Ford Model T – 100 år idag!

Den 27 september 1908 rullade den första T-Forden av det löpande bandet i Fordfabriken i Detroit, Michigan, staden som på grund av all bilindustri kallas Motortown (vilket även inspirerade till namnet på det Detroitbaserade skivbolaget Motown – liten kuriosainfo). T-Forden fyller alltså 100 år idag.

Ford Model T hette just Model T eftersom Henry Ford var en praktisk man som döpte sina projekt i bokstavsordning. Allra första bilen fick heta Ford Model A, sen kom B, sen C och så vidare – Model T var alltså produkt nummer 20 i ordningen. Efter Modell T började man dock från början igen, och kallade uppföljaren för Model A. Ford Model U verkade väl inte lika attraktivt, antar jag. Model A tillverkades 1928-1931, och följdes av den berömda Model B, som fick en sidventils-V-8-motor, som fanns kvar i programmet ända t.o.m. 1953. Slitstark konstruktion, med andra ord, i flera avseenden.

Model T blev den mest inflytelserika och legendariska bilen i världshistorien, av flera anledningar. Den satte i sanning världen på hjul, eftersom den var den första serieproducerade bilen enligt löpandeband-principen, en teknik som drastiskt kortade byggtiden för en bil. Under en period var fler än hälften av samtliga världens bilar T-Fordar. Andra biltillverkare följde Ford i hjulspåren och började också med löpandebandstillverkning, och från att ha varit en rikemansleksak blev bilen var mans egendom, världens mest revolutionerande frihetsmaskin.

”I’m going to democratize the automobile. When I’m through, everybody will be able to afford one, and about everybody will have one.”

Henry Ford, 1909

Över 15 miljoner T-Fordar blev det, under de 19 år modellen tillverkades. De första 13 åren tillverkades 5 miljoner T-Fordar, och de sista sex åren tillverkades 10 miljoner till – tillverkningstakten effektiviserades och ökade för varje år. Den enda bil som tillverkats i större antal är Volkswagen Typ 1, Ferdinand Porsches revolutionerande konstruktion från 1930-talet som överlevde långt in i modern tid – den sista folkabubblan tillverkades i Mexico 2003, och det byggdes sammanlagt över 21,5 miljoner bubblor. Folkan byggdes alltså i fler ex, men under en betydligt längre tidsperiod. Vad gäller tillverkningstakt är T-Forden fortfarande oöverträffad.

Henry Ford uppfann inte bilen, och inte det löpande bandet. Men det sätt på vilket han kombinerade dessa uppfinningar gjorde honom ofrånkomligen till en av 1900-talets mest inflytelserika människor, en av de enskilda personer som påverkat historiens förlopp mest i modern tid. Sin allra första egenhändigt konstruerade bil byggde Henry Ford redan 1896, 33 år gammal, i ett skjul bakom familjens hem – bara tre år efter att bröderna Duryea byggde den första bensindrivna bilen i USA. Henry arbetade då på Detroit Edison Illuminating Company, som chefsingenjör, men fick uppmuntran av Thomas A. Edison att fortsätta denna bilbyggarbana. 1903 grundade Henry Ford det företag som än idag är ett familjeföretag, ägt av ättlingar till Henry – Ford Motor Company.

”Young man, you have the right idea. Keep right at it”

Thomas A. Edison

T-Fordens enorma popularitet berodde inte bara på det låga priset, men till stor del på att den var så versatil, så flexibel, och att den gick så lätt att bygga om. T-Forden blev brandbil, tröskverk, sågverk, racerbil, rullande kyrka, buss, traktor, bandvagn och gudvetallt vad den kunde transformeras till. Ingen bil vare sig före eller efter T-Forden har använts till så många olika ändamål. Det verkade som att T-Forden kunde användas till ALLT.

Nuförtiden blir bilar dyrare och dyrare för varje år. T-Forden sjönk tvärtom i pris, och blev billigare och billigare för varje år som gick. Henry Ford gjorde också tvärtom mot vad andra industriledare gjorde, och höjde lönerna för sina arbetare – rejält. Han räknade intelligent nog med att de som arbetade för honom skulle få råd att köpa en bil framgent, och att det då förstås skulle bli en Ford. En roadster kostade år 1909 ca 850 USD (att jämföra med andra bilar som kostade minst 2.000-3.000 USD), 1913 var priset nere på 550 USD, och mot slutet av 1920-talet hade priset fallit ner under 300 USD. Redan 1914 kunde en arbetare på Fordfabriken köpa en ny T-Ford för sammanlagt fyra månadslöner. Jämför det med nutida bilpriser och löner. Har vi det verkligen bättre nu?

”I will build a car for the great multitude. It will be large enough for the family, but small enough for the individual to run and care for. It will be constructed of the best materials, by the best men to be hired, after the simplest designs that modern engineering can devise. But it will be low in price that no man making a good salary will be unable to own one-and enjoy with his family the blessing of hours of pleasure in God’s great open spaces.”

– Henry Ford

Läs mer om Ford Model T på Wikipedia!

Hur Alliansen kan vinna nästa val – stort!

Något som i sanning vore helt fantastiskt, vore om Alliansen hajade att den absolut bästa strategin för att vinna nästa val vore att lägga sig platt på marken, göra en jättepudel, be alla väljare om ursäkt för det dumma FRA-lagförslaget, förklara att ”nu ska vi lyssna mer på vanligt folk”, och sen riva upp FRA-lagen med omedelbar verkan.

Sen kan de påpeka lite försiktigt att de i övrigt har fullföljt nästan alla sina vallöften, men att de lovar att bättra sig ännu mer. Först en rejäl pudel, sen lagom skryt. Det fungerar. De behöver inte ens mena det på allvar. De kan bara gå ut med den inställningen offentligt, och så kommer sossarna inte ha en chans i nästa val.

Politik är politik. Så är det bara. Hajar de inte en så grundläggande sak så duger de nog inte särskilt bra till att regera i vilket fall som helst. En sak man måste lära sig i det politiska livet, eller över huvud taget om man sitter i en maktposition av något slag, det är hur man faktiskt driver genom sina idéer. Ibland måste man muta, ibland kohandla, ibland manipulera genom avledande manövrer, och ibland lägga sig ner och säga förlåt – även om man egentligen inte menar det.

Så, mina damer och herrar i regeringen – om ni vill fortsätta vara regering några år till (Vill ni verkligen det? Det verkar inte så…), så måste ni göra jättepudeln Super-Fido, kräla i stoftet och be om ursäkt med mössan i hand (även om ni inte menar ett jota av det), och lova bot och bättring. Då kommer alla att älska er och rösta på er. Så funkar vi svenskar. Sorgligt men sant.

Pudel eller politisk död – välj själva.

Meningen med livet – hur mår du?

Hur mår du egentligen? Mår du bra? Tycker du om dig själv? Hur mår människor i din omgivning? Dessa frågor borde alla ställa sig. Ofta. För om man kokar ner all världens visdom och andlig insikt, så kommer man slutligen fram till dessa grundfrågor. Om du tycker om ditt liv och mår bra, och alla människor i din omgivning mår bra, då är livet som det ska vara. Så jävla enkelt är det. Faktiskt.

I alla tider har människor filosoferat och funderat över livets mening, hittat på ”sanningar”, och vägar till upplysning, eller till materiellt välstånd, eler något annat. Och i alla tider har vissa enskilda individer och grupper kommit fram till den felaktiga slutsatsen att just deras väg är den enda rätta, den sanna vägen. I alla tider har detta också utnyttjats egoistiskt av enskilda individer, som för egen nytta och nöje har stulit av andra. Stulit deras egendomar, deras tankefrihet, deras glädje – eller alltihop på en gång.

Den allra viktigaste frågan som måste ställas efter ”hur mår du?” är just ”hur mår dina medmänniskor?” – det räcker inte att må bra, själv. Man måste också ta hänsyn till omgivningen. Den optimala livsstilen är alltså den som maximerar lyckonivån hos såväl den enskilde individen som människorna i dennes omgivning. Och i förlängningen förstås också allt levande, och världen vi lever i.

Som du kanske märker, käre läsare, så leder dessa superenkla frågor omedelbart till filosofiska konsekvenser och viktiga vägval. Frågorna ”hur mår du?” och ”hur mår dina medmänniskor?” innehåller samtliga stora existensiella livsfrågor, all världens religioner, filosofier, politiska riktningar – kort sagt; samtliga världsåskådningar. Allt vi gör, allt vi säger, allt vi tänker, går att infoga i dessa två frågeställningar, som förstås hör ihop. Hur mår du? Hur mår dina medmänniskor?

Och – om något eller båda svaren på dessa frågor blir negativt – ”jag mår inte särskilt bra just nu”, eller ”min granne är superdeprimerad”, så måste fortsättningen vara ”vad kan jag göra åt det?”. Hur kan jag själv må bättre, tycka om mig själv mer, respektera mig själv? Och hur kan jag hjälpa min granne, min bror, min arbetskamrat, en hemlös, en okänd på gatan, att må bättre, tycka om sig själv, respektera sig själv?

Vi människor är flockdjur. Flockbeteende är vår överlevnadsbetingelse. Darwins ”survival of the fittest” har ofta feltolkats som ”survival of the strongest”. Det är inte nödvändigtvis den starkaste som vinner. Det är den som är smartast, och framför allt den som är bäst på att ta hand om såväl sina egna behov som sin omgivnings behov. Om vi tar hand om våra svaga, små och gamla, så ökar faktiskt våra överlevnadschanser, och vår känsla av trygghet.

Om jag vet att min broder bär min packning när jag har ont i knät, så känner jag mig tryggare och mer välmående, och jag blir mer benägen att hjälpa andra. Empati och altruism är med andra ord en evolutionärt framgångsrik strategi.

Men det finns två olika anledningar till att allt går åt helvete, och det ena är när enskilda individer agerar helt självständigt och egoistiskt, och roffar åt sig makt och egendomar på andras bekostnad. Direkt kopplat till detta tänkande är att vi ser oss som separerade från varandra – både som individer och grupper. Då uppstår ”Vi & dem-tänkande”, rasism, främlingsfientlighet, mobbing, trakasserier, krig och annat elände.

Den andra vägen till helvetet ramlar man lätt in på så fort vissa enskilda individer börjar hitta på ”sanningar” om hur livet ska levas, tvingande normer som bara leder till lidande och begränsningar, rigida strukturer som leder till större makt för vissa, men mycket mindre för det stora flertalet.

Och riktigt, riktigt illa går det när kollektivet accepterat totalt bisarra idéer, destruktiva livslögner, som t.ex. den komplett förvirrade idén att en bok som någon sammanställt eller dikterat för tusentals år sedan skulle ha större betydelse för din livsstil än din egen erfarenhet, insikt, önskan och intention. Att ord i en bok skulle vara mer rätt för dig än din egen magkänsla. Accepterar man sådana katastrofala idéer så bjuder man in kriget i sitt hem.

Det enda som egentligen har någon betydelse är ju att vi alla har det så bra vi kan, att vi alla gör så gott vi kan i att fungera tillsammans med andra och med oss själva, och att vi med största möjliga hänsyn gentemot andra försöker leva ett så gott liv som bara är möjligt. Allt annat är bara narcissistisk intellektuell onani.

Så – nästa gång du sitter fast i filosofiska bryderier, politiska funderingar, religiösa grubblerier, moraliska frågeställningar, eller andra tanketräsk, ställ dig dessa frågor:
Hur mår du?
Hur mår dina medmänniskor?
Gärna med följdfrågorna: ”Vad får mig att må så bra som det bara är möjligt?” & ”Vad får mina medmänniskor att må så bra som det bara är möjligt?”.

Svaret finns alltid i dessa frågor. För detta är livets mening.

Tjat fungerar – FRA igen!

Vid vårens öppnande av Riksdagen höll Piratpartiet och Svart Måndag varsin demonstration i Stockholm mot FRA-lagen. Piratpartiet samlade folk på Mynttorget, för att synas för riksdagsledamöterna, och Svart Måndag samlade folk på Sergels Torg. Dessa demonstrationer sammanstrålade slutligen till en, då Piratpartiets mer mobila demonstration kom till Sergels Torg.

Själv gick jag förstås med Piratpartiets tåg. Jag tog som vanligt med mig min kamera, och resultatet kan ni se här, med lite bilder från demonstrationen. Bilden av mig är plåtad av Christian Engström (pp).

Det hela började vid Mynttorget…

Sen flyttade vi upp hela demonstrationen till en plats bredvid Storkyrkan, där Riksdagens ledamöter samlats. Där skanderade vi ”Stoppa FRA!!!” så det dånade mellan väggarna, och det måste ha hörts inifrån kyrkan.

Här blev även jag framviftad av Rick Falkvinge att säga några ord i megafonen, varpå jag utvecklade temat kring rent mjöl, på samma sätt som jag gjort här på bloggen, samt att jag påpekade det viktiga i att försvara demokratin, som ju faktiskt inte är självklar.

Där stod vi dock uppenbarligen en smula i vägen för något, och hela området runt kyrkan spärrades av. Men polisen var hjälpsam, konfererade och hittade en ännu bättre plats åt vår demonstration…

I stället hamnade vi på Slottsbacken, precis på gaveln till Storkyrkan, vilket förstås var en alldeles utmärkt plats att återigen ropa ”Stoppa FRA!!!”, så att våra riksdagsledamöter verkligen får höra folkets mening…

En av demonstranterna kom i en gammal STASI-uniform. Chict.

Några av bloggarna jag träffade på demonstrationen: Oscar Swartz, Rick Falkvinge, Christian Engström, Joshen, Johanna Sjödin (och säkert många fler…)

Det går även att läsa om demonstrationerna i Expressen, förstås.

Massor med fler bilder går att finna här, och här, och här, (där jag också fann en bild av mig själv med megafonen i högsta hugg…).

Uttryck din kärlek – alltid!

Jag har gjort det till en hjärtesak att ofta, ofta tala om för mina vänner hur mycket jag uppskattar dem, hur fina de är, hur kreativa och härliga de är.

Det är magiskt.
Mirakel kan uppstå.
Sann kärlek vibrerar i luften när man talar om den.
Sann kärlek växer och skapas i samma stund vi erkänner den, ger den form, uttalar den, låter den finnas.

Att ge en vän en enda liten uppskattande puff då och då kan vara skillnaden mellan seger och nederlag, mellan storstilade projekt och självförnedring.

Vi lider alla mer eller mindre av osäkerhet, dålig självkänsla, rädsla inför det okända.
Därför kan det vara ovärderligt att få höra att man är älskad, omtyckt och uppskattad.
Särskilt vid tillfällen då man inte ”förtjänar” det.
Det är då vi behöver det mest.

Och alla, ALLA, förtjänar gränslös kärlek och respekt.
Det är avsaknaden av kärlek som skapar rädsla, krig och motsättningar.

Älska – och ge uttryck för det.
Alla har allt att vinna på det.

Pröva att ge minst en komplimang om dagen.
Pröva att se något positivt i varje människa du möter.
OM du inte kan se en endaste positiv sak hos en människa du möter, så är det högst troligt dig själv det är fel på – inte den du betraktar.

Ditt sätt att betrakta världen är det som skapar världen.
Om du försöker se mer uppskattande på världen kommer den att bli vackrare.
Detta är ett faktum.
Det är inte flum, inte självbedrägeri, inte verklighetsflykt.
Det är en absolut sanning.

Din upplevelse av sanningen ÄR sanning – för dig.
Du skapar världen som den är.

Så om du betraktar världen som en hemsk plats, fylld av hat, så blir den det.
Och om du betraktar världen som en vacker plats, fylld av kärlek, så blir den det.

Älska – och ge uttryck för det.
Alla har allt att vinna på det.

Samtliga bilder: Carl Johan Rehbinder

Mer smisk och rep åt folket!

I en artikel i Expressen med rubriken ”Kinky sexliv gör dig lyckligare” kan man läsa om en australiensisk undersökning som visar att människor som har ett avancerat sexliv är lyckligare än andra. Par som praktiserar till exempel SM-sex visade sig vara mer harmoniska än de som praktiserar ”vanligt” sex. Hans Scheike är alltså inte helt fel ute…

20 000 människor deltog i studien vid New South Wales University i Australien och resultatet förvånade forskarna. De cirka två procent av studiens deltagare som praktiserade sadomasochistiskt sex och bondage var överlag mer harmoniska och tillfreds med livet än genomsnittet.

För oss som har prövat på lite BDSM är detta ingen överraskning. Alla jag känner som sysslar med smisk och pisk, replekar, koppel, läder, latex & lack, korsetter, kedjor, rollspel med stora rangskillnader och allt möjligt annat inom den genren, är enligt min egen uppfattning friare, friskare, mer självständiga, mer lekfulla och harmoniska än genomsnittet. Och nu bekräftas detta av denna undersökning.

Det är kul att binda varandra – t.ex. i sängen, med specialtillverkade remmar som har vadderade muffar med kardborrband, ögonbindlar för att ta bort synintrycken och därmed all kontroll, och sedan bli stimulerad mot huden med fjäderboa, isbitar, päls- och tygstycken, rep och andra intressanta material. Det är fantastiskt sexigt och spännande.

Det finns en mytbildning kring BDSM (Bondage, Dominans & underkastelse-lekar samt Sado-Masochism), att de som praktiserar dessa gränsöverskridande rollekar i sexlivet skulle vara mer psykiskt labila än andra, eller att de mer än andra utsatts för trauma och övergrepp i barndomen. Så är alltså inte fallet. Tvärtom visade denna undersökning att de som utövar BDSM-sex av något slag eller flera är MER harmoniska och mindre psykiskt stressade än genomsnittet.

Att tänja på gränserna och utforska alternativa uttryck för sin sexualitet är i själva verket hälsosamt och livgivande. Det är alltså inte konstigt alls att forskningen påvisar sådana resultat. Smisk, t.ex., som utdelas på ett medvetet och kunnigt sätt, kan vara otroligt befriande, fantastiskt skönt, och ge en enorm energikick.

Vad gäller bondage, så är det många som tycker att det är oerhört spännande att under kontrollerade former, med 100 % samtycke mellan alla inblandade, få uppleva sensationen av att vara underkastad, fjättrad, bunden. Och själva bindandet har i sig utvecklats till en konstform, i vilken man med olika mer eller mindre komplicerade tekniker kan skapa fascinerande och överraskande konstnärliga uttryck – den bundna kroppen som ett konstverk!

Man kan förstås hitta otaliga sajter på nätet om bondage, ibland med instruktioner om hur man binder på ett såväl estetiskt som effektivt sätt. Bondagemanualer och eggande gallerier.

Bisarrt nog klassas sado-masochism fortfarande som psykisk sjukdom av Socialstyrelsen. Riktigt märkligt blir det med tanke på denna nya forskning, som snarast påvisar det omvända. Homosexualitet var klassat som psykisk sjukdom fram till 1979. Det fick man slut på, men sado-masochism är alltså fortfarande sjukdomsstämplat. Jag undrar om man skulle kunna ringa till Försäkringskassan och sjukskriva sig, eftersom man fått en så oemotståndlig lust att ge sin partner smisk?

På RFSU:s kongress 2007 fattades beslutet att RFSU ska verka för ett borttagande av sjukdomsklassificeringen av sadomasochism och fetischism (läs gärna denna artikel, eller denna), eftersom denna klassning inte har någon bäring i verkligheten – att betrakta sadomasochism som en ”perversion”, eller en sjukdom, är i själva verket en ren moralism, stammande ur institutionaliserad kristen sexualfientlighet. Det är dags att göra upp med dessa 1800-talsmoralismer, ideologiska katastrofer som bara skadar människor.

Det är fortfarande olagligt att skildra sadomasochistiska handlingar i film. Det betraktas som ”våldsporr”, eller olaga våldsskildring, även om det är fullkomligt uppenbart att eventuell smisk eller annat utdelande av smärta, med eller utan bondage, är 100 % med allas medgivande och samtycke. Detta är särskilt absurt med tanke på vilka groteska våldsskildringar vi får beskåda i filmer som ”SAW”, ”Hannibal”, eller vilken krigs- eller splatterfilm som helst. Eller varför inte Mel Gibsons Jesus-splatter-epos ”The Passion of the Christ”? Hur pervers är inte den…?

Det är dags att släppa gamla moralistiska värderingar om ”bra” och ”dåligt” sex, föreställningar om att sexlekar med samtycke måste vara ”perversa”. Vi tycker att det är helt O.K. att komma hem med blåmärken, blodsutgjutningar, sår, ärr och allehanda skador från utövande av idrott – det kan t.o.m. betraktas som tufft och läckert – men inte om det handlar om sex. Då är det plötsligt farligt och felaktigt. Varför?

Smisk, bondage och fetischism är helt enkelt sexuella variationer som kan sätta mer krydda på kärlekslivet, öka känslan av att vara totalt närvarande och levande, stimulera leklusten och glädjen i att utbyta nya erfarenheter. Och nu finns det forskning som stödjer detta.

Mer smisk och rep åt folket!

I sista minuten – sexkursinfo ikväll – kom och mingla!

Vi kom just hem från Frankrike, där vi för sjätte gången har hållit vår underbara livsnjutar- och kärlekskurs Livets Goda, så därför kommer denna info i sista minuten.

Mingelkväll kring sex och närhet – fredag 5 september klockan 16:00-22:00

I eftermiddag-kväll kommer vi att delta i en ”sexmingelkväll”, på vilken vi och flera andra kursledare kommer att informera om våra kurser på området sex, kärlek och relationer. Du kommer även att få tillfälle att pröva på, i små ”mini-workshops” med oss och ett par andra kursledare. Det serveras mat, och det kommer att finnas bokbord med böcker av bl.a. Calle Rehbinder och Johan Ekenberg.

Var med om en inspirerande och spännande kväll med härliga människor, mat, musik, workshops, föredrag, prova-på-behandlingar, info om kurser och utbildningar, där du kan köpa böcker och sexleksaker till rabatterade priser eller sitta och bara slappna av och njuta av den trevliga atmosfären som vi skapar tillsammans.

Gemensamt tema för de olika lärarna är hur du kan leva livet fullt ut, i din kropp, i dina relationer, i din sanna potential och att njut mer både av dig själv, av sex och av ditt liv. Det handlar om livskraft och sexualitet, närvaro och intimitet, passion och kreativitet.

Du kommer att träffa Johan Ekenberg, Jennie och Calle Rehbinder, Lorenzo Stiernquist m.fl.

Kom som Du är, ta med dig dina vänner, träffa nya eller återse människor som du gått kurs tillsammans med.

Plats: Phenixkliniken, Vegagatan 8, Vasastan, T-Odenplan
Tid: 16:00-22:00
Pris: 150 kr inklusive god hälsosam mat.
(prova-på-behandlingar är inte inkluderat i priset)
Arrangör: Starspray (www.starspray.com)

En kurs som det kommer att informeras om under kvällen är Sexsibility-coachutbildningen – en alldeles ny och helt unik utbildning inom sex och närhet som bl.a. är inspirerade av Tantrisk och Taoistisk sexualitet. Det blir långhelgkurspass under tre terminer med fantastiska lärare som Johan Ekenberg, Ylva Franzén, Ramya och Anam, Jennie och Calle Rehbinder, Barbara Carrellas, Anette Forslund, Pia Struck, Dhara Milehag, Lorenzo Stiernquist, Gitama och Hariprem m.fl.

På Sexsibility-coachutbildningen får du lära dig hur du kan fördjupa dina sexuella upplevelser, bli mer närvarande i din kropp och skapa nära och kärleksfulla möten med andra. Du lär dig också hur du sedan kan lära ut samma sak till andra.

Mer info om Sexsibility-coachutbildningen hittar du på www.starspray.com.

Bilar som afrodisiaka – för kvinnor…!

Enligt en engelsk undersökning, i vilken man haft en provgrupp bestående av 40 män och kvinnor, så mätte man testosteronnivån hos deltagarna efter att de hade lyssnat på olika motorljud. Man spelade upp inspelningar av en Ferrari, en Lamborghini, en Maserati och en Volkswagen Polo, och efteråt tog man salivprover hos samtliga för att mäta testosteronhalten.

Blir män och kvinnor kåtare av motorljud från en dyr sportbil än en standardbil? Finns det fog för att kalla dyra sportbilar penisförlängare? Uppenbarligen, eftersom studien visade tydliga resultat. Och dessutom vågar jag nog påstå att det är könsdiskriminerande att bara kalla dem penisförlängare, eftersom kvinnorna visade tydliga reaktioner på dessa ljudsensationer. Man skulle alltså lika gärna kunna kalla penisförlängarna för klitoriskittlare, fittfuktare eller kundalinistärkare – eller nåt annat kul.

Det går alltså inte att avfärda bilen som sexuell signal, och en sådan studie som denna skulle alltså bekräfta att en man som kör en bil med ett häftigt motorljud blir mer attraktiv för kvinnor än en man som kör en standardbil med trist ljud. För de biltillverkare som bygger häftiga sportbilar är resultatet av denna undersökning naturligtvis ingen överraskning. Utvecklingsavdelningarna för nya bilar lägger ibland ner minst lika mycket ansträngning på att få fram ett sexigt ljud som t.ex. utformningen av inredningen.

Enligt psykologen David Moxon, som gjorde denna studie på uppdrag av bilförsäkringsbolaget Hiscox, så visade studien tydligt att motorljud påverkar både vårt psyke och våra fysiska reaktioner, och att kvinnorna visade särskilt stark respons. Den bil som uppenbarligen hade starkast effekt, som gav kraftigt ökade testosteronnivåer hos 100 % av kvinnorna (bara 50 % av männen), var en Maserati. Lamborghini var den bilmotor som påverkade männen mest (60 % fick en tydlig höjning av testosteronnivån). Visserligen har Maseratin en Ferrarimotor, men hur avgasrören är stämda mot motorn har också en mycket stor betydelse för ljudet.

Resultatet av denna undersökning visar tydligt att ljudet av en morrande, mullrande bilmotor ger instinktiva effekter på oss människor. En annan intressant insikt av denna undersökning var att en standardbilmotor snarare ger sänkta testosteronnivåer. Att köra en bil med ett trist motorljud kan alltså göra oss tråkigare och mindre kåta – och nu finns det forskning som bevisar detta.

”Det enda som låter vackrare än en Porschemotor är en Beethovenkonsert, dirigerad av mig själv”

Herbert von Karajan

Källa: Autoblog, Telegraph

Det är förresten inte bara ljudet som kan hetsa upp – utseendet har stor betydelse. Redan bara åsynen av en Maserati 3500 GT som den röda på denna bild (den blå Maserati Bora i bakgrunden är fin den också), kan ge mig förhöjd andning, svettningar och rysningar över hela kroppen. Här snackar vi uppåttjack av oöverträffad sort…