Posted tagged ‘Val 2010’

Dubbla medlemskap…

12/10, 2010

Mås

Jag blev aktiv medlem i Piratpartiet av flera anledningar. För det första för att jag gillade Piratpartiets politiska profil, förstås, med allt vad det innebär. Mitt engagemang för integritetsfrågor och frihetsfrågor har varit stort och starkt långt innan Piratpartiet ens var påtänkt, så steget var inte långt. I samband med omröstningen om FRA-lagen, bloggbävningen och demonstrationerna, kom jag i kontakt med Piratpartiet, som trots allt var det starkaste partiet i just denna fråga.

Min andra anledning att gå med i Piratpartiet var för att det saknas ett liberalt parti i Sverige, och Piratpartiet var helt enkelt det närmaste ett liberalt parti jag kunde hitta. Att Piratpartiet har en frihetlig grund råder det inga som helst tvivel om, och inget annat parti har så tydligt tagit strid för grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska grundprinciper, som yttrandefrihet, brevhemlighet och integritet. Att skydda individen från maktmissbruk tycker jag helt enkelt är en oerhört viktig politisk gärning.

När det blev dags för kandidering till riksdagsval blev jag uppmuntrad av andra pirater att ställa upp som kandidat. Det kändes först en smula främmande – inte ska väl jag… Men så bestämde jag mig för att det kunde vara en bra idé ändå, och jag hade ju inget att förlora på att ställa upp i provvalet i alla fall. Jag föreställde mig helt enkelt att OM vi skulle komma in i riksdagen, så skulle jag nog kunna göra ett rätt bra jobb. Måhända överskattade jag min förmåga, men å andra sidan har många storverk åstadkommits just genom att någon har överskattat sin förmåga – så vad tusan!

Svala

Jag blev lite chockad när jag sedan upptäckte hur många pirater som hade röstat på mig, så pass att jag blev rankad som sjätte totalt, vilket sedermera renderade mig en fjärdeplats på Stockholmslistan, och en elfte plats på de andra listorna. Då blev det plötsligt på riktigt, och jag insåg att det här var ett större ansvar än jag hade föreställt mig. Det i sin tur gjorde att det här året i praktiken har inneburit en politisk orgie, då jag har tillägnat mig mer politisk medvetenhet på några månader än jag gjort på flera år tidigare, inte minst genom alla möten, alla böcker, veckan i Almedalen, politiska debatter till höger, vänster och mitten.

Det fanns ju trots allt en möjlighet att vi skulle bli ett riksdagsparti, på riktigt. Och då behövde vi vara väl förberedda. Jag knöt kontakter till höger och vänster och mitten, pratade med politiker, journalister och politiskt sakkunniga, och blev t.o.m. kompis med några. Och jag lade väldigt mycket krut på valkampanjandet. Massor med torgpratande, flygbladsutdelningar, skoldebatter, intervjuer, artiklar, bloggande etc. Det kunde ju faktiskt hända att vi kom in.

Så kom valet. Och valresultatet. Det blev förstås en kalldusch för många av oss, av fler än en anledning. Några hade förutsett just detta valresultat, för såväl Alliansen, PP och Sd, men icke desto mindre blev vi pirater skarpt påminda om att det politiska spelet inte är så lättvindigt, och att det kan ta tid att etablera sig i politiken. Att inrikespolitiken har en mycket starkare ställning i medborgarnas medvetande än EU-politiken är kanske irrationellt, men det är så det ser ut. Och vi är förstås amatörer, oerfarna och okunniga om det politiska spelet, och var en lätt match för de övriga partierna att manipulera bort från spelplanen.

Sedan jag bestämde mig för att kandidera har jag haft två agendor, två planer. Den ena byggde på att vi skulle komma in i riksdagen. Den andra byggde på att vi inte skulle komma in. Så i samma stund som jag insåg med 100-procentig säkerhet att vi inte hade en sportslig chans att bli ett riksdagsparti, växlade jag över till scenario två, vilket i praktiken var att komma ikapp allt som jag har skjutit framför mig, med firman, vår kursverksamhet, familjen, ekonomi och allt sådant. Valrörelsen var över – nu: arbete. Politiken fick komma i andra rummet ett tag, helt enkelt. Nu skulle jag ta ledigt från allt vad politik heter, en tid i alla fall.

Svala

Men så blev jag kontaktad. Av Alexander Bard. Det tog knappt en vecka efter valet, så fick jag först höra talas om att det var på gång ett nytt politiskt initiativ, ett liberalt parti med namnet Liberaldemokraterna. Grundarna kom bl.a. från Liberati, som just hade lagts ner, samt från en del andra partier – från Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Piratpartiet, Frihetsfronten m.fl. – och det lät ju trots allt lite intressant. Jag hade inga planer på att lämna Piratpartiet (det har jag fortfarande inte). Men jag tänkte att det skadar ju inte att ta reda på vad som är på gång. Bard och jag har känt varandra ytligt i många år, och fick mycket god kontakt i Almedalen i somras, när vi snackade om möjligheten att starta ett nätverk för alla frihetliga grupper.

Liberaldemokraterna är inget hugskott. Det finns en långtgående strategi bakom grundandet av detta politiska forum för alla oss frustrerade liberaler, som inte har någon plats i det politiska rummet, en liberal diaspora, som i vår förskingring har tvingats hitta nödlösningar på våra liberala ambitioner.

Jag vill absolut inte gå så långt som att beteckna Piratpartiet som en nödlösning, inte ens för min personliga del – Piratpartiet är verkligen ett legitimt parti med en enorm potential, och högst relevanta frågor på sin agenda. Och jag tror verkligen att om Piratpartiet sköter sina kort och sin agenda väl, så kan Liberaldemokraterna faktiskt bli en positiv skjuts framåt för PP, ett incitament att bli ideologiskt mycket tydligare, och därmed en stark samarbetspartner – inte en konkurrent.

Men jag måste också erkänna att PP ibland känns alldeles för trångt för mig personligen. Jag har varit tvungen att lägga locket på i flera av mina liberala hjärtefrågor, vilket emellanåt har känts en smula frustrerande. Att det gick så pass bra för mig i provvalet, och att jag fick mer än 500 personkryss i riksdagsvalet tar jag gärna som en indikation på att rätt många gärna ger mig mandat att arbeta för mina hjärtefrågor, men det skulle ändå ha blivit lite knasigt, eftersom jag inte skulle ha kunnat göra det öppet och ärligt. Och det passar inte mig. Jag vill vara rak och öppen med allt. Inga dolda agendor, inget fulspel, inget korridorviskande.

Så – när Alexander Bard kontaktade mig och ett antal andra politiskt aktiva i flera olika partier, fann jag mig vara ett rätt så lätt äpple att plocka. Vem vill inte vara med i en så trevlig fruktsallad? Och så har Liberaldemokraterna valt att ha samma trevliga inställning till medlemsskap som Miljöpartiet och Piratpartiet – man tillåter medlemsskap i flera partier. Så tills vidare kommer jag att vara medlem i både Piratpartiet och Liberaldemokraterna. Sen får framtiden utvisa vilket som känns mest konstruktivt.

Än så länge är Liberaldemokraterna inte ens ett politiskt parti – men vi samlar namnunderskrifter, och vi har långa och intensiva diskussioner på mailinglistor. Det kommer in nya intressanta aktörer hela tiden, liberaler i förskingringen, och det är bara början. Vi ska ha vårt första stormöte, och vad detta eventuellt kan leda till får jag berätta om i kommande bloggposter…

Stay tuned!

Flygande fåglar i himlen

tunn linje

Andra som har ”kommit ut ur garderoben” som Liberaldemokrater:
Jan Rejdnell, Amanda Brihed, Jens Odsvall, Torbjörn Jerlerup, Per Pettersson, Isak & Gustav – många fler är på gång…

Dekorrand

Magplask & bloggkoma

27/09, 2010

Piratpartiet i diket

Jag har inte bloggat på över en vecka, vilket är en lååååång paus för att vara jag. Valresultatet är förstås den huvudsakliga anledningen. Vårt magplask har inneburit att jag har behövt växla spår, byta inriktning, fokusera på min företagsverksamhet och familjen, det vanliga livet utanför politiken. Och det har helt enkelt gjort att jag inte har haft tid att blogga. Plus att jag inte har vetat var jag ska börja nånstans. Men nu börjar jag här, med vår totalt misslyckade valkampanj.

Att Piratpartiet körde i diket å det bestämdaste är ingen nyhet vid det här laget. Vi misslyckades kapitalt, vår kampanj var helt dysfunktionell och därmed värdelös, och det måste vi äga. Nu handlar det om att gilla läget och samla ihop oss inför framtiden. Många är synpunkterna på varför det gick som det gick, den ena mer fantasifull än det andra – eller snarare, tyvärr, den ena mer fantasilös än den andra.

Somliga skyller på namnet – att vi borde heta något annat. Fail. Valresultatet har inte ett skit med namnet att göra. Då skulle vi knappast ha fått över 7 % i EU-valet förra året, om det vore orsaken. Så vitt jag vet hette vi nämligen Piratpartiet då också. Hade vi hetat ”Skit dig i näsan” så hade jag förstått invändningen. Kan ett nynazistiskt parti komma in i riksdagen, så kan vi det också, alldeles oavsett namn.

Andra skyller på att vi har ett för smalt program, att vi borde bredda oss och bli socialliberaler eller nåt. Fail igen. Vårt smala program är faktiskt fortfarande en styrka. Men vi behöver fördjupa förståelsen för den inneboende bredden i de få frågor vi hanterar. Våra programpunkter kan breddas så att de sipprar in i alla politiska områden, på ett eller annat sätt. Det behöver vi utforska.

Vi har blivit totalt ignorerade av de andra politiska partier, och därmed media. Detta stämmer. Men det är fail ändå, för vi hade kunnat motverka det om vi hade varit lite smartare. Vi missbedömde totalt det politiska motståndet, och kraften i den rena, råa makthungern hos de etablerade partierna. De skåpade ut oss fullständigt genom att skickligt ignorera oss, och vi lät dem göra det. För att vi är amatörer, och de är proffs. Vi kan inte skylla ifrån oss, och måste helt enkelt bli duktigare på att bedriva politiskt spel.

Vi skulle ha utmanat de andra partierna, provocerat fram reaktioner, sparkat upp sand i ögonen på dem, irriterat, varit kaxiga, bråkat som fan. Då hade vi fått uppmärksamhet från media. Media är bara megafon, och därför kan vi inte skylla på media att de inte skrev om oss. Vi var helt enkelt inte tillräckligt intressanta, och vi fattade inte hur vi skulle göra oss mer intressanta. Ansvaret för att göra Piratpartiet synligt är fortfarande helt och hållet vårt eget.

Vi har inte synts alls i det offentliga rummet. Det är ytterligare en faktor. Vi har lagt ner massor av tid och arbete på att dela ut en och en halv miljon opersonliga och intetsägande flygblad (eller hur många det nu var…), och det har uppenbarligen varit mer eller mindre bortkastat. Vi borde ha satsat mycket mer på affischering, till exempel. Då syns man hela tiden.

Vi har inga pengar. Sant. Och svenska valrörelser är otroligt dyra. Faktum är att denna valrörelse har partierna bränt mer pengar än vad som gick åt under USA:s senaste presidentval, i absoluta tal! Men har man inga pengar måste man vara smart. Och man måste utnyttja andras resurser. Sånt borde särskilt vi pirater fatta… Att utnyttja media, att få andra partier att prata om oss, att kort sagt provocera fram gratisreklam är något vi måste bli mycket, mycket duktigare på – inte minst med tanke på att vi blir tvungna att ordna alla våra valsedlar till rksdagsvalet 2014 också.

Politik är en publiksport. Det har jag tjatat om i över ett år, och nu är det fan dags att vi fattar det på riktigt. Alltså ska vi utmana våra motståndare på deras planhalva, som irriterande duellanter, sträcka ut tungan, sparka dem på smalbenen, smiska dem i rumpan (gärna med en lila piska!) få omgivningen att skratta åt dem – då kan de till slut inte ignorera oss. Och blir de förbannade – då har vi redan vunnit.

Några förslag på slagkraftiga slogans som vi borde ha använt:

PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ MILJÖPOLITIK ÄN MILJÖPARTIET!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ FEMINISM ÄN FI!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ SKOLPOLITIK ÄN FOLKPARTIET!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ KULTURPOLITIK ÄN FOLKPARTIET!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ SOLIDARITET ÄN VÄNSTERPARTIET!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ FRIHET ÄN MODERATERNA!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ TILLVÄXT ÄN MODERATERNA!
PIRATPARTIET – BÄTTRE FÖR FÖRETAGANDE ÄN CENTERN!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ JÄMLIKHET ÄN SOCIALDEMOKRATERNA!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ ETIK ÄN KRISTDEMOKRATERNA!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ INTEGRITET ÄN ALLA ANDRA PARTIER!
PIRATPARTIET – BÄTTRE PÅ INFORMATIONSPOLITIK ÄN ALLA ANDRA PARTIER!

Ju mer provocerande vi är, ju mer arga våra kombattanter blir – desto bättre för oss. Det är dags att vi lär oss hur man slåss på den politiska arenan. Vi kan inte gå upp i en boxningsring, få på näsan och sen klaga över att det gjorde ont. Det gör ont, face it! Men den som slåss hårdast, skickligast, uthålligast och bäst – den vinner. Slag under bältet är inte tillåtna, och kan ge poängavdrag, men använt på rätt sätt, med måtta och slughet, kan det bidra till att man vinner matchen. Nästa val – då jävlar är det envig – och då ska slungan fram.

Det tog 27 år för Kd att komma in i riksdagen, 21 år för Sd. Mp behövde bara 7 år, och då fick de hjälp av en massa döda sälar. Men då kom de in för tidigt, och var inte redo för riksdagen – så de åkte ur kommande val, men lärde sig av misstagen och kom in igen. Och då gjorde de rätt, så pass att de fortfarande sitter kvar i riksdagen. Vi var helt enkelt inte redo i år. Men om fyra år kanske vi är det, om vi fokuserar på rätt saker.

Vi kan börja redan nu. Om vi bestämmer oss för att inleda ett lågintensivt, ständigt pågående gerillakrig mot de övriga partierna, och blir de där irriterande jävla piratflugorna som hela tiden kommer in och ställer till det, så krattar vi arenan inför de TVÅ val som äger rum 2014. Och det behöver vi göra. Vi måste få skrattarna på vår sida. Vi måste dra ner brallorna på etablissemanget. Vi måste få slipsnissarna och dräktdrakarna i kanslihuset att rya och rasa, och bli skitförbannade på oss. Då har vi redan vunnit.

tunn linje

Nu finns denna bloggpost, kraftigt redigerad och kompletterad, också som en artikel på Newsmill:
Därför körde Piratpartiet i diket

tunn linje

Andra som skriver om Piratpartiets valförlust:
Oscar Swartz, Emma Opassande, Jacob Hallén, Stenskott, Olof Bjarnason, Dexion, Vänsterteknik

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är oerhört viktigt för att återskapa och förnya demokratin, och försvara värden som kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN – RÖSTA RÄTT 2014!

Dekorrand

Piratpartiet behövs i Riksdagen!

18/09, 2010

Riksdagen

Det är verkligen viktigt att Piratpartiet kommer in i Riksdagen nu. Vi behövs där – om detta råder ingen tvekan. Att rösta på Piratpartiet är helt enkelt en mycket välinvesterad röst. Inga andra partier tar integritetsfrågorna, informationspolitiken och yttrandefriheten på allvar, och inga andra partier förstår på djupet den moderna teknikens möjligheter.

Vi pirater har kämpat i motvind länge, inte minst med tanke på hur media har struntat i oss (ofta till förmån för Sd, av någon outgrundlig anledning), men under sommaren har vi ändå fått stöd från alla möjliga håll, ofta helt oväntat. Tunga politiska opinionsbildare från flera olika läger, både inne i Riksdagen och utanför, puffar starkt för oss, och vi släpps steg för steg in i det politiska rummet. Fler och fler ser att vi är seriösa medspelare, och att vi har något viktigt att bidra med. Och under sommaren har flera politiker från andra partier aviserat att de tänker rösta på Piratpartiet. Vissa har till och med tagit steget att byta parti.

Vi har också fått erkännande för vårt mod, eftersom Piratpartiet bemöter frågor som ingen annan vågar – som t.ex. barnpornografilagen. Man kan tycka att det är en obetydlig och perifer fråga, i jämförelse med våra huvudfrågor – delad kultur, fri kunskap och skyddad integritet – men när innehav av serieteckningar kan bestraffas, och oskyldiga människor drabbas av ett icke-brott – då har det gått alldeles, alldeles för långt, och vi måste säga stopp. Särskilt när inga andra partier gör det – vilket förstås i sig är ytterligare ett bevis för att vi behövs i Riksdagen.

Vi får ibland vad jag tycker oförtjänt kritik för att vi fortfarande är mer aktivister än politiker. Men detta är något som jag faktiskt tycker är väldigt bra. När politiker får korn på något de inte gillar, tillsätter de utredningar, skickar kommunikéer, pratar, skriver och förhandlar. Aktivister handlar. Aktivister går ut i den fysiska verkligheten och agerar för att förändra, direkt.

När Piratpartiet sköter driften av Wikileaks och förmedlar bandbredd till The Pirate Bay, när pirater bygger trådlösa och krypterade nätverk vid Irans gräns, för att Irans motståndsrörelse ska kunna kommunicera med omvärlden – då är det politisk aktivism.

Plenisalen i Riksdagen

Det bästa är förstås en kombination av politik och aktivism. Då kan man verkligen åstadkomma storslagna ting. Det är därför min förhoppning att Piratpartiet kan fortsätta att upprätthålla denna aktivistbas, och inte förlora sig i politikens korridorer. Kanske vi till och med kan ha lite aktivism inne i riksdagen, som t.ex. att ha egna servrar och ett helt eget IT-system – inne i Riksdagen. Spännande… 🙂

Men det viktigaste skälet att rösta på Piratpartiet, anledningen till att vi behövs i Riksdagen, är just detta att politiken är på väg åt fel håll i en del väldigt viktiga frågor. Det finns för närvarande inget parti i riksdagen som tar dessa frågor på allvar. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har piratkopierat våra frågor, och det tycker vi förstås är jättebra. Men tyvärr kan man inte lita på vare sig Mp eller V, eftersom de sitter i knät på Socialdemokraterna, och därför kommer dessa viktiga frågor att få låg priorietet.

Vi är helt enkelt de enda som går att lita på i integritetsfrågorna.

Piratpartiets valmanifest

Piratpartiet har ett valmanifest, i tre delar, representerande de tre hörnstenarna i vår politik – integritet, kunskap och kultur.
Här kan du ladda ner och läsa valmanifestets tre delar!

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Piratpartiet – en garant för demokrati och yttrandefrihet

17/09, 2010

Min artikel i Newsmill

Så här i slutspurten av valkampanjen fick jag och Hugo Heden, en skön kompis, in en artikel i Newsmill, och så tyckte jag att den ska läsas av så många som möjligt, och därför lägger jag upp den här på bloggen också. Vassego å läs!

tunn linje

Internet är en av de största landvinningarna i mänsklighetens historia, ett fantastiskt redskap för demokrati, kunskapsspridning, kulturutbyte och utvecklad infrastruktur över hela världen. Tyvärr vill starka krafter inom såväl statsmakt och näringsliv reducera Internet till något som går att styra och kontrollera. Detta är en större fara mot frihet och demokrati än de flesta har förstått.

Varför talar Piratpartiet så mycket om internet?

Internet är en av de största landvinningarna i mänsklighetens historia, och har förändrat hela världens infrastruktur. Internet är det bästa organ för demokrati och jämlikhet som någonsin uppfunnits. Det är ett världsomspännande blodomlopp för samtal, politik, kultur och kunskap. En enorm myllrande basar där alla människor i världen på sikt kommer kunna kommunicera med alla.

Detta stärker demokratin, där all makt skall utgå från folket. En öppen idédebatt kan forma argument och idéer som hur samhället skall skötas och utvecklas. Internet ger större möjligheter för alla att vara med och påverka. För att detta skall fungera måste medborgerliga rättigheter respekteras även på internet. En mångfald i värderingar och infallsvinklar måste accepteras och respekteras. Man måste kunna kommunicera, söka information och publicera texter fullt anonymt om man behöver det. Brevhemlighet och budbärarimmunitet måste värnas.

Men starka krafter vill något annat. Stater och regeringar är styrda av rädsla och okunskap, och de vill censurera, övervaka och registrera allt som sker. Sverige är inte ensamt om detta. Liknande tendenser finns i andra EU-länder, men även i stater som t.ex Iran, Saudiarabien och Kina. Underhållningsindustrin och andra kommersiella krafter skulle föredra om internet vore en TV-liknande multimediakanal, eller ett maximalt kontrollerat och övervakat elektroniskt shoppingcentrum. Staten och kapitalet mot folket – igen.

Klåfingriga politiker med överdrivet kontrollbehov vill gärna ha förbud mot att människor skyddar sin privata kommunikation, genom att kryptera den, för om de gör det kan de ju inte avlyssnas. Samma politiker vill ha identitetskontroll och registrering för att över huvud taget få använda nätet, vare sig man är hemma, på internetkafé eller på annan plats. Endast statligt godkända aktörer med utgivarbevis skall kunna publicera information eller sätta upp en web-plats, ungefär på samma sätt som TV fungerar idag.

Detta skulle få den myllrande basaren som är internet att tystna.

Piratpartiet vill att Sverige skall visa vägen och vara en informationspolitisk spjutspets.
En frihamn för demokrati och yttrandefrihet – pionjärer in i en ny tid.

Piratpartiet är internets politiska gren.

Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat för Piratpartiet
Hugo Heden, medlem i Piratpartiet

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN!

Piratpartiet - rösta pirat den 19 september!

Dekorrand

Därför ska man rösta pirat

15/09, 2010

Ännu en informativ och trevlig film om varför Piratpartiet är ditt bästa val till Riksdagen 2010. Lyssna på argument från Rick, Joshen, Anna, Gun, Johanna, Mårten och mig om medborgarrätt och informationspolitik. Filip Montgomery har jobbat hela sommaren med att intervjua och klippa ihop de här små trevliga filmerna, och detta är den senaste i raden.

Inget av riksdagspartierna bryr sig om frågor om medborgarrätt, integritet och informationspolitik, och det enda sättet att få dessa frågor upp på bordet är att Piratpartiet kommer in i Riksdagen. Man kan tycka att frågor om vård, skola, omsorg och jobb är viktigare, men de nu rådande blocken för en i det närmaste identisk politik på dessa områden – tråkigt nog för båda blocken också en mer eller mindre identisk politik i att avskaffa ditt privatliv och trampa på dina medborgerliga rättigheter.

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN!

Piratpartiet - rösta pirat den 19 september!

Dekorrand

Jag blir glad och stolt!

14/09, 2010

Personkryss

Varje dag sedan man fick börja förtidsrösta har jag fått allehanda meddelanden, via SMS, e-post, Facebook, på bloggen – från personer som inte bara röstar på Piratpartiet, men de kryssar även mig personligen. Det känns naturligtvis helt fantastiskt underbart, och samtidigt uppfordrande. Jag ska leva upp till det här, och då får jag faktiskt skärpa till mig. Och kanske särskilt nu, medan det fortfarande är extremt osäkert om vi har en chans att komma in i riksdagen.

Kvinnan på bilden här ovan har också en blogg, som heter Purpur, och på den har hon självmant lagt upp en banner med reklam för Piratpartiet, och för att personkryssa just mig. Samma banner som jag gjorde till RFSL:s hemsida. Dessutom med en motivation till varför hon röstar på mig:

Calle Rehbinder – för att jag tröttnat på att blocken måste kompromissa bort sin politik, för att jag vill ha min integritet ifred och för att jag vill se riktiga, personliga och kärleksfulla människor i Riksdagen med politisk PASSION! Politikerföraktet är utbrett. Låt oss ändra på det med ny, frisk luft i valet 2010.

Det är så att man får tårar i ögonvrårna…

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN!

Piratpartiet - rösta pirat den 19 september!

Dekorrand

Calle Filibuster vid Expressens valstuga

7/09, 2010

Calle vid Expressens valstuga

I lördags talade jag vid Expressens valstuga på Sergels Torg, liksom en mängd politiskt engagerade har gjort och gör varje dag fram till valet. Partiledare och ministrar, förstås, men även mindre kända, och mer oprövade partipolitiskt engagerade personer (som jag). Expressen har tagit ett väldigt kul initiativ när de har ställt upp denna valstuga, där man kan hämta information om alla riksdagspartier (och seriösa utmanare, som F! och Piratpartiet). Dessutom har de en scen och mikrofoner, så att politiska talare kan nå ut till förbipasserande medborgare – flera stycken varje dag!

Som gammal teaterapa, rutinerad estradör och rampluder i största allmänhet, har jag inga problem att äntra en scen och prata på – och jag kan vara hyggligt underhållande när jag väl kommer igång. Detta är inte skryt, utan ren yrkesstolthet – det vore helt enkelt förskräckligt om jag med mina tre års teaterutbildning och flera decennier som föredragshållare och pedagog inte skulle kunna fånga en publik…

Calle vid Expressens valstuga

Då kan ni förstå min förtjusning när den ansvarige Expressenreportern (Anna Bäsén) glatt konstaterade att jag hade långpratarrekordet av alla som över huvud taget hade pratat från Expressens lilla Speaker’s Corner. En timme och tio minuter. Jag fick många frågor, och ingen stoppade mig. En alldeles tvättäkta filibuster, på min ära!

Som grädde på moset hade jag också en trogen publik, i min son Caspian, men också riksdagsledamoten Camilla Lindberg och hennes gode vän Hugo, samt min vapendragare och hovfotograf Jonathan Rieder Lundkvist (som för övrigt har tagit alla bilderna i denna bloggpost) – ett eget entourage är bra att ha med sig om man vill få folk att stanna och lyssna. Uppenbarligen lyckades jag hålla en hyfsat intressant och underhållande nivå på pratet, för det fanns en hel drös som stannade, och några få lyssnade nästan hela tiden.

Calle vid Expressens valstuga

Natten före samma lördag hade Svenska Dagbladet publicerat Camillas och min artikel om datalagringsdirektivet, och Camilla lovade att dyka upp vid Sergels Torg, när det var min tur att valtala. Camilla hade förstås lite bus i bakfickan, och utmanade mig att gå med i Folkpartiet istället. Och så friade hon. Ja, det gjorde hon faktiskt! Hon friade å Folkpartiets vägnar, till Piratpartiet. Stor humor. Nu måste jag erkänna att jag nog inte tror att hon har mandat för det, men det var onekligen spektakulärt. Men jag fann mig, svarade ja till Camilla (å mina egna vägnar), men nej till Folkpartiet (å Piratpartiets vägnar). Kul kul.

Camilla Lindberg och jag vid Sergels Torg

Det blir faktiskt fler tillfällen för prat vid Expressens valstuga. Nu på lördag klockan 15.00 ska jag prata igen, och så på söndag klockan 11.00. Kom gärna och ställ skitjobbiga frågor – utmana mig, var besvärlig. Det blir roligare så. 🙂

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN!

Piratpartiet - rösta pirat den 19 september!

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: