Grattis på födelsedagen, min älskade Jennie!
Med viss risk för att bli tjatig, så upprepar jag något jag gjorde här på bloggen för exakt ett år sedan – nämligen en födelsedagshyllning till min älskade hustru Jennie, som idag fyller 32 år. Jag tackar henne från djupet av mitt hjärta. för den ovärderliga, gränslöst underbara, paradisiska gåva som hon är till mig.
Vi har älskat, delat liv och varit ett, i snart nio år, och dessa år är utan tvekan de bästa i mitt liv. Och det blir bara bättre. Jennie ger sig sig själv i gåva till mig varje dag, och jag ger mig själv till henne. Finare gåva kan ingen få. Tillsammans med Jennie behöver jag aldrig fundera på vad som är livets mening. Det är alldeles uppenbart.
Ända sedan vi träffades första gången har det varit väldigt uppenbart hur samspelta vi är, hur mycket vi har gemensamt, och att vi trivs något alldeles oerhört tillsammans. Alltid. Jag har aldrig tråkigt ihop med Jennie. Varhelst Jennie är, är mitt hem. Jag har aldrig skrattat så mycket, älskat så mycket, mått så bra, känt så mycket lust, liv och glädje som sedan den dag vi möttes. Jennie är den människa jag har längtat efter – hela mitt liv.
Jennie är världens vackraste människa – för mig. Allt, allt, allt med henne är 100 % superattraktivt. Hon är vacker att titta på, underbar att lyssna på, ljuvlig att beröra, smeka, vara nära, och hon både doftar gott och smakar gott – alla mina sinnen blir fullt tillfredsställda av Jennie. Jennie är helt enkelt bäst!
Vi har så oerhört mycket gemensamt. Vi delar många intressen – från sex, kärlek, relationer och tantra till konst, musik, teater, film, litteratur, heminredning, matlagning, resor, andlighet, ceremonier och mycket annat. Vi skriver båda två, bloggar, fotograferar och håller kurser – ofta tillsammans.
I min religion är Jennie min Gudinna. Och för mig är detta ingen metafor. Jag vet inget som är mer gudomligt, inget som är mer dyrkansvärt, inget som är mer vördnadsbjudande, lyckobringande, extasframkallande och fulländat – än Jennie. Jennie har inga fel. Jennie är perfekt. Detta är Absolut Sanning för mig. Och det är det enda jag behöver. Namas Te, älskade Jennie Gudinna!
Störst av allt är kärleken. Om detta råder inga tvivel i vår familj.
Etiketter: Alla hjärtans dag, födelsedag, Jennie Rehbinder, YONI
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
14/02, 2010 den 1:33 f m
Vi gratulerar väl den vackra kvinnan då. Och mannen, som på något sätt lyckats fånga den vackra kvinnan i sitt nät.
Sjöbilden är läcker. Naturliga proportioner på kroppen, precis det jag söker.
14/02, 2010 den 1:46 f m
Tack, Niklas – snabb som alltid!
Ja, jag älskar den där sjöbilden – det är väldigt mycket Zorn över den, i komposition, ljus, färgtoner, vatten och allt.
Zorn var en modern målare som använde foton som förlaga för sina konstverk, vilket gjorde att han kunde få till vågmönstren i vattnet helt perfekt.
Annars är jag väldigt förtjust i min Photoshop-komposition längst ner, med Jennie som gudinna i ett indiskt tempel. Mycket jobb var det med den…
14/02, 2010 den 8:28 f m
Zorn…hmpfr….hon är alldeles för spinkig för att symbolisera en zornkvinna men miljön för all del…. GRATTIS JENNIE! Och än en gång Calle, är det på sin plats att du tackar mig ödmjukast för att du fick henne av mig! =)
14/02, 2010 den 10:20 f m
Så himla spinkig är hon faktiskt inte. Hon har små, söta, bröst, bara. Men kolla in Zorns tavlor, vetja – du har nog fallit för en vanförställning om att Zorns kullor alltid var så himla bastanta.
Och – jag skrev faktiskt ”i komposition, ljus, färgtoner, vatten”, som primära komponenter.
Kolla den här, t.ex., för vattenreflexerna:
För att inte tala om den här:
Det är minsann en liten nätt mademoiselle, ingen knubbis.
Här hittar du ett par sötisar:
Och på följande blogg kan man se flera exempel, och vad som kan konstateras är att Anders Zorn varierade ganska rejält mellan kroppstyper, alltefter vilka modeller han haft.
http://venusobservations.blogspot.com/2008/09/swedish-venuses-dalecarlian-girls.html
15/02, 2010 den 12:04 e m
Jag tror att alla kvinnor är gudinnor,i sitt inre, men det kan behövas en man för att locka fram och få de egenskaperna att blomstra.
15/02, 2010 den 12:21 e m
Klokt tänkt. Men inte nödvändigtvis en man. Det behövs någon eller några i omgivningen som ser det gudomliga i personen i fråga. Givetvis måste man se det själv också, annars faller hela ekvationen.
Min ståndpunkt är att vi alla är gudomliga, enligt ”Namas Te-principen” – och då får vi ett vackrare samhälle med skönare människor.
15/02, 2010 den 10:30 e m
Måste LE, för nog är det så att det behövs en man för att en kvinna skall blomstra. Så var det förr i min värld i alla fall.
När man läser din kärleksförklaring till JENNIE så förstår man att ”kaka söker maka” tror ni skapar varandra.
16/02, 2010 den 2:09 f m
Anledningen till att jag ifrågasätter just det där med att det ska till en MAN för att få en kvinna att blomstra, är för att jag har sett det hända i helt andra sammanhang. Jag har sett kvinnor blomstra för att de har mött en KVINNA, inte en man. Liksom jag har sett kvinnor blomstra när de har fått barn. Eller när de har hittat rätt livsuppgift (vilket kan vara samma sak)
Jag tror att varje människa blomstrar när hon eller han hittar sig själv, sitt flöde, sin rätta plats, sitt rätta element, de människor som gör henne/honom som mest levande.
Och ibland kan det naturligtvis vara en man.
Men det kan också vara någon annan, några andra, eller något annat.
Men visst är det sant att Jennie och jag göder varandra, föder varandra, skapar varandra – som två tvillingsolar, som Shiva och Shakti, som Guden och Gudinnan, Frej och Freja, Yin och Yang. För oss är det otvivelaktigt så.
Men jag bråkar lite med begreppen eftersom jag inte vill att vi ska vara nån slags modell för alla andra, i den yttre formen.
16/02, 2010 den 2:53 f m
Självklart kan det vara annat än en person av motsatta könet som kan få en person att blomstra. Men vad jag påstår är att kvinnlighet blomstrar genom bekräftelse oftast från en man *L*.
Många kvinnor har tex blommat upp extremt när de upptäckt sin undergivna sida i ett rollspel.
Men visst växer/blomstrar människor när de finner rätt ställe att växa på.
Snälla du ni borde vara STOLTA över om ni blir modeller, i detta mediabrus där inget annat än yttre plastattribut är viktiga och människor bedöms efter hur många minuter dom varit i TV. *L*
16/02, 2010 den 8:49 e m
Tack för din uppskattning, och jag vet att vi är förebilder för många, men vad jag nogsamt tryckte på var att jag inte vill att vi ska bli förebilder vad gäller just den yttre formen, t.ex. av hetero-tvåsamhet, eller något annat yttre arrangemang.
Vi kan gärna vara de förebilder och kärleksapostlar som många ser oss som, men det handlar då framför allt om hjärtats väg, inte just relationen man+kvinna – även om det är den mest ”normala” (oftast förekommande) varianten av relation.
Men jag krånglar antagligen till saker och ting i onödan – jag är bara väldigt vaksam, utifrån att jag vet hur många det är som kan reagera negativt personligt på att det ständigt förespråkas just ”det normala”, och att det som är variationer, det ”avvikande”, osynliggörs genom denna normativism.
Och det finns som regel inga baktankar bakom ett sådant tänkande, inga negativa ambitioner – bara aningslöshet, omedvetenhet, och bristande kunskap.
Välvilja kan också landa helt fel.
19/02, 2010 den 3:09 e m
Sen kommentar men underbar kärleksförklaring och otroligt vackra bilder. Grattis i efterskott till din vackra kvinna 🙂
19/02, 2010 den 4:20 e m
Åh, tack! Grattis till mig, som får leva ihop med henne! 🙂