Vårblot på Uppsala Högar!
Söndagen den 23 mars höll Sveriges Asatrosamfund blot på Uppsala Högar, för nionde gången, och officianter i år var jag och min kära hustru Jennie. Det känns alldeles särskilt roligt att officiera i år, eftersom det var jag som drog igång det första vårblotet 2000, samma år som svenska kyrkan separerades från staten, och sedan dess har det firats vårblot på Uppsala Högar, på något sätt varje påsk.
Det hela började med en diskussion på Sveriges Asatrosamfunds debattplank på nätet runt årsskiftet 1999/2000. Någon ondgjorde sig över påvestenen vid Uppsala högar. Debattören i fråga ville spränga den eller något liknande. Det tyckte jag lät onödigt destruktivt, så jag föreslog att vi stjäl stenen istället. Vi gör den till vår, genom att vi blotar på den – varför inte redan i vår?
Och tillfället kom, fortare än anat. Något senare, i mars 2000, vid Samfundets årsting, blev jag vald till ordförande i Sveriges Asatrosamfund, och då fick jag impulsen att göra något som verkligen satte samfundet på kartan, och också något som kunde samla medlemmarna.
Nu skall vi göra något, häftigt! Vi drar igång ett blot vid Uppsala högar! Och det blev av, bara 2 veckor efter årstinget. Vi fick ihop det med myndigheter, polistillstånd och annat praktiskt, jättefort. Visserligen fick vi slå blotandet på påvestenen ur hågen, eftersom den låg på kyrkans mark, och deras tillstånd kunde vi ju se i månen efter… Men vi fick tillstånd av Riksantikvarieämbetet att hålla till på Tingshögen, och det visade sig faktiskt vara en bättre plats, ur flera synvinklar.
Det kom ca 100 pers till första blotet år 2000, och det fick mycket stor medial uppmärksamhet, med helsidor och uppslag i såväl lokala som rikstäckande dagstidningar. Men det blev framför allt en framgång på så sätt att samfundet manifesterade både utåt och inåt att det fanns, och vad seden står för.
Samfundet har haft sina upp- och nergångar, kriser och kräftgång, som alla ideella föreningar, men detta till trots så har det hållits vårblot varje påsk. Hedningar kommer samman och blotar på våren. Jag känner mig jättestolt över att detta lever vidare trots att jag själv inte lägger ned lika mycket kraft på detta längre (utom i år då). Det är andra som har tagit vid och samordnar vårbloten. Jag lyckades pricka rätt på något som fanns i faggorna, i luften. Finns det inte där redan så händer inget.
Jag tycker det är otroligt kul att vi har kunnat hålla blot för nionde året i rad. Det är en seger för samfundets förmåga till kontinuitet, trots motgångar och stridigheter, något som lyckas växa och frodas. Det är också härligt att vi har blivit registrerat trossamfund, alldeles lagom till att vi firar det nionde vårblotet, vilket visar på stadga och stabilitet.
Historiskt så finns det nedtecknat att de stora rikstäckande bloten betecknades som just nioårsblot. Sedan är talet i sig självt kraftfullt, det är 3×3, de nio världarna, Heimdalls nio mödrar, de nio nätter och dagar som Odin hängde i världsträdet, och många andra niotal. Det känns med andra ord bra att kunna knyta an med blotet till våra förfäders och förmödrars sed. Och det är vackert så.
Tidningsklippet är ur Expressen, från första blotet år 2000.
Fotona från årets blot är tagna av Pelle Johansson på UNT – Upsala Nya Tidning.
Läs gärna en artikel om blotet i UNT!
Läs även en artikel om samfundets erkännande som trossamfund, också i UNT!
Etiketter: Asatro, blot, fornsed, hedendom, hedning, Sveriges Asatrosamfund, Vårblot
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
24/03, 2008 den 12:12 e m
Praise the Lord!! Öh… eller nåt!
24/03, 2008 den 8:01 e m
Ja, eller alla Gudar och Gudinnor, Vaner och Vanadiser, Asar och Asynjor – eller nåt…
26/03, 2008 den 10:52 f m
De tappra krigarna fick komma till Valhall, de som inte dog i strid kom till Hel.
Oden betyder ”den rasande” och är en krigsgud.
Han framställs ofta som opålitlig och tvekar inte att använda både svek och list för att nå sina mål.
Hel är dödsrikets gudinna, sur, barsk och ful.
Loke var ytterst opålitlig.
Det verkar inte vara så värst sympatiska gudar du gillar.
26/03, 2008 den 11:51 f m
Nej, det är klart att sett från en okunnig och kristet förvrängd synvinkel verkar inga gudar sympatiska utom den kristne guden.
Men sett ur ett mer nyktert perspektiv ser man att den mest osympatiska av alla gudar är den abrahamitiska psykopaten, den svartsjuka, straffande, avundsjuka, kontrollerande JHV, monopolivraren och sadisten Gud.
Det du skriver visar att du inte vet särskilt mycket om den nordiska gudaskaran, om myterna, legenderna, visdomen, det filosofiska djupet.
Nu vet jag ju inte om du skriver ur ett medvetet eller omedvetet kristet perspektiv (d.v.s. om du är medvetet religiös, eller om du kanske tror att du är ateist), men du skulle hur som helst tjäna på att ta reda på lite mer innan du uttalar dig.
26/03, 2008 den 5:08 e m
Du vet ingenting om min eventuellt okunniga och kristet förvrängda synvinkel.
Jag håller med om att den Gud som berättas om i gamla testamentet är våldsam, värre än en våldsvideo.
Men den kristendom Jesus berättar om, går inte ut på att vara med i strid för att komma till himlen i alla fall. Oden är våldsammare.
Kristendomens Jesus har funnits i verkligheten enligt många forskare, man får tro det eller inte, men de kristna tror på det.
Men Oden, Tor och de andra är väl bara myter eller? Med myt menar jag allegoriska berättelser om olika naturfenomen eller symboliska uttryck för själen eller vårt inre.
Myter kan innehålla mycket visdom och filosofiskt djup, men är inte bokstavligt sann. Myter är ofta ett försök att berätta om hur livet och universum blev till och om diverse naturfenomen. Det kan också vara berättelser om vad som är rätt och fel och hur man ska uppföra sig för att det ska gå bra för en själv och andra.
Vad som händer före och efter döden kan också vara ämne för myter.
26/03, 2008 den 5:55 e m
Nej, som jag mycket riktigt skrev, så vet jag inte av vilken anledning du väljer ett okunnigt kristet perspektiv. Jag kan ju bara döma utifrån det du skriver.
Alla krigare hamnar för det första inte i Valhall – hälften väljes först av Freja, att vara med henne i hennes hall. Och Odin är inte främst en krigsgud. Raseriet du nämner har flera sidor. Det är etymologiskt kopplat till rus, och det i sin tur vittnar om den shamanska sidan hos Odin, något som det finns väldigt mycket belägg för. Och hans så kallat opålitliga sida är också en aspekt av det Gudomliga – Gud är inte en Coca-Cola-automat, som man stoppar böner och offer i på ena sidan, och får resultat på andra sidan.
Hel är inte bara lidande – Helheim har även paradisiska regioner. Minns att Balder hamnade i Hel.
Gudinnan Hel har två sidor – den ena är skräckinjagande, den andra är vacker. Detta är naturligtvis en symbol för hur olika vi kan uppfatta döden.
Lokes opålitlighet är skenbar. VI kan i själva verket lita på att Loke är just Loke – tricktern, narren, upptågsmakaren, den som sätter fart på saker och ting, som skapar problem, men som också finner på fantastiska lösningar på problemen. Utan Loke skulle det inte finnas en mur runt Asgård, och Odin skulle inte ha sin Sleipner. Bland mycket annat.
Jesus säger också i Bibeln att han kommer med svärdet.
Du kan för övrigt inte jämföra Jesus med Odin. Du måste skilja profeterna från Gudamakterna.
Det är en självklarhet som jag tycker att du borde förstå.
28/03, 2008 den 2:20 f m
Bengt: Vad säger att Valhall var bättre än Hels rike? Det sägs bara att de som inte dog i strid kom dit, men det finns få (trovärdiga, icke sedda ur kristen synförvrängare) beskrivningar av själva platsen. Delar av dödsriket i underjorden kan lika gärna vara en stor fest.
Myter är bara myter om ingen tror på dem. Du vet inte om asagudarna är myter eller inte, och i gudarnas fall är bara de som faktiskt tror viktiga. Det finns inga myter om gudinnor, gudar, själen, livet eller livet efter döden, för såvitt vi vet kan alltihop vara sant.
28/03, 2008 den 3:33 f m
Hej Alva. Du har missförstått begreppet myt. Det är inte så konstigt, eftersom det ordet har blivit grovt misshandlat och felanvänt ganska länge. Idag tror många att ”myt” betyder ”lögn”, typ ”Nä, det där är bara en myt”. Men det är ju helt fel. Myterna är de stora sanningarna, inbakade i storslagna berättelser, epos.
Så när du skriver ”Det finns inga myter om gudinnor, gudar, själen, livet eller livet efter döden, för såvitt vi vet kan alltihop vara sant.”, så blir det en konstig självmotsägelse, för just för att det är en myt, så är det självjlart också sant, alltihop.
Fast sen måste man kanske omdefiniera vad som är sanning.
Oj, krångligt blev det…
28/03, 2008 den 10:19 f m
Ja, krångligt blir det.
Carl Johan, din och min uppfattning om vad som är påhittat och vad som är verkligt, skiljer sig åt en del, tror jag.
28/03, 2008 den 10:48 f m
Kanske, kanske inte. Hur mycket dessa uppfattningar är nog svårt att utröna via ett webforum så här. Säga vad man vill, men det fins inget som slår direkta möten, samtal ansikte mot ansikte. Då kan man mycket lättare diskutera saker och ting, och komma fram till saker som ofta försvinner, eller aldrig kommer fram så här i skrift på en blogg.
28/03, 2008 den 1:53 e m
Ah, tack för att du rättade mig. Ett av problemen är ju att de monoteistiska religionerna och vetenskapen kallar allt som inte står skrivet i deras subventionerade papper för myter, det är nog på den vägen jag missförstått ordet.
Och ja, sanning är ett relativt begrepp 🙂 i allafall när det kommer till sådana här saker.
28/03, 2008 den 2:52 e m
Rätta och rätta – jag skulle snarare påstå att jag vill definiera begreppen på ett sätt som vi kan vara överens om.
Om ett begrepp rent allmänt utsätts för en betydelseförskjutning, eller helt enkelt har skilda innebörder för olika personer, så måste man alltid definiera begreppen väldigt tydligt innan man börjar diskutera – annars kommer man garanterat att prata förbi varandra utan att förstå vad den andre menar.
12/04, 2008 den 5:52 e m
A Propos att ÄNTLIGEN samfundet blivit erkänt som trossamfund…….
Välkomna!
En sommaräng blir trist med samma blomma, särskilt om det beter sig som ett ogräs.
Nu har vi en ny(-gammal) vacker blomma som sina bekanta färger, en blomma som under många år var förbjuden eftersom folk som inte förstod dess skönhet hade makt att förbjuda den, och gjorde det istället för att lära sig uppskatta och bruka den.
Skoj!
12/04, 2008 den 7:22 e m
Det var poetiskt och vackert skrivet. Tack så mycket!