Det finns anledning att bli upprörd

Snart är det dags för val till EU-parlamentet. Många har redan röstat, eftersom man kan förtidsrösta sedan några dagar tillbaka. Allmänna val är en viktig del av demokratin, att alla vuxna människor i ett land, ett län, en kommun, ska kunna påverka vilka som ska representera oss i de församlingar som administrerar de delar av samhällets funktioner som allmänt anses vara en uppgift för just dessa folkvalda församlingar, snarare än för civilsamhällets privata initiativ.

Vad som ska styras av riksdag, landsting, kommuner – och EU – är en ideologisk fråga, liksom hur och i vilken riktning. Det är därför vi har flera olika partier och politiska representanter som vi kan välja mellan, efter eget hjärta och hjärna, egna värderingar och mål. Så långt är allt väl.

I verkligheten kan det bli betydligt snaskigare. Den bristande kunskapen om, och ointresset för EU överlag, präglar såväl svensk politik som nyhetsmedia. Ingen verkar bry sig nämnvärt. Detta i sin tur gör förstås att svenskar generellt också har väldigt låg medvetenhet om vilken roll EU faktiskt spelar i våra liv, vilket lämnar fältet öppet för en hel del snuskig och antidemokratisk manipulation. Media och politiker kan enkelt samverka om att framhäva vissa aktörer, och gömma undan andra.

Ett av de mest flagranta övergreppen var förstås SvT:s partiledardebatt tre veckor före EU-valet, som officiellt skulle handla om inrikespolitik, varför endast partiledarna för riksdagspartierna bjöds in. Inte Anna Troberg från Piratpartiet – för detta skulle ju handla om svensk inrikespolitik, inte om EU. Ändå handlade större delen av debatten om just EU. Piratpartiet mobbades ut totalt genom den värsta formen av härskarteknik, nämligen osynliggörande. Och SvT ska som public service-kanal vara opartiskt och objektivt, något som i detta fall i det närmaste är ett riktigt dåligt skämt. Många protesterade, men det hjälptes alltså inte.

Detta osynliggörande fortsätter i andra debatter i radio, tidningar och för den delen skolor, där man ofta helt ignorerar EU-valet, struntar i att hålla skolval, och därmed helt undviker att ens bjuda in representanter för de politiska partierna. Och även om man anordnar debatter händer det extremt ofta att Piratpartiet inte ens blir inbjudna. Varför kan man enbart spekulera i, men ofta rör det sig antagligen om ren okunnighet och arrogans i kombination. Många har helt enkelt inte en aning om hur politik bedrivs i EU-parlamentet, eller vilka som gör jobbet, och så tar man den enklaste vägen ur problemet – man hoppar över det, ignorerar det, låtsas att det inte finns.

De politiska processerna går till på väldigt olika sätt i nationella parlament och EU-parlamentet. Politiska partier kan vara representerade i nationella parlament, men inte i EU – och tvärtom. Detta är också bortom mångas horisont. Att ett helt politiskt parti kanske bara representeras av en enda person i EU-parlamentet är ytterligare en sådan för många okänd sak. Att man därför arbetar i större partigrupper, där miljöpartier, vänsterpartier och andra partier kan samsas i samma grupp kan också vara ett okänt fenomen.

Just så är det i Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen (G/EFA) i EU-parlementet, som samlar såväl miljöpartier och ett par vänstergrupper som inte vill vara med i den mer extrema GUE/NGL, samt Piratpartiets två ledamöter, Christian Engström och Amelia Andersdotter. Under de snart fem år som Piratpartiet varit representerat i EU-parlamentet har det hänt en hel del, och alldeles uppenbart har Christian och Amelia gjort skillnad.

I EU-parlamentet är det en fördel att vara specialiserad, att fokusera på ett fåtal skarpa frågor, eftersom man då har störst chans att faktiskt göra nytta. Isabella Lövin från Miljöpartiet är uppenbarligen endast intresserad av fiskerinäringen, och har fokuserat stenhårt på det – men så har hon också lyckats driva genom stora förändringar. Detsamma gäller Christian Engström och Amelia Andersdotter, som med sitt fokus på Internet, digitala rättigheter, respekt för privatliv och integritet, också har gjort stora skillnader.

Piratpartiet stoppade ACTA, ett handelsavtal som bl.a. gav tullmyndigheter extremt överdrivna rättigheter att snoka i privata datorer och mobiltelefoner, Piratpartiet har drivit frågan om dataskyddsförordningen för att försvara skyddet av dina personuppgifter, Piratpartiet har banat vägen för en upphovsrättsreform, genom att vända hela den Gröna Gruppen till Piratpartiets ståndpunkt i frågan, Piratpartiet stoppade ett förslag om att stänga av misstänkta fildelare från Internet – och Piratpartiet har även drivit fram en reglering av dyra roamingavgifter vid utlandsresor. Det låter kanske som perifera frågor, men de har större betydelse för väldigt många än man kanske kan ana vid en första anblick.

Piratpartiet vill under kommande mandatperiod påverka EU till att bli mer demokratiskt, skydda ditt privatliv ännu mer mot övervakning, inklusive dina personuppgifter, stärka mångfalden och den fria rörligheten, öka EU:s satsningar på forskning och teknisk innovation, samt stoppa smyglagstiftning genom handelsavtal.

Piratpartiet vill vara en vakthund för att skydda din integritet, och fem år i EU-parlamentet har bevisat att partiet har vassa tänder och starka käkar, och kan därmed fortsätta att göra sitt jobb, effektivt och målmedvetet.

Men på grund av en djupt antidemokratisk grundinställning hos svenska media, svenska politiker och andra instanser som t.ex. skolledningar, så har man i det närmaste totalt osynliggjort Piratpartiet, och framhävt andra, nya mediafavoriter som t.ex. F! (under riksdagsvalet 2010 var Sd mediafavoriterna) – och det är högst osannolikt att denna snedvridning inte kommer att skada Piratpartiet i valet. Hur det än går kommer det att behövas en hård kritisk granskning av hur valrörelsen har hanterats av alla inblandade.

Piratpartiet har nu två mandat i EU-parlamentet, av tjugo tillgängliga för Sverige. Piratpartiet fick en skrällseger i EU-valet 2009, med över 7 %, vilket alltså gav två platser i parlamentet – fler än hälften av riksdagspartierna, med andra ord. C har ett mandat, Kd har ett, V har ett, och Sd har inget alls. Men när EU ska debatteras, i media och i skolor, så händer det skandalöst ofta att Piratpartiet inte bjuds in alls. Med andra ord – det finns verkligen anledning att bli upprörd. Inte bara å Piratpartiets vägnar, men å demokratins vägnar, och mot de drygt 7 % av de svenska medborgare som röstade i EU-valet 2009.

Makt korrumperar. Det vet vi, och ändå glömmer vi bort det när vi borde vara som mest uppmärksamma på det. Om man är det minsta konspirationsteoretiskt lagd, skulle man kunna ana ugglor i mossen – att det har beslutats i ett slutet rum någonstans att man inte ska ge Piratpartiet en chans. Men som det så ofta är när man anar konspirationer, så är svaret ofta betydligt enklare än så. Det handlar som regel om lättja, inkompetens, egennytta – och ren dumhet. Och så kan det förstås finnas ett omedvetet konsensus, en allmän värdering att vissa grupper helt enkelt inte förtjänar uppmärksamhet, och så ”glömmer man bort” dessa grupper.

Det är inte acceptabelt att media och etablerade politiker samverkar för att på ett markant antidemokratiskt sätt stöta ut ett parti från den demokratiska spelplanen. Alla aktörer i ett spel måste givetvis sköta sina marker och spelpjäser, men det är inte rent spel när några går ihop för att hindra en av spelarna från att ens få tärningen. Politik innebär med all nödvändighet fulspel och intriger, men det ska inte döljas, än mindre uppmuntras av media – tvärtom borde media (särskilt ”opartisk public serice”-TV som SvT) arbeta för rent spel och objektivitet. Så har inte skett inför EU-valet, och det är djupt problematiskt.

Fler som skriver om detta:
Anna Troberg, Master Wheelchair, Arga GB-gubben

Kollektivt rövknull – för regeringsmaktens skull

Jag tänkte skriva lite om sexuella fantasier. Jag tänker mig en hel grupp människor, låt oss säga för skojs skull en hel partigrupp i Sveriges Riksdag, som allihop drömmer om att bli kollektivt och offentligt bli utsatta för ”ofrivilligt” analsex under spelade protester. En slags dominans-underkastelselek, där de undergivna låter sig domineras totalt och förnedrande, oavbrutet, under en överenskommen fyraårsperiod. Allihop ställer de sig på knä, drar ner byxor, kjolar, trosor och kalsonger. Och alla har med sig eget glidmedel. Eller inte. De kanske hoppas på att deras våldtäktsmän är snälla, och spottar först. Eller så gör de inte det. Man vet aldrig.

Dessa små maktkåta lismare låter sig rövknullas, hårt och skoningslöst, och de njuter av det, för de vet att de får sitta vid maktens fotknölar några dagar till. De har ingen makt, men de kan få låtsas att de har makt. De är narrar vid kungens bord, som har fått ministerposter, SÄPO-skydd och limousiner, som en del i ett makabert spel, en sjuk komedi. Ett par år till, och sen byts de ut.

Tänk nu intensivt på bilden av hela Centerns riksdagsgrupp som blir kollektivt rövknullad av först Moderater, sen Folkpartister och sist Kristdemokrater (lite taffligt och ovant), ivrigt påhejade av Reinfeldt och hans närmaste kompisar. Och Centerns riksdagsledamöter står alla där och tar emot, villigt och glatt. De säger att de inte vill, men tar emot med ett illa dolt leende. Det gör ibland rejält ont, men de håller god min.

Det är dags att rösta om Datalagringsdirektivet i Riksdagen, och Centern, som tidigare har tagit en stark ställning mot implementeringen av detta dyra, integritetskränkande och ickefungerande övervakningssystem, kommer att rösta ja. Centern, som länge har framställt sig själva som försvararna av integritet och liberala värden, kommer att gå emot sin egen kongress och sina egna väljare, och rösta ja till detta usla dekret från EU.

Ja, Sverige är skyldigt att införa direktivet. Men jag ifrågasätter denna fenomenala lydighet, denna Bror Duktig-attityd, att vi tror att vi måste bocka och buga, tacka och ta emot, all skit som kommer från Bryssel. Det måste vi inte. Ibland kan man faktiskt säga nej. Sådant lär vi ut på våra relationskurser. Det är viktigt med integritet och gränsdragning. Och datalagringsdirektivet är så sjukt integritetskränkande att det är svårt att begripa att det över huvud taget finns NÅGON som vill ha det implementerat. Det är bara att säga nej.

Johan Linander, en av de värsta åsnorna i svensk politik, försvarar dåligt detta beslut i tidningen Hela Hälsingland, och förstärker bilden av Centerns totala maktlöshet och meningslöshet, och ger den korrumperade politiken ett ansikte. Det är som att Johan Linander och hans smutsiga anhang (i rena och välstrukna skjortor) lägger fram kuken på bordet, kapar av den självmant med machete, och säger ”vi kan inget göra”. Och då undrar man ju vad vi har en riksdag till, över huvud taget.

Har ingen talat om för dessa ärans män att DLD debatteras hårt i hela EU, och att flera länder har sagt nej? Har ingen talat om för dessa ärans män att implementeringen av DLD kommer att bli mycket dyrare än böter för att inte införa det? Har ingen påmint dessa ärans män om vad de som röstade på dem tycker, utifrån vad de själva lovat? Har ingen påmint dessa ärans män om att om de röstar för detta direktiv nu, så tappar de ALL trovärdighet, och går ännu ett steg närmare att faktiskt ramla ur riksdagen nästa val – med all rätt?

Eller för att citera en kommentar i en av alla de bloggar som nu vänder sitt fokus mot DLD:

”Centern måste nog kännetecknas som det mest misslyckade partiet i Svensk historia. Med de nästan obegränsade summor de slänger ut inför varje val ligger de ändå och pendlar nära gränsen att kastas ut ur riksdagen.

Och varför? För att de blåljuger sina egna väljare rakt upp i ansiktet. De inser inte ens hur illa det framstår. Man kan säga vad man vill om autokrater som Reinfelt eller Göran Persson, men de var åtminstonde fräcka nog att inte hymla med vad de skulle göra.

Anledningen till att de gör detta är för att de krampartat klamrar sig fast vid Alliansen. Lika ömkansvärt som minstingen på skolgården som snattar cigaretter åt de stora pojkarna så han får stå i utkanten av gänget på skolgården utan att åka på stryk.

Centern påminner idag om den arketypiske lismaren som limmar sig fast vid varje auktoritetsfigur för att kunna få framstå som relevant.

Jag trodde för inte så länge sedan att det största hyckleriet i svensk politik var ‘Folkpartiet Liberalerna’. Uppenbarligen hade jag fel.”

Scary Devil Monastery

Detta är så dåligt, så ogenomtänkt, så fegt, så uselt. En sak är dock alldeles, alldeles klar. Om en majoritet av Centerns riksdagsledamöter röstar för DLD så kommer jag att bryta ALLA kontakter med allt som har med Centern att göra, och vi kvarvarande liberaler får kämpa vidare med Liberaldemokraterna, i hopp om att se en liberal ljusning i politiken någon gång i framtiden.

Andra som skriver i ämnet:

Anna Troberg, Emma Marie Andersson, Jan Lindgren gästbloggar hos Anna Troberg, Henrik Alexandersson, Dexion, Christian Engström, Centerstudenterna, Jerlerup, svpol.se, Misantropi, Markus ”LAKE” Berglund, Centerpartister i UNT, futuriteter, Studio 1 i P1, Martin Moberg, Kulturbloggen

Våga vägra datalagringsdirektivet!

Tillsammans med Camilla Lindberg (Fp) har jag skrivit en artikel om något som alla partier utom Piratpartiet har valt att hålla knäpptyst om – datalagringsdirektivet Vi skickade först artikeln till DN, men de hade ”platsbrist”. Egentligen gillar de inte Piratpartiet. Men SvD tog in artikeln, och nu finns den att läsa på SvD.se.

Camilla är en av synnerligen få politiker i riksdagen med ryggrad (hon var som bekant den enda i hela Alliansen som röstade nej till FRA-lagen). Att inget av de etablerade partierna vill prata om detta fruktansvärt repressiva EU-direktiv är en stor skandal. Det ingrepp i medborgarnas integritet och privatliv som denna teledatalagring innebär är helt ofattbar i sin omfattning, och förvandlar Sverige till en polisstat, med allt mer kontroll över invånarna.

Och här kommer artikeln:

Datalagringsdirektivet är en del av en samhällsutveckling där staten i allt högre grad registrerar och övervaka oss medborgare. Även om intentionen kan vara god, är övervakning och kontroll kontraproduktiv. I ett samhälle där människor kan yttra sig, kommunicera och ta del av information utan att avlyssnas, censureras eller registreras kan de påverka det politiska livet och ta väl underbyggda beslut. Fungerar inte detta urholkas demokratin som system.

Datalagring innebär att information om alla dina telefonsamtal, sms, e-brev och internettrafik lagras i minst två år framåt. Det kommer att gå att ta reda på exakt var du befann dig vid varje ögonblick de senaste två åren, eftersom all information sparas.

Enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel åtta, anges att ”var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens”. Datalagringsdirektivet innebär ett kraftigt avsteg från denna princip, och tvingar fram fullkomligt orimliga kränkningar av varje enskild medborgares integritet och privatliv, inte minst med tanke på vad som kan hända när sådan information missbrukas. Vi får ett samhälle där mänskliga relationer och grundläggande demokratiska värderingar som yttrandefrihet och meddelarfrihet äventyras. Medierna måste kunna bedriva grävande och granskande journalistik utan att begränsas av digital övervakning.

I Sverige har vi haft brevhemlighet i flera hundra år. Det är ett brott att öppna andras brev utan deras tillåtelse. Ett brev som kommer hem i brevlådan är oläst, oöppnat och oregistrerat av myndigheter och postverk. Telefoner avlyssnas inte om det inte föreligger misstanke om brott. Medborgarna har en grundlagsskyddad rätt till att kunna kommunicera förtroligt med varandra, och de som gör så skall inte bli misstänkliggjorda eller avkrävas förklaring. Detta har länge ansetts som en fundamental och omistlig del av ett demokratiskt samhälle. Med FRA-lagen och datalagringsdirektivet överges denna tradition.

I Sverige har vi dröjt med beslutet, men nu skall datalagringsdirektivet införas – eftersom det är ett EU-direktiv. Det är dock inte nödvändigt. Den så kallade artikel 29-gruppen, som består av alla nationella datatillsynsmyndigheter i EU-medlemsstaterna, menar att trafikdatalagringen strider mot Europakonventionen. Det tyska parlamentets utredningstjänst och den europeiska datatillsynsmannen har kommit fram till samma slutsats. Flera tunga instanser kritiserar alltså detta direktiv.

Sverige ska inte låta sig skrämmas till lydnad av EU-kommissionen. Vi är inte ensamma om att fördröja detta ovanligt dyra och dåliga verktyg för att motverka brott, och det finns goda skäl till det.

Internet är en av de största landvinningarna i mänsklighetens historia, och har förändrat hela världens infrastruktur. Internet är det bästa verktyg för demokrati och jämlikhet som någonsin uppfunnits. Detta måste vi ta vara på. Sverige skulle åter kunna bli ett föregångsland, en blomstrande åker för företagande, inte minst inom IT-sektorn. Med Islands helt nya informationspolitik som spjutspets, och ett starkt nej till datalagringsdirektivet, skulle de skandinaviska länderna kunna bli en frihamn för yttrandefrihet, pionjärer in i en ny tid.

Socialdemokraterna drev igenom datalagringsdirektivet i EU, med Bodström som en av arkitekterna. Alliansens politiker har inte vågat sätta ner foten, utan har bara sopat problemet under mattan. Men det finns fortfarande modiga och visionära ledamöter i alliansen, som gärna samarbetar med Piratpartiet i riksdagen, för att stoppa datalagringsdirektivet och skapa en reell frihamn för yttrandefrihet.

Camilla Lindberg, riksdagsledamot (FP)
Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat (PP)

Camilla Lindberg är riksdagsledamot för Folkpartiet, och var den enda i Alliansen som röstade nej till FRA-lagen. Camilla anser att datalagringsdirektivet är ett minst lika grovt övergrepp mot den personliga integriteten som FRA.

Carl Johan Rehbinder är riksdagskandidat för Piratpartiet, som har delad kultur, fri kunskap och skyddad integritet som främsta frågor. Piratpartiet fick ett uppsving i och med protesterna mot FRA, och ser datalagringsdirektivet som en minst lika viktig fråga. Att få kommunicera fritt och okontrollerat måste vara en grundpelare i en demokrati.

Kommentarer till denna artikel, på andra bloggar:
Nej till datalagring.se, Henrik Alexandersson, Anders S. Lindbäck, Scaber Nestor, Full Mental Straightjacket, Liberati, Beelzebjörn, Calandrella, Free and thinking, Jesper, Markus ”Lake” Berglund, Satmaran

Mer om Datalagringsdirektivet:
SvD, Christian Engström (typ allt han har skrivit om datalagringsdirektivet), Floodis – Free The Mind, Aftonbladet, Aftonbladet, Olof Bjarnasson, Stopp datalagringsdirektivet (Norge)

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

PIRATPARTIET BEHÖVS I RIKSDAGEN!

Piratpartiet gör nytta i EU-parlamentet!

Christian Engström gör skäl för lönen i EU-parlamentet. Det fanns vissa skitsnackare som påstod att Christian skulle åka ner till EU-parlamentet och få bra betalt för att göra ingenting. Denna smutskastning har dock kommit rejält på skam – något vi alla ska vara innerligt glada för. Inte bara vi piratpartister, utan ALLA som värdesätter rättssäkerhet.

Det har varit intensiva förhandlingar om Telekompaketet den senaste tiden, och Christian Engström har varit en av de starkast pådrivande i att bibehålla en grundläggande rättssäkerhet i Telekompaketet. Detta är något man skulle kunna tycka vore en självklarhet – som t.ex. att man ska ha rätt till en rättslig prövning innan man blir straffad, t.ex. genom att bli avstängd från Internet, på en ren misstanke om brott mot upphovsrättslagen.

Men så enkelt kan det alltså inte få vara. Vad man alltså har behövt kämpa hårt och intensivt för, bisarrt nog, är grundläggande rätt att bli betraktad som oskyldig, till dess att brottsmisstanke har kunnat bekräftas. EU-parlamentet har i praktiken velat avskaffa sådant vi vanligen betraktar som grundläggande mänskliga rättigheter. Varför, kan man undra.

När Staten och Kapitalet slår sig samman (sorry, kunde inte låta bli) så har rättssäkerhet för enskild individ uppenbarligen väldigt liten betydelse. I ett rättssamhälle har varje person rätt till prövning innan dom, innan verkställande av straff, samt rätt att försvara sig i domstol. Så tycker emellertid inte upphovsrättslobbyn, i ohelig allians med korrumperade EU-parlamentariker, som gärna slickar mediaindustrins feta rövar. Man undrar vad de tjänar på det? Feta konsultarvoden, deponerade på hemliga bankkonton på Caymanöarna? Eller nåt annat?

Hur som helst har Christian bevisat att betongkolossen EU faktiskt går att rubba – om än aldrig så lite. Det ger hopp för framtiden. Snart kommer Christian att få förstärkning av Amelia Andersdotter, och då blir Piratpartiets inflytande i EU dubbelt så stort som nu. Tyvärr av fel anledning – att Lissabonfördraget gick genom. Men just därför kommer det att behövas fler pirater i parlamentet.

Supergrattis till Christian och hans kollegor som gjort ett kanonjobb i Bryssel!

Andra som skriver om samma ämne:
Christian Engström, HAX, Jan ”PiratJanne” Lindgren, Lake, Juristens funderingar, Skapandets moral, DOOM4, Martin Lundgren

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

En seger för demokratin!

Att Piratpartiet gjorde en skräll i EU-valet är inte bara en intressant händelse, eller ett spektakulärt jippo. Vad man än tycker om Piratpartiet och dess politik, så måste man erkänna att detta är en stor seger för demokratin. Demokrati betyder ordagrant folkstyre, att folket bestämmer. Det betyder i förlängningen att om tillräckligt många är missnöjda med den representation som finns för närvarande, så kan de bestämma sig för att starta ett nytt politiskt parti. Och om budskapet är tillräckligt kraftfullt och allmängiltigt, så kan det bli en folkrörelse på riktigt – och vinst i demokratiska val. Detta har nu Piratpartiet – och det svenska folket – bevisat med all önskvärd tydlighet.

Att det går att bedriva en valkampanj utan budget – framgångsrikt – är också en oerhört viktig insikt för alla som har åsikter om effektiva valkampanjer, ekonomi, marknadsföring etc. Piratpartiet lyckades utan en krona i bidrag, inga valstugor (nästan), inga stora dyra affischkampanjer, ingenting som egentligen kostar, mer än hårt arbete, ihärdighet, vilja, generositet, entusiasm och övertygelse. Detta är i sanning en stor seger för den demokratiska tanken. Man kan om man vill.

Media älskar nu Piratpartiet – förstås. Media älskar både katastrofer och vinnare, eftersom det säljer lösnummer. Och just nu är Piratpartiet de självklara vinnarna. Men det är inte bara i Sverige PP syns. I sitt senaste nyhetsbrev beskriver Rick Falkvinge hur han gjorde en internationell nyhetssökning på ”Pirate Party”, och fick fram 2459 artiklar. När jag i skrivande stund gör samma sökning får jag fram 2.619 sökningar, så det ökar stadigt. På spanska, ”Partido Pirata”, får man liknande resultat – 1.891 träffar. Liknande sker om man söker på franska. Piratpartiet är helt enkelt en sensation – inte bara i Sverige, men över hela världen.

Det är dock djupt bekymmersamt att valdeltagandet är så oerhört lågt. Färre än hälften av alla röstberättigade – det är en skandal. För det första kan man tycka att våra folkvalda politiker, och kanske framför allt EU-organisationen, har misslyckats kapitalt med att informera om konsekvenserna av ett medlemsskap i EU. För det andra kan man faktiskt även klandra medborgarna för att de inte bryr sig om sin egen verklighet, att de inte ids ta reda på hur besluten tas nere i Bryssel, de beslut som ytterst sett berör oss alla i hela EU.

EU-valet är idag viktigare än riksdagsvalet, eftersom en stor del av de nya lagar och förordningar som gäller hela EU, d.v.s. även oss i lilla Sverige, beslutas i EU, inte hemma i Sveriges Riksdag. Jämfört med EU-valet är riksdagsvalet idag nästan att jämföra med ett kommunalval. Om vi förstod detta, så skulle valdeltagandet förmodligen öka, eftersom Sverige traditionellt brukar ha ett högt valdeltagande. Demokratin skulle alltså tjäna på en skarpare information till medborgarna om vikten av att rösta i EU-valet.

Men det allra dummaste, det mest osannolikt idiotiska, är det lilla fåtal politiskt aktiva som propagerar för att man inte ska rösta i EU-valet, som en protest mot EU, i motstånd mot vårt medlemsskap. Något dummare har jag svårt att föreställa mig. Det är som att vägra simma för att man är emot bad, rent principiellt – när man redan ligger i vattnet. Att bara vara soffliggare är förmodligen mest lättja och bristande engagemang, men att medvetet låta bli att välja, som en protest mot EU, är riktigt, riktigt korkat. Snacka om att sticka huvudet i sanden – ”Nä, EU finns inte!”…

Man kan förstås välja en mer elitistisk syn på det hela, och konstatera att det kanske är lämpligt att bara de som faktiskt engagerar sig också är de som har inflytande över politiken. Det talas om att man ska kunna rösta via Internet, och det låter ju bra å ena sidan, men har man så lite engagemang i politiken att man inte ens orkar masa sig till en vallokal, då kanske man inte ska ha inflytande över andra människors liv, helt enkelt. Fast det blir inte mycket till demokrati i längden med detta tänkande.

Det mest önskvärda vore alltså att Sveriges medborgare äntligen kunde förstå att vi är en del av EU, med allt vad det innebär, och att en långt högre andel av de röstberättigade faktiskt engagerar sig och röstar, nästa EU-val. Då kan vi på sikt få en mer rättvisande politisk karta. Men innan nästa EU-val kommer det ett riksdagsval, och då ska vi tillsammans se till att få in Piratpartiet i Riksdagen också. Sen kommer det att hända grejer, både nationellt och i EU. Det ser jag fram emot.

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Rösta i EU-valet! Jag röstar på Piratpartiet!

Detta är kanske det viktigaste valet någonsin. Många tycker att EU-valet är ointressant, meningslöst, oengagerande, för långt bort, svårbegripligt och omöjligt att relatera till personligen. Många tycker att riksdagsvalet är viktigare. Men det är fel. Idag stiftas de flesta nya lagar i EU – lagar som berör oss här hemma i Sverige. Visst är riksdagsvalet viktigt, men inte viktigare än EU-valet.

Jag har röstat i många val – jag fyllde 18 för nästan 30 år sedan, 1980, och jag kan inte minnas något val, varken kärnkraftsval, EU-val, eller riksdagsval, som för mig har känts mer angeläget än detta. Det enda som kan komma i närheten var 1988, då jag var en av alla de som röstade på Miljöpartiet – som var det första nya parti att komma in i Riksdagen på flera decennier. Det var stort. Det här är minst lika stort, om inte större.

På 1980-talet var det miljörörelsen som äntligen blev en del av etablissemanget, som en reaktion på 1900-talets gränslösa exploatering och nedsmutsning av miljön. Idag är det den personliga integriteten som står under samma hot, rätten till ett privatliv har redan naggats rejält i kanterna, till förmån för privata företag med föråldrade affärsmetoder. Att rösta på Piratpartiet är ett effektivt sätt att visa att vi inte vill ta mer skit från svekfulla och korrumperade politiker.

Just nu kan du göra skillnad. Din röst räknas. Din röst är extremt viktig. Att ligga hemma på soffan är helt enkelt inget bra alternativ just nu. Vi står inför enorma samhällsförändringar – det har redan börjat – och vad du tycker har lika stor betydelse som vad vem som helst annars. Du är viktig. Du kan ändra på världshistoriens förlopp. Det låter kanske överdrivet, men det är det faktiskt inte. Vi gör det redan. Tillsammans ändrar vi Sveriges, Europas och världens historia. Gå och rösta på söndag, och rösta helst på Piratpartiet!

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Smutskastning av Piratpartiet i Aftonbladet

Aftonbladet gillar inte Piratpartiet, alldeles uppenbarligen, och idag publicerar man tre starkt kritiska artiklar i syfte att nedvärdera och misskreditera PP. Om artikelförfattarna hade haft en faktiskt grund för sin kritik så hade jag inte protesterat. Kritik och granskning är oerhört viktigt för utveckling åt rätt håll, och en av medias uppgifter är onekligen att granska makten, eller som i det här fallet den potentiella makten. Man borde ändå kunna kräva en viss balans i rapporteringen, och en kritik som åtminstone på något sätt har med verkligheten att skaffa. Men det saknar Aftonbladet – detta är ren och skär smutskastning på mycket låg nivå, inget annat.

4,6 miljoner för att inte bry sig, påstår t.ex. AB i en grymt tendentiös och enfaldig artikel, i vilken man kritiserar Christian Engström för att enbart rikta in sig på ett fåtal frågor i EU – som om det vore något dåligt. Vad Aftobladet inte nämner är att alla de effektiva EU-politiker som faktiskt lyckas åstadkomma förändringar på riktigt agerar precis just så. Det finns ingen EU-politiker i hela Europa som behärskar samtliga frågor, inte ens ett helt partis delegater. För att kunna göra skillnad måste man fokusera på ett fåtal kärnfrågor, och det kommer alltså Christian Engström (samt eventuellt fler delegater från Piratpartiet) att göra. Den enda skillnaden är att Piratpartiet är öppna och ärliga med detta. Läs gärna artikeln, för hur mycket AB än försöker misskreditera Christian Engström och Piratpartiet, så är Christians svar knivskarpa. Klart läsvärda.

Vägrar avslöja vilken grupp de vill tillhöra – ytterligare en dum beskyllning från Aftonbladet. Det går faktiskt inte att bestämma detta i förväg. Detta gäller för övrigt alla partier, särskilt de som är nya i EU-parlamentet. Man måste möta representanter för de olika grupperna, förhandla, diskutera, och därefter komma fram till vilken grupp som kan tänkas passa – och så måste man förstås bli accepterad av den gruppen, något som inte är en självklarhet. Och det kan uppstå nya grupper efter valet. Så det vore ovanligt dumt att säga något om detta före valet. Det Christian har antytt är att de troligaste valen är den liberala gruppen eller den gröna, och så jäkla mycket mer specifik än så kan man inte vara, utan att tappa trovärdighet.

Hatten av för pr-genierna i Piratpartiet, säger Lena Mellin i ytterligare en huvudlös artikel i Aftonbladet. Som ett mantra upprepar hon idiotargumentet att PP är ett ”enfrågeparti”, och påstår att PP bara tänker syssla med fildelning och integritet på nätet. Ja, och Miljöpartiet är ett enfrågeparti som bara sysslar med miljöfrågor, och Kristdemokraterna är ett enfrågeparti som bara vill ha in mer kristendom överallt.

Läser journalister inte på? Lena Mellin tycker att der är svårförklarligt, närmast obegripligt, att PP får bättre opinionssiffror än (kd) och (c) – kanske dessa partier helt enkelt har förlorat medborgarnas förtroende? Kanske Lena Mellin borde läsa några artiklar av intelligenta människor som ifrågasätter och tänker lite mer än hon själv, som t.ex. journalisten Isobel Hadley-Kamptz, eller författaren Lars Gustafsson? Läsning jag rekommenderar.

Tror Aftonbladet att läsarna är dumma i huvudet? Att publicera en sån här skitig bredsida några dagar före valet är rent journalistiskt förstås extremt oseriöst, och det är inte utan att man undrar vilket eller vilka partier som har betalat feta pengar under bordet för den här kampanjen. Som väntat är läsarna inte så dumma som AB verkar tro, och kommentarsfälten svämmar över av arga och kritiska röster till Piratpartiets försvar. Smutskastningskampanjen slår tillbaka direkt – AB pissar i motvind, och det hamnar i deras egna ansikten.

Det handlar om demokrati. Om medborgarna vill ha Piratpartiet i EU-parlamentet så är det ett val som måste respekteras. Om det går väldigt bra för Piratpartiet i EU-valet så tror jag att det beror främst på två saker – det ena är ett misstroendevotum mot de etablerade politikerna, en käftsmäll mot de partier som har makten, och det andra är att Piratpartiet är det enda partiet idag som tar integritetsfrågorna på allvar. Våra etablerade politiker har underskattat medborgarnas önskan att ha ett fredat privatliv.

Det är makthavarna som ska vara transparenta, inte medborgarna. Vi vill ha våra medborgerliga rättigheter, vi vill kunna kommunicera fritt utan övervakning av myndigheter, och vi vill inte bli kollektivt betraktade som misstänka brottslingar. Detta tycker uppenbarligen en stor del av Sveriges medborgare är väldigt viktiga frågor, kanske t.o.m. viktigare än om vi ska ha kärnkraft eller inte.
Hur viktiga kommer vi att få se på söndag kväll.

Särskilt läsvärda bloggare om samma ämne:
Henrik Alexandersson, Ravenna, Anna Troberg, Mattias Bjärnemalm, Motpol, Farmor Gun, Ipse Cogita, Pezster/WhatsupSthlm, Messerschmitt, Hell-man, Kjellberg, A Gay Globetrotter, Nikkinen, Sidvind, Trött, Leo Erlandsson

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Nu brinner det i knutarna – dags att rösta på Piratpartiet!

Nu är det bara några få dagar kvar. Den 7 juni är sista chansen att rösta på sina kandidater till EU-parlamentet. Jag är måhända en smula tjatig, men jag tycker att detta är ett otroligt viktigt val, ett av de viktigaste i mannaminne, så jag nästan skriker till folk – GÅ OCH RÖSTA! Och demokrat som jag är, så tycker jag faktiskt att det egentligen inte spelar någon roll vad du röstar på, så länge du följer din övertygelse och röstar på det som känns rätt för dig.

Och – kolla ordentligt vad de olika partierna säger! Inrikespolitik är inte detsamma som EU-politik. Jag har t.ex. kommit på mig själv med att rekommendera (v) framför allianspartierna, vilket är långt mer än ”kors i taket” för mig. Vänsterpartiet har liksom alltid varit så långt bort från min politiska övertygelse man kan komma, nästan. Men just till EU-valet ser hela den politiska kartan helt annorlunda ut. Och med Piratpartiet med i leken har helt nya spelregler uppfunnits.

EU-valet är mycket viktigare än riksdagsvalet. Idag är det tyvärr så. Den politiska makten har förskjutits mer och mer till EU, och en majoritet av de nya lagar som införs här i Sverige stiftas idag i EU, inte i Sveriges Riksdag. Alltså måste vi tänka om, vad gäller politiska mål här hemma i Sverige. Det kan se stort och dramatiskt ut i kvällstidningarna när politiska beslut tas i riksdagen, samtidigt som de verkligt stora besluten, som fattas i EU-parlamentet, helt schabblas bort i media. Detta är missvisande.

Så jag säger en gång till – GÅ OCH RÖSTA!
Helst på Piratpartiet, förstås… 🙂

Piratpartiet höll en sista demonstration före valet, eller snarare offentlig samling, här i Stockholm på Mynttorget (bredvid Riksdagshuset, framför Slottet) på lördagen den 30 maj. Liknande samlingar hölls även i Göteborg och Malmö. Jag var förstås på Mynttorget, träffade folk och plåtade.

”Alla” var där – flera av Piratpartiets EU-kandidater, som Christian Engström, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Rickard Olsson, Malin Littorin Ferm, Daniel Nyström, m.fl., och flera av Piratpartiets ihärdiga draghästar, som Janne Lindgren (som ju också är EU-kandidat) och Jonathan Rieder Lindkvist, och stämningen var mycket god, närmast gemytlig. Segervittringen låg som en behaglig doft över hela torget. Alla är ju övertygade om att Piratpartiet tar hem minst ett mandat, troligen två, kanske fler. Och det kändes i luften. Hur trevligt som helst.

Pirater med flaggan i topp!

Flera EU-kandidater var på plats, som här på bilden i tur och ordning: Malin Littorin Ferm, Anna Troberg, Christian Engström och Rick Falkvinge.

Anna Troberg var först ut på talarlistan. Megafoner kan vara charmiga, men jag tycker att det är skönt att Piratpartiet äntligen har skaffat sig ett lite proffsigare PA, med mikrofoner, stärkare och högtalare…

Färgen lila var påtagligt närvarande, både bland talarna och åhörarna…

Några turister i en turistbuss fick se lite av det politiska livet i Stockholm…

Vädrets makter var nådiga, och solen gassade skönt över oss alla. Solglasögon var ett nästan obligatoriskt tillbehör – här på en skön pirat; Marie Andersson, mer känd under sitt blogg-alter ego Emma Opassande (vinnare av Stora Bloggpriset 2009, kategorin Politik & Samhälle)

Security detail? Bara ett diskret headset som saknas. Skämt åsido, detta är Daniel Nyström (som är mycket snällare och beskedligare än han ser ut på denna bild), som också kandiderar på EU-listan. Chansen att han kommer in i EU-parlamentet är förstås försvinnande liten, eftersom han står på 17:e plats på listan, men han är med i alla fall.

Och så Rick då, förstås. Rick som startade hela den här vågen, och som fortfarande eldar på, med sin energi och övertygande förmåga. Och han inleder sitt tal på amerikanskt, demagogiskt slagordsmanér, med ”Vänner, medborgare och pirater – vi bygger om – tillsammans!” Kul!

Ricks tal går för övrigt att se på YouTube – här.

Bland åhörarna kan man här bland andra se författarinnan Unni Drougge, för dagen passande iklädd lila strumpor och solglasögon med lila glas. Chict!

Rick Falkvinge – stilstudie.

Som avslutning på hela evenemanget talade Christian Engström, Piratpartiets förstanamn till EU-parlamentet. Även Christians tal finns att höra (och se) på YouTube – här.

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Hur man stänger ner hela Internet

Kunskap är makt. Det har makthavare vetat i alla tider. Därför har man också alltid försökt att hindra sina undersåtar från att skaffa sig kunskap. Det man inte vet något om kan man inte kontrollera. Därför höll kyrkan alla mässor på latin, därför försökte samma kyrka förbjuda tryckpressen, därför instiftades s.k. ”copyright” i England på 1500-talet – för att makthavarna skulle behålla kontrollen över vilken information som kom ut till medborgarna.

Censur och styrning av information har alltid funnits, i alla utpräglade maktstrukturer. Kritik skall stävjas, medvetenhet om saker och tings verkliga beskaffenhet skall också kväsas, och missförhållanden skall hållas hemliga. Om nödvändigt kan man också sprida rena lögner som dagsens sanning, för att få folk dit makthavarna vill. Rättning i ledet. Lydnad som dygd. Så även idag.

I en formidabel kaskad av nya lagar, som alla syftar till att kontrollera oss medborgare mer och mer, ser vi allehanda exempel på våra maktgiriga folkvaldas kreativitet i att utöva kontroll. FRA syftar till att avskaffa brevhemligheten (instiftades på 1600-talet, men är uppenbarligen omodern nu, i det rena mjölets tidsålder), IPRED syftar till att privata poliskårer ska kunna lamslå en familjs ekonomi på blotta misstanken om något så bagatellartat som upphovsrättsbrott i form av illegal nerladdning av digitalt material från nätet, datalagringsdirektivet skall kunna arkivera alla medborgares rörelser i åratal framåt, och Telekompaketet skall göra oss alla till potentiella kastlösa, i det att privat företagsamhet skall kunna stänga av oss från Internet redan efter tre gånger misstanke om brott.

Du behöver inte vara skyldig, inte ha begått brott. Du blir utkastad ur gemenskapen ändå. Du kan inte upprätthålla en normal korrespondens, inte göra bankärenden, inte köpa böcker, konsertbiljetter eller kläder via nätet, inte sköta ditt jobb. Det räcker med att du är misstänkt, så åker du ut. Och du måste bevisa din oskuld. Rättssäkerheten är helt satt ur spel. Du har inte en chans i helvetet om upphovsrättsmaffian sätter klorna i dig. Detta är i alla fall budskapet.

Men det värsta med censur och övervakning är inte att somliga blir censurerade eller övervakade. Det värsta är att vi börjar censurera oss själva, vakta våra tungor och tangentbordsfingrar, inte säga vår mening – och att vi börjar övervaka varandra, eller oroa oss för att vi blir övervakade av andra. Vi byter ut tillit och öppenhet mot rädsla, inbundenhet, misstänksamhet, missunnsamhet och oro. Yttrandefriheten blir då alltmer en illusion. Empati, omtänksamhet och ärlighet byts mot hemlighetsfullhet och isolering.

Det fria Internet skall tuktas, begränsas och låsas in i segment som du betalar för, ungefär som för en betal-TV-kanal, och stora delar av Internet stängs ute. Bara de sajter som godkänns, och hamnar på ”vita listor” kan bli tillgängliga på dessa kontrollerade och styrda Internetkonton. Den fria kommunikationskanal som Internet har varit under flera år, skall med Telekompaketet krossas fullkomligt, och bli toppstyrt, som annan media. Det är i alla fall vad ledande personer inom de tre statsmakterna vill – regeringar, storfinans och gammelmedia. De vill inte ha en fjärde statsmakt, vildvuxen och inflytelserik, med fritt spelrum för gräsrötter. Hur skulle det se ut?

”The current days of the internet will soon be over.”
– Rupert Murdoch

Det mest obegripliga är att det fortfarande finns vanliga hyggliga medborgare som tycker att det här är bra lagstiftning. För det första verkar det som att de har en total tillit till att våra folkvalda vill oss väl, och att de aldrig skulle göra något som kunde skada oss. För det andra har de uppenbarligen samma naiva tillit till multinationella storföretag. Inte skulle väl de lura oss på pengar? De måste väl ha någon heder i kroppen? Resultatet av denna godtrogenhet är att många tror att det verkligen handlar om att fånga brottslingar, och att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta.

Dessa naiva människor borde ha rätt. Det borde verkligen vara så som de tror. På så sätt sympatiserar jag med dem. Våra folkvalda riksdagsledamöter har fått ett ansvar som de självklart borde förvalta med stor omsorg och respekt, med ödmjukhet och lyhördhet. Och de som gör affärer borde också ha moral, omdöme och empati, och borde verkligen se till allas bästa, och inte utnyttja, exploatera, ljuga och manipulera, bara för att få en större ekonomisk vinst. Men tyvärr ser ju verkligheten sällan ut på det sättet.

Lyckligtvis verkar de flesta fatta att det har gått för långt nu. Protesterna haglar, bloggarna fylls med inlägg och kommentarer om det nya kontrollsamhället, och till och med stora telekombolag backar, för att tillgodose sina kunders önskemål. Och i EU-parlamentet fick en liten samling eldsjälar genom en tilläggsparagraf i telekompaketet, som försäkrar medborgarna en någorlunda rättvis behandling. Det ser alltså inte helt hopplöst ut. Men det är långt ifrån klart.

Nu är det väldigt viktigt att rösta fram EU-delegater som kan jobba hårt i EU-parlamentet, för medborgarrätt, för integritet och skyddat privatliv, samt förstås ett fritt och organiskt internet – och som kan fungera som motkraft till kontrollivrarna i EU. Det finns trovärdiga kandidater från flera partier, inklusive såväl Vänsterpartiet och Miljöpartiet som Piratpartiet, men det parti som äger mest trovärdighet i just dessa specifika frågor är förstås Piratpartiet. Så om du värdesätter en fri kommunikation, yttrandefrihet, demokrati, och den direkta möjlighet att påverka makten som vi har fått med ett vildvuxet Internet, så råder jag dig att göra som jag – rösta på Piratpartiet.

Du behöver inte ens gilla Piratpartiet, eller alla deras värderingar. Men det faktum att Piratpartiet är det enda partiet som idag ser just dessa frågor som särskilt viktiga, som sina kärnfrågor, som de kommer att arbeta hårt för nere i EU, gör faktiskt att Piratpartiet är det enda vettiga alternativet.

Andra som bloggar om Telekompaketet:
Emma Opassande, Erik Josefsson, Henrik Alexandersson

För mer info om Telekompaketet: Citizens’ Rights Amendment

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

DAGS ATT RÖSTA!

Onsdag den 20 maj öppnar röstlokalerna för förtidsröstning till EU-valet, och det är förstås väldigt bra om man röstar i god tid, så att man inte missar valdagen, av en eller annan anledning. Jag har själv tagit på mig uppgiften att se till att det finns röstsedlar för Piratpartiet på vårt lokala bibliotek här i Bagarmossen, så om någon vill träffa mig personligen för att diskutera till exempel piratpolitik, så kan ni komma till Bagarmossens bibliotek onsdag klockan 12.00.

EU-valet är väldigt viktigt, viktigare än vad många verkar tro. Eftersom en stor del av de lagar som införs i Sverige numera stiftas i Bryssel, är det kanske ännu viktigare att välja vilka som ska representera Sverige i EU-parlamentet än vilka som ska sitta i Sveriges Riksdag. Så ligg för tusan inte kvar på soffan denna gång! Gå och rösta! Vad du än röstar på!

Jag lägger min röst på Piratpartiet, eftersom jag anser att det är det enda vettiga alternativet just nu. Inget annat parti tar så starkt upp frågor om integritet, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, fri kommunikation, brevhemlighet, yttrandefrihet och privatliv på riktigt.

Somliga kritiserar Piratpartiet för att de inte har någon utarbetad politik på områden som skola, vård, omsorg, skattepolitik etc. Men det finns redan såpass många som ägnar stor energi åt detta – INGEN äger dock de medborgarrättsliga frågorna så tydligt och klart som Piratpartiet, och det går inte att komma ifrån. Vänstern och Miljöpartiet delar många av PP:s värderingar på detta område, liksom många (riktiga) liberaler, och framför allt ungdomsförbunden, men inget parti prioriterar dessa frågor som PP gör.

Piratpartiet behövs i EU! Demokrati är ingen självklarhet. Mänskliga rättigheter är inte heller självklarheter. De måste erövras och försvaras – ständigt!

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se