En födelsedagshyllning till min älskade hustru Jennie!

Idag fyller min underbara Jennie 31 år, och det vill jag förstås fira med en offentlig hyllning. Jag tycker förstås också att det passar alldeles förträffligt bra att hon fyller år på Alla Hjärtans Dag, eftersom hon sannerligen är mitt hjärtas ljus.

Jennie är min älskade hustru, min bästa vän, min själsfrände, min livskamrat. Min musa, min största inspirationskälla, min favoritmodell att fotografera och måla på, min bloggkollega. Min Gudinna, min prästinna, min älskarinna, min kvinna. Min arbetskamrat, sängkamrat, lekkamrat, reskamrat. Min drömkvinna, som blivit verklighet.

Varje morgon när jag vaknar, och jag ser Jennie bredvid mig i sängen, fylls jag av lycka. Jennie fyller mig med lycka. Jag har aldrig känt mig så lycklig i hela mitt liv, som sedan den dag jag mötte Jennie. Och det bara fortsätter.

Jag har aldrig känt mig så trygg i att vara fullkomligt naken – på alla nivåer – med en annan människa. Det är alltid så härligt att vara med Jennie. Jag känner mig hel tillsammans med Jennie. Jag tröttnar aldrig på Jennie. Jag vill bara ha mer, och mer, och mer, och mer…

Jennie är den jag har längtat efter hela mitt liv, den jag älskar över allt annat på jorden. Det kändes verkligen redan från början som att vi var ödesbestämda för varandra. Hon var så rätt, så perfekt – liksom specialdesignad för mig. Och varje dag bekräftas denna känsla.

Jennie är perfekt, på alla sätt och vis. Jennie fyller mitt liv med absolut skönhet, såväl yttre som inre. Jennie är den kvinna med vilken jag vill dela resten av mitt liv. När jag dör, nån gång i framtiden, vill jag dö i hennes famn, och det sista jag ser ska vara hennes ansikte. Då kommer jag att dö lycklig.

Jennie tillfredsställer alla mina sinnen. Hon smakar gott överallt (jag älskar att kyssa henne, mumsa på henne, smaka på henne…), hon doftar ljuvligt (jag älskar att låta min näsa krypa in i hennes nacke, alldeles bakom örat, och bara andas…), hon är vacker att se (jag tröttnar aldrig på att bara titta på henne…), jag älskar att höra hennes röst i mitt öra (hennes skratt, hennes sång, hennes kärleksord och hennes ljuvliga orgasmer…), och jag älskar att känna hennes nakna hud mot min.

Jennie är min religion. Den enda religion jag behöver. Hon är min Gudinna som jag dyrkar, hennes kropp mitt tempel och hennes sköte det heligaste av tabernakel, där jag som överstepräst förrättar gudinnetjänst, ödmjukt, tjänstvilligt och hängivet. Jennie är mitt mirakel, mitt paradis, mitt ymnighetshorn, ständigt flödande av kärlek.

Jag älskar Jennie gränslöst och passionerat, och har gjort det sedan första stund. Jag älskar hennes hetta, hennes intensitet, hennes styrka, hennes målmedvetenhet, hennes mjukhet, hennes tillgivenhet, hennes humor, hennes intelligens, hennes generositet, hennes nakenhet, hennes ärlighet, hennes sanning. Jag älskar ALLT med Jennie – det finns absolut ingenting hos Jennie som jag inte älskar.

Jag har aldrig tråkigt tillsammans med Jennie. Jag skulle kunna tillbringa resten av mitt liv tillsammans med henne på en öde ö, och aldrig ha tråkigt en enda dag. Jag bara trivs så otroligt bra tillsammans med henne, vad vi än gör, eller inte gör.

Vi träffades 2001, för snart 8 år sedan, och det var till och med kärlek FÖRE första ögonkastet. Vi bodde långt ifrån varandra, träffades via internet, och pratade i telefon – på tio dagar pratade vi över 50 timmar – och blev störtförälskade, redan innan vi hade träffats. Och på den vägen är det.

Vi gifte oss storslaget och vackert i maj 2003, med hednisk stil på bröllopet, och ståndsmässig middag och fest efteråt på Riddarhuset. Det var utan konkurrens det häftigaste bröllop jag har varit på i hela mitt liv – kul att det var mitt eget! Så i maj i år firar vi sexårsjubileum.

Att leva tillsammans med Jennie är en resa. Både en inre och en yttre resa. Jag kan dela allt med henne, prata om allt med henne – ja, verkligen ALLT. VI har inga hemligheter, inga tabun. Alla drömmar, alla fantasier, alla planer, alla önskningar. Vi diskuterar livet, döden, Gud, filosofi, politik, pengar, makt, matlagning, musik, litteratur, film. och även livets småsaker och lite skvaller. Och vi växer båda två, hela tiden, utmanar och stödjer varandra, är fullkomligt, 100% sanna mot varandra hela tiden.

Jag älskar att fotografera Jennie. Hon är en hängiven fotograf, och håller sig egentligen hellre bakom kameran än framför – men det struntar jag i. Jag tröttnar aldrig på Jennie. Alla mina bilder av henne är hängivna kärleksförklaringar. Alltid.

När man är alldeles nyförälskad, så där rusigt, bubbligt, galet, hejdundrande, sanslöst, hejdlöst, gränslöst kär, så kan man känna den där känslan att man vill ropa ut till hela världen hur förälskad man är, och vilken underbar och fantastisk människa man är förälskad i – bäst i hela världen, faktiskt!

Och det mest underbara är att efter åtta år, så känner jag fortfarande likadant – fast ännu mer än från början. Kärleken bara växer och växer. Jag är helt enkelt en obotlig romantiker – och jag hoppas verkligen att jag aldrig blir botad från det.

Därför ropar jag även idag – Jennie, jag älskar dig!
Grattis på födelsedagen!

Explore posts in the same categories: Kärlek & sex

Etiketter: Alla hjärtans dag, Calle & Jennie Rehbinder, födelsedag, Jennie, Jennie Rehbinder

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.