Och så var det dags för TV igen. Det var ett tag sen sist, men det är alltid roligt att uppleva den surrealistiska miljön och intensiteten i en TV-studio. Denna gång blev jag inbjuden till det glättiga och superytliga tjejprogrammet Förkväll, som går på tidiga kvällen i TV4, varje dag, har jag förstått. Jag hade inte sett programmet någon endaste gång (jag har inte tittat på TV på flera år, så min allmänbildning på detta område är låg), så jag hade ingen aning om hur det skulle bli. Men har jag intentionen att ha det roligt, så blir det vanligen roligt. Vilket program det än är.
Min uppgift i programmet var kroppsmålning. Jag har ju sysslat med kroppsmålning sedan 1992, och har gjort en stor mängd kroppsmålaruppdrag genom åren. Det finns nog faktiskt ingen i Norden som har målat så mycket på nakna människor som jag (möjligen undantaget en och annan sminkare på teater, i de fall då någon skådespelare ska ha helkroppssmink, förstås – men som egen konstform är nog jag den som har jobbat mest i Sverige med detta).
Om man Googlar på kroppsmålning, body painting eller body art, så hittar man som regel min hemsida BodyArt Stockholm. Eller något inlägg här på TantraBlog. Det har ju blivit ett och annat uppdrag som har hamnat i bloggen, som inläggen om Sexsibilityfestivalen, SMASH i Vitabergsparken, Stockholm Body Painting Contest 2008 och Kroppsmålning i Expressen. Och sånt brukar synas på Google.
Men det var inte först och främst därför som redaktionen för Förkväll hörde av sig till mig. Torsdagskvällarnas tema är kärlek, och de hittade mig och Jennie när de Googlade på kärlek, relationer och sex – andra ämnen där vi förstås kommer väldigt högt i sökmotorerna. Och som jag tidigare konstaterat – så fort det behövs lite sex och naket, så kontaktar folk oss…
Hur som helst, genom detta hittade de även mitt kroppsmålande, något de gärna ville ha med i programmet. Det blir förstås gärna lite spektakulärt, och har alla förutsättningar för att bli bra TV. Och vi kommer att komma tillbaka med mer. Jennie ska vara med i Förkväll om ett par veckor, om allt går som det ska. Och då ska det minsann bli lite tantra! (snällt och påklätt, förstås…)
Vinkeln på målandet just denna gång var skoj, lek och bus, och hur det kan sätta lite fart på kärlekslivet att måla på varandra. Att leka med färger och verkligen kladda på varandra kan förstås vara ett mycket bra sätt att få en mer lekfull och skambefriad syn på sin egen kropp, och en breddad syn på sensualism, sex och lek. Och den behagliga, sinnliga beröringen med en pensel ger förstås en oxytocinkick som kan vara väldigt stimulerande.
Bisarrt nog krävde producenten att modellen måste ha trosor, och därtill tejp över bröstvårtorna. Det är ju eftermiddags-TV, och det måste vara anständigt – kön och bröst får man minsann inte visa i TV 4. Lite naket vill man minsann ha, men inte på riktigt. Naket är ju faaaaarligt. Det hjälpte inte att jag påpekade att man med trosor sexualiserar kroppen mycket mer än utan, och att ett litet fjuttigt plagg som en trosa paradoxalt nog drar mer uppmärksamhet till det man tror sig dölja. Men förnuftsargument gick inte in. Så vi fick köra censurerat. Men de visade i alla fall lite bilder av tidigare kroppsmålningar jag gjort (från hemsidan), så nåt slags hyfsad reklam blev det ju i alla fall.
Det är lätt att dissa program som Förkväll, som ytliga, töntiga och puttitnuttigt karamelltjejiga, men jag måste ändå ta genren lite i försvar, och påpeka att jag gärna uppmuntrar till fler program där alla är gulliga, snälla, glada, uppskattande, entusiastiska, positiva, lekfulla och kreativa – snarare än ”seriösa” (hårda, kritiska, dissande, nedlåtande, krigiska och elaka) debattprogram där deltagarna knappt kan vänta på att hugga varandra i strupen, debattera varandra till döds, eller ännu värre, förnedring och underkastelse…. Av någon anledning har de kritiska programmen mycket högre status än de glada och snälla. Men jag tror nog att vi behöver alla sorter, för en bredd. Att man sen skulle kunna önska sig ett visst djup (mer än en vattenpöl på parketten), det är en helt annan sak…
En sak jag har lärt mig genom åren, och alla märkliga mediasammanhang jag har figurerat i, är att seriositetsnivån på det media man deltar i faktiskt inte spelar så stor roll – så länge man själv håller sig över den låga nivån, och inte låter sig dras med av ytligt trams eller skitsnack. Jag resonerar som så att alla jag möter är faktiskt människor, med en levande själ, och de förtjänar min respekt – allihop. Och om jag är den ende som ger ett seriöst intryck i ett visst sammanhang, så är det ju desto bättre för mig. Kontrasten framhäver essensen. Mer kärlek, helt enkelt – överallt!
Jag lyckades inte länka in TV-inslaget här på bloggen, men om du klickar på denna länk så kommer du till TV4 Play, och kan se inslaget där.
@bloggitik-f7c4085f
Senaste kommentarer