Se upp för moralist-terrorister!

Publicerat 24/07, 2016 av Carl Johan Rehbinder
Kategorier: Andlighet, Frihet, Hälsa, Integritet, Livsåskådning, Nudism, naturism, Personligt

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

paradiset_vid_ulvsjon

När sommaren äntligen blir just sommar, med sol och värme, vill många njuta av sol och bad. Somliga av oss njuter mest av att möta naturen nakna – som vi föddes in i denna värld. Det mest naturliga sättet att möta omvärlden när den är så välvillig – sol, vind och vatten mot naken hud är en sällsam njutning som kan vara sexuell, sensuell eller rent andlig till sin natur – huvudsaken är att det får oss att känna glädje, närvaro, stillhet, lekfullhet och innerlighet.

cornelisvreeswijk

Om man föredrar att njuta av naturen helt utan kläder, inklusive de där små tygbitarna som många tror att man måste ha, för att vissa onämnbara kroppsdelar helt enkelt bara bär på en skam och fulhet som inte går att bortse ifrån, bör man ha uppsikt över ett alldeles särskilt irriterande fenomen – moralist-terrorister. De där som glor argt på dig och påpekar att det sannerligen inte passar sig att bada naken, och gärna kommer med det där tjatiga nonsensargumentet – ”tänk på baaaarnen!!!” – som om barn skulle ta skada av att se nakna människor. Obegripligt.

naturalskare_2

Dessa förvirrade och dömande individer styrs av sin egen ångest och svåra neuroser, kränker oupphörligen sina medmänniskor med sitt mentala handikapp, och sprider obehag, skam och gift var än de dyker upp. De är på vissa sätt värre än fästingar – som förvisso kan sprida hemska sjukdomar; borrelia, hjärnhinneinflammation, m.m., och i värsta fall ge men för livet – men moralist-terroristerna kan också göra djupa sår i själen, och skada människor kollektivt, med sin moralism, som de vill att alla ska följa. De är som små illaluktande insekter, som i ett ögonblick, ett enda stick, kan förvandla en hel dag av frid och glädje till något skamfullt och surt, och de skadar i längden hela samhället, så länge vi ger dem makten att göra det.

zorn_kullor

Låt inte dessa neurotiker komma undan med sina prussiluskiga oförskämdheter! Be inte om ursäkt! Det bekräftar bara deras vanföreställningar. Gå i svaromål, gärna skarpt – då dryper de av, svarslösa, och man slipper deras sura och direkt skadliga projektioner. Låt inte dessa moralist-terrorister leta sig in i din och dina medmänniskors hjärnor. Det är de som har fel, inte du. Det är de som begår övergrepp när de klagar på din nakenhet – inte du. Låt inte prussiluskorna vinna. Bekämpa de hjärntvättade sedlighetspolisernas stinkande moralismer.

capferret_nakenbad_2

Ifrågasätt dem istället, gå i svaromål – fråga på vilket sätt barn tar skada av att se andra människor nakna. Begär konkreta svar (det finns förstås inga – ingen människa i världshistorien har tagit skada av att se en naken kropp), och förklara sen att det farligaste för barnen är snarare detta skambeläggande moraliserande, och att barn tar mer skada av att INTE se nakna människor – för att inte tala om återkommande anmodan till barnen att de måste skyla sina kroppar – ett effektivt sätt att emotionellt stympa sina barn, och skada dem för lång tid framöver. Som sagt – värre än fästingar.

nakendans

Baddräkter fyller en primär funktion, och det är att skyla de kroppsdelar som samhället har en överenskommelse om att de är skamliga, och att de därför bör döljas. Intressant nog växlar detta över tid. För hundra år sedan ansågs det nödvändigt att ha heltäckande baddräkter, för såväl män som för kvinnor. Lite som dagens ”burkini”. På 1970-talet nådde nakenbadandet en topp, och en bit in på 1980-talet var det högst ovanligt att se kvinnor iförda bikiniöverdel. Barbröstat var det normala, och minimala trosor eller badbyxor – för både män och kvinnor (även männens badbyxor var märkbart mindre – kommer du ihåg ”Speedos”?).

solbadare

De senaste 30 åren har dock samhället rört sig åt ett mer nypuritanskt håll, något jag personligen tycker är väldigt tråkigt. Det finns säkert en bra tanke där någonstans, att man inte ska sexualisera människor när de inte vill bli sexualiserade – men till synes paradoxalt nog kan man som regel uppleva en betydligt mer avslappnad stämning på nakenbad. Ingen har något att dölja, alla kan slappna av och andas fritt. Baddräkter har ofta den paradoxala effekten att sexualisera kroppen mer (vilket är den sekundära funktionen – att just framhäva och sexualisera), eftersom de skyler just de kroppsdelar som vi allmänt förknippar med sex. Skulle vi inget dölja, så finns det inget att ha ångest inför. Vi bara är.

kommer_upp

OBS! Jag förespråkar inte att alla ska bada nakna. Jag förespråkar att du själv ska få välja hur avklädd eller påklädd du vill vara. Tycker du att det känns för intimt att vara naken – ha något på dig. Trivs du med att vara naken – var naken. Det ska bara du avgöra, ingen annan, och ingen har rätt att döma dig. Det kan dock vara bra att vara mentalt förberedd på den här sortens moralattacker, så att man slipper onödigt lidande. Du ska inte ta på dig skuld och skam för deras självvalda lidande.

calle_pa_rygg

Om du så önskar – bada naken. Njut av sol, vind och vatten mot din nakna kropp. Det är din födslorätt.

tunn linje

Mer läsning om nakenhet i det offentliga rummet:

Läs gärna även Charlotte Cronquists bloggtext om dessa sedlighetspoliser.
Veckokrönika: Sedlighetspoliser och nakenbadare
Eller min artikel om nakenhet i Expressen förra sommaren:
Nakenhet är tabu i vår kroppsfientliga kultur
En bloggpost jag skrev 2008, om nakna kroppar:
Nakna kroppar är inte farliga!

Artikel i Expressen Debatt 150716

tunn linje

Läs mer om våra tantriska kärlekskurser på Cirkus Eros!

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand

Porr är självklar mänsklig kultur

Publicerat 16/07, 2016 av Carl Johan Rehbinder
Kategorier: Politik

pompeii_erotica

Det verkar hagla av korkad porrmoralism i media just nu. I Metro den 12 juli uppmanar hjälparbetaren Jonatan Alvén läsarna att aldrig titta på porr – för det kan vara ”våldtäkter fångade på film”. Och jag tar mig för pannan. Det är så osannolikt korkat. Hans uppmaning är ungefär lika logisk som att uppmana till bojkott mot alla mattor – för det finns barn i Pakistan som tvingas att slavarbeta som mattvävare. Eller att vi alla borde undvika sex helt och hållet, för det finns människor som utsätts för övergrepp. Och så måste jag återigen påpeka att det finns inget som tyder på att porr skulle öka frekvensen av sexuella övergrepp. Inget alls, någonstans.

Vi människor njuter av sex. Det är vår natur. Det skulle inte bli mycket till liv annars. Vi njuter också av att bli sedda som sexuella varelser, och somliga njuter intensivt av att bli betraktade under en sexakt. Somliga gör det även professionellt – som t.ex. på film. Det väldigt lättköpt att döma ut porr – men det är i praktiken att moralisera över sex. Det finns inget som tyder på att filmat sex skulle vara i högre grad ofrivilligt än annat sex.

Människan är en primat. Vi härstammar inte från aporna – vi ÄR apor. Bara med en unikt hög intelligens i djurvärlden. Vi och flera andra primater har den i djurvärlden unika egenskapen att honorna har dold ägglossning – de kan bli kåta och ha sex när som helst. Man kan undra varför, men det förklaras med att det främsta syftet med sex inte är att alstra avkomma, evolutionärt sett, även om det givetvis är viktigt. Det primära syftet med sex är social anknytning. Därför utlöses hormonet oxytocin i våra hjärnor vid sensuell beröring, och i mycket höga doser vid orgasm. En av de viktigaste funktionerna med oxytocin är att det stärker emotionella band. Att sex är viktigt för anknytning stärks även av att honor som ej är fertila gärna fortsätter att ha ett aktivt sexliv. Barnalstrandet är helt enkelt sekundärt.

I våra fascinerande hjärnor finns även spegelneuroner. Det är dessa nervceller som gör att vi kan rycka till av smärta när vi ser någon annan slå sig på tummen eller ramla av en cykel. Spegelneuronerna gör oss naturligt empatiska. Det är också denna funktion som gör att vi njuter av att se andra njuta, att vi skrattar när andra skrattar – även om vi inte vet vad de skrattar åt. Om du ser en människa njuta av beröring, så kommer oxytocin även att utlösas i din hjärna.

Det är därför porr fungerar. Vi tycker om att se andra njuta, gärna av sex, för det gör oss själva mer benägna att ha sex. Av kulturella skäl är det nuförtiden mer ovanligt att vi får se andra ha sex i verkligheten, och därför kompenserar vi gärna det med sex i text eller bild – själva betydelsen av begreppet pornografi. Och det är inget nytt. I hela mänsklighetens historia har vi avbildat varandra – allt från jaktscener till ceremoniella sammanhang, och självklart även sex.

hitlerjugend

Syftet med puritanism är att styra över andra med skam, samt att framställa sig själv som moraliskt mer högtstående än omgivningen. Jonatan Alvén har uppenbart valt puritanism som sitt mål, och det blir extremt tydligt i slutrepliken – ”En generation av renhet är på väg”. Det är svårt att inte dra historiska paralleller. Några som hyllade puritanska ideal var nazisterna. Allt ”orent” skulle städas bort, allt ”degenererat”, som t.ex. porr och för den delen modern konst (Entartete Kunst), och fram träder det rena ariska idealet, med högresta, blonda, blåögda unga män och kvinnor, allt fångat på film av Leni Riefenstahl.

Är det den generationen av renhet vi ska sträva efter?

”En generation av renhet är på väg”

Dekorrand

Om porr och moralism i GP

Publicerat 15/07, 2016 av Carl Johan Rehbinder
Kategorier: Politik

gp_1607

Mitt i Gotlandssemestern blev jag uppringd av någon på Debattredaktionen på Göteborgs-Posten, för att de behövde fylla ut med lite fart och fläkt under sommartorkan – då passar det att debattera porr. Journalisten Sarah Britz hade med vänsterhanden skrivit en ganska dum artikel om sexuella övergrepp, och att orsaken är den lättillgängliga porren – ”En generation med porr i fickan”. Det var ju ganska lätt att svara på, så det gjorde jag. Rubriken blev ”Sexmoralism att påstå att övergreppen är porrens fel”. Jag fick dessutom ganska mycket utrymme – 5000 tecken – betydligt mer än man brukar få i debattsvar.

Så här blev det:

tunn linje

I söndagens GP skriver Sarah Britz om den farliga porren. Hon påstår att sexuella övergrepp har sitt ursprung i att ”unga gossar har porr i fickan”. Måhända lockande som artikelrubrik, men seriös journalistik är det inte. Det är helt enkelt rent nonsens. Britz levererar samma slags trötta moralklichéer som ständigt återkommer i det offentliga samtalet – från dansbaneeländet, jazzen och serietidningar till hårdrock, videovåld och våldsamma dataspel. Företeelser som genom tiderna ansetts bidra till samhällets och ungdomens förfall. Men de hade fel, allihop. Det finns exempelvis ingenting som styrker att våldsfilmer eller dataspel har ökat våldet i samhället. Vore det så hade vi sett en tydlig statistik på det. Men det har vi alltså inte.

Detsamma gäller porr. Det är en ofta förekommande idé, att porr skulle vara väldigt farligt, skadligt och oacceptabelt, att porr skulle leda till ökad brottslighet, fler våldtäkter och en förvrängd sexualsyn. Detta saknar förstås någon som helst faktabakgrund, och stammar ur en kroppsfientlig och sexualneurotisk moralism, i hög grad kommen ur den kristna kyrkans världsfrånvända ideologi.

Trots att vårt samhälle idag är hyfsat sekulärt, betraktas sex fortfarande allmänt som det farligaste som finns. Sexskildringar är de mest censurdrabbade av alla kulturyttringar, det som vanligen väcker mest motvilja och skräck – mycket mer än skildringar av smärta och övergrepp. I allehanda media blir vi dagligen fullpumpade med våld och elände. Krossade skallar, kulhål, blodpölar och död redovisas öppet och högfrekvent i nyheter och underhållning. Men sex är alldeles för läskigt, så det får vi bara se i porr.

Britz refererar till kriminologen Nina Rung, som påstår att ”porren har förändrats, med större inslag av våld och förnedring”. Det är falskt. Om man har sett lite porrfilm från 1900-talets början ser man att de var minst lika explicita som nutida filmer. Smisk, bondage, maktspel, gruppsex och mer därtill. Och går vi tillbaka ett par hundra år till ser vi minst lika extrema skildringar i teckningar som vi ser i nutida porr. För att inte tala om hällristningar från bronsåldern, eller för den delen grottmålningar.

Jag är ingen storkonsument av porr, men har sett en del, och undrar vad Britz menar när hon påstår att mainstreamporr skildrar ”kvinnor som sprutas i ansiktet, som tvingas ta mäns könsorgan så långt ned i halsen att de gråter, och som blir slagna och hårt tagna bakifrån”. Jag känner helt enkelt inte igen det. Porr är nu extremt varierad, så det finns förstås sådan porr också. Och det finns många kvinnor som älskar hårda tag – både att ge och få. Dessa sexuellt frisinnade kvinnor skambelägges av dem som anser att ingen kvinna kan gilla något av detta. Fina flickor sysslar inte med sånt.

Det enda jag instämmer i är att sexualundervisningen i skolan är bristfällig. Och i hemmet. Det är där skon klämmer. Vi är så rädda för sex, att vi inte vågar prata om ämnet med våra barn och ungdomar. Vi kan inte ens skilja på frivillighet och tvång, och denna ambivalens för vi vidare till våra barn. Vi ger inte barnen vettiga gränser, vi lär dem inte att försvara sin integritet, vi ger dem inte verktyg att förstå begreppet samtycke, och vi inspirerar dem inte att lära känna sina egna kroppar med glädje och stolthet. Vi låter därmed porren bli den enda källan till gestaltning av sex, vilket är lite som att låta Hollywood vara enda källa till historieundervisning. Britz levererar dock ingen lösning på situationen. Hon avslutar sin artikel med ”Vi måste prata om det här”. Så mycket mer än så blir det inte. Bara att porren är boven i dramat. Vilket alltså är fel.

Idén med porr är de facto bara att skildra sex i text och/eller bild, för att vi ska bli kåta av den. Och vad är egentligen fel med det? Den enda anledningen till att tycka att det är om man i grunden tycker att det är något fel och omoraliskt med sex. Men om man nu inte tycker det, utan faktiskt kan se sex som något nyttigt, roligt, helande, uppfriskande, hälsosamt, kärleksbefrämjande och skönt, så måste väl ändå skildringar av samma aktivitet ses som något positivt?

Porren har bidragit till att berika människors sexliv och inspirera till större variation och lekfullhet. Porren har också haft stor betydelse för marginaliserade grupper. Bögporr, fetischporr och porr som skildrar allehanda variationer kan fungera som skamlösande befriare, bekräftande olika personers sexuella identitet genom att erbjuda speglar, identifikationsobjekt. Redan Casanova och Markis De Sade gjorde viktiga insatser för att befria fjättrade sinnen från skuld- och skamtyngd moralism, och det kan även nutida porr göra.

Det är dags att sluta moralisera, dags att dra upp huvudet ur sanden och inse att sex faktiskt inte är farligt. Inte skildringar av sex heller. Jag tror att det var Lenny Bruce som ställde frågan om hur många mord någon hade sett i en porrfilm. Tänk på det ett tag. Vad tar vi mest skada av? Att se folk bli mördade på löpande band, eller människor som knullar?

Carl Johan Rehbinder 2016

Dekorrand

Monopol och förmynderi

Publicerat 19/05, 2016 av Carl Johan Rehbinder
Kategorier: drogpolitik, Frihet, Kultur, Lagstiftning, Matlagning, Politik, Samhälle

Tags: , ,

systembolaget-butiksbild

Jag är väldigt trött på allt det här tjatet om Systembolagets fantastiska sortiment. Systembolagets sortiment är för det första inte så bra som många påstår, särskilt inte i de mindre butikerna, eller på de mindre orterna. Men problemet är egentligen inte deras sortiment (även om det som sagt ofta har uppenbara brister), utan att det är det enda tillgängliga sortimentet. Det är monopolet som är problemet. Detta statsstyrda monopol gör det väldigt komplicerat att köpa alkoholhaltiga drycker, om man inte bor precis i närheten av ett Systembolag.

Jag bor i Bagarmossen, en liten söderförort i Stockholm, längs med den gröna linjen i tunnelbanan. Bagarmossen har cirka 10 000 invånare, men inget Systembolag. Närmaste t-banestationer längs med samma linje är Skarpnäck, Kärrtorp, Björkhagen och Hammarbyhöjden. Antalet invånare i Skarpnäck uppgår till cirka 11.000, Kärrtorp 4.300, Björkhagen 6.300, Hammarbyhöjden 6.700. Och det är likadant hela vägen – inget systembolag. Vi måste åka till Globen, Gullmarsplan eller Farsta Centrum för att hitta närmaste Systembolag.

Vi snackar alltså i runda slängar 40.000 invånare längs med vår gröna linje – utan systembolag. Så vadå bra sortiment? Vi är ca 40.000 som har INGET SORTIMENT ALLS.

Vinhylla

En del av vin- och spritsortimentet i en vanlig livsmedelsbutik i en mindre fransk stad.

Det skulle vara så mycket trevligare om vårt lokala ICA hade några varianter av vin och annat dryckjom i hyllorna. Då skulle jag kunna göra en rödvinssås när jag vill, eller köpa en flaska kylt rosé den där söndagseftermiddagen då solen gassar och vi vill njuta av en picknick i det gröna. Och så kan man åka till specialbutiker när man vill ha det där lilla extra, sånt man vill lagra. Det går alldeles utmärkt i Danmark och Tyskland (och de flesta andra europeiska länder), så varför inte här?

Hur stor skillnad är det egentligen på tyskar, danskar och svenskar? Kan man leda i bevis att svenskar har påtagligt sämre omdöme och förmåga att ta ansvar för sitt liv och sin hälsa, än förslagsvis tyskar? Skulle inte tro det. Paranoia och kontrollbehov, säger jag.

”Förmynderi – inkörsporten till tyngre former av maktmissbruk.”

– Fritt efter Mattias Svensson

Vad jag först och främst är ute efter är att vi bör betrakta vuxna människor som just vuxna människor. Vi agerar ofta som vi förväntas agera. Om ett helt folk betraktas av ”överheten” som små olydiga barn som måste domineras, och majoriteten av folket ger denna ”överhet” legitimitet, så kommer många att agera just så. Eller i bästa fall bli rebeller, vilket vore helt onödigt slöseri med energi i en mer tillåtande kultur.

Man behöver inte lägga ner Systembolaget. Men ta för helvete ifrån dem detaljhandelsmonopolet, sälj ut och konkurrensutsätt. Hur jävla svårt kan det vara?

Sen kan vi snacka om saken. Skål!

callejenniegos

Bättre än så här kan man nog inte ha det…

Dekorrand

Den shamanska trumresan

Publicerat 8/02, 2016 av Carl Johan Rehbinder
Kategorier: Politik

shamansaker

För ungeför 25 år sedan upplevde jag för första gången en shamansk trumresa,  i en kurslokal någonstans i Stockholm. Det var en stark och omtumlande inre resa, som jag nog kan säga ändrade mitt liv, i alla fall i stora delar. Jag skaffade snart en egen trumma, och upptäckte snart att jag kunde resa samtidigt som jag trummade, vilket förstås gjorde att jag kunde resa ofta, när jag ville.

Efter bara några få år blev jag tillfrågad om jag ville leda trumresor tillsammans med en god vän, och det ledde till att jag fortsatte med det i många år. För knappt 10 år sedan slutade jag med de regelbundna öppna trumresorna, eftersom jag hade annan kursverksamhet på helger, och trumresorna tog för mycket tid och engagemang från annat. Jag har fortsatt att hålla enstaka trumresor då och då, med privata grupper, samt integrerat i andra kurser, men inte lika ofta som tidigare.

Jag blir dock tillfrågad emellanåt, om jag inte ska hålla trumresa igen någon gång, och nu blir det faktiskt av! Jag har bokat ett par torsdagkvällar i en väldigt mysig lokal i Gamla Stan – en i mars, och en i maj. Om du tycker att det verkar spännande, så är du välkommen. Du kan läsa mer om fenomenet i artikeln här nedanför. Texten är en redigerad och uppdaterad version av en artikel jag skrev för 20 år sedan.

Om du vill vara med på en trumresa, besök gärna eventet på Facebook för att se fler detaljer och aktuell information!

tunn linje

Finn ditt inre till trummans rytm

trumresa_nomind

Schamanen

Schaman har blivit ett modeord. Men vem är egentligen schaman? Ordet schaman härstammar från det sibiriska Tungusfolkets språk, och betyder ungefär ”Den som vet”. Schamanen är en visman eller viskvinna), medicinman, häxa, magiker, eller vad helst man vill kalla det, som genom sin egen fria vilja inträder i ett förändrat medvetandetillstånd, för att i detta tillstånd kontakta och utnyttja en vanligen dold verklighet för att förvärva kunskap, kraft och förmåga att hjälpa andra människor. I detta förändrade medvetandetillstånd reser schamanen mellan världarna, och med hjälp av sina kraftdjur och andra hjälpare, kan han råda bot på sjukdomar, sia om framtiden och även påverka den. En mängd olika tekniker används av dessa schamaner, och många ser förvånansvärt lika ut över hela världen. Ett av många sätt sätt att träda in i ett förändrat medvetandetillstånd är genom droger.

Sinnesvidgande droger

Droger har alltid brukats på ett eller annat sätt i människors kulturer. Det finns inte ett enda samhälle i mänsklighetens historia där ingen har använt någon form av drog. Det existerar helt enkelt inte. Ofta har droger använts (och används än idag) i samband med medvetandevidgande tekniker och riter (ayahuasca, peyote, psilocybinsvamp m.m), och fyller i många sammanhang en viktig funktion. I de kulturer där man ätit eller rökt olika örter eller svampar för att ändra sitt medvetande-tillstånd, har den som distribuerat drogen som regel varit en erfaren medicinman, som vet hur mycket en människa tål, och som inte olagligen säljer preparat för egen vinning. Följaktligen är risken för överdos eller beroendeutveckling minimal.

Av politiska och ekonomiska skäl har vi med hjälp av lögnaktig propaganda numera skapat en global juridisk situation med mer eller mindre drakonisk lagstiftning mot ”knark”, d.v.s. en mängd helt olika droger som av en eller annan godtycklig anledning har förbjudits – inte sällan av rent rasistiska skäl. Detta har i sin tur drivit fram en kriminell handel som bygger på att skrupelfria personer vill sälja så mycket som möjligt, för så stor ekonomisk vinst som möjligt, och med total avsaknad av ansvarstagande för de som nyttjar drogen i fråga. Denna situation lär vi tyvärr få dras med ett tag till, även om vi börjar se ett slut på detta tragiska ”krig mot droger”.

Att experimentera på egen hand kan alltså vara rätt så riskabelt, eftersom det å ena sidan är olagligt (vilket också gör att vi inte kan kontrollera kvaliteten på drogen), å andra sidan är det också därför oerhört svårt att hitta en person som på ett ansvarsfullt sätt, och med stor kunskap, kan lotsa oss genom en droginducerad tranceupplevelse. Därför är det kanske lämpligast att helt enkelt låta bli, i alla fall tills vidare. Jag ser att klimatet håller på att förändras, det pågår forskning på ett helt nytt sätt, och förr eller senare kommer detta med droginducerade upplevelser att återigen vara normalt – men som sagt, till dess får man vara försiktig.

Mystiska upplevelser

Så hur når vi då den mystiska upplevelsen utan droger? Det finns i själva verket en mängd olika metoder att nå starka medvetandeförändringar, och var och en måste komma fram till den metod som passar bäst. Det kan krävas en hel del tålamod och övning, men det kan alltså vara värt besväret. Schamanens väg är genom helig extas, och den kan vi uppnå genom dans och sång, utmattning, trummor, skallror, galdrar, hymner och olika ritualer.

I denna artikel tänker jag emellertid koncentrera mig på en av de enklaste och mest lättillgängliga vägarna – trumresan.

andebat

Själva resan – en färdbeskrivning

Du sitter eller ligger i ett mörkt rum, med slutna ögon. En trumma börjar ljuda, en monoton rytm med ungefär 4-6 slag i sekunden. För din inre blick ser du ett landskap, en skog, en strand, eller kanske en stadsbild. Du letar dig fram till en öppning i marken och träder ner däri.

Nu börjar en färd neråt, i vindlande tunnlar och grottor. Denna färd kan ta flera minuter, och den kan ta ett fåtal sekunder, men den resulterar i att du slutligen hamnar i ett nytt landskap, förmodligen en omgivning med prunkande grönska, kanske djungelliknande, men kanske också en öppen hed eller stäpp. Du tar dig fram, och möter kanske olika djur, människor eller andra väsen på din väg. Plötsligt är där ett djur som inte lämnar dig, men som istället visar sig för dig i flera olika vinklar, och kanske det talar till dig, kanske telepatiskt. Kanske djuret rör vid dig, biter dig, kanske får du rida på det, simma med det, eller på annat sätt aktivt möta detta djuret. Du har just mött ditt kraftdjur.

Plötsligt ändras trumrytmen, och det är dags att komma tillbaka. Resan har pågått i ungefär tjugo minuter; du tar farväl av djuret du träffat, och återvänder till den fysiska verkligheten i den här dimensionen.

Kraftdjur, eller totemdjur, eller fylgjor, som det kallas i nordisk tradition, är varelser som dyker upp i vårt inre, och ibland även i vårt yttre, som har något viktigt att lära oss. Det första du gör när du börjar din schamanska resa är att träffa ditt, eller dina kraftdjur. De blir dina följeslagare på livets väg, men det är inte säkert att de stannar för all framtid. Kraftdjur måste underhållas. Du måste träffa dem med jämna mellanrum, kanske ha en bild på väggen av ett sådant djur, kanske göra någon liten ritual då och då för att påminna dig själv om kraftdjurets närvaro i ditt liv. Du kanske har en liten amulett föreställande ditt djur. Vid en viss tidpunkt kan det också vara så att ett kraftdjur lämnar dig för att ge plats för ett annat – din personliga utveckling kräver en ny energi, en ny kraft.

Med tiden kommer du att upptäcka att du kan resa åt olika håll, både uppåt och neråt, och att du kan träffa dina egne hjälpare, skyddsandar och vismän på dina resor, starka personligheter som kan ge dig råd i svåra situationer, och stöd i dina beslut. Du kan också lära dig att trumma och resa samtidigt, vilket gör dig oberoende av att någon annan måste trumma för dig. Till att börja med kan du trumma för en vän som reser, och sen byter ni, så att du reser medan den andre trummar.

En stor fördel med trumresan framför andra tekniker är just att den är så enkel, men ändå mycket effektiv. En annan uppenbar fördel är att den till skillnad från droginducerade transupplevelser är helt ofarlig. En resa tar som regel ungefär tjugo minuter, men du kan sluta när du vill, och du kan göra flera resor i följd utan att det blir risk för överdos.

trumresa

Trumman

Den utrustning man behöver för att göra en trumresa är synnerligen enkel. Det viktigaste är naturligtvis själva trumman, men många använder sig också av inspelade ljudfiler och hörlurar. Den största fördelen med detta är att du själv kan bestämma ljudvolymen utan att behöva oroa dig för vad grannarna ska säga. Min egen erfarenhet är dock att en levande trumma fungerar bäst. Det klassiska är en flat, rund eller oval trumma med naturskinn. Plastskinn har den fördelen att det alltid håller tonen, även om det skulle vara kallt och fuktigt, men naturskinn innehåller fler över- och undertoner, och har vanligen en mer organisk och mjuk klang. Ett knep med plasttrumma kan vara att stämma den ojämnt, för att på så sätt få fram fler över- och undertoner. Det förutsätter förstås att du har en trumma med stämskruvar. En bra trumma kan du hitta för 500:- – 1.000:- i t.ex. en välsorterad musikaffär, men många tillverkar sin egen trumma.

Du behöver en klubba att slå med. Den kan vara en hård filtklubba, eller kanske en läderskodd träklubba. Anslaget bör bli varken för hårt eller för mjukt. Hur hårt du slår är dock en fråga om tycke och smak, och kanske i viss mån hur lyhört det är där du bor, och hur toleranta dina grannar är. Du behöver något mjukt att sitta eller ligga på, och kanske något att täcka för ögonen med. Det är allt. Sen kan du hitta på själv vad du vill ha omkring dig. Du kanske vill ha en runa, eller någon amulett som följeslagare på din resa. Du kanske vill ha rökelse, ett tänt ljus, eller något annat atmosfärskapande att stödja dig i din resa.

En attitydförändring

Den kanske viktigaste insikten du behöver tillägna dig för att trumresan ska ge bästa möjliga resultat, är att alla upplevelser på någon nivå är alldeles sanna. Dina drömmar är sanna, inte i fysisk bemärkelse, men i det att de på ett symboliskt sätt berättar för dig vad du behöver för att gå vidare i ditt liv. Dina dagdrömmar och fantasier likaså.

Jag har mött personer som försökt göra trumresor, men blockerat sig själva, eftersom de upplevelser de hade ”ändå bara varit deras egna fantasier”. Men det är okej med viljestyrda fantasier. De har otroligt mycket att berätta om oss själva. Jag kanske bestämmer mig för att ”jag minsann vill träffa en tiger” i min resa, och då gör jag det. Men det behöver inte vara fel. Det är i själva verket mycket kreativt. Det kanske är så att jag behöver just tigerns kraft just då, och att jag på något sätt vet det, och därför bestämmer mig för att träffa en sådan på min resa. Och – varför valde du just den där tigern? Medvetna val kan också ha en stark undermedveten förklaring.

Till och med när en förnimmelse eller upplevelse är påtagligt ”fel” ur en synvinkel, så kan den vara ”rätt” ur en annan. Jag kanske ser ett rep på marken, och misstar det för en orm. Rent objektivt såg jag ”fel”, men ur en djupare synvinkel är det mycket intressant att jag ”såg” en orm.

Inga upplevelser kan alltså vara felaktiga i en trumresa, och om de du möter inte är vita bufflar, vargar och örnar, Tor, Oden eller Freja, Vishnu, eller en indianhövding, eller något annat spännande, utan kanske ditt lokala kommunalråd, en aborre, eller en liten grå mus, så är det förmodligen just dem du behöver möta. Lyssna på dem. Vad har de att berätta för dig?

Trevlig resa!

tunn linje

Mer om trumresan:

Om du vill vara med på en trumresa kommer jag att hålla sådana ett par torsdagkvällar i vår, en 3 mars och en 5 maj 2016. Om du är nyfiken, besök gärna eventet på Facebook!

Finn dig själv med en trumma
En artikel i Aftonbladet 2001-06-26, med en intervju med mig, samt en skildring av en av mina öppna trumresor. Ja, det är 15 år sedan, men informationen är alltjämt aktuell.🙂

ab_halsa_artikel

Dekorrand

Insikter i totalt mörker

Publicerat 6/02, 2016 av Carl Johan Rehbinder
Kategorier: Kärlek & sex, Livsåskådning, Sexkurser

Tags: ,

Mörker

För ett par dagar sedan deltog jag i en kvällsworkshop på temat mörker. Ett par goda vänner till mig driver en opretentiös och lekfull verksamhet en kväll varannan vecka, som de kallar ”Play-kvällar”. De utforskar diverse teman som alla på ett eller annat sätt handlar om att utmana det okända – framför allt inom sig, ofta med yttre aktiviteter som katalysator för detta inre utforskande. Varje gång inleds med lättare övningar för att komma i rätt stämning.

Det var redan rätt mörkt när jag kom till lokalen, men det fanns enstaka värmeljus utplacerade, så att vi åtminstone hade ledljus. Men det kunde vara svårt att se vilka som faktiskt var där, de som satt på madrasserna i det trånga källarrummet. Det hela inleddes med en cirkel, där alla presenterade sig, och nämnde med ett ord eller två vilka förväntningar de hade inför kvällen, eller vilken association man fick – som i detta fall till begreppet mörker.

Sen delade vi in oss i par, och gjorde några övningar i att säga nej med kroppen. Det kunde vara att spänna sig och bli stel, skaka en kroppsdel, eller föra bort den andres hand. Mycket bra och enkla övningar som alla borde lära sig att använda mer medvetet, i vardagen.

På mina egna kurser brukar jag lägga rätt starkt fokus på just gränsdragning, särskilt i början – hur man säger nej, när man faktiskt inte vill, och hur man säger ja, när man faktiskt vill. Ska man röra sig runt bland en mängd människor i absolut mörker, är det bra att kunna signalera tydligt med kroppen och att känna av andras signaler, givetvis.

Så – vad händer när 20-25 personer kravlar runt i absolut kolmörker, på ett madrasserat golv i ett källarvalv i Gamla Stan? Helt olika saker för varje person, förstås. För mig blev processen intressant ur flera perspektiv. Det första som slog mig var hur extremt begränsad jag kände mig i mötet med andra människor. Eller kroppar, som det ju faktiskt blev. De enda sinnen jag hade att använda var känsel och doft. Förutom att synintrycken försvann, så hade jag ju inte mycket nytta av hörseln heller, och smak – ja, den kom ju inte heller till användning heller.

Ytterligare ett sinne, (ett sjätte sinne?), eller vad man nu ska kalla det för, är ju när jag samlar ihop alla sinnesintryck till en hel bild. Jag älskar att möta människor, göra deras bekantskap, lära känna – och när jag blev hänvisad till en så oerhört begränsad mängd kanaler för intryck, som just bara känsel och doft, så blev det till slut faktiskt ganska frustrerande. Det var inte bara jag som blev reducerad till dessa sinnen – alla jag mötte reducerades också till att bara var kroppar med doft. Vid ett tillfälle var det som att jag fick en kraftig överdos av dofter, och kände mig väldigt mätt. Jag kände att jag behövde resa mig upp, för att koma bort lite från alla dessa dofter. Det var inte nödvändigtvis obehagliga dofter – det var alla dessa dofter i kör, och det blev väldigt intensivt. Jag har ett väldigt känsligt doftsinne, och fick helt enkelt för mycket på en gång.

En annan viktig insikt – eller kanske snarare bekräftelse – under denna kväll, var hur påtaglig min preferens är för kvinnor, gällande attraktion sexuellt, sensuellt och intimt. Jag har haft homosexuella vänner sedan slutet av 1970-talet, och har verkligen haft möjlighet att pröva vad som attraherar mig eller ej, och jag har funnit att jag sexuellt i praktiken är 100 % orienterad mot kvinnor. Och just för att jag totalt saknar homofobi, så har jag ingen spänning gentemot män, fysiskt, heller. Jag har inga problem alls med att vara intim med män – kramas, brottas, beröra. Jag har masserat kukar, slingrat runt i varm olja med män – inga problem. Det kan vara jättemysigt. Men det säger inte klick. Inte shazam, inte pling, inte bzzzt.

Detta gjorde att mina möten med män i ett kolmörkt rum blev så oladdade, att de i praktiken blev rätt tråkiga. Det händer ingenting. Ingen vibb, ingen laddning, ingen intensiv lust att komma nära, att utforska. Det blir ungefär lika sexigt som att klia en hund. Och just denna kväll bestod gruppen i det närmaste av 70-75 % män. Jag konstaterade att det sannolikt hade blivit mer spännande om jag hade varit en smula homofobisk – det hade lett till mer laddning och spänning. Med andra ord bekräftade jag än en gång att jag helt enkelt är hårdkodad till att bli attraherad av kvinnor. Ingen överraskning, men ändå ytterligare en bekräftelse. Det finns folk som påstår att alla egentligen är bisexuella. Bullshit. Stämmer inte.

Nu låter det kanske som att jag hade en jättetråkig kväll. Så var det verkligen inte. Det var mycket givande – annars skulle jag ju inte ha så här mycket att skriva om. Det var i själva verket väldigt intressant och givande, och även det som upplevdes som tråkigt, eller obehagligt, gav mig viktiga insikter. Jag är en extremt visuell person, så för mig är synintrycken viktiga. Jag är också en sapiosexuell – tänder på intelligens – och det försvinner ju också när man bara har känsel och doft att tillgå. Så det var många preferenser och föreställningar jag fick bekräftade, och jag fick även till mig en hel del nya upptäckter och insikter.

Så kan det gå, i ett källarvalv en onsdagskväll i Gamla Stan.

tunn linje

Läs mer pm Play-kvällarna på sidan We Are Play

Dekorrand

Har du hittat ditt Ikigai?

Publicerat 3/01, 2016 av Carl Johan Rehbinder
Kategorier: Hälsa, Kärlek & sex, Livsåskådning, Personligt, Sexkurser

Tags: , , , , , , , , , , , ,

ikigai_header

ikigai

Ikigai – varför man går upp på morgonen…

Det finns ett japanskt begrepp – IKIGAI – 生き甲斐 – som i all enkelhet betyder ungefär ”en orsak att existera”. Livets mening alltså, eller en god anledning att gå upp ur sängen på morgonen.

Tanken är att om du har hittat följande, så har du nått ditt ikigai:

1. något du älskar att göra.
2. något du är bra på.
3. något världen behöver.
4. något du kan tjäna pengar på.

En vän skickade denna bild här ovan till mig, och det slog mig att jag faktiskt har nått detta ikigai – flera gånger i mitt liv. Och jag har det även i skrivande stund.

Under en lång period av mitt liv har jag arbetat konstnärligt och kreativt, med allt från måleri, illustration, grafisk form och foto, till teater, film och skrivande. Det är något jag älskar att göra, som jag är bra på, som många behöver – och som jag under en lång tid förtjänade mitt levebröd från. Med andra ord – samtliga fyra komponenter i det som kallas Ikigai. Jag kommer då och då tillbaka till det, så det är inte helt bakom mig. Men det är för närvarande inte min primära verksamhet.

För 11 år sedan började jag och Jennie att hålla våra kärlekskurser (som du kan läsa mer om på vår erotiska hemsida Cirkus Eros). När man börjar ett helt nytt projekt, utan att veta om det kommer att bära sig. är det bra att tänka ”keep your day job” – och det gjorde vi förstås. Men efter bara några få år blev kursverksamheten faktiskt vår huvudsakliga inkomstkälla, och så är det fortfarande – mer och mer för varje år som går. Återigen något vi verkligen älskar att göra, ihop med att det sannerligen är något som behövs här i världen – något som enligt bilden här ovan beskrivs som vår mission.

Ja, vi ser vårt arbete som en mission. Pretentiöst? Absolut. Världsfrälsarkomplex? Högst sannolikt. Men vad gör väl det, så länge vi har roligt och känner mening och syfte med livet, och därtill kan inspirera andra att höja sin livskvalitet? När kärleken kombineras med kunnande, skicklighet, så blir det vår passion. När kunnandet kombineras med inkomstmöjlighet blir det en yrkesverksamhet. Och när behovet kombineras med förmågan att tjäna pengar, blir det ett kall. Allt detta tillsammans blir Ikigai.

Parkurser

Enligt legenden har alla sin Ikigai – konsten ligger i att finna den, vilket kräver att man söker inåt först och främst. Sanningen ligger nämligen att hitta den livsstil som är alldeles särskilt tillfredsställande, och det har mer med din grundinställning till livet att göra, än vad du faktiskt gör. Att nå sitt Ikigai kräver personlig mognad, god självkännedom och självkänsla, inre trygghet och balans.

Jag har många vänner som har hittat sin Ikigai – de har alla världens bästa jobb, och världens bästa liv – och alla gör de helt olika saker, har olika karriärer, olika intressen och olika mål. Men alla har de hittat just det som ligger hjärtat närmast för dem. Det kan vara att vara biljournalist, keramiker, politiker, konstnär, musiker, butiksägare – eller vad som helst, som kan fylla en människas själ med glädje, mening, syfte och längtan, och som dessutom ses som så pass värdefullt för andra att de är beredda att betala för det.

Mitt personliga tillägg till detta begrepp, som den renässansmänniska jag är, är att ditt Ikigai förstås kan ändras med åren. Man kan ha ett kall, som också är passion, mission och yrke – för att mitt i alltihop byta bana helt och hållet, och hitta ett helt nytt Ikigai. Det är fullt möjligt. Jag har själv gjort det. Men man behöver aldrig börja helt från början – alla tidigare erfarenheter och kunskaper följer ju med in i nästa Ikigai.

Så nu ställer jag en kanske utmanande fråga –
Har du hittat ditt Ikigai?

stenar_i_vatten

Läs mer om Ikigai på Wikipedia!

tunn linje

Läs om alla våra kärlekskurser på Cirkus Eros! >>

Kurser med Calle & Jennie Rehbinder!

Dekorrand


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 3 688 andra följare

%d bloggare gillar detta: