
Som ett visionärt, litterärt projekt lite vid sidan om Piratpartiets valkampanj, kan man på hemsidan 2022.nu läsa en rad intressanta och framtidsinriktade artiklar, skrivna av ett stort antal aktiva pirater. Projektets initiativtagare är Jimmy Callin. Tanken är att det ska vara en ny artikel varje dag, med spännande visioner om hur framtiden ser ut om tolv år, år 2022. Jag har förstås skrivit en av alla artiklarna där, och den publicerar jag nu även här, för att fler ska få tillfälle att läsa den. Men jag rekommenderar er naturligtvis att även besöka 2022.nu, för att läsa alla de andra framtidsvisionerna!

Hur det blev som det blev
Dundrandet av skor, prasslet av jackor och slamrandet i bänklocken avstannade tvärt när nivåläraren, Lotta Berglund, stängde dörren till gruppen Björnen. Åldrarna i den här gruppen var mellan nio och femton, och de äldsta fungerade ofta som mentorer för de yngre. Det var fredag, och dags för besök i klassen. Och idag var det Disa, 11 år, som hade bjudit in sin pappa.
– Så, så, så, alla barn, nu får ni lugna ner er. Vi har finbesök idag, som ni vet. Just i dag, på den stora dagen, ska vi få höra Disas pappa berätta om hur det var förr i tiden, och hur det blev som det blev idag. Ni vet, Disas pappa var med bland de första piraterna som kom in i Sveriges Riksdag för 12 år sedan, och som öppnade dörren för den enorma utvecklingen i samhället som vi idag skördar frukterna av. Ja, det var innan många av er var födda – men det är faktiskt inte så länge sedan, även om allt går väldigt fort nuförtiden… Jag minns fortfarande, som om det vore igår… Men, nu ska inte jag stå här och prata, välkommen till Disas pappa!
– Tack, tack! Hej på er! Ja, några av er känner mig redan, och några kanske inte känner mig så väl. Det finns mycket att berätta, och trots att jag inte är så himla gammal, så har jag varit med om en hel del – framför allt en helt otrolig förändring av hela samhället – i min livstid. Jag är 60 år, och det kanske ni tycker är jättegammalt, men om man tittar tillbaka på historien så är 60 år pyttelite. Ingenting, nästan. Och min gamla mamma lever fortfarande, 82 år gammal, så jag är inte ens äldst i familjen. Men det har hänt fantastiskt mycket. När jag var en liten, liten bebis, bodde det 3 miljarder människor på jorden, och nu är det 9 miljarder, snart tio. Befolkningen har alltså tredubblats – i min livstid. Bara det är helt otroligt, faktiskt. Det har aldrig hänt i världshistorien förut.
– Men nu ska jag berätta något som ni kanske inte ens kan föreställa er, och som kanske får er att tro att jag är jätte-jättegammal. När jag var i er ålder, då fanns inte paddor, då fanns inte ens miniräknare, och telefoner var stora klunsar som satt fast med en sladd i väggen. Och de hade inte knappar som man tryckte på, utan en slags snurrskiva, som tog jättelång tid att använda. Väven fanns inte. Väven kom för bara trettio år sedan, och blev populärt för bara tjugofem år sedan. Då kallade vi det för Internet, innan nätkriget, Subnet och Väven.

– Nu undrar ni kanske vad jag pratar om. Nå, när jag var i er lärarinnas ålder, ungefär, så hade jag fortfarande min första dator, som vi kallade det då, och det var en stor grej som man ställde på skrivbordet, med en skärm som var stor som… ja som taklampan här. Och tung. Det var nästan 30 år sedan. Sen ville jag ut på Internet, som då var ganska nytt och okänt för de flesta, så då köpte jag ett modem. På den tiden kom man bara ut på väven genom att koppla in sig genom en elektrisk dosa, som man satte i en kontakt i väggen, som oftast var samma som telefonen – så man kunde inte prata i telefon och vara på väven samtidigt.
Några av barnen fnissade och himlade med ögonen. Ett barn så frågande på Disas pappa, med stor misstänksamhet.
– Men, men… hur menar du med samma som telefonen? Vadå sladd i väggen?
– Åh, ja, det verkar kanske helt otroligt, men som jag sade förut, så var faktiskt alla telefoner så kallade fasta telefoner. Det fanns bara telefoner som satt fast i en sladd i väggen. Jätteopraktiskt, förstås. Såna telefoner som ni har, har inte funnits länge alls. De första mobilerna kom för ungefär 40 år sedan, och var stora som resväskor. Ja, faktiskt! Och då kunde man bara ringa med dem. Inga bilder, inga filmer, inga mess, ingenting. Ville man läsa något, så fanns det bara tidningar och böcker av papper, och man var tvungen att gå till särskilda affärer för att köpa dem. Eller så lånade man böcker på bibliotek. Inte som nu, när ni kan läsa alla böcker och tidningar, lyssna på alla musik, se all film som någonsin skapats, på Väven. Men så var det alltså inte när jag var barn.
– Hur som helst, så växte väven, fler och fler började använda den, och det blev till slut så att de allra flesta hade tillgång till väven. Men nånstans där, för ungefär 20 år sedan, började regeringar och stora företag över hela världen att bli rädda för väven – eller Internet, som vi kallade det på den tiden.
Ett av barnen började febrilt vifta med ena armen i luften.
– Min mormor säger fortfarande dator och internet!
– Ja, det är inte så ovanligt att många säger så fortfarande. Men så blir det när allt går väldigt fort – alla hinner inte med i svängarna. Hur som helst, så började stora företag att påverka regeringar till att stoppa Internet, eller åtminstone hindra så mycket som möjligt. Vissa länder, som då fortfarande var diktaturer, alltså länder där man inte får tycka och tänka som man vill, och inte prata om eller skriva som man vill, var väldigt duktiga på att stänga av Internet för sina egna medborgare. Och till slut, när både USA och EU lyckades kväsa stora delar av Internet, så hände något mycket intressant.
Disas pappa gjorde en liten konstpaus, och alla eleverna satt andäktigt och väntade på fortsättningen.
– Då kom Subnet. Ju mer olika stater införde censur, tvång, förbud och hinder för information, desto mer uppstod ett behov av ett nytt slags Internet. Märkligt nog kom lösningen från sista tänkbara håll. Nordkorea. När Nordkoreas diktator dog, för ungefär 10 år sedan, blev det nästan anarki och inbördeskrig, eftersom den tänkte tronföljaren mördades, och många ville ha makten. Detta skapade en öppning för en stor grupp programmerare och andra datanördar från hela världen, som upplevde sig förföljda och hindrade i de länder de kom från, och så tog de chansen i kaoset, att skapa ett högteknologiskt samhälle, i en liten by i södra Nordkorea. Eftersom landet var i kaos, gällde inga regler längre, och de kunde skapa fritt. Det fanns också en stark motståndsrörelse på Island, men USA stoppade den verksamheten, och så flyttade även de till Nordkorea. Och där skapade de Subnet, som på flera sätt är föregångaren till väven – vår tids Internet.
– Men hallå – vad är skillnaden på Internet och Subnet och Väven, då?
– Bra fråga! Rent tekniskt innebar det att Internet gick genom kablar, med linjära signaler, som då är väldigt lätta att avlyssna och kontrollera. Subnet använde sig av en helt annan teknik, som påminner mer om tekniken för torrentströmmar som man använde för 10-15 år sedan, men mycket mer avancerat. Mer organiskt, som i hjärnan. Ni vet, om man råkar ut för en olycka och förlorar en funktion av hjärnan, eller kanske till och med en del av hjärnan, rent fysiskt, så kommer de funktionerna som fanns där förut att snart dyka upp någon annanstans. Subnet funkade ungefär så – och Väven, som ni använder hela tiden, varje dag, är som Subnet, fast ännu mer avancerat. Som en superhjärna, där alla delar har kontakt med varandra hela tiden. Och det var då hela världen förändrades….
– Vad hände, vad hände?
– I och med den nya tekniken gick det inte längre att stoppa någon kommunikation. Alla över hela världen, med en hyfsad uppkoppling, kunde få tillgång till allt. Ni är vana vid det, men det har inte varit så särskilt länge. Ni som är lite äldre här i gruppen vet vad jag talar om. Det här betydde förstås särskilt mycket i de länder som tidigare varit hårt censurerade och styrda. Den första diktaturen som föll, förutom Nordkorea, var Kina. Sen följde Iran, och sen kom andra länder. Även västerländska demokratier räddades med Subnet. USA hade en president, ni vet Barack Obama, som blev omvald en gång, men som ville sitta kvar och bestämma längre – och det ville många i hans närmaste omgivning att han skulle. Så blev det våldsamma protester i hela USA, framför allt i New York, Boston och Los Angeles, och då försökte Obama stoppa hela Internet, med sitt kontrollsystem. Men då började folk att använda Subnet, på riktigt, på bred front – och så arrangerade man en demonstration i USA:s huvudstad, Washington D.C., som drog samman flera miljoner människor. Den största demonstrationen i USA:s historia. Först då började det gå upp för de styrande vilken enorm makt man kan få genom Internet. Presidenten tvingades att avgå.

– Det här minns nog många av er, för det är ju inte mer än fem-sex år sedan. Det var i alla fall startskottet för den mest intensiva demokratiutvecklingen vi har sett någonsin, i världshistorien, och som pågår fortfarande. Ja, jag låter kanske lite tjatig med min världshistoria, men vi lever verkligen i en alldeles unik tid, på denna fascinerande lilla planet i universum.
– Men du då, hur har du varit med och påverkat? Vad har du gjort för nåt coolt?
– Haha, jag vet inte om jag har gjort så himla coola grejer, men roligt har jag haft! De viktigaste insikterna jag har fått i mitt liv, och framför allt genom allt det här politiska och ideologiska arbetet, är två saker – det ena är att man aldrig kan åstadkomma stora förändringar alldeles själv. Det är alltid ett grupparbete. Samtidigt är det varje enskild individs val att hänga med, hoppa på tåget. Jag hoppade på tåget, och var till och med med om att köra tåget en tid, och det var verkligen roligt. Vi har medverkat till att stoppa en väldigt obehaglig politisk utveckling, vi har vänt konjunkturen, öppnat upp för fri kommunikation över hela världen, fri tillgång till världens samlade kunskap, och respekt för individen. Det tycker jag är rätt cool, måste jag erkänna.
– Det andra då? Du sa bara en grej!
– Ja, det har du rätt i. Den andra saken jag har lärt mig, som egentligen är det allra, allra viktigaste jag vill berätta för er här idag, det är att allt är möjligt. Jag hade aldrig trott att jag skulle komma in i Riksdagen, till exempel, och aldrig att vi skulle kunna göra så mycket, förändra så mycket – på så kort tid. Jag valde medvetet att medverka till vad jag och många andra med mig ansåg att det skulle vara ett bättre samhälle. Och det gick. Så jag vet att ni kan få vara med om samma sak. Allt det ni önskar är möjligt, allt det ni drömmer om kan bli verklighet. Kom ihåg det, alla ni fina, härliga ungar. Jag blir glad när jag ser er. För ni kommer att kunna ändra ännu mer, skapa ännu mer, och bidra ännu mer till den fantastiska värld vi lever i.
Det började surra och vibrera i projektionen. Bilden blev lite hackig och oskarp.
– Hoppsan, nu ser jag er inte längre. Det är lite trassel med uppkopplingen härifrån Kerala. Jag är på en kanalbåt, vet ni. Men det kanske räcker så. Tack för mig, och för att ni orkade lyssna!

– Ja, oj, oj, oj, nu är timmen snart slut. Nu måste vi tacka Disas pappa för den spännande berättelsen!
3D-projektionen av Disas pappa blev allt suddigare och mer otydlig, men han vinkade fortfarande, varmt leende till hela gruppen. Men barnens applåder fortsatte långt efter att bilden försvunnit helt.
– Disa, din pappa sade att allt är möjligt. Vad ska du bli när du blir stor?
– Statsminister, förstås! Fast först vill jag segla runt jorden, som min storasyster. Och klättra i berg. Och så vill jag ha en massa gulliga barn!
– Disa, är din pappa på andra sidan jordklotet?
– Ja, men vi ska träffas snart. Mamma och jag åker till pappa om två veckor. Då ska vi åka flodbåt och besöka världens största virtuella 3D-park, en Bollywoodnöjespark i Bombay!
– Ååååhhhh… Bollywood! Va coooool!
– Haha, vilken skön farsa Disa har!
– Ja, men såg ni vilka fula byxor han hade?
Och så rusade alla barnen stojande och fnittrande till lunchserveringen.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.


Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Senaste kommentarer