Perversa lagar får perversa konsekvenser

Att det ska vara så jävla svårt att fatta att idiotiska lagar ger oöverblickbara och rent ut sagt helgalna konsekvenser. Den obegripliga godtrogenheten och bristen på helhetssyn genomsyrar det politiska etablissemanget, men tyvärr också alltför ofta allmänheten. Och nu får vi skörda effekterna av en fullkomligt hjärndöd politik, baserad på korkad opportunism och ren moralpanik.

Dåliga lagar är lite som herpes. För det mesta märker man ingenting, men så bryter det ut och blir jävligt irriterande, och smittsamt – och så blir man aldrig av med skiten. Det verkar vara oändligt mycket lättare att införa idiotiska lagar än att avskaffa dem, och det är förstås ett problem. Om det är något som verkligen skulle behövas i våra lagstiftande församlingar så är det politiker som gör till sin livsuppgift att ta bort lagar, snarare än att införa ytterligare några.

Jag varnade redan för snart ett par år sedan för de alltmer galna lagar som var på gång gällande s.k. barnpornografiska bilder, i mina bloggposter ”Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen” samt ”Ett lagförslag skapat av fanatiska sexfobiker”, samt ”Regeringens egen lilla Prussiluska”. Läs dem alla, och se hur rätt jag fick. Tyvärr. Jag hade verkligen blivit överlycklig om jag hade fått fel i detta, men så blev det alltså inte.

En mangateckning som hovrätten inte ansåg vara barnpornografi

Att innehav av serieteckningar skulle kunna komma att bli föremål för rättslig prövning har jag också påpekat, men då blivit avfärdad som en konspirationsteoretiker, en lallande foliehatt – lagstiftarna har naturligtvis inte för avsikt att straffa folk som råkar ha teckningar med erotiska motiv i sina bokhyllor eller hårddiskar. Eller hur?

Alla har vi skrattat och skakat på huvudet när vi har hört talas om de galna barnporrlagarna i Australien, där en man blev fälld för innehav av barnpornografi, eftersom han i sin dator hade en tecknad bild på Bart och Lisa Simpson när de har sex med varandra. Enligt australiensisk lag räknades detta bisarrt nog som barnporr. Och så absurt kan det väl ändå inte bli i Sverige? Men det kunde det.

2010 föll domen mot Simon Lundström, en erkänd översättare och samlare av japanska serier. Många blev förstås upprörda och protesterade mot den galna tillämpningen av lagen – somliga, som t.ex. Journalistförbundet, ansåg att lagen som helhet var jävligt dålig och borde avskaffas. Även jag skrev en bloggpost om detta, med rubriken ”Tankebrott – en grov kränkning mot demokratin”, som fortfarande är aktuell och läsvärd gällande detta ämne.

Liten Calle som bebis får ett bad - barnporr?

Men blev det då olagligt att ha nakenbilder av sina barn – eller sig själv som barn – i familjealbumen? Näää, så var lagen minsann inte tänkt – men i slutänden kan det ändå resultera i just detta, i rent praktisk tillämpning. Ibland är det inte lagens bokstav som får störst inflytande, utan vad människor generellt tror att lagen gäller.

Som talande exempel blev alldeles nu i dagarna ett studentplakat avbildande en naken unge polisanmält, såsom varande barnpornografiskt. Man kan undra vad som rörde sig i huvudet på den person i Landskrona som gjorde denna idiotiska anmälan. Polisen avfärdade naturligtvis ärendet som absurt, men skadan är redan skedd. Tyvärr kommer denna polisanmälan (och mediauppmärksamheten kring ärendet) att resultera i att inga föräldrar kommer att våga ha nakenbilder av sina ungar på studentplakaten nästa år. Ingen kommer att vilja ta risken att bli polisanmäld. Så funkar vi, och så funkar lagstiftning. Vi följer lagens konsekvens.

Min direkta fundering kring just historien med studentplakatet är kring vem det egentligen är som begår det värsta sexuella övergreppet – föräldrarna som sätter en knasig nakenbild av sitt barn på en skylt, eller den som anmäler den som barnpornografisk. Enligt min bedömning är det alldeles självklart anmälaren, som till att börja med sexualiserar barnet, och sen utsätter hela familjen för ett orättfärdigt övergrepp, en grov anklagelse som blir en polissak – en mycket allvarlig och ofta skrämmande sak för de flesta människor, som aldrig varit i klammeri med rättvisan.

Ytterst sett begås det värsta övergreppet av de korkade och opportunistiska politiker som inför den här sortens lagar, som öppnar dörren för extremt godtyckliga bedömningar och därmed stora svårigheter med rättssäkerheten. Detta är en typisk gummiparagraf, som går att använda lite hur som helst, vilket gör att den potentiellt kan vara en extremt farlig lag.

Någon kan ha utvecklat en kraftig fiendskap mot dig, av en eller annan anledning, och anklagar dig för barnpornografiinnehav – så bussas hundarna på dig, polisen gör en razzia i ditt hem, och vänder upp och ner på allt i sökandet efter ”otillåten information”. Och även om de mot all förmodan inte hittar något misstänkt alls, så har du i praktiken blivit utsatt för en grov integritetskränkning, en skändning av svår art.

Denna groteska lagstiftning flyttar också gränserna för vad man får och inte får, på ett mycket obehagligt sätt. Vi svenskar är ett laglydigt folk, som ofta ställer oss frågan ”men får man göra så?”. Det kan man ha allehanda åsikter om, men faktum kvarstår att många nu kommer att fråga sig ”får man ta/ha en sån här bild”, och så kommer man att censurera sig själv, ofta helt utan orsak. Ingen vill göra fel, ingen vill bryta mot lagen, ingen vill bli tagen av polisen. Och alldeles för få är beredda att utöva civil olydnad i just denna fråga, eftersom priset kan bli alldeles för högt.

”Plötsligt har det oskyldigaste som finns – ett litet naket barn – blivit en symbol för ängslighet, något man vänder bort blicken från i panik, något som man fruktar och som sätter märkliga krafter i rörelse. Det är helt absurt.”
– Henrik Alexandersson

Den allra vidrigaste konsekvensen av denna moralpanik är dock den effekt det hela får på barnen. Barn är också sinnliga, sexuella varelser, med ett naturligt intresse för sina kroppar och sin sexualitet. Vilken förälder har inte sett sina småttingar gnugga sina skrev mot kuddar, dra sig i snoppen, njuta sinnligt av sina egna kroppar? Men den trend som nu sveper över västerlandet skambelägger barnen, å det grövsta. Barnen sexualiseras, och vuxna projicerar all sin sexualneuros på barnen. På badstranden förväntas nu t.o.m. tvååringar ha baddräkt på sig, pappor vågar inte krama sina döttrar, och många undviker att ens titta på barnen, i skräck för att misstänkas vara pedofiler. Hur friskt är det?

Vad ger det för signaler till barnen? Hur ska barnen själva reagera på de vuxnas märkliga och ångestladdade attityder gentemot dem? Vilken attityd kommer våra barn, de som är små nu, ha till sin egen sexualitet, sina egna kroppar, när de växer upp? Tänk om all denna moralpanik, peddoskräck och tokiga lagstiftning faktiskt skadar barnen mycket, mycket mer, än alla pedofiler och all barnporr någonsin kan komma i närheten av att göra? Dessa frågor måste ställas. Vilka konsekvenser får denna kollektiva amygdala-kidnappning?

Naket barn i en teckning av Carl Larsson - en barnpornografisk bild?

Det vore väldigt bra om de som stiftar lagar i Sverige skulle tänka lite mer INNAN de slår klubban i bordet. Jag är så radikal att jag hävdar att om konsekvenserna av en lagstiftning blir att saker och ting blir sämre än utan lagen, hur välment lagen än är, så är det faktiskt inte en bra lag.

Ingen gillar att barn utsätts för sexuella övergrepp (utom möjligen en liten minoritet av svårt förvirrade människor). Men den nuvarande barnpornografilagen är mycket farlig, eftersom den å ena sidan är dysfunktionell – den skyddar inte barn mot övergrepp, utan riktar istället uppmärksamheten åt helt fel håll. Om vi ska komma åt de verkliga övergreppen måste vi rikta vår uppmärksamhet mot de kriminella element som faktiskt utövar riktiga övergrepp – istället för att polisen ska sitta och läsa serietidningar på betald arbetstid.

Dessutom skapar lagen helt nya övergrepp – och nu är det staten som begår dessa övergrepp, mot helt oskyldiga människor som inte skadar någon över huvud taget. Om jag skulle ha en bok hemma, innehållande teckningar föreställande erotiska fantasier om barn, eller liknande, så finns det inga brottsoffer, ingen som tar skada. Inte förrän någon ringer polisen.

Att avskaffa informationsfriheten (som riksdagen gjorde 1999 – M och Fp röstade förvisso mot, vilket hedrar dem) för att skydda barn mot övergrepp kan låta som ett vettigt och empatiskt beslut – men priset blir alldeles för högt, särskilt med tanke på att ingen har kunnat visa att lagen har haft några positiva effekter alls.

Vad vi istället har fått när vi inskränkte informationsfriheten är i förlängningen ett bokbålssamhälle, en åsiktsdiktatur där polisen godtyckligt kan gå in i ditt hem, eller vilket som helst, rensa dina bokhyllor, rota i dina byrålådor, sno dina hårddiskar och ställa till med ett totalt kaos i ditt liv. Kort sagt, ett fruktansvärt övergrepp mot din integritet och ditt privatliv, något som dessutom kan få katastrofala konsekvenser på hela din tillvaro. Du blir dömd och straffad utan rättegång.

Detta är ingen dystopi, ingen foliehattig konspirationsteori om en mörk framtid. Vi är redan där. Fatta det. Detta är en mycket farlig utveckling som måste vändas, brytas.

Tuvstarr vid tjärnen, en sagoteckning av John Bauer - är det numera barnporr?

Jag vill inte leva i ett samhälle där folk inte vågar ha böcker med ”otillåtet innehåll” i sina bokhyllor, ett samhälle där polisen kan sno alla dina fotoalbum, göra en godtycklig bedömning av att en bild är barnpornografisk (din treårige son på badstranden?), och därmed bränna upp alla dina familjebilder. Med stöd av lagen.

Vad som oundvikligen kommer att bli nästa steg inom en snar framtid här i Sverige, är detsamma som redan har blivit ett stort problem i USA – lekfulla tjejer och killar i lägre tonåren, som plåtar sig själva och varandra nakna med sina mobiltelefoner, eller t.o.m. i erotiska situationer, och sen skickar bilderna till sina pojk- och flickvänner. På engelska kallas detta ”sexting”, en lek med orden sex och texting. Ungdomar som leker och utforskar sexualiteten på ett lättsamt sätt kommer att bli åtalade och fällda för såväl produktion som distribution och innehav av barnpornografi. Det första fallet kommer inom ett år. Max.

Är det verkligen så vi vill ha det?

P.S.
Om du ser något pornografiskt i någon av bilderna jag publicerat i detta inlägg så är det faktiskt helt och hållet din tolkning, ditt ansvar, och dina fantasier. Skyll inte dina associationer på mig.

Gör gärna en Google-sökning på ordet lolicon. Intressant på många sätt och vis – först och främst är det intressant att man kan göra det olagligt att titta på något.
OBS! Om du klickar på denna länk bryter du mot lagen!

Andra som skrivit i ämnet:
Andreas Ekström, Sydsvenskan, Nils Funcke, Expressen, Karin Olsson, Expressen, Karin Olsson, Expressen (igen), Johnny Olsson, Henrik Alexandersson, Per Hagwall, Per Hagwall (igen), Beelzebjörn, Nynarcissisten, Torbjörn Jerlerup, 之乎者也, 之乎者也 (igen), 之乎者也 (igen), Hans Egnell, Martin Olsvenne

Här är några återanvända länkar från förra året, om samma ämne:

• Simon Lundström, den dömde översättaren, berättar själv om det som hänt på sin blogg.
• Oscar Swartz var först med en intervju med den barnporrdömde mangamannen.
• Serietecknaren Tinet Elmgren låter seriefigurerna själva komma till tals på ett genialiskt meta-vis, i en serieruta. Fullkomligt oslagbart – måste ses!
• Serietecknaren Åsa Ekström erkänner sig skyldig till skapandet och spridandet av tvivelaktiga teckningar – Erkänner mig skyldig.
• Serietecknaren Åke Forsmark erkänner ett brott – Jag tecknarmördade Olof Palme.
• Serietecknaren Maiburogu / Andreas erkänner sig också skyldig – Jag är en brottsling.
• Niklas Dougherty – 之乎者也 – the blogger once known as Blogge Bloggelito – har naturligtvis en hel del att säga i ämnet. Ecpatlagen genomdriven, Dokumenterade övergrepp på seriefigur, Tanken är gränslös, En puckad barnporrlag, Tankens frihet, Blaspedi. Och det kommer säkert mer. Hoppas jag.
• Marcus Fridholm och Göran Widham skrev redan i november förra året klokt om denna tittförbudslag, med artiklarna Tittförbud och ungdomlig sexualitet och Justitieministern förstår inte problemet, så klokt att det är läsvärt fortfarande.
• Göran Widham raljerade den 1 juli kring lagen i artikeln Äntligen tittförbud, och resonerar nu vidare i sin högaktuella reflektion kring seriedomen, och redovisar även flera delar ur Tingsrättens resonemang i bloggposten Seriekonstnär eller pedofil? – synnerligen läsvärt, alltihop!
• Rick Falkvinge dundrar som vanligt med emfas – Nu får det vara slut på kungligt sanktionerade bokbål: barnporrlagarna måste ändras!
• Christian Engström resonerar sakligt om huruvida degenererad konst egentligen borde vara förbjuden, i artikeln Cecilia Malmström och hederlighet om manga-censur.
• Johanna Sjödin skrev redan i november förra året en debattartikel i Expressen; Gör inte min blogg olaglig, ministern. Justitieminister Beatrice Ask svarade i samma blaska, med rubriken Nej, din blogg blir inte olaglig, Sjödin. Huruvida deta var en lögn eller bara en dumhet får väl framtida domstolsutslag visa. Den 1 juli skrev Johanna på sin blogg en ny reflektion kring den just implementerade lagen; Åldersfokuserad och sexfientlig barnpornografilagstiftning!, följt av en hård sågning av domen mot Simon Lundström – Serieövergrepp och knullbilder. Läsvärt, alltihop, som vanligt.
• Henrik Alexandersson undrar om inte även teckningar av bankrån borde vara brottsliga?
• Per Hagwall skriver insiktsfullt och engagerat på sin blogg, om Ecpats skräckpropaganda och barnporrlagen och Seriemördarna i Ecpat, men också på NewsMill – Ecpats skräckpropaganda har satt rättssäkerheten ur spel.
• Hans Egnell, med bloggen Motpol skriver ett förslag till alternativ lagstiftning gällande barnpornografi. Hans Egnell har även skrivit skarpt om Cecilia Wikström och barnpornografifrågan, samt den utmärkta reflektionen över domen mot manga experten i artikeln När en teckning blir kränkt.
• Hanna / projO / gothbarbie (kärt barn har många namn) skriver också – Skydda tecknade barn från övergrepp, Pirater, granska ECPAT!, I ❤ Piratpartiet!
• Författaren Anders Widén utvecklar ämnet på djupet, och har skrivit en hel serie högintressanta artiklar i ämnet – Titta och gå i fängelse (i vilken Anders Widén hyllar en av mina favoritfotografer, Sally Mann, som på ett helt fantastiskt och naket sätt har fotograferat sin familj under många år), Bränn Carl Larsson på bål, Dags att sprida Manga, Vi ska polisanmäla varenda kommun för barnpornografibrott. Anders Widén väljer också fantastiska bilder till sina bloggposter – bara bildvalet är värt ett besök på hans blogg!
• Deepedition skriver som vanligt skarpt, och kommenterar i bloggposterna Absurditeterna inom lagstiftningen och Bildförbudet i ny tappning.
• Erik Laakso konstaterar i all enkelhet att det hela rör sig om Moralbrott utan förövare eller offer.
• Mary Jensen med bloggen Mina Moderata Karameller reflekterar över konsekvenserna av en galen lagstiftning i sin bloggpost Allt handlar bestämt om sex numera, märkligt…
• Caspian Rehbinder skrev en utmärkt sågning av lagen redan i maj i år, och den är fortfarande högst läsvard – Ny lag om dokumenterade övergrepp mot barn, och tre månader senare den mycket ingående och konkreta texten Avkriminalisera barnpornografi.
• Torbjörn Jerlerup drar resonemanget till sin spets i sin artikel Läser du serietidningen Kalle Anka måste du vara pedofil!
• Fredrik, med bloggen Oh The Irony! refererar till Carl-Michael Edenborg i sin bloggpost Serietidningar – hardcore style.
• Per Pettersson resonerar kring det sluttande planet som vår nuvarande lagstiftning kan ge upphov till i bloggposten Idag serierna, imorgon världslitteraturen?
• Avva konstaterar i sin bloggpost Dagens största dumhet ”att man förbjudit någons tankar, vilket är det absolut hemskaste en stat med våldsmonopol kan göra”.
• Juristens funderingar ger ett juridiskt perspektiv på det hela – Barnporr och tankeförbud
• Piraten Ravenna konstaterar att det inte finns några brottsoffer i sin bloggpost Barnporrspixlarna lider?
• Liberati hänger på med Stoppa censuren mot serietidningarna!
• Fröjdh spär på med bloggposten Med ett fotoalbum fullt av övergrepp.
• Farmor Gun i Norrtälje resonerar klokt kring hela fenomenet i bloggposten Rötmånadshistorier – nej, följder av riksdagsbeslut.
• Piratpartisten Johan resonerar kring övervakning och falska anklagelser – Fantasiförbud och övervakad.
• Seriebibliotekarien ifrågasätter om mangabilder verkligen är barnporr.
• Piraten Emil Isberg uppmanar oss – Släng din kultur, annars döms du för pedofilbrott.
  
• Till och med den gamle diktaturkramaren Jan Myrdal har krupit upp ur sin grop och skriver i Expressen att Barnporrlagen är en omoralisk absurditet.
  

För en gångs skull har det dundrat i såväl gammelmedia som bloggosfären, vilket får ses som ett gott tecken:

• Aftonbladet Kultur – Carl-Michael Edenborg: Gräv ner era serietidningar!
• Expressen Ledare – Kan krita kränkas?
• Expressen Debatt – My Bergström: Porrmanga hotar inte våra barn
• DN – Mangaserier klassade som barnporr
• Arbetarbladet – Översättare döms för barnporr från Japan
• P3 Nyheter – Dagsböter för tecknad barnporr
• Nyheter 24 – Tecknad barnporr gav dagsböter
• UNT – Man dömdes för tecknad barnporr

Stoppa de sexuella övergreppen mot små pojkar!

I årtusenden har det i vissa kulturer varit sed att skära sönder småpojkars kön, som ett tecken på kulturell och religiös tillhörighet. Jag har själv länge varit väldigt kluven inför detta bruk, eftersom jag å ena sidan anser att varje människa bör ha rätten att själv bestämma över sin kropp, å andra sidan vill jag inte vara en nykolonialistisk, arrogant, etnocentrisk moralist som håller min egen moral högre än andras.

Dock kan jag inte komma ifrån att jag ändå anser att det är ett oacceptabelt och oåterkalleligt övergrepp att göra kirurgiska ingrepp i försvarslösa barns kroppar, utan deras medgivande, oavsett om det gäller omskärelse av pojkpenisar eller stympning av flickors blygdläppar. Det är inte försvarbart. Om man i vuxen ålder vill göra ingreppet, av eget val, för att visa sin tillhörighet till gruppen, så må det vara. Kanske som en del av en vuxenrit. Detta skulle jag kunna respektera. Men jag kan inte se några skäl till att försvara dessa urgamla seder och bruk, som måste ses för vad de är – oacceptabla, blodiga och smärtsamma sexuella övergrepp som ger men för livet. Tyvärr har den politiska korrektheten i Sverige klämt fram en annan strategi.

Landstingen uppmanas nu att erbjuda omskärelse av pojkar, från och med den 1 oktober i år. Men det är inte ett okontroversiellt beslut. Många läkare vägrar att utföra ingreppet, först och främst för att det inte är motiverat av hälsoskäl. Två av tre barnkirurger vill inte utföra ingreppet, visar en enkät som Svensk barnkirurgisk förening låtit genomföra bland sina medlemmar. Märkligt nog finns det ändå en viss andel läkare som kan tänka sig att utföra ingreppet – antagligen av omsorg om de barn som annars sannolikt skulle tvingas genomlida en köksbordsomskärelse av någon outbildad klåpare.

Det bästa argumentet för att sjukhusen ska få utföra dessa ingrepp är ren skadereduktion, att förhindra just slaskiga massakrer av pojkars penisar på skitiga köksbord, och det kan jag verkligen respektera. Om jag vore läkare skulle jag nog ha extremt svårt att säga nej, just av humanistiska skäl, även om det är väldigt lätt att vägra av rent principiella skäl. Det är alltså inte ett lätt beslut. Men samma argument skulle alltså kunna användas som försvar för att stympa flickor på svenska sjukhus, så det håller inte i längden.

Det påstås en hel del om omskärelse som inte stämmer. Att omskurna män inte sprider HIV eller ger upphov till andra sjukdomar lika lätt, som t.ex. livmodercancer, men det stämmer inte. Det har med hygien att göra, och en omskuren man som inte sköter sin hygien kan sprida sjukdomar lika bra som en icke omskuren. Och faktum kvarstår – det är ett övergrepp att skära bort en kroppsdel på ett barn som inte kan ge sitt samtycke. Vill man som vuxen låta omskära sig av hygieniska eller andra skäl, så har jag inget emot det. Men ett barn kan inte välja själv.

”Det är ett stympande ingrepp utan medicinsk grund. Det är att jämställa med kvinnlig könsstympning.”

– Gunnar Göthberg, ordförande för Svensk barnkirurgisk förening och överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.

Det är högst angeläget att ifrågasätta religiösa människors rätt att åsidosätta grundläggande mänskliga rättigheter som kroppslig integritet, och än mer vår benägenhet att låta dessa människor komma undan med det. Det historiska faktum att det hände att en och annan offrade slavar till asagudar här i Norden för över tusen år sedan, och att soldyrkarna på bronsålder också offrade människor som en del av kulten, gör inte att vi nutida hedningar tycker att man ska fortsätta med denna sed. En religion kan förnyas, förbättras, moderniseras.

Om jag fick för mig att kapa bort lilltårna på alla mina barn när de var nyfödda, av en eller annan anledning, så skulle jag med stor sannolikhet åka in i finkan, och (förhoppningsvis) förlora vårdnaden om barnen. Eller låt oss säga att jag lät tatuera in religiösa symboler i huden på mina barn redan som bebisar. Samma grej. Oacceptabelt. Men att skära bort en bit av könet, det går uppenbarligen bra. I alla fall om man har en gammal påhittad ideologi och gruppidentitet att stödja sig på.

”Av etiska skäl avlägsnas inte kroppsdelar, på ickemedicinsk indikation, på icke beslutsmässiga individer”

– Peder Drott, överläkare, landstinget i Östergötland

Vissa omskärelseförespråkare jämställer omskärelsen med det kristna dopet, vilket förstås är fullkomligt huvudlöst. Kan man inte se skillnad mellan att stänka lite vatten på huvudet och att skära bort en kroppsdel, så behöver man utbildning/terapi. Man jämför också gärna omskärelsen av gossebarn med stympningen av kvinnor, som ju vanligen är mycket värre (särskilt om det handlar om faraonisk omskärelse – läs gärna YONI-bloggens initierade bloggpost om detta), men det är lite som att jämföra avkapandet av en lilltå med att kapa hela foten. Självklart är det mycket värre att kapa hela foten, men det gör inte att det är O.K. att kapa lilltån.

Riktigt löjligt blir det när motståndare mot omskärelse av gossar beskylls för att vara rasister. Rasistkortet skall viftas med jämt och ständigt nuförtiden, och det är rätt så tröttsamt. Detta skulle kunna hävdas så fort man är emot något som folk från andra kulturer gillar, men som vi av hävd inte godkänner i Sverige – som kvinnlig omskärelse, stening, spöstraff, avkapande av händer som straff, grillad hund på restaurang, tjurfäktning eller vadhelst för grymheter eller osmakligheter vi kan tänka oss som vi inte vill ha i in vårt land.

Sen kan man förstås gärna hävda att vi svenskar är dubbelmoraliska och hycklande, eftersom vi samtidigt tillåter en inhuman slaktindustri (och många andra galenskaper), men det är faktiskt inte argument för att tillåta ännu fler dumheter. Låt oss då hellre lägga krutet på att bli mer fredliga, mer kärleksfulla, med större respekt för varje levande varelse på jorden – inte tvärtom.

Det finns inga muslimska barn. Inga judiska, kristna, buddhistiska eller hinduiska barn heller. Det finns barn till muslimska föräldrar (samt förstås judiska, kristna, buddhistiska, hinduiska, hedniska föräldrar m.fl.), och de borde ha rätten att själva välja om de vill fortsätta att leva med sina föräldrars kultur även som vuxna. Därför borde alla sådana oåterkalleliga tecken som t.ex. omskärelse, tatueringar m.m. bara få göras med personens medgivande, helst i vuxen ålder. Baptister har vuxendop – varför inte vuxenomskärelse?

Det skulle aldrig falla mig in att tvinga på mina barn min religion eller världsbild. Givetvis växer de upp med mig och en mängd andra vuxna människor omkring sig, och får då marineras i våra uppfattningar. Men jag skulle aldrig tvinga mina barn att bära religiösa symboler, aldrig kräva dem att erkänna sig till samma tro som jag, och fan ta mig den dag jag får för mig något så bisarrt som att stympa barnen, skära i dem i min religions namn. De har inte valt det själva, och då har jag inte den rätten. Punkt slut.

Om mina barn vill bli pingstvänner, muslimer, syndikalister, ateister, börsmäklare eller golfare, så är det deras beslut, vare sig jag gillar det eller ej, och det får jag ta. Och vill de skära i sina kroppar, tatuera sig, omskära sig, eller något annat, så får de bestämma detta själva i vuxen ålder, alldeles oavsett vad jag kan tänkas tycka om det. Men jag har inte rätt att bestämma åt mina barn om de ska ha förhuden kvar. Så är det bara, och så borde det alltid vara.

Läs mer om detta i en artikel i DN, i GP & Expressen, samt i en till artikel i DN.

Andra som bloggar om detta:
Rick Falkvinge, Jinge, SNOP, Gryningsräd, David Gottlieb, Lars Kamél, Paul Lindquist, Religiovakt, Adventskalendern, Pophöger, HDR-fotografen, Maria Jinx Larsson, Bahlool, Ann-Katrin, In Your Face, Peo Wagström, Black Sheets Records, Ingemar och många, många fler…

Läs även: Doctors Opposing Circumcision, SNOP – Säg Nej till Omskärelse av Pojkar

Sedan detta blogginlägg skrevs har debatten fortsatt:
Peter Wolodarski skriver huvudlöst i DN, och Expressens ledare rycker ut till försvar för omskärelsen, men de får svar på tal av Magnus Bethnér, Louise P, Ingemar, Nonicoclolasos, Pelle Billing, Pelle Billing igen, Allvarligt alltså, Thoralf Alfsson, Medborgarperspektiv, Hjalde Non, Niklas Hellgren, Mattias och många, många fler…

Det blev en rejäl debatt av detta, och det är ju intressant.

Makthavarnas lögnaktiga dubbelmoral

En av Christian Gergils hundar. Foto: Carl Johan Rehbinder

Att politiker ljuger är ingen nyhet, och att kvällstidningar ljuger och skarvar för att sälja lösnummer är inte heller något nytt. Att en organisation för en yrkeskår ljuger är mer uppseendeväckande, och att en myndighet, som dessutom avslöjar lögnerna som just lögner, ändå hänger med i propagerandet för införandet av en ny lag, vars motiv ligger just i dessa framfabulerade lögner, är mer än uppseendeväckande – det är en skandal.

Uppenbarligen är det dags för nya manövrer i syfte att distrahera folk från riktiga problem. Att en ofrånkomlig effekt av denna distraktion är att vår tillit till rättssamhället sjunker ytterligare anses uppenbarligen ovidkommande. Folk börjar tröttna på den kraftigt överdrivna pedofilhysterin – masspsykosen håller på att klinga av. Så nu behövs nya syndabockar.

I en lång rad artiklar i Expressen beskrivs en verksamhet som de allra flesta torde anse vara motbjudande och äcklig – sex med djur. I Expressen beskrivs ett nätverk för zoofiler, med tydliga beskrivningar av olika medlemmars beteenden med djur. Ah! Zoofiler! De är så vidriga, så dem kan vi mobba – på så sätt slipper vi ta itu med våra egna mörka sidor! Om vi bara förbjuder sex med djur, så blir allting bra, och hela världen blir mycket vackrare.

Expressen skildrar det hela dramatiskt och sensationslystet – ”Här erbjuds Expressens reporter att ha sex med en hund”, ”De leder djursex-nätverk”, och ”Nätverkets huvudman: Jag månar om djuren”, för att fortsätta med en artikel om lagstiftning – ”14 lagar mot djursex har stoppats de senaste åren”. Och det bara fortsätter, med fler och fler artiklar, den ena mer slaskig och snaskig än den andra.

Jag har skrivit om det här förr – i ett blogginlägg från januari i år; Idioti och dubbelmoral – om tidelag, samt en kommentar till jordbruksministerns inlägg i debatten i somras – Dagens hjälte – jordbruksministern! – och jag tycker verkligen att det är helt otroligt att politiker och media lägger så mycket energi på denna kvasifråga.

Till Expressens försvar vill jag hänvisa till den debattartikel som publicerats i samma vända – ”Djursexförbud är rent hyckleri”, av Don Kulick, professor i antropologi. Han ställer den självklara motfrågan – ”Kan någon vara snäll och förklara på vilket sätt ett djur kan tänkas lida mer av sex än av slakt?” Dock får nämnde professor tyvärr vara rätt så ensam om denna ståndpunkt i media, vilket sätter hans intelligenta resonemang i klar minoritet. Men han är ju bara en sån där konstig professor, så det är väl klart att han måste ha en avvikande och konstig åsikt. Eller?

Hela detta mediespektakel bygger till att börja med på lögn och förbannad dikt. Det finns inte en siffra rätt i den statistik som åberopas. Dessutom jämför man djuren med barn – ”det är fel att ha sex med djur, för de kan inte ge sitt medgivande”. Jaha. Men när gav djuren sitt medgivande till att bli behandlade som produkter – slagna, kasterade, sönderavlade, slaktade, uppätna, utnyttjade? Och, allvarligt talat, är inte jämförelsen med barn rätt bisarr – var slaktas miljontals barn och hamnar på tallriken? Detta handlar om en extrem form av dubbelmoral.

Informationschefen på Sveriges Veterinärförbund , Johan Beck-Friis, har vid upprepade tillfällen påstått att mellan 300 och 400 husdjur skadas av sexuella övergrepp varje år. Han anser att ”det var en skrämmande hög siffra, att så många djur utsattes för sex av människor”. Det har dock visat sig att denna siffra var totalt framfabulerad av samme Beck-Friis. Det finns alltså inga bevis för att denna siffra stämmer, och den saknar alltså vetenskapligt värde. När Johan Beck-Friis har pressats angående denna siffra har han också erkänt att det är grova gissningar, och att de ”kan vara helt fel, eller kanske ungefär rätt”.

Johan Beck-Friis gissar dock vidare, och tror (tvärsemot all expertis på området sexualitet) att den ”stora ökningen av djursex” (som alltså också är ett fantasifoster) beror på förbudet mot barnporr. Pedofilerna skulle alltså ha konverterat till zoofiler.
Virrigt? Det blir värre. Tidningar över hela landet suger upp Johan Beck-Friis okunniga gissningar, och lanserar dem okontrollerat som fakta. Och dessa ”fakta” valsar vidare, till andra länder som U.S.A. och Storbritannien, eller t.ex. Norge, där man antar att ”om djursex ökar i Sverige, så finns det ingen anledning att tro att det inte också ökar i Norge”.

Siffrorna har fått ett eget liv.
I Sveriges Riksdag har centerpolitikern Kerstin Lundgren orerat om att 200-300 sällskapsdjur per år får så svåra skador av sexuella övergrepp att de har behövt avlivas. Hon har förstås inga fakta bakom dessa påståenden, men det behövs väl inte?
Så nu dör djuren också, av våldtäkter utförda av människor.
Fria fantasier alltihop, förstås, mitt i lagstiftande församling.
Miljöpartiets Ulf Holm har också refererat till Johan Beck-Friis vilda gissningar, i tron att de är fakta, och så är stenen i rullning.

Rabaldret ledde till att Djurskyddsmyndigheten inledde en undersökning. 1.600 enkäter sändes ut, i hopp om att avslöja sanningen om djurväldtäkterna. Resultatet presenterades i slutet av april 2007. Man hade kommit fram till 209 fall. Men inte per år. Undersökningen hade nämligen gått tillbaka till 1970-talet, i syfte att få en så bred bild av denna frågeställning som möjligt. 209 fall på över 30 år – ca 6 per år i genomsnitt. Inte riktigt som Johan Beck-Friis gissade, alltså.

Vidare har Djurskyddsmyndigheten kommit fram till att minst hälften av dessa rapporterade fall handlar om ren misshandel och djurplågeri, i form av hästar som har blivit skurna med skarpa tillhyggen mot könsorganen. Just för att angreppen skett mot könet, så räknas även detta som sexuella övergrepp. Men det handlar alltså INTE om att någon har har haft regelrätt sex med hästarna i fråga, utan om rent djurplågeri, som i sig redan är förbjudet. Det behövs alltså ingen extra lag. Det finns redan ett förbud mot djurplågeri.

Djurskyddsmyndigheten kom fram till att det på över 30 år har uppdagats ca 10 fall av sexuellt utnyttjande av djur som inte täcks av nuvarande lagstiftning. 10 fall på 30 år. Ett var tredje år. Inga 300-400 per år, alltså. Trots detta anser även Djurskyddsmyndigheten att det behövs en ny lag. Varför? För att man anser att djur alltid lider av sexuell aktivitet med människor. Framför allt psykiskt. Detta har Djurskyddsmyndigheten förstås inga bevis för alls, men man antar att det måste vara så. Ett av dessa 10 fall rör en häst som har blivit klappad på rumpan. Det räknades som sexuellt ofredande av djur.

Djurskyddsmyndigheten har dock fullständigt utelämnat en annan företeelse, som i allra högsta grad måste anses som sexuellt utnyttjande för människors höga njutnings skull, och det är sexuell stimulans av handjur, i avelssyfte. Man runkar alltså av djuren för att inseminera kor, hästar, grisar m.m. för att få fram fler slaktdjur. Varje dag tvingas tusentals kor att bli havande med kalvar, som de inte får behålla efter födseln. Men dessa djur lider uppenbarligen inte psykiskt, enligt Djurskyddsmyndigheten. Det är bara när en människa njuter sexuellt av övergreppet som djuret lider psykiskt. Hur djuret för det första ska kunna se skillnaden är för mig en gåta, för att inte tala om varför djuret skulle lida av en viss behandling, just bara när en människa njuter sexuellt av det. Som tur var lades Djurskyddsmyndigheten ner den 1 juli 2007, eftersom den inte fyllde någon vettig funktion.

Varför inseminerar man hästar sedan lång tid tillbaka? Jo, det är nämligen så att om hästarna får kopulera fritt, kan de ston som inte vill bli påsatta säga nej. De sparkar helt enkelt till hingsten. Det händer att ston sparkar ihjäl alltför påstridiga hingstar – något som borde tillfredsställa en och annan feminist. Men så kan vi ju inte ha det, så vi tvingar hästarna att bli gravida, genom att inseminera dem. Om inte det är sexuellt ofredande, så vet inte jag vad sexuellt ofredande är…

Och så har vi ju de där ca 4.000 griskultingarna som kastreras varje dag, utan bedövning. Djur som vi sedan äter, inte för att vi måste det för vår överlevnad, utan bara för vår höga njutnings skull.

Det är alltså O.K. att utsätta djur för sexuellt ofredande, och t.o.m. mörda dem, så länge den njutning vi kan utvinna ur detta är kulinarisk – men det är alltså inte O.K. att njuta av djuren sexuellt – inte ens om djuren inte tar någon skada. Var finns logiken i detta? Varför räknas inte insemination och kastration in bland sexuella övergrepp mot djur? Åh, just det ja – det glömde jag. Det handlar då plötsligt om lönsamhet.

Veterinärförbundet ljuger. Djurskyddsmyndigheten ljuger. Media ljuger. Politkerna ljuger. Varför, kan man undra. Att baron Johan Beck-Friis och centerpolitikern Kerstin Lundgren är imbecilla idioter är en slutsas som är lätt att komma fram till – men varför får dessa idioter härja fritt? Varför sätter ingen stopp för denna galna och lögnaktiga propaganda? T.o.m. jordbruksministern har vänt – han vill förstås inte framstå som en djursexförsvarare. Politisk populism och lögn får segra, och sanningen hamnar i skamvrån. Igen.

Man kan undra om de politiker i Riksdagen som skriker högst om detta, bara är ointelligenta vindflöjlar, eller om de har någon dold agenda bakom sitt engagemang. Kanske det är så enkelt att man med jämna mellanrum behöver den här typen av idiotfrågor just för att avleda uppmärksamheten från de verkliga frågorna vi egentligen borde engagera oss i. Hur mycket ska vi låta oss kontrolleras av staten (FRA, IPRED1)? Hur värderar vi slaktindustrins väldokumenterade övergrepp mot miljontals djur, med dess tillika väldokumenterade destruktiva påverkan av naturen? Varför ställer vi inte dessa frågor istället?

Det kostar för mycket. Så enkelt är svaret. Om majoriteten av svenska folket skulle ta till sig dessa fakta, så skulle vi kollektivt behöva ändra på väldigt mycket i våra liv, och det är för jobbigt. Bättre då att utse en liten marginaliserad grupp som syndabockar, som vi alla kan komma överens om att hata, och dessutom förbjuda. Då behöver vi inte ta något ansvar. Om vi bara skriker tillräckligt indignerat, skriver några arga och felstavade rader på ett Expressen-forum, och kanske t.o.m. går med i en FaceBook-grupp mot djursex, så kan vi slå oss för bröstet i självgod förvissning om att vi har gjort en god gärning – och sen tar vi en Big Mac på närmaste McDonalds. Med pommes frites och en stor milkshake.

Till dig som skriker om förbud mot tidelag, vill jag bara ställa frågan – ”Är du vegan, och är din garderob helt fri från läder- och pälsverk?” Om inte – knip käft. Om du inte ens är vegetarian, så har du fan inte rätt att ha en åsikt i frågan. Det blir liksom bara patetiskt.

OBS! Jag propagerar INTE för djursex! Och jag är inte heller särskilt intresserad av att försvara människor som har sex med djur. Jag är dock starkt kritisk mot det snedvridna perspektiv som många verkar ha, som kan acceptera ett grovt utnyttjande av djur i alla möjliga sammanhang – men inte just sexuella sådana. Att vända upp och ner på himmel och jord över ett så extremt marginaliserat beteende är helt enkelt komplett proportionslöst, och tyder till att börja med på extrem moralpanik, men ännu mer på krampaktig projektion. Att begränsa den industriella köttproduktionen torde vara ett enormt mycket mer relevant projekt, om man faktiskt på riktigt vill göra något för djurens rätt, något för naturen och miljön, och även vår egen hälsa.

Dubbelmoralen är så övertydlig, så bisarrt extrem, och lögnerna så uppenbara, att jag inte begriper hur allt det här kan passera så lätt, utan kritik. Att över huvud taget lyfta fram djursex som en så viktig fråga tyder på en total brist på sinne för proportioner. Det är så övertydligt och uppenbart att denna fråga inte har ett smack med djurens eventuella lidande att göra. I bästa fall rör det sig om människors moraliserande över andra människors beteende, men tyvärr är nog orsakerna betydligt smutsigare. Det handlar om en manipulation av opinionen, ett vilseledande, en skenmanöver för att ta bort uppmärksamheten från riktiga problem. Makten framför allt.

Hur lurad är du, egentligen? Hur lättledd och manipulerad av politker och massmedia är du? Hur långt är ditt koppel? Vem äger dig? Vem styr dig? Vilka av de åsikter du har är egentligen dina? Hur mycket makt har du över ditt eget liv, och hur mycket makt har du lagt i händerna på andra? Fråga dig detta, gärna ofta.

För dig som är särskilt hårdhudad, kan du här se bilder som visar hur man kastrerar en häst.

Andra som bloggar om djursexfrågan:
ProjO har skrivit ett oerhört utförligt blogginlägg – Läs!
Blogge har skrivit roligt, och som vanligt provokativt.
Slave of Karma skrev om detta på engelska redan för ett år sedan.