Archive for the ‘Kärlek’ category

Jag vill ha sex med dig, för att…

19/02, 2015

Tantrabonad på väggen - foto Charlotte Rudenstam

Min vän och kollega Charlotte Rudenstam deltog på min lekfulla tantrakurs TantraLila under den gångna helgen (23-25 januari 2015), och på sin blogg skrev hon vackra och tänkvärda reflektioner utifrån de upplevelser och insikter hon fått från kursen. Med hennes benägna tillstånd publicerar jag hennes bloggpost även här, som ett gästblogginlägg:

tunn linje

Gästbloggare Charlotte Rudenstam:

Jag vill ha sex med dig, för att…

Jag går runt i rummet och möter människor som jag har umgåtts med hela helgen. När jag stannar till och möter någons blick ser jag kärleken i dem. Jag möter djupet i dem. Jag möter dem i sina kroppar och ibland något som är på en djupare än den fysiska uppenbarelsen. Så säger jag meningen:

– Jag vill ha sex med dig för att du är… och fortsätter med det som faller mig in i speglingen av just dessa ögon.

Jag gillar att möta världen på nya sätt, att lagom utmana mig, att tänja gränser utan att spräcka mig själv. På en Tantra Lila-kurs med Calle Rehbinder får jag många tillfällen att göra det… utmana mig på ett lekfullt sätt.

Att göra saker på ett nytt sätt kan vara hisnande. Jag har varit på många kurser i mitt liv, där det ofta ingår att ge något slags feedback till någon annan. Men det var faktiskt första gången jag blev uppmanad att börja feedbacken med just dessa ord … och att ta emot feedback från andra på samma sätt.

Att liksom höra ”jag vill ha sex med dig för…” och samtidigt ”jag uppskattar dig för…”. Alltså det finns en kittling i att säga de där orden om sex, för att de blir verkliga och overkliga på en och samma gång.
När de sägs finns varken tid eller möjlighet för att agera på dem… om det nu vore så att jag verkligen skulle vilja ha sex med någon av dem jag möter.
Å ena sidan kan det vara ett sätt att säga: ”Jag ser dig, jag ser skönheten i dig”.
Å andra sidan kan det vara att våga säga ”jag attraheras av dig”… och mottagaren behöver inte ens veta var på skalan jag befinner mig.

Det är att utmana mig själv, att vara i det okända landet en liten stund, och ge och ta emot budskapen på den nivå som är rätt för mig… och som jag vågar ta emot.

Jag tror de allra flesta skulle behöva leka och reflektera över leken en helg. Att gå på en Tantra Lila-kurs kan vara ett utmanande sätt att göra det, eftersom leken här innefattar kroppen, beröring och – för den som så önskar – en sexuell vibb.

Så jag har lekt med dessa ingredienser.

Jag har lekt med energin i mig, jag har hållit ett ridspö i handen,
jag har känt plastfolie mot min kropp,
jag har burit ögonbindel,
jag har följt och har fått leda,
jag har fått beröra och blivit berörd,
jag har fått säga ja till mig själv och känna in mina gränser,
jag har fått se glittret i andra människors ögon,
jag har fått se insikter som kommer parade med skratt och tårar.

Jag har sett livet, genom lekens ögon och fått inse ett av helgens mantran:
”Barnen tar lek på djupaste allvar.”

Så vad händer när vuxna, när jag, ger mig in i leken?
Jo, jag kan gå djupt… om jag vill… eller bara leka glatt och ytligt om jag vill.

Valet är mitt och jag gillar’t.

Charlotte Rudenstam, 2015

tunn linje

Missa inte Charlottes egen blogg – 100% CHARLOTTE – hon skriver ofta mycket klokt och tänkvärt om sex, kärlek, relationer och personlig utveckling.

tunn linje

Läs mer om mina tantrakurser på hemsidan för TantraLila! >>

TANTRALILA

tunn linje

Nästa TantraLila blir den 10-12 april, i Köpenhamn (se den engelskspråkiga infosidan om TantraLila), och jag kommer att hålla kursen på engelska!
Tipsa dina engelskspråkiga vänner, med andra ord!

tunn linje

Läs mer om alla våra andra kurser på Cirkus Eros! >>

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Bokslut över ett händelserikt år…

31/12, 2014

TantraBlog 7 år!

Det är på något sätt typiskt att när jag har massor att skriva och berätta om, då har jag inte tid – och när jag har tid, har jag inte lika mycket att skriva om. Detta blir det tolfte inlägget på min blogg i år, vilket är den minsta årsproduktionen någonsin här på Tantrablog. Och då är ett av inläggen ett gästinlägg, och ett är en artikel som jag skrev till SvT Opinion, och sen bara klistrade in här på bloggen. TantraBlog har alltså fått väldigt lite uppmärksamhet av mig under 2014.

Men detta betyder alltså inte att det inte har hänt så mycket i år. Tvärtom. Detta har nog varit ett av de mest händelserika åren i mitt liv. Så jag tänkte avsluta detta sjunde år med TantraBlog med en kort resumé över ett urval av allt som jag har gjort under 2014.

tunn linje

Familjen

Familjen Rehbinder

Det största i familjen under detta år var paradoxalt nog det minsta. Det började redan i oktober 2013, då Jennies och min lilla dotter Disa föddes. Under detta år har Disa förvandlats från en liten blobb som äter, sover, bajsar och… ja, det är väl det… till en snacksalig liten tjej som kryper runt och upptäcker världen. Hon har tredubblat sin vikt på ett år, pillar på allting, skrattar jämt, älskar våra fötter och biter oss ofta och gärna i tårna. Hon dansar, leker, kan äta själv – både med nappflaska i högsta hugg, och nu på sistone med bestick och mat i skål. Visserligen hamnar fortfarande det mesta på bordet och golvet, men det går åt rätt håll.

Disa & C:o

I år blev min äldsta dotter Indra myndig, så jag har alltså tre vuxna barn och en bebis – samtidigt. Det är en välsignelse på flera sätt. Disa har tre underbara storasyskon, som ställer upp för henne på allehanda sätt. Leonard har skrivit en fantastisk sång till henne, och introducerar henne nu i hur man bygger med LEGO, och Indra är jämte Jennies mor en av våra underbara barnvakter när vi arbetar med våra kurser. Indra följde också med till Frankrike när vi höll kurs, och var barnflicka under våra kurspass. Perfekt!

tunn linje

Kurser och festivaler

Parkurser

2014 har verkligen varit ett fantastiskt år för oss och våra kurser. Vår grundkurs, Gudomlig Njutning, har varit fullbokad hela året, och vi körde även en sommarkurs för att fira vårt tioårsjubileum för denna kurs. Vi har hållit denna kurs 67 gånger sedan starten, och vi har haft 800 deltagare (400 par). Men om man räknar samtliga kurser har vi kommit upp i över 240, så det är ingen överdrift att påstå att vi är rätt så rutinerade nu.

Under sommaren var vi med på två festivaler – Sexsibilityfestivalen, som i år hölls på Ängsbacka kursgård, och så den nya JoyRide Experience, som hölls i Malmö. På Sexsibility fick jag nöjet att hålla en mini-workshop med 80 deltagare, och Jennie höll en kvinnoworkshop med 60 deltagare. Dynamiskt och roligt.

Utöver detta har vi hållit våra sedvanliga fortsättningskurser, som vår härliga Kärleksretreat, nu för andra året, vår allra lyxigaste livsnjutarkurs Livets Goda – trettonde gången sedan starten 2007 – samt förstås Gudomlig Extas. Vi har även hållit våra mans- och kvinnokurser YONI – Fri att Njuta och Mandom, Mod & Morske Män, Jag har ånyo hållit TantraLila, och för andra gången har jag hållit kurs tillsammans med min vän Ruby May – Sweet Surrender. Många kurser – och fler kommer det att bli!

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

tunn linje

Teater!

Tranceformation Impro

Äntligen fick jag arslet ur vagnen, och körde en teaterimprovisationskurs i början av året – den fick heta Tranceformation Impro, och var i praktiken en reinkarnerad version av alla de improkurser jag höll på 1990-talet. Jag hade vansinnigt roligt hela helgen, och kom hem på kvällarna som ett tomtebloss av ren glädje. Jag försökte hålla en till i maj, men då fick jag inte tillräckligt med deltagare – det har jag däremot till kommande kurs i januari 2015, och det känns riktigt kul!

Improkurs med Keith Johnstone

En annan teaterdröm som äntligen blev verklighet var att jag i september åkte till London för att delta på en improkurs med Keith Johnstone. Det var extremt inspirerande, och vansinnigt roligt. Det känns fantastiskt att efter att ha levat med insikterna från hans bok IMPRO i nästan 30 år, äntligen få träffa ”The Man”, och tillbringa sex dynamiska och kreativa dagar under hans briljanta ledning.

tunn linje

Politik

Calle på SvT Debatt 1304518

Mitt politiska engagemang har genomgått flera förändringar detta år. Från att som oberoende liberal debattör skriva artiklar och debattera i TV om sex och droger (mina favoritämnen), engagerade jag mig i EU-valkampanjen för Piratpartiets räkning. Det gick tyvärr dåligt för Piratpartiet i EU-valet, och ännu sämre i det strax efterföljande riksdagsvalet, där partiet bara fick 0,4 % – sämsta resultatet i partiets historia.

Efter detta restes många röster med en önskan om förnyelse och förändring, och flera personer nominerade mig till styrelsen inför kommande år. Efter mycket funderande accepterade jag nomineringen, och blev strax därefter invald i styrelsen. Officiellt börjar mitt uppdrag först i och med årsskiftet, men jag är redan med rent praktiskt.

Jag tänkte först att det skulle bli rätt lugnt, men så avgick hela ledningen med buller och bång, vilket förstås omedelbart satte partiet i en helt ny situation, utan ledning, och dessutom utlovades under några veckor ett nyval i vår, vilket förstås gör livet för en politiskt engagerad person än mer hektiskt. Lyckligtvis blev det inget nyval, så vi kan ta det lite lugnare framöver. Mitt mål med min styrelsepost är att göra partiet tydligare, och ett parti som fortfarande är värt min röst 2018. Vi får se hur det går.

tunn linje

Mina tyskar – en hippiebuss och en aristokrat

Mina tyskar

I påskas förverkligade jag en sedan länge omhuldad dröm. Jag köpte mig en gammal husbuss – den perfekta hippiebussen! En Opel Blitz skåp från 1968, ombyggd till husbil. Den fick förstås heta Blixten – både för att den heter Blitz, men också för att den är så långsam… Under sommaren har Blixten fått en hel del reparationer och tillbyggnader, och mer ska det bli. Jag blev så entusiastisk att jag startade en egen blogg om Blixten, och på den kan man följa både arbete och lek med min hippiebuss.

Intressant nog uppfylldes ännu en gammal affirmation gällande bilar redan i år. Min gamla Volvo 940 blev vandaliserad, och försäkringsbolaget löste hellre ut bilen än att betala skadorna – så jag lade till några tusenlappar till och köpte mig en Mercedes, just en sådan jag har tänkt att jag ville ha. Den är osannolikt skön att köra och att åka med, så jag är otroligt nöjd. Efter 20 år med Volvo har jag nu två tyskar. Så kan det gå.

tunn linje

Hippiesemester på Gotland

Hippiesemester på Gotland

Om man nu har en hippiebuss måste man förstås ta en hippiesemester. Så en dag i augusti följde vi en impuls, och slängde in packning i bussen och drog till Gotland. Det blev den roligaste semester jag har haft på många år, med paradisisk fulcamping, härliga måltider, hoppa runt nakna i ett varmt spöregn och shoppa på obskyra loppmarknader. Hur kul som helst. En mycket mer detaljerad redogörelse för vår underbara semester går att finna på bloggen som jag skapat för Blixten, vår hippiebuss.

Hippiesemester på Gotland

tunn linje

San Francisco

San Francisco

Det har blivit mycket resande i år, och årets flackande avslutades stilfullt med en dryg vecka i San Francisco. Vår vän, kollega, guru och mentor Barbara Carrellas vill att vi ska representera henne och hennes kurser i Europa, och därför var vi inbjudna att assistera på hennes avancerade kurs för personer med sexualitet som jobb – Urban Tantra Professional Training Program. Efter mycket om och men kom Jennie och jag fram till att det skulle bli alldeles för mycket krångel med att vi åker allihop, med en Disa, ett år i följet. Så det blev jag som åkte.

Jag blev förälskad i San Francisco. En härlig stad, med skön stämning och trevliga människor. Jag hann inte med särskilt mycket sightseeing, eftersom större delen av veckan upptogs av Barbaras kurs – men en del promenerande hann jag med, och jag fokuserade förstås på Haight-Ashbury district, den gamla hippiemetropolen, och det var verkligen helt rätt ställe för mig. Så kul. Jag hittade massor med störtsköna butiker – bl.a. Jammin’ On Haight, en stor klädbutik med BARA batik. Så underbar – jag shoppade loss där, både till mig, Disa och Jennie.

Jammin' On Haight – in San Francisco

Kursen var helt fantastisk, bättre än när vi gick den 2010. Men det är inte så konstigt. Alla utvecklas vi – Barbara också – och hon har hållit denna kurs för proffs i några år nu. Mitt deltagande som assistent var omtumlande, och det har förändrat en del i min syn på en hel del. Det kommer också att bli väldigt mycket lättare nu att sälja in kursen till hugade deltagare i Europa.

Vi har i själva verket kommit igång, planerar en Urban Tantra Professional Training Program i Köpenhamn i maj, och har redan fått några deltagare. Så det som händer i år är frön som skall skördas nästa år…

tunn linje

Bröllop

Sommarbröllop i en skogsbacke

1997 höll jag min första vigselceremoni, och sedan dess har det blivit ca 30 vigslar genom åren, på en mängd olika vackra platser runt om i Sverige. I år blev det fler ån något år tidigare – fyra ceremonier. Inte så många alltså, men det är en fin grej att kunna erbjuda till dem som inte vill ha en kristen vigsel, men något vackert i nordisk-hednisk ton.

Tyvärr kan det bli allt svårare att hinna med dessa ceremonier i framtiden, eftersom jag så ofta är upptagen på helger. Men jag har å andra sidan kunnat hänvisa till vänner som också gör vackra ceremonier, och som har lite mer tid än jag.
Läs gärna mer om mina ceremonier på hemsidan Grimners Runor!

tunn linje

Årets fotoprojekt – 100 clownnäsor

Clownnäseselfies

I december förra året påbörjade jag ett projekt som jag tyckte kändes lite extra kul. Jag tycker att det har gått inflation i det där med selfies, så jag tänkte att det kunde gå att utveckla temat lite. Så jag började göra selfies på vilka alla deltagare bär clownnäsor, och snart blev målet att få ihop selfies med 100 personer i clownnäsa under året. Jag har över 90 nu, och räknar med att få de sista fram till 100 på vår traditionella nyårsfest.

Det finns förstås en tanke bakom. Clownnäsan är världens minsta mask, och den gör att de flesta som får på sig en sådan omedelbart börjar bete sig annorlunda. Det går inte att ta sig själv på alltför stort allvar med en stor, rund, röd näsa mitt i ansiktet. Så jag har under året faktiskt fått ihop nästan 100 personer med clownnäsa (de sista tänkte jag samla in på vår årliga nyårsfest), och det känns väldigt roligt.

tunn linje

Jättemånga läsare…

Blog Stats 1,000,003 hits

Periodvis har jag haft ett enormt intresse för min blogg, och håller man bara på tillräckligt länge så kan det generera många besök – och i år blev besöksantalet faktiskt sjusiffrigt, eftersom jag nu passerat miljonen läsare, vilket förstås känns väldigt roligt. Vi får väl se om jag orkar fortsätta att blogga, och om läsarintresset fortsätter lika länge till – så att jag en dag når 2.000.000… Vem vet?

tunn linje

Detta var ett extremt kort sammandrag av vad som har hänt under 2014. Det har förstås hänt mycket, mycket mer än så. Men detta var i alla fall en del av de roligaste milstolparna under året. Jag ser fram emot ett minst lika dynamiskt och spännande 2015. Jag hoppas att vi ses nån gång!

Dekorrand

Ett hål i hjärtat

28/09, 2014

Petra 1982 - foto Carl Johan Rehbinder

Precis i början av 1980-talet, i slutet av mina tonår, upplevde jag min första riktigt, riktigt stora förälskelse. Petra var sån där osannolikt, sagolikt vacker flicka, så vacker att hon fick alla andra att se ut som grå sorkar, och folk vände sig efter henne där hon gick. Hon liksom svävade fram, och skimrade som en prinsessa i en saga av John Bauer. Men som så mycket annat tog den sagan snart slut, och livet gick vidare.

Åren gick – det blev studier, arbete, flickvänner och äktenskap, små barn och allt sånt där som livet serverar på vägen, och Petra var närapå bortglömd ur mitt liv. Vi blev av en slump grannar i samma kvarter 1992, och brukade heja på varandra på gatan emellanåt. Mer än så var det inte.

Så kom den där kalla septembernatten, för precis tjugo år sedan. Estonia sjönk, och 852 människor följde med ner i det kalla djupet. 137 överlevde. Det var en så ofattbart stor katastrof, att de flesta i Sverige förmodligen kände någon som hade dött i olyckan. Och jag kände på mig att det gällde även mig. Någon jag kände fanns inte mer. Jag bara kände det.

När tidningarna publicerade listorna över de döda sprang jag till affären för att köpa tidningen. Mycket riktigt – där stod hennes namn och hennes ålder. Petra hade ett väldigt vanligt efternamn, så jag var inte helt säker. Jag behövde bekräfta om det verkligen var hon, så jag letade upp telefonnumret till hennes föräldrar – och i samma sekund de tog upp luren kände jag den svarta sorgen och uppgivenheten genom luren. Det glömmer jag nog aldrig.

Det märkligaste var dock att redan när vi lärde känna varandra för över 30 år sedan, när hon fortfarande var en späd tonåring på 16-17 vårar, så brukade hon säga att hon skulle dö ung. Hon skulle inte fylla 30, och hon skulle inte få några barn. Det visste hon. Och så blev det. Hon fick inga barn. Hon hann förvisso precis fylla 30. Men inte mer. Det blev inga fler födelsedagar för henne.

Jag sänder härmed en tanke till alla som hade anhöriga som följde med i djupet. Livet går vidare, även om det gör väldigt ont ibland.

tunn linje

Foto: Carl Johan Rehbinder 1982

Dekorrand

Fullt hus på Chateau Garreau!

6/09, 2014
Chateau Garreau - platsen för våra lyxigaste livsnjutarkurser för par

Chateau Garreau – platsen för våra lyxigaste livsnjutarkurser för par

För trettonde gången på sju år höll vi återigen vår lyxigaste livsnjutarkurs, Livets Goda – en av våra fortsättningskurser för par som gått vår grundkurs Gudomlig Njutning. Som vanligt höll vi kursen på det gamla vinslottet Chateau Garreau i den lilla byn Cadillac, tre mil söder om Bordeaux. Vi hade återigen fullt hus – glada, nyfikna, njutande, lekfulla och tillfredsställda deltagare, samt förstås två entusiastiska kursledare – jag och Jennie!

Varje kurs blir unik, även om konceptet är detsamma sedan starten 2007. Först och främst eftersom det blir en helt ny sammansättning av deltagare varje år, men vi ändrar också alltid lite i programmet. Vädret kan ge överraskningar, och även annat förändras. Det blir aldrig tråkigt. Många av våra kursdeltagare har varit med på Garreau både två och tre gånger – så även denna gång, då två par var återkommande från tidigare år, och vi räknar med att några av årets deltagare kommer igen i framtiden.
Livets Goda på Chateau Garreau är kort sagt beroendeframkallande.

Salle de jeu - kurslokalen på Chateau Garreau

Salle de jeu – kurslokalen på Chateau Garreau

Förra årets kurs var lite extra annorlunda eftersom Jennie för en gångs skull inte var med som kursledare – hon var i slutet av sin graviditet, och hade en väldigt stor mage, så pass att inga försäkringar längre täcker eventuella sjukhusbesök eller annat oväntat. Så jag fick i stället hjälp av min vän Amara, som agerade assistent, och var en fantastisk tillgång under kursen på flera sätt.

I år var Jennie med igen, och ordningen blev återställd. Faktum är att årets kurs nog var den lugnaste, mysigaste och mest behagliga av alla vi har haft på Chateau Garreau. Vi kom hem till Sverige från kursen och var inte alls så trötta som vi brukar. Vi var välorganiserade och rutinerade (nothing beats experience…), och trots en hel del logistik fick vi ihop det mesta utan större besvär.

Lunchbuffé på altanen. Läckerheter utan gräns...

Lunchbuffé på altanen. Läckerheter utan gräns…

Vissa saker ändrar vi inte på. Att vi släpar ner Claes och Titti Claesson från Värmland varje år för att laga all maten på vår kurs på Chateau Garreau, det har vi inte ändrat på sedan 2011, och det lär vi inte göra heller, om vi slipper. Även i år var maten en av de absoluta höjdpunkterna varje dag, och det skapar förstås en underbar balans mellan kurs, fysisk näring och vila.

Mina vackra döttrar – Disa & Indra

Mina vackra döttrar – Disa & Indra

Den största skillnaden från tidigare år var att i år hade vi med oss lilla Disa, 10 månader, och dessutom min äldsta dotter Indra, som agerade kompetent och underbar storasyster/barnflicka åt Disa, när Jennie och jag var upptagna med att hålla kurs. Indra har varit på Garreau tidigare, sommaren 2007, då vi åkte ner med bil hela familjen för att bara ha det skönt på Chateau Garreau – utan att jobba. Så för henne blev det ett kärt återseende. För Disa är allting nytt, men som vanligt tycker hon ju att allt är spännande och roligt.

Mysig middag på Lac de Laromet

Mysig middag på Lac de Laromet

En annan skillnad från tidigare år var att vi ökade mängden kurspass, och minskade lite på utflykterna – vi hoppade i år över vår återkommande dagsutflykt till havet. Den främsta anledningen till just det var att sista veckan i augusti fortfarande är semestertid för fransoserna, och då blir det extrema köer ut till Cap Ferret, och körningen blir helt enkelt för lång och trög.

I år var också vädret lite osäkert, med regn och åska i luften, så därför lade vi istället tid på ytterligare ett kurspass, och så erbjöd vi en kortare eftermiddagsutflykt till Bordeaux för de hågade. Men vinprovningar på lokala vingårdar, eller vår middag med chèvre chaud och fantastiska musslor på Lac de Laromet – dessa utflykter skippar vi inte.

Dimman lättar – utsikt från altanen en tidig morgon på Chateau Garreau

Dimman lättar – utsikt från altanen en tidig morgon på Chateau Garreau

Vi har redan bokat Chateau Garreau till nästa år. Då blir det första veckan i september – tisdag till söndag 1-6 september. Vi kanske ses där?

tunn linje

Läs mer på hemsidan för Livets Goda! >>

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Gästbloggare Ingela Steij Stålbrand – Nu blir jag irriterad. På riktigt.

22/07, 2014

Jag publicerar återigen en gästtyckare på min blogg, eftersom jag anser att det Ingela Steij Stålbrand säger är så viktigt och insiktsfullt att det bör spridas, så mycket som möjligt.

Upprinnelsen till denna text är att festivalen The JoyRide Experience, arrangerad av Alexander och Charlotte Rudenstam, har råkat ut för en oväntad motgång i planeringen. De som skulle hyra ut lokaler till The JoyRide Experience har sagt upp kontraktet – av grumliga skäl, men vi vet att det handlar om rädsla, sexualnuros och moralpanik. Ytterligare ett bevis för hur viktigt detta arbete är, och varför denna festival verkligen måste bli verklighet.

tunn linje

ingela

Nu blir jag irriterad. På riktigt. Och frustrerad.

I min undervisning på Lunds universitet, bland annat på en kurs som heter Hälsa och välbefinnande, utgår jag från det friska, det som fungerar och det som gör att vi kan förebygga och skapa förutsättningar för att fler ska kunna må bra och få så bra förutsättningar för att leva som det bara går.

Forskning är entydig om att beröring är bra för att våra må-bra-ämnen i kroppen sätter fart och reparerar oss och förebygger/lindrar depression och ångest, att socialt stöd är bra, att syresättning är en förutsättning för liv, att fysisk aktivitet är bra, att dans, sex och kärlek ger livskvalitet och färg åt livet.

Vi ser också återkommande i media och andra fora att många förfasas över gränser som överskrids och nej som inte respekteras, som i diverse våldtäktsmål (våldtäkter som ibland till och med sker på offentlig plats i folkhavet på musikfestival), övergrepp och misshandel. Och där förövarna många gånger går fria. ”Vi måste göra något” höjs rösterna då. Och så skrivs debattartiklar, inlägg i sociala medier och en och annan demonstration anordnas.

Sexfestival stoppas av lokaluthyrare

Mina vänner Charlotte och Alexander Rudenstam är ett par eldsjälar som med bland annat detta i åtanke anordnar en festival, The Joyride Experience, där festivaldeltagarna arbetar med sin kropp, sina gränser, sina tidigare livserfarenheter, sitt nu och därmed också sin framtid för både sig själva och andra. Festivalen inbegriper HELA människan och därmed också kroppen och sexualiteten. Det sistnämnda något som ofta reduceras eller osynliggörs i sammanhang av personlig utveckling och i samhället i stort. För det är ju så privat. Och det vet väl alla hur det funkar ändå…

Festivalen inleds med en obligatorisk workshop där SAMTLIGA deltagare måste vara med. Den handlar om att känna in sitt ja och nej, att känna var gränserna går för sig själv och andra och lära sig att rent konkret respektera och svara på det med ord och handling. Vilken annan festival eller social tillställning inleds med det?

Nu har uthyrarna till festivalen annullerat kontraktet – av rädsla och förfäran för det okända, bland annat för att ordet sex har figurerat i artiklar som föregått festivalen. Samtidigt med den planerade festivalen ska nämligen en brottarklubb ha ett läger och nu är ”någon” eller ”några” oroliga för det opassande som KAN ske, som dessa ungdomar skulle kunna bevittna.

Jag ställer mig flera frågor med tanke på detta:
Vilka har uttryckt denna oro som till och med ger upphov till kontraktsannullering – de unga själva som ska delta på brottarlägret eller vuxna runtomkring som anser sig veta vad som är passande eller inte? Vad exakt det är som kan ske som är så skrämmande – att eventuellt se nakna människor (på 500 m håll)? Vilka signaler sänder detta till både dessa ungdomar och till alla som får veta detta om vad som är OK eller inte att samlas kring?

I vilka sammanhang och former är det O.K. att inkludera kropp och sexualitet så att det är korrekt och legitimt? Vilka offentliga fora har vi där vi aktivt kan arbeta med våra gränser och förhållningssätt gentemot oss själva och andra (förutom terapirummet i enskildhet)?
Ja, frågorna radar upp sig i prydlig rad.

Att kropp och sexualitet är tabu, det vet vi redan. Eller tja, det får förekomma men då efter redan förutbestämda så kallade sociala script om hur, när, i vilken form och mellan vilka personer det får ske. Vi ser dessa script i bilder, filmer och skrifter ideligen.

MEN – vi har få samtal om det och få tillfällen att samtala och arbeta med våra kroppar som helhet, där ämnet inte reduceras till samlag eller andra praktiker, utan där också identitet, livslopp, erfarenheter och relationer inbegrips. Där vi samtalar kring och övar på var gränser går inom och utanför oss själva, där vi övar på och testar hur det är att säga och svara på ja och nej. Att begränsa eller bejaka.

Det är detta festivalen står för och det är därför som tidigare års deltagare återkommer: De mår bättre, de har hittat verktyg för att möta de folkhälsoproblem vi alla möter i form av förluster, depression, ångest, svek. De tar bättre hand om sina kroppar med bättre kost, fysisk aktivitet och andra glädjefyllda aktiviteter som buffrar mot ohälsa. Tidigare deltagare har hittat nya vänskaper och relationer och många beskriver att de hittat sig själva. De har hittat livet i sina liv.

Vad är det som är fel med detta? Vad är så skrämmande med det?

En extra knorr på denna historia är att en stor finansiär till lokaluthyraren är Malmö stad – som styrs av politiker och tjänstemän som säger sig vilja jobba för att befolkningen ska må bättre och få fler möjligheter till bättre hälsa. Exempelvis är Malmö stad mitt uppe i en storsatsning om sexuell hälsa.

I strategi- och handlingsplanen för detta arbete kan man läsa flera mål som denna festival arbetar aktivt med, exempelvis att motverka diskriminering, kränkningar och trakasserier men också att ge förutsättningar för att utveckla en god sexualitet hos deltagarna.

The Joyride Experience är en festival som inte arbetar efter västerländskt etablerat arbetssätt, utan i grupper av personer snarare än i enskilda terapirum, men för den skull är den inte utan empiriskt stöd för vad som främjar individuell hälsa och relationer. Det finns ingen påtvingad religiositet inblandad, ingen politik och framförallt inga tvång. Det är en festival som handlar om samtycke, kärlek och liv för varje person. Det vi, med andra ord, i många olika forum säger oss vilja ha.

Är det mer O.K. att lära ungdomar brottas? Måste dessa båda parter vara antingen eller? Kan de rentav få befinna sig sida vid sida månne? Vilka signaler och budskap vill vi sända i praktiken? Vad händer när vi inte låter rädslan styra oss?

Ingela Steij Stålbrand 2014

tunn linje

Om du vill läsa mer om bakgrunden till denna situation, eller bara stötta The Joyride så den blir av (betyder alltså inte att du måste åka på festivalen utan bara att du signalerar att du stödjer vad festivalen står för) så kan du läsa mer här i dessa båda länkar:

The JoyRide Experience fortsätter.
I support The JoyRide – the love festival, and the right to be me.

The JoyRide Experience

tunn linje

Calle & Jennie

Jag och min älskade Jennie är förstås med som kursledare på The JoyRide Experience, liksom vi har varit med på varje Sexsibilityfestival sedan starten. Den obligatoriska workshop om gränssättning som Ingela beskriver helt kort är det för övrigt vi som har introducerat för några år sedan (tack, Felix Ruckert!), och som vi håller, parallellt med Alexander och Charlotte i varsin kurslokal.

Jag kan bara instämma med allt det som Ingela skriver, och tycker verkligen att det finns något djupt tragiskt i denna monumentala skräck för allt sexuellt, denna massiva kollektiva neuros – som just för att den är kollektiv blir osynlig för det flesta. Den är normaltillståndet för de allra flesta.

Men – tänk på barnen! – skulle man kunna utbrista. Och ja, det är ju just det vi gör! Vi vill inte att nästa generation, och generationerna efter den, ska behöva utstå samma ångestladdade skräck för sex, intimitet, kärlek och njutning som vår generation (och föregående generationer) har behövt genomlida.

Det är dags att möta våra demoner, dags att ställa ut trollen i solen. De spricker, och plötsligt inser vi att vi är rädda för helt fel saker.

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Från oss alla, till er alla…

24/12, 2013

Rehbindertomtar

2013 har varit ett händelserikt år, och alldeles särskilt speciellt på ett synnerligen fantastiskt sätt. Vi fick äntligen det Jennie har önskat sig i flera år – en liten bebis! Och en bedårande söt en också! Den 19 oktober föddes denna underbara lilla klimp, och den 22 december höll vi en stor namngivningsceremoni för henne i vårt hem, med nästan 30 gäster.

Hon har nu officiellt fått namnen Disa Saga Vilja Liv Carlsdotter Rehbinder, med Disa som tilltalsnamn. Detta har också lett till att vi i år firar en riktig familjejul, med alla mina fyra barn och deras två mödrar. Riktigt roligt! Stor gran och tomte får dock vänta till nästa eller nästnästa år, när Disa är stor nog att uppskatta sådant. I år får det räcka med en pytteliten gran och att vi själva är tomtar. Men det är förstås inte fy skam!

TantraBlog 6 år!

Något annat kul att fira är att TantraBlog idag fyller exakt 6 år. Det var på julafton 2007 som jag började blogga, som ett rent experiment, för att se vad det kunde leda till – och det har lett till en hel del intressanta ting, den saken är klar.

Bloggen satte fart på mitt politiska engagemang, och utan TantraBlog hade jag högst sannolikt inte blivit riksdagskandidat för Piratpartiet 2010, och inte heller varit en del av försöket med Liberaldemokraterna, och inte hade jag heller fått lika mycket mediauppmärksamhet i andra sammanhang, som t.ex. SvT Debatt. Men vet aldrig vad saker och ting leder till.

Jag har haft lite bloggtorka de senaste två åren, och det beror nog fråmst på att jag har varit ner aktiv i andra media, som t.ex. Facebook. Men en månads avstängning från att skriva på Facebook gav mig inspiration till att komma igång mer här igen. Och jag har äntligen lyckats lägga in några korta bloggposter. Att slänga in en och annan kortare kommentar är nog precis vad som behövs för att få fart på skrivandet igen.

Magiska Rummet

En tredje sak att fira är att jag äntligen får tummarna ur röven gällande mitt engagemang i teatern. Jag har en livslång kärlekshistoria med teatern, men den präglas av tyvärr av återkommande fall av långvarig otrohet och distans. Ibland blir dock längtan för stor, och ivrigt påhejad av min son Leonard (som också älskar teater) inleder jag nu en ny personlig era med teater, och den börjar redan i januari med en improvisationskurs – Tranceformation Impro – en reinkarnation av mina dynamiska improkurser på 1990-talet; Krokodilgruppen.

Jag vill förstås gärna regissera igen, men först måste jag komma igång, bli lite varm i kläderna och jobba upp nya kontaktnät. Jag har redan ett antal anmälda till kursen i januari, och hoppas på 10-15 improvisationsglada själar som vill dyka in i teaterns magiskt förtrollande och förvandlande värld.

Läs mer om mina produktionsidéer och kursen Tranceformation Impro på hemsidan för Det Magiska Rummet!

Dekorrand

TantraLila – Kärlekens Yoga

7/08, 2013

TANTRALILA

– Kärlekens Yoga –
på Skeppsuddens Kursgård
12-15 september

TantraLila på Skeppsuddens Kursgård

Om fem veckor blir det än en gång dags för den dynamiska, lekfulla och djupgående tantrakursen TantraLila på Skeppsuddens kursgård. Det är en tid då Skeppsuddens alla äppelträd dignar av frukter, hösten är på väg – men du kan ta med dig en del av sommarvärmen in i hösten, med kärlek, njutning och extas.

TantraLila är en dynamisk och lekfull tantrakurs för alla nyfikna, sexuella livsnjutare som vill ha MER – oavsett kön, relationsstatus eller sexuella preferenser, och kursens fokus är urkraft, självbild, lekfullhet, kärlek och njutning – på dina villkor.

Du kan uppleva extas, hänryckning, lycka, helande, eufori, njutning – av egen kraft och vilja, med hjälp av enkla tekniker och bejakande attityd. Teori varvas med praktik, och du får pröva ett antal lekfulla övningar, verktyg för förbättrad kommunikation och innerligare möten.

TantraLek

Vi kommer som alltid att erbjuda en mängd möjligheter för dig att erövra ny mark i ditt eget liv, att kommunicera bättre, att uppleva mer intensivt. Ämnen som återkommer är Konsten att säga NEJ, Kärlekens 9 språk, tantrisk energi-BDSM, inkännande, respektfull och helande beröring, tantrisk andningsorgasm samt shamansk trumresa. Men det kan alltid bli en och annan nyhet och överraskning – kul för dig som har varit med förr…

Sexualiteten är en viktig del av vårt utforskande, men inte primärt i relation till andra, utan framför allt till oss själva. Vem är jag? Vad är jag? Vad vill jag? Vad vill jag inte? Vad vill jag… kanske? Vad är mina drivkrafter, min längtan, min önskan? Hur vill jag bli bemött, hur bemöter jag omgivningen, utifrån mina egna behov?

Godis

TantraLila är vår version av tantra. TantraLila betyder just tantralek, eller lekfull tantra. ”Lila” är sanskrit och betyder ordagrant ”lek” – ”tantra” är ett sammansatt ord, och betyder bland annat ”expanderande medvetande”. TantraLila betyder alltså ”att expandera sitt medvetande genom lek”. Begreppet TantraLila finns även i en särskild gren av tantra (vaishnava-sahajiya) som fokuserar på den äkta, rena glädjen, kärleken, leken, dansen, inspirationen och extasen. Vad vi presenterar är alltså å ena sidan helt modernt, men å andra sidan väl förankrat i gammal tantrisk tradition.

Allt som sker på kursen är 100 % frivilligt. Inte för att vi är snälla (även om vi är det, förstås) – utan för att det är själva grunden i all vår pedagogik och filosofi runt sex och kärlek. ett av delmålen med denna kurs är att just du ska hitta dina gränser – vad du vill utforska, uppleva, och vad du inte vill, allt för att stärka dig i just din livsresa, din integritet, din väg.

Kroppsupplevelser

”Jag trodde att det skulle vara en sexkurs – men det var ju så mycket mer! Det var verkligen en kurs i personlig utveckling!”

Alla är välkomna till TantraLila – singlar, par och andra konstellationer, homo, bi, hetero, queer, gamla, unga, män, kvinnor, fattiga, rika, långa, korta, smala, tjocka. Inget sådant spelar någon roll för denna kurs. Det enda som har betydelse är att du är nyfiken på dig själv i nya situationer.

Välkommen!

Jennie on the rocks

tunn linje

FacebookGilla evenemanget för TantraLila på Facebook!

tunn linje

TantraLila - hemsidan

För mer info om kursen, anmälan och kontakt,
se hemsidan för TantraLila! »

tunn linje

Lite respons från tidigare kursdeltagare:

Tantralila kom till mig när jag behövde just en sådan gåva och var redo att ta emot den. Det var intressanta och viktiga dagar. Samtidigt var det förmodligen det galnaste och roligaste äventyr jag hittills upplevt.
Jag kan bara säga en sak…. Tack!

Jag vill tacka för en mycket givande och lärorik kurs !!!
Jag är väldigt glad att jag tog mod till mej och anmälde mej till kursen.
Mötet med alla dessa fantastiska människor som gav så mycket av sig själva !!! Och inte minst ni !!!
– Ni gör en otrolig insats för en bättre och fredligare värld – Make love not war !!! Tack än en gång !

Läs mer respons från tidigare kursdeltagare! »

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: