Posted tagged ‘Litteratur’

Telefonsex som litteratur

4/10, 2008

En rysk telefonhora med Tourettes syndrom – just så beskrivs författarinnan av ”Phonephucker”, av hennes egen förläggare, och det är ju rätt så pikant redan det. Undertiteln till boken är ”en telefonhoras bekännelser”, och det är i stort sett vad denna bok är. En ung kvinna säljer telefonsex, och detta är berättelsen om henne.

Den här boken kom ut för ett år sedan (och jag fick faktiskt ett recensionsex redan då), så det kan ju verka lite märkligt att publicera en recension så långt efter. Men å andra sidan var det många andra som skrev om den då, och den här boken är så rolig att det kan vara en god idé att påminna om den igen, så att den inte glöms bort helt i mediaflödet. Dessutom fick jag just reda på att det är på gång ett pocketsläpp, så det blir faktiskt ganska passande i tid ändå!

Det låter minst sagt bisarrt, och egentligen helt vansinnigt, att publicera en bok som i praktiken är en manual för hur att arbeta professionellt med telefonsex. Man tänker att Hydra Förlag måste vara ett osedvanligt dumdristigt företag med dödslängtan – till dess att man faktiskt läser Tanja Suhininas underbart galna bok. Texterna i boken bygger på inlägg på Tanjas fram till förra året aktiva blogg om telefonsex, och beskriver allt från hur man bemöter de uppringande till minst sagt absurda situationer som kan uppstå när man ska låta kåt i telefonen vid tillfällen som inte alltid passar med omgivningens förväntningar.

Vi får följa Tanja i hennes minst sagt oortodoxa vardagsliv, i vilket telefonen kan ringa närsomhelst (som t.ex. när man har middagsgäster), och det blir dags att snacka ”dirty”. Att det är hennes jobb är liksom inte så lätt för alla att begripa. Men det som är det vinnande konceptet med denna bok är nog ändå Tanjas totala, skamlösa öppenhet om precis allt i sitt liv. Hon bangar inte för något. Vi blir bokstavligen insläppta i hennes innersta, i det som för de flesta skulle vara fredad, privat zon, skämmigt och gömt. Allt kommer på bordet.

Phonephucker har också en politisk udd – något som med stor sannolikhet inte var syftet med denna bok, men som finns där ändå. I dessa tidevarv, med sexköpslagar och stigmatisering av allt som har med sex att göra, ger Tanja begreppet sexarbetare en helt ny twist. Man kan jobba med att sälja sex, och samtidigt vara precis en så egensinnig, självständig och självklar person som Tanja är. Ingenstans i sin bok framställer Tanja sig som ett offer. Det finns helt enkelt inte. Visst, jobbiga situationer uppstår, men bara som utgångspunkt för hur hon löser situationen och går vidare – gärna med ett garv.

Jag är svag för bra öppningsrepliker. Första meningen slår liksom an en ton för hela boken. Jan Guillou är en mästare på detta – favoriten är ”Döden kom med ölbil.” – men Tanja är inte långt efter. Första kapitlet heter ”– Det vore skönt om du sög av mig…”, och den allra första meningen i boken lyder ”Fan i helvetes jävelkuken!” Om det inte är att sätta tonen, så vet jag inte vad det innebär… Sen är boken en orgie i allt från husmoderliga tefefonhoretips till imaginär kukstorleksstatistik, berättelser om omgivningens reaktioner, beskrivningar av hennes olika alter egon, rollspel och absurda situationer.

Det är förstås väldigt lätt att göra sig löjlig över de stackars männen som ringer telefonhoran, eftersom de ofta framstår i oerhört pinsam dager – de är sittande höns, lätta att skjuta på, i all sin eländiga sårbarhet. Men så blir det uppenbart att Tanja känner respekt för sina kunder, att det finns något mjukt, skört och svagt i den manliga sexualiteten, som efter en viss tillvänjning faktiskt ter sig mer rörande än löjeväckande, en känslighet som få män vågar visa i andra sammanhang.

Boken är illustrerad med för sammanhanget helt perfekta tuschteckningar av Elin Jonsson, som verkligen fångat den fräcka humorn och det ungdomliga sinnet i Tanjas texter. Kombinationen är klockren.

Det är helt enkelt en vansinnigt rolig bok – och visst kan man lära sig ett och annat matnyttigt. Inte bara om telefonsex, men om mänskligt beteende, om sexualitet och telefonpratande, om sexuella preferenser och hur man tillfredsställer vissa lustar. Denna bok är något långt bortom det vanliga, allt annat än förutsägbar. Så vill du skratta mycket, och samtidigt lära dig något du inte visste att du behövde lära dig – läs Phonephucker.

Dekorrand

Erotofobisk kultursnobbism

26/05, 2008

Erotisk litteratur

På Svenska Dagbladets kultursidor skriver Fabian Kastner om den erotiska litteraturen, i artikeln Porr för högutbildade – Våg av sexskildringar de senaste åren. Jag hade hoppats att få läsa något intressant, men tyvärr staplas kliché på kliché (intressant nog, eftersom Kastner själv beskyller den erotiska litteraturen för att vara klichéfylld), toppat med en lagom dos raljant arrogans, samt en rejäl klick illa dold sexskräck.

Den där vågen är dock tyvärr inte mer än en krusning, om man jämför med andra genrer, som t.ex. deckare och kokböcker, som produceras i enorma mängder. Det skulle verkligen behövas en riktig våg av erotisk litteratur. Det skulle förstås höja kvaliteten på den bästa erotiska litteraturen, eftersom konkurrensen skulle bli större, men det skulle också kunna ge människor betydligt mer än bara blod, död, mysterier och pösiga suffléer.

Med tanke på den erotiska analfabetismen, den sexuella svält och ofattbara brist på kunskap som råder i vårt samhälle, så vore det en oerhört god gärning att publicera många fler böcker om sex – såväl noveller och romaner som fakta- och inspirationslitteratur. På så sätt är det väl bra att Kastner uppmärksammar den nya lilla ström av erotisk litteratur som faktiskt finns att köpa, såväl nyskriven från t.ex. XStory, som gamla klassiker från Vertigo. Dock säger Kastners nedlåtande hållning mer om honom själv än om litteraturen han refererar till.

Det är förvisso väldigt lätt att avfärda Kastner som ytterligare en sexuellt frustrerad vilsen intellektuell, med flyktbeteende i form av arroganta projektioner och distansiering som försvar. Och kanske det är så. Men jag vill inte dissa honom helt. Det är bra att det skrivs erotisk litteratur, och det är bra att det skrivs OM den erotiska litteraturen. Den behövs, och det är bra att även erotiken äntligen får plats i kulturens finrum, om än hittills mest som strykpojke.

Men det är lite synd om Kastner, eftersom han så tydligt gestaltar symptomen på det kollektiva sexuella övergrepp som vi alla har blivit utsatta för under hela vår uppväxt, mer eller mindre, i flera generationer. Alla har vi fått i oss med modersmjölken att sex är fult, farligt, skamligt och äckligt. Alla vill dock ha det, vilket innebär att vi alla är just fula, skamliga och äckliga. Och ju mer sexuella vi är, ju farligare är vi förmodligen också, för omgivningen. Därför kan han inte heller drista sig till att skriva något positivt om porr, utan måste förhålla sig kritiskt utifrån en politiskt korrekt synvinkel.

Än slank han hit, än slank han dit, och än slank han ner i diket. Antingen så är den erotiska litteraturen för mjuk och mesig, eller så är den för hård och kall. Antingen så vill folk ha snälla, sköna historier som säljer väldigt bra, eller så vill de ha hårda, kalla berättelser – som också uppenbarligen säljer bra. Han dissar Birgitta Stenberg, och han dissar Clara Jonsson (vars bok ”Lust” jag själv tyckte mycket om), men det verkar som att han inte har läst särskilt uppmärksamt, samt att han saknar vettiga alternativ att föra fram.

Det är oerhört förutsägbart och trist att en kulturnisse som Kastner nästan tvångsmässigt måste höja sig själv genom att sänka andra, arrogant dissa det han själv inte gillar, genom att citera andra som tycker som han. Det är lika förutsägbart att en intellektuell kultursnobb absolut inte skulle kunna prata om sin egen kåthet, vad man tänder på utifrån ett naket, självutlämnande perspektiv. Hur skulle det se ut?

Sex är fortfarande omgärdat med skam och skräck, och det blir väldigt uppenbart så fort det ska skrivas om det. Allt som har med sex att göra blir alltid bedömt utifrån sämsta möjliga premisser, med skräckscenarion och fobier som bärande faktorer.

Det är svårt att förstå vad Kastner vill säga med sin artikel. Det finns ingen röd tråd, ingen bärande idé, inget tydligt mål – bara ett allmänt virrigt tyckande om än det ena, än det andra. Och tlll syvende och sidst blir vi lurade på karamellen. Det finns ingen punchline, ingen sensmoral, ingen framvärkt tanke, ingen syntes, ingen tydlig tankegång. Bara surr.

Den erotiskt präglade litteraturen förtjänar ett bättre öde.

tunn linje

P.S. – till Fabian Kastners försvar vill jag tillägga att han tidigare har skrivit en alldeles utmärkt recension av Dominic Ingemarks bok ”Kärlek & erotik i antikens Rom”, med intressant historik, samt en och annan intressant frågeställning kring sexualsynen i olika tidevarv.

tunn linje

Andra som har skrivit om samma ämne:
Farmorgun i Norrtälje, Sekwa förlag, Germania, El Rubio, Bounty Lady

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: