Posted tagged ‘Aftonbladet’

Den otrygga framtiden

27/12, 2013

På väg

Jag var tonåring på 1970-talet. Jag kunde som nybliven 15-åring 1977 ta ett sabbatsår mellan grundskolan och gymnasiet, förvissad om att det alltid fanns något jobb till mig. Jag började en sommar på Parkförvaltningen, jobbade sedan ett par månader som ”pinnpojke” på John Mattson Byggnads AB, och fick sen ett s.k. beredskapsarbete som allt-i-allo på Naturhistoriska Museet. Jag hade alltså avlönat arbete hela året, till dess att jag började på gymnasiet på hösten 1978. Då var jag fortfarande 15 år, och skulle fylla 16.

Det var betydligt lättare att få jobb på den tiden, även för en väldigt ung människa. Men samhällsekonomin var också annorlunda, med lägre ingångslöner, lägre skatter, lägre trösklar – och samtidigt levde vi väldigt mycket på lån från framtiden. Politiker i valtider lovar (och försöker i regeringsställning hålla) tjusiga löften som kostar pengar, pengar som man ibland inte har tjänat ihop till, utan måste låna. När det sedan blir ekonomisk kris (vilket det alltid blir förr eller senare), så blir skulderna högre, utan att vi egentligen får något för det.

Idag ser samhället helt annorlunda ut. De förändringar som har skett på i stort sett alla områden av livet är så omvälvande att de flesta nog inte förstår hur fort och genomgripande processen har gått. Att längta tillbaka till ett socialdemokratiskt 1960- och 1970-tal är ungefär lika realistiskt som att längta tillbaka till ett förindustriellt 1700-tal, eller varför inte antikens Grekland?

Artikel i Aftonbladet om ungdomsarbetslöshet

I en artikel i Aftonbladet, med titeln De unga och otrygga kan förändra världen, skriver Daniel Swedin om den nya otrygga arbetsmarknaden, och den höga ungdomsarbetslösheten. Swedin beskriver en ny samhällsklass fram vars enda gemensamma nämnare egentligen är osäkerhet på ­arbetsmarknaden, något som ekonomihistorikern Guy Standing kallar ”prekariatet”, en sammanslagning bildat av de engelska orden för osäker och proletariat.

Det är en intressant artikel som lyfter viktiga och svåra frågor. Tyvärr faller Daniel Swedin i den bekväma fällan att göra det hela till en klassfråga med vänsterperspektiv, och att utmåla nyliberalismen som boven i dramat. Dessutom är det en rörig text utan vision, annat än att vi behöver en starkare arbetarrörelse – som om vi kunde återgå till 1970-talet.

Detta är dock en mycket mer komplicerad fråga än många skribenter och tyckare vill låta påskina, oavsett vilken politisk riktning man föredrar, och jag önskar att fler kunde anstränga sig lite mer i sina analyser, och åtminstone manövrera runt de mer primitiva klichéerna om att ”det är sossarnas fel” eller ”det är nyliberalismens fel” eller ”kapitalister är utsugare” eller liknande tomma idiotfloskler som inte förklarar någonting av värde.

Den mest korkade floskeln som i senare tid fått en renässans är den ständigt återkommande sågningen av kapitalismen, som återigen blivit favorit bland abstrakta syndabockar. Gärna kombinerat med ett onyanserat hat mot bankväsendet – som om bankerna existerade i ett samhälleligt vacuum, som vi vanliga medborgare inte kan påverka. Samtidigt bidrar vi till bankernas hegemoni genom att okritiskt använda oss av dem, utan att ens reflektera över alternativen.

Vad vi kan se rent empiriskt är att industrialismen och kapitalismen lyft närapå hela mänskligheten ur en massiv fattigdom, att människor idag generellt har det bättre än någonsin, trots att vi är många gånger fler på jorden idag än för 100-150 år sedan. Vi har industrialismen och kapitalismen att tacka för så otroligt mycket, i form av sociala framsteg, vetenskaplig utveckling, kraftigt förbättrad hälsa, livslängd, levnadsstandard – allt. Att ha det bra rent materiellt är en viktig grund att stå på, något som kan skapa trygghet och hoppfulla livsperspektiv. Men vi måste tänka i nya banor om vi vill fortsätta att ha det bra, och även få det ännu bättre – inte gå bakåt och hoppas att vi kan finna lösningen i det förflutna.

Det vi kallar nyliberalism har förstås också sin beskärda del av kakan i form av felsatsningar, och det tror jag framför allt beror på att många ”nyliberaler” helt fokuserar på ekonomisk liberalism, men glömmer alla andra friheter och rättigheter som den ekonomiska friheten måste bygga på. Väldigt mycket av den liberalisering vi har sett har förvisso haft en del mycket positiva effekter, i form av avregleringar, skattelättnader och större frihet att skapa helt nya branscher, och utveckla gamla branscher, men ändå vill politikerna ha kvar mycket av den gamla sortens stabilitet som vi är vana vid efter decennier av 1900-talets trygga socialdemokrati.

Folkhemmet

Många reagerar med rädsla och vill ha det tillbaka som det var förr, genom att stoppa invandring och propagera för det kulturellt mer homogena Folkhemmet, som en våt fantasi om det gamla goda, socialdemokratiska 1950-talets Sverige – men det låter sig naturligtvis inte göras. Den sortens visioner skapar bara mer motsättningar, konflikt, elände och utstötning, och det är inte en god grund att bygga ett framtida samhälle på.

Det är alltid lätt att kritisera politiska åtgärder och förändringar i efterhand, med facit, ett facit som inte fanns när dessa åtgärder och förändringar infördes. Det är också lätt att tro att ett lands politik är isolerad från omvärlden, något den naturligtvis inte är. Politiker är ofta mycket mer bakbundna än man tror, och har inte alls så mycket makt som de skulle vilja ha, eller som vi föreställer oss att de har. All politik är egentligen experimentell – inklusive de mest konservativa uttrycken – eftersom världen omkring oss ständigt förändras.

Det är naturligtvis väldigt tråkigt att vi på flera områden ser en utveckling mot mer otrygghet, mer osäkerhet, sämre arbetsförhållanden. Men vi ska inte heller romantisera det förflutna. Det har alltid funnits arbetare som går från dag till dag utan att veta om de har ett jobb just idag. Det har alltid funnits arbetssäljare som utnyttjats av sina uppdragsgivare. Det har alltid funnits de där på proletariatets botten som inte fått gå på toaletten, tvingats luncha på 10-15 minuter etc. Och det spelar ingen större roll vilka som suttit i regeringsställning.

I sin artikel beskriver Swedin ”prekariatet” som något oundvikligt, ofrånkomligt, och antyder att det är en växande klass som aldrig kommer att förändras. Det tror jag inte ett dugg på. Om Espresso House har dåliga arbetsförhållanden så kommer de att ha en hög personalomsättning, och de som jobbar där kommer att vilja ha bättre jobb med högre lön och mer trygghet. Och de går vidare. Det är som regel bättre att ha ett ”skitjobb” än inget alls, och det är lättare att få ett nytt jobb om man redan har ett. Jag har också städat trappor, jobbat på Hemtjänst, diskat på restaurang. Men det var på 1980-talet. De som jobbar på golvet på Espresso House idag kommer sannolikt inte att göra det om 30 år. Sådana arbeten är temporära – det ligger i sakens natur.

Jag är ingen politisk profet. Jag är inte ens politiker. Jag är definitivt ingen nationalekonom. Jag har ingen aning om hur denna kris ska lösas. Vi befinner oss i ett paradigmskifte, i vilket Sverige inte längre är den hyfsat homogena, isolerade kultur som Sverige var för 40 år sedan. Vi lever i en helt ny, globaliserad tid, och det måste vi vänja oss vid, och agera därefter. Resten av världen har kommit in i vårt vardagsrum, på ett sätt som saknar motstycke i världshistorien, och det måste vi hantera.

Vi måste vänja oss vid det faktum att det inte finns några färdiga lösningar, inga facit, inga universalverktyg att fixa allt med. Det finns ingen gudomlig sanning om hur allt borde vara. Vi måste bli kreativa och ansvarstagande – allihop. Inga politiker kan fixa våra liv, inga professorer eller statsvetare. Bara vi själva, tillsammans.

Det sämsta vi kan göra är att leta syndabockar att skylla de nuvarande förhållandena på. Nej, det är inte Palmes fel, nej, det är inte nyliberalismens fel, och nej, det är inte socialismens fel. Vi behöver helt nya lösningar på nya problem, inte gamla lösningar som inte ens funkade så bra när de var nya.

Det är aldrig någon annans fel. Det kan vara en bra utgångspunkt. Den gamla väl beprövade ”nånannanismen” funkar väldigt dåligt. ”Nån måste göra något – nån annan än jag”. Det gamla ordstävet ”att sopa rent framför egen dörr” fyller en funktion. Det handlar om ansvar. Alla stora samhällsförändringar kommer ur att tillräckligt många enskilda individer vill förändra. Du behövs. Ditt initiativ behövs. Din insats är viktig. Om det sen är att sopsortera och att cykla istället för att ta bilen, för att man vill ha en bättre miljö, eller arbeta politiskt för att öppna upp fler möjligheter – det är upp till dig.

”Noone can do everything, but everyone can do something”

– Gil Scott-Heron

Detta är förmodligen ett väldigt frustrerande inlägg i en komplex debatt. Jag ger inga svar, och det är ju svaren alla är ute efter – gärna det övergripande supersvaret på alla frågor. Men det är ju just då vi ofta hamnar helt fel, och letar syndabockar och patentlösningar, istället för att vara kreativa utifrån rådande omständigheter.

För att uttrycka det mer poetiskt: ”Det är frågorna som förenar oss, svaren som skiljer oss åt.” Jag tror att vi måste börja med att formulera rätt frågor, inte jaga svar. När vi sen har rätt frågeställningar, kan vi alla söka egna svar. det kommer att bli olika svar, men i ett öppet och fritt samhälle kan kreativiteten flöda, och vi får en mängd svar, vissa sämre, vissa bättre, men det är min övertygelse att mångfald alltid är bättre än enfald. Sen konkurrerar förhoppningsvis de bättre svaren ut de sämre.

Själv är jag liberal eftersom jag tror på frihet, ansvar, kreativitet, livslust, passioner och visioner. Jag tror att en av de viktigaste vägarna ur en kris är att sluta tänka i krismedvetande, och istället tänka i möjligheter. Och sen förstås att omforma samhället så att det faktiskt går att förverkliga sina visioner, till ett inte alltför högt pris. Det kräver en hel del nytänkande och öppenhet.

Är vi redo för det?

Till Sandasjön

Dekorrand

Mitt fotograferande – inte bara sex och naket…

20/02, 2010

Maskspelare

Ordet ”fotografi” är grekiska och betyder att skriva – eller måla – med ljus. Och eftersom jag också har tecknat och målat hela mitt liv, så inspireras jag i mitt fotograferande av måleriet, och måleriet av fotograferandet. Mina kompositioner i fotograferandet är klart inspirerade av måleri, både i komposition och färger – och mina målningar är ofta på gränsen till fotorealistiska.

Bentley

Jag har fotograferat sedan tidiga tonåren, på 1970-talet, och lärde mig då också mörkrumsteknik av en granne – som för övrigt arbetade som teknisk chef på Kodak. Lite overkill, kanske, men definitivt en bra början. Jag tillbringade en del tid i hans mörkrum som han hade i sitt garage.

Gata i Mumbai

Jag fotograferade analogt i nästan 30 år, men de senaste 4-5 åren har jag i praktiken gått helt och hållet över till digitalt – det är smidigare, och med modern utrustning blir bildkvaliteten mycket god. Den digitala fototekniken är idag överlägsen den analoga, på många sätt. Jag ÄLSKAR Photoshop, och allt kul och kreativt man kan göra i datorn med sina bilder.

Calle x 3

Fotograferandet har alltid varit en viktig del av min professionella verksamhet, men också en konstnärlig passion, en kärlek till bildskapandet. Jag har alltid fotograferat betydligt mer bara av ren kärlek och passion för bildskapandet, än på uppdrag. Och jag tror att detta är orsaken till att jag fortfarande, efter 35 års fotograferande, tycker att det är väldigt roligt och lustfyllt.

Yoga

Karaktären på mina uppdrag växlar rejält – från sex och naket till yoga, scenshower, porträtt och produktbilder. Jag har under flera år varit officiell fotograf för den återkommande berättarfestivalen Fabula Storytelling Festival, och nu är jag på eget initiativ nåt slags husfotograf för Piratpartiet.

Bilden här ovan skildrar en fotosituation som är högst aktuell – den fototurné genom landet som jag gjorde i januari tillsammans med Rick Falkvinge (som tog just den bilden) och Anna Troberg, för just Piratpartiets räkning. Vi skulle träffa och fotografera så många som möjligt av dem som låg särskilt bra till som riksdagskandidater, så att vi skulle kunna lägga ut bilder på (nästan) alla de som faktiskt blev valda.

Pirater, riksdagskandidater

Så med portabel studio i bagaget flängde vi från Sollentuna till Umeå, Sundsvall, Lund, Göteborg och tillbaka till Stockholm på fyra dagar – lite hysteriskt, men det fungerade. Det blev en jäkla massa folk att plåta på kort tid – men fina bilder blev det. Du kan se resultat av fototurnén på denna sida på Piratpartiets Presscenter. Detta projekt fortgår alltjämt, och jag kompletterar vartefter de som saknas – så att vi får enhetliga pressbilder av våra riksdagskandidater.

Barn

Jag älskar att fotografera människor mitt i livet, och har mitt alldeles egna sätt att fånga personligheten, karaktären, livet och lusten i varje unik individ. jag tycker om att knyta an till dem jag fotograferar, att leka och busa lite, men framför allt skapa trygghet, så att modellen kan slappna av och bara vara sig själv.

Deffat kärlekspar

Om motiven sen är familjemedlemmar, vänner, konstnärliga visioner eller professionella uppdrag – det går på ett ut, tycker jag. Dock blir det alltid bäst om jag kan knyta an till objektet/modellen på ett personligt plan, om jag hittar något att spegla mig i, något som slår an en ton av igenkännande i mig själv.

Jessica

Att fotografera sex och naket är dock min största passion inom foto. Jag har fotograferat naket ända sedan 1981, starkt inspirerad av flera av de stora fotograferna och konstnärerna, från Man Ray till Robert Mapplethorpe, från Walter Hirsch till David Hamilton. Och med åren tycker jag att jag har hittat en egen stil, ett eget uttryck. En kombination av explicit erotik, mjuk romantik och starka personligheter, i varierande blandning.

Ljuv förening

Jag älskar att gestalta skönheten i nakna kroppar, glädjen och lusten i sexualiteten när den kommer i uttryck, inom varje enskild människa såväl som i mötet mellan två eller flera. Sex och kärlek kan vara det vackraste som finns, och jag tröttnar aldrig på att utforska ämnet.

Naturälskare

Detta har lett till en mängd uppdrag åt allehanda tidningar, tidskrifter, sexualundervisningsmaterial och mycket annat – även en hel del privata uppdrag. De senare åren har jag fotograferat åt Aftonbladet, Expressen, Hennes, Vecko-Revyn, norska Cupido och Landstinget (LAFA). Och några till.

Aftonbladet & Vecko-RevynSex på stranden

Men som rubriken också antyder, så fotograferar jag förstås också annat än sex och naket. Jag älskar bilder, av natur, miljöer, vackra saker, abstrakta kompsitioner, människor – allt som lockar mitt öga. Allt som väcker känslor intresserar mig. Att resa ger alltid inspiration och tillfällen att fotografera. Mat och dryck kan vara oerhört vackert.

Grappa

Om du vill se mer av mina bilder, tycker jag att du ska besöka min hemsida Photo Gallery. Där hittar du ett urval av bilder – både bilder gjorda på eget bevåg och bilder på uppdrag. Och vill du se mer av mina erotiska bilder, så är ett besök på Cirkus Eros förstås obligatoriskt. Sveriges vackraste erotiksajt, definitivt.

Photo gallery och Cirkus Eros

Cirkus Eros är ett kärleksarbete, ett konstnärligt och pedagogiskt projekt som pågått i många år, som har gett upphov till massor av intressanta fotouppdrag, starka möten, en bok, våra kurser och en mängd annat intressant. Men mina bilder letar sig förstås in på nästan alla hemsidor jag administrerar – både egna och andras.

År 44Min fotografiska dagbok måste också nämnas. Under ett års tid höll jag en stenhård disciplin i att verkligen fotografera varje dag, minst en bild, och för varje dag valde jag ut en bild som jag lade upp på en hemsida jag kallade År 44, som en slags fotografisk dagbok under ett år, inspirerad av en bok som Walter Hirsch producerade på 1980-talet, med samma tema. Jag påbörjade projektet på min 43:e födelsedag, den 30 augusti 2005, och avslutade det på min födelsedag året efter – följaktligen skildrade denna sida mitt 44:e år i livet. Därav namnet, År 44.

Prinsesstårta

Att fotografera är helt enkelt väldigt roligt, och ett fantastiskt redskap för intensiv kreativitet. Jag har alltid haft fömågan att skapa vackra bilder, men det är först på senare år som mitt tekniska kunnande har börjat komma ikapp mitt bildseende, liksom att det är först nu som jag har haft råd att skaffa en professionell utrustning som ger mig möjligheter att förverkliga många av mina idéer, nu också med en hög teknisk kvalitet.

Delahaye med publik

Och ja, det går alldeles utmärkt att anlita mig för fotouppdrag.

För mer info – kontakta mig via e-post – calle@rehbinder.se

Eller ring – 070-79 76 333

tunn linje

Dekorrand

Grattis, Farmor Gun!

4/02, 2010

För andra året i rad har Aftonbladet och Bloggportalen delat ut det Stora Bloggpriset till de mest framträdande bloggarna, och i år vanns den tyngsta kategorin (som många betraktar det), ”Politik och Samhälle” av Gun Svensson, eller som hon framför allt är känd – Farmor Gun i Norrtälje.

För andra året kommer en piratpartist i topp i kategorin Politik och Samhälle (förra året Emma Opassande, som av Politometern utsetts till den mest infytelserika av alla politiska bloggar – TantraBlog kommer först på 77:e plats. Martina Lind skriver en insiktsfull analys om politiska bloggar), och därtill var tre av de fem toppnominerade pirater – Emma, Henrik Alexandersson och Farmor Gun. Piratpartiet äger det politiska samtalet på nätet, med andra ord…

”Jag började i november 2008 och då var det min son som visste att jag gillade att skriva. Jag var ju teknikrädd så jag trodde inte att jag skulle klara av tekniken men han visade mig och jag upptäckte – det var ju egentligen skitlätt!”

Farmor Gun är något så ovanligt som en 72-årig tant med en ovanligt ungdomlig och nyfiken attityd på livet, en förmåga att tänka i nya banor och ta till sig nya idéer – parat med ett knivskarpt intellekt och ett stort varmt hjärta.
En alldeles ovanligt vaken person, med visioner och tro på sin förmåga att alltjämt kunna ändra på saker och ting, förbättra, göra skillnad i världen. Och hennes grundinställning handlar om solidaritet med de svagare, medborgarrätt och mänskliga rättigheter.
Det är sådana politiker vi behöver i Riksdagen.

Gun Svensson är inte bara en bloggande gammal dam, nämligen – hon är också en riksdagskandidat, för Piratpartiet. Av 230 kandidater i primärvalet placerade sig Gun bland fem i topp, och är således ett synnerligen starkt namn inför valet i höst.

Att träffa Farmor Gun är trevligt och inspirerande. Man kan prata hur länge som helst, om än det ena, än det andra – och det blir intressant hela tiden. Farmor Gun öser ur sitt livs fatabur, och har en sällsam förmåga att sätta ihop både A och B och C, och hon drar slutsatser ur detta fyllda med både visdom, insikt och ”aha!” – parat med ödmjukhet och nyfikenhet. Hon har alltid något klokt att säga – och har man det själv också, så blir det ett spännande samtal.

Ett gott argument för att få in Piratpartiet i Riksdagen i höst, för mig personligen, är att vi i sådana fall blir en helt fantastisk grupp människor som får det stora privilegiet att arbeta tillsammans. Och en av dem jag ser mest fram emot att få ha som kollega, det är Gun. Heja Gun!

tunn linje

Läs artikeln om Gun i Aftonbladet!

Andra som grattar:
Caspian Rehbinder, HAX, Badlands Hyena, Piratpartiets Nyheter, Jonas Sandberg, Jonathan Rieder Lundqvist (med bilder från galan!), Christian Engström, Mina Moderata Karameller

Bilderna i denna bloggpost av:
Carl Johan Rehbinder, Rick Falkvinge, Jonathan Rieder Lundqvist

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Gudrun Schyman definierar vad som är sex

30/10, 2009

todayslessonsex

I Aftonbladet Debatt skriver Gudrun Schyman om sexköpslagen. ”Sexköpslagen behöver skärpas – inte avskaffas!” påstår hon med skärpa. Sen försvinner skärpan i ett sammelsurium av långsökta bortförklaringar och kvasipsykologiska förklaringar till varför sexköp egentligen inte alls handlar om sex. Den senaste spekulationen från den Schymanska tankesmedjan är att det handlar om att reducera ångest, och då är det ju inte sex. Öhhh… Va?

Gudruns bisarra bombardemang är en replik på riksdagsledamoten Fredrik Federleys motion i Riksdagen, och debattartikeln Avskaffa sexköpslagen!, och man kan tycka vad man vill om Fredrik Federley och hans trovärdighet (särskilt nu i FRA-tider), men motionen (och artikeln) är högst relevant, och påtalar flera av bristerna i sexköpslagen. Den främsta bristen är förstås att den inte alls hjälper de prostituerade. Den slår tvärtom hårt, framför allt mot just de kvinnor som lagen påstås vara till för att hjälpa. Lagen ökar stigmatiseringen och förstärker den brutala utmobbningen av en hel yrkesgrupp ur samhället. Förarbetet till denna lag är också undermåligt, fullt med hål och antaganden, fördomar och bristfälliga fakta. Oavsett vad man tycker om prostitution, är denna lag en katastrof.

”Sexköpslagen slår helt fel, hjälper inte utan stjälper och den har kommit till utan minsta delaktighet, forskning eller fakta.”
– Fredrik Federley

Flera ologiska konsekvenser av sexköpslagen tas också upp av Federley – det är fortfarande fullt tillåtet att erbjuda t.ex. lap dance, striptease och agerande på porrfilmsinspelning – mot betalning. Samt massage och andra direkt kroppsrelaterade terapeutiska tjänster. Dock inte enbart sex. Eller… vissa typer av sex, i alla fall. Det är olagligt att bara betala någon för att ha sex, men om man ställer upp en filmkamera och spelar in det hela, i syfte att sälja filmen vidare, då är det plötsligt tillåtet. Ologiskt? You bet.

male_escorts

Något som också försvunnit helt i debatten är alla de män som säljer sex. Av unga prostituerade är männen i majoritet, något som de flesta har missat. Men män kan väl inte vara offer, antar jag. Män är äventyrare, frifräsare, sexuella entrepenörer – ”unga smarta män som söker spänning och vill tjäna pengar” – och kan naturligtvis ta beslut efter eget omdöme, medan kvinnorna – av feministerna (!) – inte anses besitta denna förmåga. Kvinnor kan uppenbarligen inte göra detta val. Vad för slags feminism är det?

Min enda invändning mot Federleys artikel är att han antyder att det ”skålas i champagne hos moralisterna” – det tror jag inte. De flesta av dem är nog nykterister. Dock kan det nog hända att en och annan nymoralist sträcker på ryggen och fnyser lite förnämt i fikarummet.

sexshops

Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, i vardagligt tal kallad för sexköpslagen, trädde i kraft 1 januari 1999, och tanken med denna lag är förstås att motverka köp av sexuella tjänster, utifrån antagandet att de som säljer sexuella tjänster alltid är prostituerade kvinnor som är offer för olyckliga omständigheter. Många fria debattörer argumenterar mot denna lag, bl.a. utifrån kunskapen om att en stor andel av dem som säljer sex (både män och kvinnor) verkligen gör det av egen fri vilja, och trivs med sitt val. Den paradoxala konsekvensen av sexköpslagen är att just dessa som valt prostitutionen av egen fri vilja nu stöts ut ännu hårdare ur samhället. Gudrun Schyman och andra sexualmoralistiska hardcore-feminister brukar avfärda denna grupp med att de väl får offra sig och byta jobb – av solidaritetsskäl!

Gudrun resonerar i praktiken som en taliban. Att hävda att sexköp egentligen inte handlar om sex, men att det handlar om att ”reducera ångest” är så dumt att klockorna stannar och vinden vänder. För det första – ja, man kan använda sex för att reducera ångest. På vilket sätt gör det att det plötsligt förvandlas till något annat än sex? Mat kan också användas för att reducera ångest, för att inte tala om alkohol. Slutar maten vara mat, och alkoholen förvandlas plötsligt till något annat? Skulle inte tro det.

Det mest absurda i Gudruns predikan är just detta, att hon anser sig ha rätt att definiera åt andra vad som är sex och vad som inte är sex. Och sen dra slutsatsen att sex som inte är sex skall förbjudas, eftersom det är fel slags sex. Snurrigt? You bet. Att moralisera över olika sexuella uttryck är destruktivt och diskriminerande, så länge det sexuella sker med samtycke och frivillighet. Att moralisera över ett visst uttryck för sexualitet är i sig i själva verket ett sexuellt övergrepp. Sug på den du, Gudrun!

Sex kan man ha av tusen och åter tusen olika skäl, och det är väl knappast Gudrun Schymans privilegium att få bedöma vilka av dessa olika skäl som är legitima eller ej? ”Ni hade sex på ett jämställt sätt, för att ge varandra lika mycket njutning – då är det sex!” Ska vi VDN-märka sex? SIS-stämpel på av staten legitimerade former av sex? Miljömärkt sex? Genuscertifierat sex?

khajuraho_1

Frågan kvarstår vad är sex – egentligen? Och vad är INTE sex? Var går gränsen för vad som är sex, och vad som inte är det? Finns det en sådan gräns? Vi människor är sexuella varelser, och hela våra kroppar och väsen präglas av vår sexualitet, ständigt. Somliga ger uttryck för sin sexualitet genom att springa fort i skogen, andra genom att samla på skor. Det går inte att avgränsa vissa områden av livet och säga att ”just detta område har aldrig någonsin med sex att göra”. För det finns inga sådana områden.

En kristet präglad sexualsyn fixerar sig vid penetration och utlösning, eftersom den kristna sexualsynen bygger på antagandet att sex är till för enbart fortplantning, och inget annat. Detta är i själva verket en skrivbordskonstruktion från 300-talet (utvecklad utifrån ett politiskt maktbehov, som ett medel att tvinga folk att lyda), och tyvärr präglar detta skamspäckade intellektuella manipulationsprojekt fortfarande västvärldens sexualsyn. ”Ja, vi hånglade hela kvällen, sög och slickade på varandra, men vi hade inte sex.” Så när blir det sex? När kuken penetrerar fittan? När kuken sprutar? Är det inte sex annars? Eller ligger det i den underliggande laddningen, i motivet, hur kåt man är? Hur mäter man sånt?

President Bill Clinton påstod att han inte haft sex med Monica Lewinsky, så sprutet kan det inte handla om, eftersom han uppenbarligen solkade Monicas klänning när hon sög av honom. Hade hon sex med honom, men inte tvärtom? Han penetrerade ju henne, men inte i fittan. Är det där gränsen går? Om jag slickar en kvinna till orgasm, kan jag då påstå att jag inte har haft sex med henne? Om jag som man suger av en man, har jag haft sex då, eller måste ett av våra respektive kön in i ett av våra respektive rövhål? Eller är det så att den som penetrerar inte ”befläckas” av skam, medan den som blir penetrerad hamnar i underläge? Eller vad är det som gäller egentligen?

alskogsnatt_fullmane

Nästa viktiga fråga – varför? Varför har vi egentligen sex? För att göra barn? Eller kanske för att på ett politiskt korrekt och hygieniskt klanderfritt sätt, jämställt och fint uttrycka sin kärlek tillsammans med den man älskar? Hmmm… En liten, liten minoritet kanske. Om man faktiskt frågar ett större antal människor varför de har sex, så är det få som skulle svara att de har sex för att göra barn. De har sex av tusen och åter tusen anledningar.

Vi har sex för att det är skönt, för att det är skoj, för att få bekräftelse, för att sex kan vara ett starkt uttryck för kärlek, eller helt enkelt för att det är ett häftigt sätt att möta den personen vi har sex med. Man kan ha sex för att man då känner sig väldigt levande och närvarande – eller så känner man i sexakten en alldeles särskilt stark koppling till Gud, eller Universum, eller vad man nu vill kalla den stora helheten. Sex kan vara en extremt effektiv väg till starka andliga upplevelser. Man kan ha sex som en väntjänst, av medkänsla, eller av ren iskall beräkning – man kan ha sex som ett utbyte av tjänster och varor (en av de populäraste genom tiderna), man kan ha sex som terapi, som ett sätt att banta, som en träningsform, och man kan ha sex för att – reducera ångest. Ja, Gudrun, det kan man, och det blir inte mindre sex för det. Man kan som sagt ha sex av en gränslös mängd anledningar – så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

En kategori som helt har glömts bort i den här diskussionen är alla de som hör till vad jag kallar den sexuella gråzonen. Gråzonen är bara en gråzon rent juridiskt, inte på annat sätt, och den har tvingats dit på grund av moralistisk lagstiftning. Sexköpslagen och kopplerilagen sätter rejäla käppar i hjulen för fullt legitima och positiva verksamheter (som i andra länder är fullt tillåtna), och detta är onekligen ett problem som måste lösas. Gråzonen kan med stor sannolikhet i själva verket vara mycket större än den rena, klassiska prostitutionen – men har marginaliserats totalt, som om den inte ens fanns.

artmodeljoke

Vilka talar jag om då? Vilka omfattas av denna gråzon? Jag talar om alla som arbetar med sexualiteten i fokus, med praktiskt tillämpat sex som medel och/eller mål. Det kan handla om coacher, gynekologer, sexologer, konstnärer, skådespelare, performanceartister, sexsurrogat, tantrakursledare, pedagoger, sexualupplysare, terapeuter, massörer och alla andra som på ett eller annat sätt kommer i direkt kontakt med sexualitet, kön, nakna kroppar, erotik och sensualism. Detta är en växande grupp människor, som på ett ofta extremt ologiskt och orättfärdigt sätt får sin handlingsfrihet kraftigt inskränkt av helt fel anledningar. Har Gudrun Schyman tänkt på det?

Ska verkligen vi som arbetar med sexualupplysning, relationscoaching och erotisk konst m.m. ständigt behöva oroa oss för att polisen plötsligt kanske knackar på, och att vi blir åtalade för brott mot någon sexualmoralistisk lag? Att det finns lagar som går att tillämpa på helt andra kategorier av ”brott” än de är ämnade för, och att detta kan leda till rättslig prövning, trots att den verksamhet man bedriver egentligen borde vara helt legitim, är kanske inte så lyckat.

polisutryckning

Låt mig ge några exempel: Om en massageterapeut blir tillfrågad av ett älskande par, om hur de ska ge varandra en skön könsmassage, och terapeuten visar på respektive person så att partnern ska lära sig, till dess att de båda får orgasm – räknas det som säljande av sexuella tjänster enligt sexköpslagen? Om det inte gör det måste man undra, för definitivt är det ju faktiskt en sexuell tjänst – och om det gör det måste man ifrågasätta lagen. För vem är ett brottsoffer i denna situation?

Om en fotograf håller ett föredrag om hur man fotograferar ett älskande par, och med på scenen finns ett älskande par som får betalt för att knulla inför publiken medan fotografen plåtar, är det olagligt eller lagligt? Om en konstnär betalar ett par konstmodeller för att de ska hålla ett antal samlagsställningar, som förebild för konstnärens skisser, och de känner sig inspirerade och kåta, och faktiskt knullar inför konstnären, mot betalning – betalar konstnären för sex då, och gör han sig skyldig till brott mot sexköpslagen? Om en massör utvecklar en alldeles särskilt avslappnande form av stretching som även omfattar könsdelar, blir det ett lagbrott att beställa en sådan massage?

erotic_croquis_2

Om en sexpedagog undervisar i onanitekniker, t.ex. genom att på en kurs, eller i privat coaching, visa hur han/hon själv gör, så att kursdeltagarna/klienten ska kunna göra likadant, är det lagligt? Om en konstnärinna/skådespelerska bjuder upp män på en scen, och runkar av dem, som en del av en konstnärlig performance, är det ett lagbrott? Om ett par skådespelare har avancerat sex på scenen, som en del av en teaterpjäs, är det ett lagbrott? Och – i sådana fall – vems lagbrott? Skådespelarnas, regissörens, eller publikens?

Alla dessa aktiviteter jag har listat är verkliga exempel ur livet, inget jag har suttit och spånat ihop. Jag känner eller känner till personer som gör aktiviteter av dessa och liknande slag, och jag skulle kunna göra listan mycket längre. Jag har själv varit delaktig i en mängd situationer som mycket väl skulle kunna befinna sig i denna juridiska gråzon, och det känns faktiskt lite osäkert. Jag vill helst inte plötsligt hamna på Expressens löpsedlar som sexualbrottsling, bara för att någon har bestämt sig för att komma åt mig – genom att tillämpa en ogenomtänkt och missriktad lag på ett orättfärdigt sätt. För sånt händer naturligtvis, om möjligheten erbjuds. Det finns alltid folk som missbrukar allt som går att missbruka.

sea-of-nudity

Det allra vanskligaste med sexköpslagen är att den bara reglerar just frivilliga överenskommelser, något som egentligen inte borde förbjudas alls. Lagen omfattar inte sexuellt tvång, trafficking, koppleri, väldtäkt, utnyttjande eller bedrägeri – det finns redan andra lagar mot allt detta. Sexköpslagen ställer till med mycket mer bekymmer än den gör nytta.

Avskaffa lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, NU!

tunn linje

Egna blogginlägg i ämnet:
Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen
Sexcoachutbildning – andra gången gillt!
Dags att skrota sexköpslagen
Att må dåligt av prostitution
Vem tjänar på sexualfientligheten?
Den sexuella revolutionens positiva effekter
Den moraliska effekten av tantramassage
Horor, sjuksköterskor, poliser, mattvävare och skomakare

tunn linje

Andra som skriver om samma ämne:
Liw Enquist på Newsmill, Hanna Wagenius på Newsmill, Isabella Lund, 之乎者也, 之乎者也, 之乎者也 och , 之乎者也 igen, Markussa, Motpol, Motpol igen, Hanna Wagenius WitchBitch, projO, Yami, Yami & Yami, Alexandra, Amanda Brihed, Greta Garbo, Beauty of mind – samt Federley själv, på sin blogg.

Dekorrand

Smutskastning av Piratpartiet i Aftonbladet

3/06, 2009

ab_pp_bredsida

Aftonbladet gillar inte Piratpartiet, alldeles uppenbarligen, och idag publicerar man tre starkt kritiska artiklar i syfte att nedvärdera och misskreditera PP. Om artikelförfattarna hade haft en faktiskt grund för sin kritik så hade jag inte protesterat. Kritik och granskning är oerhört viktigt för utveckling åt rätt håll, och en av medias uppgifter är onekligen att granska makten, eller som i det här fallet den potentiella makten. Man borde ändå kunna kräva en viss balans i rapporteringen, och en kritik som åtminstone på något sätt har med verkligheten att skaffa. Men det saknar Aftonbladet – detta är ren och skär smutskastning på mycket låg nivå, inget annat.

4,6 miljoner för att inte bry sig, påstår t.ex. AB i en grymt tendentiös och enfaldig artikel, i vilken man kritiserar Christian Engström för att enbart rikta in sig på ett fåtal frågor i EU – som om det vore något dåligt. Vad Aftobladet inte nämner är att alla de effektiva EU-politiker som faktiskt lyckas åstadkomma förändringar på riktigt agerar precis just så. Det finns ingen EU-politiker i hela Europa som behärskar samtliga frågor, inte ens ett helt partis delegater. För att kunna göra skillnad måste man fokusera på ett fåtal kärnfrågor, och det kommer alltså Christian Engström (samt eventuellt fler delegater från Piratpartiet) att göra. Den enda skillnaden är att Piratpartiet är öppna och ärliga med detta. Läs gärna artikeln, för hur mycket AB än försöker misskreditera Christian Engström och Piratpartiet, så är Christians svar knivskarpa. Klart läsvärda.

Vägrar avslöja vilken grupp de vill tillhöra – ytterligare en dum beskyllning från Aftonbladet. Det går faktiskt inte att bestämma detta i förväg. Detta gäller för övrigt alla partier, särskilt de som är nya i EU-parlamentet. Man måste möta representanter för de olika grupperna, förhandla, diskutera, och därefter komma fram till vilken grupp som kan tänkas passa – och så måste man förstås bli accepterad av den gruppen, något som inte är en självklarhet. Och det kan uppstå nya grupper efter valet. Så det vore ovanligt dumt att säga något om detta före valet. Det Christian har antytt är att de troligaste valen är den liberala gruppen eller den gröna, och så jäkla mycket mer specifik än så kan man inte vara, utan att tappa trovärdighet.

Hatten av för pr-genierna i Piratpartiet, säger Lena Mellin i ytterligare en huvudlös artikel i Aftonbladet. Som ett mantra upprepar hon idiotargumentet att PP är ett ”enfrågeparti”, och påstår att PP bara tänker syssla med fildelning och integritet på nätet. Ja, och Miljöpartiet är ett enfrågeparti som bara sysslar med miljöfrågor, och Kristdemokraterna är ett enfrågeparti som bara vill ha in mer kristendom överallt.

Läser journalister inte på? Lena Mellin tycker att der är svårförklarligt, närmast obegripligt, att PP får bättre opinionssiffror än (kd) och (c) – kanske dessa partier helt enkelt har förlorat medborgarnas förtroende? Kanske Lena Mellin borde läsa några artiklar av intelligenta människor som ifrågasätter och tänker lite mer än hon själv, som t.ex. journalisten Isobel Hadley-Kamptz, eller författaren Lars Gustafsson? Läsning jag rekommenderar.

Tror Aftonbladet att läsarna är dumma i huvudet? Att publicera en sån här skitig bredsida några dagar före valet är rent journalistiskt förstås extremt oseriöst, och det är inte utan att man undrar vilket eller vilka partier som har betalat feta pengar under bordet för den här kampanjen. Som väntat är läsarna inte så dumma som AB verkar tro, och kommentarsfälten svämmar över av arga och kritiska röster till Piratpartiets försvar. Smutskastningskampanjen slår tillbaka direkt – AB pissar i motvind, och det hamnar i deras egna ansikten.

Det handlar om demokrati. Om medborgarna vill ha Piratpartiet i EU-parlamentet så är det ett val som måste respekteras. Om det går väldigt bra för Piratpartiet i EU-valet så tror jag att det beror främst på två saker – det ena är ett misstroendevotum mot de etablerade politikerna, en käftsmäll mot de partier som har makten, och det andra är att Piratpartiet är det enda partiet idag som tar integritetsfrågorna på allvar. Våra etablerade politiker har underskattat medborgarnas önskan att ha ett fredat privatliv.

Det är makthavarna som ska vara transparenta, inte medborgarna. Vi vill ha våra medborgerliga rättigheter, vi vill kunna kommunicera fritt utan övervakning av myndigheter, och vi vill inte bli kollektivt betraktade som misstänka brottslingar. Detta tycker uppenbarligen en stor del av Sveriges medborgare är väldigt viktiga frågor, kanske t.o.m. viktigare än om vi ska ha kärnkraft eller inte.
Hur viktiga kommer vi att få se på söndag kväll.

tunn linje

Särskilt läsvärda bloggare om samma ämne:
Henrik Alexandersson, Ravenna, Anna Troberg, Mattias Bjärnemalm, Motpol, Farmor Gun, Ipse Cogita, Pezster/WhatsupSthlm, Messerschmitt, Hell-man, Kjellberg, A Gay Globetrotter, Nikkinen, Sidvind, Trött, Leo Erlandsson

tunn linje

Piratpartiet – det enda vettiga alternativet!

rostaeu1

Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!

Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se

tunn linje

smash_banner

Dekorrand

Fittor i Vecko-Revyn och amatörporr i Aftonbladet!

24/03, 2009

vr_och_ab_090324

I dagens Aftonbladet, och senaste Vecko-Revyn (kom ut förra veckan), kan man nu återigen se några av mina fotografiska, erotiska alster. Jag sprider mina gracer lite fint, och exponerar hud och kön här och där så mycket jag får. ”Vi visar vårt sexliv på nätet” i Aftonbladet (och jag fick även en stor bild på löpet!) och ”Så här ser våra fantastiska underliv ut” i Vecko-Revyn. När det blir lite nyhetstorka i dagspressen, och när veckopressen vill bli lite mer edgy, kan man alltid slänga in något om sex, för att sälja lite lösnummer, och är det något uppbyggligt och trevligt så tänker inte jag klaga. Allra minst när jag själv blir anlitad som fotograf… 🙂

Temat i Vecko-Revyn är fittor – hur fina och naturliga och självklara de är, och att alla fittor är fina fittor. Och ingen instämmer mer kraftfullt än jag. Och det är väl med största sannolikhet just därför som jag fick i uppdrag av Vecko-Revyn att avbilda dryga 20-talet kvinnors underliv. Jag älskar ju fittor. Fast jag skulle vilja tillägga till VR:s statement, lite provokativt månne, men uppriktigt – att alla ÄLSKADE fittor är fina fittor.

vr_7_09_fittbilaga_1

En fitta som inte får kärlek blir inte så fin. Jag har talat med gynekologer som definitivt inte skulle hålla med om att alla fittor är fina – men det handlar då förstås inte om de fysiska grundförutsättningarna, att vissa fittor i sig skulle vara fula – det handlar om den inställning man har till sitt eget kön. En kvinna som älskar sin fitta, håller den frisk, ren och levande, hyllar den, luftar den, smeker den och onanerar med glädje, har alltid en fantastiskt fin fitta, hur den än ser ut. Och det är ju inte konstigare än att det gäller vilken kroppsdel som helst, eller för den delen prylar och relationer. Det man känner starkt för, tar man hand om. Tycker man om sina fötter, så tar man hand om dem, och då blir de fina.

vr_7_09_fittbilaga_2

Vecko-Revyn har goda intentioner, om detta är jag uppriktigt övertygad, och jag har respekt för deras ambition att lyfta fram kvinnans allra ädlaste delar som något vackert och beundransvärt, inte något att känna skam för. Men jag måste erkänna att jag ändå är lite, lite besviken på Vecko-Revyn, eftersom jag tycker att de hade kunnat göra mycket mer med bilderna, och även utveckla ämnet betydligt mer, textmässigt.

vr_uppslag

De hade ett maffigt bildmaterial som de utan problem skulle kunna fylla två stora uppslag med – men de valde att göra en liten mini-bilaga i mitten, som man dessutom behövde klippa upp (oj, farligt, farligt…), och t.o.m. i den lilla inlagan med tre uppslag fick fittorna bara två sidor, med små, små bilder och lite text – sista uppslaget i ”hemliga sidorna” fylls upp av ett korsord, som inte har ett smack med fittor att göra. Hmmmm… Är det bara jag som tycker att VR fegade ur?

fittkollage_1

Men jag är i alla fall mycket glad för att en tjejtidning som VR fortsätter att åtminstone då och då, bland alla smink- och modereportage, framhålla att alla kvinnor duger precis som de är. Jag är glad för att mainstream-media ibland hänger med i de sexpositiva och livsbejakande strömningarna, och att de ibland kanske lyckas med konststycket att inte moralisera och inskränka, men kanske till och med uppmuntra individers frihet att själva ta kommandot över sina liv, sina kroppar och sin sexualitet.

lop_ab_090324Aftonbladet kör en klassisk kvällstidningskliché, i att göra en kort och lättsam artikel om folk som gör egen porr, i stillbilder eller film. Inget nytt, inget sensationellt, inget speciellt. Men jag tycker ändå att det är bra. Inte bara för att Aftonbladet bidrar till min försörjning, eller för att mitt ego får näring av att mina bilder syns i stora media – men främst för att jag verkligen brinner för det här med sexuell självbestämmanderätt, egenmakt och bejakande av liv och lust.
Det finns inget jag tycker är viktigare än att kämpa för än kärlek, frihet och sanning, och det står jag för så länge jag lever.

Det är därför jag har hemsidan Cirkus Eros (nu sedan 10 år tillbaka!), det är därför min kära Jennie och jag håller våra kurser i kärlek, sex, relationer och tantra, det är därför jag bloggar om sex, skriver, fotograferar, och på andra sätt skapar sexpositiva alster. Det finns en mening med detta. Jag står gärna på barrikaderna för frihet, kärlek och njutning, för att varje människa ska få tillfälle att älska sig själv, trivas med livet, njuta av sex och allt annat kul man kan göra med sin kropp.

fittkollage_2

Varje enskild individ i vårt kristendomssolkade samhälle har blivit utsatt för fruktansvärda övergrepp, i det att vi å ena sidan har vuxit upp med skam, att vi inte duger, att vi är syndiga, att livet ska lidas, att njutning, och särskilt sexuell njutning, är farlig, fel, omoralisk och äcklig. Sexualiteten har fått utstå en kontinuerlig skyttegravsbeskjutning, och vi är alla stympade, skadade, skambefläckade och sexuella analfabeter. Därför är varje tillfälle till att bryta denna förfärliga programmering något gott, något konstruktivt. Att äntligen låta glädjens och njutningens sol få bryta genom det tjocka, tunga, grå och kalla molntäcket av skam och synd. Detta är i sanning gott. Mer av den varan.

ljuv_forening

Fler artiklar jag skrivit i ämnet amatörporr, sex & naket i offentligheten och annat därmed relaterat:
Hemma-porren är den nya sexuella revolutionen
Sexdebatt på Newsmill
Är religiösa de största porrkonsumenterna?
En födelsedagshyllning till min älskade hustru Jennie!
Samlag eller Salighet – ny bok av Dick Wase
Vem tjänar på sexualfientligheten?
Reclaim the pussy! – Fittkonst som upprör och inspirerar
Meningen med livet – hur mår du?
Sex & naket – nu igen!
Mer sex i Expressen – våra kurser!
Sex i Expressen
Meningen med livet
Smakar ostron fitta…?
Den sexuella revolutionens positiva effekter
På TV ikväll – SvT Debatt om den sexuella revolutionen
Porr är gott och nyttigt!
Nakna kroppar är inte farliga!

tunn linje

P.S. Jag noterar att denna bloggpost hamnat som nummer 75 på listan över Top Blog Posts, WordPress Blogs of the Day, samt att Expressen publicerade en artikel av Hannah Arnhög den 27 mars om just denna fittbilaga, och varför Vecko-Revyn gjort en sådan. Kul!

Dekorrand

Stora Bloggpriset – galan!

3/02, 2009

allapristagarna

Som nominerande jurymedlem till det Stora Bloggpriset såg jag mig nödgad att delta i den stora galan som arrangerades av Aftonbladet och Bloggportalen, på Nalen i Stockholm under måndagkvällen. Det var en trevlig tillställning – festligt, folkligt, fullsatt – som den gamle Gustaf ”Topsy” Lindblom högst sannolikt skulle ha uttryckt det om han hade varit med denna kväll. Framför allt var galan smockfull av bloggare, förstås.

diplomen

Det Stora Bloggpriset är egentligen flera priser, eftersom man delade ut priser i flera kategorier. Fem nominerade i vardera sju kategorier – Nöje & Kultur, Mode, Sport & Fritid, Livsstil, Prylar & Teknik, Vardag och Politik & Samhälle. Och det är alltså första gången någonsin som dessa priser delas ut. Förhoppningsvis kommer de att se över kategoriindelningarna till nästa år, för det var lite flummigt här och där… Jag måste erkänna att jag inte lyckades samla ihop fem nomineringar i varje kategori – vissa kategorier, som sport och mode, var särskilt svåra för mig. Men jag tröstar mig med att modetjejerna förmodligen hade det lika svårt med kategorin politik.
Eeeehh…. fördomsfull? – Absolut! 🙂

Det var rätt kul att kolla namnlappar på folk, för att se vilka bloggar jag kände igen som sådana jag emellanåt frekventerar. Det gav onekligen upphov till flera roliga möten. Den kategori som skilde sig mest från övriga bloggare var förstås modebloggarna – upprisslade, hårstylade och supersminkade, smala, unga mannekängdonnor som svassade runt på lyktstolpshöga klackar. Inte riktigt likt de tangentbordsnördar vi kanske vanligen associerar med bloggande. Men härligt färgstarkt och glammigt – definitivt var modebloggarna de som var bäst klädda för en riktig gala!

liberalapolitiker

Det minglades, förstås, och det verkade finnas ett alldeles särskilt stort intresse för politik. Min känsla var att politikbloggarna allmänt bedömdes som den tyngsta kategorin, och det var även en och annan bloggande politiker närvarande. Christian Engström från Piratpartiet, till exempel, på bilden här ovan i samspråk med folkpartisten och riksdagsledamoten Camilla Lindberg, som blev hjälte i samband med FRA-omröstningen i somras.

bokhora

Prisutdelningen gick effektivt men aldrig stressigt, och sköttes utomordentligt av Jenny Östergren från TV4, och bjöd på få överraskningar, men många glada rop och applåder. Kulturkategorin vanns av en blogg med ett helt underbart provokativt namn – Bokhora – fem tjejer som skriver om litteratur, och tipsar om böcker. Kul!

opassande

Riktigt kul var det att Emma Opassande vann politikklassen, före tunga namn som Henrik Alexandersson, Oscar Swartz, Blogge Bloggelito (min favorit) och Carl Bildt. Carl Bildts blogg är ju strängt taget ingen politikblogg längre, utan snarare en vardagsblogg där Calle berättar om sina resor, vilka han träffar, saker han köpt o.s.v., även om han förstås har varit en fantastisk förebild för alla bloggare, i att vara en av de allra första på arenan. Bland vardagsbloggarna vann dock sköna Tonårsmorsan, och inte irriterande Alex Schulman, och det var väl ett tecken på att de som röstat gjort det med både hjärta och hjärna, två ting som herr Schulman tyvärr verkar sakna…

stylebykling1

Elin Kling vinglade långbent upp på scenen, vimsade stilenligt runt med handväska, diplom och blommor, och tog emot priset för årets bästa modeblogg – Style by Kling. Vad man verkligen måste beundra med modebloggarna är att dessa ofta mycket unga tjejer lyckas med något som de flesta bloggare inte lyckas med – de tjänar pengar på sina bloggar. Ibland väldigt mycket pengar. Men det behövs väl när de ska fylla sina garderober. Roligast blev det (för oss konsthistorienördar) när konferencieren frågade fröken Klinga om märkena på de olika plaggen – behån kom nämligen från ett klädmärke som heter Kiki de Montparnasse. Det blir alldeles särskilt komiskt med ett underklädesmärke med det namnet, när man vet att Alice Prin, den verkliga Kiki de Montparnasse, i stort sett aldrig någonsin bar underkläder – inklusive de tillfällen då hon dansade can-can på borden i Montmartres konstnärsbarer, utan trosor. Det var rätt radikalt t.o.m. för att vara i Paris på 1920-talet…
När får vi förresten se en fin blogg för herrmode?

marcusbirro

Nördigt värre blev det när sportpriset och teknikpriset delades ut. Marcus Birro skriver om italiensk fotboll, och Moderskeppet skriver om Photoshopredigering. Helt otroligt att jag har missat Moderskeppet, med tanke på att jag använder Photoshop mer än något annat program, ända sedan 1993. Det ska jag definitivt råda bot på. Moderskeppet skall utforskas!

moderskeppet

Johanna Sjödin var en av de nominerade till klassen livsstil. Hon vann inte, för det gjorde snygga inredningsbloggen Husmusen, men jag lyckades göra Johanna lite glad ändå. Hon är 17 år, och fick därför bara alkoholfria drinkbiljetter. Själv körde jag bil till galan, och bytte gladeligen mina drinkbiljetter med Johanna, så att hon kunde få en riktig öl. Nån jävla måtta på förmyndarfasonerna får det vara… 🙂

stoppafralagennu

Aftonbladets hederspris gick spännande nog till stoppaFRAlagen.nu, vilket förstås var synnerligen välförtjänt. En nästan övertydlig trend i den politiska bloggosfären är att de allra flesta framgångsrika bloggarna är liberaler, och av dessa är en mycket stor andel medlemmar i, eller sympatisörer med Piratpartiet. En viktig fråga framöver är förstås EU-valet, där Piratpartiet hårdsatsar på att komma in i EU-parlamentet, med Christian Engström som toppnamn på listan.

piratklunga

Pirater fanns det gott om på galan, förstås – här är en hel glad piratklunga samlad – flera av dem är aktiva bloggare i framkanten av den politiska bloggosfären. Och alla är de sköna människor, riktiga liberaler, som jag är glad att dela politiska sympatier med. I tur och ordning: Emma Opassande, Jonathan Rieder Lundkvist, Anna Troberg, Jan Lindgren, Rick Falkvinge, Johanna Sjödin och Christian Engström.

Det var en lyckad kväll, en trevlig gala, med glada människor och sköna möten. Nästa år ska jag fan se till att bli nominerad åtminstone… 🙂

tunn linje

Andra bloggare som skrivit om priset och galan:
Opassande, Enligt min humla, Anna Troberg, Henrik Alexandersson, Husmusen, MinaModerataKarameller, Farmor Gun, Stationsvakt, Christian Engström, Emil Oldenburg, Rick Falkvinge och många, många fler som jag inte orkar räkna upp nu…

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: