartiet är ett fokusparti, med ett fåtal frågor på agendan. Det handlar om integritet – medborgarnas rätt till ett privatliv, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Det handlar om kunskap – ett fritt Internet, och ett försvar för grundläggande demokratiska rättigheter som yttrandefrihet, informationsfrihet, åsiktsfrihet och organisationsfrihet. Det handlar om kultur – att samhället måste hänga med i utvecklingen och anpassa patent- och upphovsrättslagsstiftning efter den tid vi lever i, och se de uppenbara samhälleliga värden som finns i att öppna upp för mer utveckling, beträffande delad kultur, inte minst i våra skolor och utbildningar.

Just de frågor som vi i PIratpartiet arbetar för är idag ignorerade av i stort sett samtliga andra politiska partier, och det tycker vi är illa. När Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988, fanns miljöpolitik inte på agendan för de andra partierna, men Mp tvingade dem alla att skaffa sig miljöpolitiska program. Vi hoppas att vi kan göra detsamma – att vi med vår närvaro i riksdagen ger ett synnerligen starkt incitament för de andra partierna att faktiskt ta integritetsfrågorna och informationspolitiken på allvar.

INTEGRITET
Vi lever i en samhälle med makthavare som har en synnerligen begränsad respekt för enskilda människors privatliv och integritet – för att inte tala om rättssäkerheten, som verkligen har blivit sämre och sämre, ofta orsakat av ogenomtänkta morallagar utan konsekvensbedömning. Det censureras på Internet, brevhemligheten är avskaffad, befolkningen massavlyssnas och registreras, och i praktiken behandlas samtliga medborgare som misstänkta kriminella. Allt i trygghetens namn.

Trygghet är viktigt. Men verklig trygghet åstadkommes inte först och främst med lagar och förbud, poliser, övervakning, avlyssning, säkerhetskontroller och paranoia. Övervakning och kontroll kan ge en illusion av säkerhet, men verklig trygghet kommer genom relationer. Trygghet är en känsla, en upplevelse, och den tillgodoses först och främst genom anknytning till andra människor, till familjen, till de närmaste vännerna, till vetskapen om att jag är omgiven av människor jag känner, på ett eller annat sätt.

Piratpartiet kräver att samma grundläggande rättigheter skall gälla på nätet som i den analoga, fysiska verkligheten. Källskydd, brevhemlighet, rätten att vara anonym, rätten att inte vara övervakad, såvida man inte är misstänkt för ett allvarligt brott.

KULTUR
På samma sätt som de allmänna biblioteken på 1800-talet gjorde att allmänhetens intresse för litteratur mer eller mindre exploderade (förlagsbranschen rasade naturligtvis först, och påstod att ingen någonsin skulle vilja skriva en bok, om de gick att låna och läsa gratis), så har vår tids fildelning inneburit en enorm vinst för alla – såväl kulturskapare som kulturkonsumenter. Och gränserna däremellan suddas ut alltmer.

Det är inte rätt att ett litet fåtal giriga människor ska få ändra ett helt lands lagstiftning, och korrumpera dess rättssystem för sin egen vinning, och samtidigt skapa mer oro, mer osäkerhet, mer otrygghet och mer inskränkningar i människors frihet. De upphovsrättslagar vi har idag främjar inte kreativitet och utveckling – de stoppar upp flödet.

Piratpartiet vill att icke-kommersiell förmedling av kultur skall uppmuntras, och att den teknikberoende upphovsrätten skall reformeras så att den passar för vår tids teknik. Deltagarkulturen skall främjas och lyftas fram som ett föredöme.

KUNSKAP
Vi befinner oss mitt i en revolution – tekniskt och politiskt. Hela världens infrastruktur har förändrats drastiskt, på grund av ny kommunikationsteknik. VI står inför fantastiska möjligheter att utveckla en helt ny slags företagsamhet, och en ny infrastruktur i såväl företagande och offentlig verksamhet som i det privata livet. Detta extraordinära tillstånd kräver extraordinära visioner.

Piratpartiet vill reformera patentlagarna, så att enskilda ägare av patent inte ska kunna stoppa upp t.ex. utvecklingen för bättre hälsa och miljö i utvecklingsländer. Forskning som finansierats med offentliga medel skall vara fri att arbeta vidare på och använda för vem som vill det. Våra skolor och utbildningar behöver också reformeras och uppdateras, med självklar tillgång till Internet som en del av undervisningen, som kunskapskälla och forskningsverktyg.

FRI KOMMUNIKATION
Internet är det bästa demokratiredskapet som sett dagens ljus, någonsin. Aldrig tidigare har människan uppfunnit ett så fantastiskt instrument för kommunikation över gränser, för ALLA. Internet är fred, Internet är gränslös kommunikation, Internet är världens största mötesplats, där alla kan finna vänner, nyttokontakter, information – och kärlek. Internet som en fri plats för kommunikation och mänskligt utbyte måste skyddas.

Internet är jämlikt, och ger alla möjlighet att delta i och påverka det samhälle vi lever i – globalt. Detta skrämmer förstås makthavarna, eftersom de inte gärna släpper ifrån sig sin makt. Därför måste vi försvara ett fritt Internet, med näbbar och med klor. Det är utan tvekan det allra bästa vi kan göra för att inte bara bevara demokratin, utan för att fördjupa, bredda och stärka den demokratiska tanken i praktiken. Över hela världen.

VARFÖR SÄTTA ETT PERSONKRYSS PÅ JUST DIG?
Som riksdagsledamot för Piratpartiet ämnar jag naturligtvis att arbeta för Piratpartiets huvudfrågor, eftersom de också ligger mitt hjärta nära. Och det är viktigt att ständigt fördjupa, ifrågasätta, se helheten och sammanhangen i dessa frågor. Hur ska piratpolitik faktiskt omsättas i praktisk handling i det politiska arbetet? Det vill jag gärna medverka till att vi får reda på, i skarpt läge.

Det jag främst vill tillföra är just sånt som kanske inte alla har tänkt på – de nya perspektiven, de annorlunda synvinklarna, oväntade konsekvenser av en helt ny politisk rörelse, en ny förståelse på bred front av de utmaningar och möjligheter som vårt samhälle står inför i framtiden. En filosofisk helhetsbild, med andra ord. Jag vill påverka, med mänskliga möten, gränsöverskridande samarbeten och kreativa lösningar, och skapa förutsättningar för att vår politik ska få önskad genomslagskraft. Jag känner att jag där har en pedagogisk uppgift att fylla.

VAD ÄR JUST DIN INFALLSVINKEL I PIRATPOLITIKEN?
Människosamhället bygger på relationer, på möten mellan individer, kommunikation, tankar, känslor, allt det vi skapar utifrån detta, och de överenskommelser vi gör för att kunna leva tillsammans i fred och sämja. Och det största av allt, det som driver oss framåt, det som håller oss levande, det som vi alla vill ha och vara i – är faktiskt Kärlek.

Kärlek är inte rosa moln och fluff. Kärlek är högst konkret. Kärlek är att ta ansvar i alla sina relationer, i vardagen, i livet, att ibland bortse från sina egna behov för att tillfredsställa andras behov. Kärlek är att vandra i skönhet med respekt och vördnad för alla människor, allt levande på jorden. Kärlek är att följa sin innersta sanning, att göra det man allra helst vill göra, leva som man allra helst vill leva, att möta omvärlden med öppet hjärta.

Det finns alldeles för lite kärlek i politiken – och det vill jag ändra på.

Den slags politik som hindrar människor från att kommunicera fritt, politik som gör att människor känner sig hotade, avlyssnade, granskade och kontrollerade, censurerar sig själva, och tillåter sig inte att tala förtroligt med andra. Sådan politik är i direkt motsats till kärlek, eftersom den skapar oro, otrygghet, rädsla och isolering.

Som riksdagsledamot för Piratpartiet vill jag fortsätta att arbeta för det jag redan arbetar för, ständigt, sedan många år tillbaka – ett samhälle med respekt för medborgarna. Medborgarna – inte staten – måste alltid få ha högsta bestämmanderätt gällande sina egna liv. Ett samhälle som bygger på empati, socialt nätverkande och positiva relationer, ett samhälle i vilket medborgarna alltid skall åtnjuta 100 % tillit som goda, empatiska och ärliga människor, till dess att motsatsen bevisats.

VAD BEHÖVER VI, OCH VAD BEHÖVER VI INTE?
Det behövs inte ännu fler ungdomsförbundsbroilers i politiken. Det behövs inte fler likriktade, självgoda, kissnödigt inställsamma karriärister och röstningsfår i lagoma kostymer. Det behövs riktiga människor, med livserfarenhet, mogna tankar, nyfikenhet och integritet, som kan tänkas ge några år av sitt liv till det parlamentariska arbetet, det visionära, det upprätthållande, det pliktfyllda tjänandet av människorna i det land vi bor i.

Det behövs inte fler oförvitliga nykterister, korrekta ja-sägare med pressveck och portföljer i rätt färg. Det behövs (skarpa) vildhjärnor, rebeller, kreativa visionärer, problemlösare, folk som kanske har en och annan fläck, ett och annat fel, en och annan prick i något register. Vilken sant levande människa har inte det? Misstagen gör att vi växer och lär oss. Människor som aldrig gör fel gör sällan rätt.

Det behövs inte fler maktmän och maktkvinnor, som söker överlägsenhet och undersåtar, som vill skapa ”det perfekta samhället” efter eget huvud, eller gamla ideologier. Det behövs inte fler som vill styra, straffa, manipulera och bestämma över andra, som en kompensation för egna själsliga brister. Det behövs mogna, ödmjuka, flexibla, lyhörda, kreativa fredssträvare, kärleksfulla och empatiska människor med respekt för människors egen förmåga, samt en önskan att göra verkligt gott.

SÅ – VARFÖR KANDIDERAR JUST DU TILL RIKSDAGEN?
Jag har alltid levt efter principen att om det är något jag inte gillar, något jag tycker är dåligt, så får jag väl göra det bättre själv. Och just så gör jag redan, på många områden i mitt liv.

Nu gäller det vårt land, och hur det förvaltas av våra folkvalda riksdagsparlamentariker. Det duger inte. Jag är missnöjd. Jag tycker inte att de gör tillräckligt bra ifrån sig. Men gnäll hjälper ju inte. Så då får jag väl göra det bättre själv då.

Det brinner, och då släpper vi alla vad vi har för händer och hjälper till att bära vatten – hur liten hink var och en än mäktar lyfta. En liten hink är bättre än ingen alls.

Därför ställer jag upp som riksdagskandidat för Piratpartiet.

Foton: Jennie Rehbinder, Jonathan Rieder Lundkvist

Om du vill donera pengar till min personvalskampanj, och därmed underlätta för såväl mig som Piratpartet som helhet, så kan du läsa mer om det på sidan Kampanjbidrag

Fler bloggposter som rör Piratpartiet och min kandidatur:
Sparka in mig i Riksdagen!
Tankebrott – en grov kränkning mot demokratin
En demokratisk revolution
En välinvesterad röst i valet
Piratpartiet behövs i Riksdagen – tycker (s)- och (m)-politiker
Att kandidera till Riksdagen
Jag kandiderar härmed till Piratpartiets riksdagslista

Om du vill läsa mer om vårt valmanifest, och ladda ner manifestets tre delar att läsa, så rekommenderar jag dig att läsa min bloggpost i ämnet:
Att navigera in i framtiden…

Manifestet finns förstås att ladda ner, som tre Pdf-filer.
Och du kan göra det här:
Piratpartiets sjökort – INTEGRITET
Piratpartiets sjökort – KULTUR
Piratpartiets sjökort – KUNSKAP
Läs och begrunda.

Om du vill läsa mer om Piratpartiet, vad vi står för och vill arbeta för i Riksdagen, så rekommenderar jag dig att besöka Piratpartiets hemsida, och då specifikt en sida som heter Val 2010. Där kan du hitta mer information.

Jag har fått en grupp på Facebook, som min vän Jonathan Rieder Lundqvist har startat – den heter kort och gott ”Vi som vill se Carl Johan Rehbinder bli Riksdagsledamot!”. Besök den, och bli gärna medlem – om du instämmer med rubriken, förstås.

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.