Stoppa de sexuella övergreppen mot små pojkar!

I årtusenden har det i vissa kulturer varit sed att skära sönder småpojkars kön, som ett tecken på kulturell och religiös tillhörighet. Jag har själv länge varit väldigt kluven inför detta bruk, eftersom jag å ena sidan anser att varje människa bör ha rätten att själv bestämma över sin kropp, å andra sidan vill jag inte vara en nykolonialistisk, arrogant, etnocentrisk moralist som håller min egen moral högre än andras.

Dock kan jag inte komma ifrån att jag ändå anser att det är ett oacceptabelt och oåterkalleligt övergrepp att göra kirurgiska ingrepp i försvarslösa barns kroppar, utan deras medgivande, oavsett om det gäller omskärelse av pojkpenisar eller stympning av flickors blygdläppar. Det är inte försvarbart. Om man i vuxen ålder vill göra ingreppet, av eget val, för att visa sin tillhörighet till gruppen, så må det vara. Kanske som en del av en vuxenrit. Detta skulle jag kunna respektera. Men jag kan inte se några skäl till att försvara dessa urgamla seder och bruk, som måste ses för vad de är – oacceptabla, blodiga och smärtsamma sexuella övergrepp som ger men för livet. Tyvärr har den politiska korrektheten i Sverige klämt fram en annan strategi.

Landstingen uppmanas nu att erbjuda omskärelse av pojkar, från och med den 1 oktober i år. Men det är inte ett okontroversiellt beslut. Många läkare vägrar att utföra ingreppet, först och främst för att det inte är motiverat av hälsoskäl. Två av tre barnkirurger vill inte utföra ingreppet, visar en enkät som Svensk barnkirurgisk förening låtit genomföra bland sina medlemmar. Märkligt nog finns det ändå en viss andel läkare som kan tänka sig att utföra ingreppet – antagligen av omsorg om de barn som annars sannolikt skulle tvingas genomlida en köksbordsomskärelse av någon outbildad klåpare.

Det bästa argumentet för att sjukhusen ska få utföra dessa ingrepp är ren skadereduktion, att förhindra just slaskiga massakrer av pojkars penisar på skitiga köksbord, och det kan jag verkligen respektera. Om jag vore läkare skulle jag nog ha extremt svårt att säga nej, just av humanistiska skäl, även om det är väldigt lätt att vägra av rent principiella skäl. Det är alltså inte ett lätt beslut. Men samma argument skulle alltså kunna användas som försvar för att stympa flickor på svenska sjukhus, så det håller inte i längden.

Det påstås en hel del om omskärelse som inte stämmer. Att omskurna män inte sprider HIV eller ger upphov till andra sjukdomar lika lätt, som t.ex. livmodercancer, men det stämmer inte. Det har med hygien att göra, och en omskuren man som inte sköter sin hygien kan sprida sjukdomar lika bra som en icke omskuren. Och faktum kvarstår – det är ett övergrepp att skära bort en kroppsdel på ett barn som inte kan ge sitt samtycke. Vill man som vuxen låta omskära sig av hygieniska eller andra skäl, så har jag inget emot det. Men ett barn kan inte välja själv.

”Det är ett stympande ingrepp utan medicinsk grund. Det är att jämställa med kvinnlig könsstympning.”

– Gunnar Göthberg, ordförande för Svensk barnkirurgisk förening och överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.

Det är högst angeläget att ifrågasätta religiösa människors rätt att åsidosätta grundläggande mänskliga rättigheter som kroppslig integritet, och än mer vår benägenhet att låta dessa människor komma undan med det. Det historiska faktum att det hände att en och annan offrade slavar till asagudar här i Norden för över tusen år sedan, och att soldyrkarna på bronsålder också offrade människor som en del av kulten, gör inte att vi nutida hedningar tycker att man ska fortsätta med denna sed. En religion kan förnyas, förbättras, moderniseras.

Om jag fick för mig att kapa bort lilltårna på alla mina barn när de var nyfödda, av en eller annan anledning, så skulle jag med stor sannolikhet åka in i finkan, och (förhoppningsvis) förlora vårdnaden om barnen. Eller låt oss säga att jag lät tatuera in religiösa symboler i huden på mina barn redan som bebisar. Samma grej. Oacceptabelt. Men att skära bort en bit av könet, det går uppenbarligen bra. I alla fall om man har en gammal påhittad ideologi och gruppidentitet att stödja sig på.

”Av etiska skäl avlägsnas inte kroppsdelar, på ickemedicinsk indikation, på icke beslutsmässiga individer”

– Peder Drott, överläkare, landstinget i Östergötland

Vissa omskärelseförespråkare jämställer omskärelsen med det kristna dopet, vilket förstås är fullkomligt huvudlöst. Kan man inte se skillnad mellan att stänka lite vatten på huvudet och att skära bort en kroppsdel, så behöver man utbildning/terapi. Man jämför också gärna omskärelsen av gossebarn med stympningen av kvinnor, som ju vanligen är mycket värre (särskilt om det handlar om faraonisk omskärelse – läs gärna YONI-bloggens initierade bloggpost om detta), men det är lite som att jämföra avkapandet av en lilltå med att kapa hela foten. Självklart är det mycket värre att kapa hela foten, men det gör inte att det är O.K. att kapa lilltån.

Riktigt löjligt blir det när motståndare mot omskärelse av gossar beskylls för att vara rasister. Rasistkortet skall viftas med jämt och ständigt nuförtiden, och det är rätt så tröttsamt. Detta skulle kunna hävdas så fort man är emot något som folk från andra kulturer gillar, men som vi av hävd inte godkänner i Sverige – som kvinnlig omskärelse, stening, spöstraff, avkapande av händer som straff, grillad hund på restaurang, tjurfäktning eller vadhelst för grymheter eller osmakligheter vi kan tänka oss som vi inte vill ha i in vårt land.

Sen kan man förstås gärna hävda att vi svenskar är dubbelmoraliska och hycklande, eftersom vi samtidigt tillåter en inhuman slaktindustri (och många andra galenskaper), men det är faktiskt inte argument för att tillåta ännu fler dumheter. Låt oss då hellre lägga krutet på att bli mer fredliga, mer kärleksfulla, med större respekt för varje levande varelse på jorden – inte tvärtom.

Det finns inga muslimska barn. Inga judiska, kristna, buddhistiska eller hinduiska barn heller. Det finns barn till muslimska föräldrar (samt förstås judiska, kristna, buddhistiska, hinduiska, hedniska föräldrar m.fl.), och de borde ha rätten att själva välja om de vill fortsätta att leva med sina föräldrars kultur även som vuxna. Därför borde alla sådana oåterkalleliga tecken som t.ex. omskärelse, tatueringar m.m. bara få göras med personens medgivande, helst i vuxen ålder. Baptister har vuxendop – varför inte vuxenomskärelse?

Det skulle aldrig falla mig in att tvinga på mina barn min religion eller världsbild. Givetvis växer de upp med mig och en mängd andra vuxna människor omkring sig, och får då marineras i våra uppfattningar. Men jag skulle aldrig tvinga mina barn att bära religiösa symboler, aldrig kräva dem att erkänna sig till samma tro som jag, och fan ta mig den dag jag får för mig något så bisarrt som att stympa barnen, skära i dem i min religions namn. De har inte valt det själva, och då har jag inte den rätten. Punkt slut.

Om mina barn vill bli pingstvänner, muslimer, syndikalister, ateister, börsmäklare eller golfare, så är det deras beslut, vare sig jag gillar det eller ej, och det får jag ta. Och vill de skära i sina kroppar, tatuera sig, omskära sig, eller något annat, så får de bestämma detta själva i vuxen ålder, alldeles oavsett vad jag kan tänkas tycka om det. Men jag har inte rätt att bestämma åt mina barn om de ska ha förhuden kvar. Så är det bara, och så borde det alltid vara.

Läs mer om detta i en artikel i DN, i GP & Expressen, samt i en till artikel i DN.

Andra som bloggar om detta:
Rick Falkvinge, Jinge, SNOP, Gryningsräd, David Gottlieb, Lars Kamél, Paul Lindquist, Religiovakt, Adventskalendern, Pophöger, HDR-fotografen, Maria Jinx Larsson, Bahlool, Ann-Katrin, In Your Face, Peo Wagström, Black Sheets Records, Ingemar och många, många fler…

Läs även: Doctors Opposing Circumcision, SNOP – Säg Nej till Omskärelse av Pojkar

Sedan detta blogginlägg skrevs har debatten fortsatt:
Peter Wolodarski skriver huvudlöst i DN, och Expressens ledare rycker ut till försvar för omskärelsen, men de får svar på tal av Magnus Bethnér, Louise P, Ingemar, Nonicoclolasos, Pelle Billing, Pelle Billing igen, Allvarligt alltså, Thoralf Alfsson, Medborgarperspektiv, Hjalde Non, Niklas Hellgren, Mattias och många, många fler…

Det blev en rejäl debatt av detta, och det är ju intressant.

Sexsibilityfestivalen – så här blev det!

Under den gångna veckan hände något alldeles nytt, något helt unikt för Sverige – en festival som var helt tillägnad kärlek, sexualitet, sensualism, relationer och personlig utveckling på alla nivåer. Sexsibilityfestivalen är en skapelse av Lorenzo Stiernqvist, mannen bakom den ett-och-ett-halvt-åriga Sexsibilitycoachutbildningen, och syftar till att låta människor få en trygg och lekfull tillvaro i vilken de kan känna sig mer levande, mer spontana, mer sexuella, mer andliga – mer mänskliga, helt enkelt.

Festivalen började på måndagen den 13 juli, och höll på t.o.m. söndagen den 19 juli. En hel vecka, alltså. Vi var inte med riktigt hela veckan, men kom ner på tisdag kväll, så vi hann uppleva nästan hela festivalen – både som kursledare och som deltagare, och det var verkligen roligt!

Utbudet av aktiviteter var stort, och man kunde välja mellan en mängd olika dynamiska workshops, ett och annat stillsamt föredrag eller kreativa skaparverkstäder – målande, skulpterande, gipsgjutning m.m. – och man kunde få lära sig dansa tango, eller stripteasedans. Eller så kunde man få en massage, fika på en filt i gröngräset, eller sola och bada och mysa vid stranden.

Höjdpunkterna för vår egen del (förutom våra egna aktiviteter förstås) var som alltid lek och bus med Johan Ekenberg, Tantrakurs med Lorenzo & Shanti, samt något vi inte har prövat förut – en workshop i BioEnergetics, ledd av Dhara Milehag. BioEnergetics är en kraftfull terapeutisk metod att lösa upp emotionella blockeringar i kroppen, med hjälp av kroppsrörelse och andning. Det blev en oerhört stark och hjärteöppnande workshop för både mig och Jennie, och effekten av den har vi med oss hem.

Vi höll en förstås mängd olika aktiviteter, som yonigjutning, kukmakeri, kroppsmålningsfest, högläsning ur min erotiska novellsamlingt, ett par kortversioner av vår kurs Kärlek, Liv & Lust – och ett bröllop. Många aktiviteter blev det alltså. Och som vanligt figurerade vi i media. I Expressen TV och i Aftonbladet, vad jag vet.

En fantastiskt rolig kväll hade vi redan på onsdagen, då jag höll i en lekfull kroppsmålningsworkshop. Alla fick möjlighet att måla på sig själva och varandra, och dansa till pulserande dansmusik. Se gärna en film om evenemanget på Expressen.tv. Fantasin flödade, och färgerna likaså. Alla blev fantastiskt fina, och det var underbart att medverka till och beskåda detta knasiga spektakel, och framför allt se hur glada alla var.

Vi höll även ett par kortversioner av vår kurs Kärlek, Liv & Lust, en kurs för både singlar och par som vi brukar hålla just på Skeppsuddens kursgård, och det var väldigt uppskattat. Vi hade aldrig färre än 40 deltagare på våra workshops – oftast fler – och det blev både omtumlande, roligt, kärleksfullt, nära, lekfullt och känslosamt.

Avslutningsvis vill jag bara tacka Lorenzo Stiernqvist och alla andra som medskapat till att denna fantastiska festival blev verklighet. Det har varit en stor ynnest, ett privilegium, att få vara delaktig i denna manifestation av gränslös kärlek, glädje och njutning. Nu håller vi alla tummarna för att det ska bli en minst lika fantastisk festival nästa år också.

NORDISKT HEDNISKT BRÖLLOP

Som en glittrande juvel i festivalhalsbandet hölls det även med bröllop. Jag fick i uppdrag att hålla ännu en nordisk-hednisk vigsel. Eller snarare en stämningsfullt förnyelse av relationen, eftersom det var Björn och Therése som ville manifestera sin kärlek på detta sätt – de har varit tillsammans i över 20 år, och gifta nästan lika länge. Dock var denna ceremoni i allt väsentligt exakt densamma som de bröllop jag brukar hålla.

Vackert blev det. Vi skapade en cirkel i gröngräset, alldeles intill majstången som stått där sedan midsommar, och solen lyste varmt under hela ceremonin, trots att väderlekstjänsten lovat dåligt väder. Men jag har uppenbarligen tumme med vädergudarna. De verkar gilla vad jag gör… 😉

Brudföljet samlas i cirkel på ceremoniplatsen, det heliga viet.

Ceremonimäster inleder vigseln.

Rituell tvagning i de fyra elementen – här i elementet eld.

Therése bjuder Björn att äta av Frejas äpple.

Det bjuds även heligt mjöd, ur Odins horn – för ruset, visdomen och nyfikenheten på det okända.

Det blev premiär för nakenbröllop! Under kärleksförklaringarna klädde Therése av sig för att ge sig själv i gåva till Björn, och då ville förstås Björn ge sig själv tillbaka – så här står båda i paradisdräkt. Fast nästa gång det blir nakenbröllop hoppas jag att ALLA, inklusive vigselförrättare, gäster och musikanter, är spritt språngande nakna! Det vore vackert…

Välsignande bröllopskväde läses, baserat på några runor ur futharken.

Kramkalas!

Lyckligt par – mer kära än någonsin, efter mer än 20 år tillsammans!

Kursledare som var med på festivalen:
Johan Ekenberg, Dhara Milehag, Lorenzo Stiernqvist, Shanti Limnell, Ramya Charlotte Eriksson & Anam, Calle & Jennie Rehbinder, Sofia Sjöblom, Alexander Rudenstam, Jessica Menzinsky, m.fl.

Artiklar om festivalen:
Aftonbladet, Norrköpings Tidningar, Aftonbladet igen, Expressen TV, TV 4 Norrköping, Sveriges Radio P4 Östergötland

Gå gärna med i Facebook-gruppen Sexsibilityfestivalen!

Läs mer om våra kurser här!

Bröllopsbilder av Jennie Rehbinder
Övriga bilder av Calle Rehbinder
(med undantag för klipp ur TV-reportage och dagstidningar)

Läs mer om mina ceremonier på Grimners Runor!

Besök även hemsidan för Skeppsuddens Kursgård!

Kärlekens nio bud

Jag blir emellanåt tillfrågad av allehanda media, såsom dagstidningar, vecko- och månadstidningar, radio & TV samt diverse webmedia, om goda råd beträffande kärlek, sex och relationer. Det vanligaste är att jag förväntas prestera ett antal (ibland tre, ibland fem eller fler) käcka tips om hur man kan förbättra sitt kärleksliv, på ett eller annat sätt. Vissa av dessa råd brukar jag alltid återkomma till, eftersom de är så självklara. Och detta gav mig inspiration att faktiskt skriva en samling budord i kärlekens tecken.

Dessa kärlekens budord gäller inte bara romantisk kärlek. De är giltiga för alla mänskliga relationer – mellan älskande, mellan vänner, mellan föräldrar och barn, kollegor och även mellan människor som inte känner varandra. Givetvis måste man anpassa sin kommunikation beroende på vem man möter, men grundteserna håller i alla lägen.

I den abrahamitiska förkunnelsen finns som bekant tio budord. Att jag över huvud taget finner anledning att ens nämna dem är förstås för att vi alltjämt har dessa som en del av vårt kulturella arv. Dessa ”tio guds bud” är en samling rekommendationer som man kan tycka vad man vill om. Själv tycker jag att de är rätt tjatiga, och hopplöst otidsenliga.

De levnadsråd man finner i den nordiska Havamål är oerhört mycket mer intelligent formulerade, och med större andligt djup (förstås), men även dessa har vissa brister, framför allt i det att de är utspridda i en lång text, och därför en smula svårtillgängliga.

Därför har jag satt ihop en samling budord som enligt min mening är mycket bättre, mer genomtänkta och betydligt mer konstruktiva än alla gamla tröttsamma regler från förgången tid.

Läs och njut:

1. Uppskattning:
Ge komplimanger, beröm och uppskattning. Varje dag. Välj medvetet att se just det du älskar/uppskattar/tycker om hos dem du möter, och framhåll detta. Det du fokuserar på växer. Det du ger får du tillbaka. Om du väljer att se och kommentera det du inte gillar, så växer det – men om du väljer att se och öppet uppskatta det du gillar, så växer det.

Kom också ihåg att ta emot beröm och uppskattning med glädje och öppet hjärta. Och – minns att om du inte kan se något positivt hos den du möter, så är det med största säkerhet inte den personen det är fel på. Du behöver då justera ditt synsätt.

2. Beröring:
Huden är kroppens största organ. Genom att beröra det yttersta kan vi nå det innersta. Kärleksfull beröring är mat för själen. Genom att vara nära varandra kan vi nära varandra. Närhet är näring för hjärtat.

Beröring måste dock alltid ske med lyhördhet, respekt och känslighet. Innan vi fullt ut kan bejaka intimare beröring, som sexuell beröring, måste vi få stora mått av vardaglig beröring och sensuell beröring. En kram, en smekning, en klapp på axeln. Lite massage, en tillgiven fysisk närhet. Om jag får kärleksfull beröring betyder det att jag finns, att jag får bekräftelse på att jag är älskad och behövd.

3. Acceptans:
Du kan inte göra om en annan människa. Du kan bara göra om dig själv. Med andra ord – acceptera dina medmänniskor, älska dem för det de är, inte för vad du skulle önska att de vore. När du hittar ”fel” hos dina medmänniskor bör du först alltid rannsaka dig själv. Vad av detta är projektioner? Blir situationen bättre av kritik och klagomål? Saknar du själv fel och brister? Kanske det handlar om variationer, mänskliga egenskaper, snarare än ”fel” eller ”rätt”?

I denna acceptans ingår även respekt för andras egenheter. Respektera andras beteenden, vägval, levnadssätt, filosofi, religion, känsloliv – även om det verkar motbjudade och obegripligt för dig själv. Försök aldrig pressa din uppfattning om vad som är sant på andra människor. Det finns nämligen lika många sanningar som det finns människor. Eller kanske ännu fler.

4. Gåva och gengåva:
Ge och ta emot med öppet hjärta. Att tillfredsställa behov, dina egna såväl som andras, är självklara yttringar av kärlek och respekt. Att ge omvärlden sin uppmärksamhet och omsorg genom att bjuda på mat, ge gåvor, och även av din tid, är oerhört värdefullt. Att ge upplevelser är också en vacker gåva. Tag med dina nära och kära på äventyr, och ge dina medmänniskor något nytt och spännande att glädjas åt och förundras över.

Det viktigaste att ge sina nära och kära är tid. Kvantitet är kvalitet. Att finnas till för dem man älskar är grunden för varje trygg relation. Att ge av sin tid är att ge av sig själv, att erkänna denna någon eller något som man ger av sin tid som viktigt. Om du tar dig tid att sitta med någon och lyssna på vad han eller hon vill säga, eller bara finnas tillgänglig i närheten, så är detta värdefullt. Att ta sig tid att laga en måltid, eller att tillfredsställa andra behov som omgivningen kan tänkas ha, är också yttringar av kärlek – så länge det är i balans med dina egna behov, och inte utvecklas till ett martyrskap, en skuldalstrande uppoffring.

Det finns en vacker treenighet i givandet. För att kunna ge fullt och flödande av dig själv till andra måste du även ge dig själv det du behöver, och du måste även låta andra ge av sig själva till dig, och att du tar emot lika fullt och flödande.

Ge dig själv i present varje dag – och gör gärna vackra paket!

5. Ändamålsenlig kommunikation:
Skapar du intimitet eller distans med ditt sätt att kommunicera med omvärlden? Är du medveten om skillnaden? Uppnår du det du vill med din kommunikation? Anpassar du din kommunikation efter vem du möter? Kommunicerar du för att hävda ditt ego, eller för att nå ett öppnande möte?

Uttryck dina behov och önskningar. Ingen kan läsa dina tankar. Om du ska få det du vill ha, eller behöver, så måste du ge omgivningen en chans att möta detta, genom att du uttrycker din vilja. Förvänta dig inte resultat, men tag med glädje och tacksamhet emot det du får, när du får det.

Tala sanning. Allt du säger – säg det med kärlek och omtanke. Du kan vara sann i varje tum, utan att för den delen trampa på människor, såra eller kränka. Låt ditt tal vara poesi och sång. Vad är det mest kärleksfulla du kan säga just nu?

Lyssna på din omgivning. Kommunikation går åt båda hållen. Att vara tyst är också kommunikation, om du tar in omgivningens budskap. Lyssna gärna mer än du uttrycker. Det är därför vi har två öron, två ögon, två näsborrar – men bara en mun.

6. Äg dina känslor:
Alla känslor är tillåtna, och behövs för din och omgivningens hälsa. Det finns inga dåliga känslor. Våra känslor är som färgerna på en palett. Alla behövs. Du kan inte censurera regnbågen. Acceptera att du har ett känsloliv, och att det ger dig ovärderlig information om dina val och prioriteringar i livet. Ibland kan du behöva moderera eller rikta dina känslouttryck, så att du inte skapar onödiga bieffekter av dina känslor. Men träng inte undan dina känslor för dig själv och omvärlden. Det går inte i längden. Du måste hitta konstruktiva uttryck för alla dina känslor, så snart som det går.

Det är aldrig någon annans fel att du mår dåligt. Du är 100 % ansvarig för ditt eget liv. All besvikelse är självförvållad – du hade orealistiska förväntningar. När du känner vrede, sorg, smärta, förtvivlan – undersök hur du kan bearbeta de förhållanden som gör att du känner så, snarare än att leta efter en skyldig. Att kasta skuld på någon annan gör dig till ett offer, en maktlös individ utan kraft att åtgärda situationen. Äg din känsla snarare än att skylla på omgivningen. Tag makten över ditt eget liv.

7. Samtycke:
Gör aldrig mot en annan människa, eller mot dig själv, något som strider mot mottagarens vilja, eller som inkräktar på dennes personliga frihet. Vad du än gör med en människa, se till att du har dennes samtycke.

Det enda tillfället då det är tillåtet att inkräkta på en människas frihet, är när denna person själv står i begrepp att inkräkta på en annans frihet, genom våld, tvång, eller någon annan kränkande behandling. Annars har du ingen rätt att sätta dig till doms, eller hindra den personen från att leva sin sanning.

8. Medveten närvaro:
Att vara närvarande i livet, att möta livet med medvetenhet och hängivenhet, är att vara i kärlek, fullt levande. Kärlek är att ta ansvar för alla sina relationer, och det bästa sättet att ta ansvar är att möta både sig själv och omgivningen med fullt fokus, full närvaro, och med så stor medvetenhet som du mäktar med.

Medveten närvaro kräver mod, nyfikenhet och hängivenhet. Lev livet fullt ut, med respekt, ödmjukhet, hängivenhet, lekfullhet, nyfikenhet och mod. Var medveten och närvarande i ditt liv. Det är din plikt mot dig själv, och din omvärld. Beröva inte dig själv eller omvärlden privilegiet att få uppleva just dig, i din högsta potential.

9. Tacksamhet:
Om du varje dag möter livet med tacksamhet för allt det underbara du faktiskt har, och det du får, snarare än att längta efter och sakna det du inte har, så kommer din livskvalitet att höjas avsevärt.

Att varje dag tacka livet för alla dess gåvor, är att ge dig själv den största möjliga välsignelsen du kan få.

Jag tänkte först skriva tio bud, men insåg att jag då skulle föja en form som jag inte på något sätt erkänner som en auktoritet. Talet nio är för mig mer heligt än talet tio. I den nordiska traditionen återkommer talen tre och nio ständigt, och symboliserar en helhet som är fullkomlig i sig själv.

De nio världarna i Yggdrasil, Heimdalls nio mödrar, nioårsblot, de nio spetsarna i valknuten, de nio dygderna enligt Havamål, de nio dagarna det tar att resa till dödsriket, Odins initieringsrit, då han hängde nio nätter och dagar i Yggdrasil, och många andra fenomen förknippade med talet nio. Därför blev det nio budord.

Mina budord har betydligt större relevans för kärlek, livskvalitet, yttre och inre frid mellan människor, än någonsin de tio bud som tillskrivs den den svartsjuke psykopatguden JHVH och hans mytologiske representant, den mordiske tyrannen Moses, i en bisarr gammal legend från en primitiv ökenfolkskultur. Inte minst med tanke på hur dessa bud dogmatiserades och blev än mer extrema när de anpassades till den kristna religionen.

De tre första buden av de tio i Torah/Bibeln är fullkomligt meningslösa, och helt irrelevant för en upplyst nutidsmänniska, och de efterföljande sju går alla in under mitt sjunde bud om samtycke (vilket med andra ord gör min egen formulering vida överlägsen det gamla bibliska tjatet).

Ett och annat sant ord ur denna urgamla, orientaliska antologi går dock att skaka fram. Trots allt har ju en och annan av författarna till detta verk lyckats att frambringa något evigt allmänmänskligt och klokt. Och det finns en formulering som på något sätt transcenderar allt annat:

Störst av allt är kärleken.

Några andra sanningar behövs strikt sett inte.

Denna vecka – Sexsibility-festivalen!

Idag åker vi till Skeppsuddens kursgård för att vara med på Sexsibility-festivalen, där vi ska hålla ett antal workshops. Ja, jag vet att jag har tjatat om festivalen, men nu har festivalen precis börjat, och dessutom kom det en artikel i Aftonbladet om festivalen, och det tyckte jag var värt att nämna här på bloggen.

Förra veckan ringde en Aftonbladet-journalist till mig och undrade om det hände något spännande i Sverige just nu som handlar om sex. Kvällstidningarna vill sälja lösnummer, och på somrarna ska det alltid skrivas om sex – och då ringer många till mig för att fråga just om sex. Så jag tipsade om Sexsibility-festivalen, och det gav uppenbarligen resultat.

Aftonbladet hade igår en lagom småsnaskig och sensationslysten, men ändå innehållsrik och någorlunda rättvisande artikel om festivalen. Kommentarsfältet blev förstås fullt av fördomsfulla och skraja kommentarer – något annat var väl inte att vänta. Men det är helt O.K., för de som är intresserade på riktigt kan ändå få information om festivalens existens, och då har artikeln fyllt sitt syfte – fler får helt enkelt möjlighet att uppleva denna unika festival.

De neurotiska och skitnödiga kommentarerna bekräftar i själva verket behovet av en festival av detta slag – ja, en mängd festivaler av liknande sort! Sex betraktas fortfarande som något av det farligaste och läskigaste och mest tabubelagda som finns på jorden, och det är förstås djupt tragiskt, men inte hopplöst. Det har varit värre. Och vi rör oss sakta åt rätt håll.

Jag hoppas förstås att du som läser detta kommer till festivalen, och att vi möts där i något spännande, roligt och inspirerande sammanhang. Jennie och jag kommer att hålla i flera olika delar av festivalen – ett par olika kurspass, ett bröllop, kroppsmålning, fittkonst (gipsgjutning) och lite annat kul. Och kan ni inte komma i år hoppas vi förstås att festivalen blir så fantastisk att den blir av nästa år också – och så kommer ni då!

MAKE LOVE, NOT WAR!

Läs gärna artikeln i Aftonbladet, men läs också mer om festivalen, och om hur du anmäler dig, på denna sida – Starsprays egen infosida om festivalen.

Bloggat om festivalen:
Busiga Paret, Luffar’n, Ghostopinion

Mer socialfascism från låtsasliberalerna

Jag levde en gång i tiden i vanföreställningen att Folkpartiet faktiskt var ett liberalt parti. De kallar sig alltjämt Folkpartiet Liberalerna, men i verkligheten är detta parti idag inte ett smack mer liberalt än Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Jag skulle nog t.o.m. våga påstå att jag skulle kunna hitta fler liberaler i Vänsterpartiet än i Folkpartiet. Folkpartiet har numera gått från socialliberalism till socialfascism. Och det är ingen överdrift.

En av de värsta antiliberalerna inom Folkpartiet är den gamle militär som otroligt nog blev vald till partiets nye ledare – skolminister Björklund. Det är inte nog med att Björklund nog egentligen skulle vilja återinföra aga, dumstrut och skamvrå i skolan. Nu ska möjligheten att få bedriva hemundervisning stoppas. Om det inte är antiliberalt så vet jag inte vad liberalism är.

Eftersom hemundervisningen missbrukats av en liten, liten grupp fanatiska kristna (Maranata), så vill Jan Björklund göra som man brukar i Sverige, när något missbrukas – man förbjuder det helt och hållet, och struntar fullkomligt i den majoritet som sköter det på ett bra sätt. I Europa är hemundervisning bara förbjudet i ett land – Tyskland. Detta förbud introducerades 1938. Och jag frågar lite försynt … vem styrde då? Fundera på det en stund.

Enligt Europakonventionen, första tilläggsprotokollet – artikel 2, sägs följande: ”Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.”

Svenska staten vill bryta mot Europakonventionen, med den synnerligen usla motivationen att undervisningen i den svenska skolan ”ska vara allsidig och objektiv”. Jaha. Och eftersom mellanmjölk innehåller allt som Livsmedelsverket anser att mjölk ska innehålla, så kan vi förbjuda alla andra sorters mjölk? Eftersom staten har lovat att deras utbildningar ska vara bra, så kan vi förbjuda alla andra utbildningsvägar?

Riktigt konstigt blir detta förslag mot bakgrunden att hemundervisning har visat sig vara en alldeles utmärkt utbildningsform. Det finns ingen forskning på området som visar att hemundervisningen skulle vara sämre än ordinarie skolundervisning. Snarare tvärtom. Resultaten över hela den anglosaxiska världen är förbluffande positiva. I USA är det numera ca 1,5 miljoner barn som undervisas av sina föräldrar, snarare än i ordinarie skolor. Detta är mer än dubbelt så många som samtliga elever i hela det svenska skolsystemet, så det finns förstås en hel del erfarenhet, samt forskarrön och statistik i ämnet.

Hemundervisade barn når i genomsnitt bättre skolresultat än barn som går i vanlig skola, till och med bättre än många av de bästa privatskolorna. De utvecklas socialt lika bra, eller bättre, jämfört med barn som går i skolan. Även prestigefyllda amerikanska universitet välkomnar hemundervisade barn eftersom de som regel har bättre motivation och studiedisciplin än barn som gått i skola. Som vuxna har de högre livskvalitet, och är mer engagerade i samhällslivet än de som gått i skola. Allt detta oberoende av föräldrarnas utbildning, den valda pedagogiska metoden och graden av insyn och kontroll.

Än så länge är det bara några hundra barn som får hemundervisning i Sverige, men om vi svenskar även på detta fält härmar amerikanerna, så kommer denna siffra att stiga kraftigt. Och det finns ingen anledning att anta att resultaten skulle bli sämre här än där. Utom möjligen om vi ger plats för överförmynderi och alltför klåfingriga politiker.

I det postindustriella samhället finns inte längre det strukturella behovet att skola in medborgarna till att bli effektiva och likriktade kuggar i samhällsmaskineriet. Kreativitet och självständigt tänkande kommer i allt högre och högre grad bli de mest värdefulla tillgångarna på den globala marknaden, och då kan hemundervisning visa sig vara den mest gynnsamma utbildningsformen, för väldigt många.

Jag kanske är en smula konspirationsteoretisk, men jag tror att Björklund och hans hejdukar helt enkelt vill sätta stopp för hemundervisningen i Sverige INNAN detta fenomen hinner växa sig så stort att det inte längre går att stoppa. Det är alldeles för svårt att styra människor som är starka, som tänker självständigt, som är icke-indoktrinerade av statliga institutioner – och därför måste man så fort det är möjligt tvinga ALLA barn att inordna sig i systemet. Några hundra barn och deras anhöriga är så få, att de kan offras – de blir aldrig någon stor politisk kraft som kan ge ett tillräckligt motstånd mot fascisterna i Riksdagshuset. Skulle vi vänta några år, så kanske det hinner bli flera tusen barn som får hemundervisning, och det blir förstås mycket svårare att stoppa.

Det finns ingen rationell anledning att förbjuda hemundervisning, med tanke på hur bra den uppenbarligen fungerar, generellt. Alltså måste man hitta orsakerna till denna förbudsiver någon annanstans. Och framför allt måste vi stoppa denna nya lag. Vi måste stoppa dessa klåfingriga politiker från att än en gång bryta mot våra mänskliga rättigheter, och hindra människor från att förverkliga sina drömmar och ideal. Och vi måste stoppa dessa arroganta rättfärdighetsmissbrukare från att lägga sig i hur vi ska uppfostra våra barn.

Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige (Rohus) har på sin hemsida en namninsamling som syftar till att försvara rätten till att bedriva hemundervisning. Skriv gärna på den namninsamlingen, om du vill bidra till att upprätthålla demokrati och egenmakt i Sverige, och motverka likriktning och förmynderi.

Andra hemsidor och bloggar som avhandlar ämnet hemundervisning:
Hemundervisning.se Sveriges Kommuner och Landsting, Kongress ’07, Motion 24, Hemundervisnings-bloggen, Jonas Himmelstrand på Newsmill, samt i Världen idag, Fredrik Sjöstrand på Smedjan.com (mycket bra artikel!), Fajaf, Snilleblixten, Alltiallon (läs kommentarerna!), Wapedia – Wiki, Tinni Ernsjö Rappe i SvD, samt på hennes egen blogg Grannfrun, Skolans vara eller inte vara,

Förbjudna relationer

Jag var bröllopsvittne för en tid sedan. Det var i sig inget jätteudda eller superdramatiskt (förutom att vi först åkte till fel ställe, och det var på håret att vigseln alls blev av den dagen), om än väldigt gulligt och vackert – men historien bakom är desto mer intressant. Paret som gifte sig, Sunny och Rolf, träffades redan för 47 år sedan, i Norge, och gifte sig för första gången för 45 år sedan. Visserligen var det inte enkelt i början, för i Norge fick man minsann inte bo ihop, eller ens ta in på hotell, om man var ogifta. Kyrkans hand vilade tungt över Norge, och sådana synder fick man inte uppmuntra. De fick dock två barn, och levde tillsammans i högsta välmåga, och lever alltjämt tillsammans, sedan 47 år tillbaka.

Nu till den mer komplicerade aspekten av denna relation. Under många år arbetade Sunny som strippa och erotisk massös. Sunny hade många klienter, och kunde välja själv vilka hon ville ha som kunder. Inget offer alltså, inte underkastad männens makt över kvinnor. Men i samhällets ögon var hon förstås en moralisk katastrof, en fläck på folkhemssamvetet, och därför kunde hon förstås inte vara öppen med sitt jobb. Så hon skaffade sig en falsk identitet, som hon hade parallellt med sin egentliga identitet. Det var mycket krångel, men Sunny lyckades mot alla odds bedriva sin verksamhet i flera decennier.

Eftersom Sunny behövde skydda sin identitet bestämde hon sig för ungefär 30 år sedan, av rent praktiska och administrativa skäl, för att ingå ett skenäktenskap med en annan man, så att hon kunde få ett legitimt efternamn. Men det bar sig inte bättre (eller sämre?) än att de båda blev störtförälskade i varandra, i vigselkapellet, under bröllopsceremonin. Med den förste maken som bröllopsvittne. Ödets vägar äro outgrundliga. Så bröllopet blev oväntat nog alldeles på riktigt. Fortfarande trettio år senare håller de ihop, alla tre, boendes i kollektiv i en söderförort i Stockholm. En alldeles äkta ménage à trois, alltså.

Men i Sverige är det fortfarande olagligt att gifta sig med fler än en person, av någon outgrundlig anledning. De kristna normerna sitter som berget, och månggifte är för många helt oacceptabelt och fullkomligt otänkbart. Därför räknas inte heller samboende med fler än en person som samborelation. Och eftersom Sunny, Rolf och Roland har levt tillsammans som ogifta större delen av deras liv, så räknas Sunny inte som släkt med Rolf, trots att hon har levt med honom i 47 år, och har både barn och barnbarn med samme man. Tre personer kan alltså inte leva under ”äktenskapsliknande förhållande”, som det heter. Bara två.

Sådana är normerna alltjämt i vårt goda samhälle, trots att det mer och mer uppmärksammas att polyamori och månggifte faktiskt är fullkomligt naturliga samlevnadsformer för oss människor. Det finns nog inte särskilt många som vill etablera polyamori som ny norm, eller ens hävda att det är det mest naturliga för människor att ha många kärlekspartners. Men för många är det så. Själv är jag primärt monogam (om än polysexuell), men jag har flera polygama/polyamorösa vänner, och ser att det uppenbarligen fungerar för många av dem, trots samhällets motstånd. I alla fall inte sämre än vanliga tvåsamma relationer.

Nå – åter till Sunny, Rolf och Roland. Eftersom Rolf börjar bli väldigt gammal, och dessutom har haft flera slaganfall, och de vill se till att alla tre kan sitta i orubbat bo, så ställdes återigen till med bröllop. Sunny och Rolf gifte sig igen, efter 45 år sedan första gången. Det optimala hade naturligtvis varit att alla tre hade fått gifta sig med varandra. Men det får de alltså inte, trots att de har levt tillsammans i så många år. Något är riktigt snett med det här. Eller för att citera Sunny själv: ”varför i helvete ska det vara så svårt för lagen att acceptera att man kan behöva ett ömsesidigt testamente för 3 personer eller flera?”

För att kompensera en otillräcklig lagstiftning har alltså vår trio behövt göra diverse mer eller mindre komplicerade arrangemang, med kontrakt hit och dit, juridiska finter och trassel med myndigheter. Det borde verkligen inte behöva vara så krångligt. Men det blir ännu krångligare om man har små barn i relationen, och vårdnadsfrågor kommer på bordet. En tre-relation med barn i boet kan bli en katastrof, om t.ex. modern till ett av barnen förolyckas, och vårdnaden inte självklart stannar i familjen. Vår nuvarande lagstiftning är alltså otidsenlig, otillräcklig, och inte i harmoni med hur människor faktiskt lever.

Det är dags att tillåta månggifte. Omedelbart. Låt folk få bestämma själva hur de ska leva sina liv, och hur de ska konfigurera sina relationer. Skriv om lagen, rejält, och ta större hänsyn till känslomässiga band, snarare än blodsband, än man gör nu. Fler än två personer måste kunna få leva i samboförhållande även rent juridiskt, och även ha vårdnaden om barn. Gammal kristen moralism skall inte prägla modern lagstiftning.

[Detta vore kanske en fin liten nöt för frihetliga Piratpartiet att bita i – vad säger du, Rick Falkvinge? Du som är öppet polyamorös?]

Avskaffa monogamikravet – NU!

Läs gärna Sunnys egen artikel om bröllopet!

Sexfestival nästa vecka – sista påminnelsen!

På Sveriges vackraste kursgård, Skeppsudden, händer nästa vecka något alldeles unikt och helt nytt, något som aldrig förr hänt i Sverige. Lorenzo Stjernqvist och Starspray anordnar en hel veckas festival som hyllar och firar kärleken, sexualiteten och livet. Festivalen är öppen för alla som vill komma, och erbjuder en mängd underbara möjligheter att utforska sig själv i mötet med andra lekfulla och nyfikna människor. Festivalen pågår från måndag den 13 juli till söndag den 19 juli. Och känns det för långt, så måste man faktiskt inte vara med hela veckan. Man kan komma dit några dagar också.

Jag har skrivit om festivalen tidigare här på bloggen, men vill gärna puffa lite till, eftersom jag tror att detta kan bli något alldeles fantastiskt – och särskilt om just du kommer och deltar! En festival blir precis så bra som summan av deltagarna och arrangörerna, och blir det många sköna människor som kommer dit så blir det också en fantastisk upplevelse för alla.

Vi kommer att vara där, förstås. Vi håller några kurspass, och en hel del annat bus och skoj, som kroppsmålning, erotiska skulpturer, lekar, yonigjutningar i gips, samt erotiska kärleksceremonier. Och ett bröllop. Och det är bara en liten del av allt spännande, läckert och roligt som kommer att ske på Skeppsudden.

Allt som erbjuds är naturligtvis 100 % frivilligt – du väljer själv bland det stora utbudet av kurser, underhållning, lekar och andra aktiviteter som finns, och du kan även välja att bara softa, sola, bada och ta det lugnt, och bara se allt vackert, roligt och spännande som sker på festivalen. Läs gärna programmet – men jag kan nog lova att det blir fler aktiviteter än det som står där. Vi har flera hyss i bakfickan, och det är vi nog inte ensamma om! 🙂

Läs mer om Sexsibility-festivalen på Starsprays hemsida!
Mer specifikt om festivalen, och om hur du anmäler dig, läser du på denna sida.

Nationella Orgasmnatten den 7 juli 2009!

I natt är det första fullmånen efter midsommar, och då ska vi fira den Nationella Orgasmnatten – just i natt, den 7 juli 2009. Det tycker i alla fall Ylva Franzén på Afrodites Apotek att vi ska göra, och såvitt jag vet var det hon som inledde denna nya tradition för sex år sedan. Det tycker vi förstås är en väldigt bra idé, och uppmuntrar gärna dig som läser detta att fira orgasmnatten du också. Tanken är att vi ska fira kärleken, erotiken, sensualismen, naturen, Guden och Gudinnan, Frej och Freja, Mannen och Kvinnan, i ett heligt älskogsmöte i den magiska fullmånenatten. Kanske med en partner, kanske med dig själv.

Fullmånen är en särskilt kraftfull tidpunkt för intention, affirmation och magi – så betraktas fullmånen traditionellt inom de allra flesta kulturer. Sprickan mellan världarna är mer tillgänglig, och dina känslor får större spelrum. Om din tanke är grumlig, blir den grumligare under fullmånen, men om din intention är klar, så stärks den.

Tag med dig din partner ut i naturen och älska hett och innerligt i fullmånens sken! Eller gör en helig, meditativ onaniceremoni med dig själv. Hedniskt och tantriskt så det förslår – kanske en älskogsceremoni för något som ni vill manifestera i era liv? Och är det en kylig sommarnatt – tag med dig en sovsäck, gärna en sån där stor för två personer, om ni är fler än en.
Kanske en lägereld?

Ha det så härligt!

Kärlek, Liv & Lust i Expressen!

Och så var vi med i kvällspressen nu igen… I söndagens Expressen fanns ett helt uppslag med flera olika trevliga tips på aktiviteter för dem som vill utforska kärleken och sexualiteten. Och då brukar vi förstås komma med på ett eller annat sätt. För första gången fick vi en artikel om denna kurs för både singlar och par – Kärlek, Liv & Lust. Hittills har tidningarna mest skrivit om våra parkurser, men äntligen ville någon skriva om en av våra andra kurser.

Artikeln utgick från två kursdeltagare, Emilia och Carro, ett lesbiskt par. Detta tyckte vi var särskilt kul, eftersom vi gärna vill medverka till att bryta heteronormativiteten när sexuella relationer skildras i media, samt att det dessutom framgår att man faktiskt inte måste vara hetero för att gå någon av våra kurser. Kärlek, Liv & Lust är förvisso inte en parkurs – den riktar sig framför allt till singlar – men det kommer alltid några par, och det fungerar förstås alldeles utmärkt. Alla är vi ju enskilda personer, vare sig vi har en fast relation eller ej.

Kärlek, Liv & Lust har blivit mycket populär, och den vänder sig som sagt både till singlar och par, fast det brukar komma framför allt singlar. Expressen hade dock fått till en intressant twist på det hela, och intervjuade ett lesbiskt par om kursen. Rubriken blev ”Emilia och Carolin testade nakendans”, vilket får sägas vara en rätt kul introduktion till våra kurser… I samma tidning kunde man också läsa om de 6 hetaste semestertipsen, samt om när Eva och Gerts tog in på kärlekshotell.

”Det är otroligt häftigt, som att vara i en stor kärleksbubbla!”

”Sånt här är beroendeframkallande. Kärlek är en drog som inte förstör kroppen. Den helar en inifrån så man kan älska ännu mer!”

– Emilia & Caroline – Kärlek, Liv & Lust i juni 2009

Läs mer om våra kurser!
Andra som bloggar om Expressenartiklarna:
Nakenfrihet

Min dotter har fått dreads…

Coolaste tjejen i stan – det är min lilla dotter Indra (som förresten inte är så liten längre). Min lilla eldjonglerande cirkuspunkare och charmtroll bestämde sig för länge, länge sedan att hon ville ha dreadlocks, och när hon bestämmer sig för något biter inga motargument. Hon har fått höra från alla håll och kanter att det är svårt att hålla snyggt, det kommer att göra ont, det kommer att lukta, och flera andra synpunkter. Men Indra är nu så en gång för alla, att har hon bestämt sig för något, så blir det så, vad folk i hennes omgivning än säger. Hon har sparat pengar länge, och förra veckan gick hon äntligen till frisersalongen EXTEND, som bland annat har dreads som en av sina specialiteter, och fick sin nya balla frisyr.

Själv tycker jag att det blev grymt snyggt, och naturligtvis måste underverket förevigas, så vi gjorde lite fotostudio hemma dagen efter frisörbesöket, och så tog vi ett par hundra bilder (det låter mycket, men det bränner jag lätt av på en halvtimme – tack kära ingenjörer för digital teknik!). Här på bloggen visar jag bara ett litet, litet urval av bilderna från förra veckan. Håll till godo!

Visst blev hon fin!