Posted tagged ‘polyandri’

Att älska fler än en – och leva med allihop!

11/03, 2010

Polyamorösa relationer

Lyssna på blogginlägget! – Klicka på pilen!

Min kära hustru Jennie skrev ett inspirerat blogginlägg om polyamori på sin blogg för en tid sedan, och bara dagarna efter kom en artikel i DN om samma ämne. Och jag har skrivit om förbjudna relationer tidigare här på min blogg. Det är uppenbarligen ett ämne som ligger i tiden.

Jag skrev en artikel redan 1997 om behovet av en ändrad lagstiftning, en artikel som publicerades i ett par tidskrifter i Sverige (Kvinnors Affärer) och Norge (Lek), och som uppenbarligen fick ett visst genomslag, men inte alls tillräckligt. En folkpartistisk politiker propagerade en tid efter min artikel ungefär samma sak, men sen har det varit relativt tyst om ämnet. Förutom att polyamori har seglat upp som en ny stjärna på relationshimlen, och det har skrivits en del om det i tidningar och tidskrifter den senaste tiden, så har det ändå inte hänt så mycket sedan 1997.

Märkligt nog är mononormativiteten alltså mycket hårdare rotad i den allmänna moralen än heteronormativiteten. Idag går det bra för homosexuella att gifta sig, men att gifta sig med fler än en, det är fortfarande strängeligen förbjudet i Sverige. Jag känner flera människor som lever i olika poly-konstellationer, och tycker att det är besynnerligt att gammal kristen, kyrklig moral fortfarande ska styra över de lagar som reglerar äktenskapet. Ingen hindrar polyamorösa från att leva tillsammans, och skapa sina relationer som de vill – men giftermål? Å nä, se det går inte!

Nå, här kommer artikeln från 1997:

tunn linje

Polyamorös relation

Polyamorös relation - ett fritt relationsval, eller omoral som bör vara förbjudet?


Kan man älska fler än en? Kan man leva tillsammans med fler än en? Två män och en kvinna, eller en man och två kvinnor – eller två par? Måste en attraktion mellan fler än två alltid leda till ett svårt och oundvikligt val, med bitterhet och stridigheter?

Ingen ifrågasätter min förmåga att älska två, tre eller fem barn samtidigt, och lika mycket. Alla som har fler än ett barn kan vittna om den unika kärleken man som förälder känner för var och en av sina telningar.

Jag kan även älska ett antal husdjur utan att det väcker misstankar, och jag kan i stort sett tillåta mig att ha hur många djupa och intensiva vänskaps- eller yrkesrelationer som helst, utan att bryta mot någon social eller juridisk regel. Men kärlekspartner? Det kan man ju bara ha en, det vet ju alla!

Bevisligen besitter vi människor förmågan att känna kärlek för fler än en, och bevisligen kan ett större antal individer leva tillsammans i kärlek – men samhällets signaler, i form av den lagstiftning vi har, säger ett entydigt nej till äktenskap med fler än en partner.

Polygami (månggifte) är fortfarande förbjudet och straffbart i Sverige. Monogami ses som absolut norm för varje svensk, och därefter ska vi rätta oss. Men vem säger det? Och varför?

Kärnfamiljen i sin klassiska form, med mamma, pappa och barn, har sedan länge spelat ut sin roll som den enda socialt accepterade familjeformen. Förändringen i samhällets attityd har gått fort. Idag lever väldigt många barn med bara sin ena förälder, eller med styvförälder och halvsyskon, homosexuella kan gifta sig, och det är bara en tidsfråga innan de kan få adoptera barn.

Det faktum att homosexuella idag kan gifta sig – precis som vanliga, heterosexuella par – är i sin fulla konsekvens ett samhälles erkännande av att en viss del av befolkningen är homosexuell, att det är ett normalt beteende. Det är normalt att även dessa vill leva ett normalt liv med sin partner, och kanske till och med fullt ut så att säga ”legalisera snusket” i äktenskapets hamn. En mängd par har gjort det, och gör det alltjämt. De bröt en vall. Och en dum lag blev struken.

Tittar man på det historiskt sett är det dock ett relativt sällsynt beteende att homosexuella gifter sig , medan månggifte är en av de oftast förekommande familjeformerna i en mängd olika kulturer.

Om människan av naturen vore monogam, så skulle ingen någonsin attraheras av någon annan än sin partner, än mindre vara s.k. otrogen. Men människor är olika. På samma sätt som det finns hetero- homo- och bisexuella, så finns det de som är mer monogama, respektive polygama av naturen. Somliga håller på formerna, och andra är mer frisinnade, eller till och med promiskuösa. De bakomliggande orsakerna till varje beteende kan vi för tillfället lämna därhän.
Min ståndpunkt är att varje människa har sin väg att vandra, och måste också låtas få göra det.

Låt oss göra ett tankeexperiment.

Pelle och Lotta lever tillsammans och har två barn. De älskar varandra, och är lyckliga tillsammans. På en fest träffar Lotta Marie, och de blir bästa vänner. Marie är ofta hemma hos Pelle och Lotta, och ibland är hon barnvakt åt de små tvillingflickorna, som älskar den snälla tant Marie.

En dag tar det slut mellan Marie och hennes pojkvän, och hon har ingenstans att bo. Pelle och Lotta bjuder Marie att bo hos dem. Det hela utvecklar sig till en ömsesidig attraktion mellan alla tre, och att de följaktligen en kväll hamnar i samma säng allihop. Som det inte räckte, så blir de alla kära i varandra, och så vill de fortsätta att leva tillsammans alla tre, som en enda stor familj.

Efter ett par dynamiska, kärleksfulla och omtumlande år, med glädje, spänning och härliga stunder tillsammans, men också besvär, i form av svartsjuka, kommunikationsbekymmer och omgivningens oförstående attityd, lever de fortfarande tillsammans, och nu vill de till slut gifta sig med varandra, alla tre. Men det får de inte – det är nämligen olagligt.

Det finns många goda argument för månggifte, eller storfamilj, eller vad man nu vill kalla det. Fler personer delar på kostnader, och hjälps åt med praktiska göromål. En kan vara barnvakt, medan de andra går ut. En kan medla, om två grälar. Det finns alltid en till. Eller två. Omväxling förnöjer.

Det handlar inte om sex. Bara. Om jag enbart är ute efter att älska med fler på en gång, så kan jag göra det när som helst. Ingen måste idag gifta sig för att tillfredsställa sina sexuella behov. Naturligtvis kan det vara helt underbart att alltid få dela säng med två härliga kärlekspartners, eller kanske till och med tre – men anledningen till att man väljer att leva ihop, och kanske till och med gifta sig, ligger framför allt på ett annat plan. Det handlar först och främst om kärlek. Tre eller fler personer kan faktiskt älska varandra, allihop.

Jag är inte ute efter att propagera för månggifte som något bättre än tvåsamhet. Varje individ måste dock själv få välja, och skapa den familjeform som passar bäst för just honom, eller henne.

Så varför detta tjat om äktenskap och giftermål? Man kan väl leva tillsammans och älska varandra utan att gifta sig?

Det är en mänsklig rättighet att få gifta sig, och att därmed få sin kärlek socialt bekräftad. Denna kanske mänsklighetens äldsta ceremoni är en Guds, eller Gudarnas, och Samhällets välsignelse av en relation.

Det finns inget som säger att Pelle, Lotta och Marie inte ska kunna bli lyckliga tillsammans, och på intet sätt kan de skada någon annan med sin kärlek – alltså finns det heller ingen anledning att förbjuda dem att gifta sig, alla tre.

Legalisera månggifte – NU!

P.S. Pelle, Lotta och Marie är påhittade personer. D.S.

nyckelpigor

tunn linje

Läs också:
polyamorös eller otrogen? – på YONI, ”Jag vill inte vara den enda (DN), ”Svartsjuka liknar tvångssyndrom” (DN), Polybloggen, Klumpesnusk, Polyamory.org.uk, Metro.co.uk

tunn linje

Lyssna på blogginlägget! – Klicka på pilen!

TantraBlog Bloggradio

Dekorrand

Förbjudna relationer

10/07, 2009

sunny_rolf

Jag var bröllopsvittne för en tid sedan. Det var i sig inget jätteudda eller superdramatiskt (förutom att vi först åkte till fel ställe, och det var på håret att vigseln alls blev av den dagen), om än väldigt gulligt och vackert – men historien bakom är desto mer intressant. Paret som gifte sig, Sunny och Rolf, träffades redan för 47 år sedan, i Norge, och gifte sig för första gången för 45 år sedan. Visserligen var det inte enkelt i början, för i Norge fick man minsann inte bo ihop, eller ens ta in på hotell, om man var ogifta. Kyrkans hand vilade tungt över Norge, och sådana synder fick man inte uppmuntra. De fick dock två barn, och levde tillsammans i högsta välmåga, och lever alltjämt tillsammans, sedan 47 år tillbaka.

Nu till den mer komplicerade aspekten av denna relation. Under många år arbetade Sunny som strippa och erotisk massös. Sunny hade många klienter, och kunde välja själv vilka hon ville ha som kunder. Inget offer alltså, inte underkastad männens makt över kvinnor. Men i samhällets ögon var hon förstås en moralisk katastrof, en fläck på folkhemssamvetet, och därför kunde hon förstås inte vara öppen med sitt jobb. Så hon skaffade sig en falsk identitet, som hon hade parallellt med sin egentliga identitet. Det var mycket krångel, men Sunny lyckades mot alla odds bedriva sin verksamhet i flera decennier.

Eftersom Sunny behövde skydda sin identitet bestämde hon sig för ungefär 30 år sedan, av rent praktiska och administrativa skäl, för att ingå ett skenäktenskap med en annan man, så att hon kunde få ett legitimt efternamn. Men det bar sig inte bättre (eller sämre?) än att de båda blev störtförälskade i varandra, i vigselkapellet, under bröllopsceremonin. Med den förste maken som bröllopsvittne. Ödets vägar äro outgrundliga. Så bröllopet blev oväntat nog alldeles på riktigt. Fortfarande trettio år senare håller de ihop, alla tre, boendes i kollektiv i en söderförort i Stockholm. En alldeles äkta ménage à trois, alltså.

Men i Sverige är det fortfarande olagligt att gifta sig med fler än en person, av någon outgrundlig anledning. De kristna normerna sitter som berget, och månggifte är för många helt oacceptabelt och fullkomligt otänkbart. Därför räknas inte heller samboende med fler än en person som samborelation. Och eftersom Sunny, Rolf och Roland har levt tillsammans som ogifta större delen av deras liv, så räknas Sunny inte som släkt med Rolf, trots att hon har levt med honom i 47 år, och har både barn och barnbarn med samme man. Tre personer kan alltså inte leva under ”äktenskapsliknande förhållande”, som det heter. Bara två.

Sådana är normerna alltjämt i vårt goda samhälle, trots att det mer och mer uppmärksammas att polyamori och månggifte faktiskt är fullkomligt naturliga samlevnadsformer för oss människor. Det finns nog inte särskilt många som vill etablera polyamori som ny norm, eller ens hävda att det är det mest naturliga för människor att ha många kärlekspartners. Men för många är det så. Själv är jag primärt monogam (om än polysexuell), men jag har flera polygama/polyamorösa vänner, och ser att det uppenbarligen fungerar för många av dem, trots samhällets motstånd. I alla fall inte sämre än vanliga tvåsamma relationer.

Nå – åter till Sunny, Rolf och Roland. Eftersom Rolf börjar bli väldigt gammal, och dessutom har haft flera slaganfall, och de vill se till att alla tre kan sitta i orubbat bo, så ställdes återigen till med bröllop. Sunny och Rolf gifte sig igen, efter 45 år sedan första gången. Det optimala hade naturligtvis varit att alla tre hade fått gifta sig med varandra. Men det får de alltså inte, trots att de har levt tillsammans i så många år. Något är riktigt snett med det här. Eller för att citera Sunny själv: ”varför i helvete ska det vara så svårt för lagen att acceptera att man kan behöva ett ömsesidigt testamente för 3 personer eller flera?”

För att kompensera en otillräcklig lagstiftning har alltså vår trio behövt göra diverse mer eller mindre komplicerade arrangemang, med kontrakt hit och dit, juridiska finter och trassel med myndigheter. Det borde verkligen inte behöva vara så krångligt. Men det blir ännu krångligare om man har små barn i relationen, och vårdnadsfrågor kommer på bordet. En tre-relation med barn i boet kan bli en katastrof, om t.ex. modern till ett av barnen förolyckas, och vårdnaden inte självklart stannar i familjen. Vår nuvarande lagstiftning är alltså otidsenlig, otillräcklig, och inte i harmoni med hur människor faktiskt lever.

nyckelpigor

Det är dags att tillåta månggifte. Omedelbart. Låt folk få bestämma själva hur de ska leva sina liv, och hur de ska konfigurera sina relationer. Skriv om lagen, rejält, och ta större hänsyn till känslomässiga band, snarare än blodsband, än man gör nu. Fler än två personer måste kunna få leva i samboförhållande även rent juridiskt, och även ha vårdnaden om barn. Gammal kristen moralism skall inte prägla modern lagstiftning.

[Detta vore kanske en fin liten nöt för frihetliga Piratpartiet att bita i – vad säger du, Rick Falkvinge? Du som är öppet polyamorös?]

Avskaffa monogamikravet – NU!

tunn linje

Läs gärna Sunnys egen artikel om bröllopet!

Dekorrand


%d bloggare gillar detta: