Några ord om IFPI

En av de tunga aktörerna i vår tids hårda strider kring upphovsrätt, och hur vinstdrivande verksamhet gällande musik skall bedrivas är organisationen IFPI. Jag googlade lite på IFPI, och hittade några intressanta klipp på Wikipedia.

The IFPI was formed as the phonographic industry, invited by ”Confederazione Generale Fascista dell’Industria Italiana”, held their first international congress in Rome, 10–14 November 1933 and registered its head office in Zurich, Switzerland. They would represent ”the interests of the recording industry worldwide in all fora” by promoting legislation and copyrights ”to protect the largely British-based recording industry” by promoting a global performance right in gramophone sound recordings.

Nu ska man väl inte dra alltför stora växlar på detta, och gå för långt i ”guilt by association-tänk”, men det är ändå en fascinerande koppling som jag inte kan låta bli att påtala. Det ser i alla fall inte bra ut för IFPI.

Det påstås ofta i debatten att upphovsrättslobbyn slåss för artisternas och kompositörernas skull, men detta är naturligtvis bara ljug. Alla som har haft det minsta med musikbranschen att göra vet att väldigt få skivbolagsdirektörer bryr sig ett skit om artisterna. Pengarna kommer i första rummet. Mer om IFPI:

The IFPI heavily lobbied at the Rome Convention for the Protection of Performers, Producers of Phonograms and Broadcasting Organisations of 1961, which established an international standard for the protection of sound recordings, live performances & broadcasts. This Convention was opposed by trade groups representing authors and composers, who were concerned that establishing such ”neighbouring rights” would undermine their own control over how their works were used and would result in prohibitively expensive licensing.

Författare och kompositörer motsatte sig alltså IFPIS monopolanspråk. Intressant…

Läs gärna en artikel i SvD, om att IFPI vill stänga av fildelare från Internet.

Edit: Copyriot har skrivit en mycket utförlig artikel om IFPI:s historia.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Skillnaderna mellan Piratpartiet och Sverigedemokraterna

Det finns de som påstår att Piratpartiet och Sverigedemokraterna vänder sig till samma väljare. Och nog kan det vara så att det finns en och annan som av ren frustration över de etablerade riksdagspartiernas uselhet väljer att rösta på något parti, vilket som helst, som INTE är ett av riksdagspartierna. Och i den lilla gruppen, som inte tänker över vad de faktiskt röstar för, snarare än mot, kan det eventuellt finnas en och annan som lika gärna kan rösta på PP som på Sd. Men de är nog rätt så få.

För om man granskar partierna lite närmare så ser man att PP och Sd är varandras diametrala motsatser i nästan allt. VI har nog nästan ingenting gemensamt alls, i våra politiska ståndpunkter. Där Piratpartiet är utvecklingspositivt, är Sverigedemokraterna bakåtsträvande. Där PP är progressivt, är Sd repressivt. Där PP är framtiden, är Sd det förflutna. Där PP är innovativt är Sd konformistiskt. Det finns nog faktiskt inga likheter alls.

Jag gjorde en grafisk tabell som en demonstration av hur stora skillnaderna faktiskt är. Om jag har missat något viktigt, skriv gärna och påminn mig, så ska jag lägga in det i min tabell. Den är inte ristad i sten (snarare i Photoshop), och kan förstås revideras.

Det går bra att använda den här tabellen på andra bloggar och sajter också, om du vill låna/kopiera den. Inga problem. Länka dock gärna tillbaka till mig om du gör det.

En som skriver alldeles lysande om detta är Sammy Nordström, som på sin blogg svarar på ett brev från två skolelever, Anton och Ludvig, om just skillnaderna mellan Piratpartiet och Sverigedemokraterna. Den här bloggposten har varit på gång länge, men är förstås inspirerad av Sammy. Tack, Sammy!

Andra som skriver om Piratpartiet, Sd och mångfald:
Emma Opassande, Sammy Nordström, Rickard Olsson, Anna Troberg, Johnny Olsson, Victoria Westberg, Marie Axelsson Göran Widham

Edit: Om du tycker att detta är en hård uppgörelse med Sd, så kommer du tappa andan om du läser Caspian Rehbinders bloggpost ”Det rena folkhemmet” – en svidande brutalsågning av Sverigedemokraterna som fenomen. Mycket läsvärt!

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Tuttchock – galna censurlagar i Australien

Absolut förbjuden bild i Australien!

Australiens regering har beslutat att förbjuda porr med småbystade kvinnor. Ja, du läste rätt. I tron att småbystade kvinnor på bild kan uppmuntra till pedofili, har man nu introducerat ett förbud mot all porr som avbildar kvinnor med små bröst. Och man tar sig för pannan. Hur har de tänkt nu, stackarna? Australiensarna har uppenbarligen drabbats av en alldeles osedvanligt allvarlig, kollektiv sexualneuros.

Enligt Australiens censurlagar, National Classification Code, klassas olika media enligt ett system, och detta system är upplagt i olika grader av hur hårda restriktioner staten tar gentemot materialet. Viss information anses vara så hemsk att samtliga invånare bör skyddas från den, och det inbegriper ”skildringar av barn under 18 år (eller som kan uppfattas som barn under 18 år), som en normal (reasonable) människa som kränkande (oavsett om det är sexuellt eller ej)”.

Nu snackar vi gummiparagrafer, förstås, men en av konsekvenserna av denna klassificering blir just att vuxna kvinnor med små bröst kan uppfattas som ”barn under 18 år”, och därför är avbildningar av dessa kvinnor numera förbjudna i det underbara landet Australien. En skönt bisarr konsekvens av denna lagstiftning är att om du själv är kvinna, bevisligen över 18 år, men utrustad med små bröst, och fotograferar dig själv naken – så kan du bli fälld för produktion och innehav av barnpornografi.

Tänder du på detta? Då är du nog fan pedofil! I alla fall i Australien!

Ska man skratta eller gråta? Jag vet faktiskt inte, men något så ofattbart korkat har jag nog inte hört på mycket, mycket länge. Jag undrar om det helt enkelt är så att ozonhålet över Australien har vuxit sig så stort att det är omöjligt att upprätthålla intelligent liv där över huvud taget.

Ett vanligt fenomen (som också kan vara en av orsakerna till denna galenskap) är förstås att de som är mest rabiata i sitt motstånd mot något, är i själva verket de som mest attraheras av det. Högröstade ”feminister” som slår sina fruar, fanatiska kristmoralfjantar som är stammisar på bordellen, katolska celibatpräster som våldtar små gossar. Kanske förklaringen finns där?

Jag skrattar gott vid tanken på en speciell censurnämnd, som måste sitta hela dagarna och bedöma bilder och filmer utifrån uppgiften att bestämma vilka bröst som kan godkännas eller ej. Vilka parametrar ska gälla? Är det O.K. att de är små, om de hänger ner? Hur stora måste de vara för att få godkänt? Vilka måttenheter skall gälla? Vikt? Hur långt de sticker ut från kroppen? Hur stora bröstvårtorna är? Och – inte minst – vilka jobbar på en sådan instans? På vilka grunder har de fått jobbet att granska bröststorlekar på bild?

Alla småbystade kvinnor måste operera om sina bröst, förstås, med silikoninlägg, så att de inte uppmuntrar pedofiler. ”Men jag vill inte ha större bröst – jag gillar mina bröst!” – ”Jasså, du tycker att det är helt O.K. med sexuella övergrepp mot barn du? Marsch in till kliniken, eller raka vägen in i fängelse för uppvigling till sexuella övergrepp mot barn!” För att inte tala om västerländska män som tänder på små söta asiatiska babes – peddovarning direkt!

Känn hur pedofilin sprider sig i din kropp!

Med denna logik borde jag vara pedofil, eftersom min hustru har ganska små bröst. Dessutom är jag rätt svag för rakade blygdläppar. Alltså borde jag förvägras inresetillstånd till Australien. Eller för den delen USA, som har minst lika galna lagar på detta område som Australien. Min kära hustru är helt klart beviset för min pedofila läggning. Att hon är över 30 bast, och att det är naturligt för kvinnor att ha alla möjliga bröststorlekar, är förstås helt irrelevant. Tänder jag på små bröst (och rakad mus) är jag alldeles uppenbart en pedofil. Förr eller senare kommer jag att jaga åttaaåringar. Eller…?

Australien är landet där en man blev fälld för innehav av barnpornografi – för att han hade laddat ner en skämtteckning med medlemmar i familjen Simpson, som har sex med varandra. Hur absurt är inte det? Men det stannar inte där. Alla slags skildringar med någon slags fetischer, som eventuellt kan göra din gamla nucka till moster upprörd, är också förbjudna.

Alla skildringar av BDSM och ”kiss-sex” är förstås strängeligen förbjudna, liksom avbildningar av kvinnlig ejakulation (eftersom det anses perverst, obscent och motbjudande). Böcker som Nabokovs ”Lolita” har försvunnit från bibliotekens bokhyllor, och filmer eller bilder som avbildar kvinnlig ejakulation är förstås också förbjudna. Sånt är ju avskyvärt, och måste därför förbjudas. Jag undrar vilken slags sexualitet som Australien vill hävda är naturlig. Kanske den gamla viktorianska modellen, då kvinnor över huvud taget inte ansågs kunna få orgasm?

VARNING! SMÅ BRÖST! PEDOFILRISK! TITTA BORT!

Vad är nästa steg? Att förbjuda bilder av kvinnor med rakade kön? Det vore onekligen ett logiskt steg. Eller – det kanske redan är förbjudet? Kvinnor i ”flickiga” kläder? Varför inte ha burkha-tvång på alla barn när vi ändå håller på? Förbud mot att över huvud taget vidröra barn, eftersom det skulle kunna uppmuntra till sexuell kontakt? Glöm kramarna, skippa det gemensamma badet, goset i sängen, och tänk inte ens tanken på att ha bilder av dina barn i ett album eller på väggen – oavsett om de har kläder på sig eller ej. Man vet aldrig vem som tittar. Det kan räcka med att DU tittar – tänk om du blir pedofil på kuppen!

Eller så förbjuder vi barn helt och hållet. Då är vi ju av med problemet. Eller sex. Jaa, vi har löst problemet! Om vi förbjuder sex så blir det ju inga fler barn! Och då kan pedofilerna inte… eller… hur tänkte jag nu? Hmmmm…

Tillåten bröststorlek i Australien?

P.S. Nu får jag nog aldrig inresetillstånd i Australien. Men – vill jag verkligen åka till ett sånt skitland?

P.S. (2) Håll utkik efter galna lagar i Sverige också – det är redan förbjudet att visa tecknade bilder av barn i sexuella situationer (var finns brottsoffren?), och även skildringar av S&M (går under definitionen ”våldspornografi”). Det är alltså O.K. att visa bilder av barn och vuxna som blir torterade, slagna och mördade, på de mest bisarra vis, men kommer det in något sexuellt så är det inte tillåtet. Skildringar av erotisk smisk och bondage är också förbjudet i Sverige. Vi går inte fria från censur och tankebrott i Sverige heller.

Samtliga bilder av Carl Johan Rehbinder

Läs mer om Australiens censurlagar här:
The Classification Website, ComLaw, MsNaughty, somebodythinkofthechildren.com, Sankaku Complex

Hanna Dönsberg har också skrivit om detta.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Piratpartiet på kurdisk fest

För 64 år sedan föddes den första kurdiska republiken, i Iran. Drivande var KDPI; Kurdistan Democratic Party of Iran. Knappt ett år senare blev landet annekterat av Irans regering igen, och det kurdiska folket blev återigen förtryckt. Och de är alltjämt förtryckta, i de länder där de egentligen borde ha sitt hemland. Kurderna har fortfarande inget eget land, men drömmen om den kurdiska republiken lever än. Ledare och andra aktiva i de kurdiska frihetsorganisationer som finns i t.ex. Iran, Irak och Turkiet blir systematiskt förföljda, fängslade, lönnmördade och avrättade.

Det finns tusentals iransk-kurdiska flyktingar i Sverige, och varje år anordnas en stor kurdisk fest som anordnas av KDPI. Eftersom denna fest har politiska förtecken, brukar den inledas med olika politiska talare – såväl kurder som svenskar, såväl representanter för KDPI som för svenska politiska partier. I sista minuten blev jag tillfrågad om jag ville åka till i Solnahallen, i lördags, för att prata lite piratpolitik. Jag tyckte att det var ett gyllene tillfälle att mingla med nya målgrupper för PP, och framför allt för att få lära mig något nytt.

På plats fanns aktiva politiker från s, v, m, fp, mp – och så jag, från pp (behöver jag nämna att Sd inte var där?). Det var en hyfsat surrealistisk upplevelse att stå på en estrad och tala till ca 1.000 kurder. Låt vara att en del av dem inte förstod vad jag sade, och de flesta kanske inte ens brydde sig nämnvärt, eftersom de var där framför allt för att äta, dricka, dansa, festa och träffa sina landsmän. Men det var förstås väldigt bra att synas i ett sammanhang som kanske inte vanligtvis förknippas med just Piratpartiet. Och några lyssnade alldeles uppenbart.

Huvudnumret var förstås att kunna skryta lite med att just pirater faktiskt har hjälpt iranska dissidenter i Iran att nå utanför landets gränser med Internet, med hjälp av strategiskt utplacerade servrar, krypterad kommunikation och s.k. tunnlar. I totalitära diktaturer måste man styra all kommunikation och media, och därför måste man förstås kontrollera Internet. Och när det inte går att kontrollera, stänger man ner det, bit för bit. Så för frihetskampens skull är det oerhört viktigt att nå ut med kommunikationen.

Vi i Piratpartiet tror på yttrandefrihet, fri kommunikation (vilket idag förutsätter ett ett fritt Internet), mänskliga rättigheter, skyddad integritet för medborgarna, brevhemlighet för såväl pappersbrev som digital kommunikation. Och detta gäller inte bara i Sverige. Piratpartiet har expanderat med rekordfart, och nu finns det piratpartier i 35-40 länder på flera kontinenter (svårt att räkna, de ploppar upp som svampar).

Pirater arbetar som sagt internationellt med att öppna upp kanaler för kommunikation i de länder där Internet är svårt sargat och censurerat av totalitära makthavare. Piratpolitik handlar alltså INTE primärt om fildelning, vad än partiets belackare påstår. Piratpartiet står för fri kommunikation, rättssäkerhet och integritet. Och det får utrikespolitiska, internationella konsekvenser. Som t.ex. i Iran.

Något jag upplevde som mycket trevligt på den kurdiska festen var att jag bemöttes med tydlig respekt, nyfikenhet och uppskattning av de övriga politikerna jag talade med – särskilt en ung socialdemokrat som är enormt aktiv i kurdfrågorna, samt ett par miljöpartister, varav den ena var kurd, och den andra var svensk och riksdagsledamot. Jag kommer tyvärr inte ihåg namnen på någon av alla dessa trevliga människor (sorry – ni som var där vet vilka ni är), men uppenbarligen betraktas Piratpartiet av många aktiva politiker i andra partier som ett realistiskt alternativ att räkna med.

Ingen vettig människa vill ha in Sd i Riksdagen, men väldigt många, inklusive aktiva politiker i andra partier, verkar vara väldigt välvilliga till just Piratpartiet, som uppenbarligen betraktas som friskt blod in i den sjuka maktapparaten (låt oss hoppas att vi inte blir smittade – var är vaccinet?).

I politiska sammanhang som dessa brukar jag vara noga med att påpeka att vi i Piratpartiet faktiskt inte ställer oss i opposition till något av de partier som finns i Riksdagen. Vi erbjuder ett samarbete, och en unik kompetens, som de övriga partierna uppenbarligen saknar. Visst, det finns enstaka politiker i de övriga riksdagspartierna som har både visioner och kompetens, men de motarbetas vanligen mer eller mindre av sina partikamrater, eller så nedprioriteras deras frågor till förmån för ”större och viktigare” frågor. Miljöpartiet är väl de som har kommit längst, men inte ens de räcker uppenbarligen till för att driva de här frågorna effektivt.

Piratpartiet behövs i Sveriges Riksdag, och det verkar även flera politiker i andra partier tycka. Inte minst eftersom det finns många av dem som har samma åsikter som vi i våra frågor, men om vi kommer in kan de gå på mycket hårdare i dessa frågor eftersom de då inte är ensamma mot strömmen. Det blir garanterat inte bara Piratpartiet som kommer att bedriva piratpolitik i Riksdagen. Men för att det ska ske måste vi vara där.
Rösta på Piratpartiet i höst!

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Passa dig jävligt noga…

Akta dig för poliiiiiiisen!

Det börjar bli riktigt svårt att inte falla för frestelsen att bli konspirationsteoretisk, med tanke på den fenomenala lavin av integritetskränkande lagar, kontrollfunktioner, styrmedel och polistillslag som sköljt över oss den senaste tiden. Men jag hävdar fortfarande, med en dåres envishet, att det faktiskt inte behövs några globala konspirationer för att förklara händelseutvecklingen i västvärlden – det räcker med enskilda individers makthunger och pengagirighet, samt andras lättja, godtrogenhet, dumhet och oföretagsamhet.

Alla de nya kontrollsystem som införs av en eller annan anledning är naturligtvis inte skapade i syfte att skapa ett fascistiskt 1984-samhälle. Men på grund av såväl uppfinnarnas som användarnas godtrogenhet så fattar vi inte att dessa system kan komma att användas på detta sätt, senare. Av andra, som inte är lika välvilliga. Eller ännu värre – de ÄR välvilliga, i grunden, men skapar omedvetet en fruktansvärd situation för ett helt samhälle. Vägen till helvetet är stensatt med goda intentioner. Och en sak vet vi. Allt missbrukas. Förr eller senare.

Här tänkte jag först göra en lång uppräkning med exempel på den här typen av integritetskränkande åtgärder som införts den senaste tiden, men listan blir så jävla lång att jag varken orkar eller har tid. Många fler än jag skriver om detta, och jag har nämnt ett antal av dessa åtgärder tidigare här på bloggen, så det får räcka. Dock måste jag nämna ett högaktuellt fall som drabbat oss i Piratpartiet, nu i dagarna.

En ny parodi på STASI-samhället har framkallats av Umeå Kommuns IT-avdelning och Polisen. Mikael Nordfeldth, tidigare EU-kandidat, nu riksdagskandidat på norrlistan, aktiv pirat i Umeå, fick besök av polisen, som beslagtog hans laptop och flera av hans datorer. Han var inte misstänkt för något brott, men i efterhand har polisen och kommunen försökt rädda sitt ansikte genom att anklaga honom för dataintrång, vlket förstås bara är en dålig bortförklaring för att dölja att de har gjort bort sig.

Att utan brottsmisstanke beslagta någons datorer är så skandalöst, så obegripligt oproportionerligt och överdrivet, att jag nästan saknar ord. När ska folk fatta att datorer och Internet är en extremt stor del av vår nya infrastruktur? När ska folk fatta att förlusten av en dator kan innebära förlusten av hela ens kontaktnät, skivsamling, bokhyllor, familjefotoalbum, korrespondens, arbetsplats, kundregister, bokföring – allt.

Att bli fråntagen sin dator kan idag vara lika drastiskt som att få hela sitt hem totalt utbränt, eller skövlat av ett inbrott. Eller ens arbetplats. Eller både och. Det kan vara som att få strömmen avstängd, telefonen stulen, bankkontot blockerat – och mer därtill. Det borde med andra ord vara strängeligen förbjudet för polisen att beslagta personliga datorer, med mindre än att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket minimistraffet två års fängelse kan följa.

Detta är ett oerhört allvarligt scenario, betydligt allvarligare än man kan tro vid första anblicken. För att citera en annan bloggare: ”om de kan ta datorer tillhörande en politiker medan han utför ideellt arbete, helt utan brottsmisstanke – finns det någonting de inte kan göra? När kommer de efter dig?”

Vårt samhälle är på väg i en väldigt farlig riktning, och det är som jag antyder i rubriken till denna bloggpost, ett samhälle där folk i allt högre grad hukar sig, blir alltmer försiktiga och lydiga, väger sina ord, vaktar sin tunga, ser sig över axeln. Med andra ord:

Passa dig jävligt noga, för i morgon kan det vara dig de gör en razzia mot.

Man börjar alltid med de mest udda, de mest extrema, de som ingen försvarar. Det är därför det är viktigt att ha perfekta syndabockar, som pedofiler och ”terrorister”. Ingen försvarar dem, oavsett om beskyllningarna är sanna eller falska. Sen går man vidare, och så kan man alltid hitta på allehanda brottsrubriceringar. För om någon är ”kriminell”, så finns det ingen som försvarar en heller. Man är ju ”kriminell”. Som i Nordkorea, där du blir totalt rättslös så fort du stämplas som kriminell (gäller för övrigt USA också). Sen kan man gå vidare lite till, och till slut finns det inga kvar.

En piratpartist och datanörd, som bevisligen är enormt duktig på att hantera datorer och webben, måste ju by default vara en misstänkt person – det vet vi ju att alla pirater är tjuvar och bedragare – eller? Var går gränsen nästa gång? När kommer polisen hem till dig och gör en razzia, tar husets datorer och hårddiskar, röjer i dina bokhyllor och möbler? Detta är inte längre en dystopisk fantasi i konspirationsteoretikers science-fiction-hjärnor. Det är verklighet. Nu. Vad tänker du göra åt detta? Accepterar du det?

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

– Pastor Martin Niemöller

Andra som har skrivit om polistillslaget mot Mikael Nordfeldth:
Mikael Nordfeldth själv, Leif & Emma Ershag, Rickard Olsson, Anna Troberg, SOSO, SOSO igen, Caspian Rehbinder, Skivad lime, Sagor från livbåten, Full Mental Straightjacket, Meldanya, Mattias Swing, HumbleBee.net, Björn Felten

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Statsvandalism av en helig vallfartsort – Vrindavan i farozonen

Kusum Sarovara, en fridfull plats i närheten av Radha-Kunda, en av oräkneliga platser i Vrindavan med omnejd där Krishna sägs ha lekt.

Du som ofta läser min blogg har säkerligen inte kunnat undgå att märka att jag har ett visst intresse för angelägenheter som rör Indien. Jag har rest en del i Indien genom åren, och har en alldeles speciell dragning till detta märkliga, magiska, omtumlande, skitjobbiga, fascinerande och alldeles, alldeles unika land, inte minst dess religioner och all denna fantastiska kulturella mångfald som bejakas just där.

Min favoritplats i Indien är en liten stad som heter Vrindavan. Den ligger ca 20 mil söder om New Delhi, och är den viktigaste vallfartsorten för Krishna-hängivna i Indien. Första gången jag kom dit var 1990, och senast jag var där var för tre år sedan. Det har hänt oerhört mycket med Vrindavan genom åren, på gott och ont. Mycket av fattigdomen har försvunnit, och välståndet har ökat. Samtidigt har också exploateringen ökat.

Radha-Shyamasundar, två av gudabilderna i ett av alla de tusentals tempel som finns i Vrindavan

På 1970-talet etablerade sig ISKCON (Krishnarörelsen) här, vilket innebar att det plötsligt blev ett inflöde av västerlänningar, och därmed västerlänningars pengar. Det har därtill på senare år blivit hippt bland rikare indier (Delhi-bor) att ha ett hus i Vrindavan, vilket har gjort att ekonomin blomstrar ännu mer, och att Vrindavan expanderar. Tyvärr verkar myndigheterna helt ha glömt bort såna där små petitesser som sophantering och avlopp, och det är ju inte så lyckat. Särskilt inte med tanke på att nedskräpningen har ökat katastrofalt, av flera anledningar.

Kesi Ghat, en av de vackraste platserna i Vrindavan

När jag första gången besökte Indien för 20 år sedan använde man till exempel inte plastpåsar i butikerna. Indierna är absoluta världsmästare på återvinning – som påsar använde man konstfärdigt ihopvikta papperspåsar gjorda av gamla tidningar. Allt användes alltså till yttersta bristningsgränsen. Och papper är återvinningsbart, t.o.m. ätbart – åtminstone för getter. Numera har man gått över till tunna plastpåsar, ett uselt substitut som tyvärr hamnar i allehanda sophögar, floder och djurmagar. Inte så lyckat. All utveckling är alltså inte av godo.

Gjutform för vägbro -mitt ute i floden Yamuna, vid Vrindavans vackra strandlinje

Nu står dock Vrindavan inför ett miljöhot som förmodligen är det värsta någonsin, lokalt i just Vrindavan. Guvernören i delstaten Uttar Pradesh har bestämt att det ska byggas en motorväg runt halva Vrindavan, som en bro rätt genom floden Yamuna, som också tar en rejäl sväng runt staden. Förfulningen av Vrindavan blir därmed obegripligt monumental, i det att den utsökt vackra strandlinjen totalt ramponeras av denna uppbyggda väg, och detta måste bara stoppas. Ingen i Vrindavan vill ha denna märkliga motorväg. Bara några korrumperade politiker och affärsmän i New Delhi. Och så är vi där igen, med ”staten och kapitalet”.

Bygget är redan igång, så det är bråttom att få stopp på vansinnet.

Bygget är redan påbörjat, så det är bråttom. Det finns flera grupper i Vrindavan som kämpar mot detta vansinnesbeslut, och det finns namnlistor att skriva under på nätet, Facebook-grupper, bloggar och mycket mer. Engagemanget är stort, och alla kan göra något, om än aldrig så litet. Som så ofta, när det gäller enskilda ”små” frågor, så har de betydelse även i ett större perspektiv, eftersom de på fler sätt än ett blir prejudicerande. Kan vi stoppa detta, så kan det bli en uppmuntran för andra som hamnar i liknande situation. Får vi några tusen påskrifter från Sverige också, så kan det alltid göra något. Ingen kan göra allting, men alla kan göra något, om än aldrig så litet.

Så här ser det ut nu, och har sett ut i hundratals år.

Och så här vill giriga affärsmän och politiker att det ska se ut (redigerad bild)

Vrindavan är en helig plats, en vallfartsort för dem som praktiserar Krishna-bhakti, på samma sätt som Varanasi är det för mayavaditer och vedantister. Grannstaden Mathura beskrivs i legenderna som Krishnas födelseplats, och Vrindavan den plats där Krishna växte upp som barn. Otaliga är de oerhört populära historierna om Krishna, och en stor mängd av dem utspelar sig just i Vraja-bhumi (Vrindavans skogar). Vrindavan med omnejd är centrum för många av Indiens populäraste högtider, som t.ex. Holi.

Krishnas födelseplats, i grannstaden Mathura - givetvis överbyggd med en moské...

Därför blir det en alldeles oerhörd kränkning att bygga denna fruktansvärda motorvägsrundfart. Man förstör medvetet en av de verkligt vackra platserna i Indien, för ren kortsiktig vinnings skull. En plats som räknats som en av de viktigaste vallfartsorterna för hinduer i många sekler. Det finns reseberättelser bevarade från 1500-talet och framåt, av personer som vallfärdat till de heliga platserna. Alla hinduer i Indien känner mycket väl till Vrindavan, och många har varit där – som pilgrimmer.

Kulturkrock på helig mark

Jag kan inte heller låta bli att fundera i banorna att detta är ännu en i raden av medvetna kränkningar av just hinduisk kultur – något som paradoxalt nog är väldigt populärt i Indien. De största tidningarna ägs av kristna och muslimer, regeringen består till stor del av kristna och muslimer, och hinduerna, som är i majoritet rent befolkningsmässigt, har oproportionerligt låg representation bland de som har verklig makt. Det ligger därtill i kristnas och muslimers intresse att trasha andra religioner, för att deras egen ska ”vinna”. Det hör till vardagen att dissa hinduism. Det ser alltså mycket illa ut, på fler sätt än ett.

En av alla protestmanifestationer som gjorts i Vrindavan, mot bygget av vägbron runt Kesi Ghat

Vi är många som är oroade över detta, och jag ber dig bara om en endaste liten sak – skriv under namninsamlingen. Pleeeeease! Du kanske inte tror att ett namn på en lista har någon betydelse, men det har det. Många är de politiska sammanhang där en stor mängd namnunderskrifter faktiskt har vänt en utveckling. Namnunderskrifter visar på en opinion, något som de flesta populistiska politiker är oerhört känsliga för.

Att skriva på en protestlista är det minsta man kan göra, så det har jag förstås gjort, och det tycker jag att du också ska göra. Och så bloggar jag om det, och nätverkar med andra som kämpar för Vrindavans bevarande som den vackra stad det är. På Petition Online finns ett brev till Indiens president, med rubriken ”Stop the construction of an unnecessary bridge in Vrindavan” och på denna sida kan man också bli en av undertecknarna av detta brev. Det vore verkligen väldigt tråkigt om Vrindavans vackra lilla stad skulle behöva förstöras av en ohyggligt ful bro som passerar den vackra stadsprofilen, bara för att några rika Delhi-politiker ser det som ett bra projekt. Skriv under och protestera!

Läs mer här:
Daily Times India, Harmonist, Thaindian News, Thaindian News igen, Headlines India, Vedic Views on World News

Andra som skriver om denna statsvandalism:
Jagat World Heritage, Campaign to stop the construction of an unnecessary bridge in Vrindavan

Mer om Vrindavan:
Mathura Vrindavan, Om Vrindavan på Wikipedia, Friends of Vrindavan, Sri Vrindavan Dham, Vrindavan A Divine Place Of Nature

Facebook-grupper:
Save Yamuna to save Vrindavan!, Stop the Yamuna Bridge!

Riksdagskandidat för Piratpartiet – på riktigt!

Under en dryg månads tid har det varit möjligt för samtliga medlemmar i Piratpartiet att lägga sina röster på sina favoriter till riksdagslistorna. Och ca 1.300 medlemmar har tagit chansen att påverka valutgången. Valet har följt ett system där kandidaterna har varit indelade i distrikt, och därmed 6 olika listor. Sen har det funnits allehanda mer eller mindre komplicerade processer kring distriktsmandat, kvotering m.m., allt för att skapa en så rättvis och balanserad riksdagslista som möjligt. Och nu har resultatet kommit.

Jag bestämde mig i höstas för att kandidera, eftersom jag faktiskt tror att jag skulle kunna göra ett bra jobb i Riksdagen som representant för Piratpartiet. Och uppenbarligen finns det fler pirater som gjort den bedömningen. Av närmare 230 kandidater kom jag på sjätte plats totalt i landet. Fyra på Stockholmslistan. Hur det har gått till begriper jag inte riktigt, men jag antar att det har att göra med att jag helt enkelt är väldigt tydlig. Eller som någon uttryckte det i min frågetråd på Piratpartiets diskussionsforum – det finns ingen tvekan om vad man får om man lägger sin röst på mig. Och jag hoppas att det är sant.

Jag känner mig djupt rörd av detta förtroende, och förstås förpliktigad att göra mitt allra bästa för att leva upp till denna tillit. Det kommer att bli en mycket intressant tid, de nio månader vi har framför oss fram till riksdagsvalet den 19 september. Men jag är 100 % säker på att vi har synnerligen goda chanser att komma in i Riksdagen. Det är förstås helt ofattbart i dagsläget – och samtidigt helt nära, som en frukt på en lågt hängande gren. Och jag blir förstås otroligt glad för att få dela denna ära med några av mina favoriter i piratvärlden.

Bilden högst upp på denna sida är en komposit, en sammanställning av ett antal av alla de tusentals bilder jag har tagit de senaste fem dagarna, i Stockholm och i övriga landet. Rick och Anna och jag var på en kortturné runt i landet från torsdag till söndag, för att träffa pirater och för att fotografera riksdagskandidater. Ett av resultaten av denna resa var just en enorm mängd bilder, så att vi ska kunna förse media med aktuella pressbilder.
Se bilden i betydligt större format här!

Det har varit enormt trevligt och spännande att på så kort och intensiv tid få träffa så många pirater, runt om i landet – för att inte tala om hur härligt det kan vara att resa med ett så gott sällskap, som Rick och Anna. Jag utgår från att min plats på riksdagslistan kommer att ge mig många fler möjligheter att träffa minst lika många pirater framöver. Som riksdagsledamot får man ju en del förmåner, som t.ex. årskort på SJ, vilket jag självklart kommer att använda mig av. Att resa ut och träffa folk måste vara en av de viktigaste uppgifterna som riksdagsledamot, inbillar jag mig.

Något vi också måste komma ihåg mitt i primärvalsruset, är att den beräkning som är gjord nu bygger på att Piratpartiet får 4 % av rösterna i valet. Får vi högre röstandel får vi förstås också ett större mandat. Och det hoppas jag förstås på – jag har flera piratvänner som inte kom med på listan denna gång, som jag mycket gärna skulle se som kollegor i Huset. Och redan 6-7 % skulle förändra vårt mandat rejält. Det tänker i alla fall jag satsa på inför valet den 19 september, och jag hoppas att du gör detsamma!

En röst på Piratpartiet är ett kraftfullt steg in i framtiden!

Riksdagsgruppen (i samma ordning som på bilden):
Gustav Nipe, Björn Felten, Marie Axelsson, Johnny Olsson, Sandra Grosse, Carl Johan Rehbinder, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Gun Svensson, Stefan Flod, Tess Lindholm, Kalle Vedin och Rickard Olsson

Andra som kommenterat primärvalet:
Emma Opassande, Stormhierta, Jimmy Callin, Lars-Erick, HumbleBee Mattias Bjärnemalm, Ensson, HAX, Sagor från Livbåten, Ravenna, Mattias Andersson, Hanna Dönsberg, Full Mental Straightjacket, Piratpartistens Blogg, Johanna Nylander, Johanna Julén

Tänkvärt från Sagor från livbåten:
”Så nu vill jag bara att alla dessa fina människor som fått medlemmarnas förtroende minns: Att röster förtjänar man inte innan man får dem. Man förtjänar dem efter!”

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu, för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

På turné runt i Sverige med Piratpartiet

Det är primärvalets sista skälvande minuter, och alla pirater håller andan för att se vilka som kommer att ligga bäst till för att hamna på Piratpartiets valsedlar inför riksdagsvalet i september 2010. Baserat på allehanda gissningar, plockades fram en lista på förhandstippade favoriter, som det skulle vara särskilt intressant att ha pressbilder av inför en medial presentation av Piratpartiets kandidater till RIksdagen.

Så nu har vi varit på fototurné, Rick Falkvinge, Anna Troberg och jag, kombinerat med en social ambition att träffa så många pirater som möjligt runt om i landet. Jag har släpat runt på en portabel studio, med kameror, bakgrundsfonder, studioblixtar, dator, hårddisk och allehanda småplock, och ställt upp den på fem olika ställen. Sammanlagt har jag haft över 40 kilo grejer att släpa på – skönt nog har jag fått hjälp den mesta av vägen.

Vi började hemma hos Rick, på onsdag och torsdag eftermiddag-kväll, och senare på torsdagkvällen tog vi med oss pick och pack på nattåg till Umeå. Trångt, men trevligt sällskap gör alltid tillvaron ljusare. På fredag morgon fick vi veta att tåget var fyra timmar försenat, så fotoschemat blev förstås lite ihopklämt – men det gick bra. Raskt betade vi av några kandidater från Umeå, och sen tog vi en buss till Sundsvall, där vi plåtade några fler norrlänningar. På kort varsel har de lokala aktivisterna ordnat fram olika lokaler, stora nog att husera min portabla studio. Ibland lite mer utrymme, ibland lite mindre – men alltid tillräckligt.

Efter en trevlig middag i Sundsvall tog vi oss i bister vinterkyla (Norrland! Hu!) till nästa tåg, ett sovtåg igen, som nästa morgon landade i Lund. Där blev vi mottagna av ett jättegäng sköna Skånepirater, som satte fart på dagen. Massor av bilder blev det, och sen behövde vi raskt åka vidare med tåg igen, till Göteborg, där jag under kvällen plåtade ytterligare ett tiotal kandidater. Intensivt och tröttande, men roligt.

Just nu sitter Rick och jag på X2000 från Göteborg till Stockholm – jag bloggar alltså från tåget – och jag är fortfarande inte alldeles färdig med fotoprojektet. Jag kommer att behöva ställa upp studion hemma också, för att fotografera minst en till kandidat. Och så ska min kära Jennie få plåta mig också, i samma stil och med samma ljussättning. Jag har redan plåtat över 4.000 bilder, och några till blir det alltså idag.

Nu är det spännande! Det har enligt säker källa kommit in massor av röster de senaste dagarna, och ingen vet säkert vilket utfall primärvalet kommer att ge, så nu sitter vi alla och tuggar på nagelbanden. Resultatet skall offentliggöras under måndagen den 18 (i morgon) klockan 16.00. Kanske bäst att lägga skumpan på kylning, bara ifall…

Andra som skriver om turnén:
Piraten Anders, Rick Falkvinge, Anna Troberg, Jimmy Callin

Samtliga bilder i denna bloggpost av Rick Falkvinge.

Piratpartiet är ett självklart bevis för att vi kan ändra på samhället, fortare än vi tror, med engagemang, hängivenhet, beslutsamhet, organisation och intelligens. Bli medlem, rösta på dina kandidater till riksdagslistan, rösta i riksdagsvalet – och bidra till en förändring i det politiska klimatet!

Här får du lite tips om hur du kan rösta i primärvalet:

1. Hur ska man välja bland 250 kandidater…?
2. Piratpartiet – urvalsprocessen fortskrider…
3. Mina kollegor i Riksdagen
4. Flera härliga pirater…!
5. Mer piratpropaganda… 🙂

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu, för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, medborgarrätt och personlig integritet.

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Raderad från Facebook

Det har hänt något mycket märkligt, och jag vet fortfarande inte varför. Hela mitt konto har blivit raderat av Facebook. Carl Johan Rehbinder finns plötsligt inte på Facebook längre. Över 900 vänner i nätverket, grupper, allt. Ingen förvarning, inga frågor, inga meddelanden. Det enda jag möter är en sida som säger att kontot är avaktiverat.

Min kära Jennies konto är också raderat. Och ett par grupper vi har startat – bl.a. intressegruppen Cirkus Eros.
Jag måste naturligtvis ta reda på varför innan jag tar till med storsläggan mot Facebook (det kan ju vara en hackerattack, eller ett misstag), men att det över huvud taget kan ske är naturligtvis helt vansinnigt.

Om du vet något om hur detta kan ha hänt, kommentera gärna här på bloggen.

Man skulle kunna kalla detta för ett lyxproblem. jag kan leva utan Facebook. Och det är inte en mänsklig rättighet att vara medlem på Facebook. Nej, det är sant. Men i och med att Facebook har byggt upp en verksamhet på att miljoner människor bygger upp en stor del av sitt sociala nätverk genom Facebook, så är det förstås alldeles oerhört att de kan stänga av någon från sitt nätverk utan förvarning, utan förklaring, utan någon anledning.

Det kan vara som att få sin väska stulen, innehållande adressbok, mobiltelefon, jobbkontakter, privata kontakter, samlad korrespondens, diskussioner – allt. Borta. Men då är det ett brott som är begånget, en stöld. Någon har stulit mina tillhörigheter. Vän av ordning kan då argumentera att det vet man när man går med på Facebook, att de i praktiken äger allt du gör där. Ja, det är också sant. Men det är mycket märkligt att Facebook kan stänga av konton utan ens den minsta lilla förvarning. Det är faktiskt inte acceptabelt.

Om jag är stamkund på ett företag, och plötsligt möts av beskedet att jag inte får komma in, att mitt konto är avslutat, så anser jag att det är självklart att jag har rätt till en förklaring. Särskilt om det inte har föregåtts av ens den minsta lilla antydan att något olämpligt har skett i min kontakt med företaget i fråga.

Det hela skulle kunna utvecklas till ett sluttande plan, där jag plötsligt blir avstängd från min blogg (jag litar fortfarande på WordPress, dock), och sen blir jag avstängd från Internet helt och hållet. Utan förklaring, utan förvarning. Sen kanske jag blir utestängd från alla slags bankkonton. Det skulle ju kunna vara så att jag har nån gammal betalningsanmärkning som ligger och skräpar (tänk bara på alla SMS-lån och obetalda P-böter), men jag får ingen förklaring från bankerna annat än att de har gjort en kreditupplysning, och baserat på detta ger de mig avslag.

Eller så förklarar de inte alls. Bankerna är ju privata företag, och får förstås välja själva vilka de vill ha som kunder. Och vad det innebär för en normal människa idag, att inte ha ett konto, inga kort, inga transfereringsmöjligheter – det kan vem som helst räkna ut. Plötsligt är jag inte längre en fullvärdig medborgare. Allt på grund av godtyckliga bedömningar av privata intressen. Detta är en fullt möjlig utveckling, och det är en diskussion som bör tas innan det är för sent.

Det är i sammanhanget intressant att diskutera vad som är offentligt rum, egentligen. Om ett torg hör till det offentliga rummet, men en del av torget ägs av ett privat företag – får det privata företaget utan anledning eller förklaring hindra vissa personer att vara på den delen av torget, träffa andra och umgås? Är det O.K.? Hur mycket av samhället är vårt gemensamma rum, och hur mycket är privat egendom, och därmed utsatt för enskilda personers godtycke?

I ett samhälle där vem som helst kan kräva ut en kreditupplysning (det är inte omöjligt att det snart gäller all möjlig annan upplysning också, som t.ex. utdrag ur brottsregister), kan vem som helst också mobbas ut, stötas ut, bli en persona non grata – på nolltid. Utan förklaring.

Denna till synes bagatellartade händelse måste alltså sättas i stt större sammanhang – och då blir den inte så bagatellartad längre. Vi måste ha en diskussion i det offentliga rummet – om det offentliga rummet, och vilka rättigheter och skyldigheter vi tycker att vi ska ha, som kollektiv. är Internet en del av det offentliga rummet? Vilka regler ska egentligen gälla där?

Jag vill inte dra alltför stora växlar på en enskild händelse som detta. Men en sak är alldeles klar. Facebook har betett sig oerhört respektlöst, ansvarslöst och ohyfsat mot miig, min hustru och hela min vänkrets, och jag nöjer mig inte med mindre än en mycket bra förklaring, och en offentlig ursäkt. Allt annat är skandal.

Piratpartiet är ett självklart bevis för att vi kan ändra på samhället, fortare än vi tror, med engagemang, hängivenhet, beslutsamhet, organisation och intelligens. Bli medlem, rösta i riksdagsvalet – och bidra till en förändring i det politiska klimatet! Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu, för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, medborgarrätt och personlig integritet.

Ohoj, pirater! Kom ihåg att rösta i primärvalet!

Nu är det bara några dagar kvar av primärvalet, och snart får vi veta vilka som är alla piraters favoriter till våra valsedlar. Men det är inte färdigt än, och om du inte har röstat så kan du fortfarande påverka valresultatet. Så pallra dig över till Piratpartiets hemsida för att rösta!

Jag har skrivit flera blogginlägg med tips (länkar hittar du längst ner i detta blogginlägg) om hur du kan gå tillväga för att rösta, ifall det känns oöverstigligt att sortera bland över 200 kandidater. Men du kanske har en helt annan metod än min – och det är naturligtvis alldeles underbart. Det viktigaste är faktiskt att du deltar i det demokratiska arbetet att vaska fram kandidater.

När du väl har gjort ditt urval så är det dags att rösta. Rent tekniskt innebär det att du först loggar in på Pirateweb. Då behöver du ange ditt användarnamn och lösenord, förstås.

Sen går du till sidan Internal polls, som du hittar under rubriken Administration.

Där hittar du en länk till den aktuella omröstningen. Klicka på länken. Då kommer du till omröstningssidan.

På denna sida väljer du dina favoriter, genom att dra dem från den långa listan på vänster sida till din valruta på höger sida (drag’n’drop). Du får välja högst 22 (fyll gärna listan!). Det går bra att flytta upp och ner dina kandidater i din lista, ändra ordningen efter behag. Du kan också ta bort och byta ut kandidater, om du ändrar dig.

När du har fyllt på din lista kan du klicka på knappen ”Klar”.Det går att gå tillbka in på samma sida vid ett senare tillfälle och ändra, om du känner att du vill det. Absolut senaste tidpnkten för att rösta, eller ändra sitt val, är den 17 januari, 23:59.

OBS! Jag vill noga påpeka att detta inte är menat som reklam för mig eller någon annan specifik kandidat! Detta är demokratipropaganda. Jag vill att du som är medlem i Piratpartiet (och blev det före den 14 december 2009) röstar, alldeles oavsett om du röstar på mig eller helt andra personer. Det viktigaste är att det blir ett så rättvist utfall som möjligt, och att de kandidater som bäst förtjänar det faktiskt också blir valda. Så gör din demokratiska plikt nu, och rösta fram dina favoriter!

Piratpartiet är ett självklart bevis för att vi kan ändra på samhället, fortare än vi tror, med engagemang, hängivenhet, beslutsamhet, organisation och intelligens. Bli medlem, rösta på dina kandidater till riksdagslistan, rösta i riksdagsvalet – och bidra till en förändring i det politiska klimatet!

Här får du lite tips om hur du kan rösta i primärvalet:

1. Hur ska man välja bland 250 kandidater…?
2. Piratpartiet – urvalsprocessen fortskrider…
3. Mina kollegor i Riksdagen
4. Flera härliga pirater…!
5. Mer piratpropaganda… 🙂

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu, för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, medborgarrätt och personlig integritet.

Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.