Det är snart dags för alla pirater att välja vilka de vill ha som sina kandidater på en valsedel till Riksdagsvalet i september nästa år. Och det gäller även mig, förstås, i egenskap av medlem i Piratpartiet. Till vår hjälp har vi en lista med primärvalskandidater, och forumet på Piratpartiets hemsida, där varje kandidat har en egen forumtråd, där man kan ställa frågor. Här hittar du min tråd.
När jag går genom den långa listan med kandidater så inser jag att det är en nästan omöjlig uppgift, om jag inte hittar på något slags system för mitt urval. 250 personer är en rejäl drös, och det går naturligtvis inte att göra en rättvis bedömning av samtliga kandidater. Jag kommer säkert att välja utifrån en hel del personliga sympatier, antipatier, fördomar och missuppfattningar. Min enda tröst är att det gäller alla val, alla som väljer. Ingen sitter inne med hela sanningen. Detta är styrkan i det demokratiska systemet – eventuella fel och missbedömningar jämnas som regel ut i helheten.
Så jag börjar med att hitta en metod att rensa ut ointressanta kandidater. Det låter drastiskt, men jag måste verkligen det om jag ska kunna sätta ihop en valsedel med 20-talet namn. Mer än nio tiondelar måste bort.
Det första jag gjorde var att kopiera in hela listan med samtliga kandidater i ett Word-dokument, för att i lugn och ro välja och städa. En fördel med att göra en egen lista i Word, var att bilderna inte hängde med, och då kan jag vara mer fördomsfri, inte utgå från utseendet, utan snarare vad folk faktiskt har skrivit. Det är ju ingen skönhetstävling…
Dock borde fler kandidater inse hur viktigt det är med en bra bild för egenpresentation. Vi lever i en extremt visuell tidsålder, och då har bilderna tyvärr oproportionerligt stor betydelse, men där får man gilla läget, och anlita någon fotograf att göra nya bilder. De som har lyckats bäst i det här avseendet på primärvalssidan är utan tvekan Anna Troberg (skitsnygg och proffsig bild!), Behrang Kianzad, Snild Dolkow och jag själv (själv fotograf, och gift med en fotograf, vore för djävligt annars…). Helt O.K. är också bilderna av Mika Sjöman, Gun Svensson, Jan-Olov Viklund, Gabriel Sjölund, Nils Agnesson, Michael Møller-Kristensen och Fredrik Westerqvist. Ett särskilt omnämnande förtjänar Sergej Gerasimenko, som utan tvekan har den mest konstnärliga bilden. Jag har själv stressplåtat några av bilderna, bl.a. den av Rick – men han förtjänar definitivt ett bättre foto. Bilder är viktiga!
Vem är politiskt kompetent? Mina kriterier för vilka som passar i ett parlament måste förstås bygga på de värderingar som jag själv har beträffande politisk kompetens. En god förmåga att uttrycka sig i skrift är förstås oerhört viktig, inte minst eftersom just skrivande av olika slag är centrala inslag i en riksdagsledamots dagliga arbete. Hur man formulerar sig är oerhört viktigt i politiska situationer, särskilt när det är skarpt läge. Så om man inte kan uttrycka sig någorlunda klart ens i en presentation av sig själv, så går man fetbort enligt min bedömning.
Stavfel skiter jag i – det finns korrekturläsare. Men tydliga grammatiska missar och ett klunsigt språk funkar dåligt i min bedömning. Vi kräver kompetens av alla de slag på andra områden, och att sitta i Sveriges Riksdag är inte att köra taxi eller sälja grönsaker. Eller för den delen att dirigera en orkester eller praktisera hjärnkirurgi. Det krävs andra meriter, andra kunskaper. Förmågan att uttrycka sig är extremt central inom politiken, anser jag.
Korta fraser utan substansiellt innehåll, som ”Jag säger det andra tycker”, ”Jag kommer att kämpa för PP’s principer helhjärtat och kompromisslöst” (vem av alla kandidater vill inte det?), ”Pirat Pendlare Protestant”, ”The Black Beard Pirates” (vad fan betyder det???), eller för den delen att ha en konstig bild och inte skriva något alls, är INTE särskilt förtroendeingivande. Att man har ”PIRAT” som nummerskylt på sin bil är en kul grej, men det gör dig inte till en framgångsrik parlamentariker. Går fetbort.
Det finns dock flera exempel på kandidater som har disponerat sina 300 tecken på ett föredömligt sätt – Mikael Nilsson, Anders Lindbäck, Mattias Wecksten, Jerker Montelius, Stefan Persson, Behrang Kianzad, Leif Ershag, Niklas Hauger, Hanna Dönsberg, Isabelle Jacobsson, Johanna Julén, Hans Alvenkrona, Jonathan Lundqvist, Ella Brodin, Jacob Dexe, Adryan Linden, Joachim Hedberg, Mårten Fjällström, Anna Troberg, Louise Baaz, Kjell Nordberg, Fredrik Lejnell, Snild Dolkow, Elisabeth Goës, Mikael Nordfeldth, Emma Ershag, Klara Ellström, Fredrik Moberg, Eva Wei, Anna Svensson, Marie Axelsson, Richard Ramstedt – och några till jag inte har listat här.
OBS! Detta är inte en kvalitetsbedömning av kandidaterna som helhet – det är bara ett urval av presentationer som jag tycker säger väldigt mycket på ett pyttelitet utrymme. Det kanske inte alltid tilltalar mig i detalj, men det är välformulerade presentationer, och det ger självfallet större chans i urvalet.
Jag tycker förstås att min egen presentation är föredömlig, eftersom jag listar just personliga egenskaper som gör mig lämplig i Riksdagen. Att jag står för Piratpartiets politik är liksom självklart. Men den faller förstås inte alla i smaken – och precis så ska det vara. Detta är ett demokratiskt val, och då ska man gå efter eget huvud och hjärta.
Carl Johan Rehbinder (#13454)
48 år, Östra Söderort
Blogg: TantraBlog
Mina tillgångar som riksdagsledamot är: pedagogisk förmåga – att förklara komplicerade saker på ett enkelt sätt, parat med en förmåga till helhetssyn. Jag är läraktig, envis och stridbar, och låter mig svårligen skrämmas av härskartekniker. Jag är dessutom proffs på kommunikation och gruppdynamik.
Humor är positivt – till en viss gräns. Att som Adryan Linden beskriva sig som mutant är väldigt roligt och slagkraftigt, utifrån det faktum att han är aktiv i handikapprörelsen. Respekt! Och Rick Falkvinge kan i kraft av centralfigur i partiet skoja lite om sin person, eftersom vi alla vet hur kompetent han är. Men om man med sin presentation liksom skojar bort hela grejen, så platsar man inte enligt min mening.
Den enligt min mening allra roligaste presentationen måste dock få ett hedersomnämnande – David Hansson –
”Jag kommer pusha för att: släppa narkotika fritt, slopa kött/mjölksubventioner, satsa på hampanäringen, satsa på det småskaliga och närproducerade, arbeta för miljön, satsa på ett vegetariskt samhälle. En röst på mig är alltså en röst på en stabil moral. Tack för mig 🙂”
Den killen är så grönavågen-hippie som det bara går, och är tydlig med det. Underbart! Jag tror kanske inte att jag kommer att rösta på honom, men jag måste erkänna att jag gillar hans egenpresentation.
Politisk erfarenhet kan vara ett plus, men inte självklart. Det beror på vilken slags politisk erfarenhet, och hur den faktiskt har gestaltat sig. Det Kan också vara en fördel att INTE ha parlamentarisk erfarenhet – vi i Piratpartiet vill inte in i Riksdagen för att fortsätta i samma hjulspår som tidigare politiker. Vi vill förändra, förnya, förbättra.
Ålder är för mig både viktigt och inte viktigt alls. Jag tycker å ena sidan att en omfattande livserfarenhet och grundlig bildning är oerhört viktigt i ett så ansvarsfullt jobb, men jag tycker å andra sidan också att det är viktigt med en representativ bredd i riksdagsgruppen. Att vara väldigt ung kan definitivt vara ett minus i politiken, men som en del i en riksdagsgrupp kan även en väldigt ung person vara en stor tillgång på flera sätt – särskilt om man är skarp, påläst, välformulerad och intelligent, som t.ex. Isak Gerson, eller för den delen Amelia Andersdotter, som ju verkligen har hamnat på rätt plats. Dessa personer har enligt min bedömning fömågan att vända sitt åldersmässiga underläge till en strategisk fördel, i det att de slår underifrån. Få äldre förväntar sig en sådan skärpa från så unga personer.
Så. Efter en första grovrensning är jag nu nere på 168 kandidater, från 250, och det känns bra. I nästa blogginlägg om kandidatvalen ska jag redovisa hur jag med hjälp av Piratpartiets webforum rensar bort dem jag bedömer som stolpskott, oengagerade och allmänt inkapabla, och hur jag sen hittar guldkornen bland dessa 168 personer…
Demokrati är kul!
Självfallet hoppas jag att du röstar på mig! Är du redan med i Piratpartiet är det viktigt att du säger din mening, och gör en lista på dem du tycker ska representera dig i Riksdagen (oavsett om jag hamnar på den listan eller ej). Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu.
Om du INTE är med i Piratpartiet, men gillar mig, och tycker att jag borde bli din riksdagsledamot, så kan du öka mina chanser rejält genom att bli medlem i Piratpartiet, och sen när det blir dags (fr.o.m. nästa vecka) sätter du ihop en valsedel – med mig högt upp, förstås!
Läs gärna blogginlägget Min kandidatur till Piratpartiets riksdagslista!
Jag har fått en grupp på Facebook, som min vän Jonathan Rieder Lundqvist har startat – den heter kort och gott ”Vi som vill se Carl Johan Rehbinder bli Riksdagsledamot!”. Besök den, och bli gärna medlem – om du instämmer med rubriken, förstås.
Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.
Senaste kommentarer