Ännu en bredsida mot sexmoralismen

Maktmonstret och härskarteknikmästarinnan Margareta Winberg har uppenbarligen känt sig lite bortglömd och undanskuffad på sistone, så med hjälp av sin vapendragerska Anna Hedh är de nu ute på korståg. De vill frälsa Europa. Så i EU-parlamentet som i svensk press.

Winberg och Hedh har publicerat en artikel, ett riktigt brandtal, på SvD Brännpunkt, med titeln ”Vi tar strid mot sexhandeln i Europa”. Den artikeln var dock så ofattbart enfaldig och missvisande, att jag och några av mina politiskt engagerade vänner blev tillräckligt upprörda för att skriva ihop en svarsartikel till SvD Brännpunkt – och här är den nu!

EU säger nej tack till svensk morallag

Margareta Winberg och Anna Hedh skriver på Brännpunkt 14 december att de ”tar strid mot sexhandeln i Europa”. De vill framhäva vår svenska sexköpslag som något som vi absolut måste exportera till hela EU, utifrån antagandet att sexarbete alltid skadar både individ och samhälle. De tycks anta att svenskar alltid vet bättre än alla andra, och framför allt har högre moral.

Att exportera den svenska sexköpslagen till EU är lyckligtvis ett omöjligt projekt. De andra medlemsstaterna kan nämligen se skillnad mellan frivillig sexhandel och trafficking. Det medlemsländerna nu kommit överens om är att ”redovisa de åtgärder som de vidtar för att kriminalisera den som medvetet köper sexuella tjänster av ett människohandelsoffer”.

Det Winberg och Hedh säger i sin artikel stämmer inte alls. De gör i sin artikel allt de kan för att ta åt sig äran, och antyder att svensk politik har stort inflytande över EU. De har dessutom fräckheten att antyda att motståndet mot svensk sexlagstiftning i övriga Europa skulle vara på grund av att de övriga europeiska politikerna och tjänstemännen själva nyttjar sexarbetares tjänster – en argumentation som är på en skandalöst låg nivå.

Winberg och Hedh blandar medvetet ihop begreppen sexarbete och trafficking, och påstår att trafficking är mer ovanligt i Sverige på grund av vår restriktiva sexköpslagstiftning. Sanningen är att främsta orsaken är stora skillnader i levnadsstandard, och att trafficking främst riktar sig mot de platser där det finns mest pengar. Trafficking är illegal migration och slavarbete, ofta under omänskliga förhållanden. Denna slavhandel omfattar allt från städning och byggnadsarbete till bärplockning och sexarbete. Sexköpslagen har ingen bäring på dessa aktiviteter alls, eftersom den bara reglerar frivilliga transaktioner. Att sälja sexuella tjänster är något som de allra flesta professionella sexarbetare gör fullt frivilligt. Sexuellt tvång, våldtäkt och slavhandel är redan förbjudet och regleras av annan lagstiftning.

Winberg och Hedh utgår också från att sexköp alltid handlar om män som köper sex av kvinnor, men bland yngre sexsäljare i Sverige är männen i majoritet. Denna verklighet vill Winberg och Hedh över huvud taget inte se, eftersom det strider mot deras radikalfeministiskt ideologiska ställningstaganden.

När politiker medvetet vilseleder sin omgivning genom att blanda ihop oförenliga begrepp, och dessutom ignorerar rena fakta, så blir politiken godtycklig och gör mer skada än nytta.

************

Camilla Lindberg, f.d. riksdagsledamot för Folkpartiet
Alexander Bard, Liberaldemokraterna
Helena von Schantz, ordförande för Liberala Kvinnor i Östergötland
Carl Johan Rehbinder, sexualupplysare
Malin Westberg, konstnärlig ledare Teater Olydig

Flera som bloggar i ämnet:
Torbjörn Jerlerup, Helena von Schantz, Reformera sexköpslagen, GenusNytt, Hanna Söderström, Pelle Billing

Sexköpslagen – en morallag med en omoralisk utvärdering

För en vecka sedan skrev jag, tillsammans med fyra andra frihetliga, politiskt engagerade bloggare från olika partier, en artikel om Anna Skarheds utredning av sexköpslagen till DN Debatt, som hade lovat plats för vår artikel. I går fick vi beskedet att den inte kommer in. Uppenbarligen tyckte DN att ämnet redan var uttömt av en mängd andra skribenter. Så kan det gå.
Så nu lägger vi ut den på våra bloggar i stället, samtidigt, och skapar en liten, liten bloggvägg.

Sexköpslagen är en ren morallag. Vi spelar – om än i knattedivisionen – därför i samma liga som länder som stenar otrogna kvinnor och hänger män som praktiserat homosexualitet. I ett avseende går denna lag längre än någon morallagstiftning från 1800-talet. Vare sig att sälja eller att köpa sexuella tjänster har tidigare varit kriminaliserat i Sverige. När sexlagen kom var den även unik i världen. Detta historiska och geografiska pionjärarbete väcker många frågor: Vilken effekt har lagen fått? Vilka konsekvenser?

I den utvärdering av sexköpslagen som nyss offentliggjordes får man inte svar på några frågor. Istället är utredningen en av årets största politiska skandaler. Där hittar man såväl vetenskapligt fusk och faktafel som ideologisk enögdhet. Trots att Europarådet och FN upprepade gånger har uppmanat Sverige att utföra en ”heltäckande och oberoende utvärdering” av lagen var slutsatserna givna redan i utredningsdirektiven. Lagen får inte ifrågasättas och utredaren ska ”överväga behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan”. Om det hade funnits ett genuint intresse för att utreda lagen skulle man ha valt en oberoende utredare och man skulle inte ha talat om vad utredningen ska mynna ut i innan den startade. Istället tillsatte man Anna Skarhed som ensamutredare, en entusiastisk och okritisk förespråkare för lagen. Allt detta på beställning av Beatrice Ask, som om inte annat gjorde sitt ställningstagande klart i mars i år, när hon föreslog en förnedrande särbehandling av misstänkta sexköpare.

På det följer att allt som kunde leda till andra slutsatser har avfärdats i denna bakbundna utvärdering. Forskare och debattörer som har uttryckt kritik mot sexköpslagen såsom Laura Agustín, Susanne Dodillet och Petra Östergren nonchaleras. Ett annat exempel är den nonchalans med vilken man avfärdar gatuprostituerades försämrades situation. Förändringen i kundunderlaget medför nämligen att det har blivit svårare att välja bort de potentiellt farliga kunderna – de som kanske är ute efter att slå och skada – eftersom de säkra kunderna nu istället köper sexuella tjänster via Internet. Detta menar Skarhed inte är en riktig förklaring, och påstår istället att den försämrade situationen skulle bero på att det finns mer heroin på marknaden.

I en intervju på CNN förklarar Beatrice Ask att det viktigaste i utredningen är jämförelsen med våra grannländer och de slutsatser man kan dra av den. Men de siffror man stöjder sig mot i jämförelsen med Danmark är grovt förfalskade. Organisationen Reden, en statligt finansierad hjälporganisation har inkluderat hemlösa, knarkare och andra hjälpsökande i statistiken. Dessutom har man dubbelregisterat besökare och lagt ihop flera års statistik som årlig. Dessa oegentligheter har varit kända ända sedan i fjol. Den här statistiken som enligt Ask är så central borde alltså aldrig ha tagits upp i utredningen.

Inte heller övrig statistik kan ses som tillförlitlig. Utredningen har exempelvis inte gjort en egen undersökning kring antalet sexarbetare i Sverige, utan förlitat sig på tidigare gjorda undersökningar. Snart sagt varje avsnitt innehåller en reservation i formen av ett påpekande om att det är svårt att få fram exakta siffror – ändå dras tvärsäkra slutsatser baserade på just dessa.

I utredningen hävdas också, trots ovan angivna om gatuprostituerades situation, att lagen inte påverkat sexsäljares situation negativt – men också att om så är fallet, så är det en bra konsekvens av lagen. Skarhed menar också att det är logiskt att de “offer för prostitution” som “tagit sig ur den” gillar lagen, medan de aktiva sexsäljarna inte tycker om den. Därmed diskvalificerar hon aktiva sexarbetares åsikter och erfarenheter. Skarhed var också tydlig med att vi i Sverige inte jobbar med skademinimering.

Sexköpslagens ändamål är att utrota sexhandeln utan hänsyn till vilka skador det kan medföra och utan hänsyn till att det är sexsäljarna som betalar priset för den strategin. Utvärderingen är även full av diskriminerande och ideologiska ställningstaganden. ”Det är skamligt och oacceptabelt att män kan ha tillfälliga sexuella relationer med kvinnor mot betalning” står det i den engelska sammanfattningen. Man beskriver också sexhandel som ”en form av manligt våld mot kvinnor” och som ett ”extremt uttryck för ojämlikhet”. Trots att manliga sexsäljare är en stor och växande grupp bortser man från dem i utredningen. De passar givetvis inte in i den här uppdelningen i kvinnliga offer och manliga förövare.

Ett av sexköpslagens främsta mål är att öka jämställdheten. Det anger man också i utredningen. Men när man väljer att göra den ena parten i en ömsesidig transaktion till förövare och den andra till offer beroende på kön är det könsdiskriminering. När man fråntar kvinnan omdöme, rationalitet, ansvar för sina handlingar och rätten kropp och till sin sexualitet är det könsdiskriminering.

Vi måste också våga fråga oss vad som händer med brottsbenägenheten och respekten för lag och rätt när skillnaden mellan samtyckessex mot betalning respektive våldtäkt, människorov och utnyttjande av minderåriga krymper. Är det verkligen rimligt att polisen ska sätta mer resurser på att spana på i övrigt laglydiga medborgare som köper sex av myndiga och införstådda säljare?

Vid presskonferensen säger Anna Skarhed att den kvarts miljard som satsats på att bekämpa prostitutionen ”inte precis har kastats i sjön”. Det är förstås trösterikt att höra, men har pengarna ens kastats i rätt riktning? Vi vet att våldtäktsanmälningarna skjuter i höjden och att traffickingen ökar. Ändå är det på sexköp man vill fördubbla påföljden, ändå är det sexköp utredaren vill att polisen skall prioritera högre.

Det enda den här utredningen bevisar är att även före detta justitieråd kan göra politiska beställningsjobb och att vår justitieminister är kapabel att göra sådana beställningar. ”Straffskalan för sexköp behöver skärpas för den hör hemma i en världsbild och en verklighet som inte stämmer överens med den som idag gäller” sade Anna Skarhed när hon presenterade utvärderingen.

Vårt samhälle har förändrats av sexköpslagen, men på vilket sätt? Försöket att lagstifta bort prostitutionen har bevisligen inte lyckats, jämställdheten har inte ökat och traffickingen har inte minskat. Istället är de tydligaste effekterna av sexköpslagen att vi har fått ett mer fördömande och moralistiskt samhälle med angiveri, dubbelmoral och riggade utvärderingar som naturliga och förväntade inslag.

Är det verkligen en sådan världsbild och verklighet vi vill ha i Sverige?

Artikeln författad och undertecknad av:
Per Hagwall, riksdagskandidat, Moderaterna i Stockholms stad
Helena von Schantz, riksdagskandidat, Folkpartiet i Östergötlands län,
Hanna Wagenius, riksdagskandidat, Centerpartiet i Jämtlands län
Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat, Piratpartiet
Erik Laakso, socialdemokratisk debattör

Se även denna artikel i Expressen, av Camilla Lindberg (fp) och Marianne Berg (v):
Skrota sexköpslagen för kvinnornas skull

Min första gästbloggare – Johan Nordansjö!

Köpa sex för pengar? Köpa pengar för sex?

Om man skriver alltför kontroversiellt kan man t.o.m. bli refuserad av Newsmill. Det fick Johan Nordansjö erfara häromdagen, när han skrivit en artikel med en uppenbarligen alltför provokativ rubrik – samt förstås ett innehåll som var så långt ifrån PK man kan bli, nästan, nuförtiden.

Nu tyckte jag att det det var en rätt kul artikel, en rätt käck och glad liten krumelur om sexköp – något som förvisso är olagligt i Sverige, men inte i alla Europeiska länder, och något jag själv anser måste legaliseras. Så jag bjuder härmed ut min bloggplats till herr Nordansjö:

Köp sex. Sexbehovet ska bejakas.

Sexköpslagen ska självfallet brytas. En lag som hindrar att en del människor får sitt naturliga behov tillfredsställt ska givetvis nonchaleras. Vid rädsla att bli upptäckt; köp istället kramar, pussar och smek.

Det kan finnas hinder på vägen till ett harmoniskt liv, ett liv som vi är nöjda med. De flesta går att forcera eller smita förbi med list eller styrka. Men de finns hinder som hur vi än försöker förblir ett. Vi förbereder oss mentalt, tränar upp våra kroppar, studerar, men det är som förgjort. Med tiden reser sig hindren allt högre i det mentala. Ljusstrålar från den andra sidan tränger sig igenom och förmedlar retfullt hur härligt, roligt och intressant det är där.

En del människor har ett sådant oöverstigligt hinder framför ett sexuellt umgänge. När de tycker att de har envist försökt under lång tid med allt som är personligt möjligt för dem att göra och ändå kvarstår hindret, finner jag ingen anledning att de inte ska bryta mot sexköpslagen.

Att ha sex är ett av våra mänskliga behov. Vi mår bra av att ha en sexuell relation med någon. Vid harmonisk sexuell aktivitet frisätter belöningshormoner som oxytocin, vilket sänker blodtrycket och gör oss till snällare, nöjdare och tacksammare människor.

Jag har själv erfarenhet av att inte få sex under en lång period av mitt liv. Under den tiden var jag frustrerad. Kände att det fattades något. Alla har inte fått gåvan, den som gör att man vet hur man ska ta kontakt med andra. Är man dessutom blyg, blir sexet oftast bara en dröm.

Även om risken att bli upptäckt är liten vid försiktighet vid sexköp i Sverige, kan jag förstå om det känns nervöst och obehagligt. Ett alternativ är att resa till de länder där det är lagligt som exempel Tyskland, Danmark, Belgien, Holland.
Om det inte finns möjlighet att åka, försök då med att köpa kramar, pussar och smek. Detta kan vara nog så skönt och mysigt. Inte nog med det, även här får man oxytocin. Kramar, pussar och smek är inget alternativ till sex, men det är bättre än ingen kroppsberöring alls.

Så länge smekningarna och pussarna stannar utanför de erogena zonerna räknas det inte som sexuell tjänst. Än så länge ska tilläggas.

Johan Nordansjö
Författare och debattör

Andra aktuella texter i ämnet:
Adam Cwejman (luf), Hanna Wagenius (cuf), Greta Garbo, projO, Liberati

Jag har förstås själv skrivit en hel del i ämnet, och du kan hitta några av mina artiklar här:
Horornas seger över kommunens moralister
Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen
Dags att skrota sexköpslagen
Att må dåligt av prostitution
Svenska flicka av Liw Enqvist – en sann berättelse
Telefonsex som litteratur
Den moraliska effekten av tantramassage
Porr, horor och feminister – ett rundningsmärke i prostitutionsdebatten
Horor, sjuksköterskor, poliser, mattvävare och skomakare

Bloggtorka och tidsbrist…

Alldeles för många bollar i luften och alldeles för mycket att göra, som vanligt...

Det händer så mycket som jag vill blogga om, men jag har inte tid, ork eller fokus. Så fort jag börjar skriva om något som gör mig glad eller arg, så dyker det upp 12 grejer till som är minst lika angelägna. TIll slut tappar jag helt enkelt sugen. Det blir för mycket, och så blir inget skrivet alls. Men nu tänker jag försöka klämma in flera ämnen i samma bloggpost! Flera av dessa ämnen har redan avhandlats av en mängd andra bloggare (OLD NEWS…), men jag tänker mig att är ämnet intressant på riktigt så skadar det inte att uppdatera och påminna lite.

En kul grej som har hänt är förstås att Rick Falkvinge fick Guldmusen, ett pris instiftat av tidningarna Affärsvärlden och Computer Sweden i samarbete med IT & Telekomföretagen, och han får priset som årets it-person, med motiveringen “Rick Falkvinge har som ordförande i Piratpartiet satt it-frågorna i det politiska Sveriges strålkastarljus.” Stort, och grattis, Rick!

En annan slags guldmus...

Bröderna Horn Hardtvedt - frihetsälskande norrmän

En annan väldigt rolig grej är att två norrmän från Fripolitisk Bevegelse, i protest mot den nya sexköpslagstiftningen (importerat skräp från Sverige, som i Norge dessutom har fått en rasistisk dimension) ska starta fem gratisbordeller, i fem norska städer. Hittills har 60 kvinnor och 30 män redan anmält sig och man har bokat lokaler i Oslo, Bergen, Trondheim, Stavanger och Kristiansand, som alla öppnar i maj. Tre svenskor finns med bland sexarbetarna.

Eftersom tjänsterna erbjuds helt gratis, och sexarbetarna inte får någon ersättning, kommer verksamheten inte påverkas av förbudet mot sexköp som infördes 2009. Denna proteströrelse påminner onekligen i viss mån om den fantastiska markering de danska prostituerade gjorde mot Köpenhamns kommun, också genom att erbjuda sexuella tjänster gratis. Aftonbladet och HAX skriver om de norska bordellerna.

Franklin Delano Roosevelt i rullstol - skulle han ha gått med på Socialstyrelsens krav?

Mindre kul, och makalöst integritetskränkande är det som svenska myndigheter nu vill utsätta handikappade för – ett frågeformulär som ligger som underlag för vilken hjälp de handikappade ska få. I detta 91-sidiga dokument skall hjälptagaren vartannat år redogöra för ALLT, inklusive toalettvanor, sexuell läggning och annat som de flesta skulle betrakta som högst privat. Därefter skall dokumentet rimlighetsbedömas av försäkringskassans handläggare. Av ekonomiska skäl, förstås.

Handikappade får uppenbarligen inte ha något privatliv alls. De Handikappades Riksförbund har naturligtvis protesterat, och beskriver myndigheternas agerande som en ”Grov kränkning av människors integritet”.

Det som är särskilt upprörande i detta är just att man väljer en redan utsatt och sårbar grupp i samhället för denna paternalistiska och kränkande bahandling. De flesta vågar naturligtvis inte protestera, aftersom det ofta är ett livsvillkor för dem att få hjälp.

Är du handikappad och hjälpsökande? Då måste du redovisa dina sexvanor!

Thomas, Emma, Klara, Signe, Sandra, Annarkia, Majestatis Pluralis, Mikusagi, Scaber Nestor, Emil, Anne, Kjell, Kjell igen, Göran och Marcus skriver om detta. Svensk Handikapptidskrift och Förbundet Unga Rörelsehindrade också, förstås.

Hemliga poliser trakasserar laglydiga medborgare

Hemliga poliser trakasserar laglydiga medborgare!
Något som verkligen INTE är O.K. är när maktkorrumperade poliser begår lagbrott och tjänstefel på löpande band, ostraffat. Om vi medborgare ska ha någon som helst respekt för lagen, och den yrkesgrupp som ska hjälpa oss medborgare att upprätthålla lagen, så måste kåren rensas ut från puckon. Jag talar nu främst om de två civilpoliser som hotade en journalist (Jesper Nilsson) i tunnelbanan. Den första reaktionen på detta är väl för de flesta att just de här poliserna var ärkepuckon, och det är förstås alldeles sant. Den här sortens rötägg ska ut ur polisen omedelbart. Eller omskolas. Ordentligt.

Nästa fråga som kommer upp, är att det kanske inte är så lämpligt att sätta otillbörliga maktverktyg i händerna på poliser. Att kunna hota med att ”ta ner nån till station”, för att denne ”ser drogad ut” är ett mycket bra argument för att vi i Sverige borde återgå till hur det var på 1980-talet, då det inte var olagligt att ha droger för eget bruk, än mindre i kroppen. Idag kan poliser trakassera vems som helst, och ta in folk till en polisstation och hålla dem i 12 timmar, redan bara på basis av en misstanke att personen har någon drog i kroppen. Detta är inte acceptabelt. När vi stiftar nya lagar måste vi kanske i långt högre grad tänka på konsekvenserna – hur kan denna lag missbrukas? På vilka sätt kan denna lag slå fel? På vilka sätt kan en sån här lag stjälpa mer än hjälpa?

Vi har en svår demokratisk kris i Sverige om vi inte längre litar på vare sig lagstiftarna eller de som har som jobb att upprätthålla lagen. Och om det inte tjänar något till att anmäla poliser för övervåld eller andra brott, så kommer folk snart att ta till andra metoder – skydda sig mot polisen med vapen, se till att man alltid är i närheten av övervakningskameror om man möter en polis, eller andra metoder. Tanken med polisen är egentligen att de ska skydda medborgarna. Nu går vi alltmer mot ett samhälle där medborgarna måste skydda sig mot polisen, och det är verkligen inte bra.

Läs mer om detta:
Jesper Nilssons egen blogg, DN, Journalisten.se, Nyheter 24, Metro, Sydsvenskan

En verkligt god nyhet vill jag avsluta med. Kent Persson är en moderat politiker, tillika bloggare, och han har skrivit en mycket trevlig bloggpost som bekräftar den bedömning många andra också har gjort – Piratpartiet har en god chans att ta sig in i riksdagen

Kent Persson - moderat politiker och bloggare med piratpositiv inställning

Kent gör en högst pragmatisk analys av det politiska läget just nu, och finner att just de frågorna som Piratpartiet arbetar för lider en allvarlig brist hos de etablerade politiska partierna, som inte har förstått hur heta dessa frågor är hos allmänheten. Lotta Olsson (m) instämmer med Kent på sin blogg.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Horornas seger över kommunens moralister

Det här är nog det roligaste jag har hört på mycket, mycket länge. Inför klimatmötet i Köpenhamn ville moralnuckorna i kommunen förhindra en ökning av de prostituerades kunder, och därför trycktes ett antal vykort upp, med propaganda mot att köpa sex. Med en grådaskig bild i svartvitt och texten ”Be sustainable: Don’t buy sex!”. Dessa kort lades ut i hotellrummen hos samtliga delegater till Miljömötet, som en påminnelse från kommunen, att delegaterna borde låta bli att köpa sex.

Prostitution är inte förbjudet i Danmark, så det är mycket förvånande, och därtill ytterligt upprörande, hur kommunen väljer att diskriminera en fullt legal, utvald yrkesgrupp. Men i moralens namn kan man uppenbarligen hitta på vilka vansinnigheter som helst – från massarresteringar av fredliga demonstranter till skattefinansierade propagandakampanjer mot en legal yrkeskår.

Köpenhamns horor blev förstås upprörda, så gemensamt slog de tillbaka på ett extremt intelligent sätt, som kommunen förstås aldrig kunde ha föreställt sig. På initiiativ från Sexarbetarnas intresseorganisation SIO, erbjöd Köpenhamns horor grats sex till klimatmötets delegater, mot att de lämnar ett sådant vykort i betalning, och visar upp ett ID som bevisar att de är delegater på miljömötet.

Hororna vände alltså antisexpropagandan till reklam för sig själva, framför allt för att sätta strålkastarljuset på den orättfärdiga diskriminering kommunen utövade mot de prostituerade. Intelligent som fan, och ett riktigt fett långfinger i synen på den moralistiska kommunstyrelsen.

Susanne Møller, SIO

Men med tanke på hur Köpenhamns kommun behandlar fredliga demonstranter vid COP15 – fängslar dem i timmar, misshandlar fotografer och journalister, så kanske man inte ska förvånas över hur de behandlar sina horor. All smuts ska bort – politiskt oliktänkande, horor och invandrare – ut med skiten bara. Så verkar de tänka, danskarna. Härligt och jovialiskt folk.

Danskarna är nog helt enkelt inte riktigt mogna att delta i internationella sammanhang.

”Something is rotten in the state of Denmark”
William Shakespeare, Hamlet

Mer om sexbråket i Köpenhamn:
Aftonbladet, Expressen TV, norska dagstidningen Dagbladet, Laura Augustins blogg

Mer om COP15:
Politiken.dk, Politiken.dk igen, Aftonbladet, Aftonbladet igen, Elin Grelsson, YouTube (film från en demonstration), Loke, RS Malmö

P.S. Det mest skrämmande med polisens fullständigt osannolikt överdrivna behandling av fredliga demonstranter är inte poliserna själva, utan det faktum att många ”vanliga människor”, och även etablerade politiker, går ut och försvarar eländet. Typ ”åker man dit och demonstrerar, så får man skylla sig själv”. Jaha. Så demokrati är onödigt? Ska fredliga demonstranter finna sig i att bli behandlade som förhärdade brottslingar? Jag tycker inte det. Det står illa till med demokratisynen hos nutidens politiker, som kan godkänna den här sortens galenskaper.

Exakt som jag befarat…

Jaha. Så börjas det igen. I Sundsvallstidningen Dagbladet meddelas att polisen har inlett en förundersökning mot tre kvinnor som har en massagesalong, eftersom de erbjuder ”taktil tantrisk massage”. Enligt artikeln, med den löpsedelslämpliga rubriken ”Massage tros vara prostitution”, säger kammaråklagare Jens Göransson att han beslutat att inleda en förundersökning, eftersom polisen misstänker att ”det egentligen handlar om prostitution”. Kvinnorna erbjuder nämligen även en slags erotisk massage där orgasm är en sidoeffekt. Och det kan ju inte vara tillåtet, eller hur?

Detta är den absurda effekten av sexköpslagen som jag tidigare har skrivit om i flera blogginlägg. Jag måste bara undra – på vilket sätt blir någon skadad av att ge eller få en orgasm i kombination med massage? Var går gränsen för prostitution? Orgasm? Vet lagstiftarna hur många slags orgasm det finns? Vet polisen att man kan få orgasm utan ejakulation, ejakulation utan orgasm, helkroppsorgasm, energiorgasm, orgasmisk stilla extas utan vare sig ejakulation eller könsorgasm? Vet män och kvinnor av ordning att man kan andas sig till en orgasm? Hur skulle åklagarmyndigheten bedöma en orgasm som har uppnåtts genom verbal coaching? Och varför skulle det vara skillnad på en manuellt framkallad orgasm, och en verbalt coachad dito?

Jag slog upp ordet orgasm i Nationalencyklopedin på nätet, och fick mig en kortfattad beskrivning som är förvisso till hälften korrekt, men som på en viktig punkt är fullkomligt felaktig. Så det kanske inte är så konstigt att lagstiftare och polis inte heller har en susning om vad en orgasm är, och kan vara.

”orga´sm, sexuell utlösning och urladdning, varvid den sexuella vällustkänslan kulminerar. Fysiologiskt kännetecknas orgasmfasen i det sexuella gensvaret av en reflexmässig serie rytmiska sammandragningar i bäckenbottenmuskulaturen samt uppdriven ökning av puls, blodtryck och andning. Hos mannen sammanfaller orgasmen med känslan att sädesuttömningen (ejakulationen) inte går att hejda, och sädesvätska stöts ut i små portioner.”
– Nationalencyklopedin

Alla som har minsta kunskap om tantra, tao eller bara ren biologi, vet att ejakulationen absolut går att hejda, med viljekraft, anspänning av PC-muskeln och andningsteknik. Det är inte ens särskilt svårt. För det första måste man veta att orgasm och ejakulation är två helt olika reflexer i kroppen. Orgasmen kan sätta igång ejakulationen, men du kan också ejakulera utan att få orgasm. Och du kan få en orgasm utan att ejakulera. Det är det första man måste komma till insikt om.

Sen är det som att lära sig cykla. Det handlar framför allt om tre funktioner i kroppen. Andning, PC-muskel och visualisering. Man ska andas fritt och flödande, omväxlingsvis spänna och slappna av i PC-muskulaturen (bäckenbotten), och så kan man hjälpa all den här sköna sexuella energin att sprida sig i hela kroppen genom att föreställa sig att den sprider sig – effektiv visualisering, kan man säga. Och det fungerar. Otroligt effektivt.

Att få en helkroppsmassage, på riktigt, kan också vara extremt helande och hälsosamt. Vi har ofta väldigt mycket spänningar och besvärande blockeringar i bäckenet, och det blir inte bättre av att få ”vanlig” massage, då man så gott som alltid undviker könen – vilket förstås kan förstärka en redan existerande obalans i kroppen, och bekräfta en internaliserad sexualneuros. Att massera könet kan få enormt positiva effekter för hela kroppen. Och syftet med en sådan tantrisk massage är inte primärt att framkalla orgasm, även om det kan vara en väldigt trevlig bieffekt – precis som de tre kvinnorna i Sundsvall beskrivit det.

Sådant lär vi ut på våra kurser – både andningstekniker, energicirkulering och massage – vilket i praktiken innebär att vi kan guida folk till riktigt mäktiga helkroppsorgasmer. På så sätt säljer vi ju faktiskt sexuella tjänster. Och visst händer det titt som tätt att kursdeltagare får olika slags orgasmer på våra kurser, ofta orgasmer som inte liknar något de någonsin har fått tidigare. Betyder det att är vi prostituerade? Eller hur ska vi kategoriseras egentligen? Kan det vara så att kategorierna inte behövs? Kanske den här gränslösa ambitionen att skilja ut vilka som sysslar med prostitution eller ej bara är ett utslag av en neurotisk sexskräck, kombinerad med gammaldags kristen moralism?

Det finns en rejäl gråzon, rent juridiskt, som omfattar en hel drös med yrkesgrupper – alla löper risk att fastna i det sexualfientliga nätet, det moralistiska lagvrängeriet. Och det är en växande grupp. Det handlar om massörer, sexsibilitycoacher, relationspedagoger, sexterapeuter, kursledare, tantralärare, terapeutiska sexsurrogat, erotiska mentorer m.fl., grupper som redan finns väl etablerade i många andra länder, men som vi här i efterblivna Sverige fortfarande hindrar med en repressiv, direkt skadlig lagstiftning. Vi som arbetar med sex, men inte med prostitution, går ändå ständigt med en ovisshet i kroppen – när ska vi drabbas av moralpaniken och få påhälsning av polis? När blir vi plötsligt illegala? När blir vårt mjöl i påsen plötsligt smutsigt, enligt staten?

Kanske är det dags för polisen att fokusera på att jaga riktiga brottslingar, illvilliga typer som medvetet skadar andra människor mot deras vilja, istället för att trakassera människor som inte gör någon skada? Kanske är det dags för våra lagstiftare i Riksdagen att öppna ögonen och skrota denna misslyckade lag som vi kallar sexköpslagen, eftersom den inte hjälper någon, utan bara skapar mer problem?

Tidigare blogginlägg på samma och besläktade teman:
Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen
Dags att skrota sexköpslagen
Att må dåligt av prostitution
Vem tjänar på sexualfientligheten?
Den sexuella revolutionens positiva effekter
Den moraliska effekten av tantramassage

Nu verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.

Förbjudna relationer

Jag var bröllopsvittne för en tid sedan. Det var i sig inget jätteudda eller superdramatiskt (förutom att vi först åkte till fel ställe, och det var på håret att vigseln alls blev av den dagen), om än väldigt gulligt och vackert – men historien bakom är desto mer intressant. Paret som gifte sig, Sunny och Rolf, träffades redan för 47 år sedan, i Norge, och gifte sig för första gången för 45 år sedan. Visserligen var det inte enkelt i början, för i Norge fick man minsann inte bo ihop, eller ens ta in på hotell, om man var ogifta. Kyrkans hand vilade tungt över Norge, och sådana synder fick man inte uppmuntra. De fick dock två barn, och levde tillsammans i högsta välmåga, och lever alltjämt tillsammans, sedan 47 år tillbaka.

Nu till den mer komplicerade aspekten av denna relation. Under många år arbetade Sunny som strippa och erotisk massös. Sunny hade många klienter, och kunde välja själv vilka hon ville ha som kunder. Inget offer alltså, inte underkastad männens makt över kvinnor. Men i samhällets ögon var hon förstås en moralisk katastrof, en fläck på folkhemssamvetet, och därför kunde hon förstås inte vara öppen med sitt jobb. Så hon skaffade sig en falsk identitet, som hon hade parallellt med sin egentliga identitet. Det var mycket krångel, men Sunny lyckades mot alla odds bedriva sin verksamhet i flera decennier.

Eftersom Sunny behövde skydda sin identitet bestämde hon sig för ungefär 30 år sedan, av rent praktiska och administrativa skäl, för att ingå ett skenäktenskap med en annan man, så att hon kunde få ett legitimt efternamn. Men det bar sig inte bättre (eller sämre?) än att de båda blev störtförälskade i varandra, i vigselkapellet, under bröllopsceremonin. Med den förste maken som bröllopsvittne. Ödets vägar äro outgrundliga. Så bröllopet blev oväntat nog alldeles på riktigt. Fortfarande trettio år senare håller de ihop, alla tre, boendes i kollektiv i en söderförort i Stockholm. En alldeles äkta ménage à trois, alltså.

Men i Sverige är det fortfarande olagligt att gifta sig med fler än en person, av någon outgrundlig anledning. De kristna normerna sitter som berget, och månggifte är för många helt oacceptabelt och fullkomligt otänkbart. Därför räknas inte heller samboende med fler än en person som samborelation. Och eftersom Sunny, Rolf och Roland har levt tillsammans som ogifta större delen av deras liv, så räknas Sunny inte som släkt med Rolf, trots att hon har levt med honom i 47 år, och har både barn och barnbarn med samme man. Tre personer kan alltså inte leva under ”äktenskapsliknande förhållande”, som det heter. Bara två.

Sådana är normerna alltjämt i vårt goda samhälle, trots att det mer och mer uppmärksammas att polyamori och månggifte faktiskt är fullkomligt naturliga samlevnadsformer för oss människor. Det finns nog inte särskilt många som vill etablera polyamori som ny norm, eller ens hävda att det är det mest naturliga för människor att ha många kärlekspartners. Men för många är det så. Själv är jag primärt monogam (om än polysexuell), men jag har flera polygama/polyamorösa vänner, och ser att det uppenbarligen fungerar för många av dem, trots samhällets motstånd. I alla fall inte sämre än vanliga tvåsamma relationer.

Nå – åter till Sunny, Rolf och Roland. Eftersom Rolf börjar bli väldigt gammal, och dessutom har haft flera slaganfall, och de vill se till att alla tre kan sitta i orubbat bo, så ställdes återigen till med bröllop. Sunny och Rolf gifte sig igen, efter 45 år sedan första gången. Det optimala hade naturligtvis varit att alla tre hade fått gifta sig med varandra. Men det får de alltså inte, trots att de har levt tillsammans i så många år. Något är riktigt snett med det här. Eller för att citera Sunny själv: ”varför i helvete ska det vara så svårt för lagen att acceptera att man kan behöva ett ömsesidigt testamente för 3 personer eller flera?”

För att kompensera en otillräcklig lagstiftning har alltså vår trio behövt göra diverse mer eller mindre komplicerade arrangemang, med kontrakt hit och dit, juridiska finter och trassel med myndigheter. Det borde verkligen inte behöva vara så krångligt. Men det blir ännu krångligare om man har små barn i relationen, och vårdnadsfrågor kommer på bordet. En tre-relation med barn i boet kan bli en katastrof, om t.ex. modern till ett av barnen förolyckas, och vårdnaden inte självklart stannar i familjen. Vår nuvarande lagstiftning är alltså otidsenlig, otillräcklig, och inte i harmoni med hur människor faktiskt lever.

Det är dags att tillåta månggifte. Omedelbart. Låt folk få bestämma själva hur de ska leva sina liv, och hur de ska konfigurera sina relationer. Skriv om lagen, rejält, och ta större hänsyn till känslomässiga band, snarare än blodsband, än man gör nu. Fler än två personer måste kunna få leva i samboförhållande även rent juridiskt, och även ha vårdnaden om barn. Gammal kristen moralism skall inte prägla modern lagstiftning.

[Detta vore kanske en fin liten nöt för frihetliga Piratpartiet att bita i – vad säger du, Rick Falkvinge? Du som är öppet polyamorös?]

Avskaffa monogamikravet – NU!

Läs gärna Sunnys egen artikel om bröllopet!

Zaida Catalán är en riktig mupp

I denna fantastiska debatt mellan Zaida Catalán (mp) och Magnus Betnér, framstår Catalán som fullkomligt oregerlig och i komplett avsaknad av en genomtänkt idé. Hon orerar vilt och snubblar på sina egna fötter i ambitionen att presentera sin idé om prostitutionen och sexköpslagen, och det blir otroligt uppenbart hur korkad hon är när hon försöker argumentera med Magnus Betnér. Ju mer hon babblar, ju dummare verkar hon vara.

Och Magnus Betnér är bara så jävla cool. Han säger hela tiden exakt de rätta sakerna, kort och koncist, håller hela tiden en lugn och resonerande ton, och krossar alla Zaidas argument som man stilla mosar en mygga. Hon får aldrig grepp om Magnus – han bara skär genom hennes desperata babblande med riktiga argument, och har en politisk klarhet och stringens som får Catalán att framstå som en svamlande skolflicka.

Jag har sett Zaida Catalán debattera vid flera tillfällen, och har alltid irriterat mig på hennes kroppsspråk. Hon verkar faktiskt som att hon är rejält full när hon raglar runt och svänger med huvudet, virrar mellan argumenten som en annan A-lagare, och verkar hela tiden tappa balansen. Hon försöker verka överlägsen och undervisande, och håller en märkligt mästrande attityd (som hon verkar ha lärt sig på en sämre retorikkurs), men hon lever liksom i ett ideologiskt moln som gör henne totalt onåbar – och fullkomligt misslyckad. Uppenbart för alla utom henne själv.

Och så släpar hon fram de allra sunkigaste argumenten – ”om din dotter…” etc., och vägrar ens ta in Betnérs påpekande att det finns män som arbetar med prostitution, som om det vore något helt okänt. Allt demonteras förstås med osviklig och knivskarp precision av Magnus Betnér, som visar ett faderligt tålamod, och en hyggligt dold irritation över hennes uppenbara dumhet.

Mästerligt, Magnus! Nu behövs det bara ett riksdagsval, i vilket man rensar ut gamla sunkisar och tar in nytt friskt blod, så kan det kanske äntligen bli en ändring på det här, och ett avskaffande av denna repressiva och skadliga lag. Vi kanske skulle må bra av lite fler komiker i riksdagen?

Andra som bloggar om samma sak:
Midnattsvarg, projO

Besök gärna Magnus Betnérs egen hemsida!

n

Dags att skrota sexköpslagen

Det finns ett stort problem med sexköpslagstiftningen. Eller nja, det finns faktiskt väldigt många problem med sexköpslagstiftningen, men det finns ett primärt problem som ingen av förespråkarna av denna lag har brytt sig om att behandla. Det största problemet är nämligen att lagen inte hjälper de människor lagen sägs vara avsedd att skydda, nämligen de prostituerade. När lagen infördes blev arbetsförhållandena mycket värre för sexarbetarna. Redan detta enkla faktum, kombinerat med det faktum att prostitutionen på intet sätt har minskat i omfattning, är alldeles tillräckligt för att komma fram till den ofrånkomliga slutsatsen att lagen bör skrotas. Den är inte bara värdelös, den är kontraproduktiv.

Sen finns det ett annat stort fel med denna lag, och det är att den bara reglerar frivilliga överenskommelser. Alla de brott som sexköpslagen påstås motverka, som sexuellt tvång, ofrivillig trafficking, slaveri, prostitution av minderåriga eller andra som inte givit sitt uttryckliga medgivande, regleras redan av andra lagar. Sexköpslagen reglerar bara en enda sak, och det är frivilliga transaktioner mellan personer som ingått avtal.

Det är fullt lagligt att ha sex med vem man vill, hur många man vill, när man vill och hur man vill. Det som regleras (och moraliseras över) är den finansiella transaktionen. Att pengar förekommer som en faktor i det sexuella mötet. Alltså är det egentligen inte sexet i sig man moraliserar över, utan det faktum att någon får en ekonomisk vinst av det hela. Då blir det moraliskt dåligt, uppenbarligen. Det är mycket märkligt, och tämligen unikt rent juridiskt, att man kan förbjuda enskilda personer att ingå ekonomiska avtal kring en aktivitet som är fullt laglig.

Sexköpslagen är alltså en morallag. Den fördömer ett visst uttryck för sexualitet och fri handel med tjänster, eftersom den anses vara dålig för kvinnor, alldeles oavsett vad dessa kvinnor har för motiv för sitt handlande. Ingen nämner någonsin att manliga prostituerade skulle må dåligt och borde skyddas från sig själva – tydligen kan bara kvinnor göra dåliga val mot sin vilja. Om detta inte är könsdiskriminerande så vet inte jag vad det är. Ambitionen att rädda de prostituerade ur horträsket har tyvärr bara lett till två onda ting – att horträsket blivit sunkigare, och att paternalistiskt förmynderi, offerstämpling och omyndigförklarande av kvinnor har befästs ytterligare. Ingen bra idé, med andra ord.

I sin iver att förbättra samhället, och avskaffa sådant som ses som dåligt, lyckas makthavare ofta göra saker och ting betydligt sämre. Och ju mer de i sin samhällsförbättrariver kämpar och fixar och trixar, desto värre blir det. Det vore helt enkelt underbart om fler politiker (och andra makthavare) kunde ge fan i att vara så klåfingriga och manipulativa som de så ofta är. Den bästa lösningen är nämligen ofta att göra precis tvärtom – att avreglera.

På Nya Zeeland avkriminaliserades prostitutionen helt 2003, och i en utvärdering från Health Research Council of New Zealand samt justitiedepartemetet, Ministry of Justice, har man kommit fram till att prostitutionen INTE har ökat, men att sexsäljarna känner sig mycket tryggare och säkrare. Liknande resultat har även framkommit i andra länder.

Jag skulle vilja se fler politiker som avskaffar lagar istället för att hela tiden hitta på nya. Det skulle kunna bli en helt ny politisk våg, en trend som befriar människor istället för att förslava och stänga in dem i allt trängre lådor. Det finns en närapå vidskeplig, religiös övertro på lagar som samhällsförbättrande medel. Så fort man inte gillar något, så förbjuder man det. För det är en viktig ”signal”. Men signalpolitik är ofta riktigt dålig politik. Den fungerar helt enkelt inte.

Ett exempel på riktigt dålig signalpolitik gäller förmedlingen av rena sprutor till narkomaner. Vissa (totalt oempatiska) politiker vill att detta ska vara absolut förbjudet, eftersom sprututdelning ”skickar en signal” att det är O.K. att knarka. Det är då bättre att ”skicka signalen” att det INTE är O.K., genom att låta knarkarna dö, utan hjälp.

Själv tycker jag att medkänsla är en bättre signal – att agera utifrån kärlek och empati, utifrån en vilja att hjälpa människor i nöd, kombinerat med att man skaffar sig en helhetsbild av hur samhället (såväl individuellt som kollektivt) skulle kunna minimera skadeverkan. Vill vi faktiskt hjälpa människor, eller vill vi bara straffa syndarna? Det kan vara en bra fråga för många att ta till sitt hjärta.

En annan bra signal från vår lagstiftande församling, de medborgare som vi givit förtroendet att administrera vårt samhälle, vore att sluta omyndigförklara folk. Om man inte tar bort stödhjulen så lär man sig aldrig att cykla. Visst, man kanske ramlar några gånger, men det är så vi människor lär oss. Vi är faktiskt inte så ömtåliga och hjälplösa som vissa verkar tro. Vi är fullt kapabla att välja hur vi vill leva våra liv, och därtill hantera konsekvenserna av våra handlingar. Och om någon tycker att jag gör ett dumt val, så är det faktiskt min ensak, och ingen annans.

Med andra ord – om jag vill knulla runt till höger, vänster och mitten, så är det min ensak. Eller klättra i berg, segla jorden runt, ta en psykedelisk drog, rida på kameler, köra rally, djuphavsdykning, gå på lina eller göra en politisk karriär. Och det är varje enskild persons ensak vad han eller hon vill göra med sin kropp. I alla fall om vi ska betraktas som vuxna, självständiga, självägande människor med egen vilja och ett eget liv. Att då kriminalisera en ekonomisk uppgörelse i samband med sex är helt absurt, och ett omyndigförklarande av individen. Och det är inte acceptabelt i ett fritt samhälle.

Artiklar och bloggar om sexköpslagen:
Xrob, Isabella Lund, Blogge Bloggelito, Petra Östergren, Susanne Dodillet, Sexualpolitiskt forum, Planeten Hora, Pedofilens dotter, Artikel i Christian Science Monitor

Att må dåligt av prostitution

På ögruppen Fiji pågår en intressant debatt, och den handlar om analsex och homosexuella handlingar mellan män. Analsex, liksom all slags bögsex är nämligen strängeligen förbjudet på Fiji, och kan leda till mångåriga fängelsestraff. Sexuella handlingar mellan kvinnor räknas inte, av någon anledning. På just Fiji lagfästes 1997 i konstitutionen att man inte kan döma folk för deras sexuella läggning, men detta var uppenbarligen en papperstiger, för fortfarande är det hårda straff på analsex och homosexuella handlingar mellan män. Nu har de haft ännu en militärkupp, så hur de blir med denna konstitutionella frihet är fortfarande ett frågetecken. Fiji är ett starkt religiöst (kristet) präglat land, och det är naturligtvis orsaken till den selektiva ”friheten”.

Eftersom analsex är så hårt stigmatiserat blir det förstås bara en liten marginaliserad grupp som ändå ägnar sig åt denna sexuella variation, och man kan väl utgå från att dessa stackare mår ganska dåligt, att de som blivit avslöjade som sodomiter är utstötta av samhället och förmodligen rätt så avvikande i fler avseenden än den sexuella preferensen. Följaktligen kan man framgångsrikt argumentera mot legalisering av analsex, med just det statistiskt bevisbara skälet att de som ägnar sig åt det faktiskt mår väldigt dåligt. Och det låter ju välmenande och förmodligen faktamässigt korrekt, givet de specifika omständigheterna. Men det är förstås ett cirkelargument som inte håller för granskning.

Analsex - farligt, syndigt och förbjudet!

Detsamma gäller argumenten mot prostitution, och för sexköpslagen, här i Sverige. Flera politiker vill skärpa sexköpslagstiftningen, trots att en folkmajoritet alldeles uppenbart tvärtom är för ett avskaffande av lagen – eftersom den är oförnuftig. Därtill har våra politiker beställt en ”utredning” beträffande lagen, men den utredningen är förstås inte ens värd papperet den är skriven på. Utredaren har fått strikta direktiv, att utredningen skall bekräfta lagens förträfflighet, och helst stödja en skärpning. Vad är det för mening med att göra en utredning, om resultatet är bestämt av beställaren redan innan den ens är gjord? Fnattigt och lömskt.

På inget annat område i samhället har vi lagar mot ekonomiska transaktioner gällande aktiviteter som i sig är lagliga. Det är inte förbjudet att laga mat. Följaktligen kan jag göra upp avtal om att laga mat åt andra mot betalning. Det är inte förbjudet att bygga hus. Följaktligen kan jag göra upp avtal om att bygga hus åt andra mot betalning. Och det är inte förbjudet att ha sex. Men, se den gubben gick inte…! Då slår backventilen till. Sånt får man inte sälja.

Det mest bisarra med denna juridiska konstruktion är att det inte finns något brottsoffer. Det är brottsligt att betala för sex. Men det är inte den som säljer som utsätts för brottet. Den prostituerade räknas inte som brottsoffer, och kan inte få skadestånd, och är bara relevant vid en rättegång i form av vittne. Så vem är brottsoffret? Det kan bara vara staten. Lagen som sådan är alltså offret, och den sexköpande brottslingen skall alltså stå till svars inför staten. Men om den prostituerade inte är ett brottsoffer – då kan ju inte sexköparen vara en verklig brottsling. Staten har härmed ogiltigförklarat sin egen lagstiftning. Begåvat.

En annan total brist på logik i sammanhanget är att samma människor som skriker sig hesa mot en avkriminalisering av prostitutionen, kan vara lika starka i sin retorik FÖR andra friheter som vi ska ha med våra kroppar. Abort, till exempel, som ju är en självklar rätt för kvinnor i ett jämställt samhälle. Dock får en abort på många sätt betydligt svårare konsekvenser än sexsäljande, eftersom en abort alltid handlar om att släcka ett liv, att hindra en människa från att födas. Att begära en femhundring för en schysst avsugning har betydligt lindrigare konsekvenser, men detta är alltså förbjudet. Inkonsekvent – javisst! Den största frågan är förstås varför vi får hävda vår suveräna frihet gällande den egna kroppen i vissa fall, men inte andra?

Jag är inte ”prostitutionsförespråkare”, ett retoriskt favoritepitet som förbudsivrarna hittat på för att solka oss som är mot förbud. Jag tycker inte att det är jättebra med prostitution, och jag tror inte på ”myten om den lyckliga horan”, lika lite som jag skulle tro på ”myten om den lyckliga sopåkaren / gruvarbetaren / börsmäklaren / städaren / banktjänstemannen / diskaren. Men jag köper inte heller klyschiga vulgärargument om ”kvinnor och barn som säljer sina kroppar” (typ galenpannan Zaida Catalan, Mp).

Sanningen finns som alltid någonstans i mitten, men utspritt över hela skalan. Självfallet finns det prostituerade män och kvinnor som hellre skulle vilja göra något annat, och som faktiskt lever under hemska förhållanden. Och det finns prostituerade som verkligen har valt sitt jobb, och som trivs med det. Men vi hjälper ingen att få det bättre genom att stöta ut och stigmatisera, förbjuda och straffa. Då gör vi bara livet värre för alla dem vi stämplar som syndare.

Varje människa borde få ha suverän äganderätt till sin kropp, att varje individ måste få bestämma själv vad han eller hon vill göra med sin egen kropp. Gör vad du vill, så länge du inte skadar någon annan, alltså. Det handlar om abort, det handlar om sexsäljande, och i förlängningen naturligtvis även drogbruk, valfrihet i användande av säkerhetsåtgärder som bara gäller min egen kropp (hjälmar, bilbälten etc.) och mycket annat.

Detta resonemang innebär också i sin fulla konsekvens att jag alltid måste få ta ansvar alldeles själv för mina val, om jag vill det. Och då kan man inte ha ett trygghetsnarkotiskt regelsystem i grunden, som i praktiken förbjuder mig att ta ansvar för min egen hälsa och välmående efter eget huvud.

Och så kommer jag alltid fram till samma fråga – vem äger dig? Staten, din familj, eller du själv? Vem tycker du ska ha den högsta bestämmanderätten över din egen kropp, ditt eget liv? Du själv eller någon annan? Tycker du att det är O.K. att vissa människor (som inte känner dig) anser att du inte är förståndig nog att ta hand om dig själv?

Jag tycker att det är dags att vi sätter stopp för dessa paternalistiska försök att styra människor över deras huvuden. Det är dags att ta bort idiotiska lagar som omyndigförklarar människor. Det är dags att vi slutar att hindra människor från att vara vuxna.

Läs mer om prostituerades situation i Sverige hos Isabella Lund.

Läs mer om homosexuellas situation på Fiji på Globalgayz.com.