IPRED – hej då rättssäkerhet – välkommen terror!

Nyligen antogs Privatpolislagen IPRED i riksdagen. Det kan vara nyttigt att få lära sig vad denna nya lag faktiskt innebär. När man skärskådar lagen är det väldigt lätt att man kommer till slutsatsen ”Detta kan inte vara sant!” – men det är det. Tyvärr.

Den text jag publicerar här nedan är i alla väsentliga delar skriven av Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge – inte för att jag är lat (*fniss*), utan för att jag instämmer till 100 % i allt Rick skriver, och få är så insatta i IPRED-lagstiftningen och dess konsekvenser som just Rick.

Därför är det i denna specifika fråga bättre att jag öppet citerar Rick, snarare än att jag försöker vara originell och skriva på mitt eget sätt. Texten är något förkortad, rent språkligt lätt redigerad, och en och annan kommentar och komplettering har jag skrivit till, men jag anser inte att det är särskilt viktigt vem som har gjort vad här – det viktiga är budskapet. Och Rick har givit sitt uttryckliga medgivande till att jag använder hans text.

Till att börja med innebär denna nya lag, IPRED, att upphovsrättsmaffian får göra privata brottsutredningar. Privata brottsutredningar har varit totalt förbjudna tidigare, men nu skrivs det uttryckligen in i lagen att upphovsrättsmaffian får göra just det. Just de är nu undantagna från personuppgiftslagen som säger att privata intressen inte får göra sådant.

De får också tvinga en internetleverantör att lämna ut personuppgifter för de personer som ligger bakom IP-numret de spanat på, och som de anser fildelar. Detta har inte ens polisen befogenheter till. Upphovsrättsmaffian får alltså betydligt större befogenheter än den svenska polisen. Läs den meningen igen: Upphovsrättsmaffian, en privat industri, får betydligt större befogenheter att kränka vanliga medborgares privatliv än den svenska polisen. Det är bland annat därför som det här har kallats för privatpolislagen.

Dessutom får upphovsrättsmaffian frysa bankkontot och beslagta huset för en person som de misstänker för fildelning. I klartext, så är det den som står för abonnemanget bakom ett IP-nummer. Ja alltså, du och din familj får bo kvar där, men huset är belagt med så kallat ”kvarstad”, vilket innebär att det i allt väsentligt är taget i beslag. Notera nu att det inte ens gäller personen som är misstänkt för fildelning, utan istället den som innehar det abonnemang som har använts.

Sedan kommer Kronofogden på besök, och gör husrannsakan. Det är först då du får reda på att dina bankkonton är frysta. Formellt heter det inte husrannsakan, utan intrångsundersökning, men det är precis samma sak med ett annat namn. Då går de igenom alla datorer, alla backuphårddiskar, alla MP3-spelare, allt. Har du nakenbilder på datorn? Varsågod att titta, kära upphovsrättsmaffian, säger riksdagen. Har du privata dagböcker? Varsågod, upphovsrättsmaffian. Privat surfhistorik? Politiska åsikter? Sexuella preferenser? Kom, kom, ta för er bara, upphovsrättsmaffian. Inte bara på dina datorer, utan för alla i hela hushållet. Riksdagen är generös, den som inte har något att frukta kan inte ha något att dölja.

Därnäst kommer ett utpressningsbrev. Då kräver de dig, eller den barnfamilj som de gjort husrannsakan hos, på tiotusentals eller ibland hundratusentals kronor. Skadeståndet de kräver behöver inte vara pengar de förlorat. Lagen går bort från en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva igen faktiska förluster. Lagen tillåter Lobbyn att sätta skadeståndsnivån utifrån ”industrins intresse att det inte upprepas” – i klartext, så högt att det skrämmer folk. I allt väsentligt privata straffböter, alltså. Men på hundratusentals kronor i stället för, som är brukligt, hundralappar.

Av ren ”vänlighet”, så erbjuder de sig att inte gå till domstol om du betalar halva beloppet inom tio dagar. Om det går till domstol, så hotar de med att du dessutom måste betala deras rättegångskostnader. I Danmark, där det här systemet har funnits ett par år, så blir de flesta så rädda att de betalar för att bli av med problemet, oavsett om de har gjort något fel eller inte.

Ändå har lagen floppat i Danmark. Den fungerar inte som avsett. I en artikel i DN beskrivs det hur det har blivit extremt svårt att få fällande dom mot misstänkta fildelare, med mindre än att de faktiskt erkänner. Så om detta kommer att ske i Sverige också är risken mycket stor att man snart skärper lagen, inför än mer drakoniska åtgärder, tar bort ännu mer lagskydd för enskild individ, och därtill gör straffen ännu hårdare. Det kan alltså bli värre.

En intressant uppgift i sammanhanget är att trots att nära 3000 privatpersoner har blivit stämda, kommer inte ett öre av skadestånden från stämningarna till de verkliga upphovsmännen. Detta är alltså INTE en lag som skyddar kreatörernas inkomster – den gäller bara advokater och räknenissar.

Konceptet ”rättssäkerhet” existerar inte längre. Lobbyn är inte ett dugg intresserad av att personen som faktiskt fildelat betalar, de är intresserade av att någon får agera syndabock. Om det är rätt person är inte så viktigt. Det kan alltså vara en granne som surfat in på ditt trådlösa nätverk, eller någon som sitter i en bil utanför ditt hus, eller någon som har hackat sig in på ditt konto. Du kan alltså vara helt oskyldig, men det spelar ingen roll för upphovsrättsmaffian.

Du kan förstås gå till domstol om du trots allt kräver någon form av rättvisa och inte vill betala. Men då måste du bevisa din oskuld. Lyssna noga nu – bevisa din oskuld. Det är inte längre en straffrättslig rättegång, utan en civilrättslig. ”Oskyldig till motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel” gäller inte. Men — aha! — Lobbyn har ju frusit ditt bankkonto. Så det finns inga pengar till försvarare. De pengar som finns kommer du inte åt.

Slutligen, efter att ha dömt dig till ett enormt skadestånd (eftersom du inte har råd med försvarare), så kan du och din familj tvingas att själv betala en tidningsannons för att berätta att ni blivit dömda. Det här är också något helt nytt, en återinförsel av skampålen, som den dömde dessutom tvingas att betala för.

Det behövs inga överdrifter, inte någon speciell retorik, för att detta ska bli en fullkomligt vansinnig skräckhistoria. Det räcker att berätta rakt upp och ner vad den här lagen innebär. Problemet är snarare att över huvud taget bli trodd.

Privatpolislagen är inte en anti-fildelningslag.
Det är en anti-rättssäkerhetslag.

Prata om det här med dina vänner och bekanta. Tag reda på mer om Piratpartiet, och berätta gärna vidare om det som idag är det enda parti som försvarar dina rättigheter till ett privatliv. Och framför allt:

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

Sätt hela Sverige i fängelse när ni ändå håller på…

Politiken i vårt kära fosterland tycks gå ut på att kriminalisera varenda människa, utom möjligen de allra mest välartade och lydiga medborgarna. Dem kan man å andra sidan skuldsätta, och då har man dem under kontroll också. Att öka kontrollen av medborgarna, samtidigt som man omger dem med ett ogenomträngligt virrvarr av paragrafer, gör att ingen kan leva ett normalt liv utan att någon gång bryta mot någon lag.

Och när man blir ertappad med ett lagbrott (vilket många förr eller senare blir, fullkomligt godtyckligt), har man två val – antingen står man på sig, bråkar, överklagar, eller ger fan i det, låter det inte påverka en. Eller så står man ödmjukt med mössan i hand, skrapar med foten och ber om ursäkt, ivrigt och underdånigt intygande att man aldrig kommer att göra så igen. Och eftersom vi inte har likhet inför lagen i denna vår åsiktsdiktatur, så kommer den ångerfulle undan med en liten smäll på fingrarna, medan den upproriske straffas hårt.

De som öppet kritiserar ordningen kan granskas, och då hittar man snart något att slå ner på, vilket förvandlar kritikern till en kriminell. De som uppriktigt ångrar sig och ber om ursäkt är effektivt förslavade, och de som kör en vals, spelar ångerfull, förvandlas till lögnare. Till slut har vi skapat en nation bestående av slavar, lögnare och kriminella.

Lydnad är överordnat allt annat. Ordnung mußt sein. Därför är det nog bäst att sätta fotboja med GPS på varenda människa som bor i Sverige (nu finns det ju såna där fina chip som man kan operera in under huden!), ta DNA-prover på alla och spara dem i hemliga register (som är tillgängliga för alla myndigheter och privata bolag), och så kan vi öka på kameraövervakningen, övervakningen av Internet, teletrafik och e-post, och dessutom kan vi ersätta alla kontanter med plastkort med spårbara chip, så att varenda inköp registreras i en databas.

Inget av detta är science fiction. All teknik finns redan för att göra detta i stor skala. Och det har redan börjat. På ofattbart kort tid har regeringen och riksdagen släppt genom vansinneslagar, så tokiga att om man berättar för folk vad de innebär i praktiken, så är det få som tror att det är sant. FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, ACTA och mycket annat. Men politikerna som skapat dessa lagar följer förstås Goebbels fina princip – ska man ändå slå i folk en lögn, så ska man göra det storslaget, och ge dem en jättestor lögn när man ändå håller på.

Århundradets värsta aprilskämt är nu IPRED, som gick igång just idag. Väldigt få verkar ha fattat vad denna nya lag faktiskt innebär i praktiken, för vanliga, hyggliga människor. I debatten kring IPRED har det pratats mycket om omoraliska fildelare som bara vill konsumera kultur gratis, när debatten egentligen borde handla om de vittgående konsekvenserna för samhället i stort, rättssäkerheten och privata företags rätt att bedriva privat polisverksamhet. Privata bolag får större befogenheter än polisen i sin jakt på fildelare, den enskilde individens integritet och rättsäkerheten urholkas ännu mer.

Gratis är gott, säger fildelningskritikerna raljerande, och tycker att det är omoraliskt att vilja ha kultur gratis. Men vi kan alla ta del av enorma mängder kultur alldeles gratis varje dag – via TV, radio, tidningar (t.o.m. gratis tidningar, som Metro, QX, Nöjesguiden m.fl.), Internet, bibliotek, utomhuskonserter, väggmålningar, offentlig konst, arkitektur, vissa muséer och mycket annat. Det är i själva verket en högst begränsad del av den kultur som produceras som faktiskt kostar pengar, och så har det alltid varit. Och dessa gränser är flytande. Att dela ut gratisprover har alltid varit världens bästa reklam. Därför är det inte konstigt att många anser att det är en mänsklig rättighet att få ta del av den kultur vi lever i – annars är vi inte en del av den. Två miljoner svenskar fildelar redan, eftersom den nya tekniken gör det enkelt att göra just det. Och den samlade kommersiella kulturkonsumtionen har inte minskat de senaste åren – tvärtom. Så huvudargumentet mot fildelning håller inte för närmare granskning.

Upphovsrättsmaffian tjatar om att fildelning är stöld, fast det ju inte är det. Rent juridiskt är illegal fildelning definitionsmässigt ett upphovsrättsbrott, men inte stöld. I början av DVD-filmer tvingas man se en lögnaktig filmsnutt där fildelning jämförs med bilstöld och väskryckning, något som förstås är fullkomligt felaktigt. De stora mediabolagen ylar om att de förlorar pengar på olaglig fildelning, och precis som Facit, som gick i konkurs eftersom man inte ville anpassa sig till ny teknik, så kan de mediabolag som inte vill anpassa sig till teknikens utveckling också gå i konkurs. Och det kommer de att göra. Det är i längden ingen bra affärsidé för ett mediabolag att tjäna pengar på rättsprocesser mot just dem som konsumerar media.

Men även detta är irrelevant. Detta handlar till syvende och sidst inte om fildelning. Du kan vara en stark försvarare av upphovsrätt och lika stark motståndare till (illegal) fildelning, och ändå är IPRED en dum och farlig lag. Du kan hamna i kläm ändå. Rättssäkerheten är kraftigt hotad. I andra länder (som t.ex. FInland och Danmark), där liknande lagstiftning införts, har människor råkat ut för fruktansvärd utpressning, oskyldiga blir dömda, folk begår självmord, hela deras ekonomi krossas – fullkomligt felaktigt och oproportionerligt.

Ett scenario: Någon laddar ner ett antal filmer på ditt öppna nätverk, utan att du vet det. Det kan vara en granne, eller någon som sitter i en bil utanför ditt hus, som lånar ditt nätverk. Om du inte vet om du har lösenordsskyddat eller öppet nätverk, så ligger du illa till. Du kan bli föremål för en utredning, som du inte känner till, och plötsligt en dag kliver kronofogden in i ditt hem, tar alla dina datorer och hårddiskar, belägger ditt hus med kvarstad och lämnar en stämning. Eftersom detta är ett civilrättsligt mål har du inte rätt till advokathjälp, och du måste bevisa din oskuld, eller betala hundratusentals kronor i skadestånd. Detta kan hända vem som helst, godtyckligt, och det är inte en skräckvision. Vi har redan sett det hända, i Finland och Danmark.

IPRED-lagen har som konsekvens att misstänkta fildelare lämnas ut till företag som som anser sig fått sin upphovsrätt kränkt genom fildelning. Den misstänkte hålles ovetande om detta under en månads tid. Under denna tidsperiod kan upphovsrättsinnehavaren spärra den misstänktes bankkonto och förbereda en privat husrannsakan mot honom eller henne – även om personen är oskyldig. Ditt bankkonto kan alltså spärras utan din vetskap, bara på basis av en misstanke att du har fildelat. Du kan då inte betala dIna räkningar, som t.ex. hyra eller amorteringar, och kan följaktligen bli vräkt från din bostad – fortfarande på basis av en misstanke. Du behöver alltså inte vara fälld för något brott. Är detta rättssäkerhet? Jag bara undrar.

Det är alltså inte sant att ”den som har rent mjöl i påsen har intet att frukta”. Den som är oskyldig har i själva verket allt att frukta, eftersom den som anklagas måste bevisa sin oskuld, en process som kan kosta hundratusentals kronor bara det. Denna lag verkar i själva verket specialdesignad för att oskyldiga ska drabbas, och den enda orsaken jag kan tänka mig till detta är att det är avsikten. Folk ska skrämmas till tystnad och passivitet. Makthavarna ser att Internet är farligt för deras maktmonopol, och därför vill man begränsa Internet, kontrollera Internet, och helst av allt utplåna Internet helt och hållet.

Att denna lag godkändes måste bero på en av några få saker:

1. Politikerna är okunniga idioter, som röstar enligt partipiskan, utan att fundera på konsekvenserna
2. Politikerna är komplett galna
3. Politikerna är del i en konspiration som syftar till att förvandla Sverige till en fascistisk diktatur.

Välj själv vilket som verkar värst… Kanske är det en kombination av alltihop, vem vet.

Det är verkligen dags att sätta stopp för denna klåfingrighet. Det är inte medborgarna som ska granskas, det är makthavarna. Sätt de dolda kamerorna, internetbevakningen, brevspionaget och hårdgranskningen på våra politiker istället, så får de se hur kul det är.

Andra som skriver om samma sak:
Emma Opassande i Aftonbladet, Henrik Alexandersson på Second Opinion och i Expressen, Christian Engström (här också, och här), CUF-ordföranden på politikerbloggen, Anna Troberg på Newsmill, SvD, Blogge Bloggelito, Harald Åberg, Soundness in a soundless world, MinaModerataKarameller