Gott Nytt År, önskar Calle med sin TantraBlog!

Det har varit ett händelserikt år. 2009 har inneburit stora skiften, mycket utveckling och nya situationer i livet – definitivt för mig personligen, men även för många i min bekantskapskrets, och vågar jag påstå, för världen som helhet. Så här i slutet av året är det spännande att göra lite bokslut, titta på vad som har hänt, och även se framåt, inför nästa solvarv.

TantraBlog har fyllt två år, och det är kul. Drygt 260 inlägg, nästan 321.000 besök, 4.300 kommentarer. Grym aktivitet, alltså. Bloggen har också inneburit långt mer än jag vågade hoppas för mig rent personligt, som en otroligt effektiv kanal för mina tankar, men också för konstruktiva samtal och diskussioner. Bloggen har även öppnat helt nya möjligheter på andra nivåer. TantraBlog har givit mig helt nya kontakter, nya vänner, nya upplevelser och nya sammanhang.

Vad önskar jag mig inför 2010? Ja, det är en lista med många möjligheter. Jag skulle egentligen vilja göra en mer noggrann redogörelse för vad jag har för visioner för det kommande året, men vi ska ha nyårsfest ikväll, så jag måste tyvärr begränsa mitt skrivande idag. Så detta är i all korthet vad jag önskar mig för 2010. Jag tänkte först numrera mina önskningar, men jag inser att de faktiskt inte går att rangordna. De är viktiga allihop, och de samverkar intimt. Och jag har säkert glömt något viktigt, som jag kommer att minnas i morgon eller nästa vecka. Så kan det gå.

Piratpartiet in i Riksdagen. Detta är något jag önskar mig av väldigt många anledningar. Rent personligt har jag investerat en hel del energi, tid och vilja i Piratpartiet, och framför allt de idéer som bär Piratpartiet framåt, den radikala förnyelse av det politiska tänkandet som Piratpartiet faktiskt står för. Så – alldeles oavsett på vilket sätt jag blir inblandad personligen (som riksdagsledamot – eller som något helt annat), så vill jag att Piratpartiet ska in i Sveriges Riksdag, och jag kommer att göra allt som står i min makt för att det ska bli så. Tanken är förstås att Piratpartiet ska kunna bli en spjutspets in i framtiden, med ett helt nytt tänkande när det gäller lagstiftning, medborgarrätt, integritet, teknologi m.m. Vi kommer givetvis att lägga all energi på att stoppa FRA och andra integritetskränkande, demokratifientliga företeelser, men vi ska också arbeta för en positiv utveckling på många områden i samhället.

Framgång för vårt företag. Min älskade hustru Jennie och jag har nu startat ett handelsbolag tillsammans (Rehbinder & Rehbinder HB), för att kunna fokusera bättre på vår gemensamma verksamhet, med våra kurser, föredrag och coaching, men också foto och annan konstnärlig verksamhet. Vi har också registrerat ett varumärke – Love Factory – som kommer at bli en övergripande rubrik för all vår verksamhet. Genom att lämna VASCAIA, det företag som har skött våra praktiska ekonomiska handhavanden och istället bli helt egna, tar vi en risk, men vi får också mycket större möjligheter att utveckla vår affärsdrivande verksamhet. Som en del av detta vill vi också gärna fortsätta att utveckla oss själva, genom att gå flera kurser, lära oss mer om såväl sexologi som relationer, pröva nya saker, och därmed få ännu fler kunskaper och erfarenheter att förmedla. Vi vill producera en bok om vårt arbete, och vi vill gärna sprida vår vision ännu bredare, till ännu fler. Framgång för företaget innebär förstås också att vi äntligen ska kunna få en lite tryggare ekonomi. Lite mer plus i kassan, alltså, och inte en ständig kamp mot skulder och räkningstravar…

God hälsa. Hur bra man än lyckas med vad man än företar sig, så finns det inte mycket som kan ställa till med så mycket bekymmer som en sviktande hälsa. Under några månader (från maj 2009) lyckades jag gå ner 12-13 kilo, av rena hälsoskäl, och det känns mycket bra. Förutom att jag verkligen känner mig mycket lättare och rörligare, så har det givit mig bekräftelse på att jag fortfarande kan disciplinera mig och t.ex. hålla en diet. Över huvud taget vill jag lägga mer tid och energi på att hålla mig frisk och levande, stark och dynamisk, så att jag inte bränner ut mig, inte säckar ihop, inte dör i förtid som min salig far gjorde. Livet är så kort ändå, så det finns ingen anledning att förkorta det ytterligare.

God ekonomi. Den som bär skuld är icke fri. Och fri vill jag vara. Så det finns en del saker som jag vill få avklarade under året som kommer. Min älskade hustru Jennie formulerade härom året en väldigt bra affirmation för sin egen ekonomiska situation, en sentens som jag tänker låta genomsyra året, vad gäller vår ekonomi:
”Mina inkomster är alltid större än mina utgifter”
Bra tänkt, och nu ska vi bli ännu bättre på att leva den tanken i verkligheten. Bättre struktur, mer koll (vilket vi måste ha om vi ska driva eget företag), mer riktning, bättre prioriteringar, förverkligande av flera bra idéer.

Mer kärlek i världen! Jag tror att det man lever, det är det man förmedlar och ger ut till omvärlden. Och det man ger ut till omvärlden kan bli som ringar på vattnet, och sprida sig vidare till fler och fler – särskilt om man ger med beslutsamhet och kraft. Därför ihärdar vi med att välja kärleken som livsväg, både för oss själva och för andra – bl.a. genom vår kursverksamhet. Vad som än händer i framtiden, vad vi än arbetar med, så vill jag att kärlek ska vara den grundläggande principen bakom allt.

Sen har jag förstås en mängd önskningar på mer privat, familjär nivå, som jag inte tänker redogöra för här i bloggen. Några alldeles särskilt starka önskningar, som om de faller in definitivt kommer att förändra mitt liv i grunden. Men dessa tänker jag vänta med att berätta om till dess att vi ser hur livet utvecklar sig… 😉

Jag önskar förstås dig, kära läsare, ett Gott Nytt år – ett härligt nyårsfirande, och ett fantastiskt 2010! Och jag hoppas förstås att du, och många fler, ska läsa TantraBlog även i framtiden, och förhoppningsvis inspireras till att själv göra en och annan bra sak för dig själv och din omgivning.

Kom ihåg att du är en gåva till mänskligheten!

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Världen vänder – och det kan bli lite skakigt ibland…

Är solen på väg upp, eller är den på väg ned...?

Vi lever onekligen i ett intressant tidevarv. Fler och fler prominenta personer, journalister, TV-personer, politiker och andra opinionsbildande makthavare av alla de slag, visar allt mer öppet sina rätta ansikten som diktaturförespråkare och antidemokrater. Årets fredspristagare (som inte gjort ett skit för freden) förespråkar krig i sitt tacktal, så kallade demokratiförespråkare påstår att de vill ha ”ordning och reda”, och tycker att det är helt i sin ordning att kravallpoliser behandlar fredliga demonstranter som terrorister, klimatalarmister påstår att demokratiska val är den största faran för miljön, och folk som säger sig vara förkämpar för yttrandefrihet vill sätta allt snävare gränser för vad denna yttrandefrihet skall omfatta. Man får minsann inte säga si, och inte skriva så, och man kan minsann inte få tycka vad som helst.

Det är en oroande negativ trend, en ”slippery slope” utan like. Och det bekräftas förstås dagligen av alla de integritetskränkande nya lagar som våra lagstiftare envisas med att införa titt som tätt. Är det inte FRA och IPRED, telefonavlyssning, polisens spionkameror i privata hem, Telekompaket och ACTA, så är det något annat. Allt fler och fler blir förvisso varse denna utveckling (varningssignalerna haglar, som synes), och tolkar den på olika sätt. Somliga väljer att koppla ihop saker och ting som händer i världen på det mest fantastiska sätt, ”connecting the dots”, som en av de mest framträdande konspirationsteoretikerna kallar det, och läser in enorma scenarion med dolda brödraskap, världsomspännande konspirationer och makthungriga konglomerat. För att inte tala om underjordiska ödlor, släktlinjer och privata banker som styr världens öden. Och så förlorar man sig i utstuderade planer och fantasier kring alla dessa onda andar som vill ta över världen.

Som motvikt hittar vi de vetenskapstrogna faktatuggarna, som ser det som sin uppgift att visa vad som är sanning, och att alla de där foliehattifnattiga konspirationsidéerna bara är paranoida fantasifoster utan verklighetsgrund. Det är minsann inte farligt att vaccinera sig, det var Al-Qaida som stod bakom flygkrascherna i World Trade Center-skraporna i New York 2001, staten är inte ute efter dig, IPRED, FRA och ACTA är bara till för att fånga riktiga brottslingar, och kameraövervakning är till för din säkerhet.

Och som vanligt finns sanningen någonstans däremellan – eller någon helt annanstans. Självklart är det inte så att alla dessa galenskaper som drabbar världen är orsakade utifrån en medveten plan konstruerad av mäktiga, mörka krafter som vill ta över världen – och lika självklart finns det förstås konspirationer, som det alltid har gjort i världshistorien, så snart det finns makt och rikedomar som man kan intrigera sig till. Och lika självklart kan det emellanåt vara oerhört svårt att veta vilket som är vilket.

Allt detta är mycket förvirrande för många, och det är därför väldigt lätt att fastna i långa diskussioner om vad som är sant eller falskt i de här spekulationerna. Och det tar upp väldigt mycket tid och intellektuellt fokus. Och just därför hävdar jag med bestämdhet att idén om en konspiration, skenet av dess existens, kan vara betydligt farligare än en verklig konspiration (om den över huvud taget finns).

Det mest ödesdigra med denna fenomenala distraktion är nämligen att vi missar det allra viktigaste. Vi glömmer bort att varje enskild människa har ett eget val, en egen intelligens och slutledningsförmåga, och att vi tillsammans med andra individer kan ändra på historiens förlopp – alldeles oavsett om de här konspirationerna finns eller inte. Varje gång ett nytt parti tar sig in i ett parlament, varje gång nya idéer får fotfäste, får vi bevis för att detta är en historisk sanning. Varje människa besitter makten att ändra historiens förlopp – för att inte tala om flera människor i grupp!

En av demokratins stora paradoxer är att man kan avskaffa demokratin med demokratiska medel. En majoritet av en befolkning kan välja bort det fria valet, välja bort sitt eget ansvar och inflytande. Så – att skylla söndertrasandet av demokratin på hemliga maktnätverk som ”Illuminati” och liknande fantasier är faktiskt att ge upp, att frånsäga sig sitt ansvar, att slippa ta makten över sitt eget liv, slippa ta det kollektiva ansvar som vi har, gemensamt, för att upprätthålla det demokratiska samhället. Det är att göra sig själv till ett offer, och försvinna in i en fantasivärld, utan förmåga att påverka på riktigt.

Om vi skulle förlora vår demokrati om vi skulle få en fascistisk diktatur istället, så kommer det inte att ske på grund av en liten välorganiserad, ond maktelit – det kommer att ske på grund av å ena sidan kortsiktig girighet och maktbegär hos de styrande, å andra sidan lättja och slarv hos medborgarna. Och dumhet hos dem alla. Och det kommer att ske med majoritetens acceptans. Med andra ord – du och jag, vi alla, är enskilt och kollektivt ansvariga för demokratins överlevnad, och det går aldrig att skylla på någon annan.

Det spelar alltså ingen roll alls om de där stora konspirationerna finns eller ej, om de är verkliga eller om de är fantasier. Det är faktiskt helt irrelevant. För vi kan vara större och starkare tillsammans än alla konspirationer ihop – oavsett om de finns i verkligheten eller bara är uppblåsta hjärnspöken. Alltså är det bättre att bara strunta i dem, som om de inte fanns alls.

Om vi faktiskt tror på demokrati, på riktigt, så betyder det också att vi tror på människors makt att påverka de stora sammanhangen, att vi litar på människans inneboende godhet och strävan mot det bästa för hela samhället. Att vi litar på den lilla människans storhet, förmåga att tillsammans kunna hindra även de allra starkaste och rikaste att utöva sin egoism på andras bekostnad. Tillsammans blir vi både fler, starkare och smartare än dem.

Det är en farlig tid vi lever i – men också en tid av enorma möjligheter. Det är nu vi måste gripa ögonblicket, ta chansen, och ta ledningen in i en ny tid. Om det sker politiskt (som t.ex. genom att engagera sig i Piratpartiet – eller något annat parti – eller helt utomparlamentariskt), eller på helt andra sätt, är egalt. Det viktiga är att du först tar ledningen i ditt eget liv. I bästa fall kommer andra att följa dig.

Du måste fråga dig själv – vill du leva i uppgivenhet, lidande, sorg och martyrskap, i en alltmer inskränkt tillvaro, eller vill du ta ledningen i ditt liv, med visioner och hopp om framtiden, med glädje, vilja och kraft att skapa en tillvaro som du kan vara stolt över?

Det du fokuserar på växer. Så vad vill du ska växa i ditt liv? Det som gör att du mår dåligt, det som försvagar dig, det som gör dig sjuk, eller det som gör att du mår bra, och känner dig stark, frisk och levande?

Det är du som väljer. Du har makten.

”Be the change you want to see in the world”
– Mohandas Karamchand Gandhi

Piratpartiet är ett självklart bevis för att vi kan ändra på samhället, fortare än vi tror, med engagemang, hängivenhet, beslutsamhet, organisation och intelligens. Bli medlem, rösta på dina kandidater till riksdagslistan, rösta i riksdagsvalet – och bidra till en förändring i det politiska klimatet!

Här får du lite tips om hur du kan rösta i primärvalet:

1. Hur ska man välja bland 250 kandidater…?
2. Piratpartiet – urvalsprocessen fortskrider…
3. Mina kollegor i Riksdagen
4. Flera härliga pirater…!
5. Mer piratpropaganda… 🙂

Och så hoppas jag förstås att du röstar på mig i primärvalet! Är du medlem i Piratpartiet är det viktigt att du säger din mening, och gör en lista på dem du tycker ska representera dig i Riksdagen (oavsett om jag hamnar på den listan eller ej). Och är du inte medlem så kan du bli det, eller åtminstone rösta på oss i september 2010.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu, för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, medborgarrätt och personlig integritet.

Tre bloggare – Jonathan, Fajaf & projO – som alla har röstat på ett klokt och omdömesgillt sätt! 🙂

Läs gärna blogginlägget Min kandidatur till Piratpartiets riksdagslista!

Jag har fått en grupp på Facebook, som min vän Jonathan Rieder Lundqvist har startat – den heter kort och gott ”Vi som vill se Carl Johan Rehbinder bli Riksdagsledamot!”. Besök den, och bli gärna medlem – om du instämmer med rubriken, förstås.

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Endast i Skandinavien firar vi jul

Det fornnordiska ordet ”jul”, att härledas från gudarnas ”Jolnar”, och särskilt Odin, som även hade binamnet ”Jolnir”, har stannat kvar i våra nordiska språk, danska, norska och svenska, och har inte blivit ersatt med det nyare ”Krist-mäss”. Så just här i Norden har vi kvar det gamla förkristna namnet på vårt midvinterfirande, och även en hel del av formerna. Ränderna går aldrig ur helt.

Att samlas kring hemmets härd, dricka jul och äta mat, sjunga sånger och utbyta gåvor, är uråldriga seder, som levt kvar i årtusenden. Kyrkan kunde byta namn på de heliga Frejakällorna till Mariakällor, hugga ner de heliga offerlundarna och bygga kyrkor på de heliga hovens marker – men midsommar kunde de aldrig vinna alls, och julen bara delvis.

Vi nordiska hedningar går gärna ut i naturen på vintersolståndet, för att fira ut det gamla året, och in det nya. Den mörkaste natten på året samlas vi runt eldar, dricker jul och välkomnar det återvändande ljuset, och sätter nya mål för framtiden.

Om du vill läsa mer om julen, så rekommenderar jag dig att läsa förra årets bloggpost i ämnet – ”God Jul – den mest hedniska av högtider!”. Läs gärna också min mer skämtsamma betraktelse kring jultomten – Jultomtens existens hotad?

God Jul, och Hell Odin på dig!

Det är ditt fel att djuren lider!

Vanans makt är stor, brukar man säga, och det är förstås sant. Och så blev det dags för julskinka igen. En av de svåraste vanorna att ändra på är hur vi äter. Men nu börjar behovet av en drastisk förändring faktiskt bli rätt så akut. Den senaste tidens larmrapporter om de helvetiska levnadsförhållandena för grisar som ska bli julskinka är goda exempel på det. Jag är tyvärr rätt så pessimistisk, och tror inte att konsumtionen av julskinka kommer att sjunka nämnvärt nu i jul heller. De flesta kopplar helt enkelt inte ihop den där rosa klumpen på julbordet med de industriella avrättningsanstalterna för djur.

Att köttindustrin skadar miljön, i det att den står för en väldigt stor del av mänsklighetens destruktiva inverkan på skogar, vatten och marker, börjar nu också sakta sippra in, även om också det går ovanligt långsamt. Enligt FN står köttindustrin för en större andel av människans nedsmutsning och miljöförstörelse än alla transporter – bilar, flygplan, båtar – allt. Nu ska man inte lita på FN:s siffror (de har haft gruvligt fel vid upprepade tillfällen), men köttindustrins negativa påverkan på regnskogar, mark och miljö är odiskutabel, så en kraftfull åtgärd mot miljöförstöringen vore alltså att dra ner på köttätandet. Rejält.

Klippt från bloggen Medvetande: ”Djurproduktionen står för totalt 18 procent av växthusgaserna; 9 procent av koldioxid-utsläppen, 37 procent av metan-utsläppen (som är 23 gånger mer växthuspotent än koldioxid), 64 procent av kväveoxid (som är 296 gånger mer växthuspotent än koldioxid) samt 64 procent av ammoniak-utsläppen som bidrar till försurningen. 30 procent av jordens landareal används för djuruppfödning. I till exempel Latinamerika har 70 procent av skogen huggits ner för att omvandlas till betesmark.”

Det finns helt enkelt ingen godtagbar anledning att äta kött längre, annat än att vi tycker att det är gott. Det är inte ekonomiskt försvarbart, det är miljöfarligt, ohälsosamt, och det leder till ett gränslöst lidande för en mängd djur – helt i onödan. Det är mycket märkligt att vi i Sverige kan ha en upprörd debatt om huruvida det ska vara tillåtet att ha sex med djur eller ej, utifrån djurens eventuella medgivande, när vi samtidigt kastrerar flera tusen grisar per dygn, utan bedövning, bara för att vi ska få skinka på matbordet. Dubbeltänk, någon?

Och skyll inte på grisbönderna – de har naturligtvis ett ansvar för sina groteska handlingar, men ytterst sett är det DU som står på ICA MAXI och köper köttet, som faktiskt bär skulden för denna vedervärdiga och grymma hantering. DU bidrar med din plånbok till att tusentals grisar, kor och höns varje dag tvingas utstå ett fullkomligt obeskrivligt lidande.

Allt det här gör mig faktiskt riktigt förbannad. Jag har själv varit vegetarian sedan 1980, och undrar ibland om folk är komplett obildbara, eller om de bara skiter i vad som händer med alla dessa levande, kännande, lidande varelser, bara för att man inte ser vad som pågår. När jag var yngre, så var jag mer ihärdig i mitt propagerande för en vegetarisk livsstil, och skrev t.o.m. en bok i ämnet (Den Rena Maten, 1985), men de senare åren har jag resignerat en smula och prioriterat andra områden. Men nu börjar det fan bli dags att slå näven i bordet igen.

Alla behöver inte bli vegetarianer. Jag är igen fanatiker. Känner man att det är en omistlig del av ens livsstil, O.K., ät dina likdelar. Men dra för helvete ner på eländet! Det är vad varje enskild konsument kan bidra med. Det snackas så mycket om bensinsnåla bilar, återvinning av förpackningar och gudvetallt man kan göra för att spara på miljön – men man glömmer ofta att påminna om köttindustrins katastrofala inverkan på naturen.

Det finns också politiska åtgärder som skulle göra stor skillnad på sikt. Avskaffa omedelbart ALLA köttsubventioner, allt jordbruksstöd till grisbönder och andra köttproducenter, och låt köttet bli den dyra lyxmat som det kan få vara. Ställ MYCKET högre krav på djurhållning – djuren ska inte behöva lida på väg till matbordet. Och förbjud import av kött som inte lever upp till samma höga krav. Detta är det minsta man skulle kunna kräva.

Låt skolbarn få besöka slakthus, på samma sätt som man gör studiebesök på andra företag och samhällsinstitutioner. Det skulle sannolikt betyda att många, många fler barn skulle välja en vegetarisk livsstil. Och om man tycker att det är en alltför stark tobak för våra små telningar att besöka ett slakthus, att det skulle leda till svåra trauman – är det då inte en oförlåtlig dubbelmoral att ändå bjuda barnen på köttmat? Tänk efter lite… Det är faktiskt inte särskilt långsökt att jämföra med Auschwitz, Sobibor och andra dödsläger, där respekten för liv är nere på noll (och jag skiter i Godwin – här är det relevant).

Så – om du vill vara en oempatisk idiot – köp din billiga industrijulskinka. Men kom inte sen och snacka om kärlek och medkänsla, djurens rätt, harmoni med naturen, och miljön. Du skiter i allt det där, för du är en tanklös egoist som bara bryr dig om skinksmaken i din mun.

Om du vill göra något positivt, utan att bryta köttatarvanan, utan att faktiskt bli vegetarian – köp kött från gårdar som verkligen behandlar sina djur med kärlek och omtanke. Köp vilt. Jaga. Fiska. Men bidra inte till miljökatastrofer och andra levande varelsers gränslösa lidande med ditt ekonomiska stöd till dödsindustrin.

Läs mer om köttindustrin och alternativen, här:
Ett Liv Som Gris, Djurrättsalliansen, ETC, ETC, SvD, Aftonbladet, Uppsala Fria, FAO Newsroom
FAO – Food and Agriculture Organisation of the United Nations
rättvismat.nu, Sustainable Future, Walls of Glass

Lite vegetariska recept inför julen…

Läs gärna denna filosoferande artikel i DN, kring slakt och köttätande.

Dags för den Globala Orgasmdagen – igen!

Så var det dags igen! Det är vintersol-ståndet, och det är dags för den globala orgasmen, den årliga jätteskakningen av jordens alla hörn, öppnandet av det globala sexchakrat, kärleksenergin, extaskraft, skratt och njutning. Jag hade sånär glömt det, men så drog jag mig till minnes i sista stund att det nu återigen måste vara dags att öka den kollektiva glädjen på hela jorden.

Målet med Global Orgasm Day är att kollektivt påverka hela världens energiflöden med våra medvetanden, utifrån tanken att vi faktiskt gemensamt kan ändra historiens förlopp bara genom hur vi tänker och känner. Som att orgasmera för världsfreden. På egen hand kan det vara en lite för stor grej att göra sexmagi för, men kollektivt kan vi påverka. Och… även om vi nu inte skulle lyckas med det, så har vi i alla fall haft det trevligt under tiden… 🙂

Jag har skrivit mycket mer om detta tidigare år, så vill du ha mer information om vad som ligger bakom denna orgasmdag, så kan du läsa min bloggpost om orgasmdagen från förra året. Du kan även besöka hemsidan Global Orgasm for Peace, för mer info.

Årets globala orgasm skall hållas på vintersolståndet, och för att uppnå största möjliga effekt ska vi orgasmera så nära varandra i tid som möjligt, över hela världen. För oss i Sverige betyder det att vi ska orgasmera 18:47 på dagen (17:47 GMT), idag måndag den 21 december. Med andra ord – dags för en orgasm, för världsfreden, mot massförstörelsevapen! Gärna så nära det där magiska 18:47 som möjligt. Och det funkar ju med både singlar och par. Det går ju lika bra att orgasmera ensam som tillsammans med någon annan – eller i en grupp!

Så – bjud hem dina sexigaste vänner, ordna en orgasmfest och ha det fantastiskt mysigt och trevligt på söndag – orgasmera tillsammans och skicka kärleksmagi till alla våldsdrabbade platser på jorden! Eller älska med din partner, eller onanera för freden! Och få en orgasm 18:47 (ungefär) idag måndag den 21 december!

MAKE LOVE, NOT WAR!

Horornas seger över kommunens moralister

Det här är nog det roligaste jag har hört på mycket, mycket länge. Inför klimatmötet i Köpenhamn ville moralnuckorna i kommunen förhindra en ökning av de prostituerades kunder, och därför trycktes ett antal vykort upp, med propaganda mot att köpa sex. Med en grådaskig bild i svartvitt och texten ”Be sustainable: Don’t buy sex!”. Dessa kort lades ut i hotellrummen hos samtliga delegater till Miljömötet, som en påminnelse från kommunen, att delegaterna borde låta bli att köpa sex.

Prostitution är inte förbjudet i Danmark, så det är mycket förvånande, och därtill ytterligt upprörande, hur kommunen väljer att diskriminera en fullt legal, utvald yrkesgrupp. Men i moralens namn kan man uppenbarligen hitta på vilka vansinnigheter som helst – från massarresteringar av fredliga demonstranter till skattefinansierade propagandakampanjer mot en legal yrkeskår.

Köpenhamns horor blev förstås upprörda, så gemensamt slog de tillbaka på ett extremt intelligent sätt, som kommunen förstås aldrig kunde ha föreställt sig. På initiiativ från Sexarbetarnas intresseorganisation SIO, erbjöd Köpenhamns horor grats sex till klimatmötets delegater, mot att de lämnar ett sådant vykort i betalning, och visar upp ett ID som bevisar att de är delegater på miljömötet.

Hororna vände alltså antisexpropagandan till reklam för sig själva, framför allt för att sätta strålkastarljuset på den orättfärdiga diskriminering kommunen utövade mot de prostituerade. Intelligent som fan, och ett riktigt fett långfinger i synen på den moralistiska kommunstyrelsen.

Susanne Møller, SIO

Men med tanke på hur Köpenhamns kommun behandlar fredliga demonstranter vid COP15 – fängslar dem i timmar, misshandlar fotografer och journalister, så kanske man inte ska förvånas över hur de behandlar sina horor. All smuts ska bort – politiskt oliktänkande, horor och invandrare – ut med skiten bara. Så verkar de tänka, danskarna. Härligt och jovialiskt folk.

Danskarna är nog helt enkelt inte riktigt mogna att delta i internationella sammanhang.

”Something is rotten in the state of Denmark”
William Shakespeare, Hamlet

Mer om sexbråket i Köpenhamn:
Aftonbladet, Expressen TV, norska dagstidningen Dagbladet, Laura Augustins blogg

Mer om COP15:
Politiken.dk, Politiken.dk igen, Aftonbladet, Aftonbladet igen, Elin Grelsson, YouTube (film från en demonstration), Loke, RS Malmö

P.S. Det mest skrämmande med polisens fullständigt osannolikt överdrivna behandling av fredliga demonstranter är inte poliserna själva, utan det faktum att många ”vanliga människor”, och även etablerade politiker, går ut och försvarar eländet. Typ ”åker man dit och demonstrerar, så får man skylla sig själv”. Jaha. Så demokrati är onödigt? Ska fredliga demonstranter finna sig i att bli behandlade som förhärdade brottslingar? Jag tycker inte det. Det står illa till med demokratisynen hos nutidens politiker, som kan godkänna den här sortens galenskaper.

Flera härliga pirater…!

Foto: Jonathan Rieder Lundqvist

Det här blir min fjärde bloggpost om urvalet till Piratpartiets valsedlar till riksdagsvalet. I mitt senaste inlägg om urvalsprocessen tipsade jag om några av mina favoriter till min lista. Det finns förstås fler, och om dem tänkte jag berätta nu. Min första favoritlista bestod till att börja med av endast 12 till antalet, så jag behöver i vilket fall som helst hitta minst tio fler, till min valsedel. Men det är faktiskt inte så himla svårt. Det finns många superkandidater.

Här kommer några kompletterande namn:

Gustav Nipe
På mediaträningshelgen inför EU-valet fick jag se Gustav Nipe i aktion, och det var helt fantastiskt. I en fingerad TV-intervju försökte vår mediakonsult få ut Gustav på hal is, men det gick verkligen inte. Gustav bara log stort och brett, och svarade helt perfekt på alla frågor. Min egen kommentar just då var ”Hur ska man argumentera med Kalles Kaviar?”. Gustav Nipe har alla möjligheter att bli lika populär och välkänd för svenskarna, som någonsin Kalles Kaviar. Han är en riktig stjärna. Rösta på honom!

Rickard Olsson
Rickard är IT-ansvarig i Piratpartiet. Bara en sån sak. Det är helt klart extremt meriterande. Därtill var Rickard med från allra första början, och startade partiet tillsammans med Rick. Här har vi en stabil, kunnig, skarp, intelligent kille med överblick. Snacka om tillgång!

Curt Jonsson
Curt är en udda fågel i piratsammanhang, och just det är förstås inget ovanligt i sig, men Curt är verkligen lite extra udda. För det första är han en av de äldsta kandidaterna (född 1941), men han är också en meditationslärare, en person som vill ha in mer kärlek och andlighet i politiken, och det kan jag verkligen identifiera mig med. Han är en medlare, en tänkare, en fredsskipare. Vi har många beröringspunkter.

Mårten Fjällström
Piratpartiets partisekreterare. En sån där plikttrogen problemlösare och fixarmänniska som ingen organisation klarar sig utan i längden. Något så ovanligt som en äkta nörd, historieinriktad teknikteoretiker som också kan konsten att berätta en historia, och förmedla ett budskap på ett oväntat intressant sätt. En självklar tillgång i alla sammanhang, inklusive Riksdagen.

Något som absolut inte får glömmas i diskussionen kring eventuella riksdagskandidater, är att det även framledes kommer att behövas massor av aktiva pirater än bara de som blir riksdagsledamöter – även i Riksdagen. En riksdagsgrupp består även av politiska sekreterare, utredare, administratörer, assistenter och andra tjänstemän. Dessa är LIKA VIKTIGA som någonsin riksdagsledamöterna. De behöver vara minst lika kompetenta, pålästa, insatta, och jämställda med riksdagsledamöterna i gruppen.

Jag kan se ett stort antal pirater som sannolikt inte alls skulle komma till sin fulla rätt, inte få växa till sin fulla potential, i den märkliga tvångströja som en riksdagsledamotroll kan innebära. Personer som hatar talarstolar och mediauppbåd, men som är mästare på administration, enorma på faktaanalyser, superduktiga organisatörer, fenomenala medlare – vi behöver dem allihop. Man kanske väljer bort någon som riksdagsledamot, men det betyder inte att den personen inte kan göra ett lika viktigt arbete i Riksdagen som någonsin en riksdagsledamot. Det är väldigt viktigt att komma ihåg detta – och vi kommer att behöva ha med detta i beräkningen redan nu.

Ett stort problem i Piratpartiet är att det fortfarande finns en extrem mansdominans, vilket gör det väldig svårt att sätta ihop en hyggligt könsbalanserad riksdagsgrupp. Det optimala, tycker jag, är att ha en hyggligt representativ fördelning – inte bara genus, utan även ålder, samhällsklass, etniskt ursprung och en mängd andra variabler som handlar om personliga egenskaper. Vi behöver en blandad grupp med folk från alla håll och kanter. Mångfald är rikedom.

Men man måste komma ihåg att Piratpartiet fortfarande är ett väldigt ungt parti, i alla avseenden, och att partiet har sitt ursprung i en värld av datanördar – varför en absolut majoritet av Piratpartiets mest aktiva medlemmar är just unga datanördar, som väldigt ofta är just unga män. Detta har dock redan börjat förändras – det kommer en drös äldre, både män och kvinnor, och det finns många kompetenta kvinnor i aktivistkåren – både yngre och äldre.

Jag tror att detta är barnsjukdomar, ett problem som kommer att växa bort med tiden, allteftersom Piratpartiet mognar även i omvärldens ögon, som ett parti som står för medborgarrättsliga, demokratiska värden, individens frihet och integritet. Detta är inte genusorienterade värderingar. De är allmängiltiga.

Demokrati är kul!

Mina tidigare bloggposter om urvalsprocessen:

1. Hur ska man välja bland 250 kandidater…?
2. Piratpartiet – urvalsprocessen fortskrider…
3. Mina kollegor i Riksdagen

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Mer piratpropaganda… :-)

En av Piratpartiets mest ihärdiga aktivister, entusiasmen personifierad, Jonathan Rieder Lundqvist – allestädes närvarande med kamera, filmkamera och piratflagga – var också närvarande (förstås) på Huddingepiraternas träff i torsdags kväll, och där filmade han intervjuer med både riksdagskandidater och andra pirater.

Här är en film med en presentation av mig:

Jonathan filmade mer än så – han intervjuade även några pirater om varför de röstar i primärvalet, och vad de förväntar sig av en riksdagskandidat.

Självfallet hoppas jag att du röstar på mig!
Jag tror nämligen att jag är synnerligen lämpad att representera Piratpartiet, och därmed dig som röstar på Piratpartiet, i Riksdagen.

Men det allra viktigaste just nu är att Piratpartiet kommer in i Riksdagen. Så är du redan med i Piratpartiet är det viktigt att du säger din mening, och gör en lista på dem du tycker ska representera dig i Riksdagen, alldeles oavsett om jag hamnar på den listan eller ej.

Läs gärna blogginlägget Min kandidatur till Piratpartiets riksdagslista!

En pirat och bloggare – Fajaf – som har röstat på ett klokt och omdömesgillt sätt! 🙂

Jonathan har också startat en grupp på Facebook – ”Vi som vill se Carl Johan Rehbinder bli Riksdagsledamot!”. Besök den, och bli gärna medlem – om du instämmer med rubriken, förstås.

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Träff för Piratpartiets Stockholmskandidater!

Om du vill träffa några av Piratpartiets kandidater till Riksdagen, Stockholmsfalangen då, och fråga oss en massa besvärliga frågor, granska oss i sömmarna, välja och vraka, så föreslår jag att du tar dig till Folkets Hus i Huddinge på torsdag den 17 december, 18.00-21.30. Där kommer vi att vara i drygt tre timmar och låta oss grillas av kräsna pirater.

Föranmälda riksdagskandidater till kvällens träff är följande: Rick Falkvinge, Anna Troberg, Hans Alvenkrona, Max Gnipping, Jan Lindgren, Ola Nyström, Jens Ahlström, Carl Johan Rehbinder, Bo Eriksson, Emil Isberg, Dick Wase och Yvonne Lindvall. Kom och lär känna oss!

Om du är en av Piratpartiets 48640 medlemmar är det förstås intressant att komma och lyssna och fråga, för att få lite mer klarhet i vilka du vill se på valsedeln (om du inte har röstat redan). Om du inte är medlem så kan det vara minst lika intressant – vi kanske kan bringa mer klarhet i vad Piratpartiet faktiskt står för, och du kanske t.o.m. vill bli medlem innan kvällen är över, vem vet? Vi vill ju gärna att du lägger din röst på Piratpartiet i september 2010.

Det är Piratpartiets lokala avdelning i Huddinge som anordnar träffen, för att alla Stockholmare ska kunna få tillfälle att träffa sina kandidater. Därav platsen. Exakt hur kvällen är organiserad har jag dock ingen aning om. Jag vet bara att jag kommer att vara där, liksom alla engagerade Stockholmskandidater.

Lokalpressen är inbjuden, och det går bra att bjuda in vänner och bekanta. Om du tänker komma är det bra om du kan skicka ett e-brev till Hans Alvenkrona – hans.alvenkrona@bostream.nu – så vet han hur många ungefär som dyker upp. Folkets Hus ligger vid Paradistorget (2min från pendeln, Nära Sjödalsgymnasiet). Välkommen!

Jag vill gärna se dig där! 🙂

P.S. – Demokrati är kul!

Lite hjälp för dig medlem som vill sätta ihop en valsedel, men inte vet hur du ska välja:

Hur ska man välja bland 250 kandidater…?
Piratpartiet – urvalsprocessen fortskrider…
Mina kollegor i Riksdagen

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Mössupproret fortsätter…

För några dagar sedan berättade jag här på bloggen (Det stora mössupproret, 4/12) om min upproriska dotter Indra, och hennes kamp för att få ha på sig sin mössa när hon vill. Det hela blev betydligt mer uppmärksammat än jag anat, med över 50 kommentarer, och dessutom fortsatte diskussionen på en annan blogg.

Nå, kampen fortsätter vidare, och nu har även storebror Caspian, 17 år, blandat sig i det hela, och tillsammans författade Indra och Caspian ett helt fantastiskt brev som var riktat till skolan och elevrådet. Caspian är extremt välformulerad, och väldigt bra på att hitta referenser och paragrafer, så nu har det blivit politik på hög nivå. Jag tänkte dock inte skriva så mycket mer själv här – jag tänker låta Caspians och Indras brev tala för sig självt.

Angående mössor

Stockholm den 7 december 2009

Indra och Caspian Rehbinder

I Martinskolan pågår nu en debatt gällande huruvida elever ska få bära mössa på lektioner. Vissa lärare hävdar att det är en okränkbar regel, som inte ens bör tas upp för diskussion. Somliga andra menar att det inte är en absolut regel, och ytterligare några tycks inte bry sig nämnvärt. Slående är dock att oavsett inställning till mössor på lektioner, kan ingen lärare hänvisa till specifika regler. Ett otal argument och förklaringar framförs, men är sällan tillfredsställande motiverade, och bygger oftast på en strukturkonservativ värdegrund; att seder och vanor ska behållas för traditionens skull, oavsett egentligt syfte.

Bruket av mössor och hattar inomhus har varierat kraftigt genom tiderna. Ibland har det varit självklart att ta av sig mössor inomhus, och vid andra tillfällen i historien har mössor varit påbjudna. Det har också varit stora olikheter mellan såväl kön som samhällsklasser, och kvinnor har generellt oftare fått ha på sig huvudbonader inomhus. Ett tydligt exempel på detta är hattanvändandet bland kvinnor av högre samhällsklasser, som fortfarande är i bruk.

Då Martinskolan är en modern skola, med uttalat syfte att främja förståelse för olika människor och kulturer (1), samt lyder under skollagen som tydligt säger att ”var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde” (2) är det dock en självklarhet att tillåta elever att klä sig och uttrycka sin personlighet på det sätt de själva önskar, så länge det inte stör studiemiljö eller dylikt, vilket till exempel en grå stickad mössa, inte kan sägas göra.

Särskilt komprometterande blir det i och med det faktum att lärare uttalat sig och påpekat att religiösa huvudbonader anses godtagbara, samtidigt som övriga huvudbonader är förbjudna. Detta innebär att religiösa utsätts för positiv särbehandling, vilket inte är acceptabelt inom skolväsendet. Ska huvudbonader tillåtas ska detta gälla alla slags sådana, och inte exklusivt religiösa. Ett förbud mot religiösa huvudbonader skulle dessutom kunna ses som kränkning av religionsfriheten, vilket går emot gällande svensk lag. (3)

Argument som framförts för mössförbud, är bland andra att det skulle vara ohygieniskt, respektlöst eller ren tradition. Att mössbärande skulle vara ohygieniskt är ett helt obelagt påstående; tvärtom måste till exempel köks- och sjukvårdspersonal bära mössa, på grund av hygieniska skäl. Seden att ta av sig mössa av respekt har gällt i kristna kyrkor, och har även använts i flera sociala sammanhang genom historien. Det är dock inte en allmänt gällande social regel idag, och att det varit sed i kristna kyrkor kan inte användas som argument i en ickekonfessionell skola öppen för alla; för det första lyder skolan inte under samma regler och normer som kyrkor, och för det andra har olika trossamfund olika bestämmelser. I synagogor får man exempelvis inte befinna sig med bart huvud, och islam har en tradition av att använda slöjor av olika slag. Dessutom menar många lärare att det inte behövs argument, utan att mössförbud skulle vara en självskriven lag.

Lärarna på Martinskolan har alltså hänvisat till skolans regler, som dock inte nämner någonting om kläder, utom i matsalen, där ytterkläder eller huvudbonader ej får bäras, återigen med undantag för av religiösa skäl. (4) Lärare har använt sig av argument som inte håller för vidare granskning, utan att acceptera motargument, och i flera fall till och med avvisat alla försök till diskussion. Elever på skolan har skickats ut från lektioner på grund av att de burit mössa, och lärarna har inte tagit elevers vilja i beaktande. Detta trots Skolverkets påbud att införa stort elevinflytande, och låta elever diskutera och ta upp ämnen som ligger i deras intresse. (5) Skolan ska också uppmunta ett positivt och tillåtande klassrumsklimat. (6)

Eleverna på skolan har ej heller getts tillfredsställande möjlighet att diskutera och påverka skolans regler. Arbetsmiljöverket påpekar ytterst tydligt att elever har lagstadgad rätt att påverka såväl skolans undervisning, som regler och förhållanden gällande arbetsmiljön, som till exempel regler gällande mössor. (7) Att eleverna inte getts någon sådan möjlighet har dessutom, utöver bristen på elevdemokrati, lett till bristande undervisningskvalitet, då debatten tagits upp under lektioner, ofta med hetsiga och känslomässiga diskussioner, som till och med lett till att lärare lämnat lektionerna.

För att sammanfatta debatten gäller alltså att det inte finns några belägg för mössförbud i skolans regler, att mössförbud skulle gå emot såväl skolans värdegrund som Skolverkets riktlinjer, att regeln är diskriminerande utifrån religionstillhörighet vilket strider mot svensk lag, och sättet den diskuteras strider mot Arbetsmiljöverkets riktlinjer och arbetsmiljölagen, gällande elevdemokrati.

Följdaktligen yrkar vi på att Martinskolans lärare följer skolans regler, Arbetsmiljöverkets och Skolverkets riktlinjer, samt gällande svensk lag, och tillåter eleverna bära vilken klädsel de än önskar, om den inte anses stötande eller störande för undervisningen. Vi yrkar även på att Martinskolans regler görs tillgängliga för såväl elever som lärare, så att ingen diskriminering eller olikbehandling på grund av olika lärares värdegrunder ska kunna ske.

Fotnoter:
(1) ” Martinskolan vill lära ut medmänsklighet, omtanke och hjälpsamhet samt främja förståelse för andra människor och kulturer.”, Martinskolans hemsida, http://www.martinskolan.se/info.html, 7 december 2009.
(2) Skollagen (1985:1100) 2 §: ”Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.”
(3) Diskrimineringslagen (2008:567) 5 §: ”Den som bedriver verksamhet som avses i skollagen (1985:1100) eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) får inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten. Anställda och uppdragstagare i verksamheten ska likställas med utbildningsanordnaren när de handlar inom ramen för anställningen eller uppdraget.”
(4) Martinskolans regler, http://www.martinskolan.se/trivsel.html, 7 december 2009
(5) ”Skolan skall sträva efter att varje elev befäster en vana att självständigt formulera ståndpunkter” Skolverket: Elevers demokratiska kompetens, Vilgot Oscarsson (2003)
(6) ”Ett positivt och tillåtande klassrumsklimat, där eleverna ges möjlighet att diskutera och reflektera över samhällsfrågor, har därför positiva effekter på elevernas attityder i värdegrundsfrågor.” Skolverket: Attityder till värdegrundsfrågor
(7) ”Arbetsmiljölagstiftningen ger eleverna rätt till inflytande över skolans arbetsmiljö. I läroplanerna betonas betydelsen av elevernas ansvar och inflytande i skolan. Elevernas rätt till inflytande och ansvar gäller både undervisningens utformning och innehåll och förhållandena i skolan och arbetsmiljön i vid mening. För eleverna är det viktigt att konkret kunna se att deras inflytande ger resultat i frågor som rör deras vardag.” Arbetsmiljöverket: Elevinflytande, http://www.av.se/teman/skolan/elevinflytande/, 7 december 2009

Ja, jag är gränslöst stolt över mina duktiga barn! 🙂