Hybris och fascism

Hur man känner igen en tvättäkta fascist med vidrig människosyn och gränslösa maktambitioner, i total avsaknad av respekt för människor och deras privatliv – man lyssnar på vad de säger, läser vad de skriver:

”Människor skall inte vara anonyma när de köper varor eller tjänster.”

– Jonatan Holst, presschef på Finansinspektionen, FI.

Detta citat säger allt. Jag ryser av avsmak och indignation. Detta tyder på ett medvetande som genomströmmas av hybris och extremt kontrollbehov – men som helt saknar empati eller tillit till medmänniskor. Den här sortens människor skrämmer mig mer än något annat. Att öppet redovisa en så integritetskränkande inställning, att vilja kontrollera varenda människas privatekonomi ner till minsta bussbiljett, kondom, tuggummi, deckarroman eller skohorn, det är inte acceptabelt på något sätt.

Artikeln som citatet är taget ur har ett par år på nacken (GP 2011), och citatet är taget ur ett sammanhang där Holst refererar till pengatvätt – men frågan är på intet sätt inaktuell – snarare tvärtom, med tanke på alla avslöjanden kring NSA, FRA, Polisen m.fl. Det handlar om respekt för individen. Enligt Finansinspektionen är sådant underordnat. Enligt dem ska ingen kunna köpa ens en bussbiljett utan att staten känner till det. Varför? Vem vill veta allt detta om oss? Till vilket syfte? Vem tjänar på det? Vem skulle ägna sig åt pengatvätt genom att köpa bussbiljetter?

STASI skulle ha älskat Jonatan Holst. Gestapo, KGB, NSA, FRA likaså. Nu blev det Finansinspektionen, men inställningen är uppenbarligen densamma. Kontroll, kontroll, kontroll. Papiere, bitte?

Fler som skriver om Finansinspektionen:
Cornucopia, Viktualiebrodern

Gästbloggare Ola Andersson – därför är jag pirat

MEN FÖRST EN INTRODUKTION:

Det har varit väldigt ont om politiskt bloggande från mig ganska länge, eller bloggande över huvud taget. Men det betyder inte att jag inte är engagerad. Jag har bara inte tagit mig tid att blogga. Mycket av mitt politiska skrivande har helt enkelt flyttat till Facebook. Det blir som regel väldigt mycket kortare och mer snuttifierat, inget som duger som bloggposter. Men med nära 3.000 kontakter blir jag i alla fall läst av hyfsat många – och på Facebook får jag oftare igång långa och intressanta diskussioner, eftersom Facebook lämpar sig bättre för interaktivitet än en blogg.

Idag har jag dock tänkt ändra lite på den alltför låga frekvensen av politiskt bloggande, men jag tar en god vän till hjälp. Ola Andersson är en piratpartist som är väldigt företagsam, kreativ, debattglad och engagerad. Han har skrivit en text som jag tyckte var mycket bra, och som jag därför gärna vill dela med mig av. Det är en text som på ett oerhört enkelt sätt förklarar vad det innebär att vi alla är övervakade och avlyssnade, ständigt. Det förtroliga samtalet försvinner helt som fenomen, och inga hemligheter går längre att bevara. Är det så vi vill ha det?

Den senaste tidens avslöjanden, om samarbetet mellan FRA och NSA, bekräftar att allt det vi varnade för 2008, och blev beskyllda för att vara paranoida konspirationsteoretiker och foliehattar, visade sig vara sant. Flera gånger om. Det är alltså mycket, mycket värre än vi vågade tro. Och nu har vi fått bekräftelse på det. Ibland vill man inte ha rätt, och denna massövervakning och globala superregistrering är ett sådant område. Nu visade det sig alltså att vi hade rätt, men att vi var naiva i vår bedömning av omfattningen.

Demokratin i hela Europa hotas faktiskt allvarligt av denna utveckling. Av denna anledning har jag bestämt mig för att det kommande året helt fokusera den lilla tid och energi jag har för politiskt engagemang på att kampanja för att Piratpartiet ska finnas kvar i EU-parlamentet. Det finns inget viktigare just nu.

Här kommer Olas artikel:

Denna bild är kopierad direkt från FRA:s hemsida. Bara en sån sak.

Halloj alla vänner i den digitala världen! Jag älskar min dator för alla mina kompisar bor i den! Kanske du tycker likadant, kanske du tycker det även om internet? Att det är fantastiskt?! Att man kan lära sig nya saker till exempel. Vad helst man undrar över finns bara några knapptryckningar bort. För de unga som växer upp idag finns otroliga möjligheter att lättare än tidigare lära sig saker, utveckla sina intressen, träffa nya kompisar. De bor verkligen i datorn på ett sätt vi äldre inte förstår riktigt.

Det är underbart att man kan prata med och umgås med vänner över internet. Det är jättepraktiskt att man kan betala räkningar säkert med sin dator. Det är en välsignelse hur lätt det är att kunna skicka en bild från semestern och dela med sig av ett minne. Man kan även berätta saker som är viktiga. Hur barnen har det i skolan och vad de sagt och gjort för roligt i veckan. Med en person från säkerhetstjänsten ständigt närvarande i rummet med en mikrofon. Jo faktiskt.

Vi har en myndighet här i Sverige som heter FRA, Försvarets Radioanstalt. Vad FRA gör är att all trafik på internet i Sverige och som passerar Sverige, däribland Facebook, mail, webbsiter, dina telefonsamtal, filer du skickar och var din telefon befinner sig hela tiden lagras i deras datorer. Vad som är ännu värre är att medans du och jag pratar och det står en gubbe från FRA i rummet och spelar in vad vi säger, så står det en gubbe till här i rummet med oss. Från amerikanska underättelsetjänsten, NSA. För det har framkommit att vårt svenska FRA ger NSA tillgång till allt som de spelar in och lagrar om oss. Om detta har vår regering ljugit med besked för oss.

Förutom det, vet du vad mera NSA gör? De har tvingat IT-företag som Apple, Microsoft, Skype, Google och många många flera företag att bygga in bakdörrar i program som används för kommunikation så att NSA kan läsa allting. De har även bakdörrar så att din dator och mobiltelefon kan användas för att spionera på dig. Dessa apparater har ju både kameror och en mikrofoner som de kan läsa.

De har även, och detta är långt värre än det, tvingat tillverkare av olika standarder för kommunikation som rör kryptering att också bygga in bakdörrar så att din krypterade trafik inte heller är säker. Sådan trafik som t.ex. dina bankaffärer och dina medicinska journaler och förstås alla filer du skickar och hämtar på företagets server när du jobbar hemifrån. Du har inget privat över huvud taget, gentemot FRA och NSA. De anser sig ha rätt att läsa allting om dig och ingen i regeringen eller riksdagen tänker göra något åt det här. FRA älskar NSA och NSA älskar FRA. Svenska regeringen, riksdagen och svenska media älskar Obama med, som du har sett under den gångna veckan.

Så nu när vi talar med varandra om detta, så föreställ dig då att en gubbe från FRA står och spelar in allting och bakom honom en till, från NSA. Båda vet allting om dig, hur du använder dina pengar på banken, vilket besvär du sökte för på sjukhuset, vilka hemligheter dina barn har som de delar med sina vänner, vilka mina vänner är och vilka politisk åskådning de har och vilka hemligheter vi delar med varandra. NSA delar sedan detta med massor med amerikanska företag för deras ekonomiska vinning.

Vänner emellan är inte längre vänner emellan. Vi har inga hemligheter bara du och jag, eller jag och min bank eller jag och min läkare. Det är mellan dig, mig, FRA och NSA. För så är det. Jag älskar min dator lite mindre nu. För om vi skall prata med varandra om något viktigt så kan vi helt enkelt inte göra det via internet. Det är så de vill ha det. Vi skall inte prata om det här med övervakning tycker de. Vad tänker du göra åt det?

Jag är pirat, det är vad jag tänker göra åt det.

FRA:s självbild. På riktigt.

En väldans massa länkar för den som vill läsa mera:

Vi kan börja med amerikanen Edward Snowden. Han avslöjade med tidningen The Guardian den massiva övervakning som NSA, som han arbetade för, utsätter både amerikaner och hela världen för i denna artikel.
NSA Prism program taps in to user data of Apple, Google and others

Med anledning av detta så arrangerade EU-parlamentet en hearing om just NSA den 5 september 2013 och som vittnen hade de säkerhetsexperter och journalister bland andra. Under denna hearing så twittrades det friskt om alla avslöjanden som kom fram.
Man kan följa dem alla på twittertaggen #EUinquiry

Henrik Alexandersson, som är assistent till Christian Engström (MEP för Piratpartiet), följde hearingen och sammanställde ett antal tweets som ärligt talat skrämmer skiten ur mig. Det stora avslöjandet är att svenska FRA är den hemliga nation som fungerat som länk mellan NSA och resten av världen, just för att mycket internettrafik passerar över Sverige. Det andra stora avslöjandet är att även den trafik vi betraktar som säker, krypterad trafik, som t.ex. mellan mig och min bank, innehåller också bakdörrar och är inte alls säker. Konsekvensen av det är att internets själva struktur innehåller en svaghet som just terrorister kan utnyttja. Så i syfte att jaga terrorister så tog man bort möjligheten till säker kommunikation och därmed finns ingen säker kommunikation, för någon. Rätt korkat.
FRA är nyckelspelare i globalt övervakningsnät

Därefter började det dyka upp artiklar i det vi kallar för prasselmedia, här var en av de första:
Metro: Sverige pekas ut som NSA:s hemliga nyckelpartner
(På deras förstasida 2013-09-06)

DN skrev om det strax därefter:
USA har knäckt säkra krypteringar

Aftonbladet var också tidigt ute:
Snowden: NSA knäckte krypteringar på nätet | Nyheter | Aftonbladet

SVT skriver om det:
Sverige pekas ut som USA:s hemliga spionpartner

Sveriges Radio skriver om det här:
Svenskar kan vara avlyssnade i realtid

Christian Engström, en av Piratpartiets två svenska EU-parlamentariker skriver om samma sak här:
NSA har bakdörrar till en stor del av all krypterad internettrafik

I blogginlägget ovan så finns det länkar till två artiklar i slutet:
New York Times: N.S.A. Foils Much Internet Encryption
The Guardian: US and UK spy agencies defeat privacy and security on the internet

EPP-gruppen i EU-parlamentet släppte även detta pressmeddelande med anledning av den senaste utfrågningen. För oss pirater är det riktigt kul vad man valde för bild för att illustrera denna artikel, eller hur?
Pressrelease EPP group: Hacking and spying on allies unacceptable

Nyhetsbyrån Al Jazeera (som är riktigt bra, kolla in den då och då om du söker kvalitativa nyheter), skriver om det här med:
US cracked most online encryption – NSA has secretly developed ability to crack internet communication, according to new Snowden documents
Bonus: Det finns en video i artikeln.

Electronic Frontier Foundation tar upp saken och berättar mera om hur man kan skydda sig med hjälp av kryptering, annan kryptering än den som vanligen används (om du kan, skicka dem lite pengar, de är jättebra):
EFF: Leaks Show NSA is Working to Undermine Encrypted Communications, Here’s How You Can Fight Back

EFF länkar vidare till några saker som står med ovan, och även denna:
The Guardian: NSA and GCHQ unlock privacy and security on the internet

Mitt parti, Piratpartiet, mobiliserar och skriver artiklar och pressmeddelanden också:
Piratpartiets Presscenter: Reinfeldt och Bildt försökte dölja FRA:s nära samarbete med NSA
Piratpartiets Presscenter: Piratpartiet: Amerikanska NSA riskerar internets säkerhet

DN har fått upp ångan, välkommen in i matchen grabbar!
DN: Avslöjandet om Sverige ord för ord
DN: ”Sverige deltog i NSA-övervakning”

Denna publicerades natten före utfrågningen, men är mycket bra. Vad gör man i olika länder? Se trenden med hjälp av denna artikel:
Computer Sweden: Organisation är farligare än information

Sedan har vi då källan till det hela. Utfrågningen från Committe on Civil Liberties, Justice and Home affairs, Committe meeting, 2013-09-05.
Videon:
Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs, del 1
Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs, del 2
Har du Mac eller Linux fungerar inte filmerna, tyvärr. Förhoppningsvis så kommer filerna från presentationerna upp här senare. Det verkar ha varit så på tidigare möten.

Video!
Ett kort utdrag från utfrågningen med Jacob Applebaum m.fl.
Samma på Youtube, i HAX kanal.

Det finns även ett utdrag med hos Metro:
Han pekar ut Sverige i avlyssningsskandalen
Video: Här pekar Duncan Campbell ut Sverige

Deltog i hearingen:
Jacob Applebaum – hemsida – Twitter
Duncan Campbell – hemsida – Twitter

En pressrelease från LIBE (Civil Liberties Committee) efter hearingen:
Civil Liberties Committee MEPs hear key journalists on NSA snooping

Vill man följa denna härdsmälta av demokratin i västvärlden så kan man ha koll på denna sida. The Guardian är riktigt bra på detta ämne nu, och har samlat alla sina artiklar i ämnet på denna sida:
The NSA files

BLIPIRAT.NU

Att Piratpartiet får ditt och mitt förtroende att sitta kvar i EU-parlamentet är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet – i hela Europa!

PIRATPARTIET BEHÖVS I EU-PARLAMENTET!

Demonstrera mot ACTA – för frihet och privatliv!

Idag lördag 24 april, 15.00, anordnar Piratpartiet än en gång en demonstration – nu mot det nu släppta konsolideringsförslaget till handelsavtalet ACTA, på Södermalm i Stockholm. Det är väldigt lätt att konstatera att vi är den nya tidens politiska aktivister och medborgarrättskämpar, och än så länge kämpar vi i motvind, men vi kryssar vackert, så vi ska nog komma i land i tid.

Officiell information:

Demonstrationen äger rum På Medborgarplatsen, vid trappan mot Medborgarhuset klockan 15:00 (funktionärssamling 14:30) och pågår till omkring 17:30.

Talarlistan är inte klar än men troligen kommer, men några förväntade talare är följande:

• Rick Falkvinge, Partiledare, Piratpartiet
• Robert Nyberg, Styrelsemedlem, Ung Pirat Stockholm
• Anna Troberg – Författare och Vice partiledare för Piratpartiet
• Carl Johan Rehbinder – Riksdagskandidat för Piratpartiet

(Listan är preliminär och kommer troligtvis förändras.)

Ansvariga för demonstrationen är:
Robert Nyberg; 08-551 718 20, och Ola Nyström; 073-423 27 46

Mer info om demonstrationen hittar du på Piratpartiets hemsida, Presscenter och på Facebook.
Läs gärna även Piratpartiets pressmeddelande om ACTA.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Reinfeldt får smisk av Piratpartiet!

Christian Engström skriver på sin blogg att Reinfeldt piskar fel, och att statsministern kanske borde gå en kurs hos mig i hur man smiskar, och hur man tar emot smisk.

Hela resonemanget kring smisk och partipiskor bygger från början på en mer eller mindre intern pirathumor, som fick en kulmen på förra årets EU-valvaka, som enligt Expressen ”spårade ur”, när jag gav Rick och Christian varsin lila piska i present. Christian fick smisk av Rick, inför en förbluffad presskår och en jublande publik av lyckliga pirater.

Men det där med Fredrik under piskan var faktiskt en väldigt underhållande bild, så pass att jag blev lite inspirerad – här har ni en underbar scen…

I Riksdagshusets egen dungeon:

(dask)
”Ah! Det där gjorde ont!”
”Andas djupare… släpp taget, släpp kontrollen…”
”Det är så svårt…!”
”Schhhh… andas….”
(dask)
”Aaajjj!”
”Andas djupare, släpp kontrollen, ge upp makten…”
(dask)
”Ah – ah – ah – ahhhhhh…”
(dask)
”Åååhhhh – hahah… aaahhhh…”
(dask)
”Aaahhh… hah… hahaha…”
”Känner du hur skönt det blir när du lägger makten i mina händer, Fredrik…?”
(dask)
”Ah… Jaa… mera… mera…”
(dask)
”Bara slappna av…”
(dask)
”Vila i smärtan…”
(dask)
”Är du en stygg pojke, Fredrik?”
(dask)
”Ah… Ja…”
(dask)
”Är du riktigt, riktigt stygg…?
(dask)
”Jaaaa, jag är stygg! Aajjj!”
(dask)
”Vill du bli en snäll pojke, Fredrik?”
(dask)
”Ah! Jaa!”
(dask)
”Riktigt snäll…?”
(dask)
”Jaaa…. Aaah! Jaaa…!”
(dask)
Stoppa FRA?
(dask)
(dask)
(dask)
”Aaaahhh – jaaaa, stoppa FRAAAA!”
(dask)
”Stoppa IPRED?”
(dask)
(dask)
(dask)
”Aaaahhh – jaaaa, stoppa IPRED!”
(dask)
”Stoppa Datalagringsdirektivet?”
(dask)
(dask)
(dask)
”Aaaahhh – jaaaa, jaaaa, jaaaaa – stoppa Datalagringsdirektivet!”
(dask)
(dask)
(dask)
”Så ja, lille vän, nu får du kram…”
”Mmmmmmm-m-m…..”
”Nu får du dra upp byxorna, och gå och öppna dörren åt din kompis Jan Björklund.”
”Ja, tack, tack, tack, det ska jag göra…”
”Vi ses nästa vecka – då ska vi ta itu med din kompis Beatrice och hennes barnkisslag…”
”Ja tack…”

Låter som en bra grej, tycker jag. Inte minst med tanke på den australiensiska undersökning som jag skrev om för drygt ett år sedan här på bloggen, som visar att människor som har ett avancerat sexliv är lyckligare än andra. Par som praktiserar till exempel SM-sex visade sig vara mer harmoniska än de som praktiserar ”vanligt” sex.

Hur det än blir, så kan vi garantera att de övriga partierna kommer att få mycket smisk av oss pirater, när vi väl kommer in. Och det kommer att svida.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Skillnaderna mellan Piratpartiet och Sverigedemokraterna

Det finns de som påstår att Piratpartiet och Sverigedemokraterna vänder sig till samma väljare. Och nog kan det vara så att det finns en och annan som av ren frustration över de etablerade riksdagspartiernas uselhet väljer att rösta på något parti, vilket som helst, som INTE är ett av riksdagspartierna. Och i den lilla gruppen, som inte tänker över vad de faktiskt röstar för, snarare än mot, kan det eventuellt finnas en och annan som lika gärna kan rösta på PP som på Sd. Men de är nog rätt så få.

För om man granskar partierna lite närmare så ser man att PP och Sd är varandras diametrala motsatser i nästan allt. VI har nog nästan ingenting gemensamt alls, i våra politiska ståndpunkter. Där Piratpartiet är utvecklingspositivt, är Sverigedemokraterna bakåtsträvande. Där PP är progressivt, är Sd repressivt. Där PP är framtiden, är Sd det förflutna. Där PP är innovativt är Sd konformistiskt. Det finns nog faktiskt inga likheter alls.

Jag gjorde en grafisk tabell som en demonstration av hur stora skillnaderna faktiskt är. Om jag har missat något viktigt, skriv gärna och påminn mig, så ska jag lägga in det i min tabell. Den är inte ristad i sten (snarare i Photoshop), och kan förstås revideras.

Det går bra att använda den här tabellen på andra bloggar och sajter också, om du vill låna/kopiera den. Inga problem. Länka dock gärna tillbaka till mig om du gör det.

En som skriver alldeles lysande om detta är Sammy Nordström, som på sin blogg svarar på ett brev från två skolelever, Anton och Ludvig, om just skillnaderna mellan Piratpartiet och Sverigedemokraterna. Den här bloggposten har varit på gång länge, men är förstås inspirerad av Sammy. Tack, Sammy!

Andra som skriver om Piratpartiet, Sd och mångfald:
Emma Opassande, Sammy Nordström, Rickard Olsson, Anna Troberg, Johnny Olsson, Victoria Westberg, Marie Axelsson Göran Widham

Edit: Om du tycker att detta är en hård uppgörelse med Sd, så kommer du tappa andan om du läser Caspian Rehbinders bloggpost ”Det rena folkhemmet” – en svidande brutalsågning av Sverigedemokraterna som fenomen. Mycket läsvärt!

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Slut på brevhemligheten – nu har du inget privatliv

Sverige har haft skyddad postförmedling sedan drygt ett par hundra år tillbaka. Ett brev är skyddat i lag, och får endast öppnas under särskilt allvarliga omständigheter. Detta är en omistlig del av vår demokrati, med informationsfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Posthemlighet, brevhemlighet, är en rättighet för mottagaren av post, att posten inte läses innan den nått mottagaren.

Från och med idag skall kablarna kopplas in, och FRA är ett faktum. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet, eftersom även grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat av FRA. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning. Det är dessutom högst tveksamt om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen.

I 4 kap. 8 § brottsbalken (1962:700) anges:
”Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.”

I 4 kap. 9c § (1962:700) anges vidare:
”Den som i annat fall än som sägs i 8 och 9 §§ olovligen bereder sig tillgång till upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för in sådan upptagning dömes för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Med upptagning avses härvid även uppgifter som är under befordran via elektroniskt eller annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling.”

Det stora problemet ligger i att man särskiljer digital och analog kommunikation. Om något politiskt parti skulle öppet och klart propagera för att all snigelpost, brev i kuvert med frimärke, skulle öppnas och scannas av en myndighet, så skulle nog de allra flesta reagera med stor upprördhet, och det politiska partiet skulle kunna hälsa hem, plocka ner skylten och lägga ner verksamheten. Märkligt nog har detta inte skett med FRA.

Jag skulle aldrig öppna brev som är adresserade till min hustru eller mina barn, om jag inte uttryckligen fått deras tillstånd att öppna deras post. Jag anser nämligen att det är ett oacceptabelt intrång i deras integritet. Men nu ska vi kollektivt acceptera att tjänstemän på en statlig myndighet gör det, utan att jag ens vet vilka de är. Det är skrämmande.

Nationalencyklopedin:
”brevhemlighet, rätt att anlita postbefordringsföretag för befordrande av meddelanden utan risk att innehållet blir uppenbarat. Brev kan, efter beslut av domstol, tas i beslag om det bedöms ha betydelse för en brottsutredning”

Våra riksdagspolitiker har fullkomligt kört över det politiska motståndet, dribblat och ljugit, och t.o.m. struntat i sina ungdomsförbund. Ingen politisk fråga har någonsin enat politiska aktivister från så många olika partier. Det vore onekligen intressant att få veta vad som är den faktiska orsaken till detta monumentala maktmissbruk.

Det är tyvärr inte en överdrift att jämföra FRA med STASI, och DDR:s övervakning av sina medborgare. Sanningen är att FRA, med sin moderna teknik, är oändligt mycket effektivare än DDR:s jämförelsevis primitiva metoder och utrustning. STASI behövde informatörer, det behöver inte FRA. Alla blir avlyssnade, utan undantag.

Den obehagliga konsekvensen av detta politiska beslut är att människor nu kommer att vakta sina ord i betydligt högre grad. Det händer mig redan rätt ofta att vänner säger till mig ”det där vill jag inte prata om i telefon”, alternativt ”det där tar vi när vi träffas”, utifrån att man inte längre kan skicka ett e-brev, utan att riskera att någon obehörig läser det.

Så har det redan gått i Tyskland, där folk inte längre vågar ringa psykologer, präster och andra med tystnadsplikt – för man vet ju aldrig vem som lyssnar…

Artiklar om FRA:
Några pirater i Corren

Andra som bloggar om FRA nu:
Joshen, Joshen igen, Joshen igen, Oskar Swartz, Oskar Swartz igen, Emma Opassande, 之乎者也, Mina Moderata Karameller, Mark Klamberg, Mark Klamberg igen, Henrik Alexandersson, Hundratusentals ögonblick, Hanna Dönsberg, Christian Engström, Gabriel Sjölund

Upprop: Telia – ta FRA-lagen till domstol!
Annarkia, Scaber Nestor, Sossar mot Storebror, Den Nya Medborgarrättsrörelsen, Archangel, Darkangel och Mumma, Signerat Kjellberg, Den digitala parkbänken, Sagor från livbåten, Piratpartisten, Thorlin, Sandrability, Bloggvärldsbloggen, Aspiebloggen, Farmorgun, Pesptraktelser, Humblebee.net, JensO, Beelzebjörn, Röd Libertarian, Calandrella, ProjO, Christian Engström, Webhackande, Liberal & Långsint, Osmidigt, Solid Block of Ise, Johan Ronström, Personlig Utveckling?, Bandhunden Skäller, Infallsvinkel, Hearts of Joy, Primarys Blog, Alliansupproret, Integritet & frihet, Tieowbeijas, The Pheleroxian Blog, Mattias Bjärnemalm, Skivad Lime, OlofB, OlofB, OlofB, Enligt min Humla, Daniel och de små tomtarna, hannes2peer, Beelzebjörn

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Läs gärna om planerade protestaktiviteter på Piratpartiets hemsida!

Hur man stänger ner hela Internet

Kunskap är makt. Det har makthavare vetat i alla tider. Därför har man också alltid försökt att hindra sina undersåtar från att skaffa sig kunskap. Det man inte vet något om kan man inte kontrollera. Därför höll kyrkan alla mässor på latin, därför försökte samma kyrka förbjuda tryckpressen, därför instiftades s.k. ”copyright” i England på 1500-talet – för att makthavarna skulle behålla kontrollen över vilken information som kom ut till medborgarna.

Censur och styrning av information har alltid funnits, i alla utpräglade maktstrukturer. Kritik skall stävjas, medvetenhet om saker och tings verkliga beskaffenhet skall också kväsas, och missförhållanden skall hållas hemliga. Om nödvändigt kan man också sprida rena lögner som dagsens sanning, för att få folk dit makthavarna vill. Rättning i ledet. Lydnad som dygd. Så även idag.

I en formidabel kaskad av nya lagar, som alla syftar till att kontrollera oss medborgare mer och mer, ser vi allehanda exempel på våra maktgiriga folkvaldas kreativitet i att utöva kontroll. FRA syftar till att avskaffa brevhemligheten (instiftades på 1600-talet, men är uppenbarligen omodern nu, i det rena mjölets tidsålder), IPRED syftar till att privata poliskårer ska kunna lamslå en familjs ekonomi på blotta misstanken om något så bagatellartat som upphovsrättsbrott i form av illegal nerladdning av digitalt material från nätet, datalagringsdirektivet skall kunna arkivera alla medborgares rörelser i åratal framåt, och Telekompaketet skall göra oss alla till potentiella kastlösa, i det att privat företagsamhet skall kunna stänga av oss från Internet redan efter tre gånger misstanke om brott.

Du behöver inte vara skyldig, inte ha begått brott. Du blir utkastad ur gemenskapen ändå. Du kan inte upprätthålla en normal korrespondens, inte göra bankärenden, inte köpa böcker, konsertbiljetter eller kläder via nätet, inte sköta ditt jobb. Det räcker med att du är misstänkt, så åker du ut. Och du måste bevisa din oskuld. Rättssäkerheten är helt satt ur spel. Du har inte en chans i helvetet om upphovsrättsmaffian sätter klorna i dig. Detta är i alla fall budskapet.

Men det värsta med censur och övervakning är inte att somliga blir censurerade eller övervakade. Det värsta är att vi börjar censurera oss själva, vakta våra tungor och tangentbordsfingrar, inte säga vår mening – och att vi börjar övervaka varandra, eller oroa oss för att vi blir övervakade av andra. Vi byter ut tillit och öppenhet mot rädsla, inbundenhet, misstänksamhet, missunnsamhet och oro. Yttrandefriheten blir då alltmer en illusion. Empati, omtänksamhet och ärlighet byts mot hemlighetsfullhet och isolering.

Det fria Internet skall tuktas, begränsas och låsas in i segment som du betalar för, ungefär som för en betal-TV-kanal, och stora delar av Internet stängs ute. Bara de sajter som godkänns, och hamnar på ”vita listor” kan bli tillgängliga på dessa kontrollerade och styrda Internetkonton. Den fria kommunikationskanal som Internet har varit under flera år, skall med Telekompaketet krossas fullkomligt, och bli toppstyrt, som annan media. Det är i alla fall vad ledande personer inom de tre statsmakterna vill – regeringar, storfinans och gammelmedia. De vill inte ha en fjärde statsmakt, vildvuxen och inflytelserik, med fritt spelrum för gräsrötter. Hur skulle det se ut?

”The current days of the internet will soon be over.”
– Rupert Murdoch

Det mest obegripliga är att det fortfarande finns vanliga hyggliga medborgare som tycker att det här är bra lagstiftning. För det första verkar det som att de har en total tillit till att våra folkvalda vill oss väl, och att de aldrig skulle göra något som kunde skada oss. För det andra har de uppenbarligen samma naiva tillit till multinationella storföretag. Inte skulle väl de lura oss på pengar? De måste väl ha någon heder i kroppen? Resultatet av denna godtrogenhet är att många tror att det verkligen handlar om att fånga brottslingar, och att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta.

Dessa naiva människor borde ha rätt. Det borde verkligen vara så som de tror. På så sätt sympatiserar jag med dem. Våra folkvalda riksdagsledamöter har fått ett ansvar som de självklart borde förvalta med stor omsorg och respekt, med ödmjukhet och lyhördhet. Och de som gör affärer borde också ha moral, omdöme och empati, och borde verkligen se till allas bästa, och inte utnyttja, exploatera, ljuga och manipulera, bara för att få en större ekonomisk vinst. Men tyvärr ser ju verkligheten sällan ut på det sättet.

Lyckligtvis verkar de flesta fatta att det har gått för långt nu. Protesterna haglar, bloggarna fylls med inlägg och kommentarer om det nya kontrollsamhället, och till och med stora telekombolag backar, för att tillgodose sina kunders önskemål. Och i EU-parlamentet fick en liten samling eldsjälar genom en tilläggsparagraf i telekompaketet, som försäkrar medborgarna en någorlunda rättvis behandling. Det ser alltså inte helt hopplöst ut. Men det är långt ifrån klart.

Nu är det väldigt viktigt att rösta fram EU-delegater som kan jobba hårt i EU-parlamentet, för medborgarrätt, för integritet och skyddat privatliv, samt förstås ett fritt och organiskt internet – och som kan fungera som motkraft till kontrollivrarna i EU. Det finns trovärdiga kandidater från flera partier, inklusive såväl Vänsterpartiet och Miljöpartiet som Piratpartiet, men det parti som äger mest trovärdighet i just dessa specifika frågor är förstås Piratpartiet. Så om du värdesätter en fri kommunikation, yttrandefrihet, demokrati, och den direkta möjlighet att påverka makten som vi har fått med ett vildvuxet Internet, så råder jag dig att göra som jag – rösta på Piratpartiet.

Du behöver inte ens gilla Piratpartiet, eller alla deras värderingar. Men det faktum att Piratpartiet är det enda partiet som idag ser just dessa frågor som särskilt viktiga, som sina kärnfrågor, som de kommer att arbeta hårt för nere i EU, gör faktiskt att Piratpartiet är det enda vettiga alternativet.

Andra som bloggar om Telekompaketet:
Emma Opassande, Erik Josefsson, Henrik Alexandersson

För mer info om Telekompaketet: Citizens’ Rights Amendment

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet

Frihet har alltid varit viktigt för mig. Jag är måhända en alldeles osedvanligt anti-auktoritär person, men jag har svårt att acceptera att bli styrd och kontrollerad av någon annan än mig själv. Det är inte så att jag aldrig kan acceptera någon auktoritet – jag kan gärna låta någon annan leda mig, råda mig, när jag väljer det själv. När jag väljer det själv. Detta är viktigt, och jag kommer att återkomma till det.

Jag anser att jag är en suverän individ, med full makt över mitt eget liv. Ingen har rätt att bestämma över mig och min kropp, mina tankar, mitt liv. Ingen har rätt att styra mig mot min vilja. Ingen har rätt att hindra mig från att göra vad jag vill med mina tankar, min själ, min kropp. Det enda tillfälet då någon har rätt att kränka denna suveränitet är när jag själv kränker, eller avser att kränka, någon annans suveränitet. Om jag vill utnyttja, lura, misshandla eller stjäla från någon annan lika suverän individ, har omgivningen rätt att hindra mig. Inte annars.

Det känns en smula begränsande att uttrycka en viss specifik politisk ideologi som ledstjärna, eftersom jag gärna lyssnar på alla, och låter mig inspireras av flera, men om jag måste välja så är jag definitivt liberal, och nog mest libertarian. Totalitära och auktoritära ideologier med stark hierarki har alltid känts djupt främmande för mig, och kränkande för hela mitt väsen, och även för hela mänsklighetens väsen. Därför har det fyllt mig med en enorm besvikelse att den politiska allians som jag var med om att rösta in i Riksdagen i det senaste valet visade sig arbeta i en minst lika vidrigt antiliberal socialfascistisk riktning som den regering de ersatte.

Den nuvarande regeringen har fortsatt att bygga Bodströmsamhället, i en farlig fart, och har på osannolikt kort tid introducerat en mängd integritetskränkande lagar och förordningar, som t.ex. FRA, IPRED, datalagringsdirektivet, ökade befogenheter för polisen, och mycket mer – allt i syfte att göra oss medborgare mer och mer transparenta för myndigheter och makthavare. Detta är enligt min mening inte acceptabelt. Det är våra folkvalda som skall vara transparenta, det är dem vi har givit förtroendet att administrera vårt samhälle som måste hålla sig vidöppna för granskning – det är vi som ska granska dem, inte tvärtom.

Med hjälp av utsökt usla svepskäl (kamp mot terrorism, barnporr, organiserad brottslighet, upphovsrättsbrott m.m.) introduceras ett censur- och kontrollsamhälle som hade givit Erich Honecker eller Lavrentij Beria multipla orgasmer. Givetvis bryr sig de verkliga makthavarna inte ett skit om barnporr eller svältande musiker, och terrorism är faktiskt inget vi svenskar behöver oroa oss för, så man behöver inte vara en paranoid konspirationsteoretiker och foliehatt för att fatta att det är något annat som är i blickfånget. Det är själva kontrollen man vill ha. Makt berusar och korrumperar, det är ett välkänt faktum, och ju mer man har, desto mer vill man ha.

Det är därför vi har ett demokratiskt system i Sverige – för att kunna kontrollera och begränsa makten. Men även ett demokratiskt system kan gå åt helvete. Weimarrepubliken är ett bra exempel. Vi har förvisso en grundlag, men den är oerhört tandlös och svag, och man kan vifta bort den med några enkla penndrag. Därför borde vi i Sverige stärka demokratin genom att instifta en riktig konstitution, som inte är förhandlingsbar, som man har i USA. Vi borde kanske också ha tidsbegränsning på hur länge man får sitta som parlamentariker i Riksdagen. Två valperioder eller maximalt tre, vore en bra garant för att slippa broilers och rygghukande (när partipiskan viner) röstboskap.

Så vilka ska man rösta på då, om man inte vill rösta på något av de etablerade riksdagspartierna? Sverigedemokraterna kan man ju absout inte rösta på – bara imbecilla idioter utan vare sig hjärna eller omdöme kan rösta på ett sådant skitparti. Som Kristdemokraterna med en nynazistisk anstrykning, och ännu mindre intelligens. Att rösta på Sd borde egentligen vara ett säkert tecken på att man egentligen inte förtjänar att ha rösträtt (OBS – jag är ironisk nu – jag tycker att även Sverigedemokrater ska få rösta – litet meddelande till de eventuellt läskunniga Sverigedemokrater som av någon underlig anledning råkat hamna här). Fi? Nja, förutom att jag inte sympatiserar med Fi, är de tyvärr patetiska och helt körda, eftersom de gjorde ett stort misstag i att bli Schymans stödtrupp i att bilda parti istället för att skapa en effektiv lobbyorganisation. Junilistan är ännu mer körda – stendöda, faktiskt. Vet någon alls vad Junilistan stod för egentligen?

Kvar finns Piratpartiet – det snabbast expanderande partiet i Sverige, med fler medlemmar i partiet än V och Mp (är snart ikapp Fp), och Sveriges näst största politiska ungdomsförbund (större än SSU – bara MUF är större). Visst, det är imponerande – men sympatiserar jag verkligen med Piratpartiet? Gillar jag deras idéer? På ett plan spelar det mindre roll, eftersom det viktigaste för mig är att sparka på de sittande partierna, markera med min röst att jag är grymt missnöjd. Bara jag kan sympatisera någorlunda, så räcker det. Så resonerade jag förra året.

Men eftersom jag är en nyfiken och framfusig typ, lyckades jag nån gång förra året få till en lång och pratsam middag på en indisk restaurang med Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge. Jag skulle minsann grilla honom rejält (inte för att äta upp honom – jag är vegetarian!), men det blev istället ett otroligt inspirerande och ögonöppnande samtal om upphovsrätt, medborgarrätt, patentlagar, frihet, kontrollsamhället, lagstiftning, politisk strategi och ekonomi. Jag tror att vi pratade en del om litteratur, film, mat, whisky och motorcyklar också. Han är ju en jävligt trevlig och intelligent karl, Falkvinge… 🙂

Jag insåg helt enkelt att jag inte sett hela bilden, och att jag liksom så många andra i min situation drogs med gamla föreställningar som mest byggde på bristande kunskap och visionärsskap. Vi hade mötts i FRA-frågan, träffat varandra på demonstrationerna, liksom en mängd andra från samtliga politiska ungdomsförbund, och jag såg att detta var frågor som överskred alla politiska gränser, rev barriärer mellan vänster och höger, för att identifiera en helt annan mur – mellan makten och folket, mellan dåtid och framtid, mellan protektionism och visionärskap, mellan teknikpositivitet och rädsla för det nya.

Jag insåg att det enda politiska parti som över huvud taget tog de medborgarrättsliga frågorna på allvar var Piratpartiet – rätten att tillägna sig och sprida information, rätten till anonymitet, rätten till förtroliga samtal utan att bli kontrollerad, rätten till brevhemlighet, rätten till personlig integritet, likhet inför lagen, rätten till privatlivets helgd, rätten att inte behöva oroa sig ständigt över om man blir kontrollerad och registrerad, rätten att skapa fritt utan att oroa sig för om någon redan har patent eller upphovsrätt till det jag skapar, rätten att inneha all information jag vill, rätten att leva som en fri och vuxen människa med full suverän kontroll över min kropp och mitt liv. Allt detta är viktigt för mig, och Piratpartiet är faktiskt hittills det absolut enda parti som svarar upp mot alla dessa mina rättigheter som jag kräver för mig själv.

Piratpartiet är ett frihetligt parti, med vad jag skulle kalla klart libertarianska principer i grunden. Men det går inte att trycka in Piratpartiet i en vänster-höger-skala. Det Piratpartiet står för är något helt annat, något helt nytt. På samma sätt som det inte gick att placera Miljöpartiet på denna skala, när de grundades 1981, och kom in i Riksdagen första gången 1988, eftersom de stod för en helt annan uppsättning värderingar (miljön i fokus), på samma sätt måste även Piratpartiet bedömas idag. Jag har träffat pirater från alla politiska håll, och det man kan säga är gemensamt är framför allt detta medborgarrättsliga frihetspatos. Men det finns både ”vänsterfolk” och ”högerfolk”, liksom även andra grupperingar representerade inom Piratpartiet, och det är faktiskt en del av partiets styrka.

Därför tänker jag rösta på Piratpartiet i EU-valet, samt även i Riksdagsvalet nästa år. Och det skulle glädja mig om du, kära läsare, gör detsamma. Du behöver inte ens sympatisera med allt som Piratpartiet står för – det viktiga är att röra om i grytan, stoppa de mest fascistoida maktexpansionerna, ta tillbaka makten till folket, markera tydligt för sittande politiker att nu får det fan vara nog.

Gillar du frihet? Rösta på Piratpartiet. Gillar du att kunna skicka e-brev eller prata i telefon utan att vara orolig för att bli kontrollerad och avlyssnad? Rösta på Piratpartiet. Vill du fritt kunna ta del av kunskapssamhället och världens kultur, utan att behöva bryta mot lagar och riskera att förlora all din egendom? Rösta på Piratpartiet. Vill du sätta ner foten, och markera att de sittande partierna har förlorat ditt förtroende? Rösta på Piratpartiet. Vill du vara med om att skapa framtiden, snarare än att förskrämt hålla fast vid det gamla? Rösta på Piratpartiet.

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Sätt hela Sverige i fängelse när ni ändå håller på…

Politiken i vårt kära fosterland tycks gå ut på att kriminalisera varenda människa, utom möjligen de allra mest välartade och lydiga medborgarna. Dem kan man å andra sidan skuldsätta, och då har man dem under kontroll också. Att öka kontrollen av medborgarna, samtidigt som man omger dem med ett ogenomträngligt virrvarr av paragrafer, gör att ingen kan leva ett normalt liv utan att någon gång bryta mot någon lag.

Och när man blir ertappad med ett lagbrott (vilket många förr eller senare blir, fullkomligt godtyckligt), har man två val – antingen står man på sig, bråkar, överklagar, eller ger fan i det, låter det inte påverka en. Eller så står man ödmjukt med mössan i hand, skrapar med foten och ber om ursäkt, ivrigt och underdånigt intygande att man aldrig kommer att göra så igen. Och eftersom vi inte har likhet inför lagen i denna vår åsiktsdiktatur, så kommer den ångerfulle undan med en liten smäll på fingrarna, medan den upproriske straffas hårt.

De som öppet kritiserar ordningen kan granskas, och då hittar man snart något att slå ner på, vilket förvandlar kritikern till en kriminell. De som uppriktigt ångrar sig och ber om ursäkt är effektivt förslavade, och de som kör en vals, spelar ångerfull, förvandlas till lögnare. Till slut har vi skapat en nation bestående av slavar, lögnare och kriminella.

Lydnad är överordnat allt annat. Ordnung mußt sein. Därför är det nog bäst att sätta fotboja med GPS på varenda människa som bor i Sverige (nu finns det ju såna där fina chip som man kan operera in under huden!), ta DNA-prover på alla och spara dem i hemliga register (som är tillgängliga för alla myndigheter och privata bolag), och så kan vi öka på kameraövervakningen, övervakningen av Internet, teletrafik och e-post, och dessutom kan vi ersätta alla kontanter med plastkort med spårbara chip, så att varenda inköp registreras i en databas.

Inget av detta är science fiction. All teknik finns redan för att göra detta i stor skala. Och det har redan börjat. På ofattbart kort tid har regeringen och riksdagen släppt genom vansinneslagar, så tokiga att om man berättar för folk vad de innebär i praktiken, så är det få som tror att det är sant. FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, ACTA och mycket annat. Men politikerna som skapat dessa lagar följer förstås Goebbels fina princip – ska man ändå slå i folk en lögn, så ska man göra det storslaget, och ge dem en jättestor lögn när man ändå håller på.

Århundradets värsta aprilskämt är nu IPRED, som gick igång just idag. Väldigt få verkar ha fattat vad denna nya lag faktiskt innebär i praktiken, för vanliga, hyggliga människor. I debatten kring IPRED har det pratats mycket om omoraliska fildelare som bara vill konsumera kultur gratis, när debatten egentligen borde handla om de vittgående konsekvenserna för samhället i stort, rättssäkerheten och privata företags rätt att bedriva privat polisverksamhet. Privata bolag får större befogenheter än polisen i sin jakt på fildelare, den enskilde individens integritet och rättsäkerheten urholkas ännu mer.

Gratis är gott, säger fildelningskritikerna raljerande, och tycker att det är omoraliskt att vilja ha kultur gratis. Men vi kan alla ta del av enorma mängder kultur alldeles gratis varje dag – via TV, radio, tidningar (t.o.m. gratis tidningar, som Metro, QX, Nöjesguiden m.fl.), Internet, bibliotek, utomhuskonserter, väggmålningar, offentlig konst, arkitektur, vissa muséer och mycket annat. Det är i själva verket en högst begränsad del av den kultur som produceras som faktiskt kostar pengar, och så har det alltid varit. Och dessa gränser är flytande. Att dela ut gratisprover har alltid varit världens bästa reklam. Därför är det inte konstigt att många anser att det är en mänsklig rättighet att få ta del av den kultur vi lever i – annars är vi inte en del av den. Två miljoner svenskar fildelar redan, eftersom den nya tekniken gör det enkelt att göra just det. Och den samlade kommersiella kulturkonsumtionen har inte minskat de senaste åren – tvärtom. Så huvudargumentet mot fildelning håller inte för närmare granskning.

Upphovsrättsmaffian tjatar om att fildelning är stöld, fast det ju inte är det. Rent juridiskt är illegal fildelning definitionsmässigt ett upphovsrättsbrott, men inte stöld. I början av DVD-filmer tvingas man se en lögnaktig filmsnutt där fildelning jämförs med bilstöld och väskryckning, något som förstås är fullkomligt felaktigt. De stora mediabolagen ylar om att de förlorar pengar på olaglig fildelning, och precis som Facit, som gick i konkurs eftersom man inte ville anpassa sig till ny teknik, så kan de mediabolag som inte vill anpassa sig till teknikens utveckling också gå i konkurs. Och det kommer de att göra. Det är i längden ingen bra affärsidé för ett mediabolag att tjäna pengar på rättsprocesser mot just dem som konsumerar media.

Men även detta är irrelevant. Detta handlar till syvende och sidst inte om fildelning. Du kan vara en stark försvarare av upphovsrätt och lika stark motståndare till (illegal) fildelning, och ändå är IPRED en dum och farlig lag. Du kan hamna i kläm ändå. Rättssäkerheten är kraftigt hotad. I andra länder (som t.ex. FInland och Danmark), där liknande lagstiftning införts, har människor råkat ut för fruktansvärd utpressning, oskyldiga blir dömda, folk begår självmord, hela deras ekonomi krossas – fullkomligt felaktigt och oproportionerligt.

Ett scenario: Någon laddar ner ett antal filmer på ditt öppna nätverk, utan att du vet det. Det kan vara en granne, eller någon som sitter i en bil utanför ditt hus, som lånar ditt nätverk. Om du inte vet om du har lösenordsskyddat eller öppet nätverk, så ligger du illa till. Du kan bli föremål för en utredning, som du inte känner till, och plötsligt en dag kliver kronofogden in i ditt hem, tar alla dina datorer och hårddiskar, belägger ditt hus med kvarstad och lämnar en stämning. Eftersom detta är ett civilrättsligt mål har du inte rätt till advokathjälp, och du måste bevisa din oskuld, eller betala hundratusentals kronor i skadestånd. Detta kan hända vem som helst, godtyckligt, och det är inte en skräckvision. Vi har redan sett det hända, i Finland och Danmark.

IPRED-lagen har som konsekvens att misstänkta fildelare lämnas ut till företag som som anser sig fått sin upphovsrätt kränkt genom fildelning. Den misstänkte hålles ovetande om detta under en månads tid. Under denna tidsperiod kan upphovsrättsinnehavaren spärra den misstänktes bankkonto och förbereda en privat husrannsakan mot honom eller henne – även om personen är oskyldig. Ditt bankkonto kan alltså spärras utan din vetskap, bara på basis av en misstanke att du har fildelat. Du kan då inte betala dIna räkningar, som t.ex. hyra eller amorteringar, och kan följaktligen bli vräkt från din bostad – fortfarande på basis av en misstanke. Du behöver alltså inte vara fälld för något brott. Är detta rättssäkerhet? Jag bara undrar.

Det är alltså inte sant att ”den som har rent mjöl i påsen har intet att frukta”. Den som är oskyldig har i själva verket allt att frukta, eftersom den som anklagas måste bevisa sin oskuld, en process som kan kosta hundratusentals kronor bara det. Denna lag verkar i själva verket specialdesignad för att oskyldiga ska drabbas, och den enda orsaken jag kan tänka mig till detta är att det är avsikten. Folk ska skrämmas till tystnad och passivitet. Makthavarna ser att Internet är farligt för deras maktmonopol, och därför vill man begränsa Internet, kontrollera Internet, och helst av allt utplåna Internet helt och hållet.

Att denna lag godkändes måste bero på en av några få saker:

1. Politikerna är okunniga idioter, som röstar enligt partipiskan, utan att fundera på konsekvenserna
2. Politikerna är komplett galna
3. Politikerna är del i en konspiration som syftar till att förvandla Sverige till en fascistisk diktatur.

Välj själv vilket som verkar värst… Kanske är det en kombination av alltihop, vem vet.

Det är verkligen dags att sätta stopp för denna klåfingrighet. Det är inte medborgarna som ska granskas, det är makthavarna. Sätt de dolda kamerorna, internetbevakningen, brevspionaget och hårdgranskningen på våra politiker istället, så får de se hur kul det är.

Andra som skriver om samma sak:
Emma Opassande i Aftonbladet, Henrik Alexandersson på Second Opinion och i Expressen, Christian Engström (här också, och här), CUF-ordföranden på politikerbloggen, Anna Troberg på Newsmill, SvD, Blogge Bloggelito, Harald Åberg, Soundness in a soundless world, MinaModerataKarameller

Lögnaktig nedsmutsningskampanj i DN

I Dagens Nyheter låtsas man nu att man ägnar sig åt grävande journalistik, fast det mesta är förvrängt, lögnaktigt och därtill dåligt påläst, och faktiskt riktigt usel journalistik. I artikeln ”Gräsrötter effektiv pr” vill man leda i bevis att hela anti-FRA-kampanjen, den s.k. bloggbävningen, alla demonstrationer och allt bara var centralt orkestrerad av ett antal PR-firmor.

Det är naturligtvis djupt kränkande mot alla oss bloggare som faktiskt deltog i den berömda ”bloggbävningen”, alldeles oavsett vilken teori man använder sig av – att vi alternativt har blivit köpta, eller bara medlurade. Båda varianterna är rena förolämpningar. Jag har inte fått en spänn av någon PR-firma, och har inte påverkats av någon skum piratlobbyist heller. Jag såg att något fullkomigt obegripligt skandalöst höll på att hända, något som jag inte kunde låta passera obemärkt, och skrev om det – här, här, här, här, här, här, här, här, här och här. Bland annat. Och så deltog jag i ett par demonstrationer – och det fick jag inte heller betalt för.

Tyvärr verkar DN ha fått vatten på sin kvarn i det att man har fått tvivelaktig information ”inifrån”. De här journalisterna har uppenbarligen tyvärr fått en hel del bränsle till sin artikel av Amanda Brihed, grundaren av Svart Måndag. Jag har bara träffat henne några få gånger, men jag tycker att hon har betett sig väldigt underligt alla de gånger jag träffat henne. Hon verkar helt enkelt vara en extremt självupptagen person, med en distanslöst grandios självbild, och det skulle inte förvåna mig om hon har vräkt på med “hemliga sponsorer” och “PR-firmor” bara för att framstå som viktig och tjusig.

Jag reagerade mycket negativt på hennes tal på en av demonstrationerna mot FRA, där hon verkligen vek ut sig och sitt till synes gränslösa ego allt vad hon orkade, och bad folk att följa med HENNE i kampen mot FRA, ungefär som att hon var nån slags centralfigur i den politiska rörelsen, eller liknande, och att allt vilade på henne. Ganska osmakligt. Med andra ord – om journalisterna som skrivit artikeln har använt henne som källa förvånar det mig inte om det blir lite vridet.

Jag har inga bevis för att det är så det har gått till, och jag är inte ute efter att göra ett personligt påhopp mot specifikt Amanda Brihed – jag kan ha fel, och hon kan vara en hyvens person när TV-kamerorna inte rullar, och hon inte har mikrofonen i sin hand. Men bara för att vi verkar vara överens om vissa politiska frågor kan vi inte bara ta varandra i hand allihop – alla har inte samma agenda, alla har inte samma mål.

Källkritik är bra om man sysslar med journalistik. Det är inte så lyckat att välja att tro okritiskt på vad somliga säger, för att det bekräftar något man vill bevisa. Det kan leda till ett rejält magplask, om ens källor visar sig vara otillförlitliga.

Det finns faktiskt fortfarande människor som kan tänka sig att protestera mot något de inte gillar, alldeles gratis, och på eget initiativ, eller arbeta ideellt för frågor som känns viktiga och angelägna, utan att ha en sponsor, men det kanske är alldeles för svårt för somliga att tro på.

Fast egentligen handlar det nog bara om att förlöjliga och misskreditera hela den frihetliga politiska rörelsen, att misstänkliggöra alla som engagerar sig mot diktaturfasoner och kontrollsamhälle, att på ett ovanligt lömskt och ondsint sätt, utan verkiga argument, vrida till sanningen så att den plötsligt ser väldigt konstig ut. Fult och osportsligt, DN!

Andra som bloggar om samma ämne:
Rick Falkvinge, Anna Troberg, Anna Troberg, Emma Opassande, Blogge Bloggelito (som för övrigt myntade begreppet bloggbävning, även om DN antyder annat – att ”medierna” skrev om en ”bloggbävning” på internet), HAX, HAX, HAX, Stefan Stenudd, Christian Engström, Piratjanne, Isobel Hadley-Kamptz, Motpol, Nikke Index, Deepedition, Infallsvinkel (som för övrigt har en jättelista med länkar till folk som skriver om DN-artikeln), Farmor Gun, Uppretad.se, Ing-Marie, Kjellberg

Foto: Carl Johan Rehbinder 2008