Posted tagged ‘foto’

Har du hittat ditt Ikigai?

3/01, 2016

ikigai_header

ikigai

Ikigai – varför man går upp på morgonen…

Det finns ett japanskt begrepp – IKIGAI – 生き甲斐 – som i all enkelhet betyder ungefär ”en orsak att existera”. Livets mening alltså, eller en god anledning att gå upp ur sängen på morgonen.

Tanken är att om du har hittat följande, så har du nått ditt ikigai:

1. något du älskar att göra.
2. något du är bra på.
3. något världen behöver.
4. något du kan tjäna pengar på.

En vän skickade denna bild här ovan till mig, och det slog mig att jag faktiskt har nått detta ikigai – flera gånger i mitt liv. Och jag har det även i skrivande stund.

Under en lång period av mitt liv har jag arbetat konstnärligt och kreativt, med allt från måleri, illustration, grafisk form och foto, till teater, film och skrivande. Det är något jag älskar att göra, som jag är bra på, som många behöver – och som jag under en lång tid förtjänade mitt levebröd från. Med andra ord – samtliga fyra komponenter i det som kallas Ikigai. Jag kommer då och då tillbaka till det, så det är inte helt bakom mig. Men det är för närvarande inte min primära verksamhet.

För 11 år sedan började jag och Jennie att hålla våra kärlekskurser (som du kan läsa mer om på vår erotiska hemsida Cirkus Eros). När man börjar ett helt nytt projekt, utan att veta om det kommer att bära sig. är det bra att tänka ”keep your day job” – och det gjorde vi förstås. Men efter bara några få år blev kursverksamheten faktiskt vår huvudsakliga inkomstkälla, och så är det fortfarande – mer och mer för varje år som går. Återigen något vi verkligen älskar att göra, ihop med att det sannerligen är något som behövs här i världen – något som enligt bilden här ovan beskrivs som vår mission.

Ja, vi ser vårt arbete som en mission. Pretentiöst? Absolut. Världsfrälsarkomplex? Högst sannolikt. Men vad gör väl det, så länge vi har roligt och känner mening och syfte med livet, och därtill kan inspirera andra att höja sin livskvalitet? När kärleken kombineras med kunnande, skicklighet, så blir det vår passion. När kunnandet kombineras med inkomstmöjlighet blir det en yrkesverksamhet. Och när behovet kombineras med förmågan att tjäna pengar, blir det ett kall. Allt detta tillsammans blir Ikigai.

Parkurser

Enligt legenden har alla sin Ikigai – konsten ligger i att finna den, vilket kräver att man söker inåt först och främst. Sanningen ligger nämligen att hitta den livsstil som är alldeles särskilt tillfredsställande, och det har mer med din grundinställning till livet att göra, än vad du faktiskt gör. Att nå sitt Ikigai kräver personlig mognad, god självkännedom och självkänsla, inre trygghet och balans.

Jag har många vänner som har hittat sin Ikigai – de har alla världens bästa jobb, och världens bästa liv – och alla gör de helt olika saker, har olika karriärer, olika intressen och olika mål. Men alla har de hittat just det som ligger hjärtat närmast för dem. Det kan vara att vara biljournalist, keramiker, politiker, konstnär, musiker, butiksägare – eller vad som helst, som kan fylla en människas själ med glädje, mening, syfte och längtan, och som dessutom ses som så pass värdefullt för andra att de är beredda att betala för det.

Mitt personliga tillägg till detta begrepp, som den renässansmänniska jag är, är att ditt Ikigai förstås kan ändras med åren. Man kan ha ett kall, som också är passion, mission och yrke – för att mitt i alltihop byta bana helt och hållet, och hitta ett helt nytt Ikigai. Det är fullt möjligt. Jag har själv gjort det. Men man behöver aldrig börja helt från början – alla tidigare erfarenheter och kunskaper följer ju med in i nästa Ikigai.

Så nu ställer jag en kanske utmanande fråga –
Har du hittat ditt Ikigai?

stenar_i_vatten

Läs mer om Ikigai på Wikipedia!

tunn linje

Läs om alla våra kärlekskurser på Cirkus Eros! >>

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Send in the clones…

14/08, 2011

Åtta gånger Calle och en Citroën 2cv

Jag har fotograferat ihärdigt sedan jag var en liten gosse. Jag började lära mig mörkrumsteknik hos en granne som hade mörkrum i sitt garage, och på den vägen är det. Jag slutade helt med svartvitt och mörkrum nån gång i början på 1990-talet, och fortsatte att använda positiv diafilm helt och hållet, med få undantag. Men i början av 2000-talet kom de digitala kamerorna att ta över mer och mer, och sedan 2006 har jag helt pensionerat mina analoga kameror och kör digitalt fullt ut.

Photoshop är det självklara verktyget för digital bildredigering. Jag lärde mig grunderna redan 1993, på en kurs på Lärdata. Det var Photoshop 3.0 på gråskaleskärmar – inga lagerfunktioner, och man kunde bara ångra ett steg bakåt. Så det var rätt så primitivt. Det har hänt en hel del sedan dess, förstås, och nu är Photoshop otroligt avancerat, och en underbar uppsättning kreativa redskap för att skapa i stort sett vilka bilder man vill. Och det är ju så himla kul! Det finns ju inga gränser för vad man kan göra med bilder i Photoshop!

Calle gånger tre i soffan

Att skapa kloner, sätta ihop flera motiv i en bild, är något som jag har lekt lite med till och från, men först nu har börjat utforska mer ambitiöst. Jag gjorde för några år sedan en bild av mig själv gånger tre i en soffa. Den bilden väckte många sköna reaktioner, och gav inspiration till en bild av min son Leonard som äter frukost med sig själv gånger fyra runt köksbordet.

Leonard äter frukost tillsammans med sig själv

Efter det har jag gjort lite andra slags kloner, som till exempel jag själv som jonglerar med 14 bollar. Den gjorde jag som en illustration till ett blogginlägg, för att gestalta hur jag känner mig ibland, när jag har lite för mycket att göra

Många bollar i luften

Sen gav jag mig på en rätt avancerad Photoshopredigering, med Jennie som en hinduisk gudinna med åtta armar. För att fullända illusionen klonade jag in Jennie i en av mina bilder från ett tempel i Vrindavan i Indien.

Jennie som åttaarmad gudinna

Förra sommaren tog Jennie och jag några bildserier av oss själva i skogen, på lite olika sätt, och det blev rätt kul. För varje komposit jag gör lär jag mig något nytt.

Calle gånger 8 vid en lägereld

Humor är en ofrånkomlig komponent när jag skapar kloner av det här slaget. Det är lätt att få till helt surrealistiska effekter, och redan masseffekten i sig kan vara väldigt komisk.

Special attention - vacker naken kvinna uppvaktad av fem angelägna män...

Att fotografera sig själv (eller någon annan), med hjälp av ett stativ och en fjärrkontroll, och sen slänga ihop bilderna i Photoshop, låter enkelt. Men man måste planera hela tiden. Man får inte plåta sig själv på ett sätt som gör att kropparna liksom flyter in i varandra – det måste finnas ett naturligt avstånd mellan komponenterna. Och hur gör man med eldrök som hela tiden flyttar på sig?

Väldigt många upplagor av mig plåtar en naken Jennie

Och så måste man tänka komposition, och gärna ta väldigt många fler bilder än vad som kommer att behövas i den färdiga bilden, så att man kan välja vilka som passar bäst ihop.

Väldigt många upplagor av Calle, naken, plåtandes Jennie.

Bilder som dessa ger onekligen begreppet nakenfotografering en ny innebörd…

Jättemånga Jennie på samma bild...

I sommar har jag lekt vidare desto mer. Under ett besök hos en god vän på en naturistcamping i somras gjorde jag flera kompositer, med både mig själv och Jennie.

26 gånger Jennie, vid Chateau Garreau i Cadillac

Nu är vi i Frankrike, och här har det blivit ett par till. Jag har än så länge bara börjat, som sagt, och vem vet var detta ska sluta? Just nu håller jag framför allt på att finslipa tekniken, för såväl fotograferingen som för efterbearbetningen.

Det är bara bristen på fantasi som sätter gränserna för dina möjligheter.

En intressant sak som jag upptäckte så sent som igår var att solen flyttar sig rätt snabbt. Så om jag har skarp sol, och plåtar i kanske en kvart, så kommer skuggorna att ligga lite annorlunda på de sista bilderna, i förhållande till de första. Mycket snabbmask, radering och kloning i efterhand. Men kul är det! Hinner jag kommer jag definitivt att göra fler kompositer här i Frankrike. Jag har redan ett antal idéer…

tunn linje

Se mer av mina bilder på Carl Johan Rehbinder Photo Gallery!

Dekorrand

Mitt fotograferande – inte bara sex och naket…

20/02, 2010

Maskspelare

Ordet ”fotografi” är grekiska och betyder att skriva – eller måla – med ljus. Och eftersom jag också har tecknat och målat hela mitt liv, så inspireras jag i mitt fotograferande av måleriet, och måleriet av fotograferandet. Mina kompositioner i fotograferandet är klart inspirerade av måleri, både i komposition och färger – och mina målningar är ofta på gränsen till fotorealistiska.

Bentley

Jag har fotograferat sedan tidiga tonåren, på 1970-talet, och lärde mig då också mörkrumsteknik av en granne – som för övrigt arbetade som teknisk chef på Kodak. Lite overkill, kanske, men definitivt en bra början. Jag tillbringade en del tid i hans mörkrum som han hade i sitt garage.

Gata i Mumbai

Jag fotograferade analogt i nästan 30 år, men de senaste 4-5 åren har jag i praktiken gått helt och hållet över till digitalt – det är smidigare, och med modern utrustning blir bildkvaliteten mycket god. Den digitala fototekniken är idag överlägsen den analoga, på många sätt. Jag ÄLSKAR Photoshop, och allt kul och kreativt man kan göra i datorn med sina bilder.

Calle x 3

Fotograferandet har alltid varit en viktig del av min professionella verksamhet, men också en konstnärlig passion, en kärlek till bildskapandet. Jag har alltid fotograferat betydligt mer bara av ren kärlek och passion för bildskapandet, än på uppdrag. Och jag tror att detta är orsaken till att jag fortfarande, efter 35 års fotograferande, tycker att det är väldigt roligt och lustfyllt.

Yoga

Karaktären på mina uppdrag växlar rejält – från sex och naket till yoga, scenshower, porträtt och produktbilder. Jag har under flera år varit officiell fotograf för den återkommande berättarfestivalen Fabula Storytelling Festival, och nu är jag på eget initiativ nåt slags husfotograf för Piratpartiet.

Bilden här ovan skildrar en fotosituation som är högst aktuell – den fototurné genom landet som jag gjorde i januari tillsammans med Rick Falkvinge (som tog just den bilden) och Anna Troberg, för just Piratpartiets räkning. Vi skulle träffa och fotografera så många som möjligt av dem som låg särskilt bra till som riksdagskandidater, så att vi skulle kunna lägga ut bilder på (nästan) alla de som faktiskt blev valda.

Pirater, riksdagskandidater

Så med portabel studio i bagaget flängde vi från Sollentuna till Umeå, Sundsvall, Lund, Göteborg och tillbaka till Stockholm på fyra dagar – lite hysteriskt, men det fungerade. Det blev en jäkla massa folk att plåta på kort tid – men fina bilder blev det. Du kan se resultat av fototurnén på denna sida på Piratpartiets Presscenter. Detta projekt fortgår alltjämt, och jag kompletterar vartefter de som saknas – så att vi får enhetliga pressbilder av våra riksdagskandidater.

Barn

Jag älskar att fotografera människor mitt i livet, och har mitt alldeles egna sätt att fånga personligheten, karaktären, livet och lusten i varje unik individ. jag tycker om att knyta an till dem jag fotograferar, att leka och busa lite, men framför allt skapa trygghet, så att modellen kan slappna av och bara vara sig själv.

Deffat kärlekspar

Om motiven sen är familjemedlemmar, vänner, konstnärliga visioner eller professionella uppdrag – det går på ett ut, tycker jag. Dock blir det alltid bäst om jag kan knyta an till objektet/modellen på ett personligt plan, om jag hittar något att spegla mig i, något som slår an en ton av igenkännande i mig själv.

Jessica

Att fotografera sex och naket är dock min största passion inom foto. Jag har fotograferat naket ända sedan 1981, starkt inspirerad av flera av de stora fotograferna och konstnärerna, från Man Ray till Robert Mapplethorpe, från Walter Hirsch till David Hamilton. Och med åren tycker jag att jag har hittat en egen stil, ett eget uttryck. En kombination av explicit erotik, mjuk romantik och starka personligheter, i varierande blandning.

Ljuv förening

Jag älskar att gestalta skönheten i nakna kroppar, glädjen och lusten i sexualiteten när den kommer i uttryck, inom varje enskild människa såväl som i mötet mellan två eller flera. Sex och kärlek kan vara det vackraste som finns, och jag tröttnar aldrig på att utforska ämnet.

Naturälskare

Detta har lett till en mängd uppdrag åt allehanda tidningar, tidskrifter, sexualundervisningsmaterial och mycket annat – även en hel del privata uppdrag. De senare åren har jag fotograferat åt Aftonbladet, Expressen, Hennes, Vecko-Revyn, norska Cupido och Landstinget (LAFA). Och några till.

Aftonbladet & Vecko-RevynSex på stranden

Men som rubriken också antyder, så fotograferar jag förstås också annat än sex och naket. Jag älskar bilder, av natur, miljöer, vackra saker, abstrakta kompsitioner, människor – allt som lockar mitt öga. Allt som väcker känslor intresserar mig. Att resa ger alltid inspiration och tillfällen att fotografera. Mat och dryck kan vara oerhört vackert.

Grappa

Om du vill se mer av mina bilder, tycker jag att du ska besöka min hemsida Photo Gallery. Där hittar du ett urval av bilder – både bilder gjorda på eget bevåg och bilder på uppdrag. Och vill du se mer av mina erotiska bilder, så är ett besök på Cirkus Eros förstås obligatoriskt. Sveriges vackraste erotiksajt, definitivt.

Photo gallery och Cirkus Eros

Cirkus Eros är ett kärleksarbete, ett konstnärligt och pedagogiskt projekt som pågått i många år, som har gett upphov till massor av intressanta fotouppdrag, starka möten, en bok, våra kurser och en mängd annat intressant. Men mina bilder letar sig förstås in på nästan alla hemsidor jag administrerar – både egna och andras.

År 44Min fotografiska dagbok måste också nämnas. Under ett års tid höll jag en stenhård disciplin i att verkligen fotografera varje dag, minst en bild, och för varje dag valde jag ut en bild som jag lade upp på en hemsida jag kallade År 44, som en slags fotografisk dagbok under ett år, inspirerad av en bok som Walter Hirsch producerade på 1980-talet, med samma tema. Jag påbörjade projektet på min 43:e födelsedag, den 30 augusti 2005, och avslutade det på min födelsedag året efter – följaktligen skildrade denna sida mitt 44:e år i livet. Därav namnet, År 44.

Prinsesstårta

Att fotografera är helt enkelt väldigt roligt, och ett fantastiskt redskap för intensiv kreativitet. Jag har alltid haft fömågan att skapa vackra bilder, men det är först på senare år som mitt tekniska kunnande har börjat komma ikapp mitt bildseende, liksom att det är först nu som jag har haft råd att skaffa en professionell utrustning som ger mig möjligheter att förverkliga många av mina idéer, nu också med en hög teknisk kvalitet.

Delahaye med publik

Och ja, det går alldeles utmärkt att anlita mig för fotouppdrag.

För mer info – kontakta mig via e-post – calle@rehbinder.se

Eller ring – 070-79 76 333

tunn linje

Dekorrand

Erotisk utställning i en trädgård i Bagarmossen

29/04, 2009
Jorma Toivonen med några objekt ur sin samling

Jorma Toivonen med några objekt ur samlingen

Jorma Toivonen har Sveriges största samling av erotisk litteratur. Han har även en rejäl samling erotiska artefakter av annat slag, som sexleksaker, erotisk konst, porrtidningar, porrfoton från hela 1900-talet, och mycket annat skoj. Här kan man hitta Sveriges första vibrator, smisklitteratur från 1800-talet, miljoner privata porrbilder från hela 1900-talet, skänkta av allahanda donatorer, knäppa och kitschiga små prylar med erotisk prägel, kondomer från 1960-talet, filmaffischer och gudvetallt.

Några föremål ur Jormas samling

Några föremål ur Jormas samling

Jorma vill helst öpna ett erotiskt museum, något som verkligen skulle behövas här i Stockholm. Det finns ju inget. Men till dess att detta går att genomföra kan man ordna fester, utställningar och diverse jippon – och underhålla samlingen. Och detta är just vad som är på gång nu i helgen, hemma i Jormas trädgård, på Riksrådsvägen 15, mellan Kärrtorp och Bagarmossen.

Jormas trädgård

Jormas trädgård

EROTIKENS TRÄDGÅRD – erotik genom 100 år – så kallar han helgens begivenhet, som börjar på fredag den 1 maj kl. 13.00, och fortsätter till solnedgången. Vidare fortsätter utställningen under lördag och söndag, från 11.00, också till solnedgången. Det blir många konstnärer och fotografer som kommer att vara där och visa sina verk, som t.ex. Callahan, Ylva Maria Thompson, Hans Scheike, Fittröra, samt jag själv, med ett antal erotiska foton. Men också en sexbutik, Chambers of Love, som visar lite sexleksaker. Inträdet är 50:-, och åldersgränsen är satt till 18. Själv tycker jag förstås att det borde duga med åldersgräns 15, men det är nu inte jag som sätter ramarna för spektaklet…

tunn linje

Jag har besökt några erotiska museerMusée de l’érotisme de Paris (ett sjuvåningshus mitt i Paris, vid Place Pigalle), Museum of Sex i New York (elegant och välsorterat, med fantastiska utställningar, på en tvärgata till 5th Ave, helt nära Empire State Building), samt Museum Erotica i Köpenhamn. Men det finns fler. På Island finns ett fallosmuseum, och det finns förstås fler erotiska museer, som t.ex. i Barcelona, Amsterdam, Las Vegas och Zürich (ett museum för konst från Asien, Afrika, Amerika och Oceanien, med erotisk konst inkluderat i samlingarna). I London finns The British Museum of Erotic Art, och på Internet finns AMEA – World Museum of Erotic Art. Tråkigt nog har museet i Köpenhamn stängt ner sin verksamhet (och är till salu!), vilket förstås ökar behovet ytterligare av ett bra skandinaviskt erotikmuseum. Varför inte Stockholm?

Sexhistoriska museet – loggan finns redan!

Sexhistoriska museet – loggan finns redan!

Något som vore ett drömscenario vore om Statens Kulturråd bestämde sig för att sponsra ett erotiskt museum i Stockholm, och så sätta Jorma som chef. Och så köper man in hela samlingen från det nedlagda Köpenhamnsmuseet, och vips, så har vi ett av världens bästa erotiska museer. Inte så dumt. Det skulle förmodligen betala sig i längden, om inte annat så med ökad turisttillströmning. Den svenska synden som lockbete. Inte så dumt.

Men till dess får vi förlusta oss mer temporärt, som på Jormas erotiska garden party i helgen. Jag kommer som sagt att vara där, och vill ni träffa mig så är det kvällstid som gäller, eftersom jag är upptagen på dagtid. Men det kommer att finnas många andra roliga och spännande människor på plats, förstås. Kom dit, för tusan! 😉

tunn linje

Artiklar om Jorma Toivonen och hans samling:
Aftonbladet 2006-04-03, Kvällsposten 2008-04-24, The Local 2009-04-14

Dekorrand

Sex & naket – nu igen!

29/08, 2008

Så fort det ska handla om sex eller naket i media, så verkar det som att allt fler och fler journalister hittar till mig. Om det ska plåtas nakna människor, så blir jag ofta kontaktad som förmedlare, och ibland får jag även uttala mig som ”expert”. Man kan tycka vad man vill om kvällstidningar, och vore jag lite mer pretto så skulle jag tacka nej, men å andra sidan – det är bra reklam för vår verksamhet, och mitt varumärke. Så det är väl inte så jävla mycket att bråka om…

Nu har det varit flera roliga inslag i Expressen den senaste tiden, som jag har varit inblandad i på flera olika sätt. Reportaget om folk som har sex i naturen, då jag fotograferade på uppdrag av Expressen, reportaget om våra kurser förstås (jo, en viss ökning i tillströmningen av kursdeltagare har vi registrerat…), och nu en artikel om självbild – Så tycker vi om våra kroppar – och till den artikeln skulle jag hitta nakenmodeller, och därtill bidra med tips om hur man kan förbättra sin självbild.

Så i förra veckan fick jag i uppdrag av Expressen att på rekordtid (en dag) ordna fram fem modeller som kunde tänka sig att bli intervjuade om sin relation till sin egen kropp, och fotograferade nakna. Det tog mig sammanlagt tre-fyra timmar, och jag lyckades faktiskt få fram sex modeller – trots att nästan alla jag kontaktade var bortresta eller upptagna. Så det blev en del ringande… Hursomhelst, reportern på Expressen blev jätteglad och tog in allihop, redan dagen efter, då det skulle plåtas och intervjuas. Två dagar senare fanns artikeln i Expressen. Det går undan i kvällspressen. Jag är glad att jag inte jobbar på en tidning – jag skulle ha fått hjärtinfarkt på nolltid, tror jag… Ett uppdrag då och då, O.K., men inte heltid. Det blir för mycket.

Åh, nakna människor i Expressen nu igen – vad gör man inte för att sälja lösnummer? Det är lätt att bli cynisk när man har med slaskpressen att göra. Fast å andra sidan tyckar jag också att det är betydligt bättre om Expressen visar och berättar om nakna människor som är nöjda med sina kroppar (samt att de själva får berätta om sin självbild), än alla de katastrofer och gnäll och annan skit som de så gärna frossar i annars…

Dekorrand

Vägen till helvetet…

29/05, 2008

…är kantad med goda intentioner.

Och i värsta fall har man en destruktiv agenda, som man döljer med ett behjärtansvärt yttre. Allas vår Thomas ”Stasi” Bodström är ett bra exempel på detta, med sin kristfascistiska ideologikampanj, sitt självrättfärdiga korståg mot okristlig moral.
Nu visar ytterligare en moralistisk hycklare upp sitt självgoda ansikte, en snuskpelle som vill göra världen fulare och mer motbjudande än nödvändigt – den australiensiske premiärministern Kevin Rudd.

Bill Henson
Den censurerade fotografen Bill Henson.

Den erkände australiensiske fotografen Bill Henson fick häromdagen besök av polisen, som stängde hans senaste utställning i Sydney, på Roslyn Oxley9 Gallery. Ett av hans fotografier föreställer nämligen en naken, 13-årig flicka. Detta har givit den australiensiske premiärministern Kevin Rudd ett totalt tuppjuck, och han gick ut med påståenden om att detta var ”revolting”. Frånstötande. Frågan är vad som egentligen är frånstötande. Bilden i fråga, eller Kevin Rudds sjuka associationer kring den.

Bill Henson - nude girlBill Henson har gjort ett nästan överjordiskt vackert porträtt av en ung flicka, en bild som utstrålar sårbarhet, trots, stillhet, väntan, och det där spännande vacklandet mellan mod och rädsla, den verkligt unga ungdomens nyknoppade blomning. Det är en märklig och storslagen bild, som för övrigt är så ”oporrig” som man kan tänka sig, en bild som visar upp en djup och innerlig respekt för modellen, som i sanning kan vara stolt över att ha blivit avbildad med sån känslighet, respekt och lyhördhet. Självklart med såväl modellens som föräldrarnas uttryckliga samtycke och uppskattning.

I Thomas ”Stasi” Bodströms Sverige skulle förstås innehavet av en sådan bild vara helt förbjudet, och rendera flera år i fängelse. Varför? För att det strider mot Bodströms moral? Nej, för att det är lättare att styra människor som lever i skam och skräck. Jag tar alltså en risk när jag publicerar denna bild på min blogg. Jag tar risken att bli måltavla för sexdårarnas pedofilneurotiska projektioner, polisanmälningar samt allmän aggression. Så varför tar jag den risken? För att jag älskar sanning, och för att jag inte vill diskutera en bild utan att de jag diskuterar med kan se vad vi faktiskt avhandlar. Och så tycker jag verkligen att denna bild är oerhört vacker, och jag känner en djup respekt för fotografens konstnärliga arbete.

Bill Hensons bild är allt annat än objektifierande. Modellen är stark i sin integritet, och fortsätter att vara ett subjekt, även för oss som betraktar bilden. Jag känner mig priviligierad som får ta del av denna självutlämnande bild, och känner respekt och ödmjukhet inför den avbildade. De som tvärtom ser barnporr och objektifiering, bör nog ta sig en rejäl titt på sin egen förvridna världsbild. Det är definitivt inte bilden det är fel på.

Australiens premiärminister Kevin Rudd (behöver jag nämna att han är en djupt troende och aktiv kristen?) tycker som sagt att denna bild är frånstötande. Minister Rudd påstår vidare att Bill Hensons bilder inte har något konstnärligt värde, vilket är ett rätt spektakulärt påstående av en högt uppsatt politiker. Vilken slags bildning har minister Rudd för att avgöra en sådan sak?

Bill Henson - landscape
Landscape – Bill Henson

Dagen efter detta påstående står minister Rudd fortfarande för det, att bilden är ”absolutely revolting”, och vägrade konsekvent att be om ursäkt, med följande motiv:
”I am passionate about children having innocence in their childhood.”

Det intressanta med denna förklaring är förstås att den kristna bilden av sex är att innan man har haft sex, så är man ”oskuld”, ”oskyldig”, men så fort man har haft sex (eller blivit fotograferad naken) så bär man ”skuld”, och är en syndare, en besmittad, nedsmutsad.
Och själva tanken att ett barn, t.o.m. ett nyss könsmoget barn, skulle kunna ha en inneboende sexualitet är förstås fruktansvärt obehagligt för en fundamentalistisk kristen, som anser att all sex är av ondo – utom det som företas i den äktenskapliga sängen, i syfte att alstra barn. Så har det sett ut sedan 300-talet, i den kristna kyrkan.

Lights - Bill Henson
Foto: Bill Henson

Det är djupt oroande att vi alltmer håller på att skapa en kultur i vilken barn får lära sig tidigt att deras kroppar är fula, frånstötande, skrämmande och förbjudna. Vad är budskapet till den unga flickan, på väg att bli kvinna, i en oerhört känslig ålder, och för övrigt till alla andra tonåringar i samma känsliga övergångsålder, när en företrädare för samhället säger att en sådan bild är frånstötande? DET är ett fruktansvärt övergrepp, en kränkning utan like, när en premiärminister så omdömeslöst ger uttryck för sina privata paranoior, baserade på en åldersstigen, kroppsfientlig, livsförnekande, kristen världsbild.

Jag drar mig till minnes en historia om en man som konsulterar en psykoanalytiker, och som blir utsatt för ett s.k. Rorsach-test, med bläckfläckar i olika former. Vid åsynen av dessa olika bilder får han ständigt sexuella associationer. Än är det testiklar, än är det ett kopulerande par, eller en fuktig och öppen vagina. Efter sessionen säger psykoanalytikern till klienten att han är ovanligt sexfixerad, varpå klienten svarar, uppbragt:
”– Men det var ju du som visade alla dessa snuskiga bilder!”
Man ser det man vill se, och drar slutsatser utifrån det.

Rorschach ink blot

När enskilda individer projicerar sina egna rädslor på andra, och agerar fördömande utifrån en ”omtanke” om den ”drabbade”, så har det inget med verklig medkänsla att göra. Det är vad man kan kalla ”egocentrisk empati”, vilket i praktiken just att man projicerar sina egna rädslor respektive behov på andra.
”– Åh, usch så hemskt, kan ingen göra något för stt stoppa detta?”
Det man själv aldrig skulle vilja göra tror man inte att någon annan skulle vilja göra heller, och därför måste den personen vara tvingad, manipulerad eller lurad att göra det. Vad det nu än är. Allt från att äta mask till att bli knullad i röven. Eller bli fotograferad naken.

En intressant vinkel på situationen får man om man samtidigt vet att Australien har stora problem med en annan sorts övergrepp mot barn – de pressas av rugbypappor. 12-åringar som får hjärnskakning efter hjärnskakning (vilket gör att barnen kan utveckla epilepsi), som får sprickor i skalle och skelett, som får muskelskador och ibland svåra men för livet – för att deras överambitiösa föräldrar och tränare uppmuntrar dem att tävla fast de egentligen borde ta ledigt från träningen. Men detta är alltså socialt accepterat. Att barn blir fotograferade nakna med medgivande av både sig själva och sina föräldrar, det ses som subversivt och farligt, men att ta risken att få obotliga skador och men för livet genom tuffa kontaktsporter, ses alltså med större acceptans.

Twins – by Anne Geddes
Twins – av Anne Geddes – barnporr?

Det är förstås en oerhört viktig frågeställning – kan det över huvud taget vara godtagbart att avbilda barn mellan bebisålder och vuxen, på ett sätt som eventuellt skulle kunna tolkas som sexuellt? I Thomas ”Stasi” Bodströms Sverige (och Kevin Rudds Australien) är svaret solklart. Nej! Förbud!!!
Visst kan man hävda att den ursprungliga tanken är god, att det är angeläget att skydda våra barn från exploatering och objektifierande sexualisering, men frågan är om vi verkligen hjälper barnen om vi blir alltmer fanatiska i vårt censurerande av utvalda delar av livet.

Pedofilhysterin slår mot alla – jag försökte Googla ett par gamla Carl Larsson-bilder på nätet, illustrationer med badande barn i en sjö, samt en naken liten flicka i barnkammaren. De fanns ingenstans. Varför? För att vi omedvetet censurerar oss själva. Ingen använder just dessa bilder på nätet, eftersom de kan ge peddo-associationer. Börjar det inte bli lite väl crazy nu?

Varje gång vi tar del av den här peddo-nojan i media, så blir vi allt försiktigare. Folk tar inte ens bilder av sina små bebisar nakna längre, eftersom de får peddo-associationer. Varför? Nakna, lekande barn är ju underbart vackra att beskåda, själva sinnebilden av lycka och glädje!
Vuxna människor vågar inte vara nakna tillsammans med sina egna barn längre, eftersom det ger obehagliga associationer.

Girl in water - David Hamilton
Foto: David Hamilton

Jag är själv förälder till tre tonåringar, och vårt gemensamma favoritbad på somrarna är faktiskt Ågesta naturistbad – mina tonåringar har förstått att deras kroppar är perfekta precis som de är, och att de inte behöver skämmas och skyla sig, och det tycker jag är så härligt och befriande. Det finns ingen ”naturlig blygsel” – den är påtvingad barnen från ett skam- och skuldbeläggande samhälle.

En populär kliché i sammanhanget är ”låt barnen vara barn” – och det håller jag gärna med om. Men då tycker jag inte att vi med det som motiv ska projicera vår oskuldsfixerade idealbild av det idylliska barnet på vår barn, utan faktiskt acceptera och bejaka barnen som de komplexa människor de är. Inte som barnboksfigurer, utan som riktiga personer. Barn har också sexualitet, barn har också en relation till sin kropp, som de ständigt måste upptäcka på nytt allteftersom de växer. Om vi utifrån våra paranoida föreställningar projicerar skam och skräck på barnen, så kommer de att suga upp och förkroppsliga just detta. Och det önskar vi dem väl inte?

Vi borde alla slappna av lite beträffande fysisk nakenhet, gällande såväl barn som ungdomar och vuxna. Det är inte farligt att bli sedd naken, och det är inte farligt att se någon naken. De allra, allra flesta som vi möter i vår omgivning är faktiskt INTE pedofiler. Och de allra flesta barn som blir utsatta för övergrepp blir det i sin egen familj, i hemmet. Så vi kanske inte behöver oroa oss ständigt, så mycket som vi verkar göra just nu.
Om det sedan finns en och annan som fantiserar sexuellt, eller mordiskt, eller girigt på annat sätt, så är det inget vi kan göra något åt. Det viktiga är att vi gör vad vi kan för att se till att de destruktiva tankarna aldrig omsätts i handling.

Beach - David Hamilton
Foto: David Hamilton

Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner. Hur väl vi än vill våra barn, så är det inte särskilt nyttigt för vare sig barnen eller de vuxna i barnens omgivning att vi går runt och bär på emotionella skräckskildringar i hjärnan. Det gör oss – och barnen – bara räddare och mer maktlösa.

Dekorrand

Två nya bloggar i familjen…

5/03, 2008

Familjen har begåvats med två nya bloggar. Jag har lagt upp en fotoblogg, och min kära hustru Jennie har lagt upp en blogg om sex och samlevnad. I själva verket håller Jennie på med en fotoblogg också, men den är inte klar för offentligheten ännu. Tycker hon i alla fall. Men jag kommer förstås att berätta här när den blir offentlig också.

För det första vill jag puffa för Jennies blogg YONI – den är verkligen ett perfekt komplement till TantraBlog, i det att Jennie går in praktiskt och teoretiskt i rena kunskaper om sexualitet, kön, relationer, kärlek etc. Besök gärna, och kommentera förstås.

YONI - en blogg om sex och samlevnad

Och så vill jag puffa för min egen fotoblogg – Carl Johan Rehbinder Bildproduktion. Den är bara påbörjad, och än så länge har jag bara lagt in några inlägg med gamla bilder för att känna på formatet, men besök gärna sidan, och kommentera förstås gärna också.

Carl Johan Rehbinder Bildproduktion

Dekorrand


<span>%d</span> bloggare gillar detta: