Storbritannien går i bräschen för att förverkliga det Orwellianska 1984-samhället, och det med stormsteg. Via Fotosidan hittade jag en artikel i British Journal, där det berättas om en ny lag, som förbjuder fotografering av poliser. Artikeln är från januari, och lagen (Counter-Terrorism Act 2008), började gälla den 16 februari 2009. Det är alltså ingen paranoid skräckvision om framtiden – den är redan här. Specifikt säger lagen (som är en tillämpningslag) att det ska vara förbjudet att ta ”bilder som kan användas av personer som planerar eller utför terroristaktioner” – ”likely to be useful to a person committing or preparing an act of terrorism” – som de kallar det. Den som bryter mot denna lag kan få fängelsestraff i upp till 10 år. Jag frågar mig nyfiket – hur ställer sig brittiska lagstiftare till Google Earth? Man tar sig för pannan…
Detta är naturligtvis en skenmanöver. Att ha med en sådan formulering är att göra lagen till en gummiparagraf, en regel som kan användas lite hur som helst. Även om du själv inte planerar terrordåd, så kanske dina bilder kan användas för att planera ett. Först säger man att det naturligtvis inte gäller turister och hobbyfotografer, men i nästa andetag påpekar man att polisen naturligtvis kan kräva att se dina bilder, samt att du måste legitimera dig och förklara vad du ska använda bilderna till. Och polisen kan helt godtyckligt ta din kamera och spara dina bilder som potentiellt bevismaterial, samt att du hamnar i ett register för misstänkta konspiratörer. Klassiskt orwellianskt ”dubbeltänk” alltså.
Vem som helst med fler än två hjärnceller fattar att en sån här lag inte har ett skit med skydd mot terrorism att göra. Riktiga terrorister (om de över huvud taget finns) kommer naturligtvis att ha den mest oskyldiga uppsynen, de bästa bortförklaringarna och de mest perfekta ID-kortsförfalskningar marknaden kan uppbringa. De går inte att stoppa med drakoniska lagar. Men den här typen av lag är inte till för att stoppa terrorism. Den är till för att ÖKA terrorn – statens terror mot medborgarna. Du ska helt enkelt inte kunna lyfta en kamera utan att riskera att bli haffad av polisen, utfrågad och plundrad på dina bilder. Om du råkar ha privata bilder på samma minneskort – sorry, bara genom att ha en kamera med dig så har du frånsagt dig alla dina mänskliga rättigheter. Givetvis måste man då ha ett krav på ID-kort, att du är skyldig att identifiera dig. Och vägrar du, eller saknar ID-handlingar, kan polisen ta dig till stationen, och låta dig sitta där tills någon kommer för att identifiera dig. Alltså är det enklare att inte ha kameran med sig, att helt enkelt undvika att ta bilder i offentliga miljöer helt och hållet. Självcensur kallas det.
Eftersom en kamera numera uppenbarligen kan klassas som ett viktigt redskap för terrorister i deras planering, borde vi kanske ha samma regler för kameror som för knivar. Kan kameror i praktiken användas som mordvapen, så borde vi kanske helt enkelt förbjuda kameror i offentliga miljöer? Att eventuella terrorister då kommer att använda dolda kameror, eller kameror med starka teleobjektiv, från långt håll, är förstås helt irrelevant, eftersom dessa s.k. anti-terroristlagar egentligen inte alls handlar om att förhindra terrorism. Men det kommer förstås våra folkvalda att slå ifrån sig som ”konspirationsteorier”. Allt är förstås alltid precis vad det synes vara, eller vad våra politiker påstår att det är – och allt som står i kvällspressen är alltid sant, till punkt och pricka.
Knivlagen är för övrigt en osedvanligt korkad lag, eftersom den bara följs av dem som aldrig skulle kunna tänka sig att använda sitt praktiska redskap som ett mordvapen – medan de som faktiskt har kniv som ett redskap för våld och mord naturligtvis inte bryr sig ett skit om en löjlig knivlag. Ännu dummare blir det när man betänker att den absoluta majoriteten av knivmord sker hemma hos folk, mellan anhöriga, som regel med stora mängder alkohol i kroppen. Ska vi förbjuda köksknivar också? Jag är 46 år, har aldrig varit inblandad i något slagsmål (utom möjligen ett par kraftfulla knuffar), har aldrig hotat någon med blankvapen, och är en i grunden enormt fredlig person som hellre snackar mig ur jobbiga situationer, eller undviker dem helt. Jag är i övrigt rätt stor och kraftig, och som gammal skådis vet jag precis hur jag ska se jävligt bister och elak ut, så jag blir helt enkelt aldrig utsatt för våld, eller ens hot om våld. Men jag bär kniv.
Jag har alltid minst en kniv med mig. Vi lever i emballagens tidsålder, med plast och snören kring allt vi köper, och ibland vill man skära en bit bröd, en bit ost, eller pilla en sticka ur foten, eller skruva i en skruv, eller skära av en gren. Kniven är människosläktets äldsta och mest självklara redskap, och om jag går ut uan kniv kan jag ofta känna mig en smula handikappad. I många år hade jag alltid en vacker liten slidkniv i bältet, som ett praktiskt och nödvändigt redskap i alla möjliga situationer. Slidkniven väckte dock med tiden allt mer och mer negativa reaktioner (irrationell rädsla hos laglydiga mesar), så jag gick över till att ha en fällkniv i fickan istället.
I en tidningsartikel från 1979 fanns Gösta Bohman, partiledare för moderaterna 1970-1981, med på bild, i rutig skjorta och slidkniv i bältet. Han blev förvisso hårt kritiserad för detta (löjligt nog), trots att det var på hans landställe, men gjorde det därefter till en gimmick att ständigt bära kniv i bältet, något han även gjorde i officiella sammanhang. Idag skulle han kanske bli arresterad, som en potentiell fara för samhället, och absolut inte insläppt i Riksdagen, eftersom han plötsligt skulle utgöra ett dödligt hot. Dock finns han tydligen avbildad som staty, med kniv och allt, på Möja. Men en staty kan förstås knappast utgöra en fara för allmänheten. Bohman är alltjämt en förebild i detta avseende, ett lysande exempel på civil olydnad på mycket hög nivå.
Var och när gick det så fel? När började oro och skräck bli den främsta politiska drivkraften? När försvann hoppet och visionerna, och ersattes med protektionism. skräckpropaganda och ”trygghetslagar”? Vem skulle Gösta Bohman ha stuckit kniven i – Palme? Knappast. Vi har de senaste decennierna fått lära oss att bli rädda för knivar – ska vi nu bli rädda för kameror också?
Man måste lita på folk. Vi måste lita på varandra. Vi måste utgå från att 99 % av alla medborgare faktiskt är rättskaffens människor, som aldrig skulle komma på tanken att utföra dylika brott. Att förbjuda bärande av kniv, eller för den delen att fotografera i offentliga miljöer, även om det råkar vara poliser med på bild, är en absolut oacceptabel kränkning av personlig integritet, och i förlängningen ett misstänkliggörande av en hel befolkning – vi är alla potentiella brottslingar, och därför ska vi inte ha tillgång till något som kan bli behjälpligt vid brott. Och så måste vi förstås kontrollera och avlyssna hela folket. Hur skulle det gå annars?
Jag måste vara en terrorist – för jag har alltid med mig både kniv och kamera. Och för övrigt – vem har inte med sig kamera i dessa tider, med tanke på alla kameramobiler…? Nästan alla svenska medborgare är alltså potentiella terrorister! Risken med den här typen av idiotiska och godtyckliga tillämpningslagar är att om någon VILL komma åt just mig, så går det naturligtvis väldigt lätt. Jag är fullkomligt skyddslös om en polis skulle få för sig att sätta dit mig. En annan stor fara med denna typ av lagar är att vi medborgare är alldeles för godtrogna. Vi tror att om vi bara sköter oss och är hyggligt laglydiga, har ”rent mjöl i påsen”, så kan inget hända oss. Och så borde det egentligen vara. Men snaran dras åt allt fortare och fortare, och vem som helst, och jag menar verkligen vem som helst, kan drabbas. Du också. Visa mig en enda människa som aldrig någonsin har begått ett endaste litet brott, eller något som kan tolkas som ett brott. Du kommer inte att lyckas.
Det finns inget terroristhot mot Sverige. Det är det första vi måste komma ihåg i den här diskussionen. I Sverige har vi inte haft några terrordåd med dödlig utgång sedan sprängningen av skeppet Amalthea 1908, då 23 skadades och en dog. Men det är alltså mer än 100 år sedan! Sen kan man ju alltid räkna med sprängningen av tyska ambassaden på 1970-talet, men ska man vara jävligt petig så var det på västtyskt territorium, ett dåd riktat mot Västtyskland, inte Sverige. Alltså är det helt absurt att motivera hårdare kontroll av medborgarna för att ”skydda oss mot terrorism”. Kom igen – en hel generation, som jag själv är en del av, har vuxit upp med hotet av det globala kärnvapenkriget, som var högst reellt. Inte blir väl vi skrämda av några muppar med dynamit runt magen? Tagga ner, för fan.
Den nya brittiska lagen innebär förvisso INTE ett totalförbud mot fotografering av poliser. Och det behövs säkerligen en koppling till brott eller brottsförberedelse för att faktiskt resultera i ett fängelsestraff – men det innebär i sin fulla konsekvens att varje polisman har rätt att jävlas med dig, om polisen i fråga anser att du beter dig misstänkt. Med andra ord lämnar den här typen av gummiparagrafer vidöppet för lagliga trakasserier. De flesta poliser kan se skillnad på en fotoentusiast och en skum typ, men det finns alltid rötägg och dumskallar (även inom poliskåren) som gladeligen missbrukar paragrafer och regler för att bekräfta sin egen känsla av maktfullkomlighet. Dessutom får man faktiskt fotografera i offentlig miljö även om man är en skum typ.
En hemsk konsekvens av den här typen av lagstiftning är att makten inte längre går att granskas, att medborgarna görs transparenta, medan makten är totalt skyddad från insyn. Att polisen kan missbruka sin makt, t.ex. misshandla demonstranter eller andra påstått brottsmisstänkta, och sedan fängsla eventuella fotografer som dokumenterat deras övervåld. Och ännu värre än så – den leder till paranoia, självcensur och ännu mer korruption, eftersom de som är korrumperade inte behöver låta sig granskas.
Elaka polisen
I England är det redan verklighet. En frilansfotograf, Jess Hurd, som fotograferade ett bröllop blev plockad av polisen, och förhördes under ca 45 minuter, eftersom polisen ifråga tyckte att fotografen uppträdde mystiskt. En annan brittisk fotograf, Justin Tallis, blev trakasserad av en polisman som bevakade en demonstration. Polismannen försökte beslagta fotografens kamera, och var mycket aggressiv. Men eftersom hela incidenten dokumenterades av en annan fotograf, Marc Vallee, så gav polismannen upp. En amatörfotograf i Cleveland fotograferade båtar, och blev stoppad av polis, som tog hans personuppgifter, frågade om han hade terroristkontakter (”ja, visst har jag det”, skulle han förstås svara om han faktiskt hade det, eller hur?) och varnade honom för att fotografera mer.
Och det sprider sig. Det är inte bara Storbritannien som drabbats av galna polis-sjukan. På Island blev en hel grupp fotografer pepparsprejade av poliser, när de bevakade en demonstration utanför parlamentsbyggnaden i Reykyavik. Att poliser i muslimska diktaturer som Marocko tar din kamera om du fotograferar dem, det förvånar mig inte – men i Europa! Vi borde verkligen, med vår historia av upplysning, yttrandefrihet, fri press och media, samt med erfarenhet av skamfläckar som fascism och nazism, gå starkt till försvar för friheten att skildra verkligheten, och friheten att förmedla denna skildring vidare.
Min förhoppning är att fotograferingsförbud av poliser inte är ännu en av alla dessa idiotiska lagar som också kommer att importeras till Sverige. Thomas ”Stasi” Bodström gillar säkert denna lag, eftersom den är perfekt i linje med all hans politik, så vi ska väl göra vad vi kan för att han aldrig mer blir justitieminister, men vi måste också förvissa oss om att ingen regering någonsin här i Sverige får för sig att ens diskutera ett införande av en sådan bisarr lag – eller för den delen liknande lagar.
Piratpartiet är idag det enda politiska partiet som på allvar arbetar mot denna typ av bindgalna lagar, som alla syftar till att göra oss medborgare till lydiga och totalt kontrollerade undersåtar. Eftersom en stor mängd av dessa lagar skapas och stiftas i EU-parlamentet, vill Piratpartiet arbeta som en medveten motkraft i EU, stoppa orwelliseringen och uppmuntra lagar som skapar förutsättningar för frihet, personlig integritet och eget ansvar.
Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!
Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
TantraBlog 
Senaste kommentarer