Archive for the ‘Livsåskådning’ category

Lögnaktig antiporrpropaganda – igen…

20/02, 2017

Veronica Palm om porr

Veronica Palm ljuger och fantiserar (som vanligt) i Dagens Arena, och påstår i en artikel med rubriken ”Därför behöver vi ta strid emot porren” att 35 % av allt som visas på nätet är porr (var kommer denna bisarra siffra från?), och att vilken 12-åring som helst på några sekunder kan klicka sig fram till ”dehumaniserande våldsporr och grov misshandel”. Det är lätt att påstå saker, att dra åsikter ur röven och presentera det som fakta – särskilt om man inte anser sig behöva backa upp det med hårda bevis eller källhänvisningar. Som t.ex. att kolla upp verklig statistik om porr på nätet.

Så jag gjorde ett litet experiment, och gjorde en sökning på just ordet ”sex”. Jag vet inte hur sökhistoriken ser ut i Veronica Palms dator, men jag jobbar som sexualupplysare, googlar mycket om sex, och i min webläsare, när jag söker på just ordet ”sex”, så får jag detta resultat: sida upp och sida ner är det information om sex och relationer – i Expressen, RFSU, Familjeliv, Apotea, Illustrerad Vetenskap, Metro, Vårdguiden, UR, Women’s Health, QX, m.m. Där kommer upp nyhetsartiklar om personer som åkt fast för diverse sexövergrepp, nätbutiker som säljer glidmedel och kondomer, AdLibris – och strax före en länk till en dejtingsida dyker upp en länk till Bibelinformation! Fattar ni? Bibelinformation! Ingen våldsporr alls, faktiskt.

Googlesökning SEX

Först när jag klickat mig fram till 16:e sidan (!) i Google får jag fram något som man kan klassa som helt vanlig porr – sex.com, som innehåller typisk mainstreamporr – inte det som Veronica Palm beskriver, utan just helt vanlig porr, utan våld och tvång. När jag slår över till bildsökning är det ungefär likadant. Jag scrollar förbi hundratals bilder av liknande karaktär – romantiska, ljusa och softade bilder med gulliga och kramande par klädda i vita linnen i sängar med vita lakan – allt sådant man kan publicera i vilken anständig tidning som helst, samt en och annan anatomisk teckning.

När jag kommer ner till slutet av sökningen – ni vet, där det kommer en länk man kan klicka på som säger ”Visa fler resultat” – så har jag ännu inte sett EN ENDA BILD som inte skulle kunna publiceras på Facebook utan att bli borttagen. Inte en enda fitta, inte en enda kuk, inte en enda bröstvårta. OBS! Jag har INTE Safesearch påkopplat!

Googlesökning SEX

Naturligtvis är ungdomar generellt mycket smartare än Veronica Palm, och söker mer specifikt på ”pussy”, ”gangbang” etc., men nu var det ju faktiskt så att jag granskade Veronica Palms dubiösa påstående, och visade därmed att hon uppenbarligen ljuger. Alternativt är hennes egen sökhistorik präglad av ett frenetiskt sökande på just olika uttryck för sex.

Vidare ljuger hon om porren som en stor miljardindustri, eftersom en väldigt stor andel av den porr de flesta konsumerar idag är ren amatörporr, som man kan hitta gratis. Och så pratar hon om pojkar, när det faktiskt är en ganska hög andel flickor och kvinnor som tittar på porr. Och de gillar de mer kinky varianterna, med BDSM-innehåll – säkerligen det som Palm refererar till som ”våldsporr”.

Problemet med ideologiska fanatiker utan kunskap och bildning är att de kan ställa till med väldigt mycket skada. Sådana människor med politiskt inflytande är farliga. Hade Veronika Palm bara varit granntanten hade jag kunnat strunta i hennes kverulantiska moralismer, men nu är hon inte det. Hon har makt. Och har man sådana åsikter som hon är man farlig för allmänheten, anser jag. Därför förtjänar hon inte bara en, men många skopor ovett.

Förutom uppenbara lögner om porren så vill Veronica Palm och hennes gelikar uppenbarligen skildra kvinnor som viljelösa, asexuella offer, som absolut inte kan fantisera om att ha gruppsex med flera män, eller att bli dominerade, eller få smisk. Män är perversa djur, och kvinnor är ljuva änglar, typ. Jag vet ju att detta inte är sant – jag har träffat många kvinnor som har berättat om sina sexuella fantasier på ett sätt som får mig att känna mig hyfsat återhållsam, nästan pryd.

Denna strategiska offermentalitet är i själva verket extremt kontraproduktiv för jämställdheten. Man skildrar medvetet kvinnor som svagare, mer osjälvständiga, i behov av skydd – samt att de självklart inte är intresserade av mer ”perversa” former av sex. Rena 1800-talssynen på kvinnor, alltså. Kvinnor kan väl inte vara kinky? De är ju bara ljuva väsen med vita linnen och en tekopp i sina kupade händer?

Vad vill Veronica Palm åstadkomma med sina fantasifulla excesser egentligen? Varför påstår hon att hon vill försvara kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar, när hon i nästa andetag vill skambelägga och förvägra samma kvinnor just detta? Och så detta ständiga ”tänk på ba-a-a-a-a-arnen!”.

Min förhoppning är att vuxenvärlden inte fortsätter att bara nedvärdera porr, och pracka på barnen en sexfientlig världsbild, geom att stänga dörren till alla intryck, men att vi snarare berättar om FLER sätt att ha sex, och framför allt lär våra barn självkänsla, att inte ta skit, att kunna säga JA och att kunna säga NEJ, och att respektera sig själva så pass mycket att de inte går med på sådant de inte vill gå med på. Samt att vi måste lära våra barn att kommunicera vettigt, respektera varandra, lära sig tycka om sin kropp, bejaka sin sexualitet – men på egna villkor.

Om man tycker att något är dåligt, så hjälper det inte att förbjuda eller skambelägga – man måste erbjuda bättre alternativ. Det är vad jag och många med mig gör. Skapa egen porr. Recensera porr på kultursidorna. Då lyfter man bannbullan och ger ämnet den respekt det förtjänar. Då lyfter man också kvaliteten, och kraven på en större medvetenhet om de signaler man sänder ut.

Cirkus Eros

En annan viktig aspekt av porrens vara eller icke vara är att just porren kan vara en oerhört viktig faktor för folk med marginaliserad sexualitet, att erkänna sig själva. För många som exempelvis är homosexuella, eller på annat sätt ”avvikande” från heteronormen, kan porr vara en avgörande faktor i en förbättrad självbild. En spegling, ett erkännande av att den egna sexualiteten är O.K.

Ett stort problem är att många tycks tro att ”bara vi förbjuder porr så blir allting bra” – och det är lika dumt som att förbjuda sex, för att det finns en och annan som begår sexuella övergrepp. Eller att förbjuda mattor, för att det finns tvångsarbetande barnslavar i afghanska mattfabriker.  Varje vettig person drar självklart slutsatsen att man bör lägga energi på att lösa problemen genom att erbjuda bättre alternativ, inte genom att förbjuda bort problemet. För det första funkar förbud jävligt dåligt mot sånt som folk vill ha, och man driver verksamhet under jorden, vilket gör situationen värre – därtill drar man med sig fullt acceptabla aktiviteter in i en förbudsspiral, och gör allting sämre.

Det är verkligen dags att vi tar både kvinnors och mäns sexualitet på allvar nu, och erkänner att kvinnor kan ha lika vilda och experimentella erotiska fantasier som män, samt att kvinnor står för en stor del av porrkonsumtionen. Det enda Veronica Palm och hennes likasinnade gör är att skambelägga kvinnor för deras sexualitet. Inte så feministiskt, väl?

tunn linje

Läs gärna Johan Norbergs artikel om porren:
”Släpp moralpaniken och sluta fördöm porren som du inte förstår”

Eller denna intressanta studie:
Exposure to pornography doesn’t reduce attraction and love for romantic partners

Eller denna utmärkta artikel om kommersiell sex:
Konsumentmakt och kommersiell sex?

Och så lite statistik:
Pornhub’s 2016 Year in Review

Och så självklart Petra Östergrens hemsida:
Petra Östergren
På Petras sida kan du också ladda ner hennes bok:
”Porr, horor & feminister” som pdf-fil

tunn linje

Besök gärna min egen pornografiska hemsida Cirkus Eros!

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Spara

Bokslut för 2016…

31/12, 2016

TantraBlog 9 år!

Så har ännu ett år gått. TantraBlog har nu blivit ännu ett år äldre, och går därmed in på sitt tionde år. I ärlighetens hamn har det inte blivit mycket skrivet här i år heller – men den stora bloggeran är ju över sedan några år tillbaka. De sociala nätverken har tagit över, och nu skriver jag betydligt mer på Facebook än här.

Problemet med detta är dock att man inte nödvändigtvis når fler – eller bara de som redan är på samma spår. Det finns ett värde i att ha fasta webbadresser till specifika, mer genomtänkta texter att länka till.

Jag skriver detta i årets sista timmar, och hinner därför inte göra en så fin årskrönika som jag gjorde 2014. Men jag ville ändå skriva något om året som gått, eftersom det har varit ett väldigt innehållsrikt och spännande år, på många områden.

Många säger att 2016 var så hemskt. Ja, på en internationell politisk nivå har det onekligen varit ett stökigt år. Våldsammare än på mycket länge i Mellanöstern, flyktingkris, politiska omsvängningar som Brexit och presidentvalet i USA; med Trump som osannolik president – och mycket mer än så.

För oss har det varit ett bra år. Många kurser, ett par helt nya (Ecstasy Play, en lekfull BDSM-kurs som jag hållit tre gånger hittills tillsammans med Andy Buru, samt Gudar & Djur, en spännande kombination av tantra och shamanism, på Skeppsuddens kursgård, tillsammans med Ana Olivegren), och så allra sista gången för Livets Goda på Chateau Garreau – eftersom huset nu är sålt, och har en ny ägare.

Vi har rest mer än vanligt – förutom jobbresa (Livets Goda – som vi i år kombinerade med en veckas semester i Bordeaux) så har vi varit på semester på Gran Canaria, två gånger. En gång i januari, och en gång helt nyligen, i december. Plus att vi för tredje gången åkte på hippiesemester till Gotland med vår sköna hippiebuss Blixten.

Mitt politiska engagemang har framför allt rört sig om sakfrågor. Yttrandefrihet, drogpolitik, sex, naket och porr. Ett fåtal artiklar i tidningar har det blivit, som vanligt. ”Det sexfientliga samhället är problemet” – en replik i DN, som svar på en moralistisk artikel, samt ”Sexmoralism att påstå att övergreppen är porrens fel”, också en replik, i GP, i polemik mot en artikel om den farliga porren. De tär populärt att skylla allt möjligt på sex och porr, och någon måste ju försvara yttrandefriheten mot blind moralism.

Jag sitter alltjämt kvar i Piratpartiets styrelse, och vet fortfarande inte om jag gör så förfärligt mycket nytta där, men det känns som att det börjar gå åt rätt håll, och att partiet kan komma att få fart igen, om vi bara kan få vind i seglen. Jag har i alla fall helt nyligen fått rollen som talesperson för skola och utbildning. Vi får se vad jag kan göra av det.

Det finns förstås mycket mer att berätta, men det kan hända att jag fuskar, och lägger till mer i denna bloggpost i efterskott. Det är min blogg, så jag får göra som jag vill. 🙂

Gott Nytt År på dig, du som orkat läsa ända hit!

Dekorrand

Tryckfrihetsordningen 250 år!

2/12, 2016

Tryckfrihetsförordningen

Idag finns det verkligen anledning att fira! Tryckfrihetsordningen, en av världens bästa lagar, fyller idag, den 2 december, 250 år, och det är värt att högtidlighålla.

Under ledning av den österbottniske prästen Anders Chydenius genomdrev mösspartiet vid riksdagen i Gävle den 2 december 1766 antagandet av en tryckfrihetsförordning som stoppade censur och införde offentlighetsprincipen för offentliga handlingar i svenska myndigheten, därmed även i Finland.

Viktiga komponenter i Tryckfrihetsförordningen är rätten att sprida information, offentlighetsprincipen och meddelarfriheten. Tanken är att vi ska garanteras ”ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i vilket ämne som helst”. Sverige var länge också ensamt om att ha offentlighetsprincip, särskilt att ha den reglerad i grundlag.

Samtidigt befinner vi oss i en tid då yttrandefriheten blir attackerad från alla håll och kanter. Yttrandefriheten inskränks sakta mer och mer, och t.o.m. författare som Jonas Gardell höjer rösten och vill ha mer censur, något som för mig framstår som ytterligt absurt. Man skyller på ”näthat”, och viftar med lagförslag.

Just yttrandefriheten tycks vara särskilt farlig enligt många. Hur skulle det se ut om alla får säga precis vad de tycker? Ja, det blir ett vildvuxet medielandskap. Men vad är då alternativet? Ett ödsligt och räddhågat landskap, där ingen vågar säga flaska, för det kan ju leda till åtal?

Vi ser det redan, där en man blev anmäld för hets mot folkgrupp, för att han påstått att ett böneutrop i en moské lät som ett åsneskrik. Dumt sagt, kanske – men det ska inte leda till åtal. En annan blev fälld för att ha haft på sig en satirisk t-shirt med en bild av Hitler – en t-shirt man kan köpa i vilken souvenirshop som helst i London. En konstnär blir dömd till sex månaders fängelse, för teckningar, visade i ett galleri.

Tryckfrihet och yttrandefrihet är inte till för alla de som har socialt accepterade idéer, okontroversiella påståenden och politiskt korrekta yttranden. Yttrandefriheten finns till för dem som har de tokigaste idéerna, för dem som säger det vi andra inte vill höra, för dem som kan upplevas som kränkande.

Det finns de som säger att yttrandefrihet inte innebär rätten att kränka andra. De har fel. Det är just det yttrandefriheten är till för. Du kan välja att bli kränkt av precis vad som helst, och skulle vi förbjuda allt som någon kan bli kränkt av, så blir det inte så mycket kvar.

tunn linje

Om Tryckfrihetsförordningen (Wikipedia)
Tryckfriheten hotas av politiker och tyckare
(Nils Funcke, Expressen)
7 saker alla borde veta om tryckfrihetsförordningen (Sebastian Folcker, DN)

Dekorrand

Ecosexualitet – inre och yttre balans

1/09, 2016

ancienthumans

Det är dags att växa upp. I hundratusentals år har vi människor som art betett oss som kreativa, men ansvarslösa barn. Vi har exploaterat naturen, djuren, varandra och oss själva, tämligen hänsynslöst och kortsiktigt. Och det har ändå fungerat. Från artens gryning fram till och med 1800-talet har vi kunnat göra det tämligen fritt utan att det egentligen har haft särskilt stor inverkan på omvärlden. Vi har helt enkelt inte varit tillräckligt många för att göra allvarlig skada, och vår teknologi har inte varit tillräckligt utvecklad.

airpollution

Men i och med industrialismen – som förvisso har lett till mycket gott – har människan också fått kapaciteten att förstöra miljön på ett sätt som aldrig har varit möjligt förut. Bara de senaste hundra åren har jordens folkmängd flerfaldigats oerhört fort, till flera miljarder. Detta har lett till en helt ny situation – för såväl människan som för planeten. Arten har helt enkelt nått en kritisk massa, där vi för vår överlevnads skull måste börja tänka i nya banor. Vi kan inte längre vara så oansvariga som vi har varit fram till nu. Vi måste ta ett kollektivt och individuellt ansvar för den potentiella och faktiska skada vi gör på planeten. Detta sker redan, genom ett aktivt miljöengagemang och en alltmer avancerad teknologi, men det krävs också utveckling på andra områden.

sophog

Människans dilemma är att vi har uppnått en intelligensnivå som är så pass avancerad att vi kan välja – inte bara vilken öl vi ska dricka, vilka skor vi ska ha idag, och vad vi ska äta till lunch. Vi kan även välja vilken världsbild vi vill ha, vilka principer, ideal och livsmål vi vill ha. Tyvärr leder detta ofta till att vi väljer fel, något som ofta leder till mycket mer lidande och elände än om vi bara hade låtit saker och ting vara som det var. I årtusenden har vi människor därtill uppfunnit ideal som innebär att vi fjärmat oss från den natur vi egentligen är en självklar del av.

dump

Vi har inte blivit tillräckligt intelligenta för att vara tillfreds i vilka vi är – vi är alla ofärdiga prototyper, måndagsexemplar, och försöker ständigt uppfinna oss själva i nya roller, nya identiteter, i ett evigt sökande efter att fylla den känsla av tomrum vi alla bär inom oss, mer eller mindre – en bieffekt av en halvfärdig hjärna. Å ena sidan konsumerar vi mer och mer, i längtan efter att fylla våra tomma rum rent materiellt. Och så skapar vi mytologiska världar, fantasifulla skapelseberättelser, gudaväsen, andar och andra krafter som ska förklara allt det vi inte förstår mentalt och emotionellt – det vi inte kan greppa.

adam_gud_michelangelo

Vi har vänt oss till Gud Fader och bett om förlåtelse för våra synder, att vi ska få vårt dagliga bröd, att Gud inte ska inleda oss i frestelse – och mer därtill. Kanske får vi syndernas förlåtelse. Sen kan vi fortsätta som tidigare, möjligen anfrätta av lite mer skam och skuld – som små odygdiga barn i relation till en sträng och straffande fader. Med skriftspråket kom också böcker som vi tror att vi måste följa, böcker som påstås komma från de där gudarna vi har hittat på, vilket förstås ökar makten ytterligare hos de redan mäktiga. Och så hittar de på regler som gör oss än mer skamsna och förvirrade, så att vi blir lätta att leda och styra.

gudinnor_x3

Eller så vänder vi oss till Moder Jord. Vi kan dyrka Den Stora Modern, be Henne om allt vi behöver, och när vi syndar mot henne, så får vi ju också förlåtelse, eller hur? Hon är ju den Goda Modern, den som förlåter allt. Hon älskar oss, och ger oss det vi behöver. Fast egentligen är det precis samma sak – Mamma eller Pappa Gud. Och det är ju till syvende och sidst inte på något sätt ”finare” eller bättre att dyrka Gudinnan än att dyrka Gud. Det enda som sker är att det tillåter oss att fortsätta vara barn, fortsätta att göra våld på oss själva, varandra och jorden.

tunn linje

Det här låter kanske inte alltför muntert. Men jag är faktiskt optimistisk, trots allt. Vi lever just nu i en tid av extremt snabb förändring, expansion på såväl djupet som bredden. Vi har idag tillgång till mer information än någonsin i världshistorien, vi är fler än någonsin, och globaliseringen gör det svårare än någonsin att hållas isolerad från omvärlden. Möjligheterna att förändra och förändras, expandera, välja nya vägar, hitta sig själv och sin plats, har aldrig varit större än nu.

Det går att kliva av ekorrhjulet.

badnymf

Den självklara frågan är då – hur? För det första måste jag inse och förstå att jag faktiskt är en del av naturen, inte en separat enhet utanför den. Jag måste bygga min relation till omgivningen på ansvar och empati, snarare än kortsiktig egoism och omedelbar tillfredsställelse av nyckfulla begär, och jag måste förstå att varje handling har en konsekvens. Vidare måste jag fatta ett beslut på en djupare personlig nivå, att jag behöver ta ansvar för mig själv, att jag ska kunna skilja på vad som är mitt och andras – framför allt på en mental och emotionell nivå.

Jag måste alltså se mig själv i en kontext – mig själv som enskild person (vad det nu innebär för just mig), i relation till min omedelbara omgivning, såväl socialt som praktiskt (vilket förstås kan variera enormt från person till person). För att kunna göra det behöver jag lära känna mig själv, utforska min högsta potential, se mig själv som en hel människa, vilket betyder att jag måste se mig själv med en kropp – ett kön, en mage, ett hjärta, en hjärna, och allt vad det innebär  – tanke, själ och hela paketet. Det handlar om en återerövring av hela människan – att vi alla är så mycket mer, kan mer, och har mer att ge än vi tror.

tradman_klippkvinna

Min poetiska beskrivning av människan är att vi alla är en kombination av djuriska drivkrafter och gudomliga kvaliteter. Biologiskt är vi djur, primater, med allt vad det innebär i form av djuriska drifter. Vi äter, sover, förökar oss, försvarar oss – som allt levande på jorden. Men så finns det en annan egenskap, som är unik för oss människor, som inga andra djur har. Vi kan skapa med vår tanke. Vi har fantasi, föreställningsförmåga, och med den kan vi drömma fram saker som inte finns. Sen skapar vi, och så finns det.

”I skärningspunkten mellan det gudomliga
och det djuriska finns människan –
sök där och du skall finna din essens,
din fulla potential.”

Vi kan tänka abstrakt, skapa sagor, myter, legender, förklaringsmodeller, teorier, idéer. Och vi kan bygga hus, vagnar, metallföremål, skriftspråk, jordbruk, elektriska redskap, mikroprocessorer – och Internet. Vi kan också upprätthålla komplexa system, och vi kan välja att riva ner och förstöra. Allt detta är vad jag kallar den gudomliga aspekten av människan – att vi kan skapa ur tanken, sådant som tidigare inte fanns, samt upprätthålla och riva ner.

brahmavishnushiva

Problemet ligger i att det också är den gudomliga aspekten i oss själva som paradoxalt nog försöker förneka vår djuriska halva, vilket skapar en ökande alienering från naturen, ett inre främlingskap gentemot en viktig del av oss själva, vilket också gör att vi slutar ta ansvar för vår interaktion med naturen. Naturen blir bara en gruva, en plats vi utövar rovdrift mot, utnyttjar för vår egen vinnings skull, utan att ge något tillbaka i balans med allt det vi ger. I förlängningen agerar vi likadant mot våra medmänniskor. Detta behöver vi bryta, om mänskligheten ska ha en chans i framtiden.

calle_trad_1

Ecosexualitet är ett stort begrepp, en hel världsbild, där ekologi och sexualitet bara är ett par av flera komponenter, om än viktiga sådana. Grunden ligger i förståelsen av att vi människor också ÄR naturen. Vi är inte tillfälliga besökare. Vi är en självklar del av naturen, precis som gråsuggor, rådjur, blåklockor och pinjekottar. Ja. vi är djur. Vi är primater. Vi härstammar inte från aporna, vi ÄR apor – bara ovanligt intelligenta apor, med en stark förmåga till abstrakt tänkande, kreativitet, förmåga att reflektera.

bonobo_khajuraho

En central idé inom ecosexualismen är att se just sexualiteten som en central drivkraft, i sig själv en kombination av det mest djuriska och det mest gudomliga, och att vi kan göra Jorden till vår älskare/älskarinna, snarare än att stanna i ett förälder-barn-förhållande – att ha en erotisk kärleksrelation med Jorden, som jämlikar. Då kommer vi inte undan vårt ansvar längre.

Plötsligt blir det omöjligt att smutsa ner, ignorera behov, skita i miljön. Det skulle bli som att spotta på en kärlekspartner, en dysfunktionell relation som bygger på våld, förnedring och beroende. Istället börjar vi älska Jorden. Med kärlek kommer empati, välvilja, ansvar, uppmuntran, vilja att ge gåvor, ta hand om, vårda. Ecosexualitet handlar alltså om att älska – och älska med – Jorden. Då kommer också ansvaret, organiskt – utifrån kärlek och medkänsla, snarare än från skuld och skam.

ligger_pa_bjornfallen

Men inte kan man väl ha sex med en hel planet? Jo, det kan du. Inte som du har sex med en annan människa, förstås. Men du kan smeka ett träd med din nakna kropp, bada i en sjö och låta dig omslutas, sinnligt och närvarande, av det ljuvliga vattnet, du kan ligga på en solvarm klippa och liksom sjunka in i berget – och du kan ligga på mage på en mjuk äng, och känna Jordens hjärtslag klinga i din egen kropp. Du kan ta djupa, njutande andetag, och dra in frisk luft i dina lungor. Du kan plocka frukter och bär, med tacksamhet och glädje, och äta dem med behag.

meditation_havet

Du kan också ha sex i naturen – med dig själv eller med en partner – och låta Jorden vara en tredje part, snarare än bara en möbel, ett passivt underlag för din aktivitet. Att vara öppen för att känna in det liv som finns i och på Jorden, och inkludera den närvaron i din sexuella aktivitet. Ju intensivare det mötet blir, desto starkare kärlek kommer du att känna – till såväl dig själv som till din eventuella partner, som till Jorden.

shaman_tantra

Det är här tantra och shamanism kommer in som självklara redskap. Tantra bygger på gamla animistiska rötter, med starka shamanistiska inslag. Tantra handlar om intensiv närvaro, en meditativ attityd med sinnliga medel. Tantra är en inkluderande form av andlighet, en väg som bygger på immanens snarare än transcendens. Transcendens är en dualistisk syn på världen, där det andliga och materiella är motsatser. Immanens bygger på en monistisk idé om världen, att allt genomströmmas av gudomlighet, av ande.

froblot

Vi kan nå det andliga här och nu, i meditationen, i dansen, leken, kärleken, varandet, görandet. Om jag vill nå harmoni med mig själv och naturen omkring mig är tantra ett fantastiskt redskap, som verkligen kan intensifiera den innerlighet jag vill uppnå i mötet med Jorden. Varje steg blir en pilgrimsvandring, varje andetag en kärleksförklaring.

spacelovers_fireworks

Shamanism handlar om kraft, om makt – att dra kraften ur Jorden och Himlen, för att därmed skapa det jag vill och behöver skapa. Shamanism handlar om att gå in i förändrade, alternativa medvetandetillstånd, och agera direkt, kraftfullt, ur detta extraordinära medvetandetillstånd. Och Jorden är min självklara följeslagare, kamrat, kraftkälla, älskare. I kombination med tantra blir shamanism en oerhört kraftfull väg till egenmakt, integritet, fokus, riktning, innerlighet och kärlek.

nakentrummisar

Tantra och shamanism har också det gemensamt att man använder sig av det förbjudna, det som ligger utanför normen, det vilda, det sexuella, det gränsöverskridande, för att nå sina mål, för att öppna medvetandet och bredda perspektiven. Att bejaka all den kraft vi har inom oss kräver att vi kan ”hoppa över skaklarna”, trotsa tabun och begränsningar, och släppa loss kraften som finns inom varje människa, den vi annars behärskar, begränsar, hämmar och styr, så pass att många människor lever på en bråkdel av sin inre potential.

Unga älskande

Ecosexualitet är en nyckel – till såväl det gränsöverskridande sökandet efter kraft och makt, som till mer innerlighet, känslighet, närvaro och kärlek. Hemligheten ligger i dansen mellan dessa ytterligheter. Vi kan vara fruktansvärda, kraftfulla krigare, och innerliga, sårbara, mjuka älskare – i samma person. Det är detta vill jag uppnå i mitt eget liv, och även dela med mig av. Jag har själv kommit en liten bit på väg genom åren av praktiserande, men fullärd, ”färdig”, blir man aldrig.

tantrasejd

Ceremoniellt sex, erotiska riter, sex som andlig väg, är sannolikt ett av de äldsta och mest självklara uttryckssätten för andlighet, magi, integration, kraft, mötet med såväl det djuriska, det mänskliga och det gudomliga – allt i ett. Ecosexualitet är alltså minst lika gammalt som människan själv. Att länka samman sexualitet med den relation vi människor har till jorden och allt levande, med andlighet, och hela livet i övrigt, har alltid varit en självklarhet i de allra flesta mänskliga kulturer. Inte minst i Skandinavien, med Fröblot, kullrande och andra erotiska ceremonier. Den mest logiska religiösa handlingen i jordbrukssamhället en gång i tiden var det rituella samlaget för fruktbarhet och god skörd  – Hieros Gamos – det Heliga Bröllopet.

calle_pa_rygg

Att bejaka det kroppsliga, det sinnliga, det sexuella i direktkontakt med naturen omkring oss kan vara en extremt effektiv dörr till det mest innerliga, andliga och kärleksfulla inom oss alla. Vi når det innersta genom det yttersta. Det är dessutom skönt, roligt, nyttigt och njutbart!

tunn linje

gudardjurbanner

Utifrån dessa tankegångar har jag nu skapat en helt ny kurs, som kompletterar alla de andra kurser jag och min hustru Jennie håller. Denna nya kurs heter Gudar & Djur, och är tänkt att landa just i skärningspunkten mellan det djuriska och det gudomliga, där det genuint mänskliga finns. Vi omfamnar det djuriska, minns att vi är en del av naturen, inte besökare. Vi omfamnar också det Gudomliga – vår förmåga till att skapa det som tidigare inte fanns, tänka abstrakt och kreativt, bygga system, riva ner och bygga om. Balansen skapar helhet.

Vi gör en djupdykning i denna magiska spricka mellan världarna, vi speglar oss i naturen, ser alla elementen i oss själva, bejakar den kanske mest kreativa överlevnadskraft vi har – den sexuella energin, för att lyfta den genom våra kroppar, fylla oss själva med liv, kraft, kreativitet, lust, glädje, lek och själslig extas. Detta är enligt min mening det främsta syftet med ecosexualitet. Vi räddar mänskligheten, genom att omfamna det djuriska och det gudomliga inom oss alla.

Vi är alla Gudar & Djur.

tunn linje

Läs mer om min kurs Gudar & Djur:

tunn linje

Läs mer om våra tantriska kärlekskurser på Cirkus Eros!

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Spara

Spara

Spara

Spara

Se upp för moralist-terrorister!

24/07, 2016

paradiset_vid_ulvsjon

När sommaren äntligen blir just sommar, med sol och värme, vill många njuta av sol och bad. Somliga av oss njuter mest av att möta naturen nakna – som vi föddes in i denna värld. Det mest naturliga sättet att möta omvärlden när den är så välvillig – sol, vind och vatten mot naken hud är en sällsam njutning som kan vara sexuell, sensuell eller rent andlig till sin natur – huvudsaken är att det får oss att känna glädje, närvaro, stillhet, lekfullhet och innerlighet.

cornelisvreeswijk

Om man föredrar att njuta av naturen helt utan kläder, inklusive de där små tygbitarna som många tror att man måste ha, för att vissa onämnbara kroppsdelar helt enkelt bara bär på en skam och fulhet som inte går att bortse ifrån, bör man ha uppsikt över ett alldeles särskilt irriterande fenomen – moralist-terrorister. De där som glor argt på dig och påpekar att det sannerligen inte passar sig att bada naken, och gärna kommer med det där tjatiga nonsensargumentet – ”tänk på baaaarnen!!!” – som om barn skulle ta skada av att se nakna människor. Obegripligt.

naturalskare_2

Dessa förvirrade och dömande individer styrs av sin egen ångest och svåra neuroser, kränker oupphörligen sina medmänniskor med sitt mentala handikapp, och sprider obehag, skam och gift var än de dyker upp. De är på vissa sätt värre än fästingar – som förvisso kan sprida hemska sjukdomar; borrelia, hjärnhinneinflammation, m.m., och i värsta fall ge men för livet – men moralist-terroristerna kan också göra djupa sår i själen, och skada människor kollektivt, med sin moralism, som de vill att alla ska följa. De är som små illaluktande insekter, som i ett ögonblick, ett enda stick, kan förvandla en hel dag av frid och glädje till något skamfullt och surt, och de skadar i längden hela samhället, så länge vi ger dem makten att göra det.

zorn_kullor

Låt inte dessa neurotiker komma undan med sina prussiluskiga oförskämdheter! Be inte om ursäkt! Det bekräftar bara deras vanföreställningar. Gå i svaromål, gärna skarpt – då dryper de av, svarslösa, och man slipper deras sura och direkt skadliga projektioner. Låt inte dessa moralist-terrorister leta sig in i din och dina medmänniskors hjärnor. Det är de som har fel, inte du. Det är de som begår övergrepp när de klagar på din nakenhet – inte du. Låt inte prussiluskorna vinna. Bekämpa de hjärntvättade sedlighetspolisernas stinkande moralismer.

capferret_nakenbad_2

Ifrågasätt dem istället, gå i svaromål – fråga på vilket sätt barn tar skada av att se andra människor nakna. Begär konkreta svar (det finns förstås inga – ingen människa i världshistorien har tagit skada av att se en naken kropp), och förklara sen att det farligaste för barnen är snarare detta skambeläggande moraliserande, och att barn tar mer skada av att INTE se nakna människor – för att inte tala om återkommande anmodan till barnen att de måste skyla sina kroppar – ett effektivt sätt att emotionellt stympa sina barn, och skada dem för lång tid framöver. Som sagt – värre än fästingar.

nakendans

Baddräkter fyller en primär funktion, och det är att skyla de kroppsdelar som samhället har en överenskommelse om att de är skamliga, och att de därför bör döljas. Intressant nog växlar detta över tid. För hundra år sedan ansågs det nödvändigt att ha heltäckande baddräkter, för såväl män som för kvinnor. Lite som dagens ”burkini”. På 1970-talet nådde nakenbadandet en topp, och en bit in på 1980-talet var det högst ovanligt att se kvinnor iförda bikiniöverdel. Barbröstat var det normala, och minimala trosor eller badbyxor – för både män och kvinnor (även männens badbyxor var märkbart mindre – kommer du ihåg ”Speedos”?).

solbadare

De senaste 30 åren har dock samhället rört sig åt ett mer nypuritanskt håll, något jag personligen tycker är väldigt tråkigt. Det finns säkert en bra tanke där någonstans, att man inte ska sexualisera människor när de inte vill bli sexualiserade – men till synes paradoxalt nog kan man som regel uppleva en betydligt mer avslappnad stämning på nakenbad. Ingen har något att dölja, alla kan slappna av och andas fritt. Baddräkter har ofta den paradoxala effekten att sexualisera kroppen mer (vilket är den sekundära funktionen – att just framhäva och sexualisera), eftersom de skyler just de kroppsdelar som vi allmänt förknippar med sex. Skulle vi inget dölja, så finns det inget att ha ångest inför. Vi bara är.

kommer_upp

OBS! Jag förespråkar inte att alla ska bada nakna. Jag förespråkar att du själv ska få välja hur avklädd eller påklädd du vill vara. Tycker du att det känns för intimt att vara naken – ha något på dig. Trivs du med att vara naken – var naken. Det ska bara du avgöra, ingen annan, och ingen har rätt att döma dig. Det kan dock vara bra att vara mentalt förberedd på den här sortens moralattacker, så att man slipper onödigt lidande. Du ska inte ta på dig skuld och skam för deras självvalda lidande.

calle_pa_rygg

Om du så önskar – bada naken. Njut av sol, vind och vatten mot din nakna kropp. Det är din födslorätt.

tunn linje

Mer läsning om nakenhet i det offentliga rummet:

Läs gärna även Charlotte Cronquists bloggtext om dessa sedlighetspoliser.
Veckokrönika: Sedlighetspoliser och nakenbadare
Eller min artikel om nakenhet i Expressen förra sommaren:
Nakenhet är tabu i vår kroppsfientliga kultur
En bloggpost jag skrev 2008, om nakna kroppar:
Nakna kroppar är inte farliga!

Artikel i Expressen Debatt 150716

tunn linje

Läs mer om våra tantriska kärlekskurser på Cirkus Eros!

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Porr är självklar mänsklig kultur

16/07, 2016

pompeii_erotica

Det verkar hagla av korkad porrmoralism i media just nu. I Metro den 12 juli uppmanar hjälparbetaren Jonatan Alvén läsarna att aldrig titta på porr – för det kan vara ”våldtäkter fångade på film”. Och jag tar mig för pannan. Det är så osannolikt korkat. Hans uppmaning är ungefär lika logisk som att uppmana till bojkott mot alla mattor – för det finns barn i Pakistan som tvingas att slavarbeta som mattvävare. Eller att vi alla borde undvika sex helt och hållet, för det finns människor som utsätts för övergrepp. Och så måste jag återigen påpeka att det finns inget som tyder på att porr skulle öka frekvensen av sexuella övergrepp. Inget alls, någonstans.

Vi människor njuter av sex. Det är vår natur. Det skulle inte bli mycket till liv annars. Vi njuter också av att bli sedda som sexuella varelser, och somliga njuter intensivt av att bli betraktade under en sexakt. Somliga gör det även professionellt – som t.ex. på film. Det väldigt lättköpt att döma ut porr – men det är i praktiken att moralisera över sex. Det finns inget som tyder på att filmat sex skulle vara i högre grad ofrivilligt än annat sex.

Människan är en primat. Vi härstammar inte från aporna – vi ÄR apor. Bara med en unikt hög intelligens i djurvärlden. Vi och flera andra primater har den i djurvärlden unika egenskapen att honorna har dold ägglossning – de kan bli kåta och ha sex när som helst. Man kan undra varför, men det förklaras med att det främsta syftet med sex inte är att alstra avkomma, evolutionärt sett, även om det givetvis är viktigt. Det primära syftet med sex är social anknytning. Därför utlöses hormonet oxytocin i våra hjärnor vid sensuell beröring, och i mycket höga doser vid orgasm. En av de viktigaste funktionerna med oxytocin är att det stärker emotionella band. Att sex är viktigt för anknytning stärks även av att honor som ej är fertila gärna fortsätter att ha ett aktivt sexliv. Barnalstrandet är helt enkelt sekundärt.

I våra fascinerande hjärnor finns även spegelneuroner. Det är dessa nervceller som gör att vi kan rycka till av smärta när vi ser någon annan slå sig på tummen eller ramla av en cykel. Spegelneuronerna gör oss naturligt empatiska. Det är också denna funktion som gör att vi njuter av att se andra njuta, att vi skrattar när andra skrattar – även om vi inte vet vad de skrattar åt. Om du ser en människa njuta av beröring, så kommer oxytocin även att utlösas i din hjärna.

Det är därför porr fungerar. Vi tycker om att se andra njuta, gärna av sex, för det gör oss själva mer benägna att ha sex. Av kulturella skäl är det nuförtiden mer ovanligt att vi får se andra ha sex i verkligheten, och därför kompenserar vi gärna det med sex i text eller bild – själva betydelsen av begreppet pornografi. Och det är inget nytt. I hela mänsklighetens historia har vi avbildat varandra – allt från jaktscener till ceremoniella sammanhang, och självklart även sex.

hitlerjugend

Syftet med puritanism är att styra över andra med skam, samt att framställa sig själv som moraliskt mer högtstående än omgivningen. Jonatan Alvén har uppenbart valt puritanism som sitt mål, och det blir extremt tydligt i slutrepliken – ”En generation av renhet är på väg”. Det är svårt att inte dra historiska paralleller. Några som hyllade puritanska ideal var nazisterna. Allt ”orent” skulle städas bort, allt ”degenererat”, som t.ex. porr och för den delen modern konst (Entartete Kunst), och fram träder det rena ariska idealet, med högresta, blonda, blåögda unga män och kvinnor, allt fångat på film av Leni Riefenstahl.

Är det den generationen av renhet vi ska sträva efter?

”En generation av renhet är på väg”

Dekorrand

Om porr och moralism i GP

15/07, 2016

gp_1607

Mitt i Gotlandssemestern blev jag uppringd av någon på Debattredaktionen på Göteborgs-Posten, för att de behövde fylla ut med lite fart och fläkt under sommartorkan – då passar det att debattera porr. Journalisten Sarah Britz hade med vänsterhanden skrivit en ganska dum artikel om sexuella övergrepp, och att orsaken är den lättillgängliga porren – ”En generation med porr i fickan”. Det var ju ganska lätt att svara på, så det gjorde jag. Rubriken blev ”Sexmoralism att påstå att övergreppen är porrens fel”. Jag fick dessutom ganska mycket utrymme – 5000 tecken – betydligt mer än man brukar få i debattsvar.

Så här blev det:

tunn linje

I söndagens GP skriver Sarah Britz om den farliga porren. Hon påstår att sexuella övergrepp har sitt ursprung i att ”unga gossar har porr i fickan”. Måhända lockande som artikelrubrik, men seriös journalistik är det inte. Det är helt enkelt rent nonsens. Britz levererar samma slags trötta moralklichéer som ständigt återkommer i det offentliga samtalet – från dansbaneeländet, jazzen och serietidningar till hårdrock, videovåld och våldsamma dataspel. Företeelser som genom tiderna ansetts bidra till samhällets och ungdomens förfall. Men de hade fel, allihop. Det finns exempelvis ingenting som styrker att våldsfilmer eller dataspel har ökat våldet i samhället. Vore det så hade vi sett en tydlig statistik på det. Men det har vi alltså inte.

Detsamma gäller porr. Det är en ofta förekommande idé, att porr skulle vara väldigt farligt, skadligt och oacceptabelt, att porr skulle leda till ökad brottslighet, fler våldtäkter och en förvrängd sexualsyn. Detta saknar förstås någon som helst faktabakgrund, och stammar ur en kroppsfientlig och sexualneurotisk moralism, i hög grad kommen ur den kristna kyrkans världsfrånvända ideologi.

Trots att vårt samhälle idag är hyfsat sekulärt, betraktas sex fortfarande allmänt som det farligaste som finns. Sexskildringar är de mest censurdrabbade av alla kulturyttringar, det som vanligen väcker mest motvilja och skräck – mycket mer än skildringar av smärta och övergrepp. I allehanda media blir vi dagligen fullpumpade med våld och elände. Krossade skallar, kulhål, blodpölar och död redovisas öppet och högfrekvent i nyheter och underhållning. Men sex är alldeles för läskigt, så det får vi bara se i porr.

Britz refererar till kriminologen Nina Rung, som påstår att ”porren har förändrats, med större inslag av våld och förnedring”. Det är falskt. Om man har sett lite porrfilm från 1900-talets början ser man att de var minst lika explicita som nutida filmer. Smisk, bondage, maktspel, gruppsex och mer därtill. Och går vi tillbaka ett par hundra år till ser vi minst lika extrema skildringar i teckningar som vi ser i nutida porr. För att inte tala om hällristningar från bronsåldern, eller för den delen grottmålningar.

Jag är ingen storkonsument av porr, men har sett en del, och undrar vad Britz menar när hon påstår att mainstreamporr skildrar ”kvinnor som sprutas i ansiktet, som tvingas ta mäns könsorgan så långt ned i halsen att de gråter, och som blir slagna och hårt tagna bakifrån”. Jag känner helt enkelt inte igen det. Porr är nu extremt varierad, så det finns förstås sådan porr också. Och det finns många kvinnor som älskar hårda tag – både att ge och få. Dessa sexuellt frisinnade kvinnor skambelägges av dem som anser att ingen kvinna kan gilla något av detta. Fina flickor sysslar inte med sånt.

Det enda jag instämmer i är att sexualundervisningen i skolan är bristfällig. Och i hemmet. Det är där skon klämmer. Vi är så rädda för sex, att vi inte vågar prata om ämnet med våra barn och ungdomar. Vi kan inte ens skilja på frivillighet och tvång, och denna ambivalens för vi vidare till våra barn. Vi ger inte barnen vettiga gränser, vi lär dem inte att försvara sin integritet, vi ger dem inte verktyg att förstå begreppet samtycke, och vi inspirerar dem inte att lära känna sina egna kroppar med glädje och stolthet. Vi låter därmed porren bli den enda källan till gestaltning av sex, vilket är lite som att låta Hollywood vara enda källa till historieundervisning. Britz levererar dock ingen lösning på situationen. Hon avslutar sin artikel med ”Vi måste prata om det här”. Så mycket mer än så blir det inte. Bara att porren är boven i dramat. Vilket alltså är fel.

Idén med porr är de facto bara att skildra sex i text och/eller bild, för att vi ska bli kåta av den. Och vad är egentligen fel med det? Den enda anledningen till att tycka att det är om man i grunden tycker att det är något fel och omoraliskt med sex. Men om man nu inte tycker det, utan faktiskt kan se sex som något nyttigt, roligt, helande, uppfriskande, hälsosamt, kärleksbefrämjande och skönt, så måste väl ändå skildringar av samma aktivitet ses som något positivt?

Porren har bidragit till att berika människors sexliv och inspirera till större variation och lekfullhet. Porren har också haft stor betydelse för marginaliserade grupper. Bögporr, fetischporr och porr som skildrar allehanda variationer kan fungera som skamlösande befriare, bekräftande olika personers sexuella identitet genom att erbjuda speglar, identifikationsobjekt. Redan Casanova och Markis De Sade gjorde viktiga insatser för att befria fjättrade sinnen från skuld- och skamtyngd moralism, och det kan även nutida porr göra.

Det är dags att sluta moralisera, dags att dra upp huvudet ur sanden och inse att sex faktiskt inte är farligt. Inte skildringar av sex heller. Jag tror att det var Lenny Bruce som ställde frågan om hur många mord någon hade sett i en porrfilm. Tänk på det ett tag. Vad tar vi mest skada av? Att se folk bli mördade på löpande band, eller människor som knullar?

Carl Johan Rehbinder 2016

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: