Världens bästa poet

Det var en gång för länge, länge sedan ett främmande land, som kallas Persien, och i detta land bodde en lärd man, som kallades Hafez. Han skrev dikter. Men inte vilka dikter som helst. Han skrev himlastormande, svulstiga, kloka, anarkistiska, lyckliga, sorgliga, arga, vilda, andliga dikter, som skakar om, vänder upp och ner, tumlar om, och berör. På djupet.

För något år sedan läste jag Anita Goldmans fantastiska bok ”Guds älskarinnor: om hängivna kvinnor i en livrädd värld”, och i den boken citerar Goldman vid flera tillfällen poeten Hafez. Redan då greps jag av en stor lust att få läsa mer av Hafez. I våras besökte jag Textmässan, och fann att Ellerströms förlag hade givit ut en nyöversättning till svenska av Hafez dikter. Då slog habegäret till, och jag köpte naturligtvis denna efterlängtade bok.

Sedan följde en märklig läsning. Jag ömsom skrattade, ömsom grät, och tjusades gränslöst av Fateme Behros mästerliga översättning från 1300-talspersiska till svenska, av Hafez emotionellt ekvilibristiska poesi. Hafez själv var en boklärd man av folket, en djupt troende muslim, men samtidigt en andlig anarkist, en egensinnig visman som ser gud som lika närvarande i vinstugan som i moskén, för att inte tala om det svarta håret hos vackra kvinnor…

Trots Hafez frisinnade relation till Gud och religionen (eller kanske till viss del på grund av det, som hälsosam motpol till den dogmatiska religionen) betraktas Hafez med stor vördnad och uppskattning i den persiska kultursfären, och i Iran står Hafez dikter ofta sida vid sida med Qur’an i bokhyllorna, och vid nyår högläses ur både Qur’an och Hafez. Naturligtvis betraktas den vindrickande och imamhäcklande Hafez med stor misstänksamhet, och ibland motvilja, av mer fanatiskt religiösa muslimer, men de läser honom ändå.

Hafez älskar livet. Han har upplevt sublim lycka och djupaste sorg, och han ser med stor visdom och insikt på alla livets vindlingar, samtidigt med poetisk och känslosam vision. Hans dikter är ofta halsbrytande kast från torra konstateranden till skrattretande absurdismer, från rumlande rop till subtila metaforer, från häcklande av fulhet, lögn och hyckleri till euforisk dyrkan av skönheten, extasen, naturen, människan och sanningen.

Till glädje för oss okunniga västerlänningar har Fateme Behros i sin översättning även tillfogat en ytterligt välförfattad introduktion till Hafez poesi, den kultursfär han verkade i, tolkningar och förklaringar, exempel och sammanhang, och denna introduktion gör Hafez poesi tillgänglig på ett alldeles utsökt pedagogiskt och engagerande sätt.

Hafez är en pluralist, en universalist, som inte låter sin muslimska religionstillhörighet hindra honom från att referera till såväl kristendomen som judendomen, och även den hinduiska traditionen, samt förstås zoroastrismen, som fortfarande under Hafez levnad inte helt hade trängts undan av islam. Det är också därför det är möjligt för Hafez att besöka vinstugorna, eftersom zoroastrerna inte hade något förbud mot alkohol.

Hafez är en kärlekens riddare, en förkämpe för såväl jordisk som himmelsk kärlek, och det är ibland svårt att veta vilket som är vad – om hans ”älskade” är en kvinna, alla kvinnor eller Gud själv. Eller alltihop samtidigt. Och detta är en del av tjusningen med Hafez. Han talar om paradiset, om lyckan, om kärleken, och det kan lika väl tolkas som jordisk kärlek till en specifik kvinna som den överjordiska kärleken till det gudomligt eviga. Och båda kan äga samma giltighet.

Gör dig själv en stor välgärning – köp genast Fateme Behros översättning till svenska av Hafez poesi. Om du har en enda fiber av liv i din kropp, poesi i din själ, nyfikenhet i ditt sinne, så måste du läsa Hafez. Du kommer inte att ångra dig.

Svettig och berusad med utsläppt hår och glatt leende
sjungande med uppknäppt klänning och bägaren i handen.

Med odygd i ögonen och spefulla läppar,
kom hon igår natt och slog sig ner vid min säng.

Med huvudet vid mitt öra sa den älskade med sorgsen röst,
du min evinnerliga älskare, kan du sova?

Den aref som får ett sådant vin mitt i natten,
är en kärleksförnekare om han inte älskar vin.

Du fromme, gå din väg och klandra inte dem som dricker grumligt vin,
det är den gåva vi fått från begynnelsen.

Vi njöt av det som den älskade hällde i vår bägare,
om det var paradisdrycken eller berusande vin.

Den skrattande bägaren och den älskades böljande lockar
har fått många att liksom Hafez bryta sitt löfte.

Sex & naket – nu igen!

Så fort det ska handla om sex eller naket i media, så verkar det som att allt fler och fler journalister hittar till mig. Om det ska plåtas nakna människor, så blir jag ofta kontaktad som förmedlare, och ibland får jag även uttala mig som ”expert”. Man kan tycka vad man vill om kvällstidningar, och vore jag lite mer pretto så skulle jag tacka nej, men å andra sidan – det är bra reklam för vår verksamhet, och mitt varumärke. Så det är väl inte så jävla mycket att bråka om…

Nu har det varit flera roliga inslag i Expressen den senaste tiden, som jag har varit inblandad i på flera olika sätt. Reportaget om folk som har sex i naturen, då jag fotograferade på uppdrag av Expressen, reportaget om våra kurser förstås (jo, en viss ökning i tillströmningen av kursdeltagare har vi registrerat…), och nu en artikel om självbild – Så tycker vi om våra kroppar – och till den artikeln skulle jag hitta nakenmodeller, och därtill bidra med tips om hur man kan förbättra sin självbild.

Så i förra veckan fick jag i uppdrag av Expressen att på rekordtid (en dag) ordna fram fem modeller som kunde tänka sig att bli intervjuade om sin relation till sin egen kropp, och fotograferade nakna. Det tog mig sammanlagt tre-fyra timmar, och jag lyckades faktiskt få fram sex modeller – trots att nästan alla jag kontaktade var bortresta eller upptagna. Så det blev en del ringande… Hursomhelst, reportern på Expressen blev jätteglad och tog in allihop, redan dagen efter, då det skulle plåtas och intervjuas. Två dagar senare fanns artikeln i Expressen. Det går undan i kvällspressen. Jag är glad att jag inte jobbar på en tidning – jag skulle ha fått hjärtinfarkt på nolltid, tror jag… Ett uppdrag då och då, O.K., men inte heltid. Det blir för mycket.

Åh, nakna människor i Expressen nu igen – vad gör man inte för att sälja lösnummer? Det är lätt att bli cynisk när man har med slaskpressen att göra. Fast å andra sidan tyckar jag också att det är betydligt bättre om Expressen visar och berättar om nakna människor som är nöjda med sina kroppar (samt att de själva får berätta om sin självbild), än alla de katastrofer och gnäll och annan skit som de så gärna frossar i annars…

Jag har rent mjöl i påsen!

Den mest uttjatade metaforen just nu handlar om att ha rent mjöl i påsen. De som tycker att FRA-lagen och annan övervakning, i förlängningen fascistisk polisstat (ordning och reda!), är en bra och önskvärd sak, använder sig ofta just av den metaforen. Om du har rent mjöl i påsen, så har du inget att oroa dig för, inget att frukta.

Mitt mjöl är väldigt rent. Men jag tycker inte att det är O.K. att alla och envar skitar ner mitt mjöl genom att sticka fingrarna i det. Hur rent mitt mjöl än är, så kommer det att bli solkat om myndigheter av olika slag ska kladda på det, sticka ner händerna och kolla. Såvida inte samtliga inblandade myndighetspersoner har kliniskt rena händer – men det vet vi ju att de sällan har. Så jag vill ha mitt mjöl i fred, tack!

Dessutom – vem bestämmer vad som är rent mjöl? Om en myndighet bestämmer att ett mjöl för att räknas som rent måste uppfylla vissa bestämda kriterier, så kan ditt mjöl, som var så rent och fint igår, idag vara undermåligt. Enligt myndigheternas kriterier. Och då har de all rätt att komma och gräva i ditt mjöl, kritisera och kräva ändring, trots att ditt mjöl alldeles härom dagen dög alldeles utmärkt för dig och din familj.

Ingen går alltså säker om myndigheterna, i skepnad av till exempel FRA (eller annan valfri spionorganistation), skall tillåtas tafsa på allas våra mjölpåsar. Ingen kan vara säker på att faktiskt ha rent mjöl i påsen. Mjölet kan vara rent, men bli förorenat av skitiga myndighetstassar. Eller bedömt som orent, enligt helt nya bedömningsgrunder. Dessa integritetsöverträdelser som regeringen vill införa är detsamma som att införa ständigt undantagstillstånd, krigsregler i fredstid. Låter inte det lite väl Orwellskt, lite väl mycket nyspråk? Krig är fred? Eller?

Med andra ord – myndigheterna ska ge fan i att gräva i vanligt folks mjöl. Stoppa FRA-lagen! Lägg ner FRA! Sluta med att misstänkliggöra ett helt folk! Ni är helt enkelt inte kompetenta att bedöma vad som är rent eller skitigt mjöl!

Låt oss ha vårt mjöl i fred, hur rent eller skitigt ni än tycker att det är!

O S-å ointressant…!

Jag har inte sett ett skit av OS. Jag bryr mig inte ett smack. Om de olympiska spelen åtminstone hade haft den innebörd de hade för tusentals år sedan, då alla stater som deltog höll fred under själva spelen, och om alla deltagarna varit helt nakna, som förr, så hade det kunnat vara lite intressantare. Gymnastik och gymnasium är båda ord som kommer av det grekiska gymnos, som betyder naken. Och det finns något oerhört sympatiskt i själva idén att sporter utövas utan kläder – utan skydd, utan insignier – bara kroppars kamp, med själarnas vilja som drivkraft.

Men nu är det bara politik och pengar – vinna eller försvinna – som gäller. Visserligen tycker jag att det är alldeles utmärkt att just Kina håller spelen. Den där etnocentriska horden som i kör ylar om diktatur och elände är bara tröttsam. Kina är åtminstone på väg åt rätt håll, till skillnad från oss kuvade européer, som går med på att bli rövknullade och sönderreglerade av våra regeringar, om och om igen. FRA är bara början. Det kommer att bli mycket värre. Men Kina blir allt friare och friare, i samma takt som vi svenskar blir mer och mer fråntagna våra mänskliga rättigheter.

Hmmm, vad ska jag skriva nu då…? Nä, OS är helt enkelt så jävla tråkigt att inte ens jag kan komma på något mer att skriva om eländet…

Nu finns min bok – på riktigt! :-)

Nu har den kommit. Min bok. Min skönlitterära debut. Det var sagt att den skulle vara klar till på onsdag, men så kom den ett par dagar tidigare. Jag fick ett meddelande från mitt förlag, Lind & Co att de kunde sända böckerna med bud i morgon (förlaget ligger mitt i Gamla Stan, och dit vägrar budfirmorna att skicka bilar annat än på morgonen), men jag kunde förstås inte vänta till i morgon, så jag lekte budbil på egen hand, och flängde in till stan direkt, hämtade min första låda och åkte hem. Och på lördag ska vi ha releasefest! Kul!

Cirkus Eros och andra erotiska berättelser heter boken, och ligger på Lind & Co:s erotiska label Xstory, och därmed finns jag på samma förlag som Birgitta Stenberg och Ylva Franzén, vilket jag anser måste betraktas som ytterst hedersamt sällskap.

Så vad handlar boken om, då? Ja, det är en novellsamling, med vitt skilda historier i olika stil, ur olika perspektiv, med historier om människor mitt i livet, som får vara med om starka erotiska upplevelser. Så här står det på baksidan av boken:

Oväntade möten, tillfälliga upptäckter och erotiska äventyr möter läsaren i denna lika roliga som överraskande novellsamling.

Vi får veta vad som kan hända en sen kväll på en fest med teaterelever, i en småstad någonstans i Sverige. En ung fotograf möter sin idealmodell och det säger klick. En kvinna på väg hem genom natten plockar upp en ung liftare. En annan kvinna möter en romersk senator på en bordell i antikens Pompeji. Två elitfäktare möts i en intensiv duell. Frej möter sin Freja en varm sommarnatt i fullmånens sken. En ung man berättar om sitt yrke som konstmodell och vad som kan hända i en liten grupp med fyra konstnärinnor. En annan man stannar till på en bensinstation mitt i Arizonas öken, och blir utsatt för ett hemligt befruktningsexperiment …

Vardagslivets oanade erotiska äventyr löper som en röd tråd genom novellerna som var och en är lika mycket en bra historia som en erotisk upplevelse.

För att väcka lusten (att läsa) har jag naturligtvis lagt in ett kort stycke ur en novell på ena omslagsfliken också. Du får själv avgöra om det känns inspirerande:

Sekunder, långa som andetag. En explosion. Tessie, som en enda personifierad orgasm, sugande all säd som överhuvudtaget fanns att uppbringa ur Steves sprängfyllda pung. Tystnad. Endast deras andetag, djupa och tunga av ansträngningen.

Åska. Så kommer regnet. Slående hårt som kulsprutesalvor mot plåttaket. Stillhet. Ögon som öppnas.

– Här har det inte regnat på två år. Det måste vi fira. Kom!

De båda stapplade nakna och trötta ut bakom huset, och föll omkull i det förut så torra, nu genomblöta gräset. Mot alla odds lyckades de uppbringa energi att älska en gång till, denna gång i dånande regn och blixtbelysning …

Fuktigt hår, slitna morgonrockar, blöta spår på köksgolvet, iskall öl och cigaretter.

– Nu är det rättvist.

Hela mitt vuxna liv har jag utforskat sexualiteten, framför allt konstnärligt, i såväl text som bild, och när den norska tidskriften Cupido kom till Sverige i början av 1990-talet, med Lill-Marit Bugge som chefredaktör, blev jag oerhört inspirerad och sprang upp på redaktionen med en låda bilder, samt en nyförfattad novell. Novellen mottogs med större entusiasm än mina bilder, och under några år framöver fick jag i stort sett allt jag skrev publicerat i denna norsk-dansk-svenska publikation. Den svenska versionen blev tyvärr inte långlivad, men min relation till norska ur-Cupido har blivit det, och nu har de även börjat publicera mina bilder.

Min tanke med mina erotiska bilder och texter har från början varit att skapa en egen erotik som tänder mig, som gör mig själv kåt, utifrån erfarenheten att den porr jag dittills sett var rätt så trist. Och i stället för att gnälla om den hemska porren, bestämde jag mig för att göra min egen. Och så började jag fotografera nakna flickor. För mig har både skrivandet och fotograferandet först och främst varit ett konstnärligt arbete, utan tanke på ekonomisk vinst, men jag har ändå lyckats få ett och annat fotouppdrag i genren, och mina noveller har som sagt blivit sålda nästan allihop.

Denna bok är främst tänkt att vara rätt så lättsam, självklart pornografisk, i den betydelsen att du som läsare ska bli sexuellt inspirerad och kåt förstås. Men jag vill också att det ska vara goda berättelser med en knorr – fantasieggande och utmanande historier med intressanta karaktärer, filosofiska frågeställningar (får jag, kan jag verkligen, är det rätt att…?), spänning och identifikation. Jag är en historieberättare med en stor fascination för myter och legender, men också vardagsberättelser, och detta vill jag ska genomströmma alla mina historier, oavsett om de är erotiska eller ej.

Cirkus Eros är en av mina tidigaste noveller, vilken gav namnet till min erotiska hemsida Cirkus Eros, som nu har funnits på nätet sedan 1999. Därför finns det en vacker rundgång i att även min novellsamling får samma titel. Samtidigt bidrar detta till att sätta boken i ett större sammanhang. Jag har under många år sett det som en mission att sprida större medvetenhet om den goda erotiken, sexualitetens roll i livet för oss alla. Hemsidan Cirkus Eros har utvecklats från att bara innehålla erotisk stimulantia i form av noveller och bilder till att bli en informationsbas för sexualkunskap, med frågor och svar, pedagogiska artiklar och länkar, och nu även som främsta marknadsföringsplats och informationssida för de kurser, workshops och föredrag om sex, kärlek och relationer som jag och min hustru arrangerar sedan 2003. Detta är en kraftigt expanderande verksamhet, som också har lett till ett starkt ökat deltagande i media – tidningar, radio och tv.

Sex är helt enkelt en väldigt viktig sak, som engagerar mig djupt, och som jag tycker borde få mer utrymmer i våra liv, på ett positivt sätt. Genom bättre sexualupplysning (jag är medlem i RFSU, för att jag tycker att det är väldigt bra att de finns), bättre pornografi (den dag porren recenseras i DN och SvD kommer också kvaliteten att höjas), genom de kurser som jag och min hustru arrangerar, och genom ett starkt sexualpolitiskt engagemang. Ur den synvinkeln är denna bok en integrerad del i något mycket större, en sexualupplysningsambition som sträcker sig långt bortom en bok eller två.

Men för dig, som jag förstås hoppas blir en av mina läsare, är jag förstås helt nöjd om denna novellsamling helt enkelt bara utgör några trevliga stunder, inspirerande läsning och god underhållning. Jag önskar dig glädje, njutning och ett härligt liv.

P.S.
Boken kommer att finnas till salu i bokhandlarna (samt förstås på nätet) i början av september. Du får ge dig till tåls till dess…

Mer sex i Expressen – våra kurser!

Köp gärna Expressen idag – och läs en artikel om Gudomlig Njutning, vår grundkurs i kärlek, sex och relation för par! Vi har förärats ett helt mittuppslag, och det tycker vi förstås är oerhört roligt och trevligt. OCH vi hamnade på löpsedlarna överallt också, vilket nog får sägas vara rekord i mediauppståndelse för vår del, även om vi har fått rätt mycket av den varan genom åren – i TV, tidningar och andra media.
Jag har skrivit en hel del om kursen i den föregående bloggposten, så jag behöver inte skriva så mycket mer här.

Artikeln finns nu även att läsa på Expressens hemsida – check it out!
Det är rätt komiskt att läsa kommentarerna till artikeln på Expressens hemsida. De är övervägande negativa, på ett sätt som med all önskvärd tydlighet bekräftar behovet av våra kurser…
Läs också gärna Jennies artikel Sexkurser – ska det vara nödvändigt?, på Jennies blogg YONI, i vilken hon kommenterar denna sexualfientliga och moralförskrämda attityd som ofta ploppar upp så fort det handlar om sex i media.

Om du blir nyfiken på våra kurser, och vill veta mer, så kan du klicka på bannern här. Då kommer du till en infosida om våra kurser, och där kan du läsa mycket mer.

Och så vill jag ju förstås påminna om att vi inte bara har parkurser – vi har även Kärlek, Liv & Lust, en superhäftig kurs för både singlar och par. Nästa kurs har vi 11-14 september, och den är fullspikad med killar, men det finns fortfarande plats för tjejer. Vi är noga med balansen.

Återigen:
MAKE LOVE, NOT WAR – ÄLSKA MER, KRIGA MINDRE!