…är kantad med goda intentioner.
Och i värsta fall har man en destruktiv agenda, som man döljer med ett behjärtansvärt yttre. Allas vår Thomas ”Stasi” Bodström är ett bra exempel på detta, med sin kristfascistiska ideologikampanj, sitt självrättfärdiga korståg mot okristlig moral.
Nu visar ytterligare en moralistisk hycklare upp sitt självgoda ansikte, en snuskpelle som vill göra världen fulare och mer motbjudande än nödvändigt – den australiensiske premiärministern Kevin Rudd.
Den censurerade fotografen Bill Henson.
Den erkände australiensiske fotografen Bill Henson fick häromdagen besök av polisen, som stängde hans senaste utställning i Sydney, på Roslyn Oxley9 Gallery. Ett av hans fotografier föreställer nämligen en naken, 13-årig flicka. Detta har givit den australiensiske premiärministern Kevin Rudd ett totalt tuppjuck, och han gick ut med påståenden om att detta var ”revolting”. Frånstötande. Frågan är vad som egentligen är frånstötande. Bilden i fråga, eller Kevin Rudds sjuka associationer kring den.
Bill Henson har gjort ett nästan överjordiskt vackert porträtt av en ung flicka, en bild som utstrålar sårbarhet, trots, stillhet, väntan, och det där spännande vacklandet mellan mod och rädsla, den verkligt unga ungdomens nyknoppade blomning. Det är en märklig och storslagen bild, som för övrigt är så ”oporrig” som man kan tänka sig, en bild som visar upp en djup och innerlig respekt för modellen, som i sanning kan vara stolt över att ha blivit avbildad med sån känslighet, respekt och lyhördhet. Självklart med såväl modellens som föräldrarnas uttryckliga samtycke och uppskattning.
I Thomas ”Stasi” Bodströms Sverige skulle förstås innehavet av en sådan bild vara helt förbjudet, och rendera flera år i fängelse. Varför? För att det strider mot Bodströms moral? Nej, för att det är lättare att styra människor som lever i skam och skräck. Jag tar alltså en risk när jag publicerar denna bild på min blogg. Jag tar risken att bli måltavla för sexdårarnas pedofilneurotiska projektioner, polisanmälningar samt allmän aggression. Så varför tar jag den risken? För att jag älskar sanning, och för att jag inte vill diskutera en bild utan att de jag diskuterar med kan se vad vi faktiskt avhandlar. Och så tycker jag verkligen att denna bild är oerhört vacker, och jag känner en djup respekt för fotografens konstnärliga arbete.
Bill Hensons bild är allt annat än objektifierande. Modellen är stark i sin integritet, och fortsätter att vara ett subjekt, även för oss som betraktar bilden. Jag känner mig priviligierad som får ta del av denna självutlämnande bild, och känner respekt och ödmjukhet inför den avbildade. De som tvärtom ser barnporr och objektifiering, bör nog ta sig en rejäl titt på sin egen förvridna världsbild. Det är definitivt inte bilden det är fel på.
Australiens premiärminister Kevin Rudd (behöver jag nämna att han är en djupt troende och aktiv kristen?) tycker som sagt att denna bild är frånstötande. Minister Rudd påstår vidare att Bill Hensons bilder inte har något konstnärligt värde, vilket är ett rätt spektakulärt påstående av en högt uppsatt politiker. Vilken slags bildning har minister Rudd för att avgöra en sådan sak?
Landscape – Bill Henson
Dagen efter detta påstående står minister Rudd fortfarande för det, att bilden är ”absolutely revolting”, och vägrade konsekvent att be om ursäkt, med följande motiv:
”I am passionate about children having innocence in their childhood.”
Det intressanta med denna förklaring är förstås att den kristna bilden av sex är att innan man har haft sex, så är man ”oskuld”, ”oskyldig”, men så fort man har haft sex (eller blivit fotograferad naken) så bär man ”skuld”, och är en syndare, en besmittad, nedsmutsad.
Och själva tanken att ett barn, t.o.m. ett nyss könsmoget barn, skulle kunna ha en inneboende sexualitet är förstås fruktansvärt obehagligt för en fundamentalistisk kristen, som anser att all sex är av ondo – utom det som företas i den äktenskapliga sängen, i syfte att alstra barn. Så har det sett ut sedan 300-talet, i den kristna kyrkan.
Foto: Bill Henson
Det är djupt oroande att vi alltmer håller på att skapa en kultur i vilken barn får lära sig tidigt att deras kroppar är fula, frånstötande, skrämmande och förbjudna. Vad är budskapet till den unga flickan, på väg att bli kvinna, i en oerhört känslig ålder, och för övrigt till alla andra tonåringar i samma känsliga övergångsålder, när en företrädare för samhället säger att en sådan bild är frånstötande? DET är ett fruktansvärt övergrepp, en kränkning utan like, när en premiärminister så omdömeslöst ger uttryck för sina privata paranoior, baserade på en åldersstigen, kroppsfientlig, livsförnekande, kristen världsbild.
Jag drar mig till minnes en historia om en man som konsulterar en psykoanalytiker, och som blir utsatt för ett s.k. Rorsach-test, med bläckfläckar i olika former. Vid åsynen av dessa olika bilder får han ständigt sexuella associationer. Än är det testiklar, än är det ett kopulerande par, eller en fuktig och öppen vagina. Efter sessionen säger psykoanalytikern till klienten att han är ovanligt sexfixerad, varpå klienten svarar, uppbragt:
”– Men det var ju du som visade alla dessa snuskiga bilder!”
Man ser det man vill se, och drar slutsatser utifrån det.
När enskilda individer projicerar sina egna rädslor på andra, och agerar fördömande utifrån en ”omtanke” om den ”drabbade”, så har det inget med verklig medkänsla att göra. Det är vad man kan kalla ”egocentrisk empati”, vilket i praktiken just att man projicerar sina egna rädslor respektive behov på andra.
”– Åh, usch så hemskt, kan ingen göra något för stt stoppa detta?”
Det man själv aldrig skulle vilja göra tror man inte att någon annan skulle vilja göra heller, och därför måste den personen vara tvingad, manipulerad eller lurad att göra det. Vad det nu än är. Allt från att äta mask till att bli knullad i röven. Eller bli fotograferad naken.
En intressant vinkel på situationen får man om man samtidigt vet att Australien har stora problem med en annan sorts övergrepp mot barn – de pressas av rugbypappor. 12-åringar som får hjärnskakning efter hjärnskakning (vilket gör att barnen kan utveckla epilepsi), som får sprickor i skalle och skelett, som får muskelskador och ibland svåra men för livet – för att deras överambitiösa föräldrar och tränare uppmuntrar dem att tävla fast de egentligen borde ta ledigt från träningen. Men detta är alltså socialt accepterat. Att barn blir fotograferade nakna med medgivande av både sig själva och sina föräldrar, det ses som subversivt och farligt, men att ta risken att få obotliga skador och men för livet genom tuffa kontaktsporter, ses alltså med större acceptans.
Twins – av Anne Geddes – barnporr?
Det är förstås en oerhört viktig frågeställning – kan det över huvud taget vara godtagbart att avbilda barn mellan bebisålder och vuxen, på ett sätt som eventuellt skulle kunna tolkas som sexuellt? I Thomas ”Stasi” Bodströms Sverige (och Kevin Rudds Australien) är svaret solklart. Nej! Förbud!!!
Visst kan man hävda att den ursprungliga tanken är god, att det är angeläget att skydda våra barn från exploatering och objektifierande sexualisering, men frågan är om vi verkligen hjälper barnen om vi blir alltmer fanatiska i vårt censurerande av utvalda delar av livet.
Pedofilhysterin slår mot alla – jag försökte Googla ett par gamla Carl Larsson-bilder på nätet, illustrationer med badande barn i en sjö, samt en naken liten flicka i barnkammaren. De fanns ingenstans. Varför? För att vi omedvetet censurerar oss själva. Ingen använder just dessa bilder på nätet, eftersom de kan ge peddo-associationer. Börjar det inte bli lite väl crazy nu?
Varje gång vi tar del av den här peddo-nojan i media, så blir vi allt försiktigare. Folk tar inte ens bilder av sina små bebisar nakna längre, eftersom de får peddo-associationer. Varför? Nakna, lekande barn är ju underbart vackra att beskåda, själva sinnebilden av lycka och glädje!
Vuxna människor vågar inte vara nakna tillsammans med sina egna barn längre, eftersom det ger obehagliga associationer.
Foto: David Hamilton
Jag är själv förälder till tre tonåringar, och vårt gemensamma favoritbad på somrarna är faktiskt Ågesta naturistbad – mina tonåringar har förstått att deras kroppar är perfekta precis som de är, och att de inte behöver skämmas och skyla sig, och det tycker jag är så härligt och befriande. Det finns ingen ”naturlig blygsel” – den är påtvingad barnen från ett skam- och skuldbeläggande samhälle.
En populär kliché i sammanhanget är ”låt barnen vara barn” – och det håller jag gärna med om. Men då tycker jag inte att vi med det som motiv ska projicera vår oskuldsfixerade idealbild av det idylliska barnet på vår barn, utan faktiskt acceptera och bejaka barnen som de komplexa människor de är. Inte som barnboksfigurer, utan som riktiga personer. Barn har också sexualitet, barn har också en relation till sin kropp, som de ständigt måste upptäcka på nytt allteftersom de växer. Om vi utifrån våra paranoida föreställningar projicerar skam och skräck på barnen, så kommer de att suga upp och förkroppsliga just detta. Och det önskar vi dem väl inte?
Vi borde alla slappna av lite beträffande fysisk nakenhet, gällande såväl barn som ungdomar och vuxna. Det är inte farligt att bli sedd naken, och det är inte farligt att se någon naken. De allra, allra flesta som vi möter i vår omgivning är faktiskt INTE pedofiler. Och de allra flesta barn som blir utsatta för övergrepp blir det i sin egen familj, i hemmet. Så vi kanske inte behöver oroa oss ständigt, så mycket som vi verkar göra just nu.
Om det sedan finns en och annan som fantiserar sexuellt, eller mordiskt, eller girigt på annat sätt, så är det inget vi kan göra något åt. Det viktiga är att vi gör vad vi kan för att se till att de destruktiva tankarna aldrig omsätts i handling.
Foto: David Hamilton
Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner. Hur väl vi än vill våra barn, så är det inte särskilt nyttigt för vare sig barnen eller de vuxna i barnens omgivning att vi går runt och bär på emotionella skräckskildringar i hjärnan. Det gör oss – och barnen – bara räddare och mer maktlösa.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
TantraBlog 
Senaste kommentarer