Posted tagged ‘riksdagskandidat’

Sparka in mig i Riksdagen!

16/08, 2010

Calle i plenisalen i Riksdagshuset

Du som läser min blogg, och tycker att det är inspirerande läsning, att du gillar vad jag skriver, såpass att du faktiskt tycker att jag borde bli en riksdagsledamot på riktigt – du kan göra flera olika viktiga insatser för att hjälpa mig med det.

Så vad kan du göra för att stödja mig? Du kan skriva om Piratpartiet, puffa för mig på din blogg, på Facebook eller andra sociala nätverk, gå med i min Facebook-grupp, och naturligtvis rösta på Piratpartiet (kryssa gärna mig – jag finns med på alla Piratpartiets riksdagsvalsedlar i hela landet!) Och du kan faktiskt också göra något som jag verkligen skulle värdesätta – du kan sponsra mig – skänka lite pengar till min kampanjkassa.

Kampanjande Calle

Just nu lägger jag all tid och energi på valkampanjen, och har i praktiken inga andra uppdrag alls före valet. Jag har alltså inga inkomster förrän i november. Så ovissheten präglar min tillvaro, på alla plan. Detta har jag förstås valt, helt på eget initiativ, och det skulle aldrig falla mig in att beklaga mig. Men du kan göra livet lite lättare för mig.

Ditt stöd är oerhört värdefullt.

Visitkort för riksdagsledamot

Om du tycker att jag är rätt person att representera dig och Piratpartiet i Riksdagen, och tror att jag kan göra nytta i Riksdagen (om du vill se mig i talarstolen i plenisalen, på riktigt) – donera gärna till min kampanjkassa. Vad som helst från några kronor till massor av pengar går bra. Du stödjer mig på det sätt du själv tycker passar bäst.

tunn linje

Du kan sätta in pengar på mitt personkonto på Nordea;
4051 00 35759
Om du är utomlands använder du följande kontonummer:
SE78 3000 0000 0405 1003 575
Swift: NDEASESS
Om det av någon anledning inte funkar med bankkontot, så har jag också ett Plusgirokonto:
35 30 58-1
Som mottagare räcker det att du skriver Calle Rehbinder.

tunn linje

Det allra viktigaste är dock att du lägger din röst på Piratpartiet i höst, alldeles oavsett om du gillar mig eller ej. Det är absolut nödvändigt. Piratpartiet behövs verkligen i svensk politik. Nu.

Calle med piratflagga framför Riksdagshuset

Foton: Jennie Rehbinder, Jonathan Rieder Lundkvist

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Sexköpslagen – en morallag med en omoralisk utvärdering

22/07, 2010

Sveriges Rikes Lag

För en vecka sedan skrev jag, tillsammans med fyra andra frihetliga, politiskt engagerade bloggare från olika partier, en artikel om Anna Skarheds utredning av sexköpslagen till DN Debatt, som hade lovat plats för vår artikel. I går fick vi beskedet att den inte kommer in. Uppenbarligen tyckte DN att ämnet redan var uttömt av en mängd andra skribenter. Så kan det gå.
Så nu lägger vi ut den på våra bloggar i stället, samtidigt, och skapar en liten, liten bloggvägg.

tunn linje

Sexköpslagen är en ren morallag. Vi spelar – om än i knattedivisionen – därför i samma liga som länder som stenar otrogna kvinnor och hänger män som praktiserat homosexualitet. I ett avseende går denna lag längre än någon morallagstiftning från 1800-talet. Vare sig att sälja eller att köpa sexuella tjänster har tidigare varit kriminaliserat i Sverige. När sexlagen kom var den även unik i världen. Detta historiska och geografiska pionjärarbete väcker många frågor: Vilken effekt har lagen fått? Vilka konsekvenser?

I den utvärdering av sexköpslagen som nyss offentliggjordes får man inte svar på några frågor. Istället är utredningen en av årets största politiska skandaler. Där hittar man såväl vetenskapligt fusk och faktafel som ideologisk enögdhet. Trots att Europarådet och FN upprepade gånger har uppmanat Sverige att utföra en ”heltäckande och oberoende utvärdering” av lagen var slutsatserna givna redan i utredningsdirektiven. Lagen får inte ifrågasättas och utredaren ska ”överväga behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan”. Om det hade funnits ett genuint intresse för att utreda lagen skulle man ha valt en oberoende utredare och man skulle inte ha talat om vad utredningen ska mynna ut i innan den startade. Istället tillsatte man Anna Skarhed som ensamutredare, en entusiastisk och okritisk förespråkare för lagen. Allt detta på beställning av Beatrice Ask, som om inte annat gjorde sitt ställningstagande klart i mars i år, när hon föreslog en förnedrande särbehandling av misstänkta sexköpare.

På det följer att allt som kunde leda till andra slutsatser har avfärdats i denna bakbundna utvärdering. Forskare och debattörer som har uttryckt kritik mot sexköpslagen såsom Laura Agustín, Susanne Dodillet och Petra Östergren nonchaleras. Ett annat exempel är den nonchalans med vilken man avfärdar gatuprostituerades försämrades situation. Förändringen i kundunderlaget medför nämligen att det har blivit svårare att välja bort de potentiellt farliga kunderna – de som kanske är ute efter att slå och skada – eftersom de säkra kunderna nu istället köper sexuella tjänster via Internet. Detta menar Skarhed inte är en riktig förklaring, och påstår istället att den försämrade situationen skulle bero på att det finns mer heroin på marknaden.

I en intervju på CNN förklarar Beatrice Ask att det viktigaste i utredningen är jämförelsen med våra grannländer och de slutsatser man kan dra av den. Men de siffror man stöjder sig mot i jämförelsen med Danmark är grovt förfalskade. Organisationen Reden, en statligt finansierad hjälporganisation har inkluderat hemlösa, knarkare och andra hjälpsökande i statistiken. Dessutom har man dubbelregisterat besökare och lagt ihop flera års statistik som årlig. Dessa oegentligheter har varit kända ända sedan i fjol. Den här statistiken som enligt Ask är så central borde alltså aldrig ha tagits upp i utredningen.

Inte heller övrig statistik kan ses som tillförlitlig. Utredningen har exempelvis inte gjort en egen undersökning kring antalet sexarbetare i Sverige, utan förlitat sig på tidigare gjorda undersökningar. Snart sagt varje avsnitt innehåller en reservation i formen av ett påpekande om att det är svårt att få fram exakta siffror – ändå dras tvärsäkra slutsatser baserade på just dessa.

I utredningen hävdas också, trots ovan angivna om gatuprostituerades situation, att lagen inte påverkat sexsäljares situation negativt – men också att om så är fallet, så är det en bra konsekvens av lagen. Skarhed menar också att det är logiskt att de “offer för prostitution” som “tagit sig ur den” gillar lagen, medan de aktiva sexsäljarna inte tycker om den. Därmed diskvalificerar hon aktiva sexarbetares åsikter och erfarenheter. Skarhed var också tydlig med att vi i Sverige inte jobbar med skademinimering.

Sexköpslagens ändamål är att utrota sexhandeln utan hänsyn till vilka skador det kan medföra och utan hänsyn till att det är sexsäljarna som betalar priset för den strategin. Utvärderingen är även full av diskriminerande och ideologiska ställningstaganden. ”Det är skamligt och oacceptabelt att män kan ha tillfälliga sexuella relationer med kvinnor mot betalning” står det i den engelska sammanfattningen. Man beskriver också sexhandel som ”en form av manligt våld mot kvinnor” och som ett ”extremt uttryck för ojämlikhet”. Trots att manliga sexsäljare är en stor och växande grupp bortser man från dem i utredningen. De passar givetvis inte in i den här uppdelningen i kvinnliga offer och manliga förövare.

Ett av sexköpslagens främsta mål är att öka jämställdheten. Det anger man också i utredningen. Men när man väljer att göra den ena parten i en ömsesidig transaktion till förövare och den andra till offer beroende på kön är det könsdiskriminering. När man fråntar kvinnan omdöme, rationalitet, ansvar för sina handlingar och rätten kropp och till sin sexualitet är det könsdiskriminering.

Vi måste också våga fråga oss vad som händer med brottsbenägenheten och respekten för lag och rätt när skillnaden mellan samtyckessex mot betalning respektive våldtäkt, människorov och utnyttjande av minderåriga krymper. Är det verkligen rimligt att polisen ska sätta mer resurser på att spana på i övrigt laglydiga medborgare som köper sex av myndiga och införstådda säljare?

Vid presskonferensen säger Anna Skarhed att den kvarts miljard som satsats på att bekämpa prostitutionen ”inte precis har kastats i sjön”. Det är förstås trösterikt att höra, men har pengarna ens kastats i rätt riktning? Vi vet att våldtäktsanmälningarna skjuter i höjden och att traffickingen ökar. Ändå är det på sexköp man vill fördubbla påföljden, ändå är det sexköp utredaren vill att polisen skall prioritera högre.

Det enda den här utredningen bevisar är att även före detta justitieråd kan göra politiska beställningsjobb och att vår justitieminister är kapabel att göra sådana beställningar. ”Straffskalan för sexköp behöver skärpas för den hör hemma i en världsbild och en verklighet som inte stämmer överens med den som idag gäller” sade Anna Skarhed när hon presenterade utvärderingen.

Vårt samhälle har förändrats av sexköpslagen, men på vilket sätt? Försöket att lagstifta bort prostitutionen har bevisligen inte lyckats, jämställdheten har inte ökat och traffickingen har inte minskat. Istället är de tydligaste effekterna av sexköpslagen att vi har fått ett mer fördömande och moralistiskt samhälle med angiveri, dubbelmoral och riggade utvärderingar som naturliga och förväntade inslag.

Är det verkligen en sådan världsbild och verklighet vi vill ha i Sverige?

tunn linje

Artikeln författad och undertecknad av:
Per Hagwall, riksdagskandidat, Moderaterna i Stockholms stad
Helena von Schantz, riksdagskandidat, Folkpartiet i Östergötlands län,
Hanna Wagenius, riksdagskandidat, Centerpartiet i Jämtlands län
Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat, Piratpartiet
Erik Laakso, socialdemokratisk debattör

tunn linje

Se även denna artikel i Expressen, av Camilla Lindberg (fp) och Marianne Berg (v):
Skrota sexköpslagen för kvinnornas skull

Dekorrand

Grattis, Farmor Gun!

4/02, 2010

För andra året i rad har Aftonbladet och Bloggportalen delat ut det Stora Bloggpriset till de mest framträdande bloggarna, och i år vanns den tyngsta kategorin (som många betraktar det), ”Politik och Samhälle” av Gun Svensson, eller som hon framför allt är känd – Farmor Gun i Norrtälje.

För andra året kommer en piratpartist i topp i kategorin Politik och Samhälle (förra året Emma Opassande, som av Politometern utsetts till den mest infytelserika av alla politiska bloggar – TantraBlog kommer först på 77:e plats. Martina Lind skriver en insiktsfull analys om politiska bloggar), och därtill var tre av de fem toppnominerade pirater – Emma, Henrik Alexandersson och Farmor Gun. Piratpartiet äger det politiska samtalet på nätet, med andra ord…

”Jag började i november 2008 och då var det min son som visste att jag gillade att skriva. Jag var ju teknikrädd så jag trodde inte att jag skulle klara av tekniken men han visade mig och jag upptäckte – det var ju egentligen skitlätt!”

Farmor Gun är något så ovanligt som en 72-årig tant med en ovanligt ungdomlig och nyfiken attityd på livet, en förmåga att tänka i nya banor och ta till sig nya idéer – parat med ett knivskarpt intellekt och ett stort varmt hjärta.
En alldeles ovanligt vaken person, med visioner och tro på sin förmåga att alltjämt kunna ändra på saker och ting, förbättra, göra skillnad i världen. Och hennes grundinställning handlar om solidaritet med de svagare, medborgarrätt och mänskliga rättigheter.
Det är sådana politiker vi behöver i Riksdagen.

Gun Svensson är inte bara en bloggande gammal dam, nämligen – hon är också en riksdagskandidat, för Piratpartiet. Av 230 kandidater i primärvalet placerade sig Gun bland fem i topp, och är således ett synnerligen starkt namn inför valet i höst.

Att träffa Farmor Gun är trevligt och inspirerande. Man kan prata hur länge som helst, om än det ena, än det andra – och det blir intressant hela tiden. Farmor Gun öser ur sitt livs fatabur, och har en sällsam förmåga att sätta ihop både A och B och C, och hon drar slutsatser ur detta fyllda med både visdom, insikt och ”aha!” – parat med ödmjukhet och nyfikenhet. Hon har alltid något klokt att säga – och har man det själv också, så blir det ett spännande samtal.

Ett gott argument för att få in Piratpartiet i Riksdagen i höst, för mig personligen, är att vi i sådana fall blir en helt fantastisk grupp människor som får det stora privilegiet att arbeta tillsammans. Och en av dem jag ser mest fram emot att få ha som kollega, det är Gun. Heja Gun!

tunn linje

Läs artikeln om Gun i Aftonbladet!

Andra som grattar:
Caspian Rehbinder, HAX, Badlands Hyena, Piratpartiets Nyheter, Jonas Sandberg, Jonathan Rieder Lundqvist (med bilder från galan!), Christian Engström, Mina Moderata Karameller

Bilderna i denna bloggpost av:
Carl Johan Rehbinder, Rick Falkvinge, Jonathan Rieder Lundqvist

tunn linje

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

pirat_blogbanner

Dekorrand

Att kandidera till Riksdagen

8/11, 2009

calle_pp_kandidat

Nu gäller det. The race is on. Under några veckor har Piratpartiet haft fri kandidering till riksdagslistan, vilket har inneburit att en drös pirater har anmält sig (i skrivande stund 127 pers – men det blir säkert fler). I morgon måndag är sista dagen för att anmäla sin kandidatur – sen börjar kampanjandet, närmare bestämt på tisdag, såvitt jag vet, och då kommer samtliga kandidater att finnas på Piratpartiets hemsida, med namn, bild och presentation. Då blir det också öppet för alla kandidater att marknadsföra sig gentemot medlemmarna i partiet, eftersom det i sann Piratparti-anda naturligtvis är svärmen (kollektivet) som röstar på vilka de vill ha som riksdagsledamöter.

Alla PP-medlemmar som vill påverka vilka som ska hamna på valsedeln får konstruera en egen valsedel, med sin egen konstellation av kandidater. Sen lägges alla dessa valsedlar samman, och så ser man vilka som hamnar på listan alls, och vilka som hamnar hyggligt högt. Utifrån resultatet av detta sätter man sedan ihop ett antal valsedlar. Med andra ord – du som medlem kan påverka vilka som kommer med på listan. Och är du inte medlem, så är det väldigt lätt att bli det.

Jag tillkännagav min kandidatur i god tid, redan den 24 september, här på bloggen, men det är först nu det faktiskt är på riktigt, nu när processen är igång. Jag kan inte säga att jag har planerat detta länge, eller att jag inser konsekvenserna, men däremot har jag varit politiskt intresserad och engagerad hela mitt liv, så jag är definitivt inte helt oförberedd.

Det är ändå rätt så omtumlande att ens tänka tanken att jag skulle ha en chans/möjlighet/risk att plötsligt hamna i Riksdagen, som folkvald representant för Piratpartiet. Det låter på flera sätt helt galet, och ytterst otippat. Men uppenbarligen har jag ett glapp i min självbild, eftersom jag bara får entusiastiska och bekräftande kommentarer från allehanda personer i min bekantskapskrets. ”Ja, det var väl på tiden” – ”Det var ingen överraskning” – ”Ja, du är ju född politiker”, och andra, liknande omdömen – och jag som alltid har tyckt att ”politiker” snarast är ett fult ord. Nå, det är aldrig försent att justera sin självbild lite närmare verkligheten…

Plenisalen i Sveriges Riksdag - framtida arbetsplats?

Plenisalen i Sveriges Riksdag - framtida arbetsplats?

Vad jag kan bidra med i Riksdagen:

Det första och mest självklara kravet på de riksdagsledamöter som representerar Piratpartiet, är att vi ska kunna åsidosätta våra privata värderingar i alla frågor som inte rör ren piratpolitik. Den vågmästarrollstrategi som Piratpartiet har valt, i syfte att med så stor kraft som möjligt kunna påverka just dessa kärnfrågor, innebär också att vi måste kunna samarbeta med en regeringsallians som kanske inte motsvarar vår personliga politiska agenda. Men enligt vår strategi skall vi rösta med regeringsalliansen (oavsett hur den kommer att se ut) i alla övriga frågor. Och detta har jag inga problem med att acceptera. Sådana är spelets regler.

Det kan förstås verka helt oöverstigligt för en person med så starka åsikter och en så utvecklad politisk helhetsbild som min, särskilt gällande frihetliga frågor, sexualpolitik, familjepolitik, utbildning m.m., att vara så anpasslig som vi pirater faktiskt förväntas vara i alla frågor som inte räknas som piratfrågor – men jag är inte dummare än att jag kan se att man alltid kan påverka på flera sätt. Om priset för att få in piratpolitik i Riksdagen är att en och annan en votering (gällande andra ämnen) går åt helt fel håll, så är det utan tvekan värt det. Min förmåga att påverka eventuella andra frågor före votering är i alla fall mycket större om jag sitter i Riksdagen, än om jag inte gör det. Man måste välja sina slag. Och de viktigaste slagen just nu gäller utan tvekan just de tunga demokratifrågor som Piratpartiet står för. Allt annat måste komma i andra hand.

Somliga verkar tro att det enda vi pirater behöver göra i Riksdagen är att stå för våra frågor, som ju finns beskrivna i partiprogrammet, samt att rösta med regeringsalliansen i alla andra frågor. Lätt som en plätt. Bara att trycka på en knapp. Detta är förstås en grov missuppfattning. Att för det första hänga med i allt som sker i Riksdagen, för att ha koll på vilka ämnen som faktiskt kan tänkas omfattas av Piratpartiets politiska agenda, är en sak, och det andra, riktigt svåra, är att förhandla med regeringsalliansen om dessa frågor. Det kommer att bli ett heltidsjobb för oss alla, tro mig.

Mina kärnfrågor i Piratpartiet är framför allt integritetsfrågorna, som faktiskt har varit viktiga för mig ända sedan jag började med politik som späd tonåring på 1970-talet, och när jag gick i gymnasiet var jag ledamot i styrelsen för ett politiskt ungdomsförbund. Redan då hade jag ett starkt engagemang för personlig frihet, mot statlig kontroll. Och nu ser vi en galopperande lavin av integritetskränkande åtgärder med globala dimensioner – FRA, IPRED, ACTA, HADOPI, Datalagringsdirektivet, övervakning, fler och fler inskränkningar av yttrandefriheten och informationsfriheten, och det är verkligen inte acceptabelt i en demokrati! Dessa frågor vill jag arbeta hårt med även i framtiden.

I egenskap av konstnär, författare, fotograf, m.m., har jag under många år haft ett självklart intresse för upphovsrättsliga frågor, ett intresse som har fördjupats och fått helt andra dimensioner i och med mitt engagemang i Piratpartiet. Jag ser idag verkligen betydelsen av att förändra lagstiftningen i enlighet med den utveckling som sker i samhället – inte minst sådan lagstiftning som i allra högsta grad är teknikberoende, vilket upphovsrättslagarna är. Teknikberoende lagar måste förändras i samma takt som tekniken utvecklas.

Patentfrågorna har tidigare inte varit särskilt centrala för mig alls – eftersom jag nu inte är uppfinnare. Men numera, med väsentligt ökad kunskap i ämnet, ser jag hur detta skenbart begränsade ämne genomströmmar väldigt många olika frågor, som har med såväl ekonomi, miljö och kreativitet att göra, ämnen som engagerar mig desto mer. Ett historiskt perspektiv ger ett djupare perspektiv på vår nutida politik. Detta gäller alla Piratpartiets frågor, liksom all politik, alltid.

piratpartiet_vagskylt

Mer specifika personliga talanger:

Jag är en hyfsat skarp analytiker med ett filosofiskt helhetsperspektiv, samt med en förmåga till lateralt tänkande. Jag är en god retoriker och talare (gammal skådis…), och kan vara en riktig pitbullterrier när det gäller frågor som engagerar mit starkt. Jag släpper inte taget, och jag låter mig inte skrämmas eller manipuleras av allehanda härskartekniker. Jag är lite för gammal i gården, och lite för oberoende som person för att ta skit, eller för att bli körd med.

Jag är kommunikationspedagog och mycket bra på gruppdynamik, suverän på att medla, skapa god stämning och gemenskap, samt att hitta lösningar snarare än att fastna i problemen – kompletterande kunskaper som kan vara av mycket stor betydelse i vår riksdagsgrupp. Jag är också en mycket god pedagog, och är väldigt bra på att förklara sådant som många tycker är väldigt krångligt, så att det blir begripligt. Jag är bra på att snacka, men jag är också mycket bra på att lyssna. Jag är bra på att ta plats, men jag är också bra på att ge plats.

Jag fick en fin komplimang av en vän härom dagen. Jag bad om ursäkt för att jag var pratsam, och då replikerade han blixtsnabbt att han inte har något emot att folk pratar – så länge de också lyssnar. Och det gör du – sade han till mig. Jag utgår från att detta är en förmåga jag kommer att ta med mig in i Riksdagen, om det blir aktuellt.

Jonathan Rieder Lundqvist - en stor kille som t.o.m. kan få mig att se liten ut!

Jonathan Rieder Lundqvist - en stor kille som t.o.m. kan få mig att se liten ut!

Jag vet att somliga pirater är väldigt oroliga för att det finns en oproportionerligt stor andel sexliberaler, drogliberaler, libertarianer m.fl. bland de mer aktiva och tongivande medlemmarna i Piratpartiet, och jag är en av dem, förstås – under alla omständigheter är jag sexliberal, den saken är klar. Jag jobbar ju som sexualupplysare, bland annat. Och det kan förstås vara till min nackdel, rent pk-opportunistiskt (ingen kan beskylla mig för att vara politiskt korrekt…). Den här oron har nog sina rötter i lika stora delar att man tror att vi ”avvikare” ska skada partiet, som att man inte instämmer i dessa åsikter. Men jag tror verkligen att oron är obefogad. Å ena sidan för att våra frågor ligger väldigt rätt i tiden, å andra sidan just för att skillnaderna inom partiet är så stora.

Det finns verkligen en enorm politisk bredd inom partiet, vilket är ju en av Piratpartiets stora tillgångar, och detta kommer att bidra till två viktiga saker – en intellektuell stimulans som är fantastisk, i total avsaknad av ideologisk inavel, samt en samsyn som går bortom de politiska skillnaderna oss emellan. Skillnaderna oss emellan kan paradoxalt nog leda till en bättre sammanhållning och ett mycket starkare fokus på just de frågor där vi är överens.

Vi som till äventyrs blir riksdagsledamöter kommer förstås att först och främst arbeta för de frågor som rör Piratpartiets politik. Sen ska man ju inte sticka under stol med att alla vi som kommer in i Riksdagen naturligtvis också får en helt ny plattform för eventuella andra frågor vi också står för, i mån av tid och energi. Därför är det ju väldigt bra att vi som ställer upp som kandidater går att granska. Mina åsikter är helt öppna och offentliga – jag mörkar ingenting, har ingen dold agenda. Så om du inte gillar mig, rösta på någon annan. Det är demokrati.

Ett antal pirater på väg in i Riksdagshuset - denna gång som åhörare vid FRA-omröstningen, men nästa gång...

Ett antal pirater på väg in i Riksdagshuset - denna gång som åhörare vid FRA-omröstningen, men nästa gång...

Jag förväntar mig absolut inte att alla, eller ens särskilt många, ska dela min rätt så utstuderade och specifika världsbild, men det är inte heller önskvärt. Jag ser mig inte som en frälsare som ska få alla att tycka som jag. Jag är tvärtom rejält allergisk mot det här konsensusidealet som vi har i Sverige, att alla måste vara sams hela tiden. Vi behöver tvärtom fler synvinklar, ett mer dynamiskt politiskt landskap med större kontraster som bryts mot varandra. På så sätt kan vi få fram en friskare politisk kultur, tror jag.

Med andra ord – jag kommer INTE att anpassa mig, slipa av mina hörn, för att passa in i en lagomkonformistisk politikermall. Det är inte min grej. Jag vill hellre vara katalysatorn, trickstern, heyokan, Loke-mannen som vänder upp och ner på resonemangen, ifrågasätter, ställer saker i helt nya perspektiv, är ständigt ifrågasättande, besvärlig, stökig och pådrivande. Om det är något jag kan göra bra i Riksdagen så är det väl just det.

Om du tycker att jag ska bli riksdagsman, om du vill hjälpa mig med det – rösta på mig i de interna valen till riksdagslistorna som sker de närmaste två veckorna. Är du redan medlem i Piratpartiet har du rätt att sätta ihop din egen lista, och är du inte medlem – bli det! Det kostar ingenting, och så fort du är medlem kan du också sätta ihop din lista över kandidater till Piratpartiets riksdagslista. Sätt mig högt, förstås!

Medlemsomröstningen startar kl 00:00 den 30 november, och avslutas kl 24:00 den 27 december. Så det finns gott om tid att både kampanja och rösta.

tunn linje

Jag har fått en grupp på Facebook, som min vän Jonathan Rieder Lundqvist har startat – den heter kort och gott ”Vi som vill se Carl Johan Rehbinder bli Riksdagsledamot!”. Besök den, och bli gärna medlem – om du instämmer med rubriken, förstås.

frademo_valjmig

Andra som kandiderar till riksdagslistan:
Rick Falkvinge, Anna Troberg, Jan Lindgren, Mikael Nilsson, Isak Gerson, Kalle Vedin, Johnny Olsson, Farmor Gun, Gustav Nipe, Jacob Dexe, Klara Tovhult, Marcus Borg – och snart får vi hela listan!
(sorry om jag missat nån – jag tog bara några jag hittade i ett svep – resten får vara med i ett kommande inlägg!)

Kolla in Facebookgruppen Sharing is Caring – tillsammans mot Riksdagen – där finns fler!

tunn linje

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

pirat_blogbanner

Dekorrand


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 3 256 andra följare

%d bloggers like this: