Cirkus Eros – total reinkarnation!

Min erotiska hemsida Cirkus Eros har äntligen fått en total reinkarnation, och blivit en helt ny hemsida!

Cirkus Eros har funnits på Internet sedan 1999, och har haft miljontals besökare genom åren. Här finner du många olika former av erotisk inspiration – bilder, noveller, artiklar, konsumenttips, information om kurser och andra evenemang. Kort sagt en portal för all min konstnärliga och pedagogiska verksamhet som på ett eller annat sätt rör vid ämnen som kärlek, sex, relationer, tantra m.m.

Cirkus Eros började som ett rent konstnärligt projekt, men har vuxit till att också ha en filosofisk och politisk dimension, samt förstås en pedagogisk ambition, som framför allt kommer till uttryck i artiklar, samt våra kurser.

Min totala uppgradering har inneburit att jag har samma innehåll som tidigare, men MYCKET MER. Och en hel del av det gamla materialet har blivit kraftigt uppdaterat. En del artiklar var alldeles för gamla och passé, och har blivit uppgraderade. Det gäller särskilt artiklar med inriktning instruktion och inspiration. Det har också blivit fler bilder i vissa gallerier.

Några nyheter på sidan:

• Ett helt nytt utseende, baserat på WordPress
• Denna nyhetsblogg
• Ett kalendarium för våra kurser
• Fler bildgallerier med mer bilder
• Mer överskådliga och lättillgängliga bildgallerier
• Uppdaterade länksidor
  
• Fler artiklar, uppdelar i fler kategorier
• Fler recensioner på sidan Sköna Grejer
• Uppdaterade mediasidor
• 300 sidor bild och text

Jag är väldigt nöjd och stolt över att jag har fått detta enorma arbete gjort. Jag har arbetat i mer än två månader med att skapa denna nya hemsida, och nu kan du äntligen se resultatet.

Det är fortfarande mycket kvar att göra, och du kan säkerligen hitta en och annan miss, ett och annat fel här och där. Men en sån här sida blir aldrig klar, och jag gör allt jag kan för att fylla på med mer material, och även rätta till allehanda fel och luckor här och där.

Välkommen till Nya Cirkus Eros!

Spara

Spara

Spara

Konsten att meditera

Det där med medveten andning har jag ständigt med på mina kurser (alla kurser – från sex till teater!), eftersom inget är så viktigt för att nå full närvaro i allt man gör, som just andningen – men jag har aldrig hört och sett någon förklara det så enkelt, lättfattligt, pedagogiskt och opretentiöst som denna lärare, Mingyur Rinpoche. Se och lär!

Spara

Spara

Se upp för moralist-terrorister!

När sommaren äntligen blir just sommar, med sol och värme, vill många njuta av sol och bad. Somliga av oss njuter mest av att möta naturen nakna – som vi föddes in i denna värld. Det mest naturliga sättet att möta omvärlden när den är så välvillig – sol, vind och vatten mot naken hud är en sällsam njutning som kan vara sexuell, sensuell eller rent andlig till sin natur – huvudsaken är att det får oss att känna glädje, närvaro, stillhet, lekfullhet och innerlighet.

Om man föredrar att njuta av naturen helt utan kläder, inklusive de där små tygbitarna som många tror att man måste ha, för att vissa onämnbara kroppsdelar helt enkelt bara bär på en skam och fulhet som inte går att bortse ifrån, bör man ha uppsikt över ett alldeles särskilt irriterande fenomen – moralist-terrorister. De där som glor argt på dig och påpekar att det sannerligen inte passar sig att bada naken, och gärna kommer med det där tjatiga nonsensargumentet – ”tänk på baaaarnen!!!” – som om barn skulle ta skada av att se nakna människor. Obegripligt.

Dessa förvirrade och dömande individer styrs av sin egen ångest och svåra neuroser, kränker oupphörligen sina medmänniskor med sitt mentala handikapp, och sprider obehag, skam och gift var än de dyker upp. De är på vissa sätt värre än fästingar – som förvisso kan sprida hemska sjukdomar; borrelia, hjärnhinneinflammation, m.m., och i värsta fall ge men för livet – men moralist-terroristerna kan också göra djupa sår i själen, och skada människor kollektivt, med sin moralism, som de vill att alla ska följa. De är som små illaluktande insekter, som i ett ögonblick, ett enda stick, kan förvandla en hel dag av frid och glädje till något skamfullt och surt, och de skadar i längden hela samhället, så länge vi ger dem makten att göra det.

Låt inte dessa neurotiker komma undan med sina prussiluskiga oförskämdheter! Be inte om ursäkt! Det bekräftar bara deras vanföreställningar. Gå i svaromål, gärna skarpt – då dryper de av, svarslösa, och man slipper deras sura och direkt skadliga projektioner. Låt inte dessa moralist-terrorister leta sig in i din och dina medmänniskors hjärnor. Det är de som har fel, inte du. Det är de som begår övergrepp när de klagar på din nakenhet – inte du. Låt inte prussiluskorna vinna. Bekämpa de hjärntvättade sedlighetspolisernas stinkande moralismer.

Ifrågasätt dem istället, gå i svaromål – fråga på vilket sätt barn tar skada av att se andra människor nakna. Begär konkreta svar (det finns förstås inga – ingen människa i världshistorien har tagit skada av att se en naken kropp), och förklara sen att det farligaste för barnen är snarare detta skambeläggande moraliserande, och att barn tar mer skada av att INTE se nakna människor – för att inte tala om återkommande anmodan till barnen att de måste skyla sina kroppar – ett effektivt sätt att emotionellt stympa sina barn, och skada dem för lång tid framöver. Som sagt – värre än fästingar.

Baddräkter fyller en primär funktion, och det är att skyla de kroppsdelar som samhället har en överenskommelse om att de är skamliga, och att de därför bör döljas. Intressant nog växlar detta över tid. För hundra år sedan ansågs det nödvändigt att ha heltäckande baddräkter, för såväl män som för kvinnor. Lite som dagens ”burkini”. På 1970-talet nådde nakenbadandet en topp, och en bit in på 1980-talet var det högst ovanligt att se kvinnor iförda bikiniöverdel. Barbröstat var det normala, och minimala trosor eller badbyxor – för både män och kvinnor (även männens badbyxor var märkbart mindre – kommer du ihåg ”Speedos”?).

De senaste 30 åren har dock samhället rört sig åt ett mer nypuritanskt håll, något jag personligen tycker är väldigt tråkigt. Det finns säkert en bra tanke där någonstans, att man inte ska sexualisera människor när de inte vill bli sexualiserade – men till synes paradoxalt nog kan man som regel uppleva en betydligt mer avslappnad stämning på nakenbad. Ingen har något att dölja, alla kan slappna av och andas fritt. Baddräkter har ofta den paradoxala effekten att sexualisera kroppen mer (vilket är den sekundära funktionen – att just framhäva och sexualisera), eftersom de skyler just de kroppsdelar som vi allmänt förknippar med sex. Skulle vi inget dölja, så finns det inget att ha ångest inför. Vi bara är.

OBS! Jag förespråkar inte att alla ska bada nakna. Jag förespråkar att du själv ska få välja hur avklädd eller påklädd du vill vara. Tycker du att det känns för intimt att vara naken – ha något på dig. Trivs du med att vara naken – var naken. Det ska bara du avgöra, ingen annan, och ingen har rätt att döma dig. Det kan dock vara bra att vara mentalt förberedd på den här sortens moralattacker, så att man slipper onödigt lidande. Du ska inte ta på dig skuld och skam för deras självvalda lidande.

Om du så önskar – bada naken. Njut av sol, vind och vatten mot din nakna kropp. Det är din födslorätt.

Mer läsning om nakenhet i det offentliga rummet:

Läs gärna även Charlotte Cronquists bloggtext om dessa sedlighetspoliser.
Veckokrönika: Sedlighetspoliser och nakenbadare
Eller min artikel om nakenhet i Expressen förra sommaren:
Nakenhet är tabu i vår kroppsfientliga kultur
En bloggpost jag skrev 2008, om nakna kroppar:
Nakna kroppar är inte farliga!

Läs mer om våra tantriska kärlekskurser på Cirkus Eros!

Gästbloggare Ingela Steij Stålbrand – Nu blir jag irriterad. På riktigt.

Jag publicerar återigen en gästtyckare på min blogg, eftersom jag anser att det Ingela Steij Stålbrand säger är så viktigt och insiktsfullt att det bör spridas, så mycket som möjligt.

Upprinnelsen till denna text är att festivalen The JoyRide Experience, arrangerad av Alexander och Charlotte Rudenstam, har råkat ut för en oväntad motgång i planeringen. De som skulle hyra ut lokaler till The JoyRide Experience har sagt upp kontraktet – av grumliga skäl, men vi vet att det handlar om rädsla, sexualnuros och moralpanik. Ytterligare ett bevis för hur viktigt detta arbete är, och varför denna festival verkligen måste bli verklighet.

Nu blir jag irriterad. På riktigt. Och frustrerad.

I min undervisning på Lunds universitet, bland annat på en kurs som heter Hälsa och välbefinnande, utgår jag från det friska, det som fungerar och det som gör att vi kan förebygga och skapa förutsättningar för att fler ska kunna må bra och få så bra förutsättningar för att leva som det bara går.

Forskning är entydig om att beröring är bra för att våra må-bra-ämnen i kroppen sätter fart och reparerar oss och förebygger/lindrar depression och ångest, att socialt stöd är bra, att syresättning är en förutsättning för liv, att fysisk aktivitet är bra, att dans, sex och kärlek ger livskvalitet och färg åt livet.

Vi ser också återkommande i media och andra fora att många förfasas över gränser som överskrids och nej som inte respekteras, som i diverse våldtäktsmål (våldtäkter som ibland till och med sker på offentlig plats i folkhavet på musikfestival), övergrepp och misshandel. Och där förövarna många gånger går fria. ”Vi måste göra något” höjs rösterna då. Och så skrivs debattartiklar, inlägg i sociala medier och en och annan demonstration anordnas.

Mina vänner Charlotte och Alexander Rudenstam är ett par eldsjälar som med bland annat detta i åtanke anordnar en festival, The Joyride Experience, där festivaldeltagarna arbetar med sin kropp, sina gränser, sina tidigare livserfarenheter, sitt nu och därmed också sin framtid för både sig själva och andra. Festivalen inbegriper HELA människan och därmed också kroppen och sexualiteten. Det sistnämnda något som ofta reduceras eller osynliggörs i sammanhang av personlig utveckling och i samhället i stort. För det är ju så privat. Och det vet väl alla hur det funkar ändå…

Festivalen inleds med en obligatorisk workshop där SAMTLIGA deltagare måste vara med. Den handlar om att känna in sitt ja och nej, att känna var gränserna går för sig själv och andra och lära sig att rent konkret respektera och svara på det med ord och handling. Vilken annan festival eller social tillställning inleds med det?

Nu har uthyrarna till festivalen annullerat kontraktet – av rädsla och förfäran för det okända, bland annat för att ordet sex har figurerat i artiklar som föregått festivalen. Samtidigt med den planerade festivalen ska nämligen en brottarklubb ha ett läger och nu är ”någon” eller ”några” oroliga för det opassande som KAN ske, som dessa ungdomar skulle kunna bevittna.

Jag ställer mig flera frågor med tanke på detta:
Vilka har uttryckt denna oro som till och med ger upphov till kontraktsannullering – de unga själva som ska delta på brottarlägret eller vuxna runtomkring som anser sig veta vad som är passande eller inte? Vad exakt det är som kan ske som är så skrämmande – att eventuellt se nakna människor (på 500 m håll)? Vilka signaler sänder detta till både dessa ungdomar och till alla som får veta detta om vad som är OK eller inte att samlas kring?

I vilka sammanhang och former är det O.K. att inkludera kropp och sexualitet så att det är korrekt och legitimt? Vilka offentliga fora har vi där vi aktivt kan arbeta med våra gränser och förhållningssätt gentemot oss själva och andra (förutom terapirummet i enskildhet)?
Ja, frågorna radar upp sig i prydlig rad.

Att kropp och sexualitet är tabu, det vet vi redan. Eller tja, det får förekomma men då efter redan förutbestämda så kallade sociala script om hur, när, i vilken form och mellan vilka personer det får ske. Vi ser dessa script i bilder, filmer och skrifter ideligen.

MEN – vi har få samtal om det och få tillfällen att samtala och arbeta med våra kroppar som helhet, där ämnet inte reduceras till samlag eller andra praktiker, utan där också identitet, livslopp, erfarenheter och relationer inbegrips. Där vi samtalar kring och övar på var gränser går inom och utanför oss själva, där vi övar på och testar hur det är att säga och svara på ja och nej. Att begränsa eller bejaka.

Det är detta festivalen står för och det är därför som tidigare års deltagare återkommer: De mår bättre, de har hittat verktyg för att möta de folkhälsoproblem vi alla möter i form av förluster, depression, ångest, svek. De tar bättre hand om sina kroppar med bättre kost, fysisk aktivitet och andra glädjefyllda aktiviteter som buffrar mot ohälsa. Tidigare deltagare har hittat nya vänskaper och relationer och många beskriver att de hittat sig själva. De har hittat livet i sina liv.

Vad är det som är fel med detta? Vad är så skrämmande med det?

En extra knorr på denna historia är att en stor finansiär till lokaluthyraren är Malmö stad – som styrs av politiker och tjänstemän som säger sig vilja jobba för att befolkningen ska må bättre och få fler möjligheter till bättre hälsa. Exempelvis är Malmö stad mitt uppe i en storsatsning om sexuell hälsa.

I strategi- och handlingsplanen för detta arbete kan man läsa flera mål som denna festival arbetar aktivt med, exempelvis att motverka diskriminering, kränkningar och trakasserier men också att ge förutsättningar för att utveckla en god sexualitet hos deltagarna.

The Joyride Experience är en festival som inte arbetar efter västerländskt etablerat arbetssätt, utan i grupper av personer snarare än i enskilda terapirum, men för den skull är den inte utan empiriskt stöd för vad som främjar individuell hälsa och relationer. Det finns ingen påtvingad religiositet inblandad, ingen politik och framförallt inga tvång. Det är en festival som handlar om samtycke, kärlek och liv för varje person. Det vi, med andra ord, i många olika forum säger oss vilja ha.

Är det mer O.K. att lära ungdomar brottas? Måste dessa båda parter vara antingen eller? Kan de rentav få befinna sig sida vid sida månne? Vilka signaler och budskap vill vi sända i praktiken? Vad händer när vi inte låter rädslan styra oss?

Ingela Steij Stålbrand 2014

Om du vill läsa mer om bakgrunden till denna situation, eller bara stötta The Joyride så den blir av (betyder alltså inte att du måste åka på festivalen utan bara att du signalerar att du stödjer vad festivalen står för) så kan du läsa mer här i dessa båda länkar:

The JoyRide Experience fortsätter.
I support The JoyRide – the love festival, and the right to be me.

Jag och min älskade Jennie är förstås med som kursledare på The JoyRide Experience, liksom vi har varit med på varje Sexsibilityfestival sedan starten. Den obligatoriska workshop om gränssättning som Ingela beskriver helt kort är det för övrigt vi som har introducerat för några år sedan (tack, Felix Ruckert!), och som vi håller, parallellt med Alexander och Charlotte i varsin kurslokal.

Jag kan bara instämma med allt det som Ingela skriver, och tycker verkligen att det finns något djupt tragiskt i denna monumentala skräck för allt sexuellt, denna massiva kollektiva neuros – som just för att den är kollektiv blir osynlig för det flesta. Den är normaltillståndet för de allra flesta.

Men – tänk på barnen! – skulle man kunna utbrista. Och ja, det är ju just det vi gör! Vi vill inte att nästa generation, och generationerna efter den, ska behöva utstå samma ångestladdade skräck för sex, intimitet, kärlek och njutning som vår generation (och föregående generationer) har behövt genomlida.

Det är dags att möta våra demoner, dags att ställa ut trollen i solen. De spricker, och plötsligt inser vi att vi är rädda för helt fel saker.

Världens bästa bok!

1985 gick jag på Skara Skolscen, en förberedande, då ettårig teaterutbildning med mycket gott renommé. Samma år kom också Keith Johnstones legendariska bok IMPRO ut i svensk översättning. Som jag minns det fick vi den allihop, alla vi 16 elever på den lilla skolan i det gamla tingshuset i Skara. Min utgåva av IMPRO är numera sliten, trasig, med lösa sidor, anteckningar och överstrykningar överallt. En älskad bok. Jag läste den intensivt, med ännu större intresse och hängivenhet än Konstantin Stanislavskijs bok En skådespelares arbete med sig själv, den bok som dittills varit min teaterbibel, men som då fick andraplatsen efter IMPRO.

Jag har insett med åren att IMPRO kanske är den viktigaste bok jag någonsin har läst. I alla fall för mig. Ingen bok har format mina tankar kring teater så mycket som denna. Men inte bara teater. IMPRO är så oerhört mycket mer än en lärobok i improvisationsteater. Det är en fantastisk manual för pedagoger, en fenomenal guide till att bli mer ohämmat kreativ, en insiktsfull introduktion till masker och trance – shamanism, om man vill. Den handlar också om relationer – eftersom teater ytterst sett enbart handlar om relationer.

IMPRO har inspirerat mig på så många olika fält i mitt liv, att jag numera plötsligt ibland kan undra vilka tankar som är mina, och vilka som är Keith Johnstones. Så mycket av det han har skrivit har fastnat i min hjärna, min världsbild. När jag började på allvar att utforska shamanism var det på inspiration av min shamanlärare Jana LaLanne – men det hade aldrig hänt om jag inte först redan (omedvetet) hade implementerat en mängd shamanistiska tekniker i mitt arbete med teater.

När jag och min kära hustru Jennie började hålla parkurser 2004, använde jag en hel del dramaövningar på kurserna, eftersom de passade alldeles fantastiskt bra just för att skapa bättre kommunikation i relationer. Och det inslaget har snarare ökat än minskat. Så cirkeln sluts, eftersom jag nu när jag kommer tillbaka till arbetet med teater också har med mig ovärderliga erfarenheter från andra områden, som nu kan återbefrukta mitt arbete med teater.

Nu läser jag Impro for Storytellers, Keith Johnstones andra bok om teaterimpro, samt en biografi om Keith Johnstone, och jag har beställt en av hans pjäser, samt IMPRO på originalspråket engelska. Och om allt går som det ska kommer jag även att åka till England i september, för att gå en kurs med Keith Johnstone själv. Det blir första gången jag träffar honom personligen, och det kanske inte blir så många fler chanser, med tanke på att han nu är gammal (80 bast).

Jag tar igen förlorad tid. Här ska improviseras, och här ska spelas teater!

Om du också längtar efter teater, starka sensationer, lekfullhet, dynamiska och levande möten med andra kreativa och entusiastiska människor, om du vill utvecklas både som skådespelare/estradartist OCH som människa, om du vill ha extremt och intensivt roligt under en helg – då kan Tranceformation Impro vara något för dig. Nästa kurs går av stapeln 23-25 maj. Det finns fortfarande plats för fler deltagare. Kanske du är en av dem?

Besök gärna hemsidan för Det Magiska Rummet! >>
Det Magiska Rummet har också en egen sida på Facebook! >>
Tranceformation Impro har också ett event på Facebook! >>
Nyhetsbrev för kommande Tranceformation Impro! >>

Keith Johnstones hemsida >>

Sista chanserna i år för Sveriges bästa parkurs!

Gudomlig Njutning är vår mest populära kurs (57 kurstillfällen hittills), och erbjuder en intensiv helg med fokus på sex, kärlek och intimitet, med teori, praktiska övningar och öppna samtal.

Kurserna i april och maj kan bli de sista Gudomlig Njutning i år.
Hösten 2013 innehåller en hel del tidskrävande projekt och arbete för oss båda på varsitt håll, och därför kan det bli glesare med våra gemensamma kurser en period. Ordningen kommer att återställas, men det kan ta lite tid.

Om du och din partner vill gå denna kurs i år, kan det vara dags nu!
Eventuellt håller vi en till kurs i sommar, men det kan vi alltså inte garantera.

• Öka din förmåga till att både ge och ta emot njutning!
• Lär känna dina och din partners lustpunkter!
• Öka intimiteten, lyhördheten, kärleken och extasen er emellan!
• Lös upp onödiga spärrar och hämningar som hindrar dig att älska och njuta!
• Maximera dina orgasmer – både kvinnor & män kan bli multiorgasmiska!
• Bejaka den starkaste och mest ursprungliga, kreativa drivkraften inom oss alla – den gudomliga, heliga, lekfulla, magiska sexualiteten!

Läs mer på hemsidan om Gudomlig Njutning! »

Respons från tidigare kursdeltagare:

”Nu har vi kommit hem och landat.
Reflekterat och försökt att träna på andningen.
Vi fick lära oss en hel del och fick ännu mera att tänka på.
Vi har funderat lite på hur vi nu ska utvärdera kursen. Men vi kommer bara fram till att den i våran smak var mycket bra.
De tre dagarna gick otroligt fort. Och ni fångade vår uppmärksamhet bra (annars brukar E. somna på olika föreläsningar).
Det var bra upplagt varvat med teori och övningar.
Kaffet var jättegott …
Vi kan inte komma på något som skulle behöva förbättras…
Allt var kanon!”

”Tack för en mycket stimulerande och rolig helg! Ni är fantastiska. Snacka om att lämna många hjärnspöken bakom sig efter denna härliga helg!”

”Det här är en kurs som alla bör gå, oavsett om man har ett fantastiskt sexliv eller inte. Vi lärde oss massor!”

”När vi kom hem sent på kvällen efter kursen så hade vi så mycket lust att vi genast satte igång och tränade!”

Läs mer respons från tidigare kursdeltagare! »

Detta är vår mest populära kurs, och ryggraden i hela vår verksamhet. Flera hundra par har deltagit på denna grundkurs i kärlek, relation, kommunikation och sex sedan starten 2004. Gudomlig Njutning erbjuder dig och din partner en djupdykning i er relation, en lekfull nyupptäckt av vad det var som gjorde att ni en gång blev förälskade i varandra, och en öppning till att bli det igen.

Gudomlig Njutning är en kurs i kärlek, sexualitet, frihet, närvaro, njutning, liv, lust, lekfullhet och glädje. Det handlar framför allt om sexuell självbestämmanderätt, och när du erövrat den kommer du att upptäcka att det sprider sig till allt annat i livet.

Bra sex är hälsosamt på alla plan – för den fysiska hälsan och för emotionellt välmående, det är roligt, kärleksbefrämjande, intimitetsskapande och inget att skämmas för.

Den finaste gåvan du kan ge din partner är din tillit, din åtrå, beundran, närvaro och din tid, att du njuter av din partners sexualitet, och vill ha mer av den, att du har full tillgång till din egen sexualitet, och bjuder in din partner för att njuta av dina tillgångar. Din partner vill ha din kropp. Din kropp är ett fantastiskt redskap för gränslös njutning – för såväl dig själv som andra i din omgivning. Älska din egen kropp, och ge den i kärleksgåva – till dig själv och till din partner.

Ha en sexig, njutbar, rolig och utvecklande vår
– kom och lek med oss!

Ljus i vintermörkret med TantraLila!

På Skeppsuddens Kursgård, Vikbolandet, Norrköping
29 nov – 2 dec 2012
med Calle & Jennie Rehbinder

Leken och kärleken som andlig väg
Personlig utveckling med sexualiteten i fokus
Utforska din fulla kraft och potential!

Glöm allt du någonsin har hört om tantra. Vi erbjuder något helt nytt. Om du har tidigare erfarenhet av tantra, så kommer du förmodligen att känna igen en del, men även för dig erbjuder denna kurs helt nya perspektiv. Vi kombinerar tantriska tekniker och attityder med shamanism, taoism, teaterträning, meditation och lek – allt för att komma till den innersta kärnan, din sanna natur.

Många förknippar tantra med sex. Det är en liten sanning med stor modifikation. Tantra är mycket, mycket mer än så. Tantra är en livsåskådning, en attityd, en uppsättning metoder att uppnå andlig, mental, känslomässig och fysisk harmoni, utveckling, närvaro och extas. Sex är en urkraft, en grundinstinkt som är intimt förknippad med livslusten, och därför kan sexualiteten ha en stor betydelse för dem som vill växa och bli mer levande – särskilt om sexualiteten är hämmad och instängd.

TantraLila är en ny sorts kurs för dig som vill utforska ditt inre liv och dina relationer till omvärlden på ett dynamiskt, lekfullt och fysiskt sätt. Leken är den effektivaste vägen till det djupaste allvaret, till den starkaste innerligheten, och därför är leken som metod mycket central i vår kursfilosofi.

Kursen kommer att innehålla en mängd lekar och övningar på olika teman – gränsdragningslekar (konsten att säga NEJ!), shamansk trumresa, meditationer, tantriska andningstekniker för att öka flödet i kropp och själ, samt för att kunna få riktigt starka helkroppsorgasmer. Du kommer kort sagt att serveras ett smörgåsbord av tekniker och attityder för att göra ditt liv rikare och friare, och du tar med dig det du själv gillar bäst!

Du behöver inte kunna något om tantra för att delta på någon av våra kurser. Det enda du behöver veta är att du vill lära dig mer om dig själv, och utmana dina egna gränser på ett lekfullt och respektfullt sätt. Våra kurser är väldigt lekfulla och roliga, allt är 100 % frivilligt, vi utmanar ingen, tvingar ingen till någonting – däremot erbjuder vi en lekplats för kursdeltagarna där de kan utmana sig själva så långt de själva vill och vågar. Vi skapar ett tryggt och varmt rum där folk kan känna sig trygga, sedda och respekterade.

Denna kurs är öppen för alla – både för dig som är singel och för dig som lever i en relation, oavsett om du har din partner med dig eller ej, samt förstås helt oberoende av vilken sexuell preferens du har. Den största skillnaden gentemot våra parkurser är just det att denna kurs inte alls är parorienterad, utan snarare individ- & grupporienterad. Målet är att du ska beredas möjlighet att utforska din relation till dig själv såväl som din omvärld.

Läs mer om TantraLila på hemsidan för kursen »

För anmälan – kontakta Calle Rehbinder: info@cirkuseros.nu, eller anmäl dig i formuläret på hemsidan för TantraLila.

Ett sexuellt tillåtande samhälle – på riktigt!

Under fem dagar i juli upplevde vi något helt unikt, en tillvaro de flesta knappt vågar drömma om – en sexuellt tillåtande och uppmuntrande samvaro, med total acceptans för såväl egna som andras gränser och integritet.

Sexsibilityfestivalen är årets verkliga höjdpunkt för oss sexpositiva, njutande, livsbejakande, leklystna upptäckare av det underbara livet vi lever. För fjärde året i rad hölls denna festival på Skeppsuddens kursgård, och i år var det större, bättre, sexigare och läckrare än någonsin! Fler lärare, fler workshops, fler festivaldeltagare, fantastisk mat, många nyheter, bättre organisation. Festivalen håller helt enkelt på att bli riktigt proffsig!

De första tre åren var underbara också, i sin improviserade, bohemiska charmighet. En del av den ursprungliga pionjärcharmen har förstås tappats lite nu, men det har istället ersatts av massor av kvalitet, struktur, riktning och tydliga mål. Nu känns det på riktigt som att Sexsibilityfestivalen kan bli något verkligt intressant, en festival att räkna med, en mer och mer internationell begivenhet.

Det bjöds på en mängd olika slags kurspass, föredrag och happenings, ofta på tre-fyra olika ställen samtidigt (svårt att välja!), med flera olika lärare som fokuserade på sexualitet, närhet, njutning, tantra, kärlek och andlighet. Man kunde ständigt välja om man ville gå på någon workshop eller kanske bada, vila, fika i det nya kaféet med mystält, älska, sova, få en härlig massage, gunga naken i den fantastiska slänggungan – eller vad man nu hade mest lust med.

Det var en internationell samling lärare på festivalen – från Sverige, Danmark, Finland och England – Åsa Kullberg, Sara Brorsen Skaarup, Ruby May, Johan Ekenberg, Diana Diakova & Martin Heese, Pia Struck, Lorenzo Stiernqvist, Charlotte och Alexander Rudenstam, Smrati Skog, Lars Maria Norén, Ingrid Frideborgsdotter, Marina Kronkvist, Tobias & Elisabeth, Andy, Susanne Sarasai Johansson, Denice Enerhag, Lisa Salamon, Petra Blomqvist och Sandra Bergman – och så vi förstås. Har jag missat någon må det vara hänt. Många var det i alla fall.

Jag var väldigt aktiv på festivalen och höll sannolikt fler workshops än någon annan (som vanligt) – från Konsten att säga NEJ! till sensuella lekar (Konsten att säga JA!), oljeglidning, kroppsmålning och ett föredrag om Kärlekens 9 språk. Och jag assisterade på en workshop med Pia Struck, och gick på flera andra workshops, så jag hade verkligen fullt program. Det blev inte mycket sömn om nätterna, men aktiviteterna på festivalen höll mig pigg och alert.

En av de verkligt härliga workshops jag arrangerade och höll i var oljeglidningsritualen, den underbara upplevelsebaserade meditationen i vilken samtliga deltagare får ligga nakna på en presenning, med kanterna uppvikta så det blir som en isolerad värld, och få varm olja hällt över sig. Sen är det bara att glida runt. Det är förstås mer än så – förberedelserna i form av en noggrann introduktion, stilla meditation, ingång i oljebassängen, samt att landa där – allt detta i ett djupt meditativt tillstånd, och det tar förstås sin tid. Deltagarna guidas hela tiden av mig för att få ut mesta möjliga av ritualen. Jag håller alltid ett väldigt lugnt tempo, så att det verkligen kan bli en djupt meditativ, innerlig och stilla upplevelse, ett mjukt lekfullt flöde med enorm lyhördhet och flexibilitet.

Efter ceremonin samlades vi alla i en samtalscirkel, där alla som ville fick dela med sig av sina upplevelser. Efter det lämnade jag rum för fri lek, och då blev det lite mer fart och fläkt. Men då hade samtliga deltagare fått pröva i lugn och ro, och bara de mest leklystna stannade kvar. Även jag fick tillfälle att glida runt lite! Härligt blev det på alla sätt och vis!

Ingen Sexsibilityfestival utan kroppsmålning! Som traditionen bjuder ledde jag en härligt lekfull kroppsmålningsworkshop för alla hågade, med massor av färger, vatten, penslar och nakna människor att måla på. Alla deltagarna får pröva på att både måla och bli målade på, och sen tillstötte galna danslekar med fantastiskt dekorerade kroppar. Som vanligt var också Alexander med på ett hörn (med Vaginarts) och målade sina härliga fittmålningar. Många var det som målade på både varandra och sig själva, och det var inte ovanligt att samma person hade målningar av flera olika som målade. En rörlig konstutställning, med andra ord.

En av de bästa sidorna av Skeppsudden är stranden. Där finns ett av Sveriges vackraste bastuhus – en åttakantig vedeldad bastu med panoramafönster ut mot Bråviken. Helt fantastiskt. Från dessa klippor kan man sitta och bevittna solnedgången, och förstås även ta sig ett nattligt dopp i det långgrunda vattnet. Härligt. Eller sola och bada på dagen, förstås. Och på en så hektisk tillställning som Sexsibilityfestivalen kan det vara särskilt nyttigt och skönt att ta sig en paus, bara vila och njuta av naturen.

Själv har jag haft fantastiskt roligt. Jag har träffat massor av underbara människor – både gamla vänner och helt nya, och fördjupat relationerna med många av dem. Jag har hållit workshops och gått på workshops, och lärt mig massor av nytt som jag kan använda i såväl privatliv som inom min kursverksamhet.

Den lilla byn av underbara människor som uppstod på Skeppsudden dessa dagar gav också en aning om hur det skulle kunna vara att faktiskt leva i ett samhälle som både tillåter och uppmuntrar sex, kärlek och intimitet. Att leva i ett kollektivt sammanhang där sexuella handlingar ses som fullkomligt normala, trevliga och önskvärda, och där respekten för andra är så hög, där ett nej är ett nej och ett ja är ett ja, det är verkligen något helt unikt. Och precis så var det på Sexsibilityfestivalen.

Låt oss fortsätta att sprida dessa insikter, att det faktiskt går att bygga ett samhälle med mycket mer kärlek, respekt, och god sexualitet.

Det blev minst sagt en extraordinär upplevelse, och vi längtar redan efter nästa års festival – som ska bli ännu bättre!

Mer om Sexsibilityfesivalen:
Charlotte Rudenstam, Charlotte Rudenstam (igen), Charlotte Rudenstam (igen), Sara Skaarup

Festivalens officiella hemsida
Facebook-gruppen för Sexsibilityfestivalen 2012
Hemsidan för Skeppsuddens Kursgård
Mer om våra kurser på Cirkus Eros

Memento Mori

Denna bloggpost publicerades först på min fotoblogg År 50, men den har en sådan allmängiltighet, att jag bestämde mig för att vidareutveckla texten en smula, och stoppa in den här också, eftersom TantraBlog fortfarande är den av mina bloggar som har flest läsare. Jag passade på att lägga in fler bilder också. Alla bilder i detta blogginlägg är tagna av mig på Skogskyrkogården – i år eller 1996.

Jag tycker om Skogskyrkogården. Det är en alldeles unik plats, ett arkitektoniskt mästerverk som även finns med på UNESCO:s världsarvslista. Det är en stilla plats, skild från omvärlden, där även döden blir vacker. Det är förstås oundvikligt att tänka på livets förgänglighet och ändlighet på en plats som denna. Alla dör, och ändå går livet vidare.

Jag har en personlig koppling till just Skogskyrkogården och döden på fler än ett sätt, eftersom jag har hållit ett par begravningsceremonier där. I egenskap av praktiserande nordisk hedning har jag hållit ett stort antal ceremonier av olika slag – mest bröllop (22 stycken) men också namngivningar, blot, invigningar – och begravningar. Jag har officierat vid fem begravningar, varav tre på Skogskyrkogården. Så jag har haft tid att tänka på döden.

Vissa platser vibrerar särskilt intensivt av både liv, död, kärlek, saknad, smärta och sorg. Det starkaste exemplet på det tycker jag är den del av Skogskyrkogården där ett stort antal mycket små barn är begravda, med små gravar dekorerade med nallar, dockor, leksaksbilar och andra barnrelaterade föremål. Det är både ofattbart sorgligt, och på något märkligt sätt glädjefyllt samtidigt. Skogskyrkogården är med andra ord ett perfekt ställe för en intressant fotosafari.

Det är förstås oerhört spännande rent konstnärligt att använda en dödens plats som fond för starkt livsbejakande motiv. Mitt favoritexempel på det är en serie mycket vackra och stämningsfulla nakenbilder jag tog 1996, som går att finna på min erotiska sida Cirkus Eros. Det kan verka märkligt och t.o.m. en smula bisarrt att skildra erotik på en kyrkogård – men sex, andlighet och död ligger mycket närmare varandra än man kanske anar. Det är inte utan anledning som orgasmen ibland omnämns som la petite mort – den lilla döden.

Det är nödvändigt att emellanåt kontemplera döden. Döden är en del av livet, och det är självklart att det som en gång fötts också en gång kommer att dö. Att minnas att man är dödlig, som den romerske härföraren på triumfvagn, som har en slav som viskar i hans öra – ”memento mori” – är en nödvändighet för att minnas att leva fullt ut så länge man har förmånen att få uppleva just det. Att minnas att allt det här tar slut en dag, att det är viktigt att leva här och nu.

Jag är inte rädd för att dö. Jag kan vara rädd för smärta, och för en mängd andra saker som kan ge mig intensivt obehag, men efter att ha upplevt ett par nära-döden-upplevelser har jag insett att just döden inte skrämmer mig. Inte för att jag har bråttom att dö – jag vill gärna leva så länge jag får. Men just döden skrämmer mig föga. Ingen vet ju faktiskt vad som händer sen.

Många påstår att de vet, men de ljuger allihop. Ingen vet. Antingen tar allting slut, och man slutar att existera helt och hållet, och då finns det inget att vara rädd för eftersom det inte finns någon kvar som kan uppleva den tomheten. Eller så fortsätter livet efter den fysiska döden – och då är det inte så mycket annat att göra än att hänga med på den resan. Eftersom ingen vet vad som faktiskt händer sedan så finns det ingen möjlighet att förbereda sig – annat än att leva så gott, så rikt, så fullt och totalt man kan i det enda livet vi vet att vi har.

Samtliga religioner är totalt irrelevanta när det gäller just denna fråga, paradoxalt nog, eftersom de flesta religioner bisarrt nog fokuserar väldigt mycket på efterlivet, istället för att fokusera på livet vi lever här och nu. Det skiljer sig förstås en hel del från kultur tll kultur – de animistiska, panteistiska traditionerna har inte transcendens som mål, utan snarare immanens, och är betydligt mer här-och-nu-orienterade. Men – alla mänskliga kulturer har de livsviktiga myterna, legenderna, musiken, de gemensamma riterna och ceremonierna, förklaringsmodellerna för livets alla skeden och aspekter – inklusive hur vi hanterar döden.

Men just dessa råd om vad som händer efter döden är alltså totalt värdelösa för den som dör. De fyller möjligen en funktion för de efterlevande, som en psykologisk buffert – ”mamma är i himlen” – ”nu är din far hos Odin i Valhall” – ”nu är din mormor en vallflicka som dansar med Krishna i Goloka Vrindavan”. Eller så önskar vi att människor som skapat mycket smärta i sitt liv också får uppleva rättvist mycket smärta i en tänkt skärseld.

Men vi vet inte. Vi kan bara tro, hoppas, fantisera, drömma.
Det är allt.

Själv ägnar jag all min energi åt det som händer i det här livet, gör vad jag kan för att inkarnera fullt ut här och nu, så att jag när döden väl kommer kan veta att jag inte har skjutit upp något, inte missat något viktigt bara för att jag väntat, inte sagt det där jag ville säga, inte älskat fullt ut, inte levat min fulla potential. Jag tror inte att jag lever min fulla potential riktigt ännu. Vi har alla mer eller mindre bagage som håller oss tillbaka. Konsten är att veta vad jag har nytta av, och vad som sinkar min färd.

Paradoxen är väl att när vi väl har lärt oss det – då är det dags att dö.

Sexfestival i dagarna fem – härligt, spännande och utvecklande!

För tredje året i rad är det nu dags för Sexsibilityfestivalen! En festival i syfte att hylla och fira kärleken, sexualiteten och livet, på Sveriges vackraste kursgård – Skeppsudden – ett par mil utanför Norrköping. Och nu är det alltså dags igen – ännu större, sexigare, bättre, roligare och härligare!

Festivalen börjar nu på fredag, och håller på till onsdag nästa vecka – 15-20 juli. Det finns fortfarande plats för dig också! Häng med! Det kommer att bli den största, bästa, roligaste och sexigaste Sexsibilityfestivalen någonsin! I år har festivalen utöver de ordinarie kurslokalerna även ett festivaltält, så att det finns möjlighet att hålla ännu fler workshops samtidigt. Mycket att välja mellan, med andra ord!

Festivalen är öppen för alla som vill komma, och erbjuder en mängd underbara möjligheter att utforska sig själv i mötet med andra lekfulla och nyfikna människor. Läs gärna här om hur det blev första festivalen, 2009! Det är en stor ynnest, ett privilegium, att få vara delaktig i denna manifestation av gränslös kärlek, glädje och njutning, år efter år.

I år blir festivalen förstås ännu bättre än de föregående – inte minst om just du kommer och deltar! En festival blir precis så bra som summan av deltagarna och arrangörerna, och blir det många sköna människor som kommer dit så blir det också en fantastisk upplevelse för alla.

I år är det fler skarpa kursledare och inspiratörer än någonsin, och många som inte har varit med tidigare år. Danska Pia Struck, som sedan många år tillbaka håller fantastiska kurser för kvinnor (men numera också för män) är ny på festivalen, liksom Alex Vartman med sin ”New Tantra”, Juan José Lopera Sánchez, samt Susanne Häll som underhåller med sin musik. Det kommer även ett antal Sexsibilitycoacher som håller olika workshops – Lars Maria Norén, Ingrid Frideborgsdotter, Elisabeth Krogh, Oskar Palmenfelt, Lisa Salamon, Marina Kronkvist, Susanne Sarasai Johansson m.fl.

Inspirerande kursledare som varit med tidigare år på festivalen, och som kommer även i år, är Johan Ekenberg, Lorenzo Stiernqvist, Ramya Charlotte Eriksson & Anam, Sofia Sjöblom, Alexander och Charlotte Rudenstam, m.fl. Underbara inspiratörer med garanterad superkvalitet på alla sina aktiviteter.

Jennie och jag har varit med varje år och är som vanligt mycket aktiva. Vi håller förstås en mängd olika aktiviteter även i år, som till exempel den oerhört uppskattade kroppsmålningsfesten, då alla får möjlighet att måla på sig själva och varandras nakna kroppar, och dansa vilt till pulserande rytmer. En intensiv miniversion av TantraLila blir det förstås, vår nya kurs för både singlar och par, en utveckling av Kärlek, Liv & Lust, den kurs som vi tidigare har hållit många gånger just på Skeppsuddens kursgård. Vi kommer också att hålla vår kraftfulla gränsdragningsworkshop, Konsten att säga nej.

Ett helt nytt inslag från oss i år är ett föredrag om Kärlekens 9 språk – hur man kommunicerar konstruktivt och kärleksfullt. Nytt på festivalen är också att jag komemr att ha en fotoutställning, och därtill erbjuda fotografering (mer eller mindre naket och/eller erotiskt, efter önskemål). Jennie kommer att erbjuda behandlingar med taktil stimulering. Många aktiviteter blir det alltså, både gammalt och nytt.

Allt som erbjuds är naturligtvis 100 % frivilligt – du väljer själv bland det stora utbudet av kurser, underhållning, lekar och andra aktiviteter som finns, och du kan även välja att bara softa, sola, bada och ta det lugnt, och bara se allt vackert, roligt och spännande som sker på festivalen. Och jag kan nog lova att det blir fler aktiviteter än det som står i programmet. Vi har flera hyss i bakfickan, och det är vi nog inte ensamma om!

Mer om Sexsibility-festivalen på Starsprays hemsida!
Mer specifik info och anmälan.
Ladda ner festivalprogrammet! (pdf-fil)
Gå med i Facebook-gruppen för Sexsibilityfestivalen!
Besök även hemsidan för Skeppsuddens Kursgård!
Läs mer om våra kurser på Cirkus Eros!