Fram för mer snoppar och snippor bland smågodiset!

snoppgodis

Nu går skam på torra land! En lokal kiosk i Eskilstuna hade råkat få lite snippor, snoppar och tuttar med bland smågodiset, och i Aftonbladets Wendela berättas om en upprörd mamma som funnit dessa förfärliga tingestar, och den upprördheten förväntas vi förstås att instämma i. Jag menar, nånstans måste man väl ändå dra gränsen, och tänk på baaaa-a-a-a-aaarnen! Och jag undrar i mitt stilla sinne vilken skada barnen egentligen förväntas lida…

Det liksom lite löjligt att det ska bli sådan uppståndelse av några gelesnoppar. Vad är problemet? För barnen är det garanterat inga problem – de kanske blir lite fnissiga och glada, och sen äter de gelesnopparna och gelesnipporna med samma goda aptit som de äter gele-Ferrariracerbilar, sura nappar, punschpraliner, och lakritspistoler.

Gelesnoppar och skumsnippor är kanske jättebra vägar in till att prata om sex, kärlek, kroppens anatomi och annat viktigt med barnen. De kan inspirera till ett värdefullt avdramatiserande av kroppen, och kan bidra till att få bort en del av den här gamla kristna skamstämpeln på sexualiteten. Och så är det ju kort och gott väldigt skojigt med snipp- och snoppgodis. Det fattar väl vem som helst som har lite av barnasinnet i behåll?

Detta är förstås inte ett isolerat fenomen. I England blev en man högeligen upprörd över vad han tyckte var oanständiga godisemballage. Mannen i fråga ansåg att limefrukten på bilden var ”maskulin”, och hade ett ”lömskt och smaklöst” ansiktsuttryck, i sitt försök att förföra de ”feminina” apelsinerna, o.s.v.

maoam

Jag drar mig till minnes en historia om en man som konsulterar en psykoanalytiker, och som blir utsatt för ett s.k. Rorsach-test, med bläckfläckar i olika former. Vid åsynen av dessa olika bilder får han ständigt sexuella associationer. Än är det testiklar, än är det ett kopulerande par, eller en fuktig och öppen vagina. Efter sessionen säger psykoanalytikern till klienten att han är ovanligt sexfixerad, varpå klienten svarar, uppbragt:
”– Men det var ju du som visade alla dessa snuskiga bilder!”
Man ser det man vill se, och drar slutsatser utifrån det.
(citerat från ett tidigare blogginlägg som också fokuserar på benägenheten att skydda barn mot sex)

Upprördhet över suggestivt godis (eller vad som helst som vänder sig till barn, och på ett eller annat sätt kan associeras till sex) är alltså ingen engångsföreteelse. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för oss vuxna att skydda barnen mot farligheter. Altså, inte krigsleksaker, blodiga våldsspel, skräckfilmer, idrott som kan ge men för livet, politisk indoktrinering i skolan, mobbing och sånt. Det skiter vi i, för barnen måste väl klara av lite prövningar här i livet. Men SEX, det måste vi skydda våra stackars barn mot!

Jag begriper verkligen inte vad som är så farligt med ”porrgodis” som butiksägaren kallade dessa söta könsdelar, eller för den delen bilder av gulliga kramisar som slickar på varandra. Förutom risken att få hål i tänderna är det för mig totalt obegripligt. Om man drog lika långsökta slutsatser om annat godis, så skulle man väl protestera mot chokladcigarretter och lakritspipor också (för att inte tala om lakritspistoler), för de kan ju inspirera barn till att röka (och begå självmord). ”Han stoppade som barn in pistoler i munnen, så då förstår man ju varför han gjorde det som vuxen…” Vad sägs då om råttor, nappar och giftsvampar? Vad för fördärvligheter ska inte de locka till?

Ja, just det, det glömde jag ju – sex är ju det farligaste som finns på jorden, och våra könsdelar måste ju därför förträngas och gömmas undan och helst glömmas bort helt och hållet, det hade jag ju glömt. Annars kan ju hemska saker hända. Förlåt mig.

sexycandypanties

Sexigt godis?

tunn linje

Andra som skriver om samma ämne:
Trollhare, Kristina, Kommunisternas blogg

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Kärlek & sex

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

38 kommentarer på “Fram för mer snoppar och snippor bland smågodiset!”

  1. Joshua_Tree Says:

    Jag undrar om inte man har bannlyst chokladciggen faktiskt. Förmodligen i så fall i ett utslag av moralpanik.


    • Ja, det är möjligt att de har blivit stoppade, Man vet ju aldrig – tänk om det uppmuntrar de små liven att röka, och sen kanske de går över till tyngre grejer…
      ”Chokladcigarretterna gjorde mig till heroinist, så nu stämmer jag godisfabrikanten…”

  2. Skogsmannen Says:

    Ha! Har Freuds pryda spöke vaknat till liv, eller?
    Undrar förresten var det där örovaxgodiset, fiskmåsskitarna och allt det där tog vägen. Minns att det var livat om det också.


  3. Jag har inte tagit ställning till ordet snippa men det är onekligen snyggare än andra ord (behöver nog inte nämna vilka), men att växa upp och veta att man har en snopp – Vad hemskt! Det låter ynkligt och tråkigt.

  4. Nedmyr Says:

    Det jag är mest förundrad över är att mamman inte gick ut och ville bannlysa sura tungor och geleläppar när hon ändå fick vara med och moralisera i Aftonbladet…. Nånting säger mig att hon tycker att sex är så hemskt att hon har förträngt vad man kan göra med munnen!

  5. Hans Engnell Says:

    ”Bonbon – världens häftigaste godis”! Det minns man allt. Kisseblöjor, pissemyror, snorbusar… dock inget könsrelaterat, som jag minns det. Min favorit var kloakslam. Skulle dock äta en gelésnippa vilken dag som helst.


  6. Tack för dagens gapskratt! (Rorschach-historien!!!)


    • Ja, det är en väldigt bra historia om man vill belysa fenomenet med mental projektion, vilket uppenbarligen är ett väldigt ofta återkommande fenomen.

      Egocentrisk empati kan man också kalla det – ”Det här skulle kännas förnedrande och skamligt för mig, alltså måste det kännas förnedrande och skamligt för alla andra också”.

  7. Caspian Says:

    ”Barn ska verkligen inte behöva äta detta, säger trebarnsmamman Jennie Räisänen.”

    Nej, och det behöver de ju faktiskt inte. Jag tror de äter helt frivilligt.


    • Ja, och det är kanske just det som är mest upprörande, också enligt teorin egocentrisk empati.
      ”Hur kan de tycka att det är roligt att suga på snoppar? Jag tycker att det känns jätteläskigt, och därför tycker nog barnen det egentligen innerst inne också!”


  8. Stolletanten utgår således bland annat från att hennes barn har sett en vuxens ståfräs, eftersom det var vad det ena godiset föreställde. Och dessutom så ofta att de lärt sig att uppfatta att en högst stiliserad dito verkligen föreställer detta. Samt har sett det öppnade, kvinnliga könsorganet på så nära håll, att de känner igen en synnerligen stiliserad dito. Undrar om detta är ett utslag av att stolletanten känner sina egna barn, och vet vad de har sett?

    Jag förmodar att om godiset hade föreställt en pistol, så hade det varit OK, allt enligt den USA-inspirerade devisen ”att döda är fint, att älska är syndigt”.


    • Ja, och det måste ju vara en fantastiskt traumatisk upplevelse att få se en vuxen mans ståfräs – eller?


      • Traumatisk upplevelse – för mamman ja!
        det är mycket här i världen som skylls på ”barnen” som egentligen handlar om vår egen skam och skuld.


      • Det tror jag nog att det kan bli — om man har en hysterisk mamma som reagerar på det där viset.

        Det är lite grand som det klassiska misstaget, som oerfarna hundägare gör när deras lilla älskling hamnar i slagsmål med en annan hund.

        Om hundarna får klara ut konflikten själva i lugn och ro (nåja, utan en massa gap och skrik från omgivande människor alltså), så löser det hela upp sig så snart hundarna kommit fram till vem som är starkast, och då blir det sällan ens blodvite. Tar sällan mer än 10-20 sekunder.

        Men med en massa hysteriskt gap och skrik omkring sig, så blir hundarna hetsade att gå till överdrift, och det kan sluta i rena rama blodbadet.


        • Ja, det är ett liknande fenomen, också på så sätt att många faktiskt orsakar större skada när de lägger sig i och försöker förbättra något – med otillräcklig kunskap om situationen.

          Politiker och andra världsförbättrare är ofta sådana – de inför nya lagar och regler för att komma åt ett problem, men det enda som händer är att problemen blir större, mer komplexa och svårare att lösa.


          • Helt rätt. Särskilt när det gäller barnens utveckling (den så kallade uppfostran) så är det ju extra tydligt hur föräldrarna kan göra stor skada genom att reagera fel — som i det här fallet.

            Min son kom hem en dag från daghemmet och slängde plötsligt ur sig ordet ”kuk” rakt ut i luften, och sedan såg jag hur hans förväntansfulla ögon väntade på den våldsamma reaktion, som hans dagiskompisar förmodligen hade utlovat.

            När jag bara helt lugnt förklarade att ”ja, en kuk har vi varsin du och jag, vad är det med det?”, så såg jag hur hans ansiktsuttryck liksom slocknade — inget skoj alls det där ju.

            Vare sig det gäller framkastade svordomar eller könsord, eller om det gäller en scen i affären för att få godis, eller vad det än vara månde, så gäller det att avdramatisera det hela, att inte förstora upp det hela, höja rösten, börja argumentera eller på annat sätt spela med.

            Behandlar man barnen med samma respekt som man behandlar vuxna, så har barnen betydligt bättre förutsättningar att verkligen *bli* vuxna så småningom. Något för Aftonbladsmamman ifråga borde kontemplera…


          • Ja, det är märkligt hur beredvilligt vi vuxna projicerar våra egna nojor på barnen, och så tror vi att det är det vi själva är nojiga för som skadar barnen, när det i själva verket är våra egna nojor som är det farligaste, de som vi utan förbehåll för vidare på dem.

            Lite mer medvetenhet vore inte dumt.

            Apropå det dä rmed din son som sade ”kuk”, så drar jag mig till minnes att jag som 7-8-åring på fritids (ca 1970) tillsammans med ett par kompisar byggde hakkors i LEGO, eftersom personalen blev så upprörda då, och det var ju väldigt roligt! Att man kunde göra folk emotionellt störda av en grafisk form. Fantastiskt!

            Ingen av oss barn begrep naturligtvis varför någon blev upprörd av svastikor, men det var verkligen jätteroligt att göra något förbjudet med LEGO som gjorde våra fröknar så arga.

  9. Gomlulle Says:

    En lokal kiosk i Täby? En rättelse..kisoken låg i Eskilstuna och ingenting annat!


    • Ja, naturligtvis. Jag vet inte varför jag skrev Täby. Förmodligen var jag distraherad av något annat när jag skrev, och hade orten Täby i huvudet av någon outgrundlig anledning.
      Hjärnans sökvägar är verkligen märkliga ibland…


  10. Bra att du inte är dryg, det stämmer liksom inte alls överens med den bild jag har av dig – men vill du ha ett ånglok mellan benen, fine🙂


    • Haha – jag har en surrealistisk sida som inte alla hänger med i helt och hållet. Inte ens jag själv i bland…

      En stor, lång, hård, grej som åker in i tunnlar – hur sexigt är inte det?


      • Vilken härlig brainstorming vi har på denna blogg! Som nu har knäckt detta delikata problem med den ultimata lösningen: ångloksgodis! Barnen får suga på stora salta ånglok, och mammorna slipper få snuskiga fantasier!

        Ångloket kunde även introduceras på leksaksmarknaden och verkligen komma till sin rätt. I kombination med gräsbeklädda tunnlar (små gräsklippare säljs som tillbehör för dem som vill ansa) kan barnen ha riktigt skoj utan att behöva oroa sig för att föräldrarna ska komma på dem med att leka doktor.
        Allting kommer att gå på räls!


        • Ja, ibland händer märkliga och oväntade ting här på TantraBlog!

          Inte hade jag väl väntat mig en sådan spirande kreativitet hos alla underbara kommentatörer…

          Leksakståg, typ Märklin, har för övrigt funnits hur länge som helst, och jag minns att jag redan som barn tyckte att tunnlar var det mest spännande av allt – att se tåget försvinna, och sen plötsligt komma ut på andra sidan, det var tufft!

  11. pärlbesatt Says:

    Tack för dagens garv, med Rorschach (orka googla stavningen nu).

    Frexten, på tal om musar som ögonfägring, titta på min senaste, den är så fin så jag åter tänkte på ditt förslag om utställning. Jag skulle EGENTLIGEN göra en mensmuff, men det sket sig. Det får bli nästa…

  12. pärlbesatt Says:

    Jag pärlar när jag behöver processa tankar, eller inte snöa in på feltänk. Så när det är mycket pärlat så betyder det ofta(st) att det är mycket just då, i livet, inte att jag nödvändigtvis är superkreativ. Även om jag naturligtvis också älskar pärlorna och får spunk om jag inte får testa att göra en grej jag fått en bild av i huvudet…

    Och att det blir muffar är dels för att några sålt, vilket är bra och nödvändigt (finansierar pärlmissbruket lite grann…), dels för att det sitter i fingrarna och är förhållandevis lätt, gentemot att tänka på om jag ska skapa nåt vackert, eller nytänkande, eller ditt eller datt.

    Kul idé med ett galleri, jag blev grymt smickrad!🙂


    • Ja, men jag menar det på allvar. Jag har pö om pö laddat ner de stora bilderna du har gjort av dina pärlmuttor, och det har ju blivit rätt många nu. Skulle helt klart kunna bli ett väldigt kul galleri.
      Dina pärlmuttor är helt unika, väldigt vackra, och förtjänar en större publik.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: