Hybris och fascism

Hur man känner igen en tvättäkta fascist med vidrig människosyn och gränslösa maktambitioner, i total avsaknad av respekt för människor och deras privatliv – man lyssnar på vad de säger, läser vad de skriver:

”Människor skall inte vara anonyma när de köper varor eller tjänster.”

– Jonatan Holst, presschef på Finansinspektionen, FI.

Detta citat säger allt. Jag ryser av avsmak och indignation. Detta tyder på ett medvetande som genomströmmas av hybris och extremt kontrollbehov – men som helt saknar empati eller tillit till medmänniskor. Den här sortens människor skrämmer mig mer än något annat. Att öppet redovisa en så integritetskränkande inställning, att vilja kontrollera varenda människas privatekonomi ner till minsta bussbiljett, kondom, tuggummi, deckarroman eller skohorn, det är inte acceptabelt på något sätt.

Artikeln som citatet är taget ur har ett par år på nacken (GP 2011), och citatet är taget ur ett sammanhang där Holst refererar till pengatvätt – men frågan är på intet sätt inaktuell – snarare tvärtom, med tanke på alla avslöjanden kring NSA, FRA, Polisen m.fl. Det handlar om respekt för individen. Enligt Finansinspektionen är sådant underordnat. Enligt dem ska ingen kunna köpa ens en bussbiljett utan att staten känner till det. Varför? Vem vill veta allt detta om oss? Till vilket syfte? Vem tjänar på det? Vem skulle ägna sig åt pengatvätt genom att köpa bussbiljetter?

STASI skulle ha älskat Jonatan Holst. Gestapo, KGB, NSA, FRA likaså. Nu blev det Finansinspektionen, men inställningen är uppenbarligen densamma. Kontroll, kontroll, kontroll. Papiere, bitte?

Fler som skriver om Finansinspektionen:
Cornucopia, Viktualiebrodern

Passa dig jävligt noga…

Akta dig för poliiiiiiisen!

Det börjar bli riktigt svårt att inte falla för frestelsen att bli konspirationsteoretisk, med tanke på den fenomenala lavin av integritetskränkande lagar, kontrollfunktioner, styrmedel och polistillslag som sköljt över oss den senaste tiden. Men jag hävdar fortfarande, med en dåres envishet, att det faktiskt inte behövs några globala konspirationer för att förklara händelseutvecklingen i västvärlden – det räcker med enskilda individers makthunger och pengagirighet, samt andras lättja, godtrogenhet, dumhet och oföretagsamhet.

Alla de nya kontrollsystem som införs av en eller annan anledning är naturligtvis inte skapade i syfte att skapa ett fascistiskt 1984-samhälle. Men på grund av såväl uppfinnarnas som användarnas godtrogenhet så fattar vi inte att dessa system kan komma att användas på detta sätt, senare. Av andra, som inte är lika välvilliga. Eller ännu värre – de ÄR välvilliga, i grunden, men skapar omedvetet en fruktansvärd situation för ett helt samhälle. Vägen till helvetet är stensatt med goda intentioner. Och en sak vet vi. Allt missbrukas. Förr eller senare.

Här tänkte jag först göra en lång uppräkning med exempel på den här typen av integritetskränkande åtgärder som införts den senaste tiden, men listan blir så jävla lång att jag varken orkar eller har tid. Många fler än jag skriver om detta, och jag har nämnt ett antal av dessa åtgärder tidigare här på bloggen, så det får räcka. Dock måste jag nämna ett högaktuellt fall som drabbat oss i Piratpartiet, nu i dagarna.

En ny parodi på STASI-samhället har framkallats av Umeå Kommuns IT-avdelning och Polisen. Mikael Nordfeldth, tidigare EU-kandidat, nu riksdagskandidat på norrlistan, aktiv pirat i Umeå, fick besök av polisen, som beslagtog hans laptop och flera av hans datorer. Han var inte misstänkt för något brott, men i efterhand har polisen och kommunen försökt rädda sitt ansikte genom att anklaga honom för dataintrång, vlket förstås bara är en dålig bortförklaring för att dölja att de har gjort bort sig.

Att utan brottsmisstanke beslagta någons datorer är så skandalöst, så obegripligt oproportionerligt och överdrivet, att jag nästan saknar ord. När ska folk fatta att datorer och Internet är en extremt stor del av vår nya infrastruktur? När ska folk fatta att förlusten av en dator kan innebära förlusten av hela ens kontaktnät, skivsamling, bokhyllor, familjefotoalbum, korrespondens, arbetsplats, kundregister, bokföring – allt.

Att bli fråntagen sin dator kan idag vara lika drastiskt som att få hela sitt hem totalt utbränt, eller skövlat av ett inbrott. Eller ens arbetplats. Eller både och. Det kan vara som att få strömmen avstängd, telefonen stulen, bankkontot blockerat – och mer därtill. Det borde med andra ord vara strängeligen förbjudet för polisen att beslagta personliga datorer, med mindre än att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket minimistraffet två års fängelse kan följa.

Detta är ett oerhört allvarligt scenario, betydligt allvarligare än man kan tro vid första anblicken. För att citera en annan bloggare: ”om de kan ta datorer tillhörande en politiker medan han utför ideellt arbete, helt utan brottsmisstanke – finns det någonting de inte kan göra? När kommer de efter dig?”

Vårt samhälle är på väg i en väldigt farlig riktning, och det är som jag antyder i rubriken till denna bloggpost, ett samhälle där folk i allt högre grad hukar sig, blir alltmer försiktiga och lydiga, väger sina ord, vaktar sin tunga, ser sig över axeln. Med andra ord:

Passa dig jävligt noga, för i morgon kan det vara dig de gör en razzia mot.

Man börjar alltid med de mest udda, de mest extrema, de som ingen försvarar. Det är därför det är viktigt att ha perfekta syndabockar, som pedofiler och ”terrorister”. Ingen försvarar dem, oavsett om beskyllningarna är sanna eller falska. Sen går man vidare, och så kan man alltid hitta på allehanda brottsrubriceringar. För om någon är ”kriminell”, så finns det ingen som försvarar en heller. Man är ju ”kriminell”. Som i Nordkorea, där du blir totalt rättslös så fort du stämplas som kriminell (gäller för övrigt USA också). Sen kan man gå vidare lite till, och till slut finns det inga kvar.

En piratpartist och datanörd, som bevisligen är enormt duktig på att hantera datorer och webben, måste ju by default vara en misstänkt person – det vet vi ju att alla pirater är tjuvar och bedragare – eller? Var går gränsen nästa gång? När kommer polisen hem till dig och gör en razzia, tar husets datorer och hårddiskar, röjer i dina bokhyllor och möbler? Detta är inte längre en dystopisk fantasi i konspirationsteoretikers science-fiction-hjärnor. Det är verklighet. Nu. Vad tänker du göra åt detta? Accepterar du det?

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

– Pastor Martin Niemöller

Andra som har skrivit om polistillslaget mot Mikael Nordfeldth:
Mikael Nordfeldth själv, Leif & Emma Ershag, Rickard Olsson, Anna Troberg, SOSO, SOSO igen, Caspian Rehbinder, Skivad lime, Sagor från livbåten, Full Mental Straightjacket, Meldanya, Mattias Swing, HumbleBee.net, Björn Felten

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Slut på brevhemligheten – nu har du inget privatliv

Sverige har haft skyddad postförmedling sedan drygt ett par hundra år tillbaka. Ett brev är skyddat i lag, och får endast öppnas under särskilt allvarliga omständigheter. Detta är en omistlig del av vår demokrati, med informationsfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Posthemlighet, brevhemlighet, är en rättighet för mottagaren av post, att posten inte läses innan den nått mottagaren.

Från och med idag skall kablarna kopplas in, och FRA är ett faktum. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet, eftersom även grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat av FRA. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning. Det är dessutom högst tveksamt om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen.

I 4 kap. 8 § brottsbalken (1962:700) anges:
”Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.”

I 4 kap. 9c § (1962:700) anges vidare:
”Den som i annat fall än som sägs i 8 och 9 §§ olovligen bereder sig tillgång till upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för in sådan upptagning dömes för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Med upptagning avses härvid även uppgifter som är under befordran via elektroniskt eller annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling.”

Det stora problemet ligger i att man särskiljer digital och analog kommunikation. Om något politiskt parti skulle öppet och klart propagera för att all snigelpost, brev i kuvert med frimärke, skulle öppnas och scannas av en myndighet, så skulle nog de allra flesta reagera med stor upprördhet, och det politiska partiet skulle kunna hälsa hem, plocka ner skylten och lägga ner verksamheten. Märkligt nog har detta inte skett med FRA.

Jag skulle aldrig öppna brev som är adresserade till min hustru eller mina barn, om jag inte uttryckligen fått deras tillstånd att öppna deras post. Jag anser nämligen att det är ett oacceptabelt intrång i deras integritet. Men nu ska vi kollektivt acceptera att tjänstemän på en statlig myndighet gör det, utan att jag ens vet vilka de är. Det är skrämmande.

Nationalencyklopedin:
”brevhemlighet, rätt att anlita postbefordringsföretag för befordrande av meddelanden utan risk att innehållet blir uppenbarat. Brev kan, efter beslut av domstol, tas i beslag om det bedöms ha betydelse för en brottsutredning”

Våra riksdagspolitiker har fullkomligt kört över det politiska motståndet, dribblat och ljugit, och t.o.m. struntat i sina ungdomsförbund. Ingen politisk fråga har någonsin enat politiska aktivister från så många olika partier. Det vore onekligen intressant att få veta vad som är den faktiska orsaken till detta monumentala maktmissbruk.

Det är tyvärr inte en överdrift att jämföra FRA med STASI, och DDR:s övervakning av sina medborgare. Sanningen är att FRA, med sin moderna teknik, är oändligt mycket effektivare än DDR:s jämförelsevis primitiva metoder och utrustning. STASI behövde informatörer, det behöver inte FRA. Alla blir avlyssnade, utan undantag.

Den obehagliga konsekvensen av detta politiska beslut är att människor nu kommer att vakta sina ord i betydligt högre grad. Det händer mig redan rätt ofta att vänner säger till mig ”det där vill jag inte prata om i telefon”, alternativt ”det där tar vi när vi träffas”, utifrån att man inte längre kan skicka ett e-brev, utan att riskera att någon obehörig läser det.

Så har det redan gått i Tyskland, där folk inte längre vågar ringa psykologer, präster och andra med tystnadsplikt – för man vet ju aldrig vem som lyssnar…

Artiklar om FRA:
Några pirater i Corren

Andra som bloggar om FRA nu:
Joshen, Joshen igen, Joshen igen, Oskar Swartz, Oskar Swartz igen, Emma Opassande, 之乎者也, Mina Moderata Karameller, Mark Klamberg, Mark Klamberg igen, Henrik Alexandersson, Hundratusentals ögonblick, Hanna Dönsberg, Christian Engström, Gabriel Sjölund

Upprop: Telia – ta FRA-lagen till domstol!
Annarkia, Scaber Nestor, Sossar mot Storebror, Den Nya Medborgarrättsrörelsen, Archangel, Darkangel och Mumma, Signerat Kjellberg, Den digitala parkbänken, Sagor från livbåten, Piratpartisten, Thorlin, Sandrability, Bloggvärldsbloggen, Aspiebloggen, Farmorgun, Pesptraktelser, Humblebee.net, JensO, Beelzebjörn, Röd Libertarian, Calandrella, ProjO, Christian Engström, Webhackande, Liberal & Långsint, Osmidigt, Solid Block of Ise, Johan Ronström, Personlig Utveckling?, Bandhunden Skäller, Infallsvinkel, Hearts of Joy, Primarys Blog, Alliansupproret, Integritet & frihet, Tieowbeijas, The Pheleroxian Blog, Mattias Bjärnemalm, Skivad Lime, OlofB, OlofB, OlofB, Enligt min Humla, Daniel och de små tomtarna, hannes2peer, Beelzebjörn

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Läs gärna om planerade protestaktiviteter på Piratpartiets hemsida!

En seger för demokratin!

Att Piratpartiet gjorde en skräll i EU-valet är inte bara en intressant händelse, eller ett spektakulärt jippo. Vad man än tycker om Piratpartiet och dess politik, så måste man erkänna att detta är en stor seger för demokratin. Demokrati betyder ordagrant folkstyre, att folket bestämmer. Det betyder i förlängningen att om tillräckligt många är missnöjda med den representation som finns för närvarande, så kan de bestämma sig för att starta ett nytt politiskt parti. Och om budskapet är tillräckligt kraftfullt och allmängiltigt, så kan det bli en folkrörelse på riktigt – och vinst i demokratiska val. Detta har nu Piratpartiet – och det svenska folket – bevisat med all önskvärd tydlighet.

Att det går att bedriva en valkampanj utan budget – framgångsrikt – är också en oerhört viktig insikt för alla som har åsikter om effektiva valkampanjer, ekonomi, marknadsföring etc. Piratpartiet lyckades utan en krona i bidrag, inga valstugor (nästan), inga stora dyra affischkampanjer, ingenting som egentligen kostar, mer än hårt arbete, ihärdighet, vilja, generositet, entusiasm och övertygelse. Detta är i sanning en stor seger för den demokratiska tanken. Man kan om man vill.

Media älskar nu Piratpartiet – förstås. Media älskar både katastrofer och vinnare, eftersom det säljer lösnummer. Och just nu är Piratpartiet de självklara vinnarna. Men det är inte bara i Sverige PP syns. I sitt senaste nyhetsbrev beskriver Rick Falkvinge hur han gjorde en internationell nyhetssökning på ”Pirate Party”, och fick fram 2459 artiklar. När jag i skrivande stund gör samma sökning får jag fram 2.619 sökningar, så det ökar stadigt. På spanska, ”Partido Pirata”, får man liknande resultat – 1.891 träffar. Liknande sker om man söker på franska. Piratpartiet är helt enkelt en sensation – inte bara i Sverige, men över hela världen.

Det är dock djupt bekymmersamt att valdeltagandet är så oerhört lågt. Färre än hälften av alla röstberättigade – det är en skandal. För det första kan man tycka att våra folkvalda politiker, och kanske framför allt EU-organisationen, har misslyckats kapitalt med att informera om konsekvenserna av ett medlemsskap i EU. För det andra kan man faktiskt även klandra medborgarna för att de inte bryr sig om sin egen verklighet, att de inte ids ta reda på hur besluten tas nere i Bryssel, de beslut som ytterst sett berör oss alla i hela EU.

EU-valet är idag viktigare än riksdagsvalet, eftersom en stor del av de nya lagar och förordningar som gäller hela EU, d.v.s. även oss i lilla Sverige, beslutas i EU, inte hemma i Sveriges Riksdag. Jämfört med EU-valet är riksdagsvalet idag nästan att jämföra med ett kommunalval. Om vi förstod detta, så skulle valdeltagandet förmodligen öka, eftersom Sverige traditionellt brukar ha ett högt valdeltagande. Demokratin skulle alltså tjäna på en skarpare information till medborgarna om vikten av att rösta i EU-valet.

Men det allra dummaste, det mest osannolikt idiotiska, är det lilla fåtal politiskt aktiva som propagerar för att man inte ska rösta i EU-valet, som en protest mot EU, i motstånd mot vårt medlemsskap. Något dummare har jag svårt att föreställa mig. Det är som att vägra simma för att man är emot bad, rent principiellt – när man redan ligger i vattnet. Att bara vara soffliggare är förmodligen mest lättja och bristande engagemang, men att medvetet låta bli att välja, som en protest mot EU, är riktigt, riktigt korkat. Snacka om att sticka huvudet i sanden – ”Nä, EU finns inte!”…

Man kan förstås välja en mer elitistisk syn på det hela, och konstatera att det kanske är lämpligt att bara de som faktiskt engagerar sig också är de som har inflytande över politiken. Det talas om att man ska kunna rösta via Internet, och det låter ju bra å ena sidan, men har man så lite engagemang i politiken att man inte ens orkar masa sig till en vallokal, då kanske man inte ska ha inflytande över andra människors liv, helt enkelt. Fast det blir inte mycket till demokrati i längden med detta tänkande.

Det mest önskvärda vore alltså att Sveriges medborgare äntligen kunde förstå att vi är en del av EU, med allt vad det innebär, och att en långt högre andel av de röstberättigade faktiskt engagerar sig och röstar, nästa EU-val. Då kan vi på sikt få en mer rättvisande politisk karta. Men innan nästa EU-val kommer det ett riksdagsval, och då ska vi tillsammans se till att få in Piratpartiet i Riksdagen också. Sen kommer det att hända grejer, både nationellt och i EU. Det ser jag fram emot.

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Du är misstänkt för brott!

Ja, detta är den omedelbara konsekvensen av det lagförslag om avlyssning av FRA som den 17 juni skall röstas om i Riksdagen. Alla svenska medborgare blir avlyssnade, buggade – telefonsamtal, internettrafik, e-post – allt. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser, vilket i praktiken innebär även en mycket stor del av den kommunikation som är inom gränserna, eftersom många har webtjänster eller telefonabonnemang utomlands (typ hotmail).

Jag saxar direkt från www.stoppaFRAlagen.nu:

Allt du gör på nätet kommer att övervakas
Alla dina telefonsamtal kommer att avlyssnas

Den 17 juni röstar Sveriges riksdag om att införa allmän avlyssning av alla svenska medborgare. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser.

Nästan all kommunikation, även inom Sverige, passerar idag gränsen och kommer därmed att avlyssnas. E-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal, allt analyseras.

Ingen domstol är inblandad. Ingen brottsmisstanke krävs. Alla behandlas som misstänkta.

Även regering och myndigheter ges befogenhet att söka i den privata kommunikationen. Lagen öppnar för nya, godtyckliga användningsområden. Materialet kan dessutom lätt missbrukas eller hamna i fel händer.

Källskydd och meddelarfrihet blir tomma ord när varje kontakt med media kan vara avlyssnad.

Avlyssningen ska skydda mot odefinierade ”yttre hot”. I själva verket utgör den nya lagen i sig ett allvarligt hot mot det öppna och fria samhället.

Ännu värre blir det om lagstiftarna dessutom, för att göra denna lag mer effektiv, förbjuder kryptering, enligt det gamla uttjatade ”rent-mjöl-i-påsen-argumentet”. Det är tyvärr inte en omöjlig utveckling, och det gör i praktiken att vi enskilda medborgare i Sverige på sikt helt frånkänns rätten till ett privatliv.

“Om du har rent mjöl i påsen har du väl inget att frukta?” Nähä.
Men vem övervakar övervakaren? Vem kan intyga att de som övervakar oss gör det utan egensyfte, utan en dold agenda, utan att utnyttja sitt överläge? Ingen.

Om det är något som verkligen får människor att må dåligt, riktigt riktigt dåligt, så är det känslan av maktlöshet, vissheten om att man inte kan påverka sin egen verklighet. Den totalitära staten, liksom de jättestora företagen, lämnar väldigt lite utrymme för sina anställda (undersåtar) att ta eget ansvar, följa sin egen känsla för vad som bör göras eller inte göras. Och de som trots alla hinder startar eget, för friheten i att själv bestämma, straffas hårt av staten, som kontrollerar dig ända in i toaletten, taxerar dig efter eget godtycke, beskattar dig in på skinnet och lagför dig för minsta skitsak.

Den totalitära staten får hela kollektivet att må väldigt dåligt. Och när staten dessutom utpekar samtliga medborgare som brottsmisstänkta, då har det gått alldeles för långt, för länge, länge sedan.

Vi måste sätta stopp för den här fascistifieringen av vårt samhälle. Det har redan gått alldeles för långt, för alldeles för länge sedan. Redan på 1970-talet socialiserade Palme och hans kumpaner Sverige bortom alla gränser, och vad vi ser nu är bara en fortsättning. Sverige har haft kungamakt, kyrkomakt, politikermakt – totalitär socialism i demokratimaskeradkostym – och nu ska tumskruvarna dras åt ett snäpp till.

Vi är inte fria medborgare i detta land – du är ägd av staten. Du har inte rätt att bestämma över din egen kropp (staten kan bötfälla dig om du utsätter dig själv och ingen annan för fara), du äger ingenting (staten kan ta ALLT efter eget godtycke), du har inget privatliv (staten kan gå genom ALLT du har sagt, skrivit eller läst efter eget godtycke) och du får inte ta ansvar för ditt liv. Du får inte växa upp. Staten har förvandlats till en tyrannisk förälder, en monstermorsa som tvingar sina barn att bo kvar hemma i all evighet.

Jag har länge velat skriva ett blogginlägg om detta makalösa övergrepp på Sveriges befolkning, men har inte tyckt att jag har haft tillräckligt med faktaunderlag. Men nu finns det alltså äntligen en hemsida – www.stoppaFRAlagen.nu, med massor med fakta, länkar, kontaktvägar m.m., och den vill jag verkligen rekommendera dig att ta del av. Läs artiklarna, studera innehållet, och gör gärna som du uppmanas att göra som besökare – kontakta din riksdagsledamot (eller flera), och säg vad du tycker om detta.

Jag känner både frustration och vrede inför de maktens män (och kvinnor) som vill styra alla, kontrollera alla, förminska och skambelägga, straffa och piska, locka och manipulera alla till total underkastelse. Men ännu mer frustration och vrede känner jag inför alla de medgörliga mähän som inte fattar bättre, som inte vill ha makt, som låter sig styras, som likt Onkel Tom försvarar sitt eget slaveri. Dessa ryggradslösa amöbor och undflyende maktnekare är demokratins värsta fiende, frihetens dödgrävare. Vi som slåss måste hålla ihop.

Andra som bloggar om detta:
Oscar Swartz, Blogge Bloggelito, opassande, Peter Krantz, Rick Falkvinge, ars technica, drottningsylt, Henrik Alexandersson, Joshen, Projo, Lake, Attila Tecknare, frendo, MinaModerataKarameller, Johanna Nylander, Jonas Morian, Hanna Wagenius, Henrik Sjöholm, Andra sidan, Lösa tankar, Radikalen, Erik Hultin, Louise P., Christian Engström (pp), Rick Falkvinge (pp), Peace, Love and Capitalism, Skalleper

Jag blir så trött…

…på gamla dumskallar som Claes Borgström. Det är som att han inget hört, inget sett, inget lärt sig, på många år.
I en artikel i Svenska Dagbladet lanserar Claes Borgström den stendöda, sexualmoralistiska och idiotiska idén att straffen på sexköp borde höjas, så att sexköparna ska kunna dömas till fängelse. Och Beatrice Ask jamsar med.

Borgströms motiv till en sådan skärpt lag är att det ”är normbildande, och kommer att öka prioriteringen att utreda och lagföra brotten. De här kvinnorna är utnyttjade och befinner sig i en underordnad ställning, under totalt inflytande av den som köper sex.” Han säger vidare att ”prostitution är också en förutsättning för människohandel” – ja visst, på samma sätt som postverket är en förutsättning för brevbomber. Och så märker han inte själv hur han mässar på i samma gamla kvinnoförminskande förmyndarstil som patriarker har ägnat sig åt i alla tider. Kvinnor är alltid utnyttjade, och män är alltid de som utnyttjar. Kvinnorna kan inte själva välja – så fort det finns en man med pengar i närheten, så tappar kvinnorna all självbestämmanderätt. Och det ska man höra från en jämställdhetspolitiker.

Att det finns gott om män som prostituerar sig (i åldersgruppen under 20 år är männen i majoritet!) nämner Borgström inte med en stavelse. Varför det? Är det bara kvinnor som kan bli offer? Är det bara kvinnorna som än en gång ska räddas från det moraliska förfallet och de äckliga, utnyttjande männen? Givetvis kan de svaga små damerna inte välja själva, utan måste räddas av riddaren med den vita attache-portföljen, Borgström själv förstås.

När Bara Bröst-kampanjen med sina aktioner uppmärksammade en klockren könsdiskriminering gällande badhusens klädkoder (vilket det förstås är!), så avfärdade han det som ingenting, men propagerade gladeligen för att Svenska fotbollsspelare skulle leka moralpoliser i Västtyskland, eftersom tyskarna har en annan, av svenska moralfeminister ej godkänd syn på prostitution. Patetiskt.

Borgström & Bodström. Borgström är en gammal advokat, liksom sin parhäst och fascistpolare Thomas ”Stasi” Bodström, och likt en politikens Bill och Bull har de startat advokatfirma tillsammans. Roy och Roger har en mack ihop. Eller om Bodström möjligen är elake Måns, och så får Borgström agera både Bill och Bull – ”jämställdhet”, sa Bill, ”Ja, just det, gömstället!”, sa Bull. Med sådana vänner behöver feministerna inga fiender.

Vi talar alltså om en komplett misslyckad JämO, som nu ser ut att bli en katastrofal ”jämställdhetspolitisk talesman för socialdemokraterna”. Mer skam, hårdare straff, och en ännu tydligare offerroll för kvinnorna. Är det så vi vill ha det? Eller finns det andra sätt och tänka, andra former av feminism, som faktiskt tar kvinnorna på allvar, och litar på att kvinnor har egen kraft, egen vilja, egen förmåga att manifestera, utan hjälp av paragrafriddare som Borgström och Bodström?

Jag vill hellre lansera en annan sorts feminister. Ylva Franzén, Ylva Maria Thompson, Pia Struck, Betty Dodson, Gayle Rubin – och varför inte Kate Bush, Madonna, Shakira och andra kaxiga kvinnor som tar för sig och skapar sina liv och sin konst på egna villkor.
Och så min absoluta favorit – Petra Östergren, som passande nog samma dag som Borgströms egospya i SvD blir publicerad i Expressen med en riktigt tung drapa om vår tids sexualmoralister. Läs den!

Och ska man vara riktigt kontroversiell i dagens sexualidealistiska debattklimat så är det förstås helt rätt att också lansera Isabella Lund som en ny sorts feminist – en påläst, välformulerad, genomtänkt och skarp debattör i ämnet prostitution och feminism. Att hon har arbetat som eskort i flera år måste förstås ses som meriterande i sammanhanget – även om nu inte alla skulle hålla med om det.

Sexköpslagen har blivit en symbolfråga för moralistfeministerna, och inom den politiska världen verkar det vid en första anblick som att höger- och vänsterpolitiker har gått samman som ett enda monolitiskt block i denna infekterade fråga. Men det finns undantag. (s)-politikern Erik Laakso vågar propagera för ett avskaffande av sexköpslagen på sin blogg.

Det finns fler politiker som har liknande invändningar, men tyvärr är det fortfarande så att en kritisk hållning gentemot sexköpslagen alltjämt är att betrakta som ett politiskt självmord. Alltså fegar de ur och håller käft. Och så vinner Måns och Bill och Bull – igen.

I ledarbloggen på SvD ger man också Borgström hård kritik i ett inlägg man rubricerar Jämställ sexsäljaren och köparen – men det framgår inte om man tycker att både sexsäljaren och köparen skall vara kriminaliserade, eller om de ska vara tillåtna att bedriva sin handel, och det tycker jag är fegt. Har man sagt A får man säga B. Eller vågar SvD inte ta ställning?

Jag vet inte vad som krävs för att det ska vända i den här debatten på riktigt. När ska politiker i beslutande församling slänga prestigen och erkänna sitt misstag? När ska de se att en förkrossande folkmajoritet tycker att sexköpslagen slår fel, och bör avskaffas? Jag har för mig att samtliga ledamöter i Riksdagen skall ha fått ett exemplar av Petra Östergrens bok Porr, Horor och Feminister i samband med pocketsläppet helt nyligen – nu får vi bara hoppas att de läser den också.

Blogge Bloggelito har också skrivit om samma ämne – Normofilerna.

Skitsnackaren Thomas ”Stasi” Bodström avslöjar sig…

Jan Guillou skrev i en av sina krönikor i Expressen, närmare bestämt i september 2007, att Thomas Bodström är farligare än Osama Bin Laden. Det låter som en typisk Guillou-överdrift, en dramatisering för att locka till sig läsare. Men Jan Guillou har rätt, på fler sätt än ett.

I sin vansinniga strävan att utplåna allt vad personlig integritet och yttrandefrihet heter, arbetar Thomas ”Stasi” Bodström idogt på att vi steg för steg ska få ett allt ofriare samhälle – och hittills har det fungerat alltför väl. Bodströms förslag har gällt och gäller allt från datalagringsdirektiv, buggning, mjukvarupatent, censur av Internet, superfängelser, preventiv avlyssning, hemliga husrannsakningar, utökade DNA-tester och mycket annat. En hel del skrämmande artiklar kan man finna på denna länksida – läs och begrunda.

Thomas ”Stasi” Bodström har nu än en gång avslöjat sig som en manipulativ lögnare, en obalanserad skitsnackare med en dold agenda. Och det är helt underbart. Jag brukar säga att ibland är det bäst att bara låta idioterna prata, för förr eller senare avslöjar de sig som just idioter. Och det senaste utspelet av Thomas ”Stasi” Bodström är verkligen helt fantastiskt. Han tillämpar ovetande Godwins lag, och jämför OS i Kina med OS i Berlin 1936! Smakfullt och finkänsligt, Bodström…

Men det stannar inte därvid. Nu börjar drevet gå, och sällan har det varit så välförtjänt. I en efterlängtad artikel i Expressen tar Johannes Forssberg bladet från munnen och ger den kristna organisationen ECPAT en riktig bredsida. Kritiken är skoningslös, och med tanke på att allas vår Thomas ”Stasi” Bodström är ordförande i svenska ECPAT, så får han rejält med stryk. Att ECPAT har en dold agenda borde länge ha varit uppenbart för alla som läser ett endaste litet mellan raderna ECPAT:s egen propaganda. Så mycket lögner och manipulation ägnar man sig inte åt om man har ett ärligt uppsåt. Men eftersom ECPAT utåt sett arbetar för ett gott syfte, låter vi dem hållas. Vägen till helvetet är kantad med goda avsikter…

Vad gäller just ECPAT, så tog GP den 22 februari 2008 in en extremt tendentiös och lögnaktig artikel av Thomas ”Stasi” Bodström, med rubriken Stoppa sexturismen, en ”rapport” från barerna i Bangkok, med allehanda skräckskildringar och propagandistiskt språkbruk. Denna artikel översattes och skickades till en organisation för prostituerade i Thailand, som blev högeligen upprörda över det lögnaktiga skitprat som Bodström vräkte ur sig, och så skrev de ett genmäle, som GP vägrade ta in. Så opartisk är svensk media.
Läs mer i detta ärende på bloggen Svensk Sexualpolitik Idag.

Jag lanserade öknamnet Thomas ”Stasi” Bodström i en kommentar till ett inlägg på Blogge Bloggelitos blogg nån gång i vintras, eftersom jag tycker att allt Thomas ”Stasi” Bodström gör verkar rikta in sig på en enda sak – mer kontroll av medborgarna. Mer register, mer avlyssning, mer buggning, hårdare lagar, brutala inskränkningar i yttrandefriheten – kort sagt, Thomas ”Stasi” Bodström är en tvättäkta fascist.

[Festligt nog har detta öknamn spritt sig, och jag har sett flera bloggare använda det. Ett av mina otaliga mediaexperiment som slog väl ut.]

Superdebattören Oscar Swartz har skrivit två böcker som heter ”Marschen mot Bodströmsamhället” och ”Alternativ till Bodströmsamhället”, och jag kan varmt rekommendera Oscars blogg om du är intresserad av att få reda på lite mer om hur ”omtänksamma och respektfulla” våra politiker är gentemot oss andra medborgare.

Slutligen – för den som vill uppdatera sig ytterligare gällande uppgifter om Thomas ”Stasi” Bodström, så kan man på denna sida läsa en synnerligen intressant uppräkning av integritetskränkande lagar och lagförslag som herr Thomas ”Stasi” Bodström har drivit, och driver alltjämt.