TantraLila – Kärlekens Yoga

– Kärlekens Yoga –
på Skeppsuddens Kursgård
12-15 september

Om fem veckor blir det än en gång dags för den dynamiska, lekfulla och djupgående tantrakursen TantraLila på Skeppsuddens kursgård. Det är en tid då Skeppsuddens alla äppelträd dignar av frukter, hösten är på väg – men du kan ta med dig en del av sommarvärmen in i hösten, med kärlek, njutning och extas.

TantraLila är en dynamisk och lekfull tantrakurs för alla nyfikna, sexuella livsnjutare som vill ha MER – oavsett kön, relationsstatus eller sexuella preferenser, och kursens fokus är urkraft, självbild, lekfullhet, kärlek och njutning – på dina villkor.

Du kan uppleva extas, hänryckning, lycka, helande, eufori, njutning – av egen kraft och vilja, med hjälp av enkla tekniker och bejakande attityd. Teori varvas med praktik, och du får pröva ett antal lekfulla övningar, verktyg för förbättrad kommunikation och innerligare möten.

Vi kommer som alltid att erbjuda en mängd möjligheter för dig att erövra ny mark i ditt eget liv, att kommunicera bättre, att uppleva mer intensivt. Ämnen som återkommer är Konsten att säga NEJ, Kärlekens 9 språk, tantrisk energi-BDSM, inkännande, respektfull och helande beröring, tantrisk andningsorgasm samt shamansk trumresa. Men det kan alltid bli en och annan nyhet och överraskning – kul för dig som har varit med förr…

Sexualiteten är en viktig del av vårt utforskande, men inte primärt i relation till andra, utan framför allt till oss själva. Vem är jag? Vad är jag? Vad vill jag? Vad vill jag inte? Vad vill jag… kanske? Vad är mina drivkrafter, min längtan, min önskan? Hur vill jag bli bemött, hur bemöter jag omgivningen, utifrån mina egna behov?

TantraLila är vår version av tantra. TantraLila betyder just tantralek, eller lekfull tantra. ”Lila” är sanskrit och betyder ordagrant ”lek” – ”tantra” är ett sammansatt ord, och betyder bland annat ”expanderande medvetande”. TantraLila betyder alltså ”att expandera sitt medvetande genom lek”. Begreppet TantraLila finns även i en särskild gren av tantra (vaishnava-sahajiya) som fokuserar på den äkta, rena glädjen, kärleken, leken, dansen, inspirationen och extasen. Vad vi presenterar är alltså å ena sidan helt modernt, men å andra sidan väl förankrat i gammal tantrisk tradition.

Allt som sker på kursen är 100 % frivilligt. Inte för att vi är snälla (även om vi är det, förstås) – utan för att det är själva grunden i all vår pedagogik och filosofi runt sex och kärlek. ett av delmålen med denna kurs är att just du ska hitta dina gränser – vad du vill utforska, uppleva, och vad du inte vill, allt för att stärka dig i just din livsresa, din integritet, din väg.

”Jag trodde att det skulle vara en sexkurs – men det var ju så mycket mer! Det var verkligen en kurs i personlig utveckling!”

Alla är välkomna till TantraLila – singlar, par och andra konstellationer, homo, bi, hetero, queer, gamla, unga, män, kvinnor, fattiga, rika, långa, korta, smala, tjocka. Inget sådant spelar någon roll för denna kurs. Det enda som har betydelse är att du är nyfiken på dig själv i nya situationer.

Välkommen!

Gilla evenemanget för TantraLila på Facebook!

För mer info om kursen, anmälan och kontakt,
se hemsidan för TantraLila! »

Lite respons från tidigare kursdeltagare:

Tantralila kom till mig när jag behövde just en sådan gåva och var redo att ta emot den. Det var intressanta och viktiga dagar. Samtidigt var det förmodligen det galnaste och roligaste äventyr jag hittills upplevt.
Jag kan bara säga en sak…. Tack!

Jag vill tacka för en mycket givande och lärorik kurs !!!
Jag är väldigt glad att jag tog mod till mej och anmälde mej till kursen.
Mötet med alla dessa fantastiska människor som gav så mycket av sig själva !!! Och inte minst ni !!!
– Ni gör en otrolig insats för en bättre och fredligare värld – Make love not war !!! Tack än en gång !

Läs mer respons från tidigare kursdeltagare! »

En liten bomb i Piratlägret…

Piratpartiet syns för lite i media, och gör över huvud taget alldeles för lite väsen av sig i offentligheten. Ett politiskt parti ska delta i det offentliga samtalet, och påverka den rådande politiken. Annars saknar partiet existensberättigande, i alla fall som politiskt parti betraktat. Jag har varit mycket aktiv i piratrörelsen, och var även riksdagskandidat för Piratpartiet inför valet 2010. Sedan valet har min politiska håg riktats mot det nya politiska projektet Liberaldemokraterna, eftersom jag är liberal ända in i ryggmärgen, men jag har fortfarande kvar mitt medlemsskap och ett visst engagemang i Piratpartiet, eftersom jag fortfarande sympatiserar till 100 % med den politik som Piratpartiet representerar.

Flera pirater, mig själv inräknad, anser att Piratpartiet måste komma ur sitt navelskåderi, och sina ständiga interna konflikter. Vågmästarstrategin funkade uppenbarligen inte i Riksdagsvalet, och ”play it safe”-filosofin i att undvika alla kontroversiella frågor fungerade inte heller särskilt bra – inte minst eftersom den strategin exploderade i ansiktet på alla pirater när Rick Falkvinge redovisade för innebörden i valmanifestet i direktsändning, vilket fick fegisarna i partiet att kippa efter andan och kräva en pudel. Madeleine Leijonhufvud och Journalistförbundet gick ut och meddelade att de delade Piratpartiets ståndpunkter i frågan om informationsfrihet och den nya pornografilagen, men Piratpartiet kunde inte försvara sin egen partiledare. Patetiskt och ogenomtänkt.

Så jag slog mig ihop med min son Caspian och vår liberale politiske broder Alexander Bard och skrev en liten provokation till Expressens Sidan 4, en osäkrad handgranat i det piratideologiska träsket. Vi hoppades förstås på starka reaktioner från pirater – såväl positiva som negativa, vilket vi också har fått. Det är förstås vad vi faktiskt önskar oss. Det är ju inte så att vi VILL att Piratpartiet ska vara döda politiskt – tvärtom! Men lite chockbehandling kan väl vara bra?

En återkommande kritik mot oss från andra piratpartister är att vi är knark- och sexliberaler, och att det är hopplöst att över huvud taget vidröra dessa ämnen, för då blir man ”ett sånt där parti som kanske når 1 % av väljarna, och de övriga 99 % struntar i oss” – och hur många procent fick Piratpartiet i valet 2010? Vem röstar på ett parti som propagerar för fildelning och integritet på nätet – men inget annat? Invalid argument, som man säger…

Riktigt illa blir det när ovanstående argument presenteras av rent taktiska skäl, snarare än ideologiska. ”Vi ska inte ägna oss åt sådant som kan vara kontroversiellt, för det kan vi förlora röster på”. Den sortens fegpolitik anser jag förstås är förkastlig, och från min sida inte värt något annat än djupt förakt. Mitt politiska engagemang handlar INTE om positionering och trixande för att nå över en tänkt 4%-gräns, att undvika de heta frågorna för att vinna sympati. Sådan populistisk opportunism är för mig ren skit, och inget jag vill ta i ens med tång. Bättre då att ta frågorna rätt fram, stå för det man tror på, och slåss för det öppet och insatt. Det väcker i längden mycket mer respekt än att fega ur och tramsa runt.

Frågorna kring kroppslig autonomi är centrala så länge man driver integritetsfrågor. Att detta oundvikligen kommer att beröra känsliga frågor som eutanasi, drogbruk, sexarbete, surrogatmödraskap och andra kroppsliga frågor hänger liksom med. Ska man ha någon som helst trovärdighet i integritetsfrågor måste den kroppsliga integriteten också behandlas. Om man låter sig skrämmas bort från dessa frågor för att de är kontroversiella, så har man straffat ut sig själv från matchen direkt. Ingen trovärdighet alls.

Två huvudpunkter i vår kritik mot Piratpartiet är å ena sidan att fokuspartier uppenbarligen inte funkar i inrikespolitiska sammanhang. Om folk ska rösta på ett parti till riksdagen krävs att man har en politik för ekonomi, jobb, sociala frågor etc. Annars får man inga röster – vilket senaste valet bekräftar. Å andra sidan anser vi att Piratpartiet inte är konsekventa, när man talar om integritet på nätet, men vägrar ta i frågorna om integritet i den fysiska verkligheten. Då saknar man trovärdighet.

Det är detta vi vill inspirera till med vår artikel.

Läs vår artikel i Expressen, och ta del av kommentarerna där!

Eller läs artikeln här i min blogg:

PIRATPARTIET PÅ VÄG MOT EN TOTALKRASCH

Piratpartiets enda chans är att bli ett liberalt parti – missnöjda kan söka sig till V eller MP, skriver Alexander Bard tillsammans med Carl Johan och Caspian Rehbinder.

Piratpartiet är ledande i det viktigaste som hänt i politiken sedan miljörörelsen. Partiet föddes i ett patos för frihet. Fri kultur, delad kunskap och skyddad integritet. Med vår tids blixtsnabba tekniska utveckling har dessa frågor blivit viktigare än någonsin, inte minst i en tid där staten ständigt ökar kontrollen av medborgarna. Piratpartiet har lyft informationspolitiken till nivåer som inget annat parti kommit i närheten av, och är fortfarande det enda parti som på allvar tagit steget in i 2000-talet.

Men det har inte skett problemfritt. Riksdagsvalet 2010 var en katastrof, inte minst i ljuset av det lyckosamma EU-valet. Den omstridde Rick Falkvinge har nu lämnat partiledarposten till förmån för den oprövade Anna Troberg. Piratpartiets årsmöte i april kommer att bli ett ödesval. För att överleva måste Piratpartiet nu fullfölja sin ideologi. Om partiet vill driva frihetsfrågor på allvar måste medlemmarna våga ta steget bortom sina datorer. Integritetsfrågorna kan inte stanna på internet – kampen måste även gälla den fysiska verkligheten.

Vi ser i dag en kraftig ökning av lagar som leder till godtycklig massövervakning och rättsvidriga gripanden. Förbudet mot innehav av narkotiska preparat för eget bruk är både samhällsskadligt och integritetskränkande. Den skärpta barnpornografilagen förvandlar i ett svep lekfulla ungdomar och konstsamlare till sexualbrottslingar. Tvångssterilisering av transsexuella och förbud mot vissa frivilliga yttringar av sexualitet är minst lika stora ingrepp i den personliga integriteten som FRA eller datalagringsdirektivet. Och fienden är densamma.

Piratpartiet har alltid haft en beundransvärd öppenhet för aktivister från hela den politiska skalan. Denna mångfald har tyvärr alltmer förvandlats till en belastning. Interna konflikter har präglat Piratpartiet länge, och det kommer inte att sluta förrän partiet utvecklar en ideologisk grund. Lösningen på Piratpartiets inre upplösning är att mycket tydligare gå den frihetliga politikens väg fullt ut, en modern, liberalt präglad ideologisk kompass att manövrera efter. Att bli ett riktigt politiskt alternativ – detta skulle kunna ge Piratpartiet en helt ny kraft. De medlemmar som inte skulle kunna tänka sig att engagera sig i ett liberalt parti skulle i stället kunna göra stor nytta för piratfrågorna inom MP eller V.

Piratpartiet står nu inför ett dramatiskt vägval. Antingen fullföljer partiet det frihetliga patos som ligger bakom dess bildande, eller så går partiet under. Partiets politik måste utvecklas så att den kan ge tydliga svar på väljarnas alla frågor. Den personliga friheten måste vara värd att slåss för på alla livets områden, inte bara framför datorskärmen! Kroppslig autonomi är en självklar integritetsfråga, inte minst för att den hårda lagstiftningen i dag ger fritt fram för oerhört integritetskränkande ingripanden av polisen. Partiet skulle också kunna förena det bästa med höger och vänster, och propagera för en ekonomisk politik med plattskatt och medborgarlön.

Alternativet är att Piratpartiet gräver ner sig i att driva en obskyr kamp för ett fåtal frågor, som aldrig kommer att bära in partiet i något parlament, varpå den liberala majoriteten lämnar och bygger upp ett nytt parti som verkligen vågar förkroppsliga den frihetslängtan som var Piratpartiets motor från början. Men är inte det ett enormt slöseri med tid och resurser?

Valet står i vår mellan att på allvar börja bygga den nya tidens politiska opposition, eller att kasta vår tids stora frihetsrörelse på soptippen. Beslutet kan inte vänta. Vågar partiet flyga på allvar, eller fegar man ur och kraschar?

ALEXANDER BARD
CARL JOHAN REHBINDER
CASPIAN REHBINDER
Alexander Bard, Carl Johan Rehbinder och
Caspian Rehbinder är medlemmar
i Piratpartiet.

Uppdatering:
Läs Anna Trobergs replik i Expressen!

Bloggar som kommenterar vår artikel i Expressen:
Henrik Alexandersson (PP), Christian Engström (PP), Anna Troberg, Anders S Lindbäck @ Kunskapssamhället, Futuriteter, Svensk Myndighetskontroll, Svensk Myndighetskontroll (igen), Ursinnig, Free and thinking, Sysadminbloggen, Gothbarbie, Emma Opassande, Torbjörn Jerlerup, Liberaldemokraterna, Then Piratska Argus, Scaber Nestor, Anton Nordenfur, Sigurdhsson, Ensson, Ulf Bjereld, Isak Gerson, Peter Harold, Johan Lundberg, Fredrik Holmbom

Carl Johan Rehbinder – ditt kryss på Piratpartiets valsedel

VARFÖR SKA JAG RÖSTA PÅ PIRATPARTIET?
Piratpartiet är ett fokusparti, med ett fåtal frågor på agendan. Det handlar om integritet – medborgarnas rätt till ett privatliv, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Det handlar om kunskap – ett fritt Internet, och ett försvar för grundläggande demokratiska rättigheter som yttrandefrihet, informationsfrihet, åsiktsfrihet och organisationsfrihet. Det handlar om kultur – att samhället måste hänga med i utvecklingen och anpassa patent- och upphovsrättslagsstiftning efter den tid vi lever i, och se de uppenbara samhälleliga värden som finns i att öppna upp för mer utveckling, beträffande delad kultur, inte minst i våra skolor och utbildningar.

Just de frågor som vi i PIratpartiet arbetar för är idag ignorerade av i stort sett samtliga andra politiska partier, och det tycker vi är illa. När Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988, fanns miljöpolitik inte på agendan för de andra partierna, men Mp tvingade dem alla att skaffa sig miljöpolitiska program. Vi hoppas att vi kan göra detsamma – att vi med vår närvaro i riksdagen ger ett synnerligen starkt incitament för de andra partierna att faktiskt ta integritetsfrågorna och informationspolitiken på allvar.

INTEGRITET
Vi lever i en samhälle med makthavare som har en synnerligen begränsad respekt för enskilda människors privatliv och integritet – för att inte tala om rättssäkerheten, som verkligen har blivit sämre och sämre, ofta orsakat av ogenomtänkta morallagar utan konsekvensbedömning. Det censureras på Internet, brevhemligheten är avskaffad, befolkningen massavlyssnas och registreras, och i praktiken behandlas samtliga medborgare som misstänkta kriminella. Allt i trygghetens namn.

Trygghet är viktigt. Men verklig trygghet åstadkommes inte först och främst med lagar och förbud, poliser, övervakning, avlyssning, säkerhetskontroller och paranoia. Övervakning och kontroll kan ge en illusion av säkerhet, men verklig trygghet kommer genom relationer. Trygghet är en känsla, en upplevelse, och den tillgodoses först och främst genom anknytning till andra människor, till familjen, till de närmaste vännerna, till vetskapen om att jag är omgiven av människor jag känner, på ett eller annat sätt.

Piratpartiet kräver att samma grundläggande rättigheter skall gälla på nätet som i den analoga, fysiska verkligheten. Källskydd, brevhemlighet, rätten att vara anonym, rätten att inte vara övervakad, såvida man inte är misstänkt för ett allvarligt brott.

KULTUR
På samma sätt som de allmänna biblioteken på 1800-talet gjorde att allmänhetens intresse för litteratur mer eller mindre exploderade (förlagsbranschen rasade naturligtvis först, och påstod att ingen någonsin skulle vilja skriva en bok, om de gick att låna och läsa gratis), så har vår tids fildelning inneburit en enorm vinst för alla – såväl kulturskapare som kulturkonsumenter. Och gränserna däremellan suddas ut alltmer.

Det är inte rätt att ett litet fåtal giriga människor ska få ändra ett helt lands lagstiftning, och korrumpera dess rättssystem för sin egen vinning, och samtidigt skapa mer oro, mer osäkerhet, mer otrygghet och mer inskränkningar i människors frihet. De upphovsrättslagar vi har idag främjar inte kreativitet och utveckling – de stoppar upp flödet.

Piratpartiet vill att icke-kommersiell förmedling av kultur skall uppmuntras, och att den teknikberoende upphovsrätten skall reformeras så att den passar för vår tids teknik. Deltagarkulturen skall främjas och lyftas fram som ett föredöme.

KUNSKAP
Vi befinner oss mitt i en revolution – tekniskt och politiskt. Hela världens infrastruktur har förändrats drastiskt, på grund av ny kommunikationsteknik. VI står inför fantastiska möjligheter att utveckla en helt ny slags företagsamhet, och en ny infrastruktur i såväl företagande och offentlig verksamhet som i det privata livet. Detta extraordinära tillstånd kräver extraordinära visioner.

Piratpartiet vill reformera patentlagarna, så att enskilda ägare av patent inte ska kunna stoppa upp t.ex. utvecklingen för bättre hälsa och miljö i utvecklingsländer. Forskning som finansierats med offentliga medel skall vara fri att arbeta vidare på och använda för vem som vill det. Våra skolor och utbildningar behöver också reformeras och uppdateras, med självklar tillgång till Internet som en del av undervisningen, som kunskapskälla och forskningsverktyg.

FRI KOMMUNIKATION
Internet är det bästa demokratiredskapet som sett dagens ljus, någonsin. Aldrig tidigare har människan uppfunnit ett så fantastiskt instrument för kommunikation över gränser, för ALLA. Internet är fred, Internet är gränslös kommunikation, Internet är världens största mötesplats, där alla kan finna vänner, nyttokontakter, information – och kärlek. Internet som en fri plats för kommunikation och mänskligt utbyte måste skyddas.

Internet är jämlikt, och ger alla möjlighet att delta i och påverka det samhälle vi lever i – globalt. Detta skrämmer förstås makthavarna, eftersom de inte gärna släpper ifrån sig sin makt. Därför måste vi försvara ett fritt Internet, med näbbar och med klor. Det är utan tvekan det allra bästa vi kan göra för att inte bara bevara demokratin, utan för att fördjupa, bredda och stärka den demokratiska tanken i praktiken. Över hela världen.

VARFÖR SÄTTA ETT PERSONKRYSS PÅ JUST DIG?
Som riksdagsledamot för Piratpartiet ämnar jag naturligtvis att arbeta för Piratpartiets huvudfrågor, eftersom de också ligger mitt hjärta nära. Och det är viktigt att ständigt fördjupa, ifrågasätta, se helheten och sammanhangen i dessa frågor. Hur ska piratpolitik faktiskt omsättas i praktisk handling i det politiska arbetet? Det vill jag gärna medverka till att vi får reda på, i skarpt läge.

Det jag främst vill tillföra är just sånt som kanske inte alla har tänkt på – de nya perspektiven, de annorlunda synvinklarna, oväntade konsekvenser av en helt ny politisk rörelse, en ny förståelse på bred front av de utmaningar och möjligheter som vårt samhälle står inför i framtiden. En filosofisk helhetsbild, med andra ord. Jag vill påverka, med mänskliga möten, gränsöverskridande samarbeten och kreativa lösningar, och skapa förutsättningar för att vår politik ska få önskad genomslagskraft. Jag känner att jag där har en pedagogisk uppgift att fylla.

VAD ÄR JUST DIN INFALLSVINKEL I PIRATPOLITIKEN?
Människosamhället bygger på relationer, på möten mellan individer, kommunikation, tankar, känslor, allt det vi skapar utifrån detta, och de överenskommelser vi gör för att kunna leva tillsammans i fred och sämja. Och det största av allt, det som driver oss framåt, det som håller oss levande, det som vi alla vill ha och vara i – är faktiskt Kärlek.

Kärlek är inte rosa moln och fluff. Kärlek är högst konkret. Kärlek är att ta ansvar i alla sina relationer, i vardagen, i livet, att ibland bortse från sina egna behov för att tillfredsställa andras behov. Kärlek är att vandra i skönhet med respekt och vördnad för alla människor, allt levande på jorden. Kärlek är att följa sin innersta sanning, att göra det man allra helst vill göra, leva som man allra helst vill leva, att möta omvärlden med öppet hjärta.

Det finns alldeles för lite kärlek i politiken – och det vill jag ändra på.

Den slags politik som hindrar människor från att kommunicera fritt, politik som gör att människor känner sig hotade, avlyssnade, granskade och kontrollerade, censurerar sig själva, och tillåter sig inte att tala förtroligt med andra. Sådan politik är i direkt motsats till kärlek, eftersom den skapar oro, otrygghet, rädsla och isolering.

Som riksdagsledamot för Piratpartiet vill jag fortsätta att arbeta för det jag redan arbetar för, ständigt, sedan många år tillbaka – ett samhälle med respekt för medborgarna. Medborgarna – inte staten – måste alltid få ha högsta bestämmanderätt gällande sina egna liv. Ett samhälle som bygger på empati, socialt nätverkande och positiva relationer, ett samhälle i vilket medborgarna alltid skall åtnjuta 100 % tillit som goda, empatiska och ärliga människor, till dess att motsatsen bevisats.

VAD BEHÖVER VI, OCH VAD BEHÖVER VI INTE?
Det behövs inte ännu fler ungdomsförbundsbroilers i politiken. Det behövs inte fler likriktade, självgoda, kissnödigt inställsamma karriärister och röstningsfår i lagoma kostymer. Det behövs riktiga människor, med livserfarenhet, mogna tankar, nyfikenhet och integritet, som kan tänkas ge några år av sitt liv till det parlamentariska arbetet, det visionära, det upprätthållande, det pliktfyllda tjänandet av människorna i det land vi bor i.

Det behövs inte fler oförvitliga nykterister, korrekta ja-sägare med pressveck och portföljer i rätt färg. Det behövs (skarpa) vildhjärnor, rebeller, kreativa visionärer, problemlösare, folk som kanske har en och annan fläck, ett och annat fel, en och annan prick i något register. Vilken sant levande människa har inte det? Misstagen gör att vi växer och lär oss. Människor som aldrig gör fel gör sällan rätt.

Det behövs inte fler maktmän och maktkvinnor, som söker överlägsenhet och undersåtar, som vill skapa ”det perfekta samhället” efter eget huvud, eller gamla ideologier. Det behövs inte fler som vill styra, straffa, manipulera och bestämma över andra, som en kompensation för egna själsliga brister. Det behövs mogna, ödmjuka, flexibla, lyhörda, kreativa fredssträvare, kärleksfulla och empatiska människor med respekt för människors egen förmåga, samt en önskan att göra verkligt gott.

SÅ – VARFÖR KANDIDERAR JUST DU TILL RIKSDAGEN?
Jag har alltid levt efter principen att om det är något jag inte gillar, något jag tycker är dåligt, så får jag väl göra det bättre själv. Och just så gör jag redan, på många områden i mitt liv.

Nu gäller det vårt land, och hur det förvaltas av våra folkvalda riksdagsparlamentariker. Det duger inte. Jag är missnöjd. Jag tycker inte att de gör tillräckligt bra ifrån sig. Men gnäll hjälper ju inte. Så då får jag väl göra det bättre själv då.

Det brinner, och då släpper vi alla vad vi har för händer och hjälper till att bära vatten – hur liten hink var och en än mäktar lyfta. En liten hink är bättre än ingen alls.

Därför ställer jag upp som riksdagskandidat för Piratpartiet.

Foton: Jennie Rehbinder, Jonathan Rieder Lundkvist

Om du vill donera pengar till min personvalskampanj, och därmed underlätta för såväl mig som Piratpartet som helhet, så kan du läsa mer om det på sidan Kampanjbidrag

Fler bloggposter som rör Piratpartiet och min kandidatur:
Sparka in mig i Riksdagen!
Tankebrott – en grov kränkning mot demokratin
En demokratisk revolution
En välinvesterad röst i valet
Piratpartiet behövs i Riksdagen – tycker (s)- och (m)-politiker
Att kandidera till Riksdagen
Jag kandiderar härmed till Piratpartiets riksdagslista

Om du vill läsa mer om vårt valmanifest, och ladda ner manifestets tre delar att läsa, så rekommenderar jag dig att läsa min bloggpost i ämnet:
Att navigera in i framtiden…

Manifestet finns förstås att ladda ner, som tre Pdf-filer.
Och du kan göra det här:
Piratpartiets sjökort – INTEGRITET
Piratpartiets sjökort – KULTUR
Piratpartiets sjökort – KUNSKAP
Läs och begrunda.

Om du vill läsa mer om Piratpartiet, vad vi står för och vill arbeta för i Riksdagen, så rekommenderar jag dig att besöka Piratpartiets hemsida, och då specifikt en sida som heter Val 2010. Där kan du hitta mer information.

Jag har fått en grupp på Facebook, som min vän Jonathan Rieder Lundqvist har startat – den heter kort och gott ”Vi som vill se Carl Johan Rehbinder bli Riksdagsledamot!”. Besök den, och bli gärna medlem – om du instämmer med rubriken, förstås.

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Sparka in mig i Riksdagen!

Du som läser min blogg, och tycker att det är inspirerande läsning, att du gillar vad jag skriver, såpass att du faktiskt tycker att jag borde bli en riksdagsledamot på riktigt – du kan göra flera olika viktiga insatser för att hjälpa mig med det.

Så vad kan du göra för att stödja mig? Du kan skriva om Piratpartiet, puffa för mig på din blogg, på Facebook eller andra sociala nätverk, gå med i min Facebook-grupp, och naturligtvis rösta på Piratpartiet (kryssa gärna mig – jag finns med på alla Piratpartiets riksdagsvalsedlar i hela landet!) Och du kan faktiskt också göra något som jag verkligen skulle värdesätta – du kan sponsra mig – skänka lite pengar till min kampanjkassa.

Just nu lägger jag all tid och energi på valkampanjen, och har i praktiken inga andra uppdrag alls före valet. Jag har alltså inga inkomster förrän i november. Så ovissheten präglar min tillvaro, på alla plan. Detta har jag förstås valt, helt på eget initiativ, och det skulle aldrig falla mig in att beklaga mig. Men du kan göra livet lite lättare för mig.

Ditt stöd är oerhört värdefullt.

Om du tycker att jag är rätt person att representera dig och Piratpartiet i Riksdagen, och tror att jag kan göra nytta i Riksdagen (om du vill se mig i talarstolen i plenisalen, på riktigt) – donera gärna till min kampanjkassa. Vad som helst från några kronor till massor av pengar går bra. Du stödjer mig på det sätt du själv tycker passar bäst.

Du kan sätta in pengar på mitt personkonto på Nordea;
4051 00 35759
Om du är utomlands använder du följande kontonummer:
SE78 3000 0000 0405 1003 575
Swift: NDEASESS
Om det av någon anledning inte funkar med bankkontot, så har jag också ett Plusgirokonto:
35 30 58-1
Som mottagare räcker det att du skriver Calle Rehbinder.

Det allra viktigaste är dock att du lägger din röst på Piratpartiet i höst, alldeles oavsett om du gillar mig eller ej. Det är absolut nödvändigt. Piratpartiet behövs verkligen i svensk politik. Nu.

Foton: Jennie Rehbinder, Jonathan Rieder Lundkvist

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Ytterligare ett par reklamfilmer från Piratpartiet…

I en tidigare bloggpost visade jag en liten kampanjfilm från Piratpartiet. Nu finns det ett par till filmer i samma stil, om flera ämnen. Medverkande är återigen Rick Falkvinge, Anna Troberg, Christian Engström, Stefan Flod och jag. Check them out!

Om Internet som demokrativerktyg:

Medborgarrätt? Behövs den?:

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Sexköpslagen – en morallag med en omoralisk utvärdering

För en vecka sedan skrev jag, tillsammans med fyra andra frihetliga, politiskt engagerade bloggare från olika partier, en artikel om Anna Skarheds utredning av sexköpslagen till DN Debatt, som hade lovat plats för vår artikel. I går fick vi beskedet att den inte kommer in. Uppenbarligen tyckte DN att ämnet redan var uttömt av en mängd andra skribenter. Så kan det gå.
Så nu lägger vi ut den på våra bloggar i stället, samtidigt, och skapar en liten, liten bloggvägg.

Sexköpslagen är en ren morallag. Vi spelar – om än i knattedivisionen – därför i samma liga som länder som stenar otrogna kvinnor och hänger män som praktiserat homosexualitet. I ett avseende går denna lag längre än någon morallagstiftning från 1800-talet. Vare sig att sälja eller att köpa sexuella tjänster har tidigare varit kriminaliserat i Sverige. När sexlagen kom var den även unik i världen. Detta historiska och geografiska pionjärarbete väcker många frågor: Vilken effekt har lagen fått? Vilka konsekvenser?

I den utvärdering av sexköpslagen som nyss offentliggjordes får man inte svar på några frågor. Istället är utredningen en av årets största politiska skandaler. Där hittar man såväl vetenskapligt fusk och faktafel som ideologisk enögdhet. Trots att Europarådet och FN upprepade gånger har uppmanat Sverige att utföra en ”heltäckande och oberoende utvärdering” av lagen var slutsatserna givna redan i utredningsdirektiven. Lagen får inte ifrågasättas och utredaren ska ”överväga behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan”. Om det hade funnits ett genuint intresse för att utreda lagen skulle man ha valt en oberoende utredare och man skulle inte ha talat om vad utredningen ska mynna ut i innan den startade. Istället tillsatte man Anna Skarhed som ensamutredare, en entusiastisk och okritisk förespråkare för lagen. Allt detta på beställning av Beatrice Ask, som om inte annat gjorde sitt ställningstagande klart i mars i år, när hon föreslog en förnedrande särbehandling av misstänkta sexköpare.

På det följer att allt som kunde leda till andra slutsatser har avfärdats i denna bakbundna utvärdering. Forskare och debattörer som har uttryckt kritik mot sexköpslagen såsom Laura Agustín, Susanne Dodillet och Petra Östergren nonchaleras. Ett annat exempel är den nonchalans med vilken man avfärdar gatuprostituerades försämrades situation. Förändringen i kundunderlaget medför nämligen att det har blivit svårare att välja bort de potentiellt farliga kunderna – de som kanske är ute efter att slå och skada – eftersom de säkra kunderna nu istället köper sexuella tjänster via Internet. Detta menar Skarhed inte är en riktig förklaring, och påstår istället att den försämrade situationen skulle bero på att det finns mer heroin på marknaden.

I en intervju på CNN förklarar Beatrice Ask att det viktigaste i utredningen är jämförelsen med våra grannländer och de slutsatser man kan dra av den. Men de siffror man stöjder sig mot i jämförelsen med Danmark är grovt förfalskade. Organisationen Reden, en statligt finansierad hjälporganisation har inkluderat hemlösa, knarkare och andra hjälpsökande i statistiken. Dessutom har man dubbelregisterat besökare och lagt ihop flera års statistik som årlig. Dessa oegentligheter har varit kända ända sedan i fjol. Den här statistiken som enligt Ask är så central borde alltså aldrig ha tagits upp i utredningen.

Inte heller övrig statistik kan ses som tillförlitlig. Utredningen har exempelvis inte gjort en egen undersökning kring antalet sexarbetare i Sverige, utan förlitat sig på tidigare gjorda undersökningar. Snart sagt varje avsnitt innehåller en reservation i formen av ett påpekande om att det är svårt att få fram exakta siffror – ändå dras tvärsäkra slutsatser baserade på just dessa.

I utredningen hävdas också, trots ovan angivna om gatuprostituerades situation, att lagen inte påverkat sexsäljares situation negativt – men också att om så är fallet, så är det en bra konsekvens av lagen. Skarhed menar också att det är logiskt att de “offer för prostitution” som “tagit sig ur den” gillar lagen, medan de aktiva sexsäljarna inte tycker om den. Därmed diskvalificerar hon aktiva sexarbetares åsikter och erfarenheter. Skarhed var också tydlig med att vi i Sverige inte jobbar med skademinimering.

Sexköpslagens ändamål är att utrota sexhandeln utan hänsyn till vilka skador det kan medföra och utan hänsyn till att det är sexsäljarna som betalar priset för den strategin. Utvärderingen är även full av diskriminerande och ideologiska ställningstaganden. ”Det är skamligt och oacceptabelt att män kan ha tillfälliga sexuella relationer med kvinnor mot betalning” står det i den engelska sammanfattningen. Man beskriver också sexhandel som ”en form av manligt våld mot kvinnor” och som ett ”extremt uttryck för ojämlikhet”. Trots att manliga sexsäljare är en stor och växande grupp bortser man från dem i utredningen. De passar givetvis inte in i den här uppdelningen i kvinnliga offer och manliga förövare.

Ett av sexköpslagens främsta mål är att öka jämställdheten. Det anger man också i utredningen. Men när man väljer att göra den ena parten i en ömsesidig transaktion till förövare och den andra till offer beroende på kön är det könsdiskriminering. När man fråntar kvinnan omdöme, rationalitet, ansvar för sina handlingar och rätten kropp och till sin sexualitet är det könsdiskriminering.

Vi måste också våga fråga oss vad som händer med brottsbenägenheten och respekten för lag och rätt när skillnaden mellan samtyckessex mot betalning respektive våldtäkt, människorov och utnyttjande av minderåriga krymper. Är det verkligen rimligt att polisen ska sätta mer resurser på att spana på i övrigt laglydiga medborgare som köper sex av myndiga och införstådda säljare?

Vid presskonferensen säger Anna Skarhed att den kvarts miljard som satsats på att bekämpa prostitutionen ”inte precis har kastats i sjön”. Det är förstås trösterikt att höra, men har pengarna ens kastats i rätt riktning? Vi vet att våldtäktsanmälningarna skjuter i höjden och att traffickingen ökar. Ändå är det på sexköp man vill fördubbla påföljden, ändå är det sexköp utredaren vill att polisen skall prioritera högre.

Det enda den här utredningen bevisar är att även före detta justitieråd kan göra politiska beställningsjobb och att vår justitieminister är kapabel att göra sådana beställningar. ”Straffskalan för sexköp behöver skärpas för den hör hemma i en världsbild och en verklighet som inte stämmer överens med den som idag gäller” sade Anna Skarhed när hon presenterade utvärderingen.

Vårt samhälle har förändrats av sexköpslagen, men på vilket sätt? Försöket att lagstifta bort prostitutionen har bevisligen inte lyckats, jämställdheten har inte ökat och traffickingen har inte minskat. Istället är de tydligaste effekterna av sexköpslagen att vi har fått ett mer fördömande och moralistiskt samhälle med angiveri, dubbelmoral och riggade utvärderingar som naturliga och förväntade inslag.

Är det verkligen en sådan världsbild och verklighet vi vill ha i Sverige?

Artikeln författad och undertecknad av:
Per Hagwall, riksdagskandidat, Moderaterna i Stockholms stad
Helena von Schantz, riksdagskandidat, Folkpartiet i Östergötlands län,
Hanna Wagenius, riksdagskandidat, Centerpartiet i Jämtlands län
Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat, Piratpartiet
Erik Laakso, socialdemokratisk debattör

Se även denna artikel i Expressen, av Camilla Lindberg (fp) och Marianne Berg (v):
Skrota sexköpslagen för kvinnornas skull

En liten reklamfilm…

…som jag medverkar i, tillsammans med Rick Falkvinge, Anna Troberg, Christian Engström, Stefan Flod och Gun Svensson. Check it out!

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Pirater vid Riksdagshuset!

New York Times Magazine har följt Rick och Anna under några dagar, och till detta reportage behövdes en kul bild. Så vi samlades en drös pirater framför Riksdagshuset, för att en fotograf skulle kunna göra lite bilder. Så vi ställde upp oss och följde fotografens instruktioner. Och eftersom både Jonathan Rieder Lundkvist och jag var närvarande, så passade förstås vi också på att plåta hela spektaklet. Det vore dumt att missa chansen.

Fotografen ville ha oss med flaggor och banderoller (samt även lappar för ögonen på några bilder – crazy!), men jag ville också passa på att ta lite mer personliga bilder utan den sortens mer propagandistisk inramning, så det passade jag på att ordna när det nu ändå var ett gäng pirater samlade – på rätt plats, också!

Jag har länge närt en idé om att ställa en illuster drös pirater framför Riksdagshuset, med texten ”PIRATPARTIET – RIKTIGA MÄNNISKOR” – och så fick jag chansen helt gratis, så nu har jag i alla fall några bilder. Vid något annat tillfälle hoppas jag att vi kan skrapa ihop ännu fler pirater, dock. Men man kan kanske inte vänta sig mer än så här i mitten av juli…

Till slut bad jag Jonathan ta ett par bilder med min kamera, med mina inställningar och min komposition, så att jag också kunde få vara med på bild (nånstans i mitten av bilden dyker plötsligt jag upp). Så denna sista bild här ovan skulle man kunna säga är tagen av både mig och Jonathan, tillsammans.

Om du vill se fler bilder från gårdagens fotosession, så kan du ta en titt på Jonathans blogg. Där hittar du en hel del skoj också.

Se även detta blogginlägg, i vilket Indra gör en kort intervju av mig om Piratpartiets popularitet i utländska media. Filmat av Jonathan.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Mitt fotograferande – inte bara sex och naket…

Ordet ”fotografi” är grekiska och betyder att skriva – eller måla – med ljus. Och eftersom jag också har tecknat och målat hela mitt liv, så inspireras jag i mitt fotograferande av måleriet, och måleriet av fotograferandet. Mina kompositioner i fotograferandet är klart inspirerade av måleri, både i komposition och färger – och mina målningar är ofta på gränsen till fotorealistiska.

Jag har fotograferat sedan tidiga tonåren, på 1970-talet, och lärde mig då också mörkrumsteknik av en granne – som för övrigt arbetade som teknisk chef på Kodak. Lite overkill, kanske, men definitivt en bra början. Jag tillbringade en del tid i hans mörkrum som han hade i sitt garage.

Jag fotograferade analogt i nästan 30 år, men de senaste 4-5 åren har jag i praktiken gått helt och hållet över till digitalt – det är smidigare, och med modern utrustning blir bildkvaliteten mycket god. Den digitala fototekniken är idag överlägsen den analoga, på många sätt. Jag ÄLSKAR Photoshop, och allt kul och kreativt man kan göra i datorn med sina bilder.

Fotograferandet har alltid varit en viktig del av min professionella verksamhet, men också en konstnärlig passion, en kärlek till bildskapandet. Jag har alltid fotograferat betydligt mer bara av ren kärlek och passion för bildskapandet, än på uppdrag. Och jag tror att detta är orsaken till att jag fortfarande, efter 35 års fotograferande, tycker att det är väldigt roligt och lustfyllt.

Karaktären på mina uppdrag växlar rejält – från sex och naket till yoga, scenshower, porträtt och produktbilder. Jag har under flera år varit officiell fotograf för den återkommande berättarfestivalen Fabula Storytelling Festival, och nu är jag på eget initiativ nåt slags husfotograf för Piratpartiet.

Bilden här ovan skildrar en fotosituation som är högst aktuell – den fototurné genom landet som jag gjorde i januari tillsammans med Rick Falkvinge (som tog just den bilden) och Anna Troberg, för just Piratpartiets räkning. Vi skulle träffa och fotografera så många som möjligt av dem som låg särskilt bra till som riksdagskandidater, så att vi skulle kunna lägga ut bilder på (nästan) alla de som faktiskt blev valda.

Så med portabel studio i bagaget flängde vi från Sollentuna till Umeå, Sundsvall, Lund, Göteborg och tillbaka till Stockholm på fyra dagar – lite hysteriskt, men det fungerade. Det blev en jäkla massa folk att plåta på kort tid – men fina bilder blev det. Du kan se resultat av fototurnén på denna sida på Piratpartiets Presscenter. Detta projekt fortgår alltjämt, och jag kompletterar vartefter de som saknas – så att vi får enhetliga pressbilder av våra riksdagskandidater.

Jag älskar att fotografera människor mitt i livet, och har mitt alldeles egna sätt att fånga personligheten, karaktären, livet och lusten i varje unik individ. jag tycker om att knyta an till dem jag fotograferar, att leka och busa lite, men framför allt skapa trygghet, så att modellen kan slappna av och bara vara sig själv.

Om motiven sen är familjemedlemmar, vänner, konstnärliga visioner eller professionella uppdrag – det går på ett ut, tycker jag. Dock blir det alltid bäst om jag kan knyta an till objektet/modellen på ett personligt plan, om jag hittar något att spegla mig i, något som slår an en ton av igenkännande i mig själv.

Att fotografera sex och naket är dock min största passion inom foto. Jag har fotograferat naket ända sedan 1981, starkt inspirerad av flera av de stora fotograferna och konstnärerna, från Man Ray till Robert Mapplethorpe, från Walter Hirsch till David Hamilton. Och med åren tycker jag att jag har hittat en egen stil, ett eget uttryck. En kombination av explicit erotik, mjuk romantik och starka personligheter, i varierande blandning.

Jag älskar att gestalta skönheten i nakna kroppar, glädjen och lusten i sexualiteten när den kommer i uttryck, inom varje enskild människa såväl som i mötet mellan två eller flera. Sex och kärlek kan vara det vackraste som finns, och jag tröttnar aldrig på att utforska ämnet.

Detta har lett till en mängd uppdrag åt allehanda tidningar, tidskrifter, sexualundervisningsmaterial och mycket annat – även en hel del privata uppdrag. De senare åren har jag fotograferat åt Aftonbladet, Expressen, Hennes, Vecko-Revyn, norska Cupido och Landstinget (LAFA). Och några till.

Men som rubriken också antyder, så fotograferar jag förstås också annat än sex och naket. Jag älskar bilder, av natur, miljöer, vackra saker, abstrakta kompsitioner, människor – allt som lockar mitt öga. Allt som väcker känslor intresserar mig. Att resa ger alltid inspiration och tillfällen att fotografera. Mat och dryck kan vara oerhört vackert.

Om du vill se mer av mina bilder, tycker jag att du ska besöka min hemsida Photo Gallery. Där hittar du ett urval av bilder – både bilder gjorda på eget bevåg och bilder på uppdrag. Och vill du se mer av mina erotiska bilder, så är ett besök på Cirkus Eros förstås obligatoriskt. Sveriges vackraste erotiksajt, definitivt.

Cirkus Eros är ett kärleksarbete, ett konstnärligt och pedagogiskt projekt som pågått i många år, som har gett upphov till massor av intressanta fotouppdrag, starka möten, en bok, våra kurser och en mängd annat intressant. Men mina bilder letar sig förstås in på nästan alla hemsidor jag administrerar – både egna och andras.

Min fotografiska dagbok måste också nämnas. Under ett års tid höll jag en stenhård disciplin i att verkligen fotografera varje dag, minst en bild, och för varje dag valde jag ut en bild som jag lade upp på en hemsida jag kallade År 44, som en slags fotografisk dagbok under ett år, inspirerad av en bok som Walter Hirsch producerade på 1980-talet, med samma tema. Jag påbörjade projektet på min 43:e födelsedag, den 30 augusti 2005, och avslutade det på min födelsedag året efter – följaktligen skildrade denna sida mitt 44:e år i livet. Därav namnet, År 44.

Att fotografera är helt enkelt väldigt roligt, och ett fantastiskt redskap för intensiv kreativitet. Jag har alltid haft fömågan att skapa vackra bilder, men det är först på senare år som mitt tekniska kunnande har börjat komma ikapp mitt bildseende, liksom att det är först nu som jag har haft råd att skaffa en professionell utrustning som ger mig möjligheter att förverkliga många av mina idéer, nu också med en hög teknisk kvalitet.

Och ja, det går alldeles utmärkt att anlita mig för fotouppdrag.

För mer info – kontakta mig via e-post – calle@rehbinder.se

Eller ring – 070-79 76 333

Riksdagskandidat för Piratpartiet – på riktigt!

Under en dryg månads tid har det varit möjligt för samtliga medlemmar i Piratpartiet att lägga sina röster på sina favoriter till riksdagslistorna. Och ca 1.300 medlemmar har tagit chansen att påverka valutgången. Valet har följt ett system där kandidaterna har varit indelade i distrikt, och därmed 6 olika listor. Sen har det funnits allehanda mer eller mindre komplicerade processer kring distriktsmandat, kvotering m.m., allt för att skapa en så rättvis och balanserad riksdagslista som möjligt. Och nu har resultatet kommit.

Jag bestämde mig i höstas för att kandidera, eftersom jag faktiskt tror att jag skulle kunna göra ett bra jobb i Riksdagen som representant för Piratpartiet. Och uppenbarligen finns det fler pirater som gjort den bedömningen. Av närmare 230 kandidater kom jag på sjätte plats totalt i landet. Fyra på Stockholmslistan. Hur det har gått till begriper jag inte riktigt, men jag antar att det har att göra med att jag helt enkelt är väldigt tydlig. Eller som någon uttryckte det i min frågetråd på Piratpartiets diskussionsforum – det finns ingen tvekan om vad man får om man lägger sin röst på mig. Och jag hoppas att det är sant.

Jag känner mig djupt rörd av detta förtroende, och förstås förpliktigad att göra mitt allra bästa för att leva upp till denna tillit. Det kommer att bli en mycket intressant tid, de nio månader vi har framför oss fram till riksdagsvalet den 19 september. Men jag är 100 % säker på att vi har synnerligen goda chanser att komma in i Riksdagen. Det är förstås helt ofattbart i dagsläget – och samtidigt helt nära, som en frukt på en lågt hängande gren. Och jag blir förstås otroligt glad för att få dela denna ära med några av mina favoriter i piratvärlden.

Bilden högst upp på denna sida är en komposit, en sammanställning av ett antal av alla de tusentals bilder jag har tagit de senaste fem dagarna, i Stockholm och i övriga landet. Rick och Anna och jag var på en kortturné runt i landet från torsdag till söndag, för att träffa pirater och för att fotografera riksdagskandidater. Ett av resultaten av denna resa var just en enorm mängd bilder, så att vi ska kunna förse media med aktuella pressbilder.
Se bilden i betydligt större format här!

Det har varit enormt trevligt och spännande att på så kort och intensiv tid få träffa så många pirater, runt om i landet – för att inte tala om hur härligt det kan vara att resa med ett så gott sällskap, som Rick och Anna. Jag utgår från att min plats på riksdagslistan kommer att ge mig många fler möjligheter att träffa minst lika många pirater framöver. Som riksdagsledamot får man ju en del förmåner, som t.ex. årskort på SJ, vilket jag självklart kommer att använda mig av. Att resa ut och träffa folk måste vara en av de viktigaste uppgifterna som riksdagsledamot, inbillar jag mig.

Något vi också måste komma ihåg mitt i primärvalsruset, är att den beräkning som är gjord nu bygger på att Piratpartiet får 4 % av rösterna i valet. Får vi högre röstandel får vi förstås också ett större mandat. Och det hoppas jag förstås på – jag har flera piratvänner som inte kom med på listan denna gång, som jag mycket gärna skulle se som kollegor i Huset. Och redan 6-7 % skulle förändra vårt mandat rejält. Det tänker i alla fall jag satsa på inför valet den 19 september, och jag hoppas att du gör detsamma!

En röst på Piratpartiet är ett kraftfullt steg in i framtiden!

Riksdagsgruppen (i samma ordning som på bilden):
Gustav Nipe, Björn Felten, Marie Axelsson, Johnny Olsson, Sandra Grosse, Carl Johan Rehbinder, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Gun Svensson, Stefan Flod, Tess Lindholm, Kalle Vedin och Rickard Olsson

Andra som kommenterat primärvalet:
Emma Opassande, Stormhierta, Jimmy Callin, Lars-Erick, HumbleBee Mattias Bjärnemalm, Ensson, HAX, Sagor från Livbåten, Ravenna, Mattias Andersson, Hanna Dönsberg, Full Mental Straightjacket, Piratpartistens Blogg, Johanna Nylander, Johanna Julén

Tänkvärt från Sagor från livbåten:
”Så nu vill jag bara att alla dessa fina människor som fått medlemmarnas förtroende minns: Att röster förtjänar man inte innan man får dem. Man förtjänar dem efter!”

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu, för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.