Archive for the ‘Fascism’ category

Varför frihet och kapitalism är bättre än toppstyrning och socialism

24/09, 2019

Jag gick i skolan på 1970-talet – i gymnasiet under åren 1978-1980. På den tiden var folk i allmänhet betydligt mer vänster än nu, och i synnerhet lärarkåren. Man var helt enkelt inte en god människa om man inte var vänster. Socialism var något fint. Höger var egoism, ondska och avsaknad av empati, samvete och solidaritet. Så var det bara.

Själv var jag väldigt radikal och upprorisk, och framför allt en frihetsälskande demokrat och liberal. Jag visste inte att det hette så när jag var tonåring, men med åren har jag förstått att jag i praktiken var en fullfjädrad klassisk liberal redan som väldigt ung. Efter att vid 13 års ålder ha hört ett tal av Gösta Bohman, i Sollentuna Centrum, gick jag med i Moderat Skolungdom, och blev mer och mer aktiv med åren.

Detta irriterade förstås en och annan i min omgivning, inte minst mina mer vänsteranstrukna lärare, och emellanåt försökte en och annan att tala mig tillrätta, eftersom jag uppenbarligen inte hade sett ljuset; den kommunistiska flamman. Det kunde se ut på olika sätt – genom överseende leenden, arrogant mästrande, eller till och med en och annan utskällning.

Men jag var en självständigt tänkande person med en jävla integritet, och därtill ideologiskt en rätt teatralisk tonåring med smak för starka effekter, så istället för att anpassa mig valde jag att protestera och provocera. Jag bar till exempel ibland en rockslagsknapp med texten ”FASCISM • NAZISM • KOMMUNISM – NEJ” – vilket var oerhört provocerande 1978, tro mig.

En lärare stoppade mig i en central och välbefolkad korridor i mitt gymnasium, och ville väl statuera exempel inför publik. Han skrek åt mig att jag skulle ta av mig den där knappen, att man verkligen inte kan jämföra kommunism med fascism och nazism. Då svarade jag att det stämmer alldeles utmärkt, för kommunism var värre. Sanningshalten i det påståendet kan förstås diskuteras, men det fyllde sin funktion som provokation.

Komiskt nog blev läraren alldeles röd i ansiktet av ilska, och så höjde han rösten ytterligare, och hävdade med emfas och viftande armar att jag egentligen inte borde få bära en sådan knapp – då svarade jag att i hans totalitära drömsamhälle vore det säkert sant, men Sverige är alltjämt en västerländsk demokrati med yttrandefrihet. Så därför får jag det. Då gav han upp, vände på klacken och gick därifrån med bestämda steg. Somliga i omgivningen hade stannat upp och följt meningsutbytet, och skrattade gott åt lärarens pinsamma nederlag – vilket förstås gjorde honom än mer frustrerad, men min seger desto sötare.

Jag vill dock påpeka att mitt politiska engagemang absolut inte bara var en fråga om provokation och uppror. Jag var en uppriktig politisk aktivist, starkt övertygad om att frihet är bättre än toppstyrning, att människor måste få välja själva hur de ska leva. Och den övertygelsen har jag kvar än idag. Det hände också i mina tonår att jag emellanåt fick fina tillfällen att utveckla mina resonemang.

Det fanns en tydlig skillnad mellan mig och många andra i skolan, både elever och lärare, beträffande just den politiska medvetenheten om vad vänsterpolitik kan leda till. Mina föräldrar hade flera vänner och bekanta som de facto flytt från öststater. Vi hade bekanta från Tjeckoslovakien, Ungern, DDR, Polen, m.fl., och jag fick redan som mycket ung höra berättelser om det socialistiska förtrycket, om den totala avsaknaden av yttrandefrihet, och mycket annat läskigt. Inte riktigt de solskenshistorier om den underbara socialismen, som gärna spreds i svenska media. Så jag läste på ordentligt, och såg genom den lögnaktiga vänsterpropagandan, som jag förstås gärna debatterade – inte minst i skolan.

Så fort en lärare hyllade socialistiska eller kommunistiska diktaturer (vilket hände oftare än man kan tro), så hade jag alltid någon intressant kommentar, eller kanske en hel historia att berätta – till exempel om Stasis register och spionmetoder, om KGB:s avrättningar av politiskt oliktänkande, eller vilka krav som fanns på att få äga en skrivmaskin i Rumänien. När någon hyllade DDR så frågade jag alltid varför de då skjuter ihjäl folk som vill flytta därifrån. Ungefär på det sättet hade jag det under hela min gymnasietid. Undra på att jag fick dåliga betyg av vissa lärare. Ja, jag var skitjobbig. Men det var det värt. Och det kom till användning vid högst oväntade tillfällen.

Under min uppväxt var bilar ett av mina största intressen. Och mina huvudämnen var inte teknik och mekanik, utan snarast formgivning och bilhistoria, något jag läst otaliga tjocka volymer om. Därför blev det väldigt komiskt på en skollektion, när en av mina lärare plötsligt, rakt ur luften (eller ur röven?) påstod att saker och ting som produceras i socialistiska länder, i planekonomiska system, håller mycket högre kvalitet än sådant som produceras i kapitalistiska länder, eftersom vinstintresset gör att kapitalister vill att folk ska köpa nytt hela tiden, och därför producerar man saker av sämre kvalitet, som går sönder. Ergo = produkter från öststaterna är bättre än produkter från västländer. Härlig spekulation. En lätt surrealistisk situation med tanke på att ämnet var svenska, och politik var över huvud taget inte relevant just denna lektion.

Detta uppenbart felaktiga påstående inspirerade mig att helt sonika ställa mig upp i bänken, ta över lektionen, och hålla ett litet föredrag om bilhistoria. Och då undrar vän av ordning kanske vad bilhistoria har med socialism och kapitalism att göra. Häng med, så kommer du att förstå. Kom ihåg att denna händelse jag beskriver utspelade sig på slutet av 1970-talet. Då var Tyskland fortfarande två länder – Östtyskland och Västtyskland, och få kunde ana att muren skulle falla, bara tio år senare.

Efter andra världskriget delades Tyskland i två halvor. En östlig socialistisk halva, styrd av Sovjetunionen, och en västlig, marknadsekonomisk demokrati, till en början administrerat av de allierade – USA, England och Frankrike. Intressant nog hade både BMW och Auto Union fabriker för biltillverkning i den östtyska halvan. BMW-fabriken exproprierades av staten, och där tillverkades en tid förkrigsmodeller av BMW, under namnet EMW. EMW bytte snart namn till Wartburg, som sedermera utvecklades till en trecylindrig, gräsligt ful plåtlåda av synnerligen dålig kvalitet.

Trabant – en av världens sämsta bilar någonsin, har en liknande historia. Auto Union var från början en koncern med fyra bilmärken, Horch var det allra finaste, och kunde tävla med Mercedes och Maybach i kvalitet och exklusivitet. Snäppet enklare var Wanderer, och så Audi, och den allra billigaste och enklaste var DKW, en elegant liten bil som inspirerade SAAB till såväl aerodynamik som tvåtaktsmotor och frihjul. Därav de fyra ringarna i det vi idag tänker på som Audis emblem. Det var de fyra rullande följeslagarna i Auto Union.

Efter kriget flyttade BMW-folket och Auto Union-folket till Västtyskland, och fortsatte att bygga bilar där. Men det fanns som sagt tillverkningsindustri kvar i öst, och i Audi-fabriken i Zwickau (som förstås också konfiskerades av staten) började man snart tillverka dåliga varianter av förkrigs-DKW, som fick heta IFA. Det var ont om plåt, så man byggde större delen av karossen i plywood. På 1950-talet introducerades duroplast – ett material som hängde med när östtyska staten lät bygga den första Trabanten 1957, som sedan byggdes nästan oförändrad fram till 1991. En liten bil av synnerligen dålig kvalitet, med en ofattbart smutsig, svag och otillförlitlig tvåcylindrig tvåtaktsmotor, en kaross av plast utan någon som helst krocksäkerhet – och därtill trång, långsam och ful. Men man kunde få stå i kö i 15 år för att få köpa en. En fin paradox låg i att det effektivaste sättet att gå förbi kön, att få köpa en bil utan kö, var att betala med västvaluta.

1961 byggdes den s.k. Antifaschistischer Schutzwall – den antifascistiska skyddsvallen runt Väst-Berlin, officiellt som ett försvar mot det Västtyskland som de östtyska ledarna påstod var infiltrerat av nazister och fascister. Men dessa genomskinliga påståenden lurade förstås ingen. Miljoner östtyskar hade redan flytt till väst (påtaglig braindrain av högutbildade och kompetenta personer), och socialisterna ville stoppa denna avfolkning. Så – istället för att erbjuda ett trevligare samhälle att leva i, förvandlade man det över en natt till ett fängelse, och straffet för rymningsförsök till Västberlin var döden. Men 1989, efter nästan 30 år av isolering, var det alltså slut med muren, slut med gränsen mellan öst och väst. I och med sammanslagningen av Östtyskland och Västtyskland fanns det plötsligt ingen marknad för socialistiska skräpbilar, så 1991 var det slut med både Trabant och Wartburg. Putz weg.

Så vad säger denna historik oss om olika politiska system? Kanske en så enkel sak som att båda dessa två bilmärken fick utvecklas på två håll, i två politiska versioner av samma land. Och vilka slutsatser kan vi då dra av detta resonemang? BMW i väst blev en av världens bästa bilar, en föregångare och ett tekniskt under. Audi är inte långt efter, och kan utan tvekan rankas som en av världens bästa personbilstillverkare i såväl kvalitet som prestanda – och det gällde redan 1978-1979 (då jag alltså första gången drog denna jämförelse).

När muren slutligen föll, tio år efter min jämförelse i klassrummet, hade BMW och Audi blivit ännu bättre, medan deras efterblivna tvillingar i öst, Trabant och Wartburg hade stannat i växten. Föga förvånande gick båda dessa bilproducenter omedelbart i konkurs, efter att ha fått konkurrens från västproducerade bilar, som var både billigare och bättre. Och man behövde inte stå i kö i flera år för att få köpa en.

Sensmoral: Frihet är bättre än ofrihet. Spontan ordning från de enskilda individerna fungerar bättre än toppstyrning och femårsplaner. Fri marknad är bättre än protektionism och skråväsende.
Med andra ord: låt det privata näringslivet sköta all tillverkningsindustri. Staten ska inte lägga sig i vem som producerar bilar, eller andra industriprodukter för den delen, och inte heller reglera vilka som får köpa eller inte. Det blir inte bra.

Dekorrand

Språkfascism och metadebatter

23/02, 2017

Likriktning

Något jag är extremt trött på i svensk politisk debatt, är att alla förväntas vara så jävla städade, och att alla på något sätt förväntas inordna sig en likriktad, känslokall, universell form av ”civiliserad” kommunikation, som på något magiskt sätt kan uppstå i en total konsensus av vad som är rätt sätt att diskutera, artigt och respektfullt, alldeles oavsett vem man diskuterar med – som om artighet vore något universellt och likadant överallt. Det gör tyvärr alltför ofta att den politiska debatten blir otroligt tråkig, kastrerad och stendöd.

Framför allt måste man vara artig och välformulerad. Annars tar ingen dig på allvar. Det är en slags hämnd från känslomässigt hämmade byråkrater, känns det som. En härskarteknik mot engagerade personer. Att ständigt kommentera HUR folk förmedlar en åsikt istället för att bemöta åsikten är både en härskarteknik och ett jävligt lömskt sätt att undvika ämnet. Härskartekniker är förvisso en väldigt viktig del av politik, och den som är skicklig på det kan komma långt. Politik handlar ju ytterst sett endast och enbart om makt. Men det vore fint om åtminstone en del av debatten, av rent demokratiska skäl, kunde fortgå utan en våt, tung filt av repressiv metadebatt.

Paradoxalt nog ger denna tvungna artighet också väldigt mycket utrymme för helt vansinniga idéer att framstå som rumsrena och respektabla. Ha kostym och ett välartat sätt, så kan du komma undan med såväl grov rasism som fascistoida övervakningsdystopier â la Orwells 1984 på speed. När artigheten blir viktigare än sakfrågorna, då uppstår dessa ständigt återkommande metadebatter.

Det finns ett antal mer frispråkiga debattörer på den politiska arenan, som inte backar för ett mer burdust språk, om debattören i fråga anser det vara befogat. Alexander Bard är en självklar sådan, och emellanåt kvalar även jag in där. Jag anser helt enkelt att det är rätt att kalla en spade just en spade, och en korkad ståndpunkt för – en korkad ståndpunkt. När debattörer refererar till källor på ett lögnaktigt och missvisande sätt, trots att de tidigare blivit påminda om att deras källor är felaktiga, så anser jag att det är befogat att kalla dem lögnare. Men man får inte hemfalla åt enbart personangrepp. Då gör man precis samma misstag som dem som leder över samtalet till metadebatt – man lämnar ämnet och sakfrågorna. Poängen är att om man ska leverera fina förolämpningar, så måste de alltid vara relevanta till sakfrågan – man måste hålla sig till ämnet.

Neville Chamberlain och Adolf Hitler

Att respektera meningsmotståndare för mycket kan tyvärr tjäna deras ståndpunkter. Det är inte alltid konstruktivt att vara alltför artig, helt enkelt. Visar jag respekt för en lögnare kan det verka som att deras ståndpunkt är värd respekt – vilket den ju inte är, om den bygger på en dold agenda, underbyggd med lögner. Sanningen är att alla åsikter inte är lika värda. Om någon debatterar på ett väldigt populistiskt och lögnaktigt sätt, förtjänar de inte respekt, och ska avslöjas som de hycklare de är. Annars blir man lätt ännu en Chamberlain.

Det är alltför vanligt i politiska diskussioner, där en part har uttryckt sig med skärpa, som t.ex. när Alexander Bard för några år sedan lämnade Centern, och uttryckte sitt hat mot Centerkvinnorna, som han betraktade som missfosterhjärnor och idioter (typiska Bard-formuleringar) att alla HELT OCH HÅLLET fokuserar på debattörens sätt att uttrycka sig, istället för att fokusera på sakfrågan. Och så gör man det klassiska cirkelargumentet att ”om han hade uttryckt sig mer anständigt hade vi kanske kunnat diskutera varför, men nu går det ju inte”. Detta är fegt och ryggradslöst. Tycker man att en diskussion är viktig, så skiter man i hur motparten uttrycker sig, och fokuserar på ämnet.

Nyligen skrev jag en rätt hård kommentar till en artikel av Veronica Palm, och hamnade i ännu en metadebatt med en god vän, om huruvida det var rätt att skriva att hon var en lögnare – att det hade varit bättre att skriva att det hon påstår inte är sant. Men jag tycker att om någon uppenbart och sannolikt medvetet ljuger, för att trycka fram sin agenda, så är det rätt och riktigt att kalla den personen för en inpiskad lögnare. Återigen hamnade jag i en metadebatt. Trist och onödigt.

Själv tycker jag att det är rätt befriande och skönt med lite skarpare toner emellanåt. Det är förfärligt tråkigt om känslouttryck blir betraktade som opassande och fel i alla lägen. Då kommer alltid de kallaste byråkratsjälarna vinna. Vill vi det? Om man faktiskt blir arg på en dum politisk ståndpunkt måste man få uttrycka den vreden. Lite som i det brittiska parlamentet, där tongångarna kan bli ganska så temperamentsfulla emellanåt. Återigen – så länge man håller sig till sakfrågorna, och faktiskt levererar skarpa argument, så får man ta sig friheter. Annars är det som att säga att ett starkt engagemang är dåligt, något som gör en människa misstänkt. Där vill vi väl ändå inte hamna?

Debatt i brittiska parlamentet

Vi kommer ALDRIG att komma fram till en enda universell metod att kommunicera. Det existerar inte något sådant, så då är det väl bättre att bara acceptera att vi alla kommunicerar olika, och alla kan inte anpassa sig till alla andra hela tiden.

Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete.
En spade är en spade, och en lögnare är en lögnare.

Kaos bor granne med Gud.

Dekorrand

Spara

Spara

Spara

Hybris och fascism

20/12, 2013

Jonatan Holst

Hur man känner igen en tvättäkta fascist med vidrig människosyn och gränslösa maktambitioner, i total avsaknad av respekt för människor och deras privatliv – man lyssnar på vad de säger, läser vad de skriver:

”Människor skall inte vara anonyma när de köper varor eller tjänster.”

– Jonatan Holst, presschef på Finansinspektionen, FI.

Detta citat säger allt. Jag ryser av avsmak och indignation. Detta tyder på ett medvetande som genomströmmas av hybris och extremt kontrollbehov – men som helt saknar empati eller tillit till medmänniskor. Den här sortens människor skrämmer mig mer än något annat. Att öppet redovisa en så integritetskränkande inställning, att vilja kontrollera varenda människas privatekonomi ner till minsta bussbiljett, kondom, tuggummi, deckarroman eller skohorn, det är inte acceptabelt på något sätt.

Artikeln som citatet är taget ur har ett par år på nacken (GP 2011), och citatet är taget ur ett sammanhang där Holst refererar till pengatvätt – men frågan är på intet sätt inaktuell – snarare tvärtom, med tanke på alla avslöjanden kring NSA, FRA, Polisen m.fl. Det handlar om respekt för individen. Enligt Finansinspektionen är sådant underordnat. Enligt dem ska ingen kunna köpa ens en bussbiljett utan att staten känner till det. Varför? Vem vill veta allt detta om oss? Till vilket syfte? Vem tjänar på det? Vem skulle ägna sig åt pengatvätt genom att köpa bussbiljetter?

STASI skulle ha älskat Jonatan Holst. Gestapo, KGB, NSA, FRA likaså. Nu blev det Finansinspektionen, men inställningen är uppenbarligen densamma. Kontroll, kontroll, kontroll. Papiere, bitte?

tunn linje

Fler som skriver om Finansinspektionen:
Cornucopia, Viktualiebrodern

Dekorrand

Att missförstå yttrandefriheten

17/12, 2013

Right to opinion goes both ways...

Vissa djupt okunniga människor verkar tro att yttrandefrihet i all enkelhet betyder att de har rätt att yttra sig fritt om vad som helst – oemotsagda – även om det är en helt idiotisk sak de påstår.

Om jag då har en annan åsikt och hävdar den med goda argument (förklarar varför denna åsikt är idiotisk) kan det lätt bli så att den vars åsikter jag just ifrågasätte drar helt felaktiga slutsatser, nämligen att jag inte vill att hen ska få uttrycka sina åsikter, att jag på något märkligt sätt vill inskränka deras yttrandefrihet. Detta är givetvis ett fullkomligt barockt antagande. Inget kunde vara mer felaktigt.

Yttrandefrihet betyder INTE att få säga vad man vill utan att bli ifrågasatt. Ifrågasättandet är en del av yttrandefriheten, nämligen. Andra har lika stor rätt att yttra sig som du. Du får säga vad du vill – och det får även jag. Sådana är villkoren i en modern demokrati.

Dekorrand

Gästbloggare Ola Andersson – därför är jag pirat

10/09, 2013

MEN FÖRST EN INTRODUKTION:

Det har varit väldigt ont om politiskt bloggande från mig ganska länge, eller bloggande över huvud taget. Men det betyder inte att jag inte är engagerad. Jag har bara inte tagit mig tid att blogga. Mycket av mitt politiska skrivande har helt enkelt flyttat till Facebook. Det blir som regel väldigt mycket kortare och mer snuttifierat, inget som duger som bloggposter. Men med nära 3.000 kontakter blir jag i alla fall läst av hyfsat många – och på Facebook får jag oftare igång långa och intressanta diskussioner, eftersom Facebook lämpar sig bättre för interaktivitet än en blogg.

Idag har jag dock tänkt ändra lite på den alltför låga frekvensen av politiskt bloggande, men jag tar en god vän till hjälp. Ola Andersson är en piratpartist som är väldigt företagsam, kreativ, debattglad och engagerad. Han har skrivit en text som jag tyckte var mycket bra, och som jag därför gärna vill dela med mig av. Det är en text som på ett oerhört enkelt sätt förklarar vad det innebär att vi alla är övervakade och avlyssnade, ständigt. Det förtroliga samtalet försvinner helt som fenomen, och inga hemligheter går längre att bevara. Är det så vi vill ha det?

Den senaste tidens avslöjanden, om samarbetet mellan FRA och NSA, bekräftar att allt det vi varnade för 2008, och blev beskyllda för att vara paranoida konspirationsteoretiker och foliehattar, visade sig vara sant. Flera gånger om. Det är alltså mycket, mycket värre än vi vågade tro. Och nu har vi fått bekräftelse på det. Ibland vill man inte ha rätt, och denna massövervakning och globala superregistrering är ett sådant område. Nu visade det sig alltså att vi hade rätt, men att vi var naiva i vår bedömning av omfattningen.

Demokratin i hela Europa hotas faktiskt allvarligt av denna utveckling. Av denna anledning har jag bestämt mig för att det kommande året helt fokusera den lilla tid och energi jag har för politiskt engagemang på att kampanja för att Piratpartiet ska finnas kvar i EU-parlamentet. Det finns inget viktigare just nu.

Här kommer Olas artikel:

tunn linje

Bilden kopierad direkt från FRA:s hemsida.

Denna bild är kopierad direkt från FRA:s hemsida. Bara en sån sak.

Halloj alla vänner i den digitala världen! Jag älskar min dator för alla mina kompisar bor i den! Kanske du tycker likadant, kanske du tycker det även om internet? Att det är fantastiskt?! Att man kan lära sig nya saker till exempel. Vad helst man undrar över finns bara några knapptryckningar bort. För de unga som växer upp idag finns otroliga möjligheter att lättare än tidigare lära sig saker, utveckla sina intressen, träffa nya kompisar. De bor verkligen i datorn på ett sätt vi äldre inte förstår riktigt.

Det är underbart att man kan prata med och umgås med vänner över internet. Det är jättepraktiskt att man kan betala räkningar säkert med sin dator. Det är en välsignelse hur lätt det är att kunna skicka en bild från semestern och dela med sig av ett minne. Man kan även berätta saker som är viktiga. Hur barnen har det i skolan och vad de sagt och gjort för roligt i veckan. Med en person från säkerhetstjänsten ständigt närvarande i rummet med en mikrofon. Jo faktiskt.

Vi har en myndighet här i Sverige som heter FRA, Försvarets Radioanstalt. Vad FRA gör är att all trafik på internet i Sverige och som passerar Sverige, däribland Facebook, mail, webbsiter, dina telefonsamtal, filer du skickar och var din telefon befinner sig hela tiden lagras i deras datorer. Vad som är ännu värre är att medans du och jag pratar och det står en gubbe från FRA i rummet och spelar in vad vi säger, så står det en gubbe till här i rummet med oss. Från amerikanska underättelsetjänsten, NSA. För det har framkommit att vårt svenska FRA ger NSA tillgång till allt som de spelar in och lagrar om oss. Om detta har vår regering ljugit med besked för oss.

Förutom det, vet du vad mera NSA gör? De har tvingat IT-företag som Apple, Microsoft, Skype, Google och många många flera företag att bygga in bakdörrar i program som används för kommunikation så att NSA kan läsa allting. De har även bakdörrar så att din dator och mobiltelefon kan användas för att spionera på dig. Dessa apparater har ju både kameror och en mikrofoner som de kan läsa.

De har även, och detta är långt värre än det, tvingat tillverkare av olika standarder för kommunikation som rör kryptering att också bygga in bakdörrar så att din krypterade trafik inte heller är säker. Sådan trafik som t.ex. dina bankaffärer och dina medicinska journaler och förstås alla filer du skickar och hämtar på företagets server när du jobbar hemifrån. Du har inget privat över huvud taget, gentemot FRA och NSA. De anser sig ha rätt att läsa allting om dig och ingen i regeringen eller riksdagen tänker göra något åt det här. FRA älskar NSA och NSA älskar FRA. Svenska regeringen, riksdagen och svenska media älskar Obama med, som du har sett under den gångna veckan.

Så nu när vi talar med varandra om detta, så föreställ dig då att en gubbe från FRA står och spelar in allting och bakom honom en till, från NSA. Båda vet allting om dig, hur du använder dina pengar på banken, vilket besvär du sökte för på sjukhuset, vilka hemligheter dina barn har som de delar med sina vänner, vilka mina vänner är och vilka politisk åskådning de har och vilka hemligheter vi delar med varandra. NSA delar sedan detta med massor med amerikanska företag för deras ekonomiska vinning.

Vänner emellan är inte längre vänner emellan. Vi har inga hemligheter bara du och jag, eller jag och min bank eller jag och min läkare. Det är mellan dig, mig, FRA och NSA. För så är det. Jag älskar min dator lite mindre nu. För om vi skall prata med varandra om något viktigt så kan vi helt enkelt inte göra det via internet. Det är så de vill ha det. Vi skall inte prata om det här med övervakning tycker de. Vad tänker du göra åt det?

Jag är pirat, det är vad jag tänker göra åt det.

tunn linje

FRA:s självbild.

FRA:s självbild. På riktigt.

tunn linje

En väldans massa länkar för den som vill läsa mera:

Vi kan börja med amerikanen Edward Snowden. Han avslöjade med tidningen The Guardian den massiva övervakning som NSA, som han arbetade för, utsätter både amerikaner och hela världen för i denna artikel.
NSA Prism program taps in to user data of Apple, Google and others

Very thin brown line

Med anledning av detta så arrangerade EU-parlamentet en hearing om just NSA den 5 september 2013 och som vittnen hade de säkerhetsexperter och journalister bland andra. Under denna hearing så twittrades det friskt om alla avslöjanden som kom fram.
Man kan följa dem alla på twittertaggen #EUinquiry

Very thin brown line

Henrik Alexandersson, som är assistent till Christian Engström (MEP för Piratpartiet), följde hearingen och sammanställde ett antal tweets som ärligt talat skrämmer skiten ur mig. Det stora avslöjandet är att svenska FRA är den hemliga nation som fungerat som länk mellan NSA och resten av världen, just för att mycket internettrafik passerar över Sverige. Det andra stora avslöjandet är att även den trafik vi betraktar som säker, krypterad trafik, som t.ex. mellan mig och min bank, innehåller också bakdörrar och är inte alls säker. Konsekvensen av det är att internets själva struktur innehåller en svaghet som just terrorister kan utnyttja. Så i syfte att jaga terrorister så tog man bort möjligheten till säker kommunikation och därmed finns ingen säker kommunikation, för någon. Rätt korkat.
FRA är nyckelspelare i globalt övervakningsnät

Very thin brown line

Därefter började det dyka upp artiklar i det vi kallar för prasselmedia, här var en av de första:
Metro: Sverige pekas ut som NSA:s hemliga nyckelpartner
(På deras förstasida 2013-09-06)

Very thin brown line

DN skrev om det strax därefter:
USA har knäckt säkra krypteringar

Very thin brown line

Aftonbladet var också tidigt ute:
Snowden: NSA knäckte krypteringar på nätet | Nyheter | Aftonbladet

Very thin brown line

SVT skriver om det:
Sverige pekas ut som USA:s hemliga spionpartner

Very thin brown line

Sveriges Radio skriver om det här:
Svenskar kan vara avlyssnade i realtid

Very thin brown line

Christian Engström, en av Piratpartiets två svenska EU-parlamentariker skriver om samma sak här:
NSA har bakdörrar till en stor del av all krypterad internettrafik

I blogginlägget ovan så finns det länkar till två artiklar i slutet:
New York Times: N.S.A. Foils Much Internet Encryption
The Guardian: US and UK spy agencies defeat privacy and security on the internet

Very thin brown line

EPP-gruppen i EU-parlamentet släppte även detta pressmeddelande med anledning av den senaste utfrågningen. För oss pirater är det riktigt kul vad man valde för bild för att illustrera denna artikel, eller hur?
Pressrelease EPP group: Hacking and spying on allies unacceptable

Very thin brown line

Nyhetsbyrån Al Jazeera (som är riktigt bra, kolla in den då och då om du söker kvalitativa nyheter), skriver om det här med:
US cracked most online encryption – NSA has secretly developed ability to crack internet communication, according to new Snowden documents
Bonus: Det finns en video i artikeln.

Very thin brown line

Electronic Frontier Foundation tar upp saken och berättar mera om hur man kan skydda sig med hjälp av kryptering, annan kryptering än den som vanligen används (om du kan, skicka dem lite pengar, de är jättebra):
EFF: Leaks Show NSA is Working to Undermine Encrypted Communications, Here’s How You Can Fight Back

EFF länkar vidare till några saker som står med ovan, och även denna:
The Guardian: NSA and GCHQ unlock privacy and security on the internet

Very thin brown line

Mitt parti, Piratpartiet, mobiliserar och skriver artiklar och pressmeddelanden också:
Piratpartiets Presscenter: Reinfeldt och Bildt försökte dölja FRA:s nära samarbete med NSA
Piratpartiets Presscenter: Piratpartiet: Amerikanska NSA riskerar internets säkerhet

Very thin brown line

DN har fått upp ångan, välkommen in i matchen grabbar!
DN: Avslöjandet om Sverige ord för ord
DN: ”Sverige deltog i NSA-övervakning”

Very thin brown line

Denna publicerades natten före utfrågningen, men är mycket bra. Vad gör man i olika länder? Se trenden med hjälp av denna artikel:
Computer Sweden: Organisation är farligare än information

Very thin brown line

Sedan har vi då källan till det hela. Utfrågningen från Committe on Civil Liberties, Justice and Home affairs, Committe meeting, 2013-09-05.
Videon:
Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs, del 1
Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs, del 2
Har du Mac eller Linux fungerar inte filmerna, tyvärr. Förhoppningsvis så kommer filerna från presentationerna upp här senare. Det verkar ha varit så på tidigare möten.

Very thin brown line

Video!
Ett kort utdrag från utfrågningen med Jacob Applebaum m.fl.
Samma på Youtube, i HAX kanal.

Very thin brown line

Det finns även ett utdrag med hos Metro:
Han pekar ut Sverige i avlyssningsskandalen
Video: Här pekar Duncan Campbell ut Sverige

Very thin brown line

Deltog i hearingen:
Jacob Applebaum – hemsidaTwitter
Duncan Campbell – hemsidaTwitter

Very thin brown line

En pressrelease från LIBE (Civil Liberties Committee) efter hearingen:
Civil Liberties Committee MEPs hear key journalists on NSA snooping

Very thin brown line

Vill man följa denna härdsmälta av demokratin i västvärlden så kan man ha koll på denna sida. The Guardian är riktigt bra på detta ämne nu, och har samlat alla sina artiklar i ämnet på denna sida:
The NSA files

tunn linje

BLIPIRAT.NU

tunn linje

Expressen 2009

Att Piratpartiet får ditt och mitt förtroende att sitta kvar i EU-parlamentet är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet – i hela Europa!

PIRATPARTIET BEHÖVS I EU-PARLAMENTET!

Om du inte är tokförbannad  har du ingen koll på vad som pågår.

Dekorrand

Riktiga martyrer dör

13/08, 2012

Martyr

Till alla er som utmålar er själva som offer för andras godtycke, ni som gärna blir betraktade som heliga martyrer, ni som ser er som underordnade omständigheter bortom kontroll, tvingade av förtryckande strukturer och illasinnade personer, självuppoffrande hjältar som ingen ser, till alla er som det är så förskräckligt synd om.

Alla ni som skaffar er makt och inflytande över andra genom att projicera skuld och skam på omgivningen, alla ni som manipulerar andra att ge er det ni vill ha genom att utmåla er själva som offer, ni som kannibaliserar på andras känsloliv. Alla ni som dramatiserar er utsatthet i syfte att få andras uppmärksamhet.

Till er vill jag bara säga en sak:

Riktiga martyrer dör.

Martyrer

Dekorrand

Demonstration på Sergels Torg mot ACTA – bilder!

6/02, 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Det har demonstrerats mot ACTA i flera svenska städer runt om i landet, och den största samlingen skedde på Sergels Torg i Stockholm, där ca 1.000 personer trotsade vinterkylan för att visa sin tydliga ståndpunkt i frågan. Som talare på demonstrationen kom tre EU-parlamentariker – Carl Schlyter från Miljöpartiet, Mikael Gustafsson från Vänsterpartiet och Christian Engström från Piratpartiet. Dessutom talade Anna Troberg, partiledare för Piratpartiet.

Det mest surrealistiska med denna massiva demonstration var den enorma mängden Guy Fawkes-masker, som har blivit ett signum för Anonymous-rörelsen. Det var verkligen en märklig känsla att blicka ut över denna församling.

Jag tog massor med bilder, och i detta blogginlägg har jag lagt upp en liten selektion med 12 bilder från lördagens demonstration. Jag har även länkat dem till väsentligt mer högupplösta bilder. Klicka på bilderna för att se och ladda ner de högupplösta versionerna. Använd gärna mina bilder i era egna bloggposter. Men ange källa (Foto: Carl Johan Rehbinder), och länka tillbaka hit. För kommersiellt bruk, kontakta mig för köp av bilder.

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

Demonstration mot ACTA på Sergels Torg den 4 februari 2012

tunn linje

Några bloggposter om dagens demonstration:
Anna Troberg (PP), Christian Engström (PP), Carl Schlyters tal, på ACTA-bloggen, Rick Falkvinge, Jacob Hallén, Anne Kekki, Futuriteter, Hanna Fridén

Om demonstrationen i gammelmedia:
Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Nyheter 24

Mer bilder från demonstrationen:
Christian Engströms bilder, Tobias Hellsten, Lite kul, Demotix, Dennis Nilsson

Skriv på en petition mot ACTA på Avaaz!
Nästan två miljoner har redan skrivit på!

Liberaldemokraterna

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: