Att Piratpartiet gjorde en skräll i EU-valet är inte bara en intressant händelse, eller ett spektakulärt jippo. Vad man än tycker om Piratpartiet och dess politik, så måste man erkänna att detta är en stor seger för demokratin. Demokrati betyder ordagrant folkstyre, att folket bestämmer. Det betyder i förlängningen att om tillräckligt många är missnöjda med den representation som finns för närvarande, så kan de bestämma sig för att starta ett nytt politiskt parti. Och om budskapet är tillräckligt kraftfullt och allmängiltigt, så kan det bli en folkrörelse på riktigt – och vinst i demokratiska val. Detta har nu Piratpartiet – och det svenska folket – bevisat med all önskvärd tydlighet.
Att det går att bedriva en valkampanj utan budget – framgångsrikt – är också en oerhört viktig insikt för alla som har åsikter om effektiva valkampanjer, ekonomi, marknadsföring etc. Piratpartiet lyckades utan en krona i bidrag, inga valstugor (nästan), inga stora dyra affischkampanjer, ingenting som egentligen kostar, mer än hårt arbete, ihärdighet, vilja, generositet, entusiasm och övertygelse. Detta är i sanning en stor seger för den demokratiska tanken. Man kan om man vill.
Media älskar nu Piratpartiet – förstås. Media älskar både katastrofer och vinnare, eftersom det säljer lösnummer. Och just nu är Piratpartiet de självklara vinnarna. Men det är inte bara i Sverige PP syns. I sitt senaste nyhetsbrev beskriver Rick Falkvinge hur han gjorde en internationell nyhetssökning på ”Pirate Party”, och fick fram 2459 artiklar. När jag i skrivande stund gör samma sökning får jag fram 2.619 sökningar, så det ökar stadigt. På spanska, ”Partido Pirata”, får man liknande resultat – 1.891 träffar. Liknande sker om man söker på franska. Piratpartiet är helt enkelt en sensation – inte bara i Sverige, men över hela världen.
Det är dock djupt bekymmersamt att valdeltagandet är så oerhört lågt. Färre än hälften av alla röstberättigade – det är en skandal. För det första kan man tycka att våra folkvalda politiker, och kanske framför allt EU-organisationen, har misslyckats kapitalt med att informera om konsekvenserna av ett medlemsskap i EU. För det andra kan man faktiskt även klandra medborgarna för att de inte bryr sig om sin egen verklighet, att de inte ids ta reda på hur besluten tas nere i Bryssel, de beslut som ytterst sett berör oss alla i hela EU.
EU-valet är idag viktigare än riksdagsvalet, eftersom en stor del av de nya lagar och förordningar som gäller hela EU, d.v.s. även oss i lilla Sverige, beslutas i EU, inte hemma i Sveriges Riksdag. Jämfört med EU-valet är riksdagsvalet idag nästan att jämföra med ett kommunalval. Om vi förstod detta, så skulle valdeltagandet förmodligen öka, eftersom Sverige traditionellt brukar ha ett högt valdeltagande. Demokratin skulle alltså tjäna på en skarpare information till medborgarna om vikten av att rösta i EU-valet.
Men det allra dummaste, det mest osannolikt idiotiska, är det lilla fåtal politiskt aktiva som propagerar för att man inte ska rösta i EU-valet, som en protest mot EU, i motstånd mot vårt medlemsskap. Något dummare har jag svårt att föreställa mig. Det är som att vägra simma för att man är emot bad, rent principiellt – när man redan ligger i vattnet. Att bara vara soffliggare är förmodligen mest lättja och bristande engagemang, men att medvetet låta bli att välja, som en protest mot EU, är riktigt, riktigt korkat. Snacka om att sticka huvudet i sanden – ”Nä, EU finns inte!”…
Man kan förstås välja en mer elitistisk syn på det hela, och konstatera att det kanske är lämpligt att bara de som faktiskt engagerar sig också är de som har inflytande över politiken. Det talas om att man ska kunna rösta via Internet, och det låter ju bra å ena sidan, men har man så lite engagemang i politiken att man inte ens orkar masa sig till en vallokal, då kanske man inte ska ha inflytande över andra människors liv, helt enkelt. Fast det blir inte mycket till demokrati i längden med detta tänkande.
Det mest önskvärda vore alltså att Sveriges medborgare äntligen kunde förstå att vi är en del av EU, med allt vad det innebär, och att en långt högre andel av de röstberättigade faktiskt engagerar sig och röstar, nästa EU-val. Då kan vi på sikt få en mer rättvisande politisk karta. Men innan nästa EU-val kommer det ett riksdagsval, och då ska vi tillsammans se till att få in Piratpartiet i Riksdagen också. Sen kommer det att hända grejer, både nationellt och i EU. Det ser jag fram emot.
Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!
Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se
TantraBlog 
Senaste kommentarer