Nationella Orgasmnatten den 7 juli 2009!

alskogsnatt_fullmane

I natt är det första fullmånen efter midsommar, och då ska vi fira den Nationella Orgasmnatten – just i natt, den 7 juli 2009. Det tycker i alla fall Ylva Franzén på Afrodites Apotek att vi ska göra, och såvitt jag vet var det hon som inledde denna nya tradition för sex år sedan. Det tycker vi förstås är en väldigt bra idé, och uppmuntrar gärna dig som läser detta att fira orgasmnatten du också. Tanken är att vi ska fira kärleken, erotiken, sensualismen, naturen, Guden och Gudinnan, Frej och Freja, Mannen och Kvinnan, i ett heligt älskogsmöte i den magiska fullmånenatten. Kanske med en partner, kanske med dig själv.

Fullmånen är en särskilt kraftfull tidpunkt för intention, affirmation och magi – så betraktas fullmånen traditionellt inom de allra flesta kulturer. Sprickan mellan världarna är mer tillgänglig, och dina känslor får större spelrum. Om din tanke är grumlig, blir den grumligare under fullmånen, men om din intention är klar, så stärks den.

Tag med dig din partner ut i naturen och älska hett och innerligt i fullmånens sken! Eller gör en helig, meditativ onaniceremoni med dig själv. Hedniskt och tantriskt så det förslår – kanske en älskogsceremoni för något som ni vill manifestera i era liv? Och är det en kylig sommarnatt – tag med dig en sovsäck, gärna en sån där stor för två personer, om ni är fler än en.
Kanske en lägereld?

Ha det så härligt!

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Ceremonier, Kärlek & sex, Livsåskådning, Paganism, Tantra

Etiketter: , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

25 kommentarer på “Nationella Orgasmnatten den 7 juli 2009!”

  1. midnattsvarg Says:

    Det upphör aldrig att förvåna hur du kan vara en knivskarp rationalistisk debattör ena stunden, och andra stunden hänge dig åt sånt här ovetenskapligt dravel… Men det är kanske en del av din charm?😉 Ha en trevlig kväll


    • Själv tycker jag att det är smakfullt att ha en ödmjuk och nyfiken attityd gentemot sådant man inte vet något om, sådant man inte begriper.

      Äkta magi är inte Harry Potter-trolleri, utan betydligt djupare psykologiska fenomen. Den skapande tanken är på intet sätt ovetenskaplig, och definitivt inte dravel.

      Det går alldeles utmärkt att påverka omvärlden med vår vilja och tankefokus – det är det vi gör hela tiden. Allt som vi människor skapar har vi först tänkt. Hela världen som den ser ut idag är i praktiken en kollektiv skapelse av oss människor. Och vi skapar framför allt med tanken.

      Jag förstår också att du är skadad av västerländskt, grekiskt-kristet rationellt logostänkande och linjärt ensanningsfilosoferande, och då blir det svårt att förstå mythos-tänkande, det cirkulära mångfaldstänket, något som är väldigt typiskt för österländska traditioner, och egentligen de allra flesta urkulturer.

      Mythostänkande innebär ett poetiskt symbolförstående, en insikt om att allt finns på flera nivåer, och att det inte finns en sanning, utan flera olika för varje individ på jorden.

      Du kanske inte tycker att det låter rationellt, och det gör det naturligtvis inte utifrån ditt synsätt, ur ditt perspektiv. Det finns andra perspektiv, och ditt är naturligtvis inte mer ”sant” än något annat perspektiv. Men det är sant för dig. Och det räcker.

      Med andra ord – det jag skriver här är inte ovetenskapligt dravel – det är högst påtagligt och sant, och kan även prövas empiriskt.

      Innan du har gjort det med ett öppet hjärta är dina åsikter inte värda dammet under mina skor.

      • midnattsvarg Says:

        Världen är full av missbedömningar ser jag, inte kunde jag ana att en retsamt men vänskapligt menad /poke skulle ses som en dödlig förolämpning och jag beklagar att det uppfattades så.

        Jag kan ju då bara informera om att dina generella politiska ställningstaganden, inte minst dina antireligiösa åsikter verkligen inte stämmer in med den gängse bilden av en hedonist, och att kontrasten som du utgör därför är lätt roande – och därför något att skämta om. Återigen, jag beklagar.


  2. Nej då, Midnattsvarg – jag tog det inte som en dödlig förolämpning. Inte alls.

    Men det är en väldigt ofta förekommande fordom att allt som rör det själsliga, det vi inte kan se i ett mikroskop eller reproducera i ett laboratorium, bara handlar om skrock och ”ovetenskapligt dravel”

    Det är naturligtvis inte sant.

    Så mitt avar var inte en sårad respons på en förolämpning (så var det verkligen inte menat), utan ett allmänt pedagogiskt svar, riktat inte bara till dig, utan till alla som läser detta som kan tänkas ha en sådan inställning på allvar.

    Och jag menar verkligen att den som har åsikter om något utan att ha egen erfarenhet, har faktiskt helt värdelösa åsikter – och om det då är någon som producerar ovetenskapligt dravel, så är den det som påstår att det någon annan gör är just ovetenskapligt dravel.

    Jag förstår att du ville skämta till det – men skämt av den sorten är ofta ett sätt att mjuka upp en uppriktig mening, så jag valde att besvara som vore det allvarligt menat.

    För övrigt – hedonist har jag aldrig påstått mig vara. Hedning, ja, men absolut inte hedonist. Det är två helt olika ting.

  3. midnattsvarg Says:

    Jovisst är det helt klart att vi inte står på samma sida i , för att uttrycka det akademiskt, ontologiska och epistemologiska frågor. Att vi ändå lyckas nå fram till samma slutsats i många frågor menar jag är intressant.

    Hedonist var min egen tolkning, men du kan inte förvänta dig en mer flerbottnad uppskattning av en skadad, insiktslös, linjär ensanningsfilosof.

    This being said, jag har fortfarande mycket nöje av att läsa din blogg, och ser fram emot nästa filosofiska utläggning.


    • En definition på hedonism är att basera sitt liv på ren njutningslystnad, utan att tänka på konsekvenserna.
      Då tycker jag snarare att begreppet epikuré (efter filosofen Epikuros) passar bättre in på mig, eftersom Epikuros tog med det långsiktiga perspektivet i bilden, hälsa och social harmoni.

      Fast om jag ska hitta på en etikett för mig själv, så har jag förstås ett gäng olika att välja mellan, men nordisk hedning funkar rätt bra.
      Hedning då främst utifrån vad jag är, snarare än vad jag INTE är (typ kristen), d.v.s. jag praktiserar nordisk sed, med allt vad det kan innebära.

      Hedning är ju egentligen ett kristet begrepp, som ursprungligen betyder ”de som bor på heden”, d.v.s. landsortsbor, de som finns utanför de större sociala centra som städerna erbjöd.
      Detta utifrån att kyrkan alltid började med att ”frälsa” makthavare och opinionsbildare. De som bodde i städer fick alltså ta del av missionen först – de som bodd eute på landet var inte lika viktiga att frälsa, och därför kunde de i längt högre grad hålla sig till sina gamla förkristna seder och bruk.
      Med tiden skedde en lätt betydelseförskjutning, i det att hedning helt enkelt kom att beskriva ”de som ej omfattar den rätta evangeliska tron”, vilket innebar att när svenskar på 1300-talet åkte till Ryssland för att frälsa hedningar, så var hedningarna i själva verket rysk-ortodoxa kristna. Men de var inte katoliker, och ansågs därför som hedningar.

      Idag används begreppet hedningar nog främst av oss som betraktar oss själva som hedningar, alltså inte i negativ bemärkelse.
      Hedning har förstås använts som skällsord – men det har bög också, liksom flata eller bitch. Sen kan man omvärdera ord, och det har vi hedningar också gjort.
      På samma sätt har jag och min hustru fullkomligt omvärderat ”fula” ord som fitta, kuk och knulla, som för mig idag fullkomligt saknar all negativ laddning.
      Dessa ord är bara vackra, roliga, mustiga och sköna i vårt språkbruk.

      Vad gäller oenigheten respektive enigheten, så är vi förmodligen eniga gällande religionskritik, eftersom jag brukar vara rörande enig med de flesta ateister, humanister etc. om den funktion som religionen har fått under låtsasreligioner som kristendom och islam (som egentligen är rena politiska rörelser, maskerade som religioner), som har givit alla religioner dåligt rykte.
      Andlighet, Gud och religion är helt olika begrepp som inte har med varandra att göra. Andlighet och religion kan i själva verket ofta stå i total motsats till varandra. Och det gäller förstås särskilt dogmatiska ensanningsideologier, som bara presenterar en auktoriserad väg, som alla måste följa. Detta är ödeläggande och djupt tragiskt för enskilda individers andliga liv.

      Ateism som ideologi innebär dock alldeles för mycket vidskepelse, skrock och blind tro för att det ska passera mitt kritiska öga.
      Den enda vetenskapligt ärliga (och realistiska) ståndpunkten är agnosticism.
      Och ja, jag har läst Dawkins, men hans argument håller inte hela vägen
      han är dock mycket underhållande i sin teatrala arrogans, och har onekligen många viktiga poänger i sin religionskritik.

      Du är alltid välkommen att besöka, läsa och kommentera på min blogg.
      Jag gillar att stångas och brottas lite, och kan göra det vid mycket gott mod, även om det kan verka en smula skarpt ibland.

      Sån är jag, helt enkelt. 🙂

      • midnattsvarg Says:

        Den definition av hedonism jag var ute efter var den som sätter strävan efter njutning som det högsta värdet i världen, dock finns det riktningar inom det som kallas hedonism (där Epikuré-ism är en av dem), likaså finns det beröringspunkter mellan hedonism och utilitarism à la J.S. Mill. Jag menade alltså inte att du strävar efter njutning oavsett konsekvenserna, vilket inte heller begreppet behöver betyda.

        Jo, vi är överens framförallt om kritiken mot ”organized religion”, dvs dogmatiska rörelser överlag. Däremot vill jag, till skillnad från dig, betona att även harmlös, icke-dogmatisk religionsutövning eller ”andlighet”, fortfarande är vidskepligt nonsens. Relativistiska sanningspåståenden som jämställer vetenskap med andliga, personliga ”sanningar” kan vara direkt farliga. Den senaste tidens explosionsartade intresse för ”alternativ” medicin som substitut för verklig medicin är ett tydligt exempel på detta. Visst finns det en del i det träsket som egentligen är medicin och inte ”alternativ” och som kommer att klassas som verklig medicin när utförliga tester väl genomförts. Men en hel del är rent trams som i bästa fall har placeboeffekt och som i värsta fall kommer att döda någon (eller dennes barn) som inte hade vett att söka riktig vård.

        Vad gäller distinktionen mellan ateism och agnosticism har du rätt i att en ärlig ateist omöjligen kan vara 100% säker på att gud inte finns. Det går som bekant inte att bevisa att någonting inte finns. Jag tycker dock att det är möjligt att vara ateist samtidigt som man erkänner att det är teoretiskt möjligt att gud finns – men att det är så försvinnande osannolikt att gud finns att Bertrand Russels tekanna framstår som minst lika sannolik i sammanhanget.
        Mitt problem med agnosticismen är dels att det inte är en riktig åsikt eller uppfattning, utan snarare en ursäkt att slippa ha en uppfattning. Agnostikerna tar inte hänsyn till det högst osannolika i guds existens utan behandlar i stort oddsen som 50/50 om de nu vill behandla frågan alls. Vidare är frågan inte heller ”obevislig” som vissa verkar framhålla, eventuella gudar (i synnerhet sådana med spektakulära krafter) hade när som helst kunnat bevisa sin existens, och därmed är frågan rent teoretiskt sett möjlig att bevisa.

        ”Sann” ateism är så långt från vidskeplig, skrockfull och blind som man kan komma, den gör nämligen inte anspråk på att veta allt. Den tror på det som kan bevisas men stänger aldrig dörren för alternativa möjligheter som kan beläggas. Den kommer däremot inte att tro på sådant som det inte finns några rationella skäl att tro på. Som tidigare nämnt köper jag inte relativistiska sanningsbegrepp, och det gör nog inte många ateister, utan menar att den fysiska sanningen om verkligheten finns ”där ute” oavsett om vi kan förnimma den eller ej.

        Precis som du tycker jag att världen är mystisk och rent fantastisk, och det finns massor av saker vi inte förstår. Dock går jag inte händelserna i förväg och uppfinner betydelser ur tomma intet utan vilar med mina uppfattningar tills ett fenomen har studerats grundligt och vetenskapligt. På tal om ”flera nivåer” har kvantfysiken (det lilla jag förstår) rört runt ordentligt i den vetenskapliga grytan med sina förbluffande förutsägelser om verklighetens beskaffenhet. Inom några decennier kanske vår syn på verkligheten och universum ser helt annorlunda ut, men hur ”magisk” den än kommer se ut, är det fortfarande vetenskap om det har behandlats vetenskapligt. Jag håller med den lätt teatraliske Dawkins när han säger att verkligheten är så mystisk och fantastisk att vidskeplighet och magi är helt överflödigt.

  4. EvaLeva Says:

    Hå hå ja ja!
    Det var sannerligen en magisk natt i natt. Jag började med att hänga upp en kärleksamulett, jag skapat till ett par som snart ska gifta sig, i fullmånens sken. Allt för att ladda den med magisk kraft.

    Sedan lät jag meddela min make om att jag fanns i sängen om han ville träffa mig. Ja jisses vilket möte det blev. Det slog gnistor om oss och atmosfären var tät…🙂 Så visst låg det magi i luften i natt.

    Tack Calle för en mycket fin blogg. I like!
    //EvaLevande


    • Ja, vi var och hälsade på ett par goda vänner i Järna, tillsammans med några andra. 9 personer var vi (3×3 – heligt tal!), och vi hade helig cirkel med talarrundor, Lag Om, samt att vi lagade mat tillsammans, och sen gick vi också ut och ylade till månen. Det var fint.

      Jag såg på din hemsida att du har gjort en trojeborg, och det tyckte jag var mycket vackert. Stenarna såg väldigt vita ut – vad har du använt för sten?
      Jag har länge varit fascinerad av trojeborgar, har besökt några (bl.a. en vid Anundshög i Västerås, samt en på Rösaring i Upplands-Bro – båda från bronsålder), och hade jag haft en egen äng, eller hyggligt stor trädgård någonstans, hade jag nog gjort en jag med.

  5. EvaLeva Says:

    Det låter riktigt härligt!

    Trojeborgar har även fascinerat mig i alla tider. Jag har gått i den som ligger på ön Blå Jungfrun även kallad Blåkulla utanför Oskarshamn och i flera andra runt om i landet. Men nu har jag byggt en själv i min trädgård. Det är en helande labyrint och har du vägarna förbi så är det bara att titta in för en tur.

    Stenarna är en blandning av köpesten och det jag hade i trädgår´n. De vita runda är köpesten, tror det är prickig dolomit, minns inte riktigt. Det gick åt 200 kilo av den sorten. Men vad gör man inte för lite fägring🙂

  6. EvaLeva Says:

    Fägring för både gräsmatta och själ…:-)

    Ja man kan gå i den, den är ca 3,5 meter i omkrets,lagom stor för min trädgård. Gångarna är då kring 20-30 cm breda, det varierar. Det går också att sitta i mitten på den, då brukar jag ha en liten kudde med så att det blir någorlunda bekvämt.


  7. Hej Midnattsvarg!

    Ja, vi skulle förmodligen ha en väldigt intressant och LÅÅÅÅÅNG natt om vi satte oss ner för att prata filosofi, religion, vetenskap, politik m.m.

    Russels tekanna är ett idiotiskt exempel, ovärdigt en i övrigt lysande tänkare. Det går naturligtvis inte att jämföra Gud med en tekanna – särskilt inte om man med ”Gud” menar allt som existerar, ett medvetet makrokosmos, med oss enskilda individer såväl som atomer som oändliga mängder mikrokosmos, speglar av oändligheten.

    Du kanske skulle finna ett blogginlägg jag skrev för en tid sedan hyggligt intressant – jag satte rubriken ”Finns Gud?”, och du hittar det här:
    https://tantrikblog.wordpress.com/2009/02/28/finns-gud/

    Det finns en sak som både ateister och religiösa missar i debatten, och det är att definiera gudsbegreppet. Man pratar om Gud hit och Gud dit, men man glömmer att ställa den viktiga frågan; vad menar du med ”Gud”, egentligen? Vad är Gud?

    Du bekräftar mitt lätt provokativa påstående om dig, att du skulle vara skadad av västerländskt, grekiskt-kristet rationellt logostänkande och linjärt ensanningsfilosoferande, eftersom du använder dig av begrepp som ”relativistiska sanningspåståenden”, vilket förutsätter att det finns en objektiv sanning som är oomkullrunkelig – ett koncept som är helt obegripligt för en mångfalds- och mythostänkande animist eller panteist, vilket jag skulle tro inbegriper en absolut majoritet av jordens befolkning.

    Nu blir inte något sant bara för att en majoritet tror på det, men det kan vara intressant rent psykosocialt att ha lite hum om vad folk tror, och vilken effekt det har såväl individuellt som kollektivt.

    Du nämner alternativmedicin som en motpol till västerländsk skolmedicin, men den är verkligen inte felfri – neurosedyn är ett jobbigt exempel, och forfarande dör tusentals människor av felmeicinering.

    Hur som helst så har jag vuxit upp med en mamma som är bibliotekarie, och en pappa som var professor i patologi, så jag har verkligen blivit impregnerad med vetenskapsteoretiskt kritiskt tänkande, ifrågasättande och nyfikenhet.

    Ja, världen är fantastisk precis som den är, och jag tror självklart inte på en straffande, krävande, svartsjuk Gud – det är ett primitivt påhitt av nomadiserande ökenstammar, och inget som är värdigt en nutidsmänniska. Där är vi överens.

    Jag är också fascinerad av kvantfysiken. Den innebär helt nya förklaringsmodeller, och helt nya vetenskapliga begrepp.

    Men jag anser att Gud inte alls behöver vara ovetenskaplig – förutsatt att man har en ödmjukhet inför gudsbegreppet, att det vi kallar Gud kan se ut på ett helt annat sätt än vi tror.

    • midnattsvarg Says:

      Minnet är kort ser jag, om du tittar på kommentarerna på ”Finns Gud?” så ser du att det var där som vår förra diskussion på samma tema startade. Hade hoppats att du skulle återkomma dit efter det, men jag var tvungen att provocera fram en ny diskussion.
      Återkommer med ett längre svar senare, ska se Transformers😉


      • Ja, nu kollade jag alla kommentarerna (blev en del på det inlägget), och ser att du inte bara skrev en kommentar, utan även skrev ett blogginlägg med lite inspiration från mig.

        Jag inser att jag fortfarande inte skrivit något om själens natur, något jag lovade göra vid illfälle. Kanske är det så att jag är ltie mer osäker på hur jag ska tackla frågan, men det har inte blivit något ännu.

        Det kommer säkert, när jag orkar/har tid och känner mig inspirerad – när min själ har drabbats av ett genius från någonstans.

    • midnattsvarg Says:

      Okej, back on track.

      Jag håller inte med, jag tycker att Russels tekanna är ett lysande ”dumt svar” på ett dumt påstående. Kommer man med extraordinära påståenden ligger bevisbördan på en själv, det är således inte vårt jobb att bevisa att gud inte finns.

      Att definiera gud är flummigt eftersom det kan betyda en massa saker. Om vi börjar med att göra uppdelningen i teism, deism och panteism så är de första två koncentrerade kring ett konkret övernaturligt väsen, medan panteism (som är din paradgren) syftar till någon abstrakt skaparkraft som existerar i all materia. Panteism är i min åsikt ingen gudstro alls utan använder sig av gudsbegreppet som en metafor. Skillnaden mellan teism och deism är som bekant att den första menar att gud skapade världen och är aktiv och engagerad i världens dagliga bestyr, medan den andra syftar till en gud som skapade världen men som sedan lämnade den åt sitt öde. Så gott som alla större och äldre religioner på Jorden är teistiska. Dessa är enkla att kritisera på grund av att deras beskrivningar vanligen är helt osammanhängande, motsägelsefulla och inte minst fruktansvärt omoraliska (som den gud som beskrivs av judar, kristna och muslimer).

      Deism tillhör den form av gudstro som inte går att bevisa eller motbevisa.

      Panteism slutligen är ju din paradgran, den menar att ”essens av gud”, skaparkraft eller whatever finns i all materia, och att gud därför är överallt, och även i oss själva. En gud som finns i allt kan lika gärna finnas i igenting och därför är detta i princip ateism, gud är enbart en metafor för det all materia har gemensamt.

      Vi är överens såvitt jag vet rörande teism, åtminstone vad gäller den eventuella existensen av de kända teistiska gudarna.
      Jag tror också vi är överens om deismen, det går inte att motbevisa men påstår inte heller något själv och är därför ganska ointressant.
      Panteism slutligen borde vi vara överens, typ, men det finns antagligen något med din tro utöver det jag har beskrivit som gör stor skillnad.

      Jag skulle givetvis inte uttrycka det som att jag är ”skadad” av mitt tänkande, inte mer än du är ”skadad” av ditt, men jag sticker inte under stol med att jag tror på en objektiv sanning : Dock tror jag inte att vi nödvändigtvis har förmågan att förnimma den. Det är ingen förolämpning att kalla mig det jag är, det är dock intressant att se det uttryckt som om det skulle vara något dåligt, därav normativa begrepp såsom ”skadad” och avsaknad av ”insikt”.

      Vad gäller modern sjukvård så är det självklart så att det har gjorts, görs och kommer alltid göras misstag – sådan är människan. Det är dock inte rimligt att påstå att modern sjukvård skulle vara ens i närheten så full av fel som den ”alternativa” sjukvården just på grund av att riktig sjukvård alltjämt testas och ifrågasätts.

      Ugh, sängdags.


      • Vi är alla mer eller mindre ”skadade” av vår programmering, beroende på vilken kombination av arv och miljö vi har vuxit upp i. Jag gillar att provocera lite, jag också… 🙂

        Det ligger säkert väldigt mycket i din analys av såväl universum som mig och min världsbild, och det som väl borde tilläggas är att jag har en släng av mystiker inbakat i paketet, och jag är helt säker på att jag kan relatera personligt till Gud, eller Gudarna, Gudinnorna, i det eller de Pantheon som jag känner mig dragen till. I meditationer av olika slag har jag den direkta erfarenheten av att det fungerar mycket väl.

        Om man sedan tolkar detta som mitt psykes tendens att översätta obegripliga fenomen till gripbara arketyper, så må det vara hänt. Själv betraktar jag mina gudaväsen precis som de ser ut för mig, och det fungerar.

        Ibland tjänar det inget till att analysera sönder allt i atomer – fungerar det så fungerar det. Min viktigaste princip är att varje människa kan tro, tänka och göra precis som han eller hon vill, så länge det inte skadar någon annan.

        Typ – var kristen eller muslim, hindu eller buddhist – men för fan, missionera inte, pressa inte din världsbild på andra som en ”bättre”, eller än värre ”den enda rätta”.

        Diskussioner är naturligtvis befruktande och inspirerande – detta räknar jag inte som mission.

  8. midnattsvarg Says:

    En bra summering på denna diskussion antar jag. ”We’re not so different, you and I”. Jag tycker du är inne på ett intressant spår vad gäller våra olika representationer av obegripliga fenomen. I min åsikt fyller du ut mer än vad som är nödvändigt, medan i din åsikt så ser jag inte allt som finns där.

    Vi är iallafall överens i det stora viktiga; kampen mot dogmatismen. Diskussioner är bra och framförallt kul. Man lär sig mer om vad andra tror, men man får också bättre insikt i var man själv står och varför.
    Until next time!


    • För min egen del prioriterar jag fysiskt och psykiskt välmående och hälsa framför vetenskapligt bevisbara sanningar – på så sätt har jag en väldigt pragmatisk inställning till det mesta, inklusive religion.

      Om något fungerar, och folk mår bra av det, så skiter jag rätt löst i om det går att reproducera i ett laboratorium eller ej. Det är naturligtvis spännande, och intressant som bekräftelse, om det faktiskt går att visa med t.ex. värmekamera att jag med visualisering kan höja temperaturen i utvalda kroppsdelar – men det viktigaste är faktiskt min egen upplevelse.

      Det är också kul att hjärnforskare visat att vissa rytmiska pulser påverkar hjärnvågorna, eftersom det kan få hårdnackade materialister att förstå varför en shamansk trumresa faktiskt fungerar, och påverkar vilket medvetandetillstånd jag är i – att det finns ceremonier som försätter deltagarna i alternativa medvetandetillstånd som kan vara väldigt gynnsamma för syftet med ceremonin.

      Mycket av det vi betraktar som hokus-pokus och primitiv skrock är urgamla, väl beprövade tekniker för helande, siande och skapande – och en hel del av det fungerar än idag – något även kritiska och pragmatiska personer som jag kan vittna om.

      ***************

      Vad gäller diskussionen om nutida läkarvård, så kan jag instämma helt vad gäller akutvård och kirurgi, men på många andra områden brister det betänkligt. Inom mer medicintekniska områden känns det som att giriga läkemedelsföretag styr utbudet, av rent ekonomiska skäl, snarare än av önskan att faktiskt bota folk.

      Sen är det ju ett känt faktum att det bedrivs oerhört lite forskning inom områden som inte har en tydlig vinstpotential.

      Litet tankeexperiment – ett läkemedelsföretag upptäcker att en ört som växer överallt, tillgänglig för alla och envar, hjälper mot en sjukdom för vilken de tillverkar en medicin som de tjänar grova pengar på. Tror du att de skulle dela med sig av den kunskapen? Knappast.

      Indien har just proklamerat all ayurvedisk medicin, yoga och andra urgamla kunskaper som public domain (eller vad det nu heter) – ingen kan alltså patentera en medicin som har sitt ursprung i ayurveda. Varför tror du att de gör det, om inte för att de vet att det finns en hel del bra grejer där, som de inte vill ska bli privata företags egendom?

      Mina barn går i Waldorfskola, eftersom det är en alternativ pedagogik som jag ser har positiva effekter. Det betyder inte att jag instämmer i allt, men det gäller förstås alla former av pedagogik, och då väljer jag den som passar min världsbild bäst.

      Och – jag testar gärna alternativmedicin om jag kan se att det verkligen fungerar.

      Ett litet exempel på detta:
      inom antroposofisk medicin använder man sig en hel del av gamla folkmedicinska metoder, som t.ex. så kallade ”öronljus” – det är ett långt, lite konformat bomullsrör preparerat med bivax och folie, och det använder man bl.a. mot vaxproppar i öron. Man sätter helt enkelt papprörets smala ände i örat, och så tänder man på i andra änden. Då brinner röret i några minuter, och sakta äter sig glöden ner till folien, och den varma luften suger upp vaxet i öronljuset.

      Jag har använt detta på mina barn, med hundraprocentig framgång. Det samlas stora vaxsjok i röret, och örat blir bra. Du kan läsa mer här:
      http://www.klokast.se/siem/Ljus/index.html

      Om all tillgänglig medicin skulle avkrävas officiella forskningsresultat skulle denna enkla kur sannolikt inte finnas tillgänglig.

      Istället skulle du möjligen få insprutat något kemiskt läkemedel i örat, och sedan i bästa fall få en sköljning. Det kan också fungera, men man måste till vårdcentralen, sjukhuset etc., och det kan vara en helt onödig manöver.

      Jag vet att det finns en hel del alternativa läkemedel och metoder som fungerar alldeles utmärkt – men just i Sverige är landstinget extremt konservativa, jämfört med andra länder som t.ex. Schweiz, England, Österrike m.fl.

      Med andra ord – officiell skolmedicin är inte heller alltid fullt tillförlitlig. En del alternativmedicin fungerar betydligt bättre.

      ***************

      Ja, kampen mot dogmatism och ensanningsideologier har vi gemensamt, och jag vet att flera av dina ideologiska fränder, som t.ex. Blogge Bloggelito, kan bli otroligt störda av att jag har exakt samma religionskritik som er ateister, men är ändå inte ateist.
      Men det bjussar jag på. 🙂

      • midnattsvarg Says:

        I egenskap av piratpartist är jag stark motståndare till läkemedelsforskning helt i privat regi. Jag kombinerar tron på frihandel med tron att privata aktörer måste övervakas hårt eftersom det är rationellt för alla företag att fuska med regler om det är lönsamt – Ingen tro på att människan i grund är god här inte.

        Vad gäller din vaxproppskur har jag full respekt för denna men vill inte kalla den ”alternativ”. Diagnosen och botemedlet (Vaxpropp och ta bort vaxproppen) är det samma som inom vanlig medicin, endast tillvägagångssättet är okonventionellt. Det är lite annorlunda att stimulera örats ”chakra” eller liknande.
        En annan sak att minnas är att alternativmedicin är en miljardindustri. Vi pratar inte om pittoreska hemmalösningar, vi pratar människor som tjänar stora pengar på att marknadsföra obeprövade voodoo-behandlingar, ursäktade av just relativistiska sanningsuppfattningar. Jag kan förlåta människor som använder sig av flum i ärlig tro att de hjälper människor, men inte de som cyniskt utnyttjar människors godtrogenhet för att tjäna pengar.

        Vidare, hur förhåller du dig till den antroposofiskt-filosofiska skolan generellt, den gör vissa anspråk på den ”objektiva” verkligheten och låter inte alls relativistisk.


  9. Chakrabalansering i all ära, men jag tror på ett medvetet brukande av olika discipliner i kombination.
    Om daglig yoga och andningstekniker, kombinerat med ayurvedisk matlagning, chakraflödesmassage och akupunktur kan hålla min kropp i gott skick, så belastar jag sannolikt sjukvårdssystemet betydligt mindre än annars.

    Skapande tanke, affirmationer (NLP, hypnosterapi m.m.), är också mer effektivt än man kan tro (inte bara placebo), såvida det används på rätt sätt.

    I övrigt vet jag inte om det finns så särskilt många som faktiskt ”tjänar stora pengar på att marknadsföraobeprövade voodoo-behandlingar, ursäktade av relativistiska sanningsuppfattningar”.
    Det måste vara en rätt så liten grupp.

    Jag tror att en absolut majoritet av alla som arbetar med vad vi idag kallar alternativmedicin är seriösa, och om inte så särskilt lång tid kommer denna alternativmedicin att räknas som accepterad av etablissemanget.

    Vad gäller den antroposofiska skolan tycker jag nog att det är rätt mycket som är flum, ibland t.o.m. extrem ultra-flum, men skolan verkar som helhet fungera väldigt bra. Till stor del tror jag dock att det beror på helt andra faktirer än specifikt pedagogiken.

    1. Föräldrar som sätter sina barn i Waldorfskolor är inte ett tvärsnitt av alla föräldrar. De är generellt föräldrar som gör medvetna, alternativa val. Alltså är alla barn i Waldorfskolor uppfostrade med inställningen att man gör egna, medvetna val här i livet.

    2. Lärare som arbetar i Waldorfskolor är generellt lärare som vill något mer än att bara arbeta i en skola, vilken som helst. Utbildningen till Waldorflärare är mer omfattande än att bli en vanlig lärare, men lönen är inte högre, och arbetsbördan ofta större. Det är alltså generellt sett mer engagerade lärare i Waldorfskolor.

    Jag är säker på att många waldorfianer skulle protestera indignerat mot min synpunkt, men jag tror faktiskt att ovanstående faktorer har MYCKET större betydelse för studiemiljö och resultat i Waldorfskolor än pedagogiken i sig.

    • midnattsvarg Says:

      Den enda bevisade effekten av alternativ medicin är placebo. Detta kan i sig vara nog för att hålla dig borta från vårdcentralen eftersom till och med jag tillstår att kroppen har en helt fantastisk förmåga att läka sig själv, i synnerhet om man verkligen tror på det. Vad gäller pengar är det inte gratis att gå på diverse behandlingar, och försäljningen av böcker på det andliga temat går tydligen bra. Homeopati är ett exempel på en, såvitt jag förstår, låtsasbehandling som drar in mycket pengar. Kan i sammanhanget tipsa om Richard Dawkins dramatiskt titulerade dokumentär ”Enemies of reason” som delvis behandlar detta.

      Vad gäller Waldorf så har jag hört mycket flum. Som att barn inte får måla med färgen svart och att andra världskriget inte nämns förrän i 6:an. Dock ligger det säkert mycket i din motivation.


  10. Nja, det finns ju flera varianter av ”alternativ” medicin, som betraktats som new age, som sen stegvis har blivit mer och mer accepterade som del av mainstream-vården.
    Akupunktur är en sådan, massage av olika slag en annan.
    Kiropraktik och naprapati hör också till dessa.

    Och – återigen vill jag påpeka att den mesta forskningen på medicin tyvärr görs av privata företag, vilket innebär att det är helt meningslöst för dem att forska på något som de inte kan patentera och tjäna en massa pengar på.

    Vad gäller skolundervisningen inom Waldorf så stämmer det att man låter de minsta barnen framför allt måla med bivaxkritor och akvarell, och att man undviker svart för att barnens färgseende skall utvecklas. Att andra världskriget inte nämns förrän i sexan beror nog på att nutidshistoria tas upp först i högre klasser. Man brukar ha olika teman för varje år. Första året är det sånger och sagor, och sen går det vidare till olika kulturer och mytologier – i fjärde klass tar man t.ex. upp nordiska gudasagor, samtidigt som man på historielektionerna går genom nordisk historia i forntid.

    De mindre barnen skall inte spela fotboll heller, faktiskt – så det finns fler såna regler, som en vanlig svensk kan tycka verkar helknasiga, men det finns väldigt välgrundade orsaker till dessa egenheter. Det har med barnens utvecklingscykler att göra. Mindre barn brukar inte gilla att tävla, särskilt inte aggressiva sporter. Det är viktigare att samarbeta än att konkurrera.

    Så jag tycker nog att en hel del inom Waldorf är sunt och genomtänkt – även om jag inte håller med om allt. Men det som skiljer sig får ju barnen goda doser av hemma, så jag känner mig inte särskilt orolig. Det är ju faktiskt ingen sekt.


  11. […] Carl Johan Rehbinder skrev inför förra årets nationella orgasmnatt: ”Fullmånen är en särskilt kraftfull tidpunkt för intention, affirmation och magi – så […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: