Världens bästa poet

Hafez poesiDet var en gång för länge, länge sedan ett främmande land, som kallas Persien, och i detta land bodde en lärd man, som kallades Hafez. Han skrev dikter. Men inte vilka dikter som helst. Han skrev himlastormande, svulstiga, kloka, anarkistiska, lyckliga, sorgliga, arga, vilda, andliga dikter, som skakar om, vänder upp och ner, tumlar om, och berör. På djupet.

För något år sedan läste jag Anita Goldmans fantastiska bok ”Guds älskarinnor: om hängivna kvinnor i en livrädd värld”, och i den boken citerar Goldman vid flera tillfällen poeten Hafez. Redan då greps jag av en stor lust att få läsa mer av Hafez. I våras besökte jag Textmässan, och fann att Ellerströms förlag hade givit ut en nyöversättning till svenska av Hafez dikter. Då slog habegäret till, och jag köpte naturligtvis denna efterlängtade bok.

Sedan följde en märklig läsning. Jag ömsom skrattade, ömsom grät, och tjusades gränslöst av Fateme Behros mästerliga översättning från 1300-talspersiska till svenska, av Hafez emotionellt ekvilibristiska poesi. Hafez själv var en boklärd man av folket, en djupt troende muslim, men samtidigt en andlig anarkist, en egensinnig visman som ser gud som lika närvarande i vinstugan som i moskén, för att inte tala om det svarta håret hos vackra kvinnor…

Trots Hafez frisinnade relation till Gud och religionen (eller kanske till viss del på grund av det, som hälsosam motpol till den dogmatiska religionen) betraktas Hafez med stor vördnad och uppskattning i den persiska kultursfären, och i Iran står Hafez dikter ofta sida vid sida med Qur’an i bokhyllorna, och vid nyår högläses ur både Qur’an och Hafez. Naturligtvis betraktas den vindrickande och imamhäcklande Hafez med stor misstänksamhet, och ibland motvilja, av mer fanatiskt religiösa muslimer, men de läser honom ändå.

Hafez älskar livet. Han har upplevt sublim lycka och djupaste sorg, och han ser med stor visdom och insikt på alla livets vindlingar, samtidigt med poetisk och känslosam vision. Hans dikter är ofta halsbrytande kast från torra konstateranden till skrattretande absurdismer, från rumlande rop till subtila metaforer, från häcklande av fulhet, lögn och hyckleri till euforisk dyrkan av skönheten, extasen, naturen, människan och sanningen.

Till glädje för oss okunniga västerlänningar har Fateme Behros i sin översättning även tillfogat en ytterligt välförfattad introduktion till Hafez poesi, den kultursfär han verkade i, tolkningar och förklaringar, exempel och sammanhang, och denna introduktion gör Hafez poesi tillgänglig på ett alldeles utsökt pedagogiskt och engagerande sätt.

Hafez är en pluralist, en universalist, som inte låter sin muslimska religionstillhörighet hindra honom från att referera till såväl kristendomen som judendomen, och även den hinduiska traditionen, samt förstås zoroastrismen, som fortfarande under Hafez levnad inte helt hade trängts undan av islam. Det är också därför det är möjligt för Hafez att besöka vinstugorna, eftersom zoroastrerna inte hade något förbud mot alkohol.

Hafez är en kärlekens riddare, en förkämpe för såväl jordisk som himmelsk kärlek, och det är ibland svårt att veta vilket som är vad – om hans ”älskade” är en kvinna, alla kvinnor eller Gud själv. Eller alltihop samtidigt. Och detta är en del av tjusningen med Hafez. Han talar om paradiset, om lyckan, om kärleken, och det kan lika väl tolkas som jordisk kärlek till en specifik kvinna som den överjordiska kärleken till det gudomligt eviga. Och båda kan äga samma giltighet.

Gör dig själv en stor välgärning – köp genast Fateme Behros översättning till svenska av Hafez poesi. Om du har en enda fiber av liv i din kropp, poesi i din själ, nyfikenhet i ditt sinne, så måste du läsa Hafez. Du kommer inte att ångra dig.

Svettig och berusad med utsläppt hår och glatt leende
sjungande med uppknäppt klänning och bägaren i handen.

Med odygd i ögonen och spefulla läppar,
kom hon igår natt och slog sig ner vid min säng.

Med huvudet vid mitt öra sa den älskade med sorgsen röst,
du min evinnerliga älskare, kan du sova?

Den aref som får ett sådant vin mitt i natten,
är en kärleksförnekare om han inte älskar vin.

Du fromme, gå din väg och klandra inte dem som dricker grumligt vin,
det är den gåva vi fått från begynnelsen.

Vi njöt av det som den älskade hällde i vår bägare,
om det var paradisdrycken eller berusande vin.

Den skrattande bägaren och den älskades böljande lockar
har fått många att liksom Hafez bryta sitt löfte.

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Frihet, Islam, Kärlek & sex, Kultur, Litteratur, Livsåskådning

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

5 kommentarer på “Världens bästa poet”

  1. larvad Says:

    Så trevligt…..
    så andligt…..
    så upplyftande och serent..
    Samtidigt……………..så…………..sensuellt, men här får du en konkurrent på tyska och svenska, en vers av Omar Khayyam:

    Es scheint mir klüger…

    Es scheint mir klüger, edeln Wein zu trinken
    Und hübsche Mädchen um die Brust zu fassen
    Als heuchlerisch ein Tugendbold zu sein.

    Wenn wirklich alle Trinker und Verliebten
    Zur Hölle müssen, wie geschrieben steht, –
    Ist dann ein Mensch zu finden, der Lust hat,
    Einsam ins öde Paradies zu ziehn?

    Det verkar vettigare…

    Det verkar vettigare, att dricka ett bra vin,
    och att få smeka vackra flickors bröst,
    än att bli en hycklande moralkaka.

    Om nu förresten alla drinkare och förälskade ska till helvetet,
    som ju skriften menar, så undrar jag:
    Finns det nå’n person som full av lust
    vill ta sig till ett öde paradis ensam?

  2. Bengt Says:

    Jag har sett en teaterföreställning med Anita Goldman och Marika Lagercrantz som hette ”Guds Taverna”, som handlade om poeten Hafez. Det var en bra föreställning, dessutom fick vi träffa och prata med Anita och Marika efteråt.
    Anita Goldman och Marika Lagercrantz är sensuella, varma, trevliga gudinnor båda två.


  3. Tack, Larvad, för det underbara citatet av Omar Khayyam!
    Och tack för att du inte bara tog det på tyska – min tyska är synnerligen begränsad, trots (eller kanske just på grund av) tre års tyskastudier i grundskolan…

    Och tack Bengt!
    Ja, jag har haft det stora nöjet att få umgås med bägge dessa fantastiska kvinnor på fler sätt än ett. Anita Goldman har jag träffat på en kurs, samt på Fabula Storytelling Festival, där jag också har träffat Marika – som för övrigt också bot i Bagarmossen, liksom jag, så vi hejar på varandra på Konsum ibland.

    Anita var som sagt min väg in till Hafez, så för detta är jag henne evigt tacksam.


  4. Hej

    När man slår på sig själv på bloggsok.se – hittar man likasinnade. Gillar också Fateme Behros tolkningar.

    Vill bidraga med denna Hafis-tolkning av Erik Blomberg från 1921:

    Låt oss förbränna prästernas kaftaner
    på tusen bål – en mäktig offerled
    åt jordens egen goda ande tänd.

    Ty deras gallas bitterkalla flöde
    är utan slut och livets glada dagar
    av dem förbittras, de fördömda svinen


  5. Tack för den! Jag kollade in din blogg lite också, förstås, och blev tipsad om en konstnär jag faktiskt inte kände till alls – Lars Lerin. Jag måste se till att besöka Waldemarsudde snart.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: