Lars Vilks – en verklig hjälte!

”Great spirits have always encountered violent opposition from mediocre minds.”
– Albert Einstein

Man kan tycka vad man vill om Lars Vilks – och det är just det som är poängen. Du får tycka vad du vill om Lars Vilks, och du kan publicera elaka nidbilder av Lars Vilks som rondellhund, eller sittande i en hög bajs, eller Lars Vilks söndersprängd i små bitar. Att kritisera enskilda personer, eller makten (vad det nu är för något), genom t.ex. nidteckningar, är en gammal fin västerländsk kulturtradition, som ett uttryck för vår respekt för yttrandefrihet och demokrati.

Jag anser att Lars Vilks är en hjälte av samma kaliber som Julian Assange – både försvarar de det fria ordet, och de gör det med risk för sina egna liv. Båda gör sitt för att försvara det öppna och tillåtande samhället, och båda katalyserar fram yttrandefrihetens verkliga fiender – inte de yttre hoten, utan de som vill att vi ska censurera oss själva, minska vår egen yttrandefrihet för att inte uppröra eller provocera.

Somliga påstår att Vilks är en idiot. Inget kunde vara mer felaktigt. Han är en fenomenal konstprofessor, en äkta förkämpe för yttrandefrihet och en exceptionell personlighet, som vågar riskera sin egen säkerhet för allas vår rätt att ge uttryck för åsikter som inte är populära. Lars Vilks är ett föredöme, en bastion för yttrandefriheten. Det är i alla fall vad jag tycker.

”I mitt Sverige finns det plats för både rondellhundar och minareter! Ett Sverige utan friheten att utöva sin religion som man vill och friheten att kritisera religioner, vore ett HEMSKT Sverige. Ett Sverige utan rätten att teckna av, och kanske t.o.m göra skämtteckningar av, Muhammed, Jesus, Buddha eller Moses, vore ett vidrigt och HEMSKT Sverige.

Att vissa religiösa är så småsinta och ogina att de tror att deras Gud är lika småsint och ogin som de är, är måhända ett problem för dem. De har rätt att vara småsinta och ogina och att utmåla sin gud som lika småsint och ogin. Men de har NOLL rätt att påtvinga andra människor, med andra åsikter, förbud mot att tänka, tycka eller teckna saker om deras religion.”

Torbjörn Jerlerup, (L)

Som ett brev på posten kommer förstås alla dessa ”förnuftiga och balanserade” kritiker, som slår knut på sig själva för att hitta all möjlig förklenande kritik mot t.ex. Vilks eller Assange. De vill bara ha uppmärksamhet, de är självcentrerade egoister, skitstövlar, otrevliga – you name it. Det är just nu det mest politiskt korrekta att kritisera Lars Vilks, att påstå att han är omdömeslös, en idiot, att han är en galen provokatör – och så förstås att han är en dålig konstnär – den mest irrelevanta åsikten av dem alla.

Invändningarna mot Vilks och hans konst är många. Och alla missar de målet, mer eller mindre. Eller åtminstone de flesta. En del kritiker är förvisso nyanserade och genomtänkta, men de flesta pratar faktiskt mest skit. Somliga påstår att Vilks provocerar för att hans konst ska få uppmärksamhet. Givetvis vill alla konstnärer att deras konst ska bli sedd – men det betyder inte nödvändigtvis att han provocerar för att boosta sitt ego, utan för att säga något viktigt. Jag har väldigt svårt att tro att Vilks riskerar sitt liv för att boosta sitt ego.

”I en demokrati skall det inte vara något problem att föra fram kritik mot en religion och inte minst av missbruket av religion. Under inga omständigheter skall en sådan kritik stoppas på grund av att terrorister grymtar fram sina dödshot eller kommer med bomber. Börjar man visa undfallenhet och tillmötesgå deras önskningar, då styrs demokratin utifrån och av oönskade krafter. Man skall inte vika en tum, en demokrati måste stå upp för att det inte lönar sig att lägga press på det parlamentariska systemet.”
– Lars Vilks

Det haglar av oproportionerliga jämförelser i diskussionerna – somliga jämför Vilks ”kränkningar” med bombningar i Irak och Afghanistan, eller barnaga. Men det är en jävla skillnad mellan att publicera en svajig teckning med en skäggig man med hundkropp, och att bomba någons hem till småsmulor. Du kan välja att tolka teckningen som en kränkning mot din profet, eller som vilken skäggig gubbe som helst, men du kan knappast välja att tolka en bomb på ditt hus och din familj som något annat än en kränkning.

Somliga påstår att Vilks utsätter andra för fara med sina provokationer – detta är lika dumt som att påstå att en kvinna i kortkort provocerar fram våldtäkt. Det är våldsverkarna som är farliga, de som väljer att betrakta sig själva som kränkta, så pass att de tycker sig ha rätt att utöva våld mot provokatören och alla i dennes omgivning. Inte Vilks. Han är inte farlig för någon, och har inte kränkt någon.

Att rita en skäggig gubbe som rondellhund är INTE att kränka en hel folkgrupp. Det är helt vansinnigt att påstå något sådant. Att på så sätt göra sig till språkrör för en miljard individer, som kanske inte har någon åsikt alls i frågan. Det är en liten del av den muslimska kommuniteten, individer som har valt att anse sig vara kränkta. Det är ett personligt val som faktiskt inte har ett skit med Vilks att göra.

”Om frihet betyder någonting alls, betyder det rätten att säga till människor vad de inte vill höra.”
– George Orwell

En jättestor skillnad mellan t.ex. islam och kristendom (och Gud vet hur kritisk jag är mot kristendom) är att de flesta kristna nuförtiden kan (eller måste) acceptera avvikande åsikter. Som exempel: jag anser att Andres Serranos foto ”Piss Christ” är ett sublimt konstverk, liksom jag verkligen uppskattar den svenska fotografen Elisabeth Olsson-Wallin och hennes bilder. Och jag känner flera kristna som delar mina synpunkter i frågan. Och det finns förstås många som INTE gillar denna konst. Den stora skillnaden här är att t.o.m. Svenska Kyrkan låter Olsson-Wallin ställa ut sina bilder i kyrkans egna lokaler. Givetvis inte utan diskussion, kontroverser eller upprörda kommentarer – men hon fick ställa ut bilderna i kyrkorum. Det är stort, men samtidigt självklart i en västerländsk demokrati.

Själv har jag blivit inbjuden att tala om nordisk hedendom på en hinduisk högtid – 150 hinduer i Vällingby som firar Holi, och jag blir inbjuden att tala om en annan religion. Kan ni tänka er det i en moské? Så jag vågar vara så radikal att jag vill påstå att de muslimska kulturerna har en hel del att lära sig av västerländsk kultur, med demokrati och yttrandefrihet. Eller för den delen hinduisk tolerans.

”Yttrandefrihet innebär att du inte skall göra något mot människor varken för åsikterna de uttrycker, eller för orden de talar eller skriver.”
– Hugo L. Black, domare i USA:s högsta domstol.

Så – varför har Vilks inte fortsatt med att skända judendom, kristendom, buddhism, socialism, hinduism, asatro etc.? Kanske för att ingen blir särskilt provocerad, och ingen blir mordhotad. När ett amerikanskt företag för något år sedan (helt utan avsikt att provocera) gjorde toalettsitsar med hinduiska gudabilder som motiv, så protesterade en del hinduer, och tyckte att det var respektlöst. Då drog företaget tillbaka produkten och bad om ursäkt. Så kan man göra i ett civiliserat samhälle. Inga bomber eller mordhot. Man TALAR med varandra.

Vilks visar att vissa personer inte kan respektera ett civiliserat sätt att umgås, eller för den delen förstå att din sanning är din sanning, ocn min är min. Om jag inte är kristen kan jag inte häda kristendomen, eftersom en hädelse är en intern företeelse. Ur detta perspektiv blir det mycket intressant att se effekterna av en sådan provokation, som för övrigt är synnerligen bagatellartad. Det ska till extremt lättstötta och hetlevrade personer för att reagera på något så lättsamt som Vilks rondellhundar.

”Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor vi föraktar, tror vi inte på det alls.”
– Noam Chomsky

Jag är pluralist, och är 100 % övertygad om att muslimer, precis som kristna och judar, kan se bortom de bisarraste uttrycken för sin egen religion, och faktiskt bete sig mänskligt och värdigt. Vi har flera hundratusen muslimer i Sverige, och det påverkar naturligtvis samhällsklimatet. Problemet är att så många svenskar (och européer överlag) har så dålig respekt för sin egen kultur, att vi är beredda att kasta sekler av tillkämpad demokrati, yttrandefrihet och kultur överbord, för att vi är fega stackare som låter oss skrämmas av en liten, liten grupp våldsamma idioter. De flesta muslimer som bor här i Sverige är sekulariserade medborgare, och utgör ingen fara för någon. Men en liten klick fanatiker kan ställa till med mycket skada – och då är det väl dem vi ska rikta in oss på, inte dem som fanatikerna anser sig vara provocerade av?

”Lagar kan ensam inte säkerställa yttrandefrihet; för att varje man ska kunna presentera sina åsikter utan straff måste det finnas en känsla av tolerans i hela befolkningen.”
– Albert Einstein

Jag gillar verkligen tanken på att i vårt öppna samhälle tillåta både minareter och rondellhundar. Alla måste få uttrycka sin åsikt/religion/livshållning – både muslimer och de som hatar islam – och alla andra. Eller de som bara vill leka med symboler och idéer. Ingen ska behöva utstå våld och förtryck på grund av sina åsikter i en fri demokrati. Alla måste bedömas efter samma regler, samma måttstock. Vi ska inte ge efter på denna punkt.

”Det idiotiska är inte Vilks, det är det faktum att många människor tycker att en teckning på ett visst motiv är en legitim ursäkt att hota om att döda. Att då sluta… teckna är att ge hoten rätt. Det är därför det är så viktigt att Vilks, och vi andra, fortsätter att teckna även om motivet är skitlöjligt. Vi måste visa att hot och våld inte får vinna mot yttrandefriheten.”

– Carl Idermark (L)

Även om staten genom polis och lagstiftning skyddar mig mot de som hotar mig, så blir den som mordhotar potentiellt ett hot mot yttrandefriheten. Men det verkliga hotet kommer av sillmjölkar och fegisar som börjar censurera sig själva, och som utifrån sin feghet kritiserar provokatören, och helst vill att han/hon ska vara tyst, för att de inte vill råka illa ut för att provokatören retar upp den våldsamme mobbaren. DÄR ligger det allra största hotet mot yttrandefriheten.

”Om Lars Viks gör allt detta bara för att provocera – DESTO BÄTTRE! Om vi någonsin ska få en demokratisk, fri, öppen, tolerant VÄRLD så måste alla religiösa människor lära sig vad yttrandefrihet är för någonting och att det omfattar ALLA människor, inte minst dem som inte delar deras övertygelse. (L) är för BÅDE minareter och rondellhundar – och VI MENAR EXAKT JUST DET! Och då inte bara i Sverige utan i HELA världen, i ALLA länder.”

– Alexander Bard

Lars Vilks är en hjälte, en medborgarrättskämpe som sätter sitt liv i pant för allas vår rätt att uttrycka även kontroversiella åsikter utan att behöva lida repressalier för dem, och han är värd vår respekt.

Andra som bloggar i ämnet:
Torbjörn Jerlerup, Kulturbloggen, Hedniska tankar, Lars Vilks

Julkort jag ritat genom åren…

För att önska alla mina läsare en riktigt God Jul, så laddar jag på ordentligt och bifogar en hel drös med julkort som jag ritat genom åren – de flesta på uppdrag av diverse olika företag och organisationer. Allt för att fira denna underbara och urgamla hedniska tradition – julen.

GOD JUL PÅ ER ALLIHOP!

Sexiga julklappar från LELO!

Om Apple hade formgivit sexleksaker så är det möjligt att de hade sett ut ungefär så här. Till och med förpackningarna är lyxiga och superdesignade, precis som Apples prylar.

Tyvärr kan vi nog inte förvänta oss några vackra sexleksaker från designikonerna på Apple – de har snarare gått åt ett väldigt olyckligt och motsatt håll, med sexneurotisk förhandscensur av mediagadgets, och förbjuder alla tilläggsprogram som kan innehålla sex eller naket. Paranoid amerikansk moralism när den är som sämst. Riktigt snuskigt, Apple! Något köp av iPad eller iPhone blir det garanterat INTE i vår familj.

Som tur är finns LELO – ett svenskt företag, som ligger i frontlinjen när det gäller erotiska gadgets, lyxiga och superdesignade som få. LELO startade 2003, då tre killar – två formgivare och en ingenjör – tillsammans bestämde sig för att skapa något som saknades på marknaden – vackert formgivna sexleksaker med både bra funktion och hög kvalitet (det är bara att beklaga att LELO inte också tillverkar smartphones och mediapads…).

Eftersom det just idag är Global Orgasm Day, tyckte jag att det vore fint att fira det med en massiv recension av en hel drös sexleksaker, och så får det bli. Och föremålen för min recension är alltså en hel drös med fina grejer från LELO.

När LELO släppte sin första produkt, den eleganta ”LILY”, var jag och hälsade på Erik, Filip och Carl i deras lilla kombinerade studio, verkstad och kontor på Östermalm, och så fick vi ett provexemplar att recensera till Cirkus Eros. Jennie testade, och recensionen blev översvallande positiv. Det var i all enkelhet en snygg, tyst och uppladdningsbar vibrator för varje njutningslysten kvinna. En klassiker som fortfarande finns kvar i sortimentet. Jennie använder den gärna ihop med Ylva Franzéns G-punktsstav, men alla hittar förstås sina egna favoriter.

Gemensamt för samtliga modeller i LELO:s sortiment är de höga kraven på kvalitet i materialen, samt i tekniken. De är lätta att använda, vackra att se på, och alla de eldrivna vibratorerna har inbyggda uppladdningsbara batterier. Man behöver alltså inte byta batterier stup i kvarten – man pluggar in laddaren i väggen, och andra änden i LELO:n. Precis som en mobiltelefon.

Något år senare kom IRIS – en elegant och effektiv kombinerad dildo och vibrator, med dubbla motorer, fem program, flera hastigheter och en unik, blombladsinspirerad art deco-design som inte liknade någon annan sexleksak. En sådan fick vi också testa, och den blev snabbt en av de absoluta favoriterna i vår digra arsenal av erotiska stimuli. IRIS finns också fortfarande med i LELO:s sortiment.

Jag besökte LELO:s verkstad en gång i tiden medan denna modell fortfarande var en prototyp, och jag fick se lermodeller av den som verkligen imponerade på mig – så vackra och unika former! Och det färdiga resultatet blev förstås ännu vackrare än jag hade kunnat föreställa mig. Så duktiga är de på LELO! 🙂

För några veckor sedan fick vi en tidig julafton, med två kassar fyllda av hårda paket, och strax därpå dessutom ett paket på posten (testexemplar av den splitter nya INSIGNIA-serien), alltihop innehållande leksak efter leksak, underbara grejer från LELO. Hur kul som helst!

Numera erbjuder LELO, denna unika svenska innovationsverkstad som fokuserar helt på människors sexuella njutning, en hel uppsjö olika typer av sexiga vibratorer, stavar, geishakulor, kukringar och allehanda härliga nyttigheter. Och vi har testat ett större antal av dem.

It’s a dirty work, but someone has to do it.

LELO LIV

Som ett resultat av omsorgsfull produktutveckling erbjuder LELO LIV – en mindre, lättare och mer hanterlig variant av Iris. LIV har förstås samma funktioner som nästan alla andra LELO:s modeller – flera programmöjligheter, steglös hastighet, många timmars batteritid, och många andra fina finesser. Och så är den vacker – inget att skämmas för om den ligger framme på nattygsbordet, med andra ord. Den behändiga storleken gör också att den är betydligt lättare och mer praktisk att ha med sig i handväskan än den hyfsat stora IRIS.

LELO GIGI

LIV har också en ”systermodell” med namnet GIGI, som är snarlik LIV, men där LIV är slät och rundad har GIGI en vibrerande ”klack”, som är särskilt formgiven för att ge G-punkten perfekt stimulans. Formgivningen erbjuder verkligen en perfekt möjlighet att hålla ett kraftigt och stadigt tryck på G-punkten. GIGI är med andra ord en modell som vi varmt kan rekommendera för dig som vill utforska alla möjligheter som G-punkten har att bjuda på…

LELO INA

INA är en modernare (och betydligt vackrare) variant av det klassiska Rabbit-konceptet, med dubbla motorer och dubbla stimuleringspunkter, åtta programmeringsvariationer, bl.a. så att man kan få en rytmiskt växlande stimulans, på såväl klitoris som i vulvan samtidigt.

En verkligt fin detalj som gör att just denna vibrator är mycket, mycket bättre än de flesta andra dubbelverkande vibratorer är att den lilla utstickande delen inte bara pekar rakt ut, utan faktiskt kniper åt runt blygdbenet, vilket ger en betydligt starkare stimulans, både inuti mot G-punkten, och utanpå vid klitoris. Man kan t.o.m. släppa taget, och den sitter kvar! INA finns i tre färger – orange, lila och limegrön. Detta är kort sagt en superbra leksak! Perfekt julklapp till frun/flickvännen/älskarinnan!

LELO SIRI

Om du gillar ur-LELO:n LILY – formatet, programmeringsmöjligheten, batteritiden, stilen, kvaliteten – men tycker att vibrationen inte är tillräckligt stark, så finns SIRI, som är lite större än LILY, kanske lite klunsigare och inte riktigt lika elegant, men ergonomiskt mycket bättre, och framför allt – en betydligt starkare vibration. SIRI är ändå såpass liten att man kan ha den med i handväskan. SIRI är helt klart ett både praktiskt och bra val!

LELO MIA

MIA måste utan konkurrens vara den nördigaste vibratorn jag någonsin sett. Perfekt för Internet-generationen. Denna lilla eleganta vibrator (LELO:s minsta för kvinnor) ser ut som ett läppstift, men vibrerar ovanligt starkt för sin ringa storlek. Det roligaste av allt med denna vibrator – man laddar upp MIA genom att sätta den i en USB-kontakt. Du behöver aldrig lämna datorn! Den perfekta vibratorn för en notorisk porrsurfare, med andra ord… 🙂

Jag skrattade högt när jag fick se den första gången, och den väcker mycket munterhet varje gång jag visar den. Det blir extra roligt med tanke på att jag ju har varit aktiv i Piratpartiet, där det vimlar av nördar – och kvinnorna i partiet är inte på något sätt mindre nördiga än männen, så denna LELO passar verkligen där…

LELO ALIA

LELO introducerar nu en helt ny serie vibratorer – serien kallas INSIGNIA, och består hittills av tre modeller, alla med en helt ny enhetlig design, i olika färgad silikon kombinerad med guld. De utmärker sig med en smakfullt svulstig elegans – och en väsentligt förbättrad ergonomi. Den svepande formen har ett hål, så att man lättare kan behålla greppet och inte lika lätt tappar vibratorn, inte ens ur en hal och glidig hand.

Alla INSIGNIA-vibratorer är helt vattentäta, och går alltså att ha med sig i duschen – eller varför inte det sköna bubbelbadet? Sensuell vibration både inifrån och utanpå… Industridesign när den är som bäst – både vackrare och mer användarvänliga produkter.

ALIA är minstingen, och är den logiska fortsättningen på den klassiska urmodellen LILY och den lite kraftigare SIRI. Men som sagt, vattentät. Killarna på LELO experimenterade redan från början med vattentäta vibratorer (som vi också har testat förstås), men lyckades inte riktigt hitta rätt bland alla material för att göra en vibrator som skulle vara både driftsäker, vacker och vattentät – nu verkar det problemet äntligen vara löst!

Att kunna kombinera duschstråle med vibration, eller för den delen vibratorn i badet (allra helst bubbelbad med välriktade strålar, förstås!) är en höjdare, och nu är det alltså möjligt – med LELO INSIGNIA.

LELO ISLA

Den andra vibratorn i INSIGNIA-serien heter ISLA, och är tekniskt sett en vattentät motsvarighet till LIV eller SIRI, men med en helt ny formgivning. De långa vibratorerna har den stora fördelen att de kan användas till såväl klitoris och yttre vulva som till stimulans av slidan, G-punkt, A-punkt m.m. – både inuti och utanpå. Sex olika vibrationsprogram, fyra timmars batteritid. Långbad!

LELO SORAYA

Toppmodellen i INSIGNIA-serien heter SORAYA, liknar ISLA, men är ytterligare en variant av ”Rabbit-konceptet” med en utskjutande del för yttre stimulans. Efter test kan vi dock konstatera att den tvära vinkeln på den utskjutande delen gör att just den funktionen inte funkar så bra, i alla fall inte för Jennie. Den klämmer inte åt som INA, och det är svårt att vinkla hela vibratorn så att man får en bra vibration på både in- och utsida.

Ur det perspektivet är INA en betydligt bättre konstruktion rent tekniskt, förutom att INA inte är vattentät, och inte heller lika bedårande vacker som SORAYA. Dock är det ju en smaksak det där med vinklar och vrår, och kvinnor är ju olika konfigurerade. För somliga kvinnor kanske SORAYA är ett mycket bättre val än INA. Det är med sexleksaker som med allt annat – man behöver ibland pröva sig fram för att hitta rätt.

LELO LUNA BEADS

LELO erbjuder numera även ett antal produkter som inte är eldrivna, och som kanske inte ens vibrerar. En viss vibration kan man få med LELO:s version av de klassiska s.k. geishakulorna, eftersom de är ihåliga, och innehåller fritt rörliga, mindre kulor, som skapar en naturlig vibration så fort personen som använder kulorna är i rörelse.

Effekten av att bära dessa erotiska träningsredskap i slidan under dagen kan variera. Somliga kvinnor blir jättekåta och savande, andra känner sig framför allt mer närvarande och grundade, och vissa kan säkert tycka att det är en märklig och obehaglig känsla.

En unik finess med LELO LUNA BEADS är att man i förpackningen får två par kulor, i olika vikt – så kan man byta mellan de olika vikterna och successivt träna upp sina slidmuskler. Inget är så bra att det inte kan bli bättre…

LELO TOR

Marknaden för sexleksaker erbjuder för närvarande en stor ojämlikhet, eftersom det går minst 20 produkter för kvinnor på varje för män. Min nu erbjuder även LELO åtminstone några leksaker för män, och de kallar denna serie HOMME. Inte så fantasifullt kanske, men begripligt. I denna serie ingår även ett par artiklar som syftar till att stimulera analt, (det humoristiska LELO-gänget har döpt dem till ”BILLY” och ”BOB”) och dessa kan förstås även kvinnor använda.

Denna lilla manick som jag har testat heter TOR (ett namn som jag förstås tycker är synnerligen väl valt, nordisk hedning som jag är!), och är en integrerad s.k. kukring och vibrator (eller som LELO väldigt elegant beskriver det – en ”gentleman’s ring”). Det är i sig ingen ny uppfinning i sig, men LELO har som så ofta utvecklat idén, både funktionellt och estetiskt. Resultatet är en tvådelad ring, med själva ringen i högkvalitativ och flexibel silikon, medan motor och batteri sitter i en liten hårdplastdel, som man enkelt fäster vid ringen när den ska användas. Den har också flera hastigheter och program, förstås. TOR finns även i en enklare variant som då kallas BO – den ser likadan ut, men har bara en vibration och saknar inställningsmöjligheter.

Skönaste sättet att använda denna ring är att ha den så nära roten som möjligt, bakom pungen. Sen kan man välja om man vill ha vibratorn uppåt, på ovansidan eller neråt, mot bäckenbotten. Det ger lite olika effekt, och har man den uppåt får ju även en eventuell partner njuta av vibrationen vid penetration. Mysig grej!

Min enda kritik mot TOR är möjligen att vibrationen är lite svag – här har funktionen fått vika för designen, och det är lite synd. Vi får hoppas att LELO snart låter TOR få spänna på sig kraftbältet, så att han blir dubbelt så stark! Fördelen med den svaga vibrationen är att man kan ha den på sig länge, och låta den surra på lite mysigt sådär, och så kan man hålla en lågintensiv sexuell stimulans igång under en längre stund, snarare än kort och intensivt. Och det är ju inte så dumt…

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Önskar Calle med TantraBlog och Cirkus Eros
– och LELO, förstås!

• Besök LELO:s hemsida för mer information!
• Läs mer om våra kurser!

Dåliga amerikanska stjärtar

Vad är det egentligen med amerikaner och deras relationer till stjärtar? Eller – hur tänkte de när de hittade på formuleringar som ”get your ass over here – right now!”? Det blir ju nåt i stil med ”se till att din stjärt kommer hit, nu genast!” – och då tänker jag… bara stjärten? Eller ska resten med också? Det verkar onekligen en smula stjärtfixerat, ibland på ett sätt som känns lite obekvämt. ”Well, he’s a badass motherfucker!” kan man ju säga om någon som är en riktigt elak och rå typ. Men… en person som har en dålig stjärt och knullar mödrar? Vad är det som är så tufft med det?

En riktigt tuff person är en dålig stjärt som sparkar på stjärtar. ”That badass is gonna kick ass!” Det låter onekligen lite motsägelsefullt, inte sant? Jag menar – hur går det till, rent praktiskt? Hur sparkar en dålig stjärt en annan stjärt? Med vad? Stjärtar kan uppenbarligen också uppvisa egna känslolägen – ”Get your sorry ass to work, right now!” – Det betyder att du ska se till att din ledsna stjärt kommer till jobbet, nu genast. Ledsen stjärt? Har den fått smisk? Eller har den blivit sparkad?

För att inte tala om allt detta knullande. ”fuckin'” this, och ”fuckin” that. Och när man slår ihop det blir det mycket märkligt – ”Get your fuckin’ ass over here!” – se till att din knullande stjärt kommer hit. För att inte tala om ”I’m gonna kick your motherfuckin’ ass, you pussy!” – Någon vill sparka din mödraknullande stjärt, och du är en fitta. Men… har fittor stjärtar? Eller är det framstjärten som avses? Det är onekligen en smula förvirrande, det här…

Riktigt konstigt blir det när ett stjärthål uppmanas att knulla sig självt – ”Go fuck yourself, you asshole!” – jag kan inte låta bli att fundera på hur det ska gå till, rent tekniskt… Och en lustigkurre är förstås en ”smartass”. Intelligent stjärt? Nån som tänker med röven?

Men vi svenskar kanske inte ska slå oss alltför mycket för bröstet – vad sägs om… skitstövel? Vad blir det på engelska? Shitboot?

P.S.
Apropå rövhål = Beatrice Ask…

Ännu en bredsida mot sexmoralismen

Maktmonstret och härskarteknikmästarinnan Margareta Winberg har uppenbarligen känt sig lite bortglömd och undanskuffad på sistone, så med hjälp av sin vapendragerska Anna Hedh är de nu ute på korståg. De vill frälsa Europa. Så i EU-parlamentet som i svensk press.

Winberg och Hedh har publicerat en artikel, ett riktigt brandtal, på SvD Brännpunkt, med titeln ”Vi tar strid mot sexhandeln i Europa”. Den artikeln var dock så ofattbart enfaldig och missvisande, att jag och några av mina politiskt engagerade vänner blev tillräckligt upprörda för att skriva ihop en svarsartikel till SvD Brännpunkt – och här är den nu!

EU säger nej tack till svensk morallag

Margareta Winberg och Anna Hedh skriver på Brännpunkt 14 december att de ”tar strid mot sexhandeln i Europa”. De vill framhäva vår svenska sexköpslag som något som vi absolut måste exportera till hela EU, utifrån antagandet att sexarbete alltid skadar både individ och samhälle. De tycks anta att svenskar alltid vet bättre än alla andra, och framför allt har högre moral.

Att exportera den svenska sexköpslagen till EU är lyckligtvis ett omöjligt projekt. De andra medlemsstaterna kan nämligen se skillnad mellan frivillig sexhandel och trafficking. Det medlemsländerna nu kommit överens om är att ”redovisa de åtgärder som de vidtar för att kriminalisera den som medvetet köper sexuella tjänster av ett människohandelsoffer”.

Det Winberg och Hedh säger i sin artikel stämmer inte alls. De gör i sin artikel allt de kan för att ta åt sig äran, och antyder att svensk politik har stort inflytande över EU. De har dessutom fräckheten att antyda att motståndet mot svensk sexlagstiftning i övriga Europa skulle vara på grund av att de övriga europeiska politikerna och tjänstemännen själva nyttjar sexarbetares tjänster – en argumentation som är på en skandalöst låg nivå.

Winberg och Hedh blandar medvetet ihop begreppen sexarbete och trafficking, och påstår att trafficking är mer ovanligt i Sverige på grund av vår restriktiva sexköpslagstiftning. Sanningen är att främsta orsaken är stora skillnader i levnadsstandard, och att trafficking främst riktar sig mot de platser där det finns mest pengar. Trafficking är illegal migration och slavarbete, ofta under omänskliga förhållanden. Denna slavhandel omfattar allt från städning och byggnadsarbete till bärplockning och sexarbete. Sexköpslagen har ingen bäring på dessa aktiviteter alls, eftersom den bara reglerar frivilliga transaktioner. Att sälja sexuella tjänster är något som de allra flesta professionella sexarbetare gör fullt frivilligt. Sexuellt tvång, våldtäkt och slavhandel är redan förbjudet och regleras av annan lagstiftning.

Winberg och Hedh utgår också från att sexköp alltid handlar om män som köper sex av kvinnor, men bland yngre sexsäljare i Sverige är männen i majoritet. Denna verklighet vill Winberg och Hedh över huvud taget inte se, eftersom det strider mot deras radikalfeministiskt ideologiska ställningstaganden.

När politiker medvetet vilseleder sin omgivning genom att blanda ihop oförenliga begrepp, och dessutom ignorerar rena fakta, så blir politiken godtycklig och gör mer skada än nytta.

************

Camilla Lindberg, f.d. riksdagsledamot för Folkpartiet
Alexander Bard, Liberaldemokraterna
Helena von Schantz, ordförande för Liberala Kvinnor i Östergötland
Carl Johan Rehbinder, sexualupplysare
Malin Westberg, konstnärlig ledare Teater Olydig

Flera som bloggar i ämnet:
Torbjörn Jerlerup, Helena von Schantz, Reformera sexköpslagen, GenusNytt, Hanna Söderström, Pelle Billing

Avstängd från Failbook/Fuckbook – igen!

I januari för knappt ett år sedan stängde Failbook ner både mitt och Jennies konton, helt utan förvarning, helt utan förklaring. Efter att vi själva skrivit om det på våra bloggar och en hel drös pirater och andra bloggkollegor skrivit om det, och flera Facebook-vänner bråkat om det på Facebook, fick vi till slut våra konton återställda.

Idioterna på Fuckbook/Fearbook/Fecalbook/Fartbook/Failbook insåg uppenbarligen att de hade gjort en blunder (kors i taket?) och fixade sitt misstag med att släppa fram våra konton igen. Givetvis utan förklaring, både före och efter. Sådana är de, arroganterna från det amerikanska bolaget.

Men nu har det hänt igen! Fearbook har än en gång stängt mitt konto. Utan förvarning, utan förklaring! Carl Johan Rehbinder finns plötsligt inte på Facebook längre. Nästan 1.600 vänner i nätverket, grupper, allt. Ingen förvarning, inga frågor, inga meddelanden. Det enda jag möter är en sida som säger att kontot är avaktiverat.

Samtidigt som mitt konto blev avaktiverat fick jag ett varningsmail som säger att Facebook har tagit bort en bild som bryter mot deras bestämmelser. Jag har verkligen ingen aning om vad för en slags bild det kan vara. Vis av skadan har jag varit oerhört noggrann med att inte ha för mycket hudtoner i mina bildgallerier på Facebook, så vad kan det vara? Mina nyhetsbrev för kurser? Länkar till Tantrablog och Cirkus Eros?

Att jag har blivit nedstängd KAN denna gång eventuellt ha politiska orsaker. Någon kan eventuellt ha blivit sur för något jag har skrivit, och därför gjort en anmälan. Sånt händer tydligen alltför ofta.

Situationen frammanar intressanta frågor – är det verkligen O.K. att ett företag som etablerar sig med vad man i praktiken kan rubricera som ett monopol, kan bete sig så arrogant och nonchalant gentemot sina användare? Det skulle framstå som otroligt bisarrt om ett telefonföretag stängde av kunder för att de har ägnat sig åt telefonsex. Men leverantörer av nätburna tjänster får bete sig hur som helst.

Det verkligt skandalösa är dock att Failbook kan stänga ner en användares konto utan förvarning, utan en fråga, utan en uppmaning. Det är fruktansvärt uselt, och fullkomligt oacceptabelt av ett företag som har som affärsidé att bedriva socialt nätverkande. Facebook har betett sig oerhört respektlöst, ansvarslöst och ohyfsat mot mig och hela min vänkrets, och jag nöjer mig inte med mindre än en mycket bra förklaring. Helst en offentlig ursäkt. Allt annat är skandal.

Andra som skriver om min avstängning från Facebook:
Torbjörn Jerlerup (L), Torbjörn Jerlerup (igen), Kulturbloggen, Michael Gadjitza (L), Emma Opassande (Pp), Amanda Brihed (L), Malin Westberg (L), Scaber Nestor

Agneta Lindblom Hulthén, ordförande i Journalistförbundet, skriver i Aftonbladet om ett besläktat ämne – Apples dikterande av vad som får publiceras i deras iPads.

Lite terrorism är inget att oroa sig för…

Så har den ”internationella terrorismen” slagit till här i Sverige nu också. Resultat = minuspoäng till ”terroristerna”. En död terrorist (ett stackars klantarsle som bara lyckades ta död på sig själv) och en brinnande bil. Jaha. Var det allt? Kom igen nu, kan ni inte bättre?

Jag har varit med om betydligt värre här i Bagarmossen där jag bor, utan att någon har hojtat om terrorister. Skottdraman, brinnande bilar, stenkastning mot brandbilar och gudvetallt. När det är bråk här på torget brukar jag häva mig ut genom fönstret och fotografera med blixt, för att på så sätt skrämma bort ungjävlarna. För det mesta fungerar det effektivt, men en gång fick det motsatt effekt, och ligisterna skrek åt mig att de skulle knulla min morsa och att de visste var jag bor. Intelligent. Just den gången kastade en ligist ägg mot mitt fönster när jag fotograferade. Hu, vad rädd jag blev. Inte.

Vi som är födda på 1960-talet och minns RAF:s sprängning av den tyska ambassaden, Norrmalmstorgsdramat, Baader-Meinhofligan, mordet på Palme, och framför allt – det kalla kriget (ni vet, på den tiden då poplåtar kunde handla om tredje världskriget, och att snart trycker någon på knappen, och då sprängs alla atombomber överallt…!) – vi rycker nonchalant på axlarna åt något så trivialt och löjligt som en liten bilbomb och en patetisk självmördare. Man får ta i lite mer om vi ska bry oss. Men somliga kanske är mer lättskrämda än så.

Så nu måste vi hålla huvudet kallt och inte låta oss ryckas med av maktkåta kontrollfreaks i regeringen, SÄPO och andra myndigheter, som gärna skriker i utvalda media om mer kontroll och övervakning. Det har ju uppenbarligen inte varit särskilt effektivt med all den övervakning vi redan har, så nu måste vi nog ha mer. Jo, mors.

Vi ska inte tillåta dessa maktkåta dårar med överdrivet ordningssinne minska på vår frihet – bara för att en och annan misslyckad tokdåre vill ställa till med kaos på Stockholms gator. För först då har vi låtit eventuella terrorister lyckas i sina avsikter – trots att de själva är alldeles för inkompetenta och svaga för att åstadkomma ett skit på egen hand. De farligaste terroristerna sitter i regeringen, kom ihåg det.

Även om det skulle bli mycket, mycket värre, med riktigt effektiva terrordåd, i vilka människor faktiskt dör på riktigt (mot all förmodan), så ska vi inte ge oss, och lägga oss platt för myndigheters kontrollvansinne och censur. För då har terroristerna vunnit. Det bästa vi kan göra om vi blir attackerade är vad engelsmännen gjorde under andra världskriget – business as usual. Vi ska inte acceptera och falla för fula påtryckningar från något håll – vare sig för eventuella terrorister eller för myndigheters övervåld. Vi ska stå orädda och rakryggade, och vi ska fortsätta att upprätthålla vår respekt för demokrati, integritet, öppenhet och frihet – detta är nämligen det det bästa vapen mot terrorism som finns.

För nu börjar charaderna. Chefsåklagare Thomas Lindstrand uttalade sig i media – ”Det känns som science fiction. Jag hade inte väntat mig att något sådant här skulle hända i Stockholms innerstad eller Sverige över huvud taget.” Detta är naturligtvis ren bullshit, om karln inte är totalt dum i huvudet. Självklart vet alla någorlunda medvetna människor att någon gång kommer det att sprängas bomber i Stockholm också, och för detta har förstås polisen haft en beredskap i åratal. Science fiction – my ass! Detta är bara ett sätt för chefsåklagaren att leka drama queen – och att haussa upp hela grejen så att polis och andra myndigheter kan få mer pengar och befogenheter. Inget annat. Lite bekräftelsebehov, bara. Puttinutt.

Cynisk, jag? Javisst. Lägg nu märke till de kommande veckorna hur riksdag och regering kommer att agera. För det första kommer man att öppna upp för FRA att spana på ALLA igen, och så kommer man snabbt att öka ”säkerheten” på ställen som flygplatser (nu får vi nog de där nakenkamerorna), och så kommer polisen att stoppa folk på stan med väskor, och kräva att få titta i dem. Alltihop fullkomligt verkningslösa åtgärder, förstås, utan annat mål än att skrämma medborgarna till lydnad, lite till.

Givetvis kommer detta också att användas mot de demokratiska krafter som vill ha mer öppenhet och transparens (typ Wikileaks), trots att just dessa öppenhetens krafter är de som är demokratins räddning och enda hopp för framtiden. Givetvis kommer grötmyndiga förståsigpåare påstå att alla vi som inte gillar övervakning har fel, och att den som har ”rent mjöl i påsen” har inget att frukta. Så böj er framåt för rektalinspektion, allihop – har du inget att dölja så har du inget att frukta.

Då blir det dags för lite civil olydnad. Vägra gå med på att bli misstänkt som terrorist. Om polisen vill titta i din väska, eller vill att du legitimerar dig – ifrågasätt, vägra, kräv att de legitimerar sig. De har ingen rätt att kräva legitimation, ingen rätt att titta i din väska, ingen rätt att utse dig till mål för sin terror. Varje gång vi ger efter för statsterrorn, övervåldet från myndigheter, så ger vi också efter för terrorismen, och den skräck som den avses skapa. Och vi måste då fråga oss – vilka är de värsta terroristerna, egentligen?

Kom ihåg F. D. Roosevelts ord:
”The only thing we have to fear, is fear itself.”

Andra som skriver om samma sak:
Michael Gajditza (L), Torbjörn Jerlerup (L), Torbjörn Jerlerup (L) (igen), Rick Falkvinge (Pp), Anna Troberg (Pp), Amanda Brihed & Jens Odsvall (L), Lars-Erick Forsgren, Emma Opassande, Henrik Alexandersson, Lars Vilks, Lars Vilks (igen), Badlands Hyena, Attila, 之乎者也, Magnihasa